Vägen mot jul kommer sakta bit för bit. Sakta. bit för bit plockar jag fram julsaker.

Egentligen är det ganska onödigt för det blir bara Mannen och jag på julafton och det känns lite konstigt för för det mesta brukar ju huset vara fullt av folk. men nu är det ju så att jag är en julfreak som vill ha fram alla mina julsaker

Dom gamla slitna julbonaderna som hängt med så länge jag minns. Dom är lika slitna som jag men älskade ändå. För mig står dom för en härlig barndomsjul som inget kan leva upp till nu för tiden.

Jag såg att Ernst på tv gjort girlanger av lingonris och det är klart att jag gjorde en sådan också bara för att försöka. Skulle gjort den dubbelt så lång så det blivit vågor på den men nu blev det som det blev. Vet i alla fall att det inte alls var svårt.

Lördagen var en solig och fin dag med några grader kallt, alltså ett perfekt väder för att vara ute. Nu blev det inte så mycket utesysslor för vi skulle ju åka och handla en massa grejor till jul. Det är lika bra att handla det mesta i god tid så det inte blir stressigt.

Tog mig till att koka knäck något jag inte gjort på många år. Det blev faktiskt väldigt bra, lagom hård och god.

Så kom då söndagen och det var matlagning för hela slanten.

Tog upp älgkött och älghjärta som legat i saltlag och torkade det i ugnen.

Tog fram älgtunga och kokade den med massor av kryddor och salt och den blev bra den med. Det var evigheter sedan jag kokade tunga.

Så var det revbensspjällen som skulle stekas och allt det där tog mest hela dagen.

Katten Morris var som en galning igår. For omkring och busade med det mesta. Kanske är det väderomslaget som gör honom alldeles galen.

Vaknar imorse med att det var ovanligt varmt i sovrummet och när jag tittade ut såg jag att nästan all snö var borta. Det var 6 grader varmt ute och blankis. Vi svenskar vi bara pratar om vädret hela tiden men nog är det märkligt att det far upp och ner hela tiden.

Mina gamla knän gillar inte det och nu har jag haft rätt ont i ett par dagar i det ena knät men det är inget att gnälla över. Jag är glad att jag är så pass skaplig som jag är. 

Varje jul när det är dags att klä julgranen funderar jag över hur det ska bli nästa år. Det gjorde jag ifjol men inte kunde jag tro att det skulle vara så här iår. Man vet aldrig vad som händer och det är ingen ide att fundera över det för det oväntade väntar alltid bakom hörnet på gott och ont. Glöm inte det.

Nu är det stressens tid för många och handlandet tid. Det är märkligt med oss människor. Vi vill visa vår kärlek med att köpa dyra julklappar till varandra och barnen blir överösta med saker som går sönder på en gång. Affärerna vimlar av plastgrejor som går sönder så fort man leker med dom. Minsta lilla unge ska ha en mobiltelefon och helst en ny varje år. Däremot har vi inte tid varken för barn eller gamla. Tiden är en bristvara nu för tiden. Mångas liv består i att frakta barn fram och tillbaka hela tiden, vakna på morgonen och börja skynda skynda på en gång.

Jag är glad att jag inte längre behöver jäkta och stressa utan kan ta livet i en lugn takt även om jag ibland tycker att jag inte hinner med men ska jag vara ärlig så är det bara latheten som gör att jag inte hinner med. Många timmar framför tvn på kvällarna, ligga länge på morgonen. Sitta länge med kaffekoppen och inte göra så mycket nytta före kl 11 men vad då.

Jag har stressat och jäktat och härjat i hela mitt liv. Nu är dags att njuta av friheten. Ibland kan jag tycka att det är synd att jag slutat med mina hantverk och sånt men jag får ju skylla mig själv.

Då när man hade bråttom blev det något gjort för man måste men nu kan man ju tänka "det gör jag en annan dag".

Slutar dagens lite röriga inlägg med en bild jag tog härom dagen när vi åkte spark på sjön.

Dagens ord: Om man inte hinner allt man tänkt är det kanske meningen så och det kan bli bra ändå kanske ännu bättre.