I söndags mojnade blåsten och det kändes bra. DansBritt och jag bestämde oss fort för att nu idag skulle det bli svampplockning. Vi drog iväg och oj så mycket svamp det var. Röldgul trumpetsvamp och trattkantareller i massor och vi fick nästan noja. Det tog inte lång stund förrän vi hade korgarna fulla.

Tänk så glad man blir av att vara i skogen en härlig höstdag och hitta svamp och framför allt så ska man ha med sig fika.

Vi gick upp på vår vanliga mossklädda kulle och satt där och drack vårat kaffe som smakar dubbelt så gott utomhus. Vi satt där och åt macka och fantiserade om att efter den här gamla vägen hade säkert många stannat på just den här fina kullen och fikat och hånglat och vilat en stund. Eftersom det inte fanns någon att hångla med fick vi väl ta och krama en sten. Även en sten kan behöva en kram ibland.

Så hem och vi åt en god middag med potatisgratäng och kött och pepparsås. Att få hälla upp svampen till torkning på spisen får en onekligen att känna sig rik, mycket rik. Vi skrattar mycket tillsamman DansBritt och jag.

Idag ska jag gå ut och ta in allt ur trädgården, urnor och krukor och klippa ner en massa växter. Sitter och gruvar mig lite. Det är 6 grader kallt och tar väl ett tag innan solen kommer upp och det blir varmare. Dimman ligger tät.

I måndags hade jag fullt upp med att laga lite mat så man ska ha om någon kommer och hälsar på. Lite äppelpaj och lite älgskavsgryta och annat smått och gott. Klippa den sista persiljan och frysa in och nu kommer jag på att jag inte har tagit upp alla morötter. Undrar om dom klarat sig i marken tro.

Måndagskvällen bar det av till Datafia för att vi skulle gå en promenad innan det blir mörkt på kvällarna. Nu har svanarna kommit ner till Singsjön och dom är vita och vackra men för ett förfärligt liv. Många var dom också, säkert 30-40 st.

Så kom då höstens finaste dag om än kall. Jag som skulle iväg till Kälarne och ta prover gruvade mig lite för det var att skrapa fönsterrutorna på bilen för första gången och man är lite rädd för halka. Det var ju dimma och fuktigt på vägen och då vet man aldrig men det gick bra och snart lättade dimman och visade av en rent genomskinligt lysande höstdag troligen den finaste.

Så det var bara att njuta av den, gå efter strandstigen bort till Kinabror och gå till badstranden och vet ni vad som hände där.

Dumma katten Morris. På andra sidan ån får jag se honom gå omkring och försöka stoppa ner tassen mellan stenarna och ta något där. Så skulle han tillbaka till rätt sida men troligen har han gått längre ner och balanserat på en stock och han har väl glömt var, osmart som han är. Så då står han där på andra sidan och ser mig och skriker som om han vore nära döden Sträcker sig efter mig och det är ju omöjligt så jag får gå ut i vattnet och ta emot honom och visst hade jag stövlar på en för korta så jag blev blöt om ena foten så det bara tjafs när jag gick där med den dumma katten i famnen. Då var han minsann nöjd med att lomma efter hem den lilla rackarn. En sådan här lugn klar och liksom lysande dag kommer inte så ofta.

Sov som en stock inatt och vaknade vid halvsjutiden av att katten satt på mig och klappade mig med tassarna. Vete sjutton varför han var vaken då men ibland är ingenting sig likt. Det skönaste med att vara pensionär är att kunna ligga och dra sig på morgonen och tänka på behagliga saker och läsa lite grann och borra in ansiktet i kudden.

Dagens ord: Ibland kommer det en dag som lyser mer starkt än något annat och livet känns rent fantastiskt.