Alla inlägg under april 2016

Av Anita - 28 april 2016 12:31

I den här världen går allt så fort och ger vi oss egentligen tid till att känna? Dundrar vi bara på utan att varken känna eller tänka?

. Ger vi oss tid till att känna lukter, smaker och höra fåglarnas sång? Jag bara undrar.

När jag var på väg hem från Kinabror i den blöta.slibbiga snön började jag fundera på det.


Först doften av den nyklyvna veden, sedan lukten av blötsnö och lerig väg. När jag kom till  Gubbflon kom lukten av svart.fet myrjord, en helt annan doft.

Föresten vad är det för skillnad på lukt och doft egentligen. Jag har ju fått för mig att lukt är sånt som luktar illa och doft sådant som luktar gott men nu hör jag att man på tv säger doftar om allting. Nåja man kan inte veta allt så nu fortsätter vi och skriver jag fel får ni väl skriva och skälla. Det är länge sedan någon skällde på mig nu.


Nåja. jag kom hem och i mitt hus luktar det eller doftar det rök från braskaminen och kokkaffe, en ganska hemtrevlig lukt förresten (eller doft).

 

'Katten som genast hoppar upp i mitt knä luktar då bara gott och inte så mycket heller. Hörs desto mer med sitt goa spinnande.

 

När jag var ung och vacker använde man parfym och annat lukta gott.

I Brakskitarnas dal står en samling parfymflaskor som jag inte har kastat bort, Dom är ju så fina.

Ibland går jag upp och luktar på några av dem och fina minnen bara rusar över mig. Man ska ju leva i nuet men vad faaan Det var ju bättre förr.

Förr fanns dofter som liljekonvalj, rosor, syren och viol. Minns mammas parfym som hette Bloo moon och luktade spännande och förföriskt.


Numera är jag allergisk för starka dofter så jag använder inte lukta gott utan luktar bara mig själv. alltså gamkärring och möjligen lite tvål.


Idag snöar och regnar det lite från och till. Kinabror och hunden Jack kommer. Hunden Jack luktar blöt hund.

 

Jack är som vanligt dörädd för katten och då är det skönt att sitta i knä i hel säkerhet. och  titta på katten som leker på golvet.

 

Utanför flockas bofinkarna och äter solrosfrö. Det är en ganska trist dag i Paradiset Fisksjön och händer inte mycket.

Kinabror och jag ska på vattengympa i eftermiddag.


Jag har massor att göra ute men det regnar och inne har jag ingen lust att gör något alls.

Inga fina bilder kan jag bjuda på idag heller så dagens inlägg blev väl inte någon höjdare precis. Det blir väl bättre när solen kommer.


Dagens ord: Ovan molnen lyser alltid solen. Om vi kunde flyga skulle vi se det.

Av Anita - 26 april 2016 08:37

Jag anade inte hur fel jag hade när jag pratade om att våren äntligen kommit. Vi börjar med i förrgår.. Det var visserligen grått och kyligt. Visserligen uppehåll och vi tjurade till oss och satt på Kinabrors trapp och drack förmiddagskaffe även om vi fick ha vinterkläder på.


Mitt på dagen kom AMV:s gubbe och Krumeluren och dom och Kinabror drog iväg och tog upp plogpinnarna på vägen för nu skulle det ju inte bli mer snö eller.......


Jag och hunden Jack vi låg i var sin soffa och eldade i braskaminen och såg på tv.

Sedan gick jag en runda ner till badstranden.

 

Vid åmynningen var det faktiskt öppet vatten. Oj vad jag längtat till det. Nu var det landslöst och men vet inte vad som kan hända.

 

Börjar det blåsa västliga vindar kan bryggorna mosas sönder av isen så vi får hoppas att det blåser åt annat håll.


Så började det hagla lite smått och jag vandrade bort till Kinabrors sportstuga för att äta hans goda Janssons frestelse. När jag gick hemåt var det ett fasligt oväder.

 

Lite glad blir man i alla fall när snön är borta och det sticker fram lite lingonris och torrt gräs. men som sagt det var i förrgår det.


Igår ringde telefonen kvart över sju på morgonen. Det var Mustachen som undrade om jag var hemma. Klart jag är den tiden på morgonen.

Efter ett tag kom han i sin blå traktor och hade ett vedaggregat efter.

 

Vilken lycka. Så snällt. Jag som hatar att hålla på med veden. Så kom Kinabror och på ett litet kick hade dom fixat och kapat all ved.

   

La ni märke till att det är bart. Vilken lycka att slippa stå i evigheter och klyva ved. Vi åt potatisbullar och fläsk så började det snöa. Marken och fågelhuset var fullt med bofinkar som naturligtvis är hungriga när marken är full med snö och omöjligt att hitta något. Storfiskarn kom också en stund.


Det blev bara värre och värre med snön. Kinabrors hundkurs blev inställd.

Jag hade tänkt att åka och jobba men vågade inte ge mig iväg i snöovädret.


Frampå kvällen åkte Kinabror och jag iväg i min bil som hade sommardäcken kvar. TuppOla fyllde ju år så vi ville så klart fara och gratta honom. Som tur var så körde Kinabror så annars hade jag nog blivit hemma. Usch vilken väg.

 

Så vaknar man till en morgon när det är helvitt igen och alla planer på att räfsa och rensa och njuta av våren försvann fort som en höna skiter.

men......... jag ser tillbaka på år innan då allt har varit mycket värre.


Det är inte storm. Inga träd har blåst ner. Det är inte strömavbrott. Jag har inga skador som jag brukar ha bara lite värk i kroppen för styggvädret. Jag är inte utan mat och pengar. Jag har ingen pest som jag också har haft ibland.


Däremot har jag snälla vänner och tänk att slippa klyva ved. Tänk att ha en brorsa som bor på samma gård och som kan köra bil när det är dåligt väder. Tänk att ha kompisar som kommer och hälsar på nästan varje dag.

 

Tänk att ha en sådan här fin blomma på köksbordet att titta på när man inte vill gå ut. Att ha en snäll katt att gosa med och en hundkompis som hjälper till att bära in post och ved och dra ris. Inte lönt att klaga. Det har faktiskt varit värre förr om åren.


Dagens ord: Även den envisaste snö går bort till slut. Det hade kunnat vara värre.

Av Anita - 22 april 2016 08:22

 

När jag vaknar klockan fem på morgonen och inte kan somna om då tror jag att jag fått något fel i skallen så morgontrött som jag brukar vara. Läste ett tag och steg upp och drack kaffe och tittade på lite bloggar och sedan gick jag ut i skogen.

 

Tittade på bäcken och på mina träd. Lyssnade till fåglarna och gick bort till Kinabror och hämtade hunden Jack.

 

Den här tiden när snön är bort men marken inte blivit grön kan man se mycket på marken.

Man kan se rester efter gamla stigar man trampat som barn, Rester av sommarladugården och Alfreds gamla eka. Man kan se rester efter barnens kojor uppe i träden, grishuset som nästan rasat ihop och en massa skrot som ligger lite här och var i skogen. Man gjorde ju så förut. Slängde burkar och gamla trasig saker lite överallt.

Rester av gamla gärdsgårdar och jag minns smultronställen och doften av kor och blöt svart jord och tänker att jag hade en härlig barndom här bland vättar och tomtar och djur och blommor.


Hem igen och så kom Kinabror och Mustachen och vi satt och pratade och fikade och lät tiden gå till ingenting viktigt. Fast tänker man efter är det väl nog så viktigt att umgås.


 

Vissa saker tycker jag är riktigt kul.

Vet ni att det växer sly och vide överallt och tänk så mycket man kan använda till. Man kan hägna in blomrabatterm

bygga en liten damm med blommor runt och göra hagar.

 

Så jag gjorde det. Fixade och donade lite i trädgården och sly finns det gott om.


En sak till hände den dagen. Slamtömmaren kom och i sista minuten fick jag se att han var på väg att tömma vattenbrunnen och inte slaskbrunnen. Vilken tur att jag var hemma och hann stoppa honom. En skitig slang ner i vattenbrunnen skulle inte varit något vidare.


Så kom en blåsig och iskall dag men jag tog på vinterkläderna och Jack och jag rensade diken och bäckar.

 

Vilken underbar hund han är. Älskar att jobba med att dra upp ris ur bäckarna och gräva och dika och han ger sig aldrig. Vi har trevligt han och jag minsann.

Kinabror har fullt upp med att städa i sitt nya hus och jag rensar heller bäckar än städar även om det skulle vara nödigt med en vårstädning hos mig också men det skiter jag i. Våren ska njutas.


En stund på trappan hos Kinabror och en kopp kaffe. Han har sol hela dagen på sitt hus så där blir det varmt och skönt att sitta ute.

Jag tog en tur till Kälarne för att hjälpa fd grannen med räkningar och så var den dagen över.


 

När man ska till med loppisen fattas många grejor och även Kinabror saknar en massa så hastigt bestämmer vi oss för att åka till Birsta, det stora hemska handelsområdet i Sundsvall.

Nere på näsbottnarna var det massor med tranor och andra fåglar. Dom mellanlandar alltid där för att äta lite innan dom drar vidare. Synd att jag inte har en kamera med objektiv så jag kunde ta fina bilder men ni ser väl i alla fall

 

Oj så mycket rondeller det är i Birsta. Jag hatar rondeller och skulle aldrig i livet fara dit och snurra runt i virrvarret där. Det tog några timmar att handla det vi skulle ha och sedan åkte vi och hälsade på Faster G och vi hade sådan tur att våra två kusiner var där hos henne och vi åt smörgåstårta och sällskapade och hade en riktigt trevlig eftermiddag.


Det blev sena kvällen innan vi kom hem och jag har sovit väldigt dåligt inatt. Fullmånen håller på och stör hela tiden och idag ser det grått och mulet ut. Tar ett tag att packa upp allt jag handlat och sedan är det dags att göra den vanliga fredagsturen ner till Hammarstrand och handla och äta på Hotellet. Känns som om det troligen blir en innedag sedan.


Dagens ord: Att lata sig är en rättighet både för människor och djur.

Av Anita - 18 april 2016 08:14

 

Inte för att jag gillar väldiga mängder med regn men härom dagen regnade det verkligen ordentligt och jag blev glad. Äntligen ska väl snön få på faaan och komma bort. Så här lite är det kvar nu tack och lov.

 

Gårdsplanen och byvägen är kletig och dan men så ska det väl vara på våren.

Gråmulen dag var det igår men det var överraskande ljummet ute och inte blåste det heller.

Såg att ringärlorna hade kommit (sädesärlor heter dom väl egentligen) och hunden Jack jagade dom hit och dit och dom retades med honom som dom fåglarna gör.


Kinabror har fullt upp med att städa sitt nya hus så han har skurat i flera dagar.


Nu när det regnat så börjar det ju komma mängder med vatten i diken och bäckar och nu är det läge att rensa diken och bäckar.

 

Jag tar pärhackan jag och Kinabror börjar rensa diken. Vi har god hjälp av hunden Jack. Han är en pärla på att rensa bäckar.

 

Han krafsar upp isflak och när jag drar upp pinnar och ris ur vattnet är han där och drar upp det på land mycket elegantare och finare än vad jag kan. Han verkar tycka att det är kul och det tycker ju jag också även om jag får ont i ryggen och känner mig som ett rufstroll där jag lufsar fram med pärgrävet i högsta hugg.

 

Vi satt på Kinabrors trapp och drack kaffe på eftermiddagen och solen började komma fram. Tranorna gick på åkern och skrek och det luktade jord och det porlar och sjunger i diken värre än någonsin. Fåglarna tävlar om vem som kvittrar mest intensivt.

Kinabror och Jack åkte tillbaka till sin stuga för det var Kinabrors tur att laga mat. Jag gick landsvägen dit bort. Plockade upp några nerrivna vägpinnar, tittade efter tibast och tussilago utan att hitta några men en nässelfjäril kom flygande uppe på Gubbflon. Ännu ett vårtecken.


Nu stundar minsann bättre tider. Det står inte på innan det torkat så jag kan börja kratta lite ute och snart ska jag börja göra iordning i loppisen fast jag gruvar mig. Det är så mycket jobb innan det blir klart. Idag är det mycket på gång. AMV och Gubben kommer och jag har en svag aning om att det kommer fler idag också.


Dagens ord: Nu kan jag snart börja kalla mitt Fisksjön för paradiset och inte för jäkla kallhål.

Av Anita - 14 april 2016 09:23

Vårljuset är härligt men samtidigt gruvligt avslöjande. Det är nu jag ser att jag blivit gamlare och gamlare. Stelare och stelare i kroppen. sladdrigare i hullet och rynkigare och åderbråcken har blivit fler och fler. Strängt taget är det bara mina fötter och mitt hår som jag kan känna mig nöjd med. Resten är en ruin och inte mycket att glädjas åt.


Inte bara jag blir obarmhärtigt avslöjad. Solen lyser in och allt damm överallt ligger som en hinna och fönstren ska vi inte tala om.


Ingen ger mig rosor längre men jag har en egen i alla fall som vilat i jordkällaren och nu blommar och doftar i mitt fönster.

 

Några vårdoftande tussilago i ett snapsglas på kommoden lyser solgult och glatt och är det första jag ser när jag vaknar om morgonen.

 

Ingen tjusig italienare sjunger för mig numera men om jag lyssnar noga sjunger småfåglarna för varandra utanför och letar efter någon att leva med under sommaren.


Ingen dansar med mig längre men Lekkamraten har spelat in massor med dansmusik till mig så jag kan dansa med katten eller sopkvasten. Inte lika roligt men vad ska man göra.


När man kommit på döhalvan får man nöja sig med det lilla och vara glad för det.

Glad för att tranorna kommit.

Glad för att videkissarna har slagit ut.

 

Härom dagen tog jag ut lite av trädgårdsmöblerna och det fick man ångra igår när det kom snö igen men som tur var blev det inte så mycket.


Jag upptäcker vårvärlden och går i skogen med hunden Jack lite från och till.

Jag fikade med Gamle A som kom med fikabröd och förstås med Kinabror som håller på att städa i huset han köpt.

Isen är fortfarande tjock på sjön och samlingen med torkad gädda blir fler och fler på Kinabrors uthusvägg.

 

På skoterspåret står en gammal murken stubbe och där växer det tickor och jag tycker att dom faktiskt är ganska vackra. Tänker att jag är som en gammal murken stubbe numera men att om sommaren blir fin kan det bli något vackert på mig också. Kanske kanske kan jag måla till mig och bli solbränd och mjuk i kroppen och än en sommar få dansa. Nu är det så man får tänka. Bara glädjas åt det lilla som finns. Så då gör vi det, gamla kärringar.

Och ni ungdomar:

Jobba inte för mycket.

Skratta mycket.

Njut av er ungdomliga kropp och älska och dansa och njut så länge ni kan.

Det finns viktigare saker i livet än att slita häcken av sig för pengar. Om det är möjligt. Gå ut i vårens tid och tänk att ni är en del av det och precis som våren en god bit mot sommaren.


Gick hem på smetiga byvägen och det började mörkna. Månen såg ut som ett kommatecken. Då är den ny och på väg att bli större precis som ni som är unga. Jag är nog lite mer i nedan men skit i det. Nu ska jag ut och elda ris tror jag.


Dagens ord: Livet är som månen, först är den ny och blir fullmåne och lysande. Sedan går den neråt och blir till en smal smal skärva. Tror jag befinner mig på nergående tyvärr. Så nu gäller det att njuta så länge det går.

Av Anita - 12 april 2016 08:08

Så tillbaka till skogen och här händer det mycket den här tiden.

Bäcken har rymt. Eftersom trummorna i bäcken är igenfrusna så hoppade allt vatten över i diket som går fram till gården så nu hör man inte ett svagt brus från skogen utan ett riktigt dånande bubblande ljud så fort man går ut.

Det bubblar och sprutar vatten rakt upp som en riktig geiser från Island fast i miniatyr. Diket fortsätter ner mot sjön men det är dålig med flödet så Kinabror har hackat och stökat för att få det att rinna ut i sjön istället för att fylla hela åkern nere vid sjön.


Så när jag gick strandstigen bort till Kinabror fick jag se att tibastbusken hade stora knoppar och är på väg att slå ut. Kanske ska jag börja att berätta om tibast. Trots allt kanske inte alla vet vad det är.

Det är en giftig liten buske där blommorna slår ut innan bladen kommer. Den är starkt rosa och doftar jättegott lite åt mandelhållet.

Här en bild från ett tidigare år.

 

Där i en klyka i busken upptäcker jag ett litet litet fågelbo med ett pyttelitet ägg kvar sedan ifjol.

 

Så otroligt gulligt och genast börjar min fantasi att fara omkring. Tänk dig att du vore en liten liten fågel och byggde bo i tibastbusken. Där skulle vinden vagga boet och doften från växten och de rosa vackra blommorna runt omkring skulle glädja din syn. När jag berättade om det för Kinabror påstod han att fåglar inte har något luktsinne men inte vet jag. Tänk att man vet så lite fast man är född i skogen. Undrar föresten om fåglar återkommer till gamla boet eller om dom bygger nytt varje år. Ja det finns mycket att fundera över en fin vårdag. Hoppas bara att den lilla fågelhonan fick flera ägg och att dom andra kläcktes som dom skulle.


Nästa fundering kommer nu. Jag fick ett skott av en bekant ifjol på en blomma som hon inte visste vad det var. Den har blanka fina blad och nu har den börjat blomma med konstiga blommor. Är det någon som vet vad det är tro?

 

Det har hänt en del under de få dagar jag varit hemma. Städat bort hundhår och katthår och grus. Det blir mycket nu när det börjar tina på gården.

Varit till Hammarstrand och ätit fredagslunch med Kinabror och Dansbritt.


Fint väder i helgen. TuppOla har varit här hos Kinabror och dom har pimplat. Tror att Rosenknoppen var här ett tag också.

Jag har legat och solat på Kinabrors brygga fast med alla kläder på. Såååå varmt att man ligger bar är det inte men ansiktet behöver lite sol.

AMV och Gubben har varit här och eldat ris.

Söndag kväll åkte hela gänget till Hammarstrand och lyssnade på ett kusinbarn till oss som har ett gäng som heter Fluru. Dom var verkligen jättebra och tjejen har en otrolig röst.


Igår hjälpte Kinabror mig med att försöka ta bort det rostiga röret i bastun och oj vad det var fullt med sot och aska. Inte undra på att det rök in minsann. Nu blir det till att skaffa nya grejor för jag är faktiskt bastusugen nu när det börjar bli ljust på kvällarna. 


Så kom Storfiskarn cyklande för att hjälpa till att sätta upp fågelholkarna.

 

Han är smidig som en liten ekorre och klättrar lätt upp i träden och jag tänker avundsjukt på när jag kunde klättra upp i favoritbjörken och sitta där och gunga på en gren som en fågel. Sådana äventyrligheter tillhör en gången tid för mig tyvärr.


Det är mycket som tillhör en gången tid, både det man saknar och det man slipper. Jobbet saknar jag minsann inte men min smidiga kropp kan jag sakna och mitt släta skinn. Nåja det är som det är med det.


Vi satt för första gången ute på altanen i solen och fikade igår i alla fall och jag har plockat undan snöspadar och sparkar och snart snart kan man börja kratta men än ligger det drivor av snö överallt för nätterna är kalla och då går det sakta.


Dagens ord: Naturen är full av små under bara man har ögat att se dom..  
 

Av Anita - 11 april 2016 08:02

 

Som ni vet så måste man alltid ha en plan B i det här landet. Vi tänkte åka till Järvzoo och gå runt och titta på djuren men oj så det regnade den här dagen.


Plan B blev lika bra. Vi for till Lillbabs cafe och museeum. Det var över förväntan. Trevligt och gott fika minsann. Hela tiden spelades Lillbabs musik medan vi satt där och fikade

 

Tänk att hon hade beatles på kort och massor av andra foton. Vilket liv hon har haft. Fantastiskt att titta på.

 

Så var vi in i det andra huset och tittade på alla kläder hon haft genom åren. Det är verkligen en livshistoria som heter duga så det var trevligt.


Så for vi i alla fall till Järvzoo och gick omkring inomhus. Lekkamraten köpte oss varsin tröja, min turkos förstås.

 

I brist på levande björnar tittade vi på uppstoppade. Jag tycker om björnar och hoppas få se någon levande i sommar. Dom rör sig ju närma huset hemma.


Ett litet loppisbesök blev det för att jag ska kolla ideér och priser inför sommaren loppis.

Hungriga blev vi. Karin kände till ett gammalt fint värdshus där hon varit när hon jobbade och vi for dit. Det hette Järvsöbaden och var verkligen något extra.


Huset var så fint. Maten var god och det var linnedukar på borden och vilka rum. Dessutom fanns en speciell energi där. Allt som varit satt liksom i väggarna.

 

Vi fick sitta i salongen och dricka kaffe efter maten och det var ett rum som inte gick av för hackor.

 

Det var länge sedan jag var på ett sådant ställe faktiskt och dit skulle jag gärna åka till igen.


Så åkte vi tillbaka till Bollnäs och så var det nästan slut på min resa men onsdagen var ju kvar och då for vi till Hudiksvall och det regnade mer än någonsin. Lekkamraten skulle hämta en grej på sjukhuset och utanför där stod den mest mystiska staty jag sett. Haren på ryggen kunde jag se att det var men var det en häst eller vad sjutton.

 

Vi åkte högt upp på ett berg och åt och även där var det jättegod mat.

 

Så åkte vi tillbaka i ösregnet och snart var det dags för mig att sätta mig på tåget och åka hemöver. Till sommaren lovade dom att komma och hälsa på så att det inte ska gå år mellan att vi ses.


Låg över i Bräcke hos AMV och torsdagen var vi på blomsterhandel och åt lunch på byn och sedan tog jag bilen och körde hem.

Hemma var Kinabror på plats och det var massor med post och tidningar på bordet. Oj så rörigt det kändes efter att ha varit hos ordentliga människor. Så kom Mustachen och vi blev sittande ett tag och så var det bara att packa upp och fortsätta livet i Fisksjön. Katten Morris är inte som mina andra katter. Dom var sura när jag kom hem men den här lilla rackarn Han bara studsade runt och spann och låg hos mig hela natten och var hur glad som helst.


Sedan har det hänt en del sedan jag kom hem men det tar vi en annan dag. Snön är kvar och isen men solen skiner.


Dagens ord: Borta bra men hemma bäst fast jag hade nog kunnat stanna borta ett tag till.:


Av Anita - 10 april 2016 07:58

Det regnar från och till och jag upptäcker lite om Bollnäs. Så många bensinmackar finns det här.

Så många fåglar i sjön som håller på att gå upp.

Det finns till och med en gudinna.

 

Vi tillbringade dagen med att gå på cafe, gå i affärer och så åt vi lunch på ett växthus. Ett jättemysigt ställe med jättegod mat. Jag fick till och med köpa lite sättpotatis av min favoritsort Cherie.


Det fanns mycket att inspireras av och saker jag kan ta efter till min loppis. Man använde gamla dörrar som bord med bockar under. Gamla dörrar har jag ju gott om så det ska jag nog använda mig av.


Lekkamraten lärde mig lösa sudoku. Det har jag inte haft en aning om hur man gör förut.

Att steka ägg i plättpanna och få fina runda stekta ägg. Dessutom kan man ha torkad camomill som smaksättning. Det hade jag inte en aning om.


Min nya vän Karin hade förvandlat sin lägenhet till ett mysigt lantligt ställe.

Köket var hemtrevligt med lantligt trä på väggarna och för att inte tala om hennes klädkammare som var ett under av organisation och ordning. Lådor och hyllor och lätt att se vad man hade. Tänker på min klädskrubb där man inte ens vet vad man har. Så imponerad blev jag.


Balkongen som var inglasad med korgmöbler och roliga saker. Kommer att bli en dröm när blommorna kommer ut.

Även hos Lekkamraten och söta frun är det ordning och reda och fint och jag tänker på mitt skabbiga hem där ingen som helst ordning råder. Jag har fått inspiration nu till att kanske få till lite mer ordning.


Ja det var dag 2.

Dag tre brev den bästa och roligaste dagen men det tar vi imorgon. Jag ska inte överbelasta er med information. Då blir det bara jobbigt.


Dagens ord: Att resa bort får en att få nya ideér och kunskaper.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards