Alla inlägg under oktober 2016

Av Anita - 25 oktober 2016 07:04

 

Just nu sitter jag och väntar på skorstensinspektören. Vet inte om det är rätt titel men jag vet att det går fort och är dyrt. Förr inspekterade sotaren skorsten och spisar när han sotade men nu kommer skorstensinspektören ena dagen och så kommer sotaren dagen därpå och så blir det dubbelt så dyrt.


Jag har varit på inspektion av min egen kropp för inte så länge sedan och det kostade dubbelt så dyrt som ifjol.

Så är det snart dags för bilbesiktningen och min gamla bil kan man inte lita på att den går igenom. Även där har man höjt priset och om det blir ombesiktning och reparation så blir det dyrt igen.


Nu ska vi inte tala om slaskbrunnsinspektionen som kommer att bli. Jag inbillar mig att jag har en skaplig trekammarbrunn som är gjord efter konstens alla regler men man vet inte. Reglerna kan väl ha ändrats många gånger. Hör om en del stackars människor som bor på landet och måste göra om sin slask och det kan gå på mycket mycket pengar så mycket att dom inte kan bo kvar. Men det är väl så det är tänkt. Bort med folket från landsbygden. Alla ska bo i stan.


Det är väl bara att vänta på att det en vacker dag kommer någon farande och ska kolla om jag har tv. Fast kanske inte. eftersom jag dum som jag är betalar tvlicensen. Fast inte förstår jag varför. Utan parabol eller fiber kan du ju inte se någon tv vad jag vet och då betalar man bara för radion och då tycker jag att det är dyrt. Varför inte ta det på skatten som allt annat. Då slapp man all administration runt omkring och dom som har liten inkomst får betala mindre. Fast det är ju fel förstås. Det är ju som vanligt tänkt att den som tjänar mer ska skatta mindre.


Ni hör att jag är på ett jäkla humör idag. Kanske för att jag är tvungen att kliva upp så tidigt. Inspektören skull komma klockan 7 och nu är jag ju van att sova i lugn och ro till åtminstone 8-tiden. Kanske därför jag känner mig så sur.


 

Ute är det mörkt och därför ser jag inte vilket väder det är. Normalt brukar jag gå ut på bron och titta på vädret men inte idag.


Jag gjorde i alla fall klart med loppisen igår. Allt är undanstuvat och borta och krattor och skottkärror och annat uteplock är avklarat så nu kan man häcka inomhus. Igår dök i alla fall Mustacshen upp och fikade med mig annars har det varit dåligt med gubbar här ett tag. gummor också förresten.

Ikväll kommer Kinabror och Jack hem från Skåne så då blir det väl lite mer livat här omkring. Jack brukar ju minsann busa runt lite grann och jaga sina bollar och grisar och leksaksdjur.


Lite stök ska det väl bli framöver. Det är köttbullstekningen på torsdag och veckan därpå är det tunnbrödbakning och så är det en massa stök med fibergrejset som är på väg. Tänk er. vi ska få fiber här i skogen. man kan inte tro att det är sant. Det har dröjt länge men nu så är det på gång.

 

Nu när det har regnat så är det faktiskt fina färger ute Mossan lyser grönt och annars är marken gul och guldockra och orange och nästan aprikos på sina ställen. Så länge det inte är frost och snö kan man faktiskt njuta av naturen och hur det ser ut den här tiden.

 

Jag hoppas att den här veckan ska gå fort och att min spis och mur är ok. Man vet ju aldrig.


Dagens ord: Livet är fullt av kontroller och avgifter. Har ni tänkt på det?

Av Anita - 22 oktober 2016 09:02

Mörker. det är mörkret som börjar dominera nu. Vaknar vid 7 av att Katten Morris vill gå ut och av att jag hör älgjägarna fara förbi i sina bilar. Det är skumt och mulet utanför men bara 0-gradigt och ingen snö. Man får minsann vara glad för det minsta.


Jag tänder i spisen, matar fåglarna som far omkring mitt huvud och piper och berättar att dom är hungriga. Kokar mitt kaffe och brer ett par mackor. I vanliga fall har jag något att läsa medan jag äter frukost men idag har jag ingenting att läsa så jag sätter på tvn men där är det bara jämmer och elände som vanligt.


Då börjar jag tänka på mörkret. En del vandrar i mörkret och känner sig lite rädda men har man sällskap märker man inte ens mörkret.


Ni som bor i staden har väl gatlyktor som lyser er väg men här är det kolsvart. Det enda som lyser är lanternan på andra sidan sjön hos "mitt ljus i mörkret". Nåja nu när Kinabror har köpt grannhuset lyser det i alla fönster hos honom också även om han inte kommit från Skåne ännu.


Nåja nu är det ju så att ju mörkare det är desto klarare syns stjärnorna. Sonen hade en gång med en kompis från storstaden och han gick ut varje kväll och tittade på stjärnorna för han hade aldrig sett dom förut.


 

När jag var ung var man ofta ute i mörkret. Skulle man på föreningshuset på bio eller dans så var det cykel eller spark som gällde och Fisksjövägen var smal med tjock mörk skog runt omkring. Då var det skönt att ha sällskap för då hörde man inte allt knäppande och märkliga ljud som hördes så väl i mörkret.


Så minns jag torsdagskvällarna när det var bibliotek på skolan och AMV och jag gick förstås dit och lånade de hemskaste bok jag vet "Mannen i svart" Så satt vi i hennes rum vid sprakande kaminen och läste och rös och sedan skulle jag hem dom 7-8 km. Visserligen fanns det gatlyse genom Valla men det var ändå många kilometer att cykla hem i mörker. Ibland cyklade jag rätt fort ska ni veta. Fast direkt mörkrädd var jag nog inte.


 

Minns att AMV och jag låg i diken med döskallemaskar på och hoppade upp och skrämde killarna. Nåja när man blev lite större hände det att man pussade någon kille i mörkret också och då var det ju tur att det var mörkt så det inte skulle synas hur röd i ansiktet man blev.



  En gång cyklade jag omkull när jag försökte vifta bort fladdermöss som tänkte sätta sig i mitt hår.


Bröderna och jag åkte skridskor i mörkret nere på sjön. Med en ficklampa, en fotogenlampa och månen som ljus gick det riktigt bra.

 

Här var jag väl lite sämre på att åka skridskor efter att gjort uppehåll under många år och nu vet jag inte ens om jag vågar försöka. Gamla kärringar bryter ju så lätt lårbenshalsen och det går inte. Jag har mycket klättring i berg och dans att göra så skridskorna får vara även när det är ljust.

  Tomten den stackarn. får gå i mörkret från Vårkallhöjda på julafton. En gång trampade han ner i ett borrhål och fick gå med ena foten blöt hela kvällen.


En del människor går i mörkret fast det är ljust och bevare oss för att känna så. Det mörkret är svårare att lysa upp.


Nu i denna moderna tid kan man lyssna på musik eller prata i mobilen när man är ute i mörkret och då märker man inte ens mörkret åtminstone inte om man pratar med någon man tycker om.


Mörkret är lika mystiskt som tiden. Lik väl som det bra att bli vän med tiden så är det viktigt att bli vän med mörkret. Men visst är det svårt. Vi människor dras till ljuset och solen men ta en vän i hand och gå ut i mörkret. Kanske möter ni äventyr.


Dagens ord: Tänd en lampa och ta på reflexer och njut av månen, stjärnorna och norrskenet. Mörkret är inte bara svart fast man tror det.





Av Anita - 19 oktober 2016 10:02

Igår eftermiddag tog jag skogsrunda och tänkte ta lite kort men tror ni inte att avtryckarknappen på kameran hade ramlat bort  Klart jag letat men en sån liten grej kan ju hamnat överallt så den är nog omöjlig att hitta. Kom på att man kan sticka ner en tandpetare och trycka med men det funkar så där och går framför allt inte snabbt. Typiskt. Min stora kamera är för klumpig att bära med sig  så nu blir det inte några nya bilder på ett tag. Det får bli gammal skåpmat för visst vill man ha bilder.

 

Jag har hållit på att plocka undan i loppisen och jag blir så less. Det verkar aldrig ta slut av någon anledning. Annars är jag väl rätt klar ute för jag vet att rätt som det är så börjar det snöa. Jag har inte vinterdäcken på än heller.

Veden är i alla fall inne och jag har fyllt både inne och ute på bron. Tyvärr kommer sotarn och sotarinspektionen nästa vecka och då går det en massa pengar för det. Ved är skit har jag alltid tyckt.

 

Kanske syns det på bilden att jag inte tycker att det är så kul.



Nåja det är en hel del man måste fixa med innan vintern kommer och lägger ett vitt äckligt lock över alltihop.

 

Bär har jag plockat och fyllt frysen så det känns väl bra att ha.


Nu har det varit några grå och tråkiga dagar och jag har känt mig lite nerstämd. Man kan bli det när det är så här och det har varit ovanligt lite folk som kommit och hälsat på. Det är inte lika kul att sitta och dricka kaffe för sig själv.

 

Katten Morris gör mig ju förstås sällskap. Han är alltid i närheten när jag är ute de dagar då han inte gett sig iväg på rymmen förstås för det händer lite då och då.


 

Önskar att det gick att odla äppelträd här men det går inte. men har man tur så kan man få en påse av någon som verkligen har massor med äpplen. Torkade äpplen på pinne ovanför spisen blir goda att mumsa på framöver vintern när man blir godissugen.

 

Jo det blev lite dans faktiskt under somrarna här i Tefteå och lite grann hemomkring och som ni vet så är det livet för mig.

Dans och fest och laga mat åt många, plocka bär och svamp i skogen, klättra på berg och bada bastu och leka med barn och djur och träffa nya människor som ibland blir vänner för alltid om man har tur.


Nu när jag kämpar med loppisen och alla onödiga grejor som vi har runt omkring oss så kommer Storfiskarn och vi ser på "Tillbaka till Aidensfeld" och så pratar jag i telefon och så kom AMV. Gubben och Krumeluren. 


Jag vet inte vad det blivit med mina gubbar som stadigt brukar komma och fika. Gamle A har fått fel på bilen och Mustachen vet jag inte. Han har ju skaffat hund. Kanske är han rädd för att det ska bli slagsmål mellan hund och katt. Inte vet jag.


AMV och Gubben hämtade hem husvagnen och det är ett vintertecken om något. Lite vemodigt och trist känns det också.


Tiden är en märklig sak. Ibland går den för fort och ibland segar den sig fram och dagarna går sakta som sniglar i kolasås. När man gör något man älskar så försvinner tiden snabbt som en höna skiter och när man väntar på något känns det som år fast det bara är dagar.

Jag är av den sorten som längtar och minns och har svårt att leva i nuet som man ska göra har jag hört. Mindfullness. Men.....nog är det lite svårt att leva i nuet när molnen ligger som en skitig disktrasa över jorden och det inte finns något i nuet som man kan haka fast lyckan på.


Dagens ord: Bakom molnen lyser väl solen och snart lär det väl hända något spännande.

Av Anita - 16 oktober 2016 23:18

 

Fullmånenatt och kan jag inte sova. Det fanns en tid då jag visste att jag skulle upp och jobba och stressade upp mig för att jag inte kunde sova men nu är jag vän med månen.


Istället för att ligga och vrida mig i sängen brukar jag klä på mig och gå ut i månskensmagin.

Jag tycker om att se skuggorna, höra ugglorna hoa och höra rasslet av andra varelser som finns i skogen. Jag tycker om att se spegelbilden av månen i vattnet.

 

Inte är jag otrön eller mörkrädd. Till skillnad från staden finns ingenting farligt här i skogen.


När man hör om clownerna som tassar omkring och skrämmer livet ur folk undrar man vart världen tar vägen.

Nåja, ska jag vara riktigt ärlig så fanns en tid då AMV och jag hade självlysande dödskallemasker och låg i diken och hoppade fram och skrämde skiten ur killarna men vi var väl bara så där 12 år.


Om det skulle dyka upp en clown med kniv i mörkret när jag är ute mitt i natten skulle jag väl skita på mig så tänk vad glad jag är att det bara är rävar, älgar och småfolket som rör sig ute i Paradiset Fisksjön en sådan här natt.


Det har berättats mycket om fullmånen.

Det är då man ska göra salva för då blir den extra kraftfull.

Det är då man ska baka.

Det är då man ska ställa ett glas med vatten i fönsterkarmen där månen belyser och dricka det på morgonen och bli energifylld och stark.


 

Att bada i fullmånen är helt magiskt men det har jag inte gjort på många år. Man blir både mer frusen och latare med åldern.


Dansa i månens sken har jag däremot gjort lite då och då och det är så romantiskt så.

Skulle tro att det skulle vara fantastiskt att älska i fullmånens sken men det får jag kanske inte uppleva.


Det har skrivit så många sånger om månen och så många dikter.

"Silvermåne över bergen" är ju en gammal låt och "Dansar i månens sken" har jag faktiskt dansat till i Storåsen en gång som jag faktiskt minns.


Månen har alltid fascinerat oss människor. En del tror till och med att vissa blir varulv när det är fullmåne men jag har aldrig mött någon på mina nattliga vandringar och jag blir inte det själv heller. Jag har minsann kollat och jag har inte fått några håriga händer som tur är. Tänk er vilken fasa om man skulle se sig i spegeln och upptäcka att man var hårig och hade utstående huggtänder. Jag ryser. Vilken mardröm.


Nej. nu ska jag klä på mig och gå ut i månens sken, visserligen är det lite mulet men den tittar fram här och där. Sedan ska jag väl koka mig lite choklad och göra mig en limpmacka och kasta in lite ved i kaminen och se om det är något spännande på tv Så går väl natten men jag får ju sova så länge jag vill. Jag äger ju friheten ska ni veta.


Dagens ord: Det är en fördel om man kan göra sig vän med månen.

Av Anita - 15 oktober 2016 08:07

Nu när jag sitter här i morgonrocken som jag alltid gör på morgonen så har man ju tid att tänka. För det första tänker jag på att jag inte gjort så mycket nytta de sista dagarna men vem fasen har sagt att man ska göra nytta hela tiden.


Onsdagen följde jag med AMV och Gubben till deras dotter i Långsele och sedan åkte vi till Sollefteå och åt på en kinarestaurant. Det  var länge sedan jag åt kinamat nu när Kinabror är i Skåne och inte lagar något sådant.

Sollefteå är en liten gullig stad men som vanligt så är det lite tomt. Man håller på att försöka dra in deras fina lilla sjukhus och det måste ju kännas hemskt. Att det utarmas småstäder och byar är ju förfärligt. Alla kan ju inte bo i storstäder men det har man tydligen inte fattat.


Nåja nog om det. Torsdagen åkte jag till FD Grannen som fyllde år. Vi satt på hans lilla rum på äldreboendet och åt smörgåstårta och drack kaffe och han tog sig en kaffekask dagen till ära.


Jag skulle egentligen varit iväg och gått på vattengympa men kände mig frusen, kurig och förkyld så jag åkte hem och lade mig på soffan istället och där låg jag hela kvällen.


Igår var jag faktiskt bättre och åkte till Hammarstrand och åt lunch på hotellet tillsammans med Dansbritt. Det var bara vi två av gänget som träffades där men det är en härlig tradition vi gjort oss. Så skönt att inte behöva laga mat på fredagar utan ta det lugnt när man kommer hem, elda i kaminen och häcka framför tvn och ev ta en bastu på kvällen men inte igår för det var så mörkt och kallt och kuligt. Jag hann med att jobba lite och handla innan jag for hem. Det hade varit ishalka och regnade så man hade varit ut och sandat på vägen och tur det för jag har fortfarande sommardäcken på.


Nu är jag i alla fall klar i trädgården. ska bara tömma dammen och lägga granris över rosorna. Sommaren blev för kort och när jag tänker tillbaka så tycker jag att jag inte hann mer än sitta och vakta loppisen men när jag läser tillbaka på min blogg så hann jag ju med en del ändå. men......jag solade för lite, jag var bara på sjön en enda dag, jag hade alldeles för lite fest och för lite dans och åkte inte bort just någonstans.


Nåja. Lite hände väl i alla fall

 

Kinabrors dotter med son kom upp för att fira midsommar. Det var för ovanligheten fint väder och vi kunde sitta i Kinabrors paveljong och äta middag.

 

Jodå visst badade vi och solade vi lite grann i alla fall.

 

Lekkamraten och hans fru och en kvinna som heter Karin kom och hälsade på och stannade några dagar och vi gjorde en tur runt bygden för att visa upp vad som fanns. Vi var på döda fallet och hembygdsgården och kyrkor.

 

Sonen och Fjällan kom förstås och stannade flera veckor och Kinabror hade besöka av sina barn och barnbarn.

Det var inte så många fester. Vi missade kräftkalas men vi hade fest för Datafia som hade fyllt 50 och gjorde en resa till en härlig gård vid Hassela.

 

Så var det surströmming. Först med bara AMV, gubben, Kinabror och jag. men sedan hos TuppOla i Hunge där vi till och med badade badtunna och vädret var rent suveränt.

 

Så hann vi med två marknader, en i Fugelsta och en i Selet.


Tremänningen Gun kom med hund och gubbe och vi hade en härligt trevlig dag med sol och mat och prat.

 

Cykeltävling var det utanför vägen och den dagen var det storm så Kinabror fick hålla på länge för att rensa vägen.

 

Jag var faktiskt ut på en utflykt till Kaxås på en kuckelmuckelmässa tillsammans med ett par av mina meditationstjejer.

 

Så blev det alldeles för lite dans förstås men fem gånger i alla fall.

 

Extra roligt var det att jag hade sällskap av två av mina gamla skolkamrater. Sista dansen i Tefteå var ju sommarens sista men den absolut mest fantastiska.


Så vem är jag att klaga egentligen men nästa sommar då ni ska det bli. Då ska byggas brygga, tjäras bastu, åkas båt, solas och klättras i berg och sova i strandstugan och fara på hemsbygdsfester och marknader och målas hus och mycket mycket mer.


Nu gäller det att överleva vintern men jag känner på mig att det kommer att bli rätt bra. Jag har ju ved och värmepump och brorsan som kan skotta snö så jag ska väl inte lida så väldigt hoppas jag.


Dagens ord: Man ska inte oroa sig för morgondagen. Den blir som den blir och inget kan man göra åt det.



Av Anita - 12 oktober 2016 08:38

Nog är det en konstig tid. Idag är det 6 grader kallt och igår eftermiddag var det 22 grader varmt nere vid strandstugan.


Den klarblåaste himmel man kan se utan ett enda moln. Min tanke var att gå och plocka tranbär men det är älgjakt så jag vågade inte ge mig iväg. Gjorde klart i trädgården, rensade bort gamla växter ur rabatterna och så satt jag morötter i en pallkrage så att dom ska komma upp tidigt nästa sommar. Det funkar faktiskt för jag gjorde så ifjol och fick fina morötter tidigt.


Så satt jag på Kinabrors trapp och drack kaffe i solen och bestämde mig för att eftermiddagen skulle jag vara nere vid sjön, tända eld och laga min middag på öppen eld och spela på min trumma som jag inte gjort på väldigt länge.

 

Solen värmde så gott och det fanns inte en vindpust. Hörde en hund på andra sidan sjön skälla och några änder som pratade med varandra och så förstås den stora flocken med sidensvansar som flög från rönnbuske till rönnbuske och mumsade på det som fanns kvar.

 

Det var härligt att sitta där nere och jag tyckte att jag skulle unna mig det. Pratade i telefon väldigt länge med en vän och åt av mitt knyte med potatis, lök och sill och lite smör och dill. Det är ganska gott att göra knyten av lite av varje och lägga på elden. Det gör de enklaste rester till något jättegott.


 

Eftersom solen sken så varmt så var det varmt inne i strandstugan och jag kom på att jag inte legat där en enda natt i sommar och nu är sommaren slut men förhoppningsvis kommer en ny sommar och då ska det bli så mycket mer gjort än i sommar (så säger man alltid) Det ska bli mycket nöjen, många danser, måla det vita på huset och sitta på Kinabrors brygga med resten av släkten och njuta och leka med barnen och bygga brygga och vara ute på sjön och fara på utflykter till fina klippor och AMV och jag ska bestiga berget som vi inte lyckats med. Vi börjar bli så gamla nu så det är hög tid medan vi är någotsånär mjuka i kroppen. Allt det här sitter jag och tänker på den härliga dagen i oktober då man kan låtsas att det är sommar. Tror på nästa sommar och att den kommer att bli något alldeles extra. Det ni vänner är inte likt mitt negativa jag. Kanske håller jag på att bli en positiv människa. Det ni skulle ni väl inte trott.

 

Solen lyser på fint på fibblorna eller rättare sagt fröbollarna efter blommorna.

 

När jag vandrade upp till huset hade solen gått ner och så blev det tvärkallt på en gång men visst är det vackert och magiskt och sedan gick månen upp och jag åkte en sväng till Datafia och vi gick in i hennes lilla hus som nu nästan är klart och eldade i hennes spisar och det blev hemtrevligt och fint.


Nu är det dimma och träden är vita av rimfrost. Katten Morris var ut en sväng men kom in som ett skott när jag öppnade dörren. Skulle tro att det blev kallt om hans små söta fötter. Eldar i köksspisen och väntar på att AMV och Gubben ska komma för vi ska ut på äventyr idag. Det ska bli kul för den här veckan har det varit ganska tomt i Paradiset Fisksjön bara älgjägarna far fram och tillbaka med sina bilar.


Dagens ord: Hösten har en stillhet som sommaren saknar

Av Anita - 9 oktober 2016 14:25

En av mina bloggvänner tycker att vi ska beskriva tre av våra lyckligaste stunder och då nappade jag på det. Tänker till bara lite snabbt bakåt utan att räkna med nuet och de lyckliga stunder man hoppas kanske trots allt ska komma.


Det första jag tänkte på var ett ögonblick en stund när jag var riktigt liten kanske så där 3-4 år.

 

Att få följa med till ladugården på kvällen. Ligga i skällkon Lundas spilta vid hennes stora mjuka mule och höra henne tugga av det sommardoftande höet som jag låg i. Höra mjölken strila ner i plåtspannen och mamma sitta och sjunga medan hon mjölkade. Vi hade ingen el på den tiden men en stormlampa som liksom fräste och lyste ganska starkt så skuggorna dansade efter ladugårdsväggen och kattorna lapade mjölk. Doften av ljummen mjölk och kossa och sommarvarmt hö. Vilken underbar känsla av trygghet och lycka. Jag har alltid älskat kossor.

 

Så här såg jag ut. En liten tjej med stickestrumpor och livstycke. Minns ni vad ullestrumporna stacks.


Så kom tonårstiden. En ny bild blinkar fram.

Cattolica i Italien. Första utlandsresan. Möte med det romantiska i livet.

 

Uppe på gabice monte högt upp på ett berg låg den här stället. Ett ställe med rutiga dukar och skraltiga möbler men nedanför lyste staden och havet glittrade. I träden lyste det av insekter som kvirrade och lät och blinkade som stjärnor. Doften av mimosa var stark för det växte uppför hela berget "Strangers in the night" spelades på någon grammofon och där dansade jag med en vacker italienare med bruna ögon och lockigt hår och ni kan bara tänka er så romantiskt och härligt det var. Kanske tur att han var lika ung och blyg som jag så det blev inte mer än så men vilken stund. Det glömmer jag aldrig.


Så den klaraste lyckobilden av alla. När min son föddes gick det med snabba ryck tre timmar på bb så var han född och för mig så var det mycket värre att köra upp för körkort än att föda barn. Sjä'lva födseln minns jag inte så mycket av men när vi skulle åka hissen ner så blev vi fastnande i hissen och jag minns då hur han låg insvept i en filt och där vi låg i lugn och ro så mötte jag hans förvånade och blå blick och då smalt hjärtat till en varm klump i bröstet.

 

Som säkert alla mammor känner så tyckte jag att han var det vackraste som funnits på denna jord.


Ja, det kanske inte är så dumt att minnas det som varit härligt och bra och inte bara det som varit svårt och hemskt i livet. Det är som en trasmatta, det finns ljusa och mörka ränder och det gäller att hålla blicken på dom ljusa.

Vad vet man. Än finns det många ljusa ränder i livet matta att ta vara på och vara rädd om. Det gäller bara att se dom.


Nåja till vardagens grejor. Igår var jag med moster på fest på hembygdsgården. Dom hade gjort så fint och dukat med rutiga dukar och det var god soppa och bröd och äppelkaka och några killar som sjöng och spelade. Det enda jag var lite betänksam mot var att några av dom bar solglasögon. Va. det var vuxna karlar och det var nog så halvmörkt i lokalen. Skulle man vara tuff eller vad? Ja det är mycket man inte förstår i den här världen. Annars var det både mysigt och trevligt och roligt att träffa folk man inte sett på ett tag.


Idag är det mulet och råkallt. Mina planer på att gå ut och klippa ner växter blev det inget av. Det var så ruggigt. Datafia kom och vi fikade och sedan har jag pratat i telefon med minst fyra personer och det tar sin lilla tid det också. Slötittat på en gammal svensk film och bara liksom latat mig. Söndagseftermiddagar är till för att man ska lata sig tycker jag.


För första gången i höst tände jag i vedspisen och en skön värme sökte sig ut i hela nedervåningen. Känns skönt när det är råkallt ute. Inget är som en egen spis, lite smålycka är det också.


Dagens ord: Håll fokus på det lyckliga i livet och glöm bort det sorgliga. Man mår bättre då.-


Av Anita - 7 oktober 2016 19:10

 

Att ta händelserna i tur och ordning känns inte rätt just nu så jag tar början sist. Det ska vara lite omväxling eller hur?

Vaknade till en dimmig morgon. Katten Morris låg och småslickade på mitt öra och spann så sängen hoppade.

Låg och drog mig ett tag för nu när jag bytt till flanellakan är det så skönt att ligga och må gott, halvvaken och liksom kvar i drömmarna värld.


Klev upp och såg föret i köket varför berättar jag sedan. Flidde upp i föret. Såg att dimman lättat och då kunde jag inte låta bli att gå ut.


Hann inte utanför dörren innan nötväckorna, som är dom mest påstridiga fåglar som finns, kom farande och landade på mina armar och skällde och pep. Strax efter kom en hög med talgoxar och jag fick en utskällning för att jag inte köpt och gett dom frö. Det var bara att gå in och hämta bröd så det blev lugn och ro.


Fick sådan lust att gå badstrandsrundan men hann bara ner till bastun innan det började hända saker. Jag skrämde två änder som låg på bryggan och dom for iväg under kackel.


I stortallen satt ekorren och han tjattrade och följde efter mig hela vägen, hoppande från träd till träd och tjattrade och skällde.

 

Solen fick hela den torkade vassen att lysa och glimma och det var en härlig morgon. En hop nötskrikor kom farande och dom har en väldig olåt för sig.


Tre svanar kom farande och dom nästan nuddade skallen. Som ni vet sedan förut har jag inget gott förhållande till svanar. Dom gillar inte mig.


Det fattades bara att björnen skulle komma men jag såg helt nya spår efter rådjur och förstod att då är ingen björn i närheten.

 

Dom har så söta spår.

På tal om söta. Någon har ritat ett hjärta i sanden och jag hittade massor av snäckskal som jag dekorerade dom med. Ett hjärta i sanden känns väl fint en oktoberdag.

 


Jag hann inte mer utan gick hem och gjorde mig klar för att åka till Kälarne och få svar på proverna. Hämtade lotter på macken och pratade med killarna där. Åkte in och hälsade på fd Grannen så blev han glad och sedan till sköterskan och allt var ok och det gjorde mig glad. Blodtrycket var hur bra som helst.


Så hade nästan hela dagen gått och jag fick lust att bada bastu. Så fint ute och så skönt. Om man tittar ut i det lilla lilla fönstret när solen går ner så kan man se det mest magiska utsikt som finns.

 

Tittar man på himlen så är den också rent overkligt vacker och man kan sitta här länge och bara titta. Svettig och varm och nöjd med livet och tillvaron. Fast jag fått skäll av djuren kände jag mig nästan lycklig.

 

Nåväl mina vänner Då ska jag backa tills igår och det var meningen att jag skulle fara på vattengympa men allt blir inte som man tror. Det var en sådan där dag då kaffekopparna tar slut och när den ena kommer så far den andra.

Först kom en kvinna som ville ha salva till självsprickor och vi fikade och pratade.

Sedan kom en av gubbarna och ville fika och prata en stund.

Sedan kom en av mina väninnor och ville prata och fika en stund och så hade hela dagen gått.

 

Jag hann också med att gå bort och hämta posten hos Kinabror och skala och frysa in lite äpplen och hänga upp lite mera chili och ta bort blommor ur blomlådor och ersätta med enris och nypon.


Nu är helg och fredagskväll och jag sitter här i morgonrocken och skriver det här och inte fasen kommer jag på något bra dagens ord heller. Får väl hitta på något eget då.


Dagens ord: Man vet aldrig vad man råkar ut för, man kan lika gärna bli överfallen av fåglar som att hitta ett fint hjärta i sanden.



Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards