Fullmånesken, morgondimma. Ingen lukt av kaffe när jag vaknar. Sonen och hans Fjälla brukar koka kaffe innan jag kliver upp och jag saknar det och jag saknar att ha sällskap vid morgonkaffet. Nåja, man får väl koka själv.

Det var söndag och som tur var so kom TuppOla och hans Fjälla och Kinabror var förstås här så vi satt på förstukvisten och åt upp rullrånen och drack kaffe.

TuppOla har baren en tupp och två gamla hönor kvar nu och dom har slutat ägga. TuppOlas fjälla har köpt en äggkläckningsapparat och ska dom få tag i befruktade ägg och börja köra med adopterade höns. Få se hur det går.

AMV och Gubben kom tillbaka efter att tillbringat helgen på hippifestivalen Urkult.

Frampå kvällskvisten tog AMV och jag cyklarna och for ner på byn

Vi for till By där AMV bodde som flicka. En del var sig likt som tex allén ner till Vallvika.

Karlssonsbacken däremot hade blivit både brantare och längre. Konstigt, kan det bero på åldern. Annars brukar de ju bli tvärt om när man kommer till plats där man varit liten.

Vi for och vattnade på kyrkogården och där var det minsann massor med svalor. Det är troligen där mina svalor håller till efter att dom flyttat från Fisksjön. Jag trodde dom flugit iväg till Afrika redan. Vilken tur att det inte blev någon ensam söndag föresten. Det blir alltid så tomt när folk far.

En ny mulen dag och jag tänkte på alla som börjat jobba en måndag efter semestrarna och minns hur hemskt det var med alla högar med jobb som låg och väntade.

Nya äventyr väntar för oss som är pensionärer och inte behöver hasta till jobb. Mulet och lite kurigt.

Gubben hade en tand lös och skulle åka till Sollefteå och laga och AMV och jag bestämde oss kvickt för att åka med en bit och gå Kälagåtte och se om vi kunde hitta en annan väg till berget som gäckar oss hela tiden.

Kkälagåtter är den uråldriga vägen som går mellan Håsjö och Kullsta. Den går förbi avrättningsplatsen och ryttarbacken. Två ställen som det finns så mycket att berätta om.

Det var fin väg på vissa ställen men eftersom det regnat rätt mycket fanns det också hålor som var riktigt blöta, rena rama surhålen och både AMV och jag blev blöta om fötterna. Hon för att hon hade joggingskor och jag för att jag hade hål i stövlarna.

Den här turen tar några timma kan ni tro för det är bra många kilometer att vandra.

Det blev varmare och varmare och det måste vara annat klimat där för både lingon och blåbär och hallon var mogna på vissa ställen smultron inte att förglömma.

Vi hittade en skogsbilväg som vi förstår går mot middagsberget. Vi gick en bit på den och fick se en jaktkoja som var rejält stor.

Bakom krönet fick vi se att vägen gick rakt uppför och uppför och uppför. När vi tittade på gps:n stod det att vägen var 6 km till vändplanen och vi förstod att vi inte skulle orka med den utvikningen. Solen värmde på ryggen och vi beslöt att fortsätta Kälagåtte istället och vänta på att vi skulle kunna åka bil dit så långt det går. Vi har inte gett oss. Vi ska upp på berget förr eller senare.

Tunnbrödmacka och kaffe måste man ha för att orka med sådana här strapatser. Vidare nerför mot Kullsta

Så småningom kom vi ner på slätterna i Kullsta och nere vid Hammarstrand hämtades vi av Gubben.

Vi var svettiga och varma och hade tänkt bada när vi kom hem men hemma i Fisksjön blåste en lite ilsken vind så vi bestämde oss för att solbada istället och gick bort till riktiga badstranden och lade oss på varsitt badlakan och solade.

Det finns vissa fördelar med att det blir folktomt också. Man kan ligga där och sola i bara ett par gamla urtvättade trosor utan att det kommer en enda människa. Tyst var det inte idag. En båt på sjön. Kinabror kör traktor och Gubben röjde sly. Det var bara AMV och jag som låg i solen och latade oss men det hade vi minsann gjort rätt för.

Så det var den dagen och vi slutade med att äta matjesill och nypotatis hos Kinabror och vattna alla mina blommor.

Dagens ord: Det gäller att aldrig ge upp och hittar man inte berget så hittar man något annat när man letar.

Vem hade trott att vi skulle finna den här skatten tex.

I går kväll var Kinabror och jag på Qul i backen och lyssnade till Euskefurat.

Nostalgin kom över mig Qul i backen, stället där man var varje fredag som barn och som tonåring. Igår kväll var det lika mycket folk som då och trots att regnet hängde i luften så var stämningen på topp.

Jag säger bara det. Det norrländska vemodet. Trots glada melodier och fantastiska musiker så fanns där i bakgrunden det norrländska vemodet som jag förstår så väl.

Så som det berättades Först tog dom vattnet och strömmen. sedan skogarna och malmen och så tog man människorna som tvingade flytta. Så blev det kvar några tjurskallar (bla annat jag) sa "Vi flytt int". Vi tog vilket skitjobb som helst för att få vara kvar.

Så här är vi nu, vi som väntar. Väntar på att nära och kära ska koma för en ynklig sommarmånad, om man ens kan kalla det sommar.

Så finns det dom som flyttar hem igen men allt är inte som förr och man kan finna att man känner sig främmande även här hemma. Man minns allt det roliga men glömde kylan, blåsten och myggen och de tomma öde byarna och djuren och ladugårdarna som försvunnit. Inget är sig likt längre.

Allt detta får Euskefurt fram i sin musik och allt känner man igen och det går direkt i hjärtat.

Mitt i allt finns den underfundiga humorn som räddar upp alltsammans från att bli för dystert och det är nog den jag lever på också.

DansBritt följde med hem och låg över för hon hade fel på avloppet och i morse åkte Sonen och hans Fjälla tillbaka till Skåne. Inte bara människorna for utan när jag kom ut i morse var det ett fasligt liv på fåglarna.

Koltrastar, björktrastar, småfåglar och tranor hade samlats för att ge sig iväg söderöver. Lommen skrek sin dystra sång och fåglarna hade satt i sig mina jordgubbar innan dom for men det må vara dom väl unt. Dom behöver dom säkert bättre än jag.

Det enda spår efter Sonen är en hög med 91-an på toa och några handukar som ska tvättas.

Nåja,  Dansbritt, Kinabror och jag gjorde vad vi kunde för att mota bort tystnade.

Vi for till Fugelsta på marknad. Handlade rullrån och ölkorv och åt hamburgare och pratade med folk

Så hem och satt på förstukvisten och drack kaffe och Storfiskarn kom och hälsade på.

Alla har åkt nu. Det är så tyst. Inga bilar på vägen, inga båtar på sjön, inget plask av badande barn, inga fåglar.Hela byn tom, bara Kinabror och jag kvar och det är en omställning som är lite jobbig Från fullt ös till total tystnad.

Skulle tro att en del inte ville åka ännu utan kände som Euskufurat sjöng.

" Det är här man vet var stigarna går och vem som är släkt med vem, det är här man vet var gäddorna står Det är hit man kommer när man kommer hem".

Så nu sitter jag på förstukvisten och ser att regnet snart kommer och hör på myggen som surrar runt öronen. Det norrländska vemodet hugger tag i mig med stark kraft.

Nog skulle jag också vilja fara bort en sväng och så sådant jag inte sett förut och det är verkligen sant det Euskefurat sa:

Dagens ord: Man kan aldrig längta hem om man aldrig far bort.

Onsdagen hade vi en plan eller rättare sagt två. Vi skulle tvätta kläder och vi skulle grilla. Jojomen. Det var då det hände.

Åskvädret kom med dunder och brak och inte bara åska utan ösregn också. Visserligen hade man sagt regnskurar på vädret men detta blev ihållande regn hela eftermiddagen och kvällen.

Blixtar ur kontakterna. Den bärbara telefonen gick sönder på första smällen och tvätten var blötare än när man tar den ur tvättmaskinen.

Nåja. Köttet låg i marinad så Sonen ställde sig i regnet ute på förstukvisten och grillade.

Man måste alltid ha en plan B nu för tiden, för det blir nästan aldrig som man tänkt.

men.......så kommer en ny dag och utan regn och rusk. 

Sommar det är de här få dagarna. Dagarna när doften av älgört smyger sig in genom det öppna fönstret i sovrummet.

Dagen då smultronen har mognat.

Dagen då både den vita och den röda rosen äntligen har slagit ut.

Den vita doftar också jättegott så man måste gå och sticka näsan i rosen när man går förbi.

Sommar är hjortronmyrar där det doftar sött och gott och insekterna sjunger sin speciella sång som man kanske inte alltid uppskattar till fullo.

Nåja den här torsdagen gick liksom i matens tecken.

Sonen, hans Fjälla och jag for och hälsade på moster och hon var i full färd med att steka våfflor till oss. Goda våfflor med hjortronsylt och vispgrädde och trevligt samtal i någon timme. Sonen var dagbarn hos henne när han var liten och det känns lite konstigt att se att hon blivit liten och han blivit stor. Så det blir när tiden går.

Hem igen och ner till sjön där både Sonen och Fjällan badade. Så kom Storfiskarn, Så kom DansBritt och så kom Kinabror och vi satt på verandan och drack kaffe.

och......solen sken.

Nå åter till maten. Sonen hade önskat sig biff med lök så vi grävde upp lite potatis ur pallkragen och tog lite sallad ur växhuset och lite annat smått och gott. Det blev väldigt gott må jag säga och vi åt alldeles för mycket.

Så kom Broder B och frun och vi satt och pratade en stund och sedan drog vi iväg till nästa ställe. Till Kinabror och hans paveljong där vi drack kaffe på maten.

Nu är det på slutklämmen med Skånefrämmandet och snart åker alla iväg men inte riktigt än.

Hunden Jack han badar och badar och katten Morris han klättrar i träd och ligger och myser på marken.

När nu Sonen och hans Fjälla är klädda i annat än träningskläder och bonnmössa passade jag på att ta ett kort på dom under eken.

Jag är så stolt över min ek som växer och växer och minner mig om Karön och Blekinge. Tänk att det lilla skottet därifrån kunde växa sig så stort här där inte ens äppelträden överlever.

Jordgubbarna börjar också mogna och äntligen blommar sockerärtorna Kanske hinner det bli några ärtor på dom fast jag hade börjat misströsta.

I alla fall så kunde jag plocka den första lilla buketten med grekisk lövkoja igår.

Det är en ganska oansenlig blomma och under dagen är den nästan ihopslagen men när natten kommer slår den ut sina lila blommor och sprider en alldeles speciell doft omkring sig, en doft och påminner om barndomen då vi alltid hade sådana. Den är varm och lite kryddig, lite åt nejlikehållet men mycket godare.

Det var ett tag sedan DansBritt var här och vi satt på trappan och pratade lite löst om att vi kanske skulle försöka att ge oss iväg på en liten resan någon gång framöver när hon får pension och blir lite mer ledig. Man behöver komma bort ibland om inte annat för att njuta av att komma hem. Vi får väl se hur det blir med det.

Så slutar jag det här blogginlägget med att ge er en röd ros. Jag har bara en men en ros är bättre än ingen.

Dagens ord får bli: Ett har jag lärt mig att alltid ha en plan B och att åskan alltid tar en bärbar telefon varje sommar.

På måndagsmorgonen upptäcker jag att Sonen har vissa likheter med mig. Han är annars min motsats i allt och liknar mer sin far, men nu skulle han till att montera fiberdosorna på huset och borra hål och greja. " Det kommer att gå åt helvete, det vet jag" sa han när han gick omkring med tumstocken och muttrade och småsvor.

Jag tog till schappen och gick ner till AMV och Gubben och satt mig där och fikade. När jag kom tillbaka var allt klart och fixat. Det hade gått bra och han var på bättre humör.

Det blåste ute och drog kallt. Varför tror man att det ska bli fortsatt fint väder bara för att det är fint och sommar en dag?

Nåja man får hitta på någonting i alla fall. Sonen, hans Fjälla och jag åkte för att handla.

Vi for och tittade till mammas grav och så for vi till hembygdsgården i Pålgård och fikade.

Det finns mycket att titta på där bla en klädutställning. Det är väldigt så fina kläder folk hade förr i tiden när dom klädde upp sig.

Hem och AMV och jag hade pratat om att grilla korv nere vid badstranden (något vi alltid gjorde förr) Vi tänkte kalla ihop resten av gänget och ta en nostalgikväll men pytt vad det sket sig. Med blåsväder är det inte läge att elda nere där det blåser som värst. .

Som vanligt fick man ta till plan två och hålla till inne i AMV och Gubbens hus men det går också bra.

På deras övervåning finns det ju en öppenspis och gott om plats för oss alla.

Maria från Skåne har med sig pumihunden och han och Jack kommer bra överens som tur är. Dom låg på varsitt håll och sov så gott.

Sedan drog en del av gänget till Kinabrors lekrum för att spela biljard men jag, Sonen hans Fjälla och AMV vi gick och lade oss för att sova. Hörde att dom andra blev uppe till tre på natten. Hårdingar dom alltså.

Sonen och Fjällan hade bestämt sig för att trots stukade foten skulle vi åka till Frösö djurpark så då gjorde vi det igår. Det ångrade vi inte.

Det var så fint och vi kom dit i tid och fick se alla djur utom älgen och den ser jag så ofta ändå.

Speciellt fastnade jag för polarvargen men den fick jag inte med på kort. Det här är ju några trötta lejon som inte brydde sig ett dugg om oss.

Polarvargen var vit och stor och ståtlig och hade jättefin päls. Lemurer och apor gillar jag också.

Vi hann med att gå runt innan åskan och regnet kom och då åkte vi vidare.

Vi for till Stocketitt och åt   Gott var det.

Sedan for vi till Frösötornet.

Där hade vi sett utsikt ända till norska fjällen om det hade varit klart väder men nu regnade det som sagt.

Vi åkte hiss upp men gick ner.

Så det blev en trevlig dag. Det är roligt att komma iväg någonstans för jag blir mest här i Fisksjön och runt om och kommer sällan iväg någonstans.

Vi lade oss att sova en stund när vi kom hem innan middagen.

Sonen och hans Fjälla badade i sjön och jag tog en promenad efter strandstigen bort till Kinabror och sedan till Broder B. Jag ville träffa Maria från Skåne och hinna prata lite med henne. Hon är min gamla bloggvän Mimio men hon har slutat blogga  och det var så roligt att träffa henne igen.

Hem igen och det belv en liten surströmmiongskiva borta hos Kinabror för Skåningarna ville också prova på surströmming.

Efter åska och regn blev det en fin och lugn kväll.

Efter ett tag kom TuppOla och Sofiepropp. Hon och jag gick hem till mig för att hon skulle träffa Sonen och hans fjälla innan dom åker tillbaka till Skåne.

Det har varit mycket umgänge nu ett tag. Vi vandrar mellan kåkarna hela tiden och stigar till vänner och släkt är lätta att gå även om man ibland råkar stuka fötterna eller blöta sig i någon vattenlok.

Idag har vi inga planer utöver att ta upp några plattor ur marken och ev slå lite vass. Vi låter livet och vädret bestämma vad som ska göras. Än är det några dagar kvar innan alla åker och det blir tomt och tyst.

Sonen får stå för dagens ord.

Dagens ord: Man ska alltid tro att det går åt helsike för då blir man glad om det skulle råka gå bra.