I det grå, i halkan under däcken och under skorna då blir jag lite glad att det är finväder. 

Igår tog vi långa promenader efter stranden och lyssnade till sjöns mullrande och isen som gick sönder och klirrade och väsnades.  Skuggkvinnar vandra på stranden som aldrig varit så bred någon gång.

Vi gick i skogen och i träden hängde det vattendroppar för nu töar det.

Jack låg ute mest hela dagen och gnagde på sitt gamla älgben och jag tände lyktorna vid infarten, tog fram kransstommen och plockade mossa och lingonris. Förberedelser för att slippa gå omkring och leta efter sådant när det kommit snö.

Jag som älskar färg gick ner i maskin och hälsade på min nya snöslunga. Den är röd och väldigt fin och jag har döpt henne till Eulalia. Det går alltid bättre att bli vän med dom som har ett namn. Det är en stor sak för mig att köpa en sådan pryl och jag hoppas att jag ska lära mig att tycka om den och lära mig köra den.

Jag har länge tänkt köpa en vinterjacka eftersom alla gamla har trasiga blixtlås men alla jag sett har så tråkiga färger.Nu hade jag tur och fick se en knallrosa i en katalog och nu har jag skickat efter den. Hoppas bara att den inte är tung eller prasslig för det gillar jag inte. Nu ska jag lysa av färg och bli lite gladare. Kämpa ihop det dåliga humöret så gott det går.

Rosa och rött. Två saker med färg i det grå och trista.

Man får försöka så gott man kan och inte låta sig nedslås av vinterhelvetet. Inte låta sig nedslås fast jag känner mig som en gammal murken stubbe.

Nej fan, glädjas åt det lilla som att det för första gången sedan i våras är vatten i min lilla bäck och att mina småfåglar möter mig med glada kvitter när jag visar mig.

Dagens ord: Man måste bita ihop och inte låta dysterheten ta över.