Jag anade redan när jag vaknade. Katten låg kvar under täcket. Det kändes lite svalt trots flanellpyjamas och flanell-lakan. Kläderna som låg på mattan var iskalla på kroppen. Varför lade jag dom inte på stolen då?

När jag gick nerför trappen var ledstången kall som is.

30 grader och lite till. Fy sjutton. Börja elda i både spisen och braskaminen och inser att jag måste gå ut och hämta ved. Det går väldigt mycket ved när det är så kallt. 

Katten sätter sig i fönstret och tittar på fåglarna.

Det är många, säkert 100 stycken och dom är runda som små bollar där dom sitter och fryser.

Dubbla yllesockar, armuddar, mina grisbyxor och tjockkoftan. Det är svårt att få upp värme när det är så här kallt.

Kaffe och macka och sedan är det till att bylta på sig massor med kläder.

Det krasar som is under fötterna. Ser spår av rådjuren som tydligen haft sin frukost i min trädgård och det är dom innerligen unnat. Stackars dom som måste gå och äta isiga kvistar.

Solen börjar komma upp, den lilla stund som den är uppe och jag har sagt det förut. Snö gör sig bäst på julkort. Ingen tomte har gått omkring ute och inte räven heller. Näsan bli fort iskall och två kärror med ved släpar jag in.

Maten börjar ta slut. Jag har ätit samma gamla grönsakssoppa i flera dagar nu och börjar bli less på den. Kanske kan jag ta mig iväg imorgon och handla.

På tal om mat. Jag åt ju så goda havrekakor på julbordet och så tog jag mig till att göra sådana. Jag vet ju att jag är värdelös på att baka så varför försökte jag. Degen fastnade på kaveln och fastnade på bakplåtspapperet och det blev inte många som det blev något av. Gick dom inte sönder så blev dom brända i kanten. Skit färdigbakat för min del nu.

Dagens ord: Det man vet att man inte klarar ska man inte försöka sig på.