Så är det då söndag och den här veckan har gått.

Torsdag bar jag in alla mina blommor för jag vill inte att dom ska frysa bort.

Fuxian är jättestor och ska väl så småningom få flytta till jordkällaren men så länge den blommar så här får den stå i sovrummet och lysa.

Nu är fönstret i sovrummet stängt för det är kallt om nätterna.

Fredagen åkte jag iväg till Hammarstrand för att jobba och handla och nu när Kinabror och DansBritt är borta så fick jag sällskap av en av mina meditationstjejer på hotellet så det blev en trevlig stund i alla fall. På eftermiddagen kom Storfiskarn och gjorde mig sällskap ett tag så alldeles ensam har jag inte varit.

På kvällen tog jag en promenad på badstrandsrundan.

Nu börjar löven verkligen bli fina och röda. Speciellt rönnen har en otrolig fin färg.

Det var alldeles lugnt och så tyst. Inte ens lommen skrek och småfåglarna hade väl lagt sig till ro.

Sakta kommer skymningen krypande och nu går det fort när det blir mörkt och här är natten mörk. Bara "mitt ljus i mörkrets" lampa lyser på andra sidan sjön. Det är ensamma kvällar nu.

Jag satt tulpanlökar igår runt dammen. Det är så fint när dom blommar på våren. TuppOla kom med älgkött och så kom Sundsvallsbornas barn en stund. Jag stekte mig en liten biff av älgköttet och godare kan man inte tänka sig att äta till middag.

Nu är det bara att känna att vi har en lång och hemsk vinter framför oss. Jag ryser när jag tänker på det.

Idag ligger dimman över sjön men kanske kommer det att lysa upp lite. Jag borde väl städa men det känns inte som jag vill.

Städa är ju en av de tristaste jag vet. Ser att det ligger massor med löv på hallgolvet men löv är väl inte skräp, löv är ju bara löv så det spelar väl ingen roll. Troligen kommer det ingen hit idag som behöver reta sig på det heller. Jag har tur som har bara bekanta som inte bryr sig om hur det ser ut.

Det blir väl till att koka sig en kopp kaffe och bre sig en macka och sedan får jag väl se vad det blir. Jag är lite låg nu och har svårt att vänja mig vid hösten och mörkret och ensamheten. Det finns liksom ett svart vemod i mig och jag tänker grå och trista tankar.

Dagens ord: Höstens vemod tär på själen.

 

Soldansare

24 september 2017 15:13

Tänker inte komma med några sådana där käcka peppingfraser som: "Men tänk ändå så skönt/vackert/trevligt det är med ..."
Skickar bara en kram och en liten påminnelse om att helt ensam är du inte. Jag är med dig här ute i det stora virvlande internetet, sådant det nu är.

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

ibod11

24 september 2017 17:17

Du bor så otroligt vackert men det är klart att det vore roligare att dela det med andra. Jag har behov av ensamtid ibland men jag skulle också känna vemod om jag var ensam långa perioder.

http://ibod11sblog2.wordpress.com

 

Anki

25 september 2017 05:52

Så är det ibland - mörkret och ensamheten kan kännas jobbig så här när hela den långa mörka årstiden ligger framför.
En bra sak med bloggvärlden är att man kan få lite sällskap när alla andra har åkt sin väg...
Vackra bilder och vilken fin fuchsia du har!

http://https://ankisbildblogg.wordpress.com

 

Bamse31

26 september 2017 10:16

Hösten har tydligen kommit en bit på väg upp hos dig. Här i Stockholmsområdet behöver vi inte ta in några blommor. löven sitter kvar på träden fast frukt har jag inte sett någonting av hos mig.var kan man köpa en sådan där kaffekopp som utan vidare fyller på sig själv det var en smart grej
Det var längesen du skrev någonting om katten , hur mår han. Kramen. !

 

Karin

26 september 2017 18:20

Brukar också spara rönnar när jag rensar sly. Tar bort all asp, gran och tall, för det har vi verkligen tillräckligt av runt omkring.
Här har det också kommit mycket svamp. I gräsmattorna är det mycket bläcksvamp. De ska gå att äta innan skivorna blir svarta. Jag har aldrig ätit dom!
Hur länge stannar Kinabror i Skåne? Han kom ner hit i rätt tid, för sista veckan har det varit mellan 15-20 gr. I lä i solen säkert 25 gr. Jag har höststädat en rabatt idag, men min stora fina kärlekspelargon står kvar. Jag försöker vart år övervintra någon pelargon, men lyckas aldrig.
Kram på dig!
Karin

http://pixelmojan.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...