Alla inlägg den 8 juni 2017

Av Anita - Torsdag 8 juni 18:58

På försommarens varmaste dag ska det bli av. AMV och jag ska äntligen komma upp på det stora berget som gäckat oss i flera år.

Vi har planerat. tagit med kikare. karta, mobil, myggmedel och en rejäl matsäck. Humöret är på topp.

Eftersom det är nästan en mil innan vi ens kommer till vägen fick Gubben köra oss och cyklarna så långt det går.

 

Så börjar vi cykla uppåt, uppåt och efter en stund tappade AMV sadeln på cykeln. Som tur är så har inte Gubben hunnit så långt så han kommer och fixar till den och färden uppåt fortsätter.


Vägen är full med hål och stora stenar och spår och solen gassar på ryggen och fjärilarna fladdrar.

Det är för brant för att cykla så vi får släpa cyklarna uppåt, uppåt, halvägs till himlen känns det som.

 

Fikastopp och bakom nästa krök finns ännu en brantare backe.

 

Två timmar senare är vi så högt upp som det går och vägen tar slut.


Nu ska vi, efter råd från en som vet, gå ut på ett kalhygge, gå i skogsmaskinspår och hitta berget som vi suktat efter.

Så gör vi det. Ris,rat, nerfallna träd, svårt att gå, AMV snavar i en rot, Vi kryper under stora träd. Det är tyst bara vinden och en koltrasts sång hörs. Ödemark.

 

Ingen björn syns bara björnskit.

Här i dalen mellan bergknallarna blommar liljekonvaljerna redan.

 

Solen gassar och får svetten att rinna nerför ryggen.

Visst är vi högt upp. Vi ser sjöar och byar långt långt bort men det är bara ett fel. Det är åt fel håll.

 

Vi ger upp. Verkar inte som om vi ska hitta rätt berg iår heller. Vi får nöja oss med det vi är uppe på vad det nu är.

 

'Det stora berget gäckar oss som vanligt och vi sätter oss ner och pustar ut och tar fram våra mackor och vårt kaffe och sitter en lång stund och bara vilar oss.

 

Vi kan inte annat än skratta. Så mycket arbete för så lite men nu återstår det att ta oss ner för de branta vägarna med hålor och stenar och spår. Misstänker att det kommer att gå undan men vi har väl bromsar på cyklarna hoppas vi

 

Så högre berg än det här får ni inte se.

 

Nåja nu drar vi ner för backarna. AMV är lite tuffare ån jag och hon har redan tappat sadeln och ramlat omkull så nu är den min tur att köra omkull med cykeln men det gick rätt bra.


Det tog oss två timmar att komma upp och det tog bara en att komma ner men hjärtat sitter i halsgropen  i dom värsta nerförsbackarna.


Innan vi kör ut på landsvägen och börjar cykla dom 8 km hemöver äter vi upp det sista av matsäcken och dricker det sista av vattnet.


Solen gassar, vattnet tar slut ändan börjar göra ont. Sista kilometrarna på Fisksjövägen är värst. Nyskrapat och tungt att cykla i och törstiga och trötta är vi. Det är bara att erkänna. Vi är inga tonåringar längre.

 

Så kära vänner ledsen att lura er på en hänförande utsikt men ni ska inte tro att vi ger oss.

Misslyckats igen. men skam den som ger sig. Bara ändan har slutat ömma och benen känns normala igen ska vi göra ett nytt försök för vi vet en annan väg (tror vi).


Åt pytt i panna hos Kinabror och lade mig på soffan och somnade som en stock. Ändan ont, benen stumma, pannan bränd av solen och vi hittade inte berget den här gången heller.


Dagens ord: Man ska aldrig ge upp utan försöka igen. Jag ska upp till bergets topp förr eller senare.


ANNONS

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se