Alla inlägg under september 2018

Av Anita - 28 september 2018 08:19

 

Den här tiden på året är skymningen blå.

I vår lilla by Fisksjön fanns för länge sedan seden att kura skymning hos varandra. Den här dagen minns jag helt plötsligt när jag sitter här och ser ut på den blå skymningen.

 

Minnen ramlar över mig.

Vi satt hos StockholmsGurli och StockholmsKarin. Dom var tvillingar och livliga och glada människor.

Det var Ragnar som bodde längst bort i byn.

Det var Rut och Sven från "väst i gålan"

Det var pappa och mamma och jag och min dåvarande man och så någon till, jag minns inte vem.



Karin och Gurli lagade alltid så god mat. Nu var det kåldolmar med gräddsås och potatis, kokta grönsaker och lingonsylt och pressgurka. Lingondricka till förstås och en nubbe till karlarna.

Det var katrinplommon i sockerlag och grädde till efterrätt.


Vi åt innan det mörknade och lagom till kaffet började skymningen komma. Då var de finaste kaffekopparna framplockade och det blev tårta, kaffekask och till oss kvinnor ett litet fint glas med hjortronlikör.


Det var då det börjades berätta. Det berättades om danser och skogsarbete och om milor som brunnit upp och till och med om ruskiga saker som halshuggningen av mannen som förgiftade sin svärmor. Om att man grävde ner huvudet på myren vid Kälagåttet och att man stundtals kunde se honom vandra omkring i dimman utan huvud. Hua.


Så gick vi hem i mörkret och hörde ugglorna hoa och fladdermössen flyga runt. Det var massor med fladdermöss på den tiden. I år har jag inte sett en enda.


Då fanns inga mobiltelefoner som man måste titta på hela tiden. Det fanns tid att kura skymning och sitta och gosa sig vid öppna spisen och umgås med varandra medan mörkret sakta föll. Ingen kurar väl skymning nu tiden. 


Alla är borta nu, dom förnöjsamma människorna. StockholmsKarin lever men är 95 år gammal. Min fd man bor i Skåne och dom andra är döda. Ingen finns att kura skymning med längre eftersom jag är ensam i byn.

 

Inspekterade skadorna efter stormen tillsammans med Mustachen igår och han hade drabbats värst. Många av hans träd på den nya fina gallringen hade ramlat. Kinabrors träd låg över vägen och lite överallt låg det fallna träd.

 

Lite löv är kvar på dom mindre träden . Jag tycker om rönnar som har härligt röd färg. Nog för idag. 

Firar ni den blå skymningen eller var det bara här som vi gjorde det.?


Dagens ord: Alla borde ge sig tid att kura skymning lite då och då.











+


Av Anita - 27 september 2018 09:38

När jag klev upp igår morse var det ganska lugnt på sjön för första gången på minst en vecka så jag anade faaan.

Man har varnat för storm och efter lugn kommer storm, det har man ju lärt sig.

Skyndade mig ut för att rädda det som räddas kan. Det var spöklikt tyst, inte ens en fågel kvittrade. Det duggregnade lite men heller regn än blåst.

 

Jag gick ner till sjön och plockade in alla möbler i strandstugan. Att sitta på bryggan och mysa är det slut på nu.

Tog in blomkrukor och allt löst jag kunde hitta.


Så började det blåsa mer och mer och mer och mer.

Så gick strömmen men jag hann koka mig en kanna med kaffe.

Så funkade inte mobilteckningen.

När jag tittade ut såg jag att fågelbordet och blommorna som hängde på Kinabrors förstutrapp var borta liksom alla hinkar och dynor som legat på min farstukvist.


Tog fram pannlampa och tände ljus överallt. Katten Morris gick och gömde sig. Han gillar inte heller blåst. Jag som tänkte titta på "bonde köper fru" Inte funkade datorn heller. Alltså helt borta från världen. Funderade över om det låg tärd över vägen för jag hörde på radion att det trillade träd som plockepinn överallt.


Framåt kvällen lindrades det lite och jag bestämde mig för att gå ut och kolla på fåren. Till min fasa fick jag se att vinden tagit en del av ladugårdstaket.

 

Fåren däremot låg under storgranen och mumsade, lugna och fina som vanligt.


Vid 20-tiden kom Eon-bilen och for in på gården och ner mot sjön, sedan vidare "väst i gålan" och snart kom strömmen tillbaka. Till slut kom mobilkooplingen tillbaka.

Hörde att TuppOla råkat värre ut. Hans största gran hade ramlat och rakt över en bil. Jag HATAR blåst. Jag hatar SNÖ. 

 

Mina solrosor har brutits av och jag har tagit in den enda som slagit ut.


Nu är en ny dag och det blåser fortfarande men inte värre än att jag kan gå ut och kolla skadorna och plocka reda på allt som blåst omkring. Så kära vänner ha en bra dag och må det slut blåsa snart.


Dagens ord: Höstvinden är en väldigt ondsint och ettrig en.

Av Anita - 25 september 2018 14:17

 

Inte för att jag brukar skriva om politik men nu när det tjatas om det varje dag så sitter jag här och fattar inte ett dugg. Är jag dum i huvudet eller vad?

Varför ska det vara sånt tjafs om vem som ska bli statsminister? Borde det inte bli någon från det parti som fått mest röster? Är det inte det som är demokrati?


Om vi nu är en demokrati varför har vi inte samma skatt över hela landet?

Varför ska vi på glesbygden ha högre skatt än storstäderna och varför ska vi få mindre för våra skattepengar. Är det demokrati och rättvisa?


Varför ska kraftbolagen hämta inkomster av våra vattenfall men skatta i Stockholm och på så vis få mera inkomster och varför har vi inte billigare el som bor alldeles vid kraftverken?

Man kan ju inte skylla på att det fraktas långt och därför blir dyrt att få hit den. Det säger man ju om mat och annat att det är transporterna som gör att det blir dyrare här.


Varför säger man att "hela landet ska leva" men i praktiken göra allt för att få bort oss? Demokrati och rättvisa. Pytt skit i pannkakan. Lätt att säga men verkligheten är ju en annan. Rättvisa?


Vi som är pensionärer och har dragit in skattepengar under ett helt arbetsliv ses som en belastning för samhället.

Alltså, vi är alls inte någon demokrati om det nu går ut på att alla ska ha lika. Kanske har jag missuppfattat alltsammans och det är som jag tänkt ibland.

Det är bara att erkänna. Det är makt och pengar som styr som det alltid gjort. Det och en massa jäkla klater och byråkrati.



 

Nej jag ska låta bli att tänka på hela skiten och hålla mig till min lilla värld. Det är i alla fall rättvisa att ingen kan göra något åt vädret hur mycket pengar och makt man än har.


Här önskar jag bara en lugn dag så jag kan vara ute och göra klart i trädgården. Plockade in dom sista daliorna idag och lite andra blommor.


Igår var jag till tandläkaren och lagade ett litet hål. 1100 kr gick det på. Tänkt köpa mig en vinterjacka men det blev tandläkaren istället. Var i alla fall in på billighetsförsäljning och köpte sockar, trosor och nya vct byxor så nu klarar jag vintern . Det är sådana grejor som man måste ha när det är hål på allt gammalt och det är det minsann.


 

Minns ni den här gamla efterrätten från 60-talet. Den gjorde mamma till söndagsmiddagen när vi var små. Äpplen fyllda med ströbröd, socker, kanel och smör och så in i ugnen. Vaniljsås till. Jag gjorde det igår och tog honung istället gör socker eftersom jag hade det. Gott var det och luktade gott.


Sömnlös natt med fullmåne och storm och oroliga tankar.

 


Dagens ord: Vad man än låtsas så är det pengar och makt som styr vår värld och dom som har mycket vill ha ännu mer.

Av Anita - 24 september 2018 09:57

Varje morgon när jag vaknar önskar jag att blåsten ska ha slutat för nu har det blåst isvindar i snart en vecka.

Nej då, samma blåst som vanligt och bara 4 grader varmt. Sjön är nästan svart med vita toppar på vågorna och träden vajar och alla fina färgade löv har blåst bort. Skitväder.


Jag har mycket kvar att göra i trädgården och ingenting blir gjort. Händerna blir iskalla när man är ute och att stöka i jorden med handskar går inte.


Ja man får gräva långt för att hitta ljusglimtarna nu minsann. 

Torsdagen kom BonnAnna och flyttade fåren till nytt bete en bit bort på åkern. Dom är fantastiska får. Fint och tryggt gick dom till nya betet och började äta av hjärtans lust.

 

Fredagen var det som vanligt till att åka till Hammarstrand och äta lunch med DansBritt. Där har dom elefantberget som läar för blåsten så där var det lite bättre väder. Sedan åkte vi till PappersBeda och pratade bort en stund. Hon har varit till Barscelona en sväng och hade lite att berätta.


Lördagen åkte jag till Kälarne och hämtade dammsugarn jag vunnit på lotteri. När jag kom hem ringde min fd jobbarkompis Marja. Det är väldigt länge sedan vi jobbade tillsammans men vi träffas ibland om än inte så ofta.

Hon var i Hammarstrand hos sin mamma och undrade om jag inte skulle komma dit. Klart jag ville det. Kastade mig i bilen och där blev det uppvaktning på min 70-årsdag. Jag har blivit uppvaktad ett flertal gånger sedan i maj nu. Helt överraskande och trevligt.  Jag fyllde ju i slutet av maj så det har verkligen varit härligt med uppvaktning lite då och då.

 

Lunch och gofika med tårta och uppvaktning. Jag blev kvar där så gott som hela dagen och det var så trevligt och mysigt.

 

Ja vad mer. Tänkte åka på marknad igår men när jag kom ut på bron och kände blåsten vände jag och gick in igen.

Jag hatar att vara inne men drog fram nya dammsugarn och började städa. Ringde till Sonen och pratade bort en stund. Såg en Åsa-Nissefilm.


Jag plockade ju kråkbär i förra veckan och nu gjorde jag dricka av dom. Den blev väldigt god som måltidsdryck som en blandning av lingondricka och svartvinbärssaft. Färgen blev jättefin, starkt vinröd.


 

Idag ska jag till tandläkaren. Ser att vinden blåst bort mycket av de finaste färgade löven så man hann inte med att njuta av höstfärgerna tyvärr.


Natten har varit ganska hemsk. Tänk er att du är helt ensam i ett hus i skogen och kvistarna vispar på rutor och tak. Det vinter och piper i fönster och hela huset skakar  Månen vandrar och kastar mystiska skuggor över golvet. Det råder skräckfilmsstämning. Så har jag det. Tur att jag inte är mörkrädd.


Slutar det här sura inlägget med en fin bild på min solros innan stormen knäckte den och lät den ligga trasig på marken.

 

Dagens ord: Det är en mänsklig rättighet att vara sur på vädret även om man inte kan göra något åt det.

Av Anita - 21 september 2018 14:46

 

Det var så här vi hade tänkt oss AMV och jag. Vi skulle sitta på Middagsberget i Ragunda och njuta av utsikten och fika. Sitta på högsta berget, berget som gäckat oss i flera år nu.


Som ni vet så har jag alltid längtat upp på bergen. Alla berg runt omkring Fisksjön har jag varit upp på. Jag har skrikit vårskriket och tittat på utsikten och prata med vättarna. men.....berget som lurat oss det försmädliga berget.


Vi har försökt komma dit i många år och under våra försök har vi kommit upp på många berg men alltid fel. Vi har kämpat upp på kalhyggen och snårskog, cylklat konstiga vägar där AMV till och med tappat sadeln på cykeln. Vi har fått skavsår och svettats och jag vet inte vad. Vi har läst karta och försökt med GPS men inte faaan. Berget har lurat oss och står där försmädligt och visar sig när vi far nerför Mannsjöbackarna.


 I somras hade Sonen lovat följa med oss men det blev ju så hett så man orkade inte försöka ens.

Så nu är berget fortfarande obestiget och vi gamla kärringar blir äldre och äldre. Bara att hoppas att vi kommer dit medan benen bär. Man vet ju aldrig.

 

Vårskrik på Husmyrberget för 10 år sedan.

 

Vårskrik vid Fisksjön med utsikt över ön.

 

DansBritt och jag en solig dag uppe på Elefantberget.

 


 

Vårskrik på berget vid Kolbjännsjön. Mitt favoritberg där ekot är helt enormt och vättarna tittar på.

 

Åter igen på Elefantberget nu med Sofie Propp.

 

2017 hittade vi bara det här lilla berget trots att vi cyklade uppåt och uppåt hela dagen.


 

Det var bara ett del av alla berg vi varit upp på men än väntar Midddagsberget på oss. Håll tummarna för att vi klarar av det nästa år.


Dagens ord: Man måste bestiga berget för att se dalen.

Av Anita - 20 september 2018 09:42

 

Jag som aldrig brukar bli getingstucken har blivit det fyra gånger i sommar, senast igår.

Annars var det en helt fantastisk dag igår. Varmt och skönt som den finaste sommardag. Vinden var ljum för en gång skull. 


En bra dag för att fixa i trädgården. Det går lite undan nu och igår så plockade jag in alla mina små figurer och dom fick gå till vintervila i växthuset.

 

Här ligger dom nu och jag är lite orolig för hur det ska gå i vinter. Kommer det gamla ruttna växthuset hålla eller kommer det att rasa. Nåja, den som lever får se. Inget att oroa sig för just idag i alla fall. 

 

 Jag gick till skogen för att plocka kråkbär och det var så varmt. Jacka av, tröja av och till slut gick jag bara i soltoppen och solen värmde och jag hade kontakt med en kär vän medan jag satt på en stock i solen i skogen. Annars har det varit en ensam vecka med inte ett enda besök.


Kråkbär plockas ju inte i Sverige men i Finland gör man mycket av kråkbär och jag tänkte försöka göra kråkbärsdricka bara för att testa hur det blir. Jag har krossat bären och blandat med vatten och vinsyra och nu idag ska jag sila och tillsätta socker.  Spännande att se hur det blir.

 

Jag plockade in det sista av kryddorna och hängde på tork. Jag skördade chilin och hängde den på tork också.


Sedan gick jag till sjön och tog av mig på fötterna och vadade omkring lite. Det är så grunt nu så vattnet var inte kallt längst in mot land. Sista gången kanske för iår.

Tänkte på hur det var och bygga i sanden och gjorde ett försök att göra en sjöjungfru. Onödigt kan man tycka.

 

Nja, det var kul men inte blev hon lika fin som dom som jag gjorde när jag var ung men å andra sidan är inte jag heller lika fin som då så don efter person som dom säger. Mer övning hade jag då också när jag bodde all ledig tid nere på badstranden. Hade sällskap av ringärlorna som jag trodde hade flyttat men där var dom vickande på rumpan och småkvittrade.


Så blev det eftermiddag och så kom Storfiskarn och hälsade på och det var så länge sedan jag såg till honom. Vi fikade och pratade och hade en trevlig stund.

Så kom Sundsvallsborna en sväng så igår var det inte helt folktomt som tur är. 

Man blir nästan torr i munnen när man inte pratat med någon på hela dagen. Känns ibland som om alla glömt bort att jag finns. Känns som om jag sitter här och förvandlas till en torr stubbe och ingen märker det.

 

Så blir det solnedgång och så blir det natt i Paradiset Fisksjön.

Vaknar till en blåsig dag och även om det inte är kallt så är det inte kul med blåst. Gillar inte.


Dagens ord: Längtan och saknad är två ord som känns aktuella just nu.

Av Anita - 19 september 2018 08:10

 

Idag blir det nog en fin dag. Ser att solen lyser på min trädgård som fått andra färger nu.


Härom dagen gick jag en promenad på badstranden.  Tänkte på Astrid Lindgren och filmen vi såg i söndags. På hur fantastiskt det var att hon behöll sin fantasi hela livet. Min mamma sa alltid att jag var litet "egen" och jag förstår att hon tyckte att jag var lite annorlunda och precis så tror jag att Astrid också var. Lite udda så där. Egen som vi säger här.


Jag har nog tappat min fantasi på livets väg.

Ser sandstranden och minns. Från det att jag var riktigt liten till jag var ganska vuxen och lekte med barnen, älskade jag att bygga i sanden, inte bara sandslott och borgar utan prinsessor och sjöjungfrur ,drakar och björnar och till och med kalles anskas bil så stor att barnen kunde sitta i den och leka.

 

Det fanns fina små stenar, en del vita och en del gula som bärnsten och dom gjorde jag tavlor av typ mosaik.


Stranden var en daglig plats att vara på och på kvällarna badade vi i mörkret och gjorde eld och grillade varmkorv.

Jag samlade fina träbitar som blev figurer och snäckor Jag undrar om barn gör sådant längre?

Det har varit barn på stranden i sommar men det finns inga spår efter någon sådan lek.. 


Bortom Kinabrors sommarstuga finns en liten strand med härlig blålera där min lekkamrat och jag byggde figurer och skålar av lera och det var väldigt kul.

Tänk så tankarna vandrar. Kanske skulle jag ta och göra en drake eller något en sådan här dag när det är fint väder.


Tillbaka till verkligheten. Det var dags att börja ta in pelargonerna nu eftersom det nog blir frost när som helst.

Det är ett stort projekt som tar hela dagen. Leta fram krukor att sätta dom i. Dra upp och kapa alla blommor som är jättestora.

 

Det känns lite synd att kapa dom men annars får dom inte plats i fönstren.

 

Den stora fuxian var nästan svårast. Nu står den inne men hänger lite och ser inte ut att må bar av flytten men den repar sig väl.

 

Den är väl precis som jag. Vissnar när jag måste vara inne. Hemska tider väntar men varför fundera på det.

Det blommar fortfarande utanför och jag kan vara ute. Det blommar ännu och till och med en solros har slagit ut. Jag trodde inte det. Solrosorna trivs inte här. Jag plantera och plantera och visst växer dom men hinner nästan aldrig blomma. Jag som älskar solrosor. Dom ser så glada ut.

 

Vet inte om jag talat om att dom har kapat telefonledningen och jag har fått en liten fånig telefon som väl går över mobilt Den skrapar och låter illa och funkar inte alls bra.

Dom skulle ju ta bort lantbrevbäringen också men det har inte hänt än. Det är väl inte politiskt riktigt att göra det i valtider så kanske vi får ha den kvar ett tag till.

Bredbandet som vi har betalat och grävs för lyser med sin frånvaro. Det har gått snart tre år och man lovar gång på gång att det ska bli klart. Sist skulle vi få det till midsommar. Få se hur långt dom kommit nu då. Hela Sverge ska leva. Pytt skit i pannkakan. 



Här sitter man som en gammal murken stubbe och skulle tro att man önskar att man skulle falla ner död så man slapp både post och telefon och kunde låta vägen vara oplogad. 

Jag tjurar till mig och bor kvar så det så.

 

Njuter av de vackraste solnedgångar man kan tänka sig och det är det minsann inte alla som har.

 

Dagens ord: När man är ung ska man vara glad när man är gammal är man bara.

Av Anita - 17 september 2018 09:19

Nu blev ni väl lite nyfiken va? Kan bara säga som så till att börja med. Det är inte roligt att bli gammal och inte långre kan se så bra och inte gå ner i brygga och inte studsa som en gummiboll på stenar och jag börjar nästan misströsta på att klättra i berg också. Attans attans.

 

Dessutom ser jag ju att jag blivit förfärligt ful, rent gräsligt ful. Faaan.


Nåja tillbaka till dagen som idag är.

Måndag och idag har det slutat blåsa efter en kall och blåsig helg. Jag har mina planer för dagen men eftersom det aldrig blir som jag tänkt så ska vi inte gå in på det utan ta helgen som var istället.


Sofie Propp och jag har hat vår helg som vi har haft i 10 års tid nu. Plankstek och biohelg. Dessutom är hon bra på data och brukar få hjälpa mig med diverese problem och iår fick hon hjälpa mig med mer än så.

Då kommer vi till det där med att sy på maskin. 

 

Jag bestämde mig för att göra om en blus och då önkar jag att jag hade jag hade en masin man kunde kasta kanterna på men se det har jag inte. Trots mina 70 år har jag bara en gammal trampmaskin efter farmor.

Nåja, klippa gick bra och vika in och nåla gick väl bra det också men så skulle jag byta tråd i maskinen och det är minsann ett äventyr. Det ska dras hit och dit och så ska man ha in tråden i nålen och då blev det stopp.

 

Inte ser jag det lilla pyttehålet i mörkret i hörnet. Hittade en liten moj som man kan sticka in i hålet för att få hjälp men den gick av och det tog en stund att hitta en ny.

Gamla läsglasögon hittade jag och ett förstoringgsglas och en pannlampa men även med dessa hjälpmedel fick jag inte in tråden i nålen. Ropade på hjälp och Sofie Propp kom ångande i tron att jag skadat mig.

 

Ja ni ser själv. Inte är man någon prydnad för Paradiset Fisksjön minsann. Sofie Propp fixade lite lätt det med nålen och tråden och jag kunde sy. Sista dm tog undertråden slut och jag fick börja spola på ny undertråd och trä om hela skiten igen. Jag GILLAR INTE att sy.


Men...jag gillar att göra plankstek och äta den också.

 

Dessutom gjorde vi en god blåbärspaj som vi åt senare på kvällen.

 

Ja vad mer.

TuppOla kom med lite älgkött så nu har jag några bitar i frysen.

AMV och Gubben kom en sväng.

På söndagskvällen åkte vi till Hammarstrand och gick på bio. Det var "Unga Astrid" och det var en fin och rörande film om en stakr och modig kvinna minsann. 


Vad mer, Jo flera morötter är uppdragna och fint lagda i hög.

Dammsugaren startade av sig själv. Kanske någon som tycker jag ska höststäda och äta mer morötter. Inte vet jag.


Dagens ord: Att tänka det rätta men inte göra det är den feges lott.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24 25
26
27 28
29
30
<<< September 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards