I det grå och trista vädret så tröstade jag mig med en ÅsaNissefilm men det var nog den sämsta jag sett. Jag gillade inte att det var fel gubbe som spelade Sjökvisten. Ingen är som den riktiga Sjökvisten. Han är för härlig.

Som vanligt kom ÅsaNisse med ett klokt ord, eller flera ord föresten.

Livet är som ett skosnöre med blåknut på. Hur man än försöker kan man inte få upp knuten. Just nu har mitt mentala skosnöre inte bara en blåknut utan en hel massa knutar som jag inte är kvinna att knyta upp.

Helgen har varit trist. regnig och mörk. Jag tillbringade söndagen med att ringa runt och prata med moster och faster och bröderna och vännerna. Så en ljusglimt på eftermiddagen när PappersBeda ringde och bjöd mig på middag. Det är rätt sällan jag blir bortbjuden på middag så det var riktigt roligt.

Dagarna går med promenader i regnet och stöka med katten och hunden som inte kommer överens. Ut med hunden och in med katten och tvärt om hela tiden.

Kvällarna är mörka och ensamma och rätt deppiga.

men sååå.........  

Äntligen en solig morgon och jag tror att jag kan åtminstone lösa upp en mental knut på skosnöret när Jack och jag får gå ut i solen.

Det har varit kallgrader inatt och det flyter små isflak på sjön. Luften är hög och klar och egentligen skulle jag vilja gå en riktigt lång promenad men troligen jagar någon för jag hör hundar som skäller så vi får väl hålla oss i närheten för säkerhets skull.

När solen skiner kan man kanske rent av ge sig till att få ett småleende i ansiktet.

Dagens ord: Kanske man rent av klarar av att lösa upp en och annan knut.