Så mycket jag lärt mig av mina bloggvänner under de 10 år som jag bloggat. När man bor så här i skogen på landet så träffar man mest samma människor hela tiden för vi är inte så många men genom bloggen har jag nått hela landet och till och med utom landet.

Synd är det att många av mina bloggvänner slutat blogga. Det har väl blivit omodernt skulle jag tro.

Några har jag kvar i alla fall.

Det är Soldansaren. En fantastik kvinna som skriver så otroligt fängslande och målande och till och med skrivit utkast till en bok om sina semestrar i Frankrike och Bourgogne. Hon har tillbringat många semestrar där och bott i tält mestadels av tiden.

Den heter: Att resa menhirer och riva tält." Jag hade aldrig hört talas om menhirer. Nu vet jag allt.

Frankrike har jag haft fördomar om och det erkänner jag.. Ett folk som skriker och väsnas och vägrar prata annat än franska och äter jättesmå portioner  med mat som är tillgjorda och föga mättande. Kvinnor som är piffiga och alltid snyggt klädda och  med makeup även till vardag. Oj pytt så jag fick. Vilken annorlunda berättelse som jag har fått sluka .

Soldansern har ett målande sätt att berätta om det som är  viktigt. Berätta så man nästan känner att man är med bland dom gyllene kullarna i Borurgone.

Hör bara och njut: Ett stilla duggregn landar mjukt  

på böljande kullar som snart ska bada i gyllene ljus.

Betande vita kor betar bekymmerslöst på kullarna. Där skimrar det förtrollande ljuset som bara finns här." Eller: Trådkronorna ovanför mig surrar fulla av humor och honungsdoft"

Jag tas med till ett landskap, till dofterna, till vinrankorna och små söta hus. 

Menhirer har jag aldrig hört om Stenar som rests för över 5000 år sedan i något magiskt sammanhang.

Nu när jag sitter här i mörka skogen och snön börjar falla igen och ilskna vindar drar fram är jag glad att jag får frossa i Soldansarens berättelse och leva mig in i en doft av blommor och träd och njuta av solen och ljuset över de gyllene kullarna. En tröst om något. Jag hoppas innerligt att hon får boken utgiven så fler får njuta av den helt underbara berättelsen. Stundtals är den dessutom väldigt rolig.

Tack snälla Soldansaren för att jag lärt känna dig.

Jag kommer att berätta om fler av mina bloggvänner som gett mig så mycket under 10 års tid. Alla är unika.

Nu återgår jag till detta livet här i Fisksjön. Det blev inget städning av sovrum i förrgår. Jag hittade många ursäkter som vanligt men igår var en av de få fina dagarna innan snön började vräka ner igen. Solen gassade och det blåste inte. 

På något sätt kom det lite energi och jag slängde ut sängkläder och tvättade lakan och dammsög och sedan gick jag ut. För första gången kunde jag sätta mig i solen på Kinabrors hus och lapa sol. 

Hunden jack och jag gick till Kinabrors sommarstuga fram och tillbaka och sedan satt jag hos Kinabror och såg på skidskytte. 

Kvällarna är ljusa nu. Det är ju snart vårdagjämning. Det är gyllene ljus över bergen men inte kan det jämföras med Frankrikes gyllene ljus över kullar med vingårdar och vandrande vita kossor. 

Ska återkomma med berättelse av flera av mina bloggvänner och vad dom lärt mig och gett mig som är värdefullt för mig som sitter här i skogen. Kanske har jag ibland gett dom något också.

Dagens ord: Om man nu ska föröka säga något positivt om vädret ska det var just det. Ljusen är på väg tillbaka.

 

Ingrid

13 mars 2019 10:50

Soldansaren låter väldigt intressant. Där måste jag göra ett besök.
Visst är det lite tråkigt att så många slutat blogga och även de som hållit på med hemsidor har minskat drastiskt i antal. När jag kollar via nätvänner på min gamla hemsida är det nästan ingen kvar längre.
Du har verkligen bidragit med enormt mycket. Tänk att inte ge sig och bo kvar i Norrland när man hatar vintern så mycket som du gör. Det är starkt! Och tänk så många gånger jag hade högläsning för Åke när du hade något extra ilsket inlägg. Det uppskattade han!
Ha en fin onsdag!
Kram, Ingrid

http://https://ingrids.home.blog

 

ibod11 - Ingrid

13 mars 2019 13:34

Vilken härlig läsning du fick förmånen att glädja dig åt. Det låter fantastiskt alltihop, förutom tältet. Jag har blivit för gammal och bekväm för det ;)
Du har gett mig väldigt mycket. Min längtan tillbaka till Jämtland var så stark och jag blev hjälpt genom att titta in till dig. Alla dina levande berättelser om det ibland hårda livet på den jämtländska landsbygden har verkligen berört mig :D Och väldigt snart är jag där jag hör hemma igen :D

http://ibod11.com

 

Åke

13 mars 2019 17:41

Du har alltid så fina bilder från ditt Fisksjön... nu går det fort och mot ljusare tider rätt säkert Så är det här vid kusten :) Men kom ett bakslag idag... snödjupet ökade... hoppas det inte drabbar innåt mot dig bara...

http://www.nacka144.se

 

Soldansaren

13 mars 2019 18:54

Tack för dina fina ord! Vilken reklam. :) Du har ju puschat mig i alla år så det är klart du skulle läsa när det väl blev något att läsa. Jag är så glad att jag lärt känna dig. Du skriver så att det känns som man går där bredvid dig i din trädgård och är med och bakar tunnbröd. Men det har jag ju sagt förut. Du är dessutom en stark och tuff kvinna som ofta påminner mig om att man inte ska lägga på sig en massa måsten i livet. Jag har också märkt att många slutat blogga och det tycker jag är synd. Jag tycker om historier av det lite längre formatet än vad som erbjuds med Twitter. Men vi kämpar väl ett tag till vi två. Stoor kram och tack igen!!

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

Anki

14 mars 2019 07:07

Härlig läsning som alltid hos dig ... och Soldansarens bok ser intressant ut och tänk så snällt att hon skickar ett exemplar till di att njuta av. En fin vän!
Har också förlorat många goda bloggvänner som slutat blogga - såå tråkigt! FB, Instagram och Twitter verkar vara mycket mer populärt just nu - alldeles för ytligt i min smak. Skönt att vi är några som kämpar vidare i alla fall!
Tack för alla trevliga läsupplevelser hos dig Anita!

http://ankisbildblogg.wordpress.com

 

Skatan

18 mars 2019 17:25

Soldansarens bok låter verkligen spännande. Den har jag också sett fram emot. Hoppas vi snart får se den i tryck. Här är vädret så trååååkigt så. Nu spöregnar det. Men vi har inte så mycket snö som ni. En annan sak som är spännande med Soldansaren är ju hennes dockskåp och familjen som bor där. Då och då kommer en berättelse om dessa småfolk. Nu måste jag genast besöka henne också. Det var också ett bra tag sen. Kram på dig Skogsnuvan / Skatan

http://https://skatanstankar.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...