Mörker. det är mörkret som börjar dominera nu. Vaknar vid 7 av att Katten Morris vill gå ut och av att jag hör älgjägarna fara förbi i sina bilar. Det är skumt och mulet utanför men bara 0-gradigt och ingen snö. Man får minsann vara glad för det minsta.

Jag tänder i spisen, matar fåglarna som far omkring mitt huvud och piper och berättar att dom är hungriga. Kokar mitt kaffe och brer ett par mackor. I vanliga fall har jag något att läsa medan jag äter frukost men idag har jag ingenting att läsa så jag sätter på tvn men där är det bara jämmer och elände som vanligt.

Då börjar jag tänka på mörkret. En del vandrar i mörkret och känner sig lite rädda men har man sällskap märker man inte ens mörkret.

Ni som bor i staden har väl gatlyktor som lyser er väg men här är det kolsvart. Det enda som lyser är lanternan på andra sidan sjön hos "mitt ljus i mörkret". Nåja nu när Kinabror har köpt grannhuset lyser det i alla fönster hos honom också även om han inte kommit från Skåne ännu.

Nåja nu är det ju så att ju mörkare det är desto klarare syns stjärnorna. Sonen hade en gång med en kompis från storstaden och han gick ut varje kväll och tittade på stjärnorna för han hade aldrig sett dom förut.

När jag var ung var man ofta ute i mörkret. Skulle man på föreningshuset på bio eller dans så var det cykel eller spark som gällde och Fisksjövägen var smal med tjock mörk skog runt omkring. Då var det skönt att ha sällskap för då hörde man inte allt knäppande och märkliga ljud som hördes så väl i mörkret.

Så minns jag torsdagskvällarna när det var bibliotek på skolan och AMV och jag gick förstås dit och lånade de hemskaste bok jag vet "Mannen i svart" Så satt vi i hennes rum vid sprakande kaminen och läste och rös och sedan skulle jag hem dom 7-8 km. Visserligen fanns det gatlyse genom Valla men det var ändå många kilometer att cykla hem i mörker. Ibland cyklade jag rätt fort ska ni veta. Fast direkt mörkrädd var jag nog inte.

Minns att AMV och jag låg i diken med döskallemaskar på och hoppade upp och skrämde killarna. Nåja när man blev lite större hände det att man pussade någon kille i mörkret också och då var det ju tur att det var mörkt så det inte skulle synas hur röd i ansiktet man blev.

  En gång cyklade jag omkull när jag försökte vifta bort fladdermöss som tänkte sätta sig i mitt hår.

Bröderna och jag åkte skridskor i mörkret nere på sjön. Med en ficklampa, en fotogenlampa och månen som ljus gick det riktigt bra.

Här var jag väl lite sämre på att åka skridskor efter att gjort uppehåll under många år och nu vet jag inte ens om jag vågar försöka. Gamla kärringar bryter ju så lätt lårbenshalsen och det går inte. Jag har mycket klättring i berg och dans att göra så skridskorna får vara även när det är ljust.

  Tomten den stackarn. får gå i mörkret från Vårkallhöjda på julafton. En gång trampade han ner i ett borrhål och fick gå med ena foten blöt hela kvällen.

En del människor går i mörkret fast det är ljust och bevare oss för att känna så. Det mörkret är svårare att lysa upp.

Nu i denna moderna tid kan man lyssna på musik eller prata i mobilen när man är ute i mörkret och då märker man inte ens mörkret åtminstone inte om man pratar med någon man tycker om.

Mörkret är lika mystiskt som tiden. Lik väl som det bra att bli vän med tiden så är det viktigt att bli vän med mörkret. Men visst är det svårt. Vi människor dras till ljuset och solen men ta en vän i hand och gå ut i mörkret. Kanske möter ni äventyr.

Dagens ord: Tänd en lampa och ta på reflexer och njut av månen, stjärnorna och norrskenet. Mörkret är inte bara svart fast man tror det.