Min bloggvän Skatan hittar fyrklöver överallt och jag hittar hjärtan. Hjärtan i sanden, på svampar. på potatisar och på träd och nu på hallgolvet bland löven som blåser in så ligger ett hjärta. Undrar vad det betyder.

Det är tomt och tyst och inte många solglimtar. Jag gick en runda i skogen i lördags.

Stigen från Stedesbacken gav i alla fall en liten ljusglimt och porten till Vättarnas värld var fin som vanligt.

Det är så tyst i skogen nu. Inga fåglar sjunger, bara korpen som skriker. Det är vackert och magiskt på sitt sätt men ack så tyst. Inte en enda människa har jag sett varken i lördags eller söndags.

Söndagen grävde jag upp resten av farmors pelargoner som fått stå i järngrytorna och sträckt sig mot himlen. Dom är höga så jag får ta av dom lite när dom ska in i huset men nu står dom ett tag i växthuset innan jag tar in dom. Borde vara frostfritt därinne ett tag till.

Plockade in dynorna från verandan och bar ner stolarna. Det blir nog inte så mycket sittande utomhus nu. Nu gäller det att ta tag i att ta kontakt med folk annars blir jag väl sittande här helt utan kontakter så jag ringde en väninna jag inte pratat med på länge och pratade bort en timme. Kokade kålsoppa. Dagarna blev långa och tråkiga. Jag har vant mig vid att ha folk omkring mig hela tiden.

Så blev det måndag och då hade jag en del att stöka med. Först så var det fotvården och åka till fd grannen och hjälpa honom med räkningar. Sedan handla lite ljung till gravarna och åka iväg och plantera dom.

När jag kom hem dök Mustachen upp och vi fikade och pratade bort en stund. Så tänkte jag klippa gräs men det sket sig för jag fick inte igång gräsklipparen och så började det regna.

Istället for jag till TuppOla för att titta på hans nykläckta kycklingar. Av äggen så blev det sex kycklingar och dom ligger under värmelampan och piper och springer omkring.

En del är svarta och en del är gula och ljusa.

Jag tycker att dom gula är sötast.

Så idag sitter jag här i gråvädret och känner mig lite låg. Bestämmer mig för att åka på trivselträffen nu på förmiddagen. Jag kan ju inte bara sitta här och glo och det är inte något väder till att vara ute heller. Det känns trist när alla mina vänner är bortresta och bara jag är kvar och så katten förstås men att prata med honom är ju inte så upplyftande för han svarar inte. Den katten kan knappt jama ens, i bästa fall kan han spinna lite diskret.

Nåja ingen ide att klaga Ser ut och ser att rönnen är full med koltrastar som mumsar, i fågelbordet äter en talgoxe på en bit bröd jag lagt ut.

Dagens ord: Det är ingen ide att klaga, det kunde vara värre.