Alla inlägg under oktober 2017

Av Anita - 30 oktober 2017 09:11

 

Måndagsmorgon och jag sitter här och tittar ut över en blåsig sjö. Bara ett par grader kallt men oj så det biter i öronen när jag går ut och matar småfåglarna. Kaffepannan står på vedspisen och kokar och spisen är varm.


Det har varit en helg utan större äventyr. När solen skiner och snön inte längre har kommit då lämnar jag allt jag skulle ha gjort och drar till skogs med hunden Jack.

Visst jag har varit ner i bastun en sväng och tagit upp alla mina rosa badlakan för att tvätta dom inför vintern.

Gjort kycklinggryta och ätit med Kinabror men annars har jag bara gjort onödigheter. 


 

Det är fint när solen silar ner mellan träden och det doftar som det bara gör på hösten.

Tänkte egentligen gå en helt annan väg men dels så är det älgjakt och så har man sett en björn på myren där jag tänkt mig att plocka tranbär. Det är inte så lämpligt att möta björn om man har hunden med sig.

 

Otroligt blött är det i markerna och bäcken är lika full med vatten som den brukar vara på våren. Det har varit ett konstigt år vad det gäller vädret. Någon sa att det skulle bli en kall vinter och jag gruvar mig redan.


Första året när jag hade pension och slapp jobba tyckte jag att det var härligt med friheten. Härligt att inte behöva kliva upp när det var mörkt och försöka köra genom snön till jobbet. Härligt att kunna gå ut mitt på dagen när det var ljust och skotta snö och göra sådant i ljuset istället för på kvällen när man kom hem trött och eländig.


Nu har man vant sig och jag känner mig mest av allt väldigt gruvsam inför vintern.  Speciellt nu när Kinabror ska åka till Skåne och bli där länge och jag åter blir ensam i byn. Som tur är kommer alla mina nära och kära hem till jul i alla fall.

 

Så hunden Jack och jag vi vandrar kors och tvärs genom skogarna och jag kisar mot solen och försöker suga åt mig allt D-vitamin som möjligt är. På sätt och vis är det bra att jag är lat en helg så min armbåge får tid att läka.


Så måste jag väl säga något om det där fjasket med sommartid. Rent egoistiskt så skulle jag vilja att det var sommartid hela tiden för nu på vintern blir det mörkt en timme tidigare och det är inte bra. Igår när jag skulle hem från Kinabror bad jag honom skjutsa hem mig för det var kolsvart och jag vet att slagugglan far omkring runt hans hus och jag vill inte ha den i skallen en gång till.

 

På vissa ställen är ormbunkarna fortfarande gröna och jag gillar ormbunkar. Hemma på gården har dom redan frusit och ligger ner.

 

Ser att fönstren är skitiga nu när solen lyser in men det skiter jag i. Det lär väl snart vara mörkt hela tiden och vem ser då att fönstren är skitiga. Inte jag i alla fall. Vi kvinnor gör så mycket onödigt och så blir vi sura och vresiga för att ingen ser vilka enorma mödor vi lägger ner på våra hem.


Nej ut i skogen med er medan ni kan. Alla väntar på snö men jag vill ha bart så jag kan känna friheten att röra mig överallt och förhoppningsvis är det dags för jägarna att sluta jaga och björnen att gå i ide och då är skogen fritt fram för mig om inte snön kommer och förstör alltsammans.


Ha en bra dag och en bra vecka vare sig ni är lediga eller jobbar. Visst är det väl den här tisdagen det är spökdag förresten. Jag bryr mig inte så mycket men kan väl ta fram min gamla kraxande häxa i alla fall.

 

Dagens ord: Bättre en kraxande häxa i hallen än skogen full med varulvar.



Av Anita - 27 oktober 2017 09:01

Deppardag när snön föll men telefonerna ringde i ett. Det var Faster och det var Moster, det var fd Grannen  och det var Sofiepropp. Pratade med min bloggvän Skatan och ytterligare en vän som hade goda nyheter. Snön smälte bort och fåglarna flockades utanför fönstret. Allt blev ljusare.

 

Så igår var det mulet men inte lika mörkt (eller var det bara min känsla) Jag skulle egentligen fara och på vattengympa men så kom AMV och Gubben och AMV och jag fick en ide. Jag kan bada hela vintern men nu är det sista chansen att göra en nostalgivandring till Kolbjännsjön innan snön faller och gör en till fånge.


Det var där vi tillbringade tiden under 60-talet. Det var AMV Ninne och jag och då kallades vi för Dolly, Ninne och Ängeln. Det var där vi bodde i skogskojan och åt spagetti och köttfärssås på burk, Varmkorv i dom där långa burkarna som fanns då, rotmospulver och drack Merry den dricka på grön flaska som inte längre finns. Var det riktig fest köpte vi små trekantiga bekelser med choklad på sidan och grön marsipan uppe på. Minns ni? Den rotmosen var förfärlig men inte lika illa som potatismospulver som var som flingor och smakade tapetklister.


Vi låg på lusiga halmmdrasser och nästan jämt kom killkompisarna och hälsade på. Vi gick på stigen upp som var någon kilometer över backar och kullar, över myrar och skogar.


Det var där som vi hade nudistklubb men jag tror inte det blev långvarigt pga myggen. Jag minns inte riktigt.

Det var där dimmorna dansade och vättarna ropade tillbaka från berget. Det var där näckrosorna blommade och älvorna dansade. Det var där magin var stark.


Det var länge sedan inser vi nu när vi går dit och nästan ingenting är sig likt. Stigen är för länge sedan borta under kalhyggen och sly men vi går en annan väg och kommer fram till sjön.

 

Sjön ligger där i alla fall lika magisk och lugn och tyst som vanligt.

 

men.....alla gamla hus har fallit ihop till och med den gamla ladugården. Ängen är borta och den jättestora häggen som alltid mötte oss med sin goda doft är död.

 

Den står där som ett gammalt benrangel och det är riktigt kusligt under de stora träden och de nerfallna mossövervuxna stockarna som ligger överallt. Fiskargubbarna har kastat ölburkar och skräp överallt och det är svårt att komma tillbaka till stämningen som var. Här skulle man lätt kunna spela in en skräckfilm.

 

När man kommer hit så ska man tända eld som man alltid gjorde.

 

Allt är blött i skogen men vi lyckades samla lite kvistar till en liten brasa.

 

Naturligtvis ska man ropa till vättarna på berget och naturligtvis svarar dom som vanligt. Jag försökte spela in ljudet men av någon anledning kan jag inte överföra videor till bloggen fast jag försökt.

 

Vi bestämde oss för att gå runt sjön men fick ge upp på det för det var så otroligt blött överallt och vi hade lite dåligt med tid för det fanns andra planer för kvällen.

 

Vi satt i alla fall en stund på trappen på stugan, som inte var stugan vi bodde i för den brann upp, och mindes. Även om mycket var borta så var samma känsla av att vara iaktagen där och doften och känslan fanns någon stans inom en. Traskade hemåt för vi skulle på jazzklubben i Kälarne framåt kvällen. Tänk att det var så länge sedan.


Så for Kinabror, AMV, Gubben och jag till Kälarne. Det var buffe med massor av god mat som vi åt och hungriga var vi för vi hade ju varit ute hela dagen och rört på oss.

 

Chris Hiatt från Amerika med två killar. Oj så han kunde spela. Han såg ut som en gammal cowboy och hans andra gitarrist såg ut som en gammal indian. Det var en fantastisk kväll`med fantastisk musik.

 

Vet inte om jag hört honom förut för han har varit här förr. Det var fullsatt och det undrar jag inte på. Vi gör så gott vi kan för att roa oss minsann.


Så ser man hur fort det kan vända. Från en deppig snöig dag till en helt igenom härlig dag.

Nu är det fredag och som vanligt ska vi iväg till Hammarstrand och handla och tro det eller ej. Det regnade lite smått imorse när jag matade fåglarna men nu börjar det ljusna och jag tror till och med att det kommer någon solglimt idag.

Jag har skickat efter att band som jag ska ha för min tennisarmbåge och hoppas det blir bättre. Jag gillar inte när jag inte ens orkar lyfta kaffepannan. Att inte lyfta kaffepannan är gränsen tycker jag.


Dagens ord: Hundratals fåglar flyger utanför och snön har smält bort och det finns en förväntan i mig.

Av Anita - 25 oktober 2017 11:11

 

Det ljusnade nästan aldrig igår.Jag gick ut för att mata fåglarna och stod på bron och kände den speciella lukten av snö och deppet slog till genast. Bestämde mig för att inte åka på trivselträffen som jag tänkt.

 

Kinabror och kompisarna lagade hål på vägen och jag och hunden Jack gick till skogen för jag orkade liksom inte med det jag egentligen skulle göra. Egentligen skulle jag städa och tvätta och en massa nadra hushållsysslor men det tyngde mig så vi smet iväg till skogs. Det är alltid vilsamt att gå i skogen på mjuka mossan.

 

Stora slagugglemamman har varit runt Kinabrors sommarstuga i flera dagar nu och både Mustachen och Kinabror har sett den och förvånads över dess storlek. När jag gått från Kinabror går jag en annan väg för jag är lite rädd för henne efter att hon anföll mig i vintras.


Så gick vi hem och lade oss på soffan Jack och jag. Katten Morris var inte ens ut. Katter känner när det är oväder på gång.

 

Det blev ingen snö igår men imorse började det regna och så blev det snö. Jag vill INTE ha snö. Jag vill INTE ha vinter. Inte får jag bestämma, egentligen är det väldigt lite jag får bestämma.


Inte har jag mycket att skriva om en deppig dag. Det var så mörkt imorse att jag lät kinalyktorna i fönstren skina. Snö började dala men den går nog bort för nu regnar det. Tänkte ge er livets träd som kom ur min penna för länge länge sedan.

 

Tankar om jorden knyter långa band,

band av siden. band av rep.

Trädens grenar är som livet. roten djupt ner i moder jord ger styrka och stabilitet,

grenarna växer åt olika håll, valet finns vid varje grenklyka.

Tar du den rätta grenen och rätt igen kan du komma till trädets topp och se ut över världen.

Väljer du en annan svagare gren kan du bli stannande och aldrig nå längre så välj noga vilken gren du

ska klätta på.


Livet är som en flod. ibland långsam och sävlig. ibland som ett forsande vattenfall.

Det ska så vara och det är bara att följa fjödet och känslan.

Så säger jag dig och låt dina tårar falla till marken. sugas upp av moder jord och fukta jorden och sedan vara borta,

Det du äger och det du har finns inom dig och är din största skatt.

 

Dagens ord: Vädret är i alla fall rättvist. Ingen kan göra något åt det.

Av Anita - 22 oktober 2017 09:43

Jag börjar bli glömsk och inte kan jag skylla på stress heller. När man jobbade och skulle ha massor att hålla i skallen kunde man ju skylla på det.

Nu klarar jag inte att hålla mer än tre grejor i skallen och så blir det som det blir.


Torsdag är ju vattengympadag men nu skulle jag göra mer än så. Jag skulle till kyrkogården och sätta upp lyktor där, jag skulle på macken och jag skulle till Fd Grannen och betala hans räkningar. När jag kom ut från äldreboendet fick jag se att jag hade glömt kassen med badkläder och det var för sent att åka hem och hämta den. Äsch skit.


Nåja det gjorde inte så mycket för faktiskt var det oktobers vackraste dag. Solen sken och det blåste inte mycket. Jag hämtade hunden Jack och och vi gick på vägen upp mot Vallbodarna.

 

Det var länge sedan jag gick där och solen värmde skönt på ryggen när vi gick upp för backarna. Tänkte att jag skulle gå och se hur fäbovallen såg ut men naturligtvis var stigen borta och det var kalhygge och sly och kvistar som låg kors och tvärs. Jag hittade helt enkelt inte dit och sörjer den lilla fina fäbovallen som försvunnit i skogsjättarnas gap och skogsmaskinernas rumstrerande i naturen. Å vad jag saknar de fina stigarna som fanns förr.


Vi gick hem igen och nere hos Kinabror låg sjön blank och vacker och han hade fixat pölsa och pärer till middag.

 

Vilken fin kväll. Tänk så annorlunda allt blir när det inte blåser och solen skiner.

 

Solen letar sig in och lyser på timmerväggen på hans hus.


Så går jag hem efter strandstigen och marken luktar fuktigt och ekorrarna tjattrar i träden.

 

Mossan är mjuk och gå på men nu börjar det bli mörkt tidigt på kvällarna så det står inte på innan det är skymning.

 

Så blir det fredag och som vanligt så far Kinabror och jag till Hammarstrand för att handla och äta på hotellet tillsammans med DansBritt.


På eftermiddagen kom AMV och Gubben.

När man jobbat på sommarcafe blir man alltid bjuden på middag på Håsjögården en kväll på hösten och fredag var en sådan kväll. Vi åt tacos och pratade med folk och sedan åkte vi hem. AMV och jag gick i mörkret från Kinabror och hon låg över hos mig. Vi skulle titta på meteorregnet som skulle vara, men då hade det dragit upp dimmoln så vi såg ingenting.


Igår var det att ta reda på älgkött. Kinabror hade fått köpa kött som tur var så vi malde och paketerade och sedan kom hans son och hälsade på.


Jag gjorde fläsklägg och rotmos och det var som vanligt gott.

Så ringde Broder B och talade om att han och hela hans familj skulle komma upp till jul så julafton blir troligen en sådan där jul när vi är många och det ska bli väldigt roligt. Det var länge sedan vi var tillsammans på julafton så det ska bli kul.


 

Katten Morris är mätt efter att ha fått smaka köttfärs och ligger mest och latar sig. Likaså gör hunden Jack och jag kokar ärtsoppa på buljongen som blev kvar efter fläskläggkoket.


Det är mulet och halvmörkt ute fast det är långt gånget på morgonen och min vänsterarmbåge värker som vanligt.


Dagens ord: Nu gäller det att ta tillvara alla solglimtar som man kan för snart sänker sig det stora mörkret över oss.

Av Anita - 18 oktober 2017 08:32

Några av mina bloggvänner skriver uppräkningar om positiva saker som dom har upplevt sista veckan men jag min sura negativa kärring har mycket lättare att komma ihåg negativa saker. Jag skulle lätt kunna fylla hela blogginlägget med sånt men nu ska jag göra en ansträngning att komma ihåg det som varit bra.


1. Kinabror och hunden Jack har kommit hem.

2. Dom hade med en platt-tv som jag fått av Sonen. Jesses vilken skillnad det är på bilden. Den urgamla tunga tjocktvn åkte iväg på tippen med en väldig fart.

3.  

Den söta lilla rosa rosen blommar fortfarande.Marguriten blommar också fortfarande.

 

4 Den rosa cyklamen blommar fint och har så fina blad. Få se om den överlever vintern. Dom är lite svåra.

 

5 Pensionen kommer imorgon.

6 Kinabror och jag har burit in hammocken och trädgårdsmöbeln.

7 Sidensvansarna har kommit och jag älskar ljudet av silverklockor när dom äter upp de sista rönnbären.

8 Vykort från AMV från Grekland fast dom redan varit hemma i 2 veckor.


Idag blåser det och igår regnade det. Dagen innan stormade det och söndagen då var det tjock dimma hela dagen så man såg inte ens till uthusen. Jag längtar efter en sådan där solig höstdag utan regn och blåst.

 

Mycket kan man önska sig minsann. Önskar sol och önskar att min tennisarmbåge skulle bli bättre så jag orkar med att bära ved och skotta snö för nu är snart vintern här. Såna här fina dagar och kvällar har det varit tunnsått med.


Oj så det har regnat de sista dagarna, bäckarna är fulla som på vårfloden och dammarna svämmar över och vattentunnan är överfull.

 

Mycket har jag att göra ute men just nu är armbågen så illa så jag klarar inte så mycket men det får väl vara då. 

Det kommer väl en vår när allt är mycket bättre om man nu ska försöka vara positiv. Man får väl vara glad för det lilla och det hade kunnat vara värre. Det kan alltid vara värre.


Dagens ord: Bättre en massa vatten en en massa snö.


Av Anita - 14 oktober 2017 12:13

Jag pratar inte om mig själv nu även om det ligger lite sanning i att jag också är en sådan sak men jag såg att jag skrivit en berättelse för några år sedan om vattenvärmaren nere vid sjön. Jag skrev bättre förut och visst fanns det saker som var bättre. Jag tror att jag ska låta berättelse om vattenkokaren gå i repris nu.

 

Så här kommer berättelsen .

Gammalt stod kärringan nere vid sjön och luttvättade lakan och värmde vatten till grovtvätten och trasmattorna men så kom tvättmaskinen och värmarn stod där år efter år och blev rostigare och rökröret krokigare och krokigare.

Så kom jag på att ingenting går upp mot att tvätta trasmattor nere vid sjön. Så stod den där med eld i magen och knastrade trivsamt med röken som flög ut över sjön. Doften av rök och såpa är alldeles speciell.


Så kunde man färga garn i den och färga tyg till batikkjolarna till småjänterna och koka kams i när man var många.


När det blev älgjakt kokade vi ben och slamsan och potatis och gjorde hundmat som räckte ända till jul.

Så blev det vinter och vi åkte skridskor på isen Då kokade vi mjölkchokladen i värmaren.


Vi kokade ren älghorn när Tuppola skjutit sin första älg.

När vi lekte fångarna i skogen och var över 20 personer kokade vi maten i den.

När vi badade bastu kokade vi vatten för att tvätta oss.


Tänk jag tycker att den har repat sig värmarn. Rosten lyser liksom guldaktig och röret är liksom rakare.

Kanske är det med den som med livet. Även om man är rostig och bortglömd  En dag kanske man får en ny vår och rosten förvandlas till guld bara för att man är behövd.

 

Nåja åter till dagen som idag är. Dagen som idag är är dimmig. I Kinabrors skog går en kille och röjer och på vägen far älgjägarna. Jag har gått till Kinabrors sommarstuga och satt på elementen för imorgon kommer han och Jack hem.


Jag har ju bestämt mig för att jag ska vara ledig på helgerna och inte göra så mycket. Minns ju när man jobbade så skulle man ju skynda skynda och göra allt på helgerna för att hinna med. Nej det får vara slut på det nu. Visserligen har jag varit och jobbat en stund idag bara för att jag inte hann i veckan.


I förrgår var det deppardag. Det spöregnade både natt och dag och jag hade värk i min arm så mycket att jag inte ens fick mig till att fara på vattengympan. Bara låg i soffan och deppade och såg på tv.


Igår kom AMV och Gubben. Gubben han spikade på sin carport och AMV och jag for till Fd Grannen. Han fyllde 75 år och det var minsann ordnat för oss.

 

I matsalen på äldreboendet var det fint dukat med koppar och gräddtårta.

 

Fd grannen hade beställt tårta och fika för oss och vi satt där och mådde gott.

 

Vi gjorde lite ärende på byn innan vi for hem. Det hade slutat regna men var mulet och grått. Jag gick badstrandsrundan och tittade på svanarna som  på väg att flytta

 

 Längre fram på kvällen precis innan det mörknade kom solen fram en liten stund och fick sjön att lysa så vackert. Det är inte ofta man sett det den här hösten. De där klara soliga höstdagarna har lyst med sin frånvaro.

 

Väntar på att jag ska få besök av fd svägerskan och så kanske om dimman lättar att jag ska tända upp i bastun och bada bastu.


Dagens ord: Blir man nog gammal så slutar man vara bara gammal och då blir man antik och värd hur mycket som helst. Undrar när det blir?

Av Anita - 11 oktober 2017 09:33

Nog behövs det vassa och starka tänder, speciellt om man är bäver. Igår när jag gick strandstigen hade bävern gnagt ner en riktigt stor björk ca 15 cm i diameter. Förstår inte hur han kommit igenom den.

 

Jag har fortfarande inte listat ut var han har sin hydda. Det är i alla fall inte sin gamla hydda som han bor i.

 

Senaste dagarna har jag umgåtts rätt mycket med folk. Söndagen åkte jag med AMV, Gubben och Krumeluren till Långsele. Vi skulle titta på AMV och Gubbens barnbarns nya kanin Helge.

 

Han var söt och mjuk och gullig och väldigt tam. Det var inga problem att ta honom i famnen.

Inte nog med kanin dom har också en gammal rund vattengroda som faktiskt är 18 år gammal. Det var en nyhet för mig att en groda kan bli så gammal. Det är konstigt så lite man vet.

 


Så blev det en kall och ruggig måndag då man egentligen inte ville vara ute. Som tur var så kom Mustachen och då fick jag gå in och göra fika och så pratade vi bort en bra stund. Mustachen är en underhållande en som har mycket att berätta.


Frampå kvällen åkte jag till min meditationskompis K och satt hos henne några timmar. Åkte hem till TuppOla en stund innan jag åkte hem i mörkret. Tänk så trist det är att köra när det är svart ute. Man ser inte om några älgar kommer upp på vägen och mitt hellyse funkar inte bra. Ibland går det inte att tända. 


Så ringde min klasskamrat Monika och talade om att hon tänkt komma och hälsa på och jag blev glad. Det var rätt länge sedan vi sågs nu. Så på tisdag förmiddag kom hon och hade med ännu en skolkamrat Ingrid. Dom hade med lunch och fika och Monika som är en riktig trädgårdsodlare hade med grönsaker. Ingrid hade gjort mig ett par sockar som var färggranna och jättefina.

 

Inte gjorde det ett dugg att det var regn och rusk och mörkt ute. Vi eldade i braskaminen och satt och åt och fikade och pratade i flera timmar. Både om livet nu och hur det var när vi var unga och gick i skola. Så trevligt hade vi hela eftermiddagen.

 


Nu känns det dags att ta fram lite varmare jackor så då gjorde jag det bara för att upptäcka att blixtlåsen är trasiga på alla. Tänk så dåliga blixtlås det är nu. Bara plast som inte håller. men....det är väl meningen att man ska köpa nytt stup i ett. Dessutom finns inget färggrant och fint att köpa. Bara tråkfärger som svart. grått och beige och vitt är ju inte att tänka på. Det ser ju skitigt ut direkt. Jag vill ha en jacka som är lätt och inte prasslar och som har fint färg. Jag förstår att det kommer att bli svårt att hitta någon sådan speciellt som jag ska ha en billig en också.Ja ja det är inte lätt det där med kläder.

 

Idag regnar det ute och är grått men ser inte ut att blåsa.

Jag tänder i vedspisen. Katten Morris ligger i vedkorgen och myser. Jag dricker morgonkaffe, hör på radion och undrar om jag ska bry mig om att kamma mig idag eller om rufset ska få vara kvar.

Ni ser vilka problem man har som pensionär.


Ska jag gå ut i regnet och fortsätta göra fint i trädgården eller ska jag ta mig till att städa som jag inte gjort på länge? Vet att det behövs men jag är ju ovänner med snabeldraken så det tar emot.

Hoppas någon kommer hit och hindrar mig från att göra någonting. Det är ju rätt behagligt att sitta och prata bort någon stund istället för att jobba. Det är bara att konstatera. Jag känns lat.


Dagens ord: Tur i alla fall att man slipper gnaga sig igenom en jättebjörk. Det kunde vara värre. Man kunde vara bäver.


Av Anita - 8 oktober 2017 08:52

Tänk så annorlunda världen blir med lite sol.

 

Tänk att en av solrosorna slagit ut men det var i sista minuten för på fredagsnatten var det 2 grader kallt och gräset var vitt av rimfrost när jag vaknade.

 

Fredag ät DansBritt och jag lunch på hotellet. Nu när träden glimmar i guld och rätt är utsikten upp mot pålgård och kyrkan så fin så jag tittar på den varje gång jag far och äter.

 

Hammarstrand är verkligen en fin by med alla berg runt omkring och älven som rinner som en silversträng i dalen.


 

Trots kylan på natten så blev lördagen en fin dag. Nu är det lika bra att städa ur vissna blommor ur blomlådor och urnor och göra höstfint med enris,granris och nypon och lite annat man hittar i skogen.

 

Det står inte på innan det blir hårt i jorden och då går det inte att sticka ner det som ska vara. Lite trist är det att riva upp blommorna men dom hänger ändå som sura disktrasor så det är lika bra.

 

Så börjar min skogslängtan krypa i mig. Mitt bland skogsbolagens kalhyggen och förstörda stigar ligger en liten skog som en privatperson äger och vårdar jättefint.

Jag älskar den skogen. Att gå på gamla Fisksjövägen som numera är en stig. Ska ni med?

 

Då tänds gamla minnen från tiden då jag var barn och tonåring. Där man åkt cykel och spark och gått. Det är så där tre kilometer ner till byn och om inte annat var men ner till stationen och hämtade posten och såg på tåget. Man var inte rädd att röra sig. 

 

På vänster sida ligger de söta bergen med mossa och svamp i fina färger. Att gå upp där är härligt och mjukt och fint att gå. Inga sönderkörda stigar, inga vattenfyllda hålor efter skogsmaskiner.

 

Fina raka tallar. Ståtliga och vackra och det är lugnt och fint och rofyllt att gå här. Sänder en god tanke till mannen som äger skogen som är precis lika fin som när jag var liten. Här plockade man blåbär och nedanför ligger myren med hjortron och tranbär.

 

Så kommer vi ner till lärkträdodlingen. Lärkträd är så fina och liksom eleganta med sina fina grenar.

Hittade på kanterna granar som var silverfärgade och täta och som hade mjuka barr och luktade väldigt gott. Vet inte när dom kommit till men fina är dom.

 

Man hittar alltid något nytt när man går i skogen.

Så farväl till skogen som ser ut som en saga om tomtebobarna. För den delen känner jag mig som ett litet skogstroll själv där jag går med håret fullt av kvistar och ris.

 

Tar en tur "väst i gålan" ochså och ganska snart hörde jag fågeln upptäcka mig och börja skrika. men nu var det tre fåglar som skrek och pratade med varandra.

 

En av dom satt uppe på en torraka och nu såg jag vilken fågel det är. Det är uggleungar som skriker. Troligen är det slagugglan ungar. Hoppas att dom inte blir lika arga som mamman. Det var ju hon (eller pappan) som anföll mig i mörkret i vintras och drog iväg med min mössa och en bit av håret.

 

På tal om fåglar så har jag nu fallit till föga och köpt fågelfrö till småfåglarna och nu är det massor av fåglar som har kommit. Bara dom hörde att jag slog upp för i på fågelbordet flög dom omkring mig och skrek.


Idag ska jag med AMV och Gubben till Långsele och titta på Ronjas kanin och se lite folk och det ska bli kul. 

Grått ute idag med inget regn än så länge.


Dagens ord: Bättre tre hoande ugglor i skogen än en anfallande uggla i skallen.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards