Det knastrar under skosulorna när jag går ut och det är en grad kallt. Hunden Jack är förstås med.

Fåglarna får mat, soppåsen slängs i soptunnan. Vi går neråt sjön och Jack snurrar runt på åkern.

Det är så märkligt tyst, inte ett ljud någonstans. Inte ens fåglarna kvittrar.

Ute på sjön simmar två vackra vita svanar och vattnet är lugnt men det skulle visst börja blåsa snart.

Man blir lite lur när det är så här tyst och mycket riktigt. De första snöflingorna började falla och Jack och jag gick hemåt. Nej vill jag skrika. Inte snö. Inte än. Vet att halva året är det snö och vinter och jag vill inte. Så länge man kan gå på bar mark så är det trots allt rätt ok att bo här men snöhelvetet hatar jag.

Ser att alla blommor har vissnat nu, inte ens violerna som brukar klara sig länge lever längre.

Tittar på jordgubbsplantorna och dom har fått en fin färg. Löven är borta från träden och dom står nakna och det känns verkligen som höst. Jag har inte börjat elda i vedspisen ännu men det är nog tid snart.

Nu är det mörkt på mornarna. Jag kliver upp vid 8-tiden men egentligen ville jag ligga längre men det blir väl lite senare. Det finns massor av grejor att göra idag men energin är inte den bästa.

Dagens ord: De första snöflingorna får mig alltid att deppa.