Direktlänk till inlägg 22 oktober 2016

ATT VANDRA I MÖRKER

Av Anita - 22 oktober 2016 09:02

Mörker. det är mörkret som börjar dominera nu. Vaknar vid 7 av att Katten Morris vill gå ut och av att jag hör älgjägarna fara förbi i sina bilar. Det är skumt och mulet utanför men bara 0-gradigt och ingen snö. Man får minsann vara glad för det minsta.


Jag tänder i spisen, matar fåglarna som far omkring mitt huvud och piper och berättar att dom är hungriga. Kokar mitt kaffe och brer ett par mackor. I vanliga fall har jag något att läsa medan jag äter frukost men idag har jag ingenting att läsa så jag sätter på tvn men där är det bara jämmer och elände som vanligt.


Då börjar jag tänka på mörkret. En del vandrar i mörkret och känner sig lite rädda men har man sällskap märker man inte ens mörkret.


Ni som bor i staden har väl gatlyktor som lyser er väg men här är det kolsvart. Det enda som lyser är lanternan på andra sidan sjön hos "mitt ljus i mörkret". Nåja nu när Kinabror har köpt grannhuset lyser det i alla fönster hos honom också även om han inte kommit från Skåne ännu.


Nåja nu är det ju så att ju mörkare det är desto klarare syns stjärnorna. Sonen hade en gång med en kompis från storstaden och han gick ut varje kväll och tittade på stjärnorna för han hade aldrig sett dom förut.


 

När jag var ung var man ofta ute i mörkret. Skulle man på föreningshuset på bio eller dans så var det cykel eller spark som gällde och Fisksjövägen var smal med tjock mörk skog runt omkring. Då var det skönt att ha sällskap för då hörde man inte allt knäppande och märkliga ljud som hördes så väl i mörkret.


Så minns jag torsdagskvällarna när det var bibliotek på skolan och AMV och jag gick förstås dit och lånade de hemskaste bok jag vet "Mannen i svart" Så satt vi i hennes rum vid sprakande kaminen och läste och rös och sedan skulle jag hem dom 7-8 km. Visserligen fanns det gatlyse genom Valla men det var ändå många kilometer att cykla hem i mörker. Ibland cyklade jag rätt fort ska ni veta. Fast direkt mörkrädd var jag nog inte.


 

Minns att AMV och jag låg i diken med döskallemaskar på och hoppade upp och skrämde killarna. Nåja när man blev lite större hände det att man pussade någon kille i mörkret också och då var det ju tur att det var mörkt så det inte skulle synas hur röd i ansiktet man blev.



  En gång cyklade jag omkull när jag försökte vifta bort fladdermöss som tänkte sätta sig i mitt hår.


Bröderna och jag åkte skridskor i mörkret nere på sjön. Med en ficklampa, en fotogenlampa och månen som ljus gick det riktigt bra.

 

Här var jag väl lite sämre på att åka skridskor efter att gjort uppehåll under många år och nu vet jag inte ens om jag vågar försöka. Gamla kärringar bryter ju så lätt lårbenshalsen och det går inte. Jag har mycket klättring i berg och dans att göra så skridskorna får vara även när det är ljust.

  Tomten den stackarn. får gå i mörkret från Vårkallhöjda på julafton. En gång trampade han ner i ett borrhål och fick gå med ena foten blöt hela kvällen.


En del människor går i mörkret fast det är ljust och bevare oss för att känna så. Det mörkret är svårare att lysa upp.


Nu i denna moderna tid kan man lyssna på musik eller prata i mobilen när man är ute i mörkret och då märker man inte ens mörkret åtminstone inte om man pratar med någon man tycker om.


Mörkret är lika mystiskt som tiden. Lik väl som det bra att bli vän med tiden så är det viktigt att bli vän med mörkret. Men visst är det svårt. Vi människor dras till ljuset och solen men ta en vän i hand och gå ut i mörkret. Kanske möter ni äventyr.


Dagens ord: Tänd en lampa och ta på reflexer och njut av månen, stjärnorna och norrskenet. Mörkret är inte bara svart fast man tror det.





 
ANNONS
 
Ingen bild

Barbro

22 oktober 2016 10:29

Vilken fin saga!

 
Korpunge

Korpunge

22 oktober 2016 13:33

Vilket fint inlägg!
Ja det är magiskt hela livet och det som sker runt ikring!
Hur gick det med skridskoturen? Jag vet inte hur längesen det var jag åkte.. måste varit i tonåren tror jag.. på gymnastiken. Har annars inte varit någon skridskoprinsessa precis.
Ha en fin helg
kram

http://korpunge.bloggo.nu

 
Ingen bild

Bamse31

23 oktober 2016 00:51

Den som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.. så jag får väl ta mig upp till Fisksjön å titta på ljuset. Det stämmer att vi inte ser stjärnhimlen i städerna pga gatubelysningen, men i min barndom då det var mörkläggning kunde man se stjärnhimlen å månskenet utnyttjades till skid, skridsko å sparkåkning å på cyklarna tävlade i i att ha så,stal dynamobelysning som möjligt. Det bästa dynamomärket var Bosch. Tråkigt nog blev jag aldrig pussad i mörkret av någon upphoppande flicka. Det skulle ha varit härligt.. istället blev jag under badsäsong pussad under vattnet av en flicka från Stockholm. Hon hade sett en Ester Williamsfilm där man gjorde så. Den hade inte jag sett å ja,GT rodde hon skulle dränka mig när hon fattade tag i mig under vattnet. Efteråt sa hon förklarande: har du inte sett Badflickan. Först när jag sett filmen förstod jag, men det var så dags då!
Jag har mina skridskor men har liksom du slutat åka på dom, skulle nog bara rasa omkull å slå mig om jag försökte. Annars vandrar jag numera nästan helt i mörker eftersom jag ser så,dåligt, men man får lov att vänja sig. Kramen ( i mörkret).

 
Göran

Göran

23 oktober 2016 06:10

Skridskor, ja... "Gu´ hjälpe mej!" Efter tonåren dröjde det till ungefär millennieskiftet innan jag stod på ett par "grillor" igen. Då blev jag nämligen materialansvarig för sonens hockeylag. Där ingick att hjälpa de ungar som hade svårt med åkningen och då behövde man vara med på isen ibland under träningarna. Ont fick man förstås i vader och fötter men annars är det lite som med att cykla. Har man en gång lärt sig så kan man sen!
Fast jag resonerar ändå som du och håller mig på fötter utan skenor!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 
Karin

Karin

23 oktober 2016 22:20

Tänkte börja mitt inlägg som Bamse, men det var ju inte kul, att läsa det en gång till!
Tycker nog att du ska låta skridskorna hänga där de hänger. Det duger bra med sparken, för oss plussare.
Ha nu en fin vecka!
Kramar Karin

http://pixelmojan.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Måndag 3 aug 20:21

  Man får roa sig så gott man kan. Just nu roar jag mig med att sjunga med "lotta på Liseberg" och dansa omkring till Hasse Andersson glada sång. Katten rymmer all världens väg och mattorna flyger omkring. Ute regnar det.   Jag är glad att jag...

Av Anita - Söndag 2 aug 19:56

  När solen äntligen kommer börjar det mogna lite sakta till och med i blåshålet Fisksjön. Jag skördar timjan och hänger till tork. Jag skördar dill, persilja och gräslök för att frysa in.  Jordgubbarna börjar bli röda och smultronen är det mass...

Av Anita - Fredag 31 juli 19:23

Vad gör man när man inte kan sova. Det händer sällan men strax före fullmånen kan det hända att jag ligger och vrider mig i sängen Utanför är det svart som det börjar bli nu. Jag läser och läser och ögonen kliar. När klockan närmar sig 3 kliver jag u...

Av Anita - Torsdag 30 juli 14:41

Så iförrgår for alla iväg utom Kinabror och jag. Det blev tomt och tyst. De enda som förde ljud var alla svalorna som flög omkring och kvittrade glatt.   Mulet och grått och regnskurar men det blåste i alla fall inte. Hörde ni, jag försökte leta...

Av Anita - Måndag 27 juli 20:44

  När man var barn så byggde vi kojor i skogen och var där nästan jämt. De här tuffa killarna gjorde det lite enklare för sig. Dom renoverade det gamla grishuset och var där nästan jämt. Man hörde ett fnitter då och då från skogen. Här har dom i n...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se