Jag pratar inte om mig själv nu även om det ligger lite sanning i att jag också är en sådan sak men jag såg att jag skrivit en berättelse för några år sedan om vattenvärmaren nere vid sjön. Jag skrev bättre förut och visst fanns det saker som var bättre. Jag tror att jag ska låta berättelse om vattenkokaren gå i repris nu.

Så här kommer berättelsen .

Gammalt stod kärringan nere vid sjön och luttvättade lakan och värmde vatten till grovtvätten och trasmattorna men så kom tvättmaskinen och värmarn stod där år efter år och blev rostigare och rökröret krokigare och krokigare.

Så kom jag på att ingenting går upp mot att tvätta trasmattor nere vid sjön. Så stod den där med eld i magen och knastrade trivsamt med röken som flög ut över sjön. Doften av rök och såpa är alldeles speciell.

Så kunde man färga garn i den och färga tyg till batikkjolarna till småjänterna och koka kams i när man var många.

När det blev älgjakt kokade vi ben och slamsan och potatis och gjorde hundmat som räckte ända till jul.

Så blev det vinter och vi åkte skridskor på isen Då kokade vi mjölkchokladen i värmaren.

Vi kokade ren älghorn när Tuppola skjutit sin första älg.

När vi lekte fångarna i skogen och var över 20 personer kokade vi maten i den.

När vi badade bastu kokade vi vatten för att tvätta oss.

Tänk jag tycker att den har repat sig värmarn. Rosten lyser liksom guldaktig och röret är liksom rakare.

Kanske är det med den som med livet. Även om man är rostig och bortglömd  En dag kanske man får en ny vår och rosten förvandlas till guld bara för att man är behövd.

Nåja åter till dagen som idag är. Dagen som idag är är dimmig. I Kinabrors skog går en kille och röjer och på vägen far älgjägarna. Jag har gått till Kinabrors sommarstuga och satt på elementen för imorgon kommer han och Jack hem.

Jag har ju bestämt mig för att jag ska vara ledig på helgerna och inte göra så mycket. Minns ju när man jobbade så skulle man ju skynda skynda och göra allt på helgerna för att hinna med. Nej det får vara slut på det nu. Visserligen har jag varit och jobbat en stund idag bara för att jag inte hann i veckan.

I förrgår var det deppardag. Det spöregnade både natt och dag och jag hade värk i min arm så mycket att jag inte ens fick mig till att fara på vattengympan. Bara låg i soffan och deppade och såg på tv.

Igår kom AMV och Gubben. Gubben han spikade på sin carport och AMV och jag for till Fd Grannen. Han fyllde 75 år och det var minsann ordnat för oss.

I matsalen på äldreboendet var det fint dukat med koppar och gräddtårta.

Fd grannen hade beställt tårta och fika för oss och vi satt där och mådde gott.

Vi gjorde lite ärende på byn innan vi for hem. Det hade slutat regna men var mulet och grått. Jag gick badstrandsrundan och tittade på svanarna som  på väg att flytta

 Längre fram på kvällen precis innan det mörknade kom solen fram en liten stund och fick sjön att lysa så vackert. Det är inte ofta man sett det den här hösten. De där klara soliga höstdagarna har lyst med sin frånvaro.

Väntar på att jag ska få besök av fd svägerskan och så kanske om dimman lättar att jag ska tända upp i bastun och bada bastu.

Dagens ord: Blir man nog gammal så slutar man vara bara gammal och då blir man antik och värd hur mycket som helst. Undrar när det blir?