Man kan inte fatta att det är 40 år sedan han föddes Sonen. Här var han en liten gullig kille med kattorna på magen och idag sitter han på en pub i Dublin och firar sin 40-åriga födelsedag.

Ja tiden går så fort och även för en pensionär som jag så går dagarna fort även om dagen idag har varit lite si och så.

Det har snöat hela natten och hela dagen och varit ganska kallt. Jag hade två täcken på mig inatt och frös ändå

Hur ska det gå framöver vintern? Nåja. jag har faktiskt hopp om det också och vedboden är full med ved.

Jag har ju fått min nya telefon nu och igår satt Kinabror och jag hela eftermiddagen och höll på med telefonen och det där med klicka och tatja gick inte så bra så jag höll på att bli vansinnig. Nu har jag i alla fall lyckat skicka iväg några sms och koppla några bilder till facebook.

Att ta kort går väl bra men att föra över det till datorn så jag kan lägga in dom i bloggen gick inte alls fast vi höll på att mixtra hela förmiddagen idag. Nu får jag lägga in dom i facebook och flytta dom till mina bilder och till bloggen så det tar sin tid. Vi får nog ta hit TuppOla så han kan försöka få till det.

Katten Morris vill inte gå ut. Han sitter mest i fönstret och tittar på fåglarna.

Jag har kokat fläsklägg och gjort rotmos och oj så gått det blir. Det är mat som tar så lång tid så det vill till att man är pensionär för att klara av det . Ingenting man sätter igång med när man kommer hem från jobb trött och hungrig. Gott var det i alla fall.

Eftersom jag ska på besiktningen imorgon bitti och det har snöat så länge nu så bytte Kinabror till vinterdäck åt mig. Troligen inte så bra att ge sig iväg ut på vägarna i sådan här snö med sommardäck. Det är tur att jag har honom för det känns ju hemskt gruvsamt att ligga och byta däck nu. Visserligen har jag gjort det men ibland har muttrarna suttit så hårt så det varit omöjligt.

Helgen var trevlig. Datafia och jag gick ner och tände på gravarna och höll på med lite julpyssel. Jag fick oväntat främmande och det var kul. Oväntat främmande är alltid roligt tycker jag.

Storfiskarn har varit här och hälsat på ett par gånger och igår var Kinabror och jag till TuppOla med snus för han var sjuk och låg i förkylning men leva utan snus kan han ju inte.

Nåja, jag har pratat med Sonen idag. Han firar sin 40-årsdag i Dublin och ringde och berättade och verkade ha haft det riktigt roligt och det ska man ha när man fyller år.

Det är mycket på gång framöver Varje helg fulltecknad med roliga saker så den här månaden ska nog gå bra fast det är vinter och snö. Jag tror inte att snön kommer att gå bort något mer så nu ska man leva i vita helvetet ett halvår framåt men vad ska man göra. Det är bara att bita ihop och försöka göra det bästa av det.

Jag vet att jag är en envis person men ibland får man tänka om och tänka tvärt om.

Dagens ord får därför bli: Att ibland ändra åsikt skiljer den vise från den envise.

Livet är en märklig pryl. Antingen händer det ingenting eller också händer det som man inte alls väntat som som när jag mätt och belåten vandrar hem från Kinabror i mörkret och blir anfallen av en uggla. En som landar i skallen på mig och skriker mig i örat, snor min mössa och en hårtuss.

En svartvit mössa kanske såg ut som ett bytesdjur, inte vet jag. Tur att jag hade mössa på för första gången i vinter annars hade ugglan kanske fastnat i mitt långa hår. Oj, så överraskad och skrajsen jag blev. Stor var den också.

Det är läge att berätta om maten jag fick hos Kinabror. Jag gillar ju inte gädda men man är inte sämre än att man kan ändra sig och det gjorde jag verkligen. Gäddbiffar med citronskal och dill i och till det riven pepparrot och smält smör och en ovanlig men jättegod grej. Gurka urkärnad och stekt med kapris i. Det här tillsammans med potatis. Vilken delikatess. Jag tar sällan om men nu gjorde jag det. Det här receptet är från Mannerströms kokbok.

Onsdagen var stora köttbullstekardagen.

Datafia och jag började redan klockan 8 med att göra köttbullsmet och sätta en jättestor gryta med älggrytbitar på vedspisen.

Att sitta mitt emot varandra vid köksbordet och rulla köttbullar och prata är egentligen rena terapin. Vi människor gör alldeles för lite saker tillsammans. Tänk så mycket lättare och trevligare det går när man är flera.

Sedan fick vi dessutom hjälp av söta Ronja som rullade köttbullar med oss.

Så kom AMV, Gubben och barnbarn så det blev fika mitt i alltihopa. Jag njuter av sådana dagar när huset är fullt av folk, värme från vedspisen och doftande grytor som står och puttrar och kaffedoften från kokkaffet och glada skratt och prat. Då trivs jag som fisken i vattnet.

Vi hann med mycket. Vi hann dessutom åka till Kälarne och köpa spets och steka älgstek och ge oss iväg åt andra håller (Hammarstrand) och lösa ut biljetter till Doug Seegers konsert i kyrkan. .

Vi tittade i nya klädaffären som hade riktigt mycket fint och sedan fikade vi för vi tyckte att vi gjort rätt för det.

Hem och koka potatis och göra sås och så kom Kinabror, Datafias man och Storfiskarn och vi åt och åt.

Vilken härlig dag det var trots att vädret var skit men vad gjorde det. Bland goda vänner och god mat trivs man ändå.

Det har snöat en del och det är kallgrader. Katten Morris har kurat inne i flera dagar.

Han ligger där i sin korg upp under taket och njuter av värmen där uppe och vill inte alls gå ut. Det är nog härligt att vara katt.

Idag har Kinabror och jag varit till Hammarstrand och handlat och ätit lunch och satt ljus på mammas grav. Hon dog 3/11 för 11 år sedan. Tiden går så fort jag tycker att det var ganska nyligt.

Sedan till Håsjö och tända på gravarna där och så många ljus för att lysa upp i mörkret. Det gäller att komma ihåg att saker och ting kan ändra sig för fortfarande kan mirakel se i den mörkaste tid.

Dagens ord: Bättre frysen full med köttbullar än att ha en uggla i skallen.

När min lilla kamera gått sönder tappade jag lite lusten att blogga.

När jag går på mina vandringar och ser något fint saknar jag kameran. Om jag skriver dåligt så kan jag i alla fall visa vackra bilder från paradiset Fisksjön.

Klart att man vill föreviga det som är fint och hålla det kvar.

Som tur är så har Kinabror hjälpt mig att fixa en ny mobil med en bra kamera i.Man kan ju få en nästan gratis mobil om man binder sig för ett ett par år och det gjorde jag då. Telefon ska jag ju i alla fall ha och den här som jag har nu är ju typ "stenålder" säger dom.

Nåja jag har fått låna av Kinabror så pass att jag har tagit höstens sista barnmarkskort. Nu ska det börja snöa och då finns ingenting att fotografera.

Lite sol har det i alla fall varit i helgen. Sol som lyster som guld i vassen.

Visserligen blåste det lite kallt men vackert var det.

Skogspromenad igår. Det gäller att försöka dra ut på tiden så länge som möjligt och vandra i skogarna och ha det bra.

Ser ju själv att jag ser ut som ett troll just uppkommen ur underjorden när jag vandrar omkring bland mossa och skog. Känner mig så hemma i skogen som om jag var i ett med det hela.

Uppe på berget är utsikten fin och och jag minns barndomens dagar när man klättrade och klängde överallt på klippsidan.

Nedanför ser jag Fisksjön ligga blank och fin.

Doften av fuktig mossa, tystnaden och harmonin gör mig varm om hjärtat. En liten teta följde med en bit och flög från träd till träd och kikade och var nyfiken.

Plockade lite tranbär nere på myren innan det var dags att styra kosan hemåt. Tänk att ibland går tiden så fort så man tycker det är rent hemskt.

Söndagen började vi bokcirkeln igen och nu har jag en Tamara McKinley Ekon av längtan. Det är alltid trevligt att ha en fin ny bok som ligger och väntar på att bli läst.

Nu väntar köttbullstekning imorgon och så ska det bli tunnbrödbak och stöpning av ljus och så mindre trevligt bilbesiktning så dagarna kommer säkert att rulla på.

De guldskimrande dagarna när solen får allt att lysa är över.

Katten Morris vägrar envist att lämna mitt knä eller min säng och betraktar hånfullt snöflingorna som faller utanför.

Här har det tack och lov inte kommit många korn det blev mest regn.

Kinabror och jag har varit på soptippen och affären en sväng. Jag har tvättat kläder och stökat

Jag är på rätt bra humör fast jag har lite ont i kroppen men det får man väl räkna men när man är gammal som jag. Att hoppa över stock och sten och trava iväg upp på berg och annan ansträngning ger ju träningsvärk  men vad gör det. Man ska känna att man lever.

Snart kommer min nya telefon och jag kan ta fina kort. Hoppas bara att det inte blir snö än så jag kanske kan vandra omkring och ta kort på fina mossor. Det finns så mycket fint runt omkring som man kan ta kort på om man bara ser det vackra.

Dagens ord: Det finns så mycket fint om man bara har ögon öppna för det vackra och sköna i livet.