Igår eftermiddag tog jag skogsrunda och tänkte ta lite kort men tror ni inte att avtryckarknappen på kameran hade ramlat bort  Klart jag letat men en sån liten grej kan ju hamnat överallt så den är nog omöjlig att hitta. Kom på att man kan sticka ner en tandpetare och trycka med men det funkar så där och går framför allt inte snabbt. Typiskt. Min stora kamera är för klumpig att bära med sig  så nu blir det inte några nya bilder på ett tag. Det får bli gammal skåpmat för visst vill man ha bilder.

Jag har hållit på att plocka undan i loppisen och jag blir så less. Det verkar aldrig ta slut av någon anledning. Annars är jag väl rätt klar ute för jag vet att rätt som det är så börjar det snöa. Jag har inte vinterdäcken på än heller.

Veden är i alla fall inne och jag har fyllt både inne och ute på bron. Tyvärr kommer sotarn och sotarinspektionen nästa vecka och då går det en massa pengar för det. Ved är skit har jag alltid tyckt.

Kanske syns det på bilden att jag inte tycker att det är så kul.

Nåja det är en hel del man måste fixa med innan vintern kommer och lägger ett vitt äckligt lock över alltihop.

Bär har jag plockat och fyllt frysen så det känns väl bra att ha.

Nu har det varit några grå och tråkiga dagar och jag har känt mig lite nerstämd. Man kan bli det när det är så här och det har varit ovanligt lite folk som kommit och hälsat på. Det är inte lika kul att sitta och dricka kaffe för sig själv.

Katten Morris gör mig ju förstås sällskap. Han är alltid i närheten när jag är ute de dagar då han inte gett sig iväg på rymmen förstås för det händer lite då och då.

Önskar att det gick att odla äppelträd här men det går inte. men har man tur så kan man få en påse av någon som verkligen har massor med äpplen. Torkade äpplen på pinne ovanför spisen blir goda att mumsa på framöver vintern när man blir godissugen.

Jo det blev lite dans faktiskt under somrarna här i Tefteå och lite grann hemomkring och som ni vet så är det livet för mig.

Dans och fest och laga mat åt många, plocka bär och svamp i skogen, klättra på berg och bada bastu och leka med barn och djur och träffa nya människor som ibland blir vänner för alltid om man har tur.

Nu när jag kämpar med loppisen och alla onödiga grejor som vi har runt omkring oss så kommer Storfiskarn och vi ser på "Tillbaka till Aidensfeld" och så pratar jag i telefon och så kom AMV. Gubben och Krumeluren. 

Jag vet inte vad det blivit med mina gubbar som stadigt brukar komma och fika. Gamle A har fått fel på bilen och Mustachen vet jag inte. Han har ju skaffat hund. Kanske är han rädd för att det ska bli slagsmål mellan hund och katt. Inte vet jag.

AMV och Gubben hämtade hem husvagnen och det är ett vintertecken om något. Lite vemodigt och trist känns det också.

Tiden är en märklig sak. Ibland går den för fort och ibland segar den sig fram och dagarna går sakta som sniglar i kolasås. När man gör något man älskar så försvinner tiden snabbt som en höna skiter och när man väntar på något känns det som år fast det bara är dagar.

Jag är av den sorten som längtar och minns och har svårt att leva i nuet som man ska göra har jag hört. Mindfullness. Men.....nog är det lite svårt att leva i nuet när molnen ligger som en skitig disktrasa över jorden och det inte finns något i nuet som man kan haka fast lyckan på.

Dagens ord: Bakom molnen lyser väl solen och snart lär det väl hända något spännande.