Alla inlägg under oktober 2017

Av Anita - Lördag 14 okt 12:13

Jag pratar inte om mig själv nu även om det ligger lite sanning i att jag också är en sådan sak men jag såg att jag skrivit en berättelse för några år sedan om vattenvärmaren nere vid sjön. Jag skrev bättre förut och visst fanns det saker som var bättre. Jag tror att jag ska låta berättelse om vattenkokaren gå i repris nu.

 

Så här kommer berättelsen .

Gammalt stod kärringan nere vid sjön och luttvättade lakan och värmde vatten till grovtvätten och trasmattorna men så kom tvättmaskinen och värmarn stod där år efter år och blev rostigare och rökröret krokigare och krokigare.

Så kom jag på att ingenting går upp mot att tvätta trasmattor nere vid sjön. Så stod den där med eld i magen och knastrade trivsamt med röken som flög ut över sjön. Doften av rök och såpa är alldeles speciell.


Så kunde man färga garn i den och färga tyg till batikkjolarna till småjänterna och koka kams i när man var många.


När det blev älgjakt kokade vi ben och slamsan och potatis och gjorde hundmat som räckte ända till jul.

Så blev det vinter och vi åkte skridskor på isen Då kokade vi mjölkchokladen i värmaren.


Vi kokade ren älghorn när Tuppola skjutit sin första älg.

När vi lekte fångarna i skogen och var över 20 personer kokade vi maten i den.

När vi badade bastu kokade vi vatten för att tvätta oss.


Tänk jag tycker att den har repat sig värmarn. Rosten lyser liksom guldaktig och röret är liksom rakare.

Kanske är det med den som med livet. Även om man är rostig och bortglömd  En dag kanske man får en ny vår och rosten förvandlas till guld bara för att man är behövd.

 

Nåja åter till dagen som idag är. Dagen som idag är är dimmig. I Kinabrors skog går en kille och röjer och på vägen far älgjägarna. Jag har gått till Kinabrors sommarstuga och satt på elementen för imorgon kommer han och Jack hem.


Jag har ju bestämt mig för att jag ska vara ledig på helgerna och inte göra så mycket. Minns ju när man jobbade så skulle man ju skynda skynda och göra allt på helgerna för att hinna med. Nej det får vara slut på det nu. Visserligen har jag varit och jobbat en stund idag bara för att jag inte hann i veckan.


I förrgår var det deppardag. Det spöregnade både natt och dag och jag hade värk i min arm så mycket att jag inte ens fick mig till att fara på vattengympan. Bara låg i soffan och deppade och såg på tv.


Igår kom AMV och Gubben. Gubben han spikade på sin carport och AMV och jag for till Fd Grannen. Han fyllde 75 år och det var minsann ordnat för oss.

 

I matsalen på äldreboendet var det fint dukat med koppar och gräddtårta.

 

Fd grannen hade beställt tårta och fika för oss och vi satt där och mådde gott.

 

Vi gjorde lite ärende på byn innan vi for hem. Det hade slutat regna men var mulet och grått. Jag gick badstrandsrundan och tittade på svanarna som  på väg att flytta

 

 Längre fram på kvällen precis innan det mörknade kom solen fram en liten stund och fick sjön att lysa så vackert. Det är inte ofta man sett det den här hösten. De där klara soliga höstdagarna har lyst med sin frånvaro.

 

Väntar på att jag ska få besök av fd svägerskan och så kanske om dimman lättar att jag ska tända upp i bastun och bada bastu.


Dagens ord: Blir man nog gammal så slutar man vara bara gammal och då blir man antik och värd hur mycket som helst. Undrar när det blir?

ANNONS
Av Anita - Onsdag 11 okt 09:33

Nog behövs det vassa och starka tänder, speciellt om man är bäver. Igår när jag gick strandstigen hade bävern gnagt ner en riktigt stor björk ca 15 cm i diameter. Förstår inte hur han kommit igenom den.

 

Jag har fortfarande inte listat ut var han har sin hydda. Det är i alla fall inte sin gamla hydda som han bor i.

 

Senaste dagarna har jag umgåtts rätt mycket med folk. Söndagen åkte jag med AMV, Gubben och Krumeluren till Långsele. Vi skulle titta på AMV och Gubbens barnbarns nya kanin Helge.

 

Han var söt och mjuk och gullig och väldigt tam. Det var inga problem att ta honom i famnen.

Inte nog med kanin dom har också en gammal rund vattengroda som faktiskt är 18 år gammal. Det var en nyhet för mig att en groda kan bli så gammal. Det är konstigt så lite man vet.

 


Så blev det en kall och ruggig måndag då man egentligen inte ville vara ute. Som tur var så kom Mustachen och då fick jag gå in och göra fika och så pratade vi bort en bra stund. Mustachen är en underhållande en som har mycket att berätta.


Frampå kvällen åkte jag till min meditationskompis K och satt hos henne några timmar. Åkte hem till TuppOla en stund innan jag åkte hem i mörkret. Tänk så trist det är att köra när det är svart ute. Man ser inte om några älgar kommer upp på vägen och mitt hellyse funkar inte bra. Ibland går det inte att tända. 


Så ringde min klasskamrat Monika och talade om att hon tänkt komma och hälsa på och jag blev glad. Det var rätt länge sedan vi sågs nu. Så på tisdag förmiddag kom hon och hade med ännu en skolkamrat Ingrid. Dom hade med lunch och fika och Monika som är en riktig trädgårdsodlare hade med grönsaker. Ingrid hade gjort mig ett par sockar som var färggranna och jättefina.

 

Inte gjorde det ett dugg att det var regn och rusk och mörkt ute. Vi eldade i braskaminen och satt och åt och fikade och pratade i flera timmar. Både om livet nu och hur det var när vi var unga och gick i skola. Så trevligt hade vi hela eftermiddagen.

 


Nu känns det dags att ta fram lite varmare jackor så då gjorde jag det bara för att upptäcka att blixtlåsen är trasiga på alla. Tänk så dåliga blixtlås det är nu. Bara plast som inte håller. men....det är väl meningen att man ska köpa nytt stup i ett. Dessutom finns inget färggrant och fint att köpa. Bara tråkfärger som svart. grått och beige och vitt är ju inte att tänka på. Det ser ju skitigt ut direkt. Jag vill ha en jacka som är lätt och inte prasslar och som har fint färg. Jag förstår att det kommer att bli svårt att hitta någon sådan speciellt som jag ska ha en billig en också.Ja ja det är inte lätt det där med kläder.

 

Idag regnar det ute och är grått men ser inte ut att blåsa.

Jag tänder i vedspisen. Katten Morris ligger i vedkorgen och myser. Jag dricker morgonkaffe, hör på radion och undrar om jag ska bry mig om att kamma mig idag eller om rufset ska få vara kvar.

Ni ser vilka problem man har som pensionär.


Ska jag gå ut i regnet och fortsätta göra fint i trädgården eller ska jag ta mig till att städa som jag inte gjort på länge? Vet att det behövs men jag är ju ovänner med snabeldraken så det tar emot.

Hoppas någon kommer hit och hindrar mig från att göra någonting. Det är ju rätt behagligt att sitta och prata bort någon stund istället för att jobba. Det är bara att konstatera. Jag känns lat.


Dagens ord: Tur i alla fall att man slipper gnaga sig igenom en jättebjörk. Det kunde vara värre. Man kunde vara bäver.


ANNONS
Av Anita - Söndag 8 okt 08:52

Tänk så annorlunda världen blir med lite sol.

 

Tänk att en av solrosorna slagit ut men det var i sista minuten för på fredagsnatten var det 2 grader kallt och gräset var vitt av rimfrost när jag vaknade.

 

Fredag ät DansBritt och jag lunch på hotellet. Nu när träden glimmar i guld och rätt är utsikten upp mot pålgård och kyrkan så fin så jag tittar på den varje gång jag far och äter.

 

Hammarstrand är verkligen en fin by med alla berg runt omkring och älven som rinner som en silversträng i dalen.


 

Trots kylan på natten så blev lördagen en fin dag. Nu är det lika bra att städa ur vissna blommor ur blomlådor och urnor och göra höstfint med enris,granris och nypon och lite annat man hittar i skogen.

 

Det står inte på innan det blir hårt i jorden och då går det inte att sticka ner det som ska vara. Lite trist är det att riva upp blommorna men dom hänger ändå som sura disktrasor så det är lika bra.

 

Så börjar min skogslängtan krypa i mig. Mitt bland skogsbolagens kalhyggen och förstörda stigar ligger en liten skog som en privatperson äger och vårdar jättefint.

Jag älskar den skogen. Att gå på gamla Fisksjövägen som numera är en stig. Ska ni med?

 

Då tänds gamla minnen från tiden då jag var barn och tonåring. Där man åkt cykel och spark och gått. Det är så där tre kilometer ner till byn och om inte annat var men ner till stationen och hämtade posten och såg på tåget. Man var inte rädd att röra sig. 

 

På vänster sida ligger de söta bergen med mossa och svamp i fina färger. Att gå upp där är härligt och mjukt och fint att gå. Inga sönderkörda stigar, inga vattenfyllda hålor efter skogsmaskiner.

 

Fina raka tallar. Ståtliga och vackra och det är lugnt och fint och rofyllt att gå här. Sänder en god tanke till mannen som äger skogen som är precis lika fin som när jag var liten. Här plockade man blåbär och nedanför ligger myren med hjortron och tranbär.

 

Så kommer vi ner till lärkträdodlingen. Lärkträd är så fina och liksom eleganta med sina fina grenar.

Hittade på kanterna granar som var silverfärgade och täta och som hade mjuka barr och luktade väldigt gott. Vet inte när dom kommit till men fina är dom.

 

Man hittar alltid något nytt när man går i skogen.

Så farväl till skogen som ser ut som en saga om tomtebobarna. För den delen känner jag mig som ett litet skogstroll själv där jag går med håret fullt av kvistar och ris.

 

Tar en tur "väst i gålan" ochså och ganska snart hörde jag fågeln upptäcka mig och börja skrika. men nu var det tre fåglar som skrek och pratade med varandra.

 

En av dom satt uppe på en torraka och nu såg jag vilken fågel det är. Det är uggleungar som skriker. Troligen är det slagugglan ungar. Hoppas att dom inte blir lika arga som mamman. Det var ju hon (eller pappan) som anföll mig i mörkret i vintras och drog iväg med min mössa och en bit av håret.

 

På tal om fåglar så har jag nu fallit till föga och köpt fågelfrö till småfåglarna och nu är det massor av fåglar som har kommit. Bara dom hörde att jag slog upp för i på fågelbordet flög dom omkring mig och skrek.


Idag ska jag med AMV och Gubben till Långsele och titta på Ronjas kanin och se lite folk och det ska bli kul. 

Grått ute idag med inget regn än så länge.


Dagens ord: Bättre tre hoande ugglor i skogen än en anfallande uggla i skallen.

Av Anita - Onsdag 4 okt 18:43

Så olika det kan vara. Ifjol den här dagen sken solen från klarblå himmel och sjön låg blank och trädens löv lyste som guld. Minns den dagen som en lysande skimrande dag.

 

Nu har det regnat hela natten och i morse låg dimman tung över sjön. Nu skimrar det minsann inte ett jäkla dugg.

 

Sedan började det blåsa. Det har faktiskt varit lite lugnare sista veckan även om det regnat från och till men nu drar det igång igen.


Jag har vandrat min badstrandsrunda varje kväll som vanligt.

 

Man får ta tillvara de stunder det inte regnar för snart är snön här och då kan man inte gå just någonstans.

 

Mossan gillar regn och behåller sig mjuk och fin så det finns mycket vackert man kan se om man tittar ner också.

 

Så här känner jag mig just nu. Som en torr gammal murken stubbe men en del kan väl se det vackra i det också så man får väl tro på det. Än har inte gumman ramlat ihop alldeles men jag känner ibland att allt jag gjorde förut med en väldig fart går så sakta så sakta minsann. Ingen har hälsat på de två sista dagarna och det känns trist.


Jag har en andra vandring varje dag också och det är när jag går bort till Kinabrors postlåda för att hämta hans post.

Det är en fågel som har börjat följa mig både fram och tillbaka. Han syns inte och håller sig inne i skogen men skriker och låter och följer med. Jag tror faktiskt att det är en korsnäbb fast jag är inte säker. Annars känner jag igen de flesta fågelkvitter här runt om men den här har jag bara hört för länge sedan när vi hittade en unge som ramlat ur boet  och som vi tog hand om . Han blev så tam att han följde med överallt. Tyckts minnas att den kraxade och kvittrade likadant.


En annan konstig sak är att hallonen mognar eftersom och efter vägen finns det buskar där jag stannar då och då och tar en handfull med hallon om stoppar i munnen. Dom är konstigt nog söta och goda och mina favoritbär.


Annars hörde jag att det var kanelbullens dag idag men jag har inte ätit någon bulle alls och skit samma var det.

Däremot har jag plockat ett par buketter blommor. Det gäller ju att njuta av skönheten när man kan.

 

Dom håller inte länge när dom kommer in men lite i alla fall.

 

 Nu har löven fallit av träden och jag hade hoppats på att dom skulle få vara kvar lite till för det är vackert med röda och gula löv.

 

Inte tänker jag räfsa löv och inte klippa med gräsklipparen för den funkar inte och inte tänker jag höststäda heller.

Men jag säger som moster och det får bli dagens ord.


Dagens ord: Det man tror man måste göra brukar visa sig att det funkar bra ändå när man låter bli att göra det.


Av Anita - Måndag 2 okt 08:59

 

Ny månad och bladen har snart blåst av björken. I dag regnar det och är grått och trist ute.

 

Strömavbrott ska det vara från kl 10 så nu för jag sno mig på om jag ska hinna skriva ett inlägg.


Jag har gjort en liten resa i helgen och det blir väl troligen det längsta jag kommer att göra till skillnad från alla mina vänner som drar som flyttfåglarna mot varmare trakter.

Jag har varit till Alnön.


Efter indalsleden är det vackert en sådan här höstdag även om inte solen skiner. Det är rött och gult och guldigt överallt.

Nere på näsbottnarna är det inte tranor som går omkring på de nyslagna sädesfälten utan nu är det vitt av svanar som är på väg söderut. En gyllne ton av guldockra är det på marken och det är otroligt vackert. Synd bara att man snart inte ser indalsälven för det har vuxit upp sly och buskar överallt. 

 

Så roligt att träffa faster igen. Hon är snart 90 år. Min söta kusin och hennes man kom också och jag hade med älggryta och potatis och naturligtvis min svartvinbärsdricka och pressgurka och så den picklesen jag gjort av diverse saker. Vi hade så trevligt.

 

Jag glömde att säga att hunden Sally också var med. Hon är så söt så man blir alldeles varm.


Som vanligt låg faster och jag och pratade till klockan var halv två på natten och på morgonen låg vi jättelänge och jag kokade kaffe och vi drack det på säng och  åt smörgåstårta som hon hade köpt.

Tänk det har blivit ombytta roller nu. Förr fick jag mjölkchoklad på säng av faster när jag var liten och det var så mysigt, nu är det hon som får kaffe på säng. Jag kan inte fatta att hon är så gamma.  Dagen gick fort och framöver eftermiddagen for jag hemåt.


Som ni vet så är jag en riktig fegis att köra bil och det var mycket trafik och flera rondeller så jag var rejält trött när jag äntligen kom hem.

 

Odonriset har fått en jättefin röd färg. Naturen klär sig i en sista lysande skrud innan allt är borta och snö och mörkret sänker sig över världen.

 

Det blir väl att hålla sig inne idag i det här vädret och så kanske elda i braskaminen men det är synd att det regnar så annars hade jag väl kunnat vara ute hela dagen och struntat i om det regnar och blåser.


Det blir väl att sätta sig och ringa till mina vänner och prata bort lite tid för det känns då inte som man kan göra någon nytta inne när man varken har ljus eller vatten.


Dagens ord: I de sista skälvande resterna av sommaren ger naturen ett lysande avslut i alla färger.

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se