Den här veckan har jag banne mig bara träffat gubbar.

Eftersom det varit fel på vattnet hos Kinabrors hus så har det varit reparationer och fraktande av vatten och fikande och pratande. Det har varit Storfiskarna som varit här mest hela veckan och Datafias Man som är specialisten på rör och sådant. Så har Rosenknoppen varit här och tittat på och TuppOla har varit här en sväng och så förstås Kinabror och hunden Jack. Bara karlar som ni hör.

Det blev ingen vattengympa eftersom det var fullt upp med reparationen och på torsdag lyckades Kinabror och Storfiskarn få till vattnet och Kinabror började flytta in i sitt hus, grannhuset på samma gård som min.

Vädret har varit fint och inte en enda dag har det snöat och då får man ju vara rätt så nöjd.

Ibland har solen till och med tittat fram en stund.

Jag och Jack har gått på skoterspåren nu när dom frusit till och äntligen kan man känna sig lite fri och slippa gå på vägen.

Nog har det blivit massor med snö alltid. På gamla ladugården är det så mycket snö så man kan knappt se att det är ett hus under all snö.

Igår var DansBritt här ett tag och jag fick äntligen träffa en annan kärring och inte bara gubbar. Som det alltid är på vintern så är det alltid något som klatrar. Nu när vattnet är ok och snön är bortskottad så är det fel på Kinabrors snöskoter och han har mekat med den.

TuppOla har varit på Kolbjännsjön och pimplat. Det har varit öppning och verkar ha varit många där för det har kört skotrar över sjön i massor. TuppOla fick några fina fiskar minsann.

Mer har inte hänt här i skogen och snön. OS har ju börjat och Kalla vunnit skidtävlingen och det har det pratats på radion och tvn hela dagen.Som ni vet då är jag inte ett dugg intresserad av sport. Vet bara att det är sport på nästan alla tv-kanaler och på radion så jag blir så less och då är det bara början.

Vissa saker får kosta vad som helst som sport och försvarets helikoptrar som år så dyra att man inte ens kan köra dom. Vad är det för ägghuvuden som beställer sådana. Vilken konstig tid vi lever i. Ibland finns det minsann pengar till vad som helst och ibland finns det inte ens pengar till äldreboenden och sjukvård. Jag bara undrar.

 Jag för min del skulle vilja åka någonstans. se något nytt. få ny energi och inspiration och inte har jag hunnit med  ens en liten del av det jag velat göra.

Jag blir snart 70 och då vet man ju inte hur många år man har kvar att leva. Tanken slår mig med all kraft. Faaaaan vad jag börjar bli gammal. Hur ska jag hinna? Hur ska jag orka?Hur ska jag ha råd? Frågor hopar sig minsann men vad ska man göra. Tur att ättestupan finns på andra sidan sjön så dom kan putta i mig om jag blir senil och sjuk.

Nåja, man kan inte få allt här i världen så jag får väl nöja mig med en vinterpromenad med hunden och glädjas åt solen som faktiskt kommer fram ibland och värmer på ryggen.

Glädjas åt att blodapelsinerna från Italien är så söta och goda och att jag ska laga älgbiff med lök och gräddsås och äta med lingon och gurka till och mina egenodlade potatisar. Det är minsann inte alla som får äta det till söndagsmiddag.

Man får drömma om en härlig sommardag som förhoppningsvis kommer.

Dagens ord: Man får vara glad för det lilla och ta en dag i taget. I snöiga vintern får man vara glad för minsta solglimt.