Så mycket jag lärt mig av mina bloggvänner under de 10 år som jag bloggat. När man bor så här i skogen på landet så träffar man mest samma människor hela tiden för vi är inte så många men genom bloggen har jag nått hela landet och till och med utom landet.

Synd är det att många av mina bloggvänner slutat blogga. Det har väl blivit omodernt skulle jag tro.

Några har jag kvar i alla fall.

Det är Soldansaren. En fantastik kvinna som skriver så otroligt fängslande och målande och till och med skrivit utkast till en bok om sina semestrar i Frankrike och Bourgogne. Hon har tillbringat många semestrar där och bott i tält mestadels av tiden.

Den heter: Att resa menhirer och riva tält." Jag hade aldrig hört talas om menhirer. Nu vet jag allt.

Frankrike har jag haft fördomar om och det erkänner jag.. Ett folk som skriker och väsnas och vägrar prata annat än franska och äter jättesmå portioner  med mat som är tillgjorda och föga mättande. Kvinnor som är piffiga och alltid snyggt klädda och  med makeup även till vardag. Oj pytt så jag fick. Vilken annorlunda berättelse som jag har fått sluka .

Soldansern har ett målande sätt att berätta om det som är  viktigt. Berätta så man nästan känner att man är med bland dom gyllene kullarna i Borurgone.

Hör bara och njut: Ett stilla duggregn landar mjukt  

på böljande kullar som snart ska bada i gyllene ljus.

Betande vita kor betar bekymmerslöst på kullarna. Där skimrar det förtrollande ljuset som bara finns här." Eller: Trådkronorna ovanför mig surrar fulla av humor och honungsdoft"

Jag tas med till ett landskap, till dofterna, till vinrankorna och små söta hus. 

Menhirer har jag aldrig hört om Stenar som rests för över 5000 år sedan i något magiskt sammanhang.

Nu när jag sitter här i mörka skogen och snön börjar falla igen och ilskna vindar drar fram är jag glad att jag får frossa i Soldansarens berättelse och leva mig in i en doft av blommor och träd och njuta av solen och ljuset över de gyllene kullarna. En tröst om något. Jag hoppas innerligt att hon får boken utgiven så fler får njuta av den helt underbara berättelsen. Stundtals är den dessutom väldigt rolig.

Tack snälla Soldansaren för att jag lärt känna dig.

Jag kommer att berätta om fler av mina bloggvänner som gett mig så mycket under 10 års tid. Alla är unika.

Nu återgår jag till detta livet här i Fisksjön. Det blev inget städning av sovrum i förrgår. Jag hittade många ursäkter som vanligt men igår var en av de få fina dagarna innan snön började vräka ner igen. Solen gassade och det blåste inte. 

På något sätt kom det lite energi och jag slängde ut sängkläder och tvättade lakan och dammsög och sedan gick jag ut. För första gången kunde jag sätta mig i solen på Kinabrors hus och lapa sol. 

Hunden jack och jag gick till Kinabrors sommarstuga fram och tillbaka och sedan satt jag hos Kinabror och såg på skidskytte. 

Kvällarna är ljusa nu. Det är ju snart vårdagjämning. Det är gyllene ljus över bergen men inte kan det jämföras med Frankrikes gyllene ljus över kullar med vingårdar och vandrande vita kossor. 

Ska återkomma med berättelse av flera av mina bloggvänner och vad dom lärt mig och gett mig som är värdefullt för mig som sitter här i skogen. Kanske har jag ibland gett dom något också.

Dagens ord: Om man nu ska föröka säga något positivt om vädret ska det var just det. Ljusen är på väg tillbaka.