Nu är tiden då hallen alltid är full med gula löv. Dom flyger in så fort man öppnar dörren och följer med skorna in men vad gör det, det är ju bara löv.

Nu är tiden då fåglarna börjar bli hungriga och tjatar på mig om mat så fort jag kommer ut. Klart att jag köpt 20 kg solrosfrö så det ska väl räcka ett tag. Det är talgoxar, tetor och nötväckor som är mest tama, en och annan talgoxe kommer också men är lite mer skygg.

Nu är tiden då Kinabror åkt till Skåne och lämnat hunden Jack till mig. Vi går långa promenader varje dag.

Nu är tiden då chili och paprika mognar i fönstren men jag vet då banne mig inte skillnaden. Den här ser då mest ut som en banan.

Nu är silver i vattnet och guld i vassen.

Det är nu det vackraste solnedgångarna visar sig och det vackraste månskenet.

Det är nu jag tar bort vissnade blommor ur blomlådorna och sätter dit ene och granris och vackra röda nypon och andra röda saker.

Nu är tid för vemod och saknad. Sommaren var fin men den är alltid för kort.

Jag gruvar mig för vintern för jag vet hur det brukar bli. Jag gruvar mig för att frysa och gruvar mig för snö. Gruvar mig för bilar som inte startar och oplogad väg och halka och ensamhet. Fy sjutton vad jag gruvar mig men idag är det fint väder. Jag har gjort klart i trädgården, veden är inne i vedboden och solen skiner. 

Älgjakt är på gång och bilarna far förbi. Denna dagen är nog rätt ok. Kaffet smakade bra. Hunden sover under köksbordet och solen får vassen i sjön att lysa som guld.

Dagens ord: Vad tjänar det till att gruva sig, bättre att njuta av dagen som är.