Alla inlägg under januari 2017

Av Anita - 31 januari 2017 15:26

Det finns hur många filmer och hur mycket skrivet om mäns arbete förr men lite om kvinnors. Nu har de starka och duktiga kvinnorna i den här delen av kommunen gjort en film om hur kvinnorna i gamla tider, faktiskt arbetade och slet och gjorde ett jättejobb.

Den visades på trivselträff i Västanede och man fick nästan tårar i ögonen.


Jag tycker att jag är ganska ung men nog kände jag igen nästan allt. Tvättdagar vid sjön när hela vinterns förråd av vittvätt skulle kokas och sköljas. 


Allt stök med korna, mjölkning och utfodringen. Allt jobb med slåttern. Nog minns jag kornmjölsgröten och bryta (tunnbröd i mjölk och lingonsylt) Nog minns jag mattvävarna och konserveringsapparaten. Nog minns jag separatorn

som man separerade mjölk och grädde. Den har man dragit många gånger så det plingade trevligt.


Jag minns hur noga det var med lakan och hur man drog mangeln så allt skulle bli slätt och fint men krusade band till örngotten har vi nog aldrig gjort vad jag minns.


Så var det allt stök med julen. Lutfisk och slakt av gris och konservering av mat.

Tvätta mattor gör jag än idag och eldar i värmaren. 

 

I det här huset finns så mycket saker kvar. Saker som säkert dom unga inte ens vet vad man har det till.

 

Separator, rullrånsjärn, gorånsjärn, våffeljärn för vedspis, locktång som man värmde i spisen, sax att klippa får med. Ja det mesta. Alla gamla julsaker och girlander i taket. Girlander i taket till jul är det väl nästan bara TuppOla och jag som har fortfarande. Flaggor i granen och vita kristyrgrejor med änglar på är väl också omodernt. Jag är nog rätt omodern. Kanske lever jag i fel tid måntro. Gillar gamla grejor och inte nya vita svarta och st+ålmöbler. Hua så otrivsamt.


Känner att jag verkligen känns som om jag vore uråldrig som varit med om det mesta i filmen.

Baka tunnbröd kan jag. Jag kan växtfärga, jag odlar naturligtvis potatis och grönsaker, plockar bär och gör saft och sylt precis som man gjorde förr i tiden.

Ibland känns det som tiden stått stilla här i paradiset Fisksjön.

Inte så länge sedan ladugården var full med fjällkor och någon liten söt kalv. Inte länge sedan det inte fanns el och inte vatten och slask heller.


Inget bb utan jag föddes i soffan i köket.

 

Naturligtvis finns soffan kvar och den säng jag ligger i är över 100 år gammal.

Tänk så fort tiden går. Jag tror inte de unga människorna har en aning om hur det var och tycker att man är så gammal så det skulle växa mossa på en.


Något som jag aldrig har lärt mig riktigt är att brodera fina mönster, väva vackra spetsar eller sticka och virka. Jag kan inte spinna heller och är inte något vidare på att baka.


Det var så roligt att se den här filmen och det var massor av folk som var där. Stolarna räckte nästan inte till.Tyvärr var det bara äldre som är lediga på dagarna. Egentligen är det dom unga som borde sett den här filmen.


Vad annars. Söndagen kom TuppOla och skulle försöka pimpla. Han fick bara några mörtar men det var fint och skare på sjön.

 

Jag följde med ut på sjön och gick till kanalviken en sväng. Min favoritstrand på sommaren men nu var det förstås snö där också även om det inte är mycket. Tänkte på hur härligt det det var att bada i det varma vattnet där på sommaren.


Vi gick hem och åt spagetti med köttfärssås. Mitt älgkött är slut så köpt köttfärs blir det inte alls lika god sås av, fet och läbbig och inte alls lika mustig och god men det gick väl att äta.

 

Så gick solen ner och det blev en ny vecka.


Igår var en tråkig dag. Inte en människa syntes till men jag pratade i telefon med rätt många. Jag väntade på samtal från sjukhuset för att höra hur det är med fd grannen. Han ligger fortfarande i respirator men är i alla fall inte sämre. Vi får väl se hur det går.

 

Idag är det 12 grader kallt men solen skiner så fint. Ljuset är vackert när solen håller på att gå ner. Kinabror är på väg hem och om någon timme är han nog här. Det ska bli skönt att få lite sällskap på gården igen.


Annars sover jag dåligt på nätterna. Dagarna går ann när man har fullt upp att göra.

Läste en kompis blogg nyss och hon torkade panelerna för fullt och då undrar jag i mitt stilla sinne. Har jag missat något? Jag vet att jag har missat fönsterputsningen för det ser man nu när ljuset börjar komma tillbaka men panelerna. Ja ja. ibland kan det vara bra att man inte vet vad som ska göras. Då slipper man ju gräma sig för det man har ogjort. Inte behöver jag krusa banden på örngotten heller eller svärta spisen som jag såg att dom gjorde på filmen. Putsa koppar klarar man sig utan att göra också. Min moster lärde mig ett bra ordspråk.


Dagens ord: Man behöver inte göra allt som man tror är nödvändigt det går så bra ändå.


Av Anita - 27 januari 2017 19:02

 

Från 6 grader varmt till 8 grader kallt bara över natten. Det är väldiga kast i vädret minsann.'

Igår åkte jag på halkiga vägar till Kälarne för att gå på vattengympan. Det är alltid skönt att ha en del att göra så tiden och januari går lite fortare.


I morse när jag gick ut för att sätta i motorvärmarsladden låg dimman tät. Hackspetten hade börjat leva om och det är väl ett litet, litet vårtecken. Den är den första fågeln som börjar låta om sig.


For iväg och jobbade och när jag kom hem sken solen och dimman hade försvunnit. På träden hängde det glittrande snökristaller och det var riktigt fint när solen sken på dom.

 

Snön har nästan gått bort och på sjön är det skare. Jag gick bort till Kinabrors sommarstuga för att mata hans fåglar och titta till lite.

Solen värmde faktiskt på ryggen och det var första gången jag kände det iår.


På hemvägen gick jag faktiskt på stigen efter sjön och lite glad blev jag för att få sätta fötterna på fast jord igen och inte pulsa i snö eller halka på blåis.

 

Nog måste ni medge att det är mycket finare när det är bart och mossan lyser grön på marken.


När jag kom fram till min strandstuga gassade solen och inte en vindpust kändes. Jag blev riktigt sugen på att tända i bastun men så blev jag lat och satt mig på strandstugeverandan och vände ansiktet mot solen.

 

Att känna solen värma i ansiktet var det länge sedan jag gjorde nu. Nog syns det att det gått ytterligare en vinter, glåmig och rynkig och blek men vem bryr sig. Ingen ser mig ju i alla fall.

 

Ser bakåt i mina bloggar för januari och det är jämmer och elände, pengar som är slut, bilen trasig, diverse krämpor

och pester, trasiga tänder. fruset vatten och trasiga grejor i huset, veden slut och jättekallt och massor med snö. Ja listan kan göras hur lång som helst över vilket elände januari månad alltid bär med sig.


Jämförelsevis har den här januari varit rätt bra åtminstone första halvan. Några dagar väldigt kallt men då var ju Mannen här och värmde mig. Bilen går bra och inga tänder trasiga. inga krämpor just så vem är jag att klaga.

Ändå känns livet tomt och ödsligt men lite sol känns alltid som en liten tröst.

Nu har solen gått ner och det är fina solnedgångar när det för en gång skull är klart på himlen.

 


Dagens ord: Inget under solen är beständigt.

Av Anita - 25 januari 2017 14:49

Varför finns det så många frågor men så få svar? Just nu är jag ett stort frågetecken? Varför är jag inblandad i sånt jag inte kan kontrollera? Hur blev det så här?


Så finns det mer bagatellartade frågor som varför det helt plötsligt från att vara grön och grann bara på ett dygn allt kan rasa. Att alla barr bara rasar av. de lysande kulorna bara ramlar i golvet. Så då blev julgranen precis som jag. Bara en gammal torr buske återstod.

 

Som tur var så kom Storfiskarn fräsande på sin snöskoter och hjälpte mig att klä av granen.

 

Att jag har så mycket gamla julgrejor. Så liten gran som iår så fick jag inte ens på hälften.

 

Att det kan bli så många barr från en sådan liten gran. Vet att det kommer att finnas barr kvar i bokhyllan och i springor och vrår resten av året. Det brukar ju vara så. Man brukar trampa på barren och oj vad det kan göra ont att få ett litet barr i foten.


Torr och halvdöd. Så är både jag och granen. Bara att elda upp och bli en grå askhög kvar.

 

Enklare frågor finn det att undra över. Varför fattas det alltid plastlock till burkarna när man ska ha dom fast man vet att man lagt in dom i skåpet? Varför ramlar alltid smörgåsen med smöret neråt? Varför äter tvättmaskinen alltid upp sockar?


Igår när Mustachen kom och hälsade på och fikade så sa han att han skulle hem och göra en Håsjöburgare. Va faan är en håsjöburgare. Jag hade aldrig hört talas om det. Nåja den frågan fick jag i alla fall svar på.

Ta två franskskivor och bred på rejält med senap.Stek en rejäl korvskiva. Lägg på bostongurka och tomatskiva och kläm ihop. Där har du en Håsjöburgare. Tror jag ska prova det någon dag.


Gråväder är det ute men inte kallt. Ska man nu leta fram något positivt med det så är det att man spar på veden och inte behöver skotta. Alltid något minsann.


Det enda av den ovanligaste jul jag varit med om är nu slut. Återstår att plocka ner i lådor och då kommer frågan. Hur kan det komma sig att julsakerna inte får plats i lådorna fast man inte köpt några nya grejor?


Dagens ord: Ingenting är för evigt och även den grönaste och finaste tappar barren till slut.


Av Anita - 23 januari 2017 13:51

 

Så har helgen gått. Inte en människa har jag sett på hela helgen. Inte en bil, inte ens en snöskoter. Inte har jag gjort så mycket heller.

 

Tulpanerna har vissnat och mista rörelse så ramlar blommorna av.

Känner mig rätt vissen själv också.

Det har varit mulet och grått men jag har ändå tvingat mig ut. Tagit sparken för det har varit halt.

Halvvägs "väst i gålan" ligger det massor med virke. Det luktar gott av trä och egentligen är det riktigt vackert också.

 


Julgranen lever ännu och nu har TuppOla varit tvungen att slänga ut sin så i år har jag granen inne längre än honom.

Undrar om det är fler än jag som fortfarande har granen kvar? Berätta i så fall.


Vissen kan man säga att Fd grannen är också. Han åkte in till lasarettet igår och ligger i respirator så det ser inte bra ut, men gubben är seg och har varit i samma situation förut och klarat upp det.


Ja. vad har det varit mer. Pratat i telefon och gjort filmjölkslimpa och städat ett skåp och sett på tv. Låter väl inte varken särskilt kul eller spännande.

 

Kramens dag har det varit också men det har jag minsann inte märkt något av. Det är väl slut på kramar nu skulle jag tro. Paradiset Fisksjön är ganska grått och ledsamt nu. Det blåser ute och är glashalt på gården och det mest känns väldigt segt.


Försökte göra klar bokföringen för vägföreningen men fick det inte att stämma dessutom fungerar inte miniräknarn och nu har jag glömt hur man räknade för hand. Det sägs att det finns minräknare i mobilen men den hittar jag inte. Nåja. det får väl vara till en annan dag. Det kanske blir någon bättre dag någon annan dag.


Dagens ord>. Även en liten strimma av sol bland molnen gör världen en aning ljusare.

Av Anita - 20 januari 2017 20:18

 

Så är det fredag igen och en hel vecka har gått. Som tur är så har det inte snöat mer än lite grann.

I förrgår natt blåste det så jag trodde taket skulle blåsa av. Hela huset skakade och trädgrenar vispade på taket. Snön rasade ner med muller och jag sov inte ett dugg på hela natten. Oro och tankar. Ensamhet.


Nu har det varit tö och på gården är det blankis igen.


Igår åkte jag till Kälarne. Var in en sväng på macken och en sväng på hörnan och sedan till Fd Grannen för att hjälpa honom med räkningarna.

Vi upptäckte att han fått höjning på pension och han sa med illmarig blick:"Vi måste fira med en grogg. Så¨då gjorde vi grogg på Fanta och Renat fast jag fick förstås nöja mig med Fanta.


Sedan var det dags för vattengympa och det var riktigt trevligt att träffa resten av gänget och jag gillar ju att vara i vatten och att sitta efteråt i bastun och prata om dittan och dattan.


Det regnade när jag for iväg för att jobba lite grann. For en sväng till PappersBeda för att fika och så hem. Jag tog sparken och for iväg och hämtade Kinabrors post och betalade några räkningar.

 

Matade fåglarna förstås. Något som man måste göra varje dag.

 

Så kom Storfiskarn och hälsade på och vi satt och såg på tv. Mitt favoritprogram " Tillbaka till Aidensfeld" går inte längre tyvärr men vi såg på "Det okända".

Det är tur att jag har mina gubbar som kommer och hälsar på. Det är bara han och Mustachen som har varit hit sedan förra helgen. Det är för jävligt dött den här tiden.


Därför finns inte så mycket att berätta.

Julgranen lever fortfarande.

Jag har lagat min favorittröja. Tänk så det är med vissa kläder. Man kan inte slita sig från dom hur slitna och trasiga dom än är.

 

Den här koftan är många år nu men varmare och skönare finns inte så den får hänga med ett tag till och jag stoppar och lagar så länge det går.


Idag har det blivit en ny president i USA. Jag minns så väl när Kennedy blev skjuten och när Palme blev skjuten. Konstigt så man minns vissa saker fast det är länge sedan.


Jag har en känsla av att den nye kommer att lämna svarta spår efter sig. Det är svårt att förstå hur man kan rösta på en sådan man. Tror att det är en hemsk tid att vänta för många.

Nej nu ska jag inte grotta ner mig i politiken. Det finns så många som gör det redan.


Det är idag som vi blir 10 miljoner innevånare i Sverige. Kan inte fatta var dom är. Inte syns det här minsann där det blir mindre och mindre folk för varje år och inte bara folk. Det blir mindre och mindre djur också. inga kor ser man längre och harar, orrar. tjäder. och järpar som det brukar vimla av syns inte ett spår.


Dagens ord: Ibland mår man bättre av att inte veta hur det blir.

Av Anita - 17 januari 2017 23:45

 

Jag tar sparken bort till Kinabrors postlåda. Det är mulet och grått. En sådan dag då det är alldeles lugnt och tyst.

Ingen har kört på vägen, inte ett ljud hörs, inte en endaste lilla fågel kvittrar. inte ens någon skogsmaskin. snöskoter eller flygplan hörs.


Inte ett enda spår av några djur i snön. Det känns som om jag är alldeles ensam i hela världen. Som om världen står stilla i väntan på vad. Snö? Storm?

Kanske matchar det mitt humör?


Nu är det ju som så att jag har mångårig vana att misslyckas och vet hur jag ska handskas med det. Ingen mening med att älta. bara ta tag i tillvaron igen och försöka sysselsätta sig så gott det går.

 

Det har varit två soliga fina dagar, både söndag och måndag.

Söndag kom AMV, Gubben och K. AMV och jag tog en promenad och det är alltid skönt att ha sällskap när man vandrar omkring i snön.

 

K tyckte att vi skulle kasta ut julgranen men då sa jag stopp. Den är grön och fin och barrar inte ett dugg.

 

Broder B:s son och hans kompisar har varit här en vecka nu och kom fram för att säga hej då. Dom hördes haft en bra vecka trots kylan som var i början av veckan men nu bar det av hem till Skåne.

 

På kvällen var det bokcirkel och då fick jag en ny bok att läsa. Jag har inte läst en enda bok på flera veckor men nu har jag tre stycken att roa mig med.


Gårdagen stökade jag undan mer julgrejor (jag har ju hundratals tomtar) tvättade. städade badrum och höll mig febrilt sysselsatt hela dagen. Storfiskarn kom en stund och fikade.

 

Gick ut en stund förstås.


Idag har jag varit till Hammarstrand och varit på apoteket och lite andra ärenden. Passade på att äta lunch tillsammans med DansBritt.

Läst en bok och badat skumbad och ätit choklad.

 

Letat fram gamla Åsanissefilmer och legat i soffan med katten på magen. Så har ytterligare en dag gått.


Dagens ord: Vi går alla sönder ibland. Det gäller att hålla sig till dom som hjälper till att sätta bitarna på plats igen.


Av Anita - 14 januari 2017 22:08

 

Fredagen den 13:de sägs ju vara otursdag. 20:da Knut ska julen ut. Fullmåne natt av sömnlöshet.

Allt på en enda gång.


Vissa ting kan man påverka och jag bryr mig inte alls om att kasta ut julen just den dagen. Jag gör väl som jag vill.

Att månen håller mig vaken kan jag inte heller påverka. Månen den gör som den vill.

Att fredagen den 13:de är otursdag har jag aldrig trott på men just den här dagen var en förfärlig dag.

Visst träffade jag två trevliga ungdomar men det var väl allt positivt jag kan säga om den dagen.


Vedlådan är full med ved och gården är skottad just nu men snart väntar hårdare tider.

Ibland bestämmer sig livet sig för att ge en ett grishugg. Nog har jag fått många grishugg i mitt liv och det är bara att ruska på sig men jag trodde att det kanske någon gång skulle bli min tur att ha det bra.


Lika fort som mannen kom så var han borta så nu är allt som vanligt.

Jag eldar själv min kökspis, ingen ger mig kaffe på säng. Jag sitter vid köksbordet och tittar på fåglarna och utsikten och dricker mitt kaffe helt för mig själv precis som för någon månad sedan.


 

Det enda som påminner om Mannen är en hopklämd kaviartub och en knölig messmörstub. En liten tomte som jag fick i julklapp också föresten.


Troligen så är det så att jag är en solitär. en varelse som passar bäst att vara själv.

Kanske är det tunnsådda människor som klarar av att bo här i skogen speciellt under året värsta månaden. Är man van att bo i stan där allt finns nära och inom räckhåll och möjligheterna är fler än här.


Nåja. nu är det tid att ta en dag i taget. Idag har jag samlat ihop en massa plastburkar och åkt till tippen med.

Sedan till PappersBeda och fikat och så träffade jag Moster på affären och följde med henne hem och blev sittande där ett par timmar . Det har snöat inatt och det var problem att ta sig upp till henne i oplogade vägen för hon har en brant backe men det gick.

 

Hon har en söt liten katt som precis som Morris är kräsen på mat så Moster gav henne korv av en särskilt sort som hon gillade. Jag ger ju Morris skinka men den får inte vara rökt så då vägrar han. Katter är underliga djur.


På tal om katter. Morris som brukar leva rövare i sovrummet hela tiden har varit lugn inatt och legat i sin korg tills imorse.


Unnade mig en bukett med tulpaner och en chokladkaka. Om ingen längre skämmer bort mig får jag väl göra det själv.

 

Dagens ord: Underbart är kort. trist varar länge.

Januari har alltid varit en skitmånad och 2017 ser inte ut att vara något undantag. Det var bara dumt att tro det.


Av Anita - 10 januari 2017 13:50

 

Så är helgerna slut och kylan har vänt och nu är det helt plötsligt plusgrader igen efter att det varit 31 grader kallt. Det är minsann häftiga ryck i vädret den här vintern.


När vi kom hem från Bräcke för några dagar sedan var det lite kallt i lilla huset men man kan ju elda så efter ett tag blev det ganska skönt i alla fall.


Dagarna går och den här senaste julhelgsdagarna försökte vi umgås lite med folk.

På lördagen kom L o M och hämtade oss och vi for till Pappersbeda och hennes sambo och åt middag. En jättegod middag och en väldigt trevlig kväll blev det. Det är viktigt med vänner. Vad gjorde man utan sådana.


 

Söndagen var vi lite slakiga och gjorde inte mycket mer än att ta någon kortare promenad.


Jag gjorde middag till Broder B:s son och hans kompisar och med fyra matfriska killar försvann köttbullarna och kalopsen och äppelpajen i ett nafs. Jag tycker om att laga mat och se folk äta med god aptit. Jag har svårt för kräsna människor som ingenting duger åt. Önskar av hela mitt hjärta att du skulle fått vara lika hungrig som jag fått vara stundvis i mitt liv. Då kanske maten skulle duga även om det är enkelt och lite. men .....som sagt tack och lov åt dom här killarna med god aptit. Fint det.


Så nu är det slut på helgerna och vardag igen men inte spelar det någon roll när man är pensionär och inte behöver hasta iväg tidigt på morgonen. Vi ligger länge för det mesta.

Igår for vi iväg och handlade lite och idag har jag varit iväg en sväng och jobbat.


Helgen har vi inte gått så långt för älgjägarna har varit här runt omkring och jagat fast det är mitt i vintern. Är dom helt galna eller?


Här vid sjön går rådjuren och jag hoppas innerligt att dom ställer sig här vid huset och skyddar sig så dom får leva. Annars är det lite djur. Någon enstaka ekorre kan man se spåren efter.


 

Katten Morris är busig som vanligt och klättrar både hit och dit hela tiden.


Jag längtar till sommaren som jag alltid gör den här tiden. Jag längtar efter blommorna och efter fågelsången och dofterna och solen och sommardanserna och att få bada i sjön och efter fjärilarna som fladdrar omkring.

Klart man längtar efter det och klart att jag skulle vilja åka utomlands och få lite värme och sol som vanligt folk ibland kan unna sig men det är bara att leva livet som det är och göra det bästa av det.

 

Om någon månad kan man gå genom den gröna porten till sommaren och njuta av blommorna.

 

Så vänner i norr och söder

Dagens ord: Ljuset börjar komma tillbaka och så fort som tiden går nu så är det snart vår, hoppas jag i alla fall.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards