Alla inlägg under mars 2019

Av Anita - Måndag 11 mars 09:33

Efter snöiga och mulna dagar skiner solen idag. I solfläcken på stolen ligger katten och njuter. Varje liten solfläck ska tas till vara.


Jag sitter här och skriver och det skulle jag inte göra. Jag skulle med glatt mod kasta mig över att städa mitt sovrum och byta sängkläder och dammsuga och damma och torka och bara att prata om det gör mig trött.

 

Jag har lyckats skjuta upp det länge nu , städningen av sovrummet. Inte kan man ha ut mattor och sängkläder när det snöar. Bra ursäkt.

Så kommer det gäster. Bra ursäkt.

Eller också är det något bra på tv. Idag kan jag inte hitta någon ursäkt för trots att solen skiner är det kallt och det blåser en illande vind från nordväst.

Här sitter jag och skulle komma mig igång men vi går över till något roligare.


Anki och Åke, mina bloggvänner har ett skylttema en gång i veckan. Här i skogen finns inte så många skyltar men om man riktigt letar kan man hitta någon i alla fall.


 

Mötesplats. Sådana finns det efter vägen men tyvärr är dom flesta inte upplogade så det är svårt att möta timmerbilar och andra stora maskiner.

 

En varning för jakt lyckades jag också hitta.

 

Sedan fick jag ge mig inomhus. Under spegeln har jag den här och nog fan kan man undra vad som hände som gjorde att mungiporna går neråt och det hänger lösskinn på halsen och ögonen. Fy sjutton så man ser ut. Deppigt.


Så till slut Varning för katten. Fast det är väl överdrivet för den här katten som bor hos mig skrämmer bara hunden och kan knapp ta livet av en råtta ens. 

 

Nu måste jag skärpa till mig och börja göra lite nytta. Fåglar ska ha mat och posten ska hämtas och veden ska in och så ska jag städa sovrum och gå ut med hunden. Ni hör hur det är. Eftersom posten inte kunde ta sig hit pga snön i fredags så har jag tre tidningar att läsa innan jag kan göra något annat.


Inte har vi pensionärer som bor på landet för lite att göra men kanske kan man hoppas att det kommer gäster så man har något att skylla på om ingenting blir gjort.

'

Dagens ord: Det är banne mig en rättighet att vara lat när man slitit i så många år.



ANNONS
Av Anita - Söndag 10 mars 10:19

Att man aldrig lär sig att när våren börjar sticka fram med några barfläckar så är det bara ett skämt. Lika fort kan det vräka ner dm med snö och så gjorde det förstås. jag ska ju inte klaga för nu kör Kinabror med traktorn och plogar men Fisksjövägen var oplogad i fredags när vi skulle till Hammarstrand. Posten kom inte och hade inte Kinabror haft fyrhjulsdrivet och höga hjul hade vi inte tagit oss iväg.

 

Så var det med den våren. Vinter igen och dessutom nästan 20 grader kallt. 

Men vi gör så gott vi kan och vi kunde inte missa "asiatisk buffe" på hotellet. Oj så gott. Det var både kinesiskt, tailändskt och japanskt och något annat och allt var så gott. 

 

DansBritt var med förstås och hennes måg kom dit och satt hos oss och han frågade vad vi gjorde när vi var pensionärer. Ja vad svarar man på det.


Nu har man ju fullt upp med snön och veden och elda och så är det ju skidåkning på tv som Kinabror tittar på och så ska man ta promenad med hunden och skriva blogg och prata i telefon med vänner,

Ta det lugnt och så kommer en och annan fikagäst och så ska man läsa och det finns så mycket man skulle ha gjort men som man inte ids.


Det är alla planer man hade när man blev pensionär. Städa ur alla skåp och rensa ur kläder. På tal om det så berättades det på tv om en ny städvariant. Slänga ut alla sina kläder och ta ett och ett plagg och känna om man tycket om det. Annars skulle man slänga eller ge bort.

Resten skulle man vika ihop till små rullar och lägga undan så man kunde se direkt vad man ville ha.

Jojomen. Jag måste ha ett kallt hjärta för jag kan då inte känna vilka kläder jag tycker om. Möjligen min gamla fula ylletröja som jag alltid har. Kommer ni ihåg "Albert och Herbert? Albert hade en sådan luggsliten kofta som var ungefär lika ful men varm och skön och liksom gosig. Jag har lappat och lagat den många gånger och den är noppig och ful men jag älskar den. 

Inte fasen kan jag slänga alla andra kläder. Önskar att jag i alla fall kunde slänga kläder som är för små men jag ids inte prova dom. 


Förmodar att jag har massor med långbyxor som inte passar och klädskrubben är full med antika kläder som jag inte nämns slänga för dom är så vackra även om jag inte kan ha dom. Tjusiga hattar och fina klänningar och gamla brudklänningar och annat .

 

Städa skulle jag också göra men jag är för lat just nu. Ser att ljuset avslöjar hur skitiga fönstren är men jag har i alla fall satt om blommorna och satt nya pelargonskott.


Jo då, förstår fullt ut att unga människor som jobbar och gör allt på de få timmar man är ledig undrar hur pensionärer får tiden att gå men det ska jag tala om är det minsta problem. Dagarna far förbi i en väldig hast och långtråkigt har man ju inte men nog längtar jag ibland till sånt jag inte gör längre. Som att träffa folk och gå på dans och sådana grejor men det kommer en sommar. Då blir det fullt upp som vanligt. Tur att nätterna är korta under sommaren.


Dagens ord: Varför går tiden så fort nu för tiden? Varför är vintern så lång och sommaren så kort. Varför räcker pengarna aldrig till hela månaden och varför kommer det så mycket räkningar? Livet är fullt av frågor? 



ANNONS
Av Anita - Fredag 8 mars 09:45

Några dagar då man inte träffat några människor förutom Gubbarna. Gamle A, Rosenknoppen och så förstås Kinabror. Solen sken men det blev tvärkallt igen.


Så ringde PappersBeda och undrade om jag skulle följa med till Östersund och se på invigningen av skidskyttet och gå på "Gregori marknad". Klart att jag sa ja till det. Jag vill vimla med folk.


Pappersbedas Gubbe hämtade mig och Pappersbeda och jag åkte till stan. Vi hämtade hennes dotter och vi for ner till stan och åt lunch och gick omkring lite. Eftersom PappersBedas dotter har en liten hund så gick vi på hundcafe och åt lunch. Så bra ide att ha någonstans man kan gå in och äta även om man har hunden med sig. Det är för kallt att lämna en hund i bilen.

 

Vi fick god mat också och Pappersbedas dotter (Erika) åt raggmunk och någon färskpressad dricka som såg väldigt god ut.

 

Hela staden var pyntad med granar med orange rosetter och i alla skyltfönster var det orange kläder och runda lyktor i träden gjorde det riktigt fint. Riktigt festligt såg det ut. Ett jättetält var uppsatt på torget och runt rådhuset var det fint.


Vi skulle ligga över hos Erika och lagom till middagen kom PappersBedas syster som skulle göra oss sällskap.

Vi åt middag och vid 7-tiden gick vi ner till staden. Invigningen skulle börja 20.19. 

Det blev mer och mer folk och nu fick man minsann se folk.

 

Det var en kall och klar kväll men vi var ordentligt påpälsade. Uppe framför rådhuset stod en kör på 500 personer bla  DansBritt och jag undrade om dom frös. Så vandrade dom in med flaggor alla deltagare. Det var massor med folk och så var det invigningstal och folkdans och lite allt möjligt och så sjöng en samekvinna och så dånade man iväg med en nyskriven musik och 500 personer var ju mäktigt att höra. 

 

Tyvärr blev det dåliga bilder för mörkret och trängseln men jag lovad att det var fint men jag fick ont i mina gamla trötta ben när man stod i trängseln.


Så då har man sett en vm invigning i alla fall. Något som jag inte alls tänkt mig skulle hända men ibland så glittrar det till i mitt gamla trista liv.


Så gott jag sov hos Erika. Vilken härlig säng, vilken lagom temperatur och trots att hon bor i staden så var det lugnt och tyst. 


Så marknad. En fin marknad med massor av mat. Snön vräkte ner men alla var glada ändå.

 

Det var kolbullstekning och annan mat. Det var ostar och korvar och godis och massor med garn och kläder.

 

Det här ser ju ut som en massa rostiga verktyg men det är choklad Fiffigt och rätt så mysigt. Bra present till någon som har allt.


Vi gick in på ett mysko ställe och åt lunch innan vi åkte hemåt. Jag känner att jag börjar bli gammal och inte fattar ett dugg. Man skulle ha ett kort och så skulle man beställa och så fick man en rund grej som skulle ringa när det var klart. På väggen hade man hängt upp massor av gamla köttkvarnar  som dekoration. Tänk vad man kan hitta på.


Vi kom hem till slut. Fisksjövägen var oplogad förstås och smal som en grisho men vi hade tur och mötte ingen timmerbil. Däremot mötte vi sotarn som varit hos mig och sotat spisen. Kinabror hade varit snäll och hämtat en korg med ved till mig så jag kunde tända eld och få lite varmare.


Så idag vaknar jag till att snön hade vräkt ner och det faller flingor stora feta kalla flingor. Jäklar, precis som man började hoppas att snön skulle börja gå bort. 

Vilken tur att Kinabror är hemma och har startat igång fyrhjulingen och plogat bort värsta snön. 


Dagens ord: Man vet aldrig vad som kommer att hända både på gott och ont.

Av Anita - Lördag 2 mars 13:47

Februari var som vanligt årets värsta månad.

Allt skit just i Februari. Snö, regn, halka och mest av allt blåst och nästan storm. Sömnlösa nätter då det låter som om taket ska blåsa av huset, tandvärk och oro.


Timmerbilar som far förbi på vägen där det inte går att mötas gör att man känner sig mer än vanligt instängd. Kalhyggen överallt och blir bara flera och fler. Storfinansen passar på att ta allt dom kan så dom ska tjäna pengar och med kalhyggen överallt så blir det bara mer och mer blåst.


Så förhoppningar som grusats. Min plan var att köpa nya glasögon för det var 15 år sedan jag köpte mitt senaste par. Dom säger på reklamen att man ska byta vart annat år. Jo pytt vem har råd med det. Inte jag i alla fall.

Årets dyraste elräkning förstås. Bil som trots reparation inte gick igenom besiktning. Ny reparation och ny besiktning och som lök på laxen bilskatt.


Sista dagen på helvetesmånaden så tappade jag en plomb i en tand och då inser jag att det går 1000 kr till minst och glasögontankarna kan jag glömma  Det blir att leva fattigt framöver och gå omkring och se dåligt.

 

Nu har jag gnällt färdigt. Som ni söderöver som kan titta på snödroppar och krokus nog tänker. Skyll dig själv dumjävel som tjurar på och bor i snö och kallriket som staten gör allt för att avbefolka. Sedan man tagit strömmen och virket och naturtillgångarna så är det bara att bli av med oss tjuriga norrlänningar som envisas med att bo här och att köra bil och förpesta luften och naturen. Jojo men "hela Sverge ska leva" Så löjligt att påstår något sådant när man i praktiken gör allt för att vi ska försvinna. Är men dessutom en tärande pensionär så har man inget berättigande minsann.


Nåja det har varit en handfull soliga dagar och en trevlig dag i stan med gulliga Susanne. Trevliga stunder med Kinabrors son och familj och en härlig dag utan blåst på Kolbjännsjön.


Nu är det mars och förhoppningsvis har värsta vintern varit nu även om det snöar idag och blåser kallt.

Hunden Jack och jag gick på skaren och jag hittade de första videkissar. Det är en buske som har en annan sorts videkissar som kommer tidigt. Det är ett vårtecken.

 

Välkommen mars och hoppas du blir snällare mot oss alla. Ser i alla fall att krukväxterna i fönstren börjar bli gröna och det om något är ett vårtecken.


Dagens ord: Man kan alltid hoppas att den här månaden blir bättre än den förra.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se