Alla inlägg under maj 2019

Av Anita - 31 maj 2019 08:29

På min födelsedagskväll sken i alla fall solen en liten stund och jag kunde gå badstrandsrundan.

 

Resten av veckan har varit rent förfärlig. Regn, blåst och bara några plusgrader.


Vad gör man då? Jag har en massa att göra ute men det går inte att vara ute. 

Störningar på tvn för det blåser och stör parabolen. Katten Morris går inte ut.

 

Jag skyndade mig ut och hämtade in jordbänningarna som började bli slitna och tappa färgen. Dom är precis som jag men det är svårare att få mig att bli snyggare.


Satt och målade dom och åt smörgåstårta både till lunch och middag och eldade i braskaminen. Rätt segt. När man är van att vara ute varje dag är det inte som det ska när man måste stanna inne.


När det var sängdags visade termometern minus 2 grader och jag fick ge mig ner till växthuset. Det är ingen värme där och det drar i sprickor. Jag klädde på pelargoner och dalior och dom har klarat sig i alla fall. Men allt som började växa så fint står stilla.

Igår morse var det frost på gräset..

 

Trots skitvädret måste jag ut. På med täckbyxor och vinterjacka och yllesockar. Jordbänningar tillbaka till sina bon.

Tomtebofamiljen tillbaka till sin kulle.

 

Tomtarna ut till lövsalen.


Så fortsatt jag att göra färdigt tomatboet. Det är ju ingen brådska för det dröjer innan jag kan sätta ut tomaterna .

 

Nu fattas bara plasten men det får vänta tills det slutar blåsa.

 

Så kom DataFia och mannen och vi fikade och jag fick ett par jättefina sockar av henne som hon gjord. Jag blev så glad för dom var färggranna och fina och passade precis.  Så dök Gamle A också upp så igår fick jag i alla fall besök. Jag vill helst ha besök varje dag så någon enstöring är jag inte fast jag bor i skogen.


Jag tog till och med en promenad i skogen trots vädret och det har verkligen blivit grönt. Häggen blommar och doftar och granarna har fått små gröna toppar som är så goda att smaka på. Dessutom har en del granar fått röda små kottar som är så söta.

 

Dagens ord: Det är i alla fall ljust om nätterna om man nu ska försöka hitta något positivt om vädret och alla pollen lär väl regna ner och försvinna.


Av Anita - 29 maj 2019 07:29

Så där ja, nu har jag blivit ett år äldre igen och ser jag tillbaka på året som varit så har det varit rätt ok, utom vintern förstås. Den är ju alltid en plåga och det blir värre och värre för varje år. Det känns i alla fall så.


En kall vecka har det varit och regnigt och blåsigt och vinterkläderna är på när man vågar sig ut. Inte var det mycket till firande heller. Massor av grattis på facebook i alla fall.

 

Violerna har slagit ut och framför allt den lilla söta gullpudran som växer i dikeskanten. Det sas för att det var älvornas brudbukett och visst är dom söta.


 

Jag var ute halva dagen igår och försökte bygga en litet krypin till mina tomatplantor. Södersida mot väggen och med ett litet hemgjort växthus av pinnar och plast. Mitt vanliga växthus ligger numera i skugga och då hinner inte tomaterna mogna. 

Nu står dom i köksfönstret men behöver större krukor. Det har i alla fall blivit en tomat redan så hoppet finns.


Här kan man ju inte sätta ut något utomhus förrän tidigast runt 6-de juni för risken för frost finns alltid.


På kvällen kom TuppOla med Sambo och vi åt smörgåstårta. Jag var så lat så jag köpte färdig iår och jag har massor kvar så jag får väl leva på smörgåstårta resten av veckan. 


 

Igår kväll så sken det upp och solen värmde lite grann och vinden mojnade. Jag gick badstrandsrundan.

 

Såg att hackspetten gjort ett jättehål i en tall.

 

Såg att vattnet sjunkit undan lite grann nu. Vårfloden är över för den här gången.

 

Jag har ju fått en ny mobil av PappersBedas dotter och det är en  bra kamera på den men än har jag inte riktigt fått till det. Allt tar sin tid att lära sig när något är nytt.


Bredband ska snart bli verklighet nu och jag tycker det är så mycket strul med alla lådor och dosor och koder och fan och hans mormor. Vilken tur att Kinabror snart kommer hem så jag får hjälp av en som kan. Känner att det här med tekniken blir svårare och svårare. Jag gruvar mig till och med för att försöka få igång gräsklipparen. Sån är jag tyvärr.

Tur att jag har tre bröder och en son som är duktiga på allt tekniskt.


Gruvar mig också för åren som kommer. Nu vet man aldrig vad som händer. Folk i min ålder drabbas ju bara av en massa sjukdomar och blir halta och lytta .

Feg blir man också, åtminstone jag. Inte kan man hoppa över diken och inte vågar man klättra högt längre. Fryser om fötterna gör jag och klarar inte av att gå barfota som jag gjorde hela somrarna förut. Nej inte är det någon fröjd att bli gammal men vem är jag att klaga. Jag känner mig ganska frisk fast jag egentligen inte är det.


På tal om gammal. TuppOla har ju en gammal tupp som är otroligt gammal men lever och går omkring med sina hönor. Han är lite ruggig och han har tappat en tå men han är snäll och gullig i alla fall. Blomqvist heter han.

 

När jag träffade honom sist så tänkte jag att jag är precis lika ruggig jag också men vi kämpar på. Jag har i alla fall ingen flock att hålla reda på. Jag har nog med att hålla reda på mig själv.


Nu är det dags för kaffe och jag ser att det är kallt och blåsigt ute men regnar inte. Dock ligger regnet i luften och det är bara 5 grader varmt.


Dagens ord: Att ta en dag i taget är det som gäller och att njuta av de soliga dagarna som kommer då och då men knappast idag.

Av Anita - 27 maj 2019 18:47

 

Nog skulle jag börja berätta om lördagen men jag tror vi tar dagens äventyr först. 


Jag kom hem från Hammarstrand och började sätta potatis . Katten Morris var förstås med.

Rätt vad det är så kommer en rund söt grisliknande grävling springande över åkrarna rakt emot oss.

Grävlingar brukar inte vara uppe mitt på dagen och jag har hört att dom ser dåligt.

Katten Morris den dumma katten tittade på grävlingen och började springa emot honom.

Visst, grävlingen har väl rätt att vistas på gården  också men jag blev rädd att han skulle anfalla Morris så jag sprang emot honom och skrek att han skulle ge sig iväg.

Det gjorde han när han kom så där två meter ifrån och vaggade iväg tillbaka över åkrarna med gungade rumpa. Ja det var det. Lite dåligt samvete fick jag men jag blev rädd för kattens skull.


Innan så var jag till Hammarstrand för jag skulle få en mobil av PappersBedas dotter eftersom min gamla inte fungerar som den ska och hon hade en hon inte använde.

Hon som likt sin mamma är datasnille hjälpte mig med alla inställningar och svårigheter. Glad blev jag.

Lilla Hunden skällde på mig. Det är den enda hund som är rädd för mig.

 

Så åkte jag till TuppOlas Sambo som fyller år idag.

 

Där blommade fruktträden med vita fina blommor. Dom i Hammarstrand har en zon bättre än här hos mig.


Så ska vi komma i ordning igen. Vi börjar med lördagen då "mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön fyllde år och skulle ha fest på Håsjögården.

Jag gjorde tilltugg till välkomstdrinken och sedan for jag ner och släppte in musikerna.

 

Dom tre gubbarna spelade hela dagen och till sena kvällen och det var musik som passade oss som är så där lite halvgamla och minns musiken sedan 60-talet och danserna på Kul i backen

 

Så mycket mat, så mycket god mat.

 

Så blev det ännu mer mat.

 

Det var fiskdamm till barnen.

 

"ljuset i mörkrets" sambo sjöng en fin visa till honom.

 

 

Rara 85-åriga tant Palm sjöng och spelade cittra. Hon sjöng för lilla tjejen Juni som också fyllde år.


Vilken rolig fest. Dans blev det också.

 

Vilken fest och så roligt det var och så mätt man blev av all goda maten. Till och med dansa fick jag och det är ju som ni vet det bästa jag vet.


Ja så mycket mer har jag inte att berätta men göken gal i väst och västergök är bästergök så vi får väl hoppas på det. Mors dag igår var veckans lataste. Jag var så trött och låg mest och läste och såg på tv men man ska ju göra det ibland också.


Dagens ord: Grävling och hund och göken och inte minst TuppOlas gamla tupp Blomqvist träffade jag idag.

Av Anita - 25 maj 2019 08:41

 

Så varmt och skönt det varit. Därför var det korta byxor topp och sandaler so jag hade på mig i torsdags och vilket rent misstag det var.


Jag följde med PappersBeda till Östersund och det var bara 5 grader varmt och regnade. Fy sjutton så jag frös. PappersBedas dotter skulle ha en ny soffa och oj så många trappor vi sprang i och oj så många soffor vi provsatt. Dagen gick fort men vi hann äta och slutade dagen med gofika på anrika cafe  Edenbos innan vi for hem.


 

Så igår åkte DansBritt och jag till Älggårdsberget i Bispgården för lunch och så till handelsträdgården för att köpa plantor till mina blomlådor. Kallt men jag hade som sagt tagit på mig rejält med kläder igen.



Indalsälven är så vacker och så grön och skimrande av träd. Det måste vara den vackraste älvdalen man kan se. Ögon är ju känsliga för grönt också den här tiden så man njuter som mest. 


Så till något helt annat.

Vad vet ni om myror egentligen?

 

Jag vet att stacken är lika stor under som ovan jord.

Jag vet att om man retar dom så pissar dom myrsyra på en. När man var liten tog man en pinne och höll ovanför stacken och så slickade man på den och det smakade ungefär som sura karameller. Sånt gör väl inte barn nu för tiden.


Jag vet att ormar hatar myror så fördelen är att där det är mycket myrstackar är det inga ormar.

Jag vet att dom är starka och kan bära och dra flera gånger sin vikt.


Jag  et att TuppOla brukar sjunga en visa som handlar om en myra som slogs med en toy (tuggummi alltså). Den sjunger han bara när han druckit sprattelvatten men det är en rolig visa.

 

Det är väl vad jag vet men nu ska ni få höra.


I tisdags upptäckte TuppOla och jag att en hel karavan med myror kom över gården i hundratal.

Det brukar aldrig vara myror på min gård men det finns stora stackar i skogen runt om.

Jag har aldrig sett så mycket myror komma vandrande samtidigt. Katten Morris

 slog med tassen och blev biten och anfallen.


Hur många är dom? Vart kom dom ifrån? Varför flyttar dom? Vart ska dom? Frågorna är många men jag vet nu i alla fall vart dom flyttat.

Bakom uthuset har jag avskälpningsplats för löv och där har dom börjat bygga en ny stack.

Kanske kommer dom från kalhygget och inte trivs eller är bortjagade av andra myror.

Tänk så lite man vet om alla innevånare runt huset.

Jag vet inte ens hur gammal en myra kan bli? 

Å andra sidan vet väl inte myror ett dugg om oss människor heller.


Det var det kanske totalt ointresantaste jag skrivit på länge men det rör sig så mycket i mitt huvud så ibland måste det ut. 

Idag regnar det inte men är bara 8 grader varmt. Dator går inte bra. Mobilen går inte bra. men bilen går och däcken håller än så länge. Jag har mycket att göra idag så nu får jag sluta. 


Dagens ord: Mina grannar myrorna är jag inte så bekanta med.


Av Anita - 22 maj 2019 18:45

 

Nu är nog den bästa tiden. Varmt och skönt och fjärilar och humlor och inte ens mygg ännu.


Igår var det rekordvarmt och fram på eftermiddagen kom TuppOla och vi åkte till Östersund för att gratta Sofie Propp när hon fyller år.

Indalsälven låg blank som en spegel och björkarna hade fått den ljuvligaste ljusgröna färg och det blommade hägg på flera ställen..


Vi kom hem vid niotiden och det var ljust som mitt på dagen.

Luften var ljum och inte ens vid 11-tiden på kvällen var det mörkt. Jag kunde inte låta bli att gå ut och vandra efter stranden. Det fanns ett skimmer av vemod och lommen skrek.

Vemod och längtan till jag vet inte vad. Kanske till sommardanserna.

Första dansen på Hanssons loge har redan varit och förr var vi ett helt gäng som åkte dit. Vi dansade, fikade och skrattade. Oj, vad jag saknar det. Att åka dit ensam blir inte av tyvärr. Alla dansvänner har slutat fast dom alla är yngre än jag. 


Nå så kommer en ny dag med sol redan klockan 5 på morgonen. Ett fönster står öppet mot naturen och fåglarna sjunger som mest den här tiden.


Ganska lat dag. Satt rovfrö och plockade ut den gamla  potatisen ur källaren och gav den till tranorna.

 

Gick upp på Gubbflon och såg att kabelekan slagit ut och på vägen ner till Stedesbacken hade dom första violerna  slagit ut.

 

Vid Stedesbacken står det två gamla harvar och rostar. Det lär väl inte bli något harvat med dom igen. 

 

Jag hälsade på dom fina gamla rufstrollen som våren till ära fått gyllene kronor.

 

Som vanligt fick jag lust att dra undan håret och se in i deras glada ögon men jag lät bli.


Istället tänkte jag gå ner till vättarnas bäck men så blev det inte. Jag gick hem istället.

 

Så börjar det mulna på och jag misstänker att det kommer att bli regn men det gör ingenting så länge det är så här varmt och skönt. Ska sätta mig på förstukvisten och dricka kaffe och se på naturen.


Dagens ord: Det gäller att njuta av dom fina dagarna, tids nog blir det styggväder.

Av Anita - 20 maj 2019 22:15

 

Sådana här dagar är det minsann en ren fröjd att vara pensionär. I den ljuva vårens tid när friheten känns som en gåva. Jag tänker på hur man hade när man jobbade. Hur man längtade ut i solen. Hur man undrade hur man skulle hinna med allt man skulle göra. Hur trist det var att vara inomhus.


Nu i den sköna morgonen sjunger fåglarna för mig. Katten Morris är i min närhet hela tiden för att sällskapa.

 

Jag rotar i jorden och rensar rabatter. Jag har många så det tar lång tid men vad gör det. Jag rensar lite. Sätter mig i hammocken och dricker kaffe och läser i en bok som jag lånade igår kväll. Rensar lite till.

 

Fontänen plaskar lite vilsamt när solen skiner på den och fina grodan vaktar.


Det fladdrar av fjärilar och till och med de små blå fjärilarna har kommit. Jag tycker om blått. Blå himmel, blå blommor och blå fjärilar.

 

Nu har träden slagit ut ordentligt och marken är blå av blommor och mellan björkarna ner mot sjön är det vitt av vitsippor.

Svalorna kvittrar förnöjt och flyger runt omkring. Jag älskar svalor.

 

Lite gräs har det kommit men jag behöver inte tänka på att ta fram gräsklipparen ännu i alla fall.

Kortärmat, barfota, och kortbyxor. Händerna och naglarna bruna av jord och fötterna ska vi inte ens prata om.

 

Till och med påskliljorna har slagit ut och doftar så gott. 


Nu lever jag i friheten, nu lever jag i paradiset Fisksjön och jag har glömt att vintern varit svår. Så att vara pensionär är ganska skönt men det är inte skönt att vara gammal. Det är inte skönt att inte veta om jag kommer att dansa i sommar.

Det är inte skönt att veta att man har dåligt med pengar och inte kunna åka på semester men vad spelar det för roll en sådan här dag. Idag är jag stark och lycklig och hur jag ser ut är ingenting att bry sig i.


Jag blev lite sugen på potatis och matjesill också så jag tog och åt det till middag.


Det är ljust nu och solen går ner bakom gammelladugården . Den röda solnedgången är så vacker och det doftar gott.

 

Dagens ord: Med en bra bok och en kopp kaffe kan man sitta och gunga lite försynt i hammocken och känna sig förnöjd och tillfreds med dagen. 


Av Anita - 17 maj 2019 07:37

 

Sista dagarna har gjort mig riktigt nöjd både med vädret och med min insats. Tänk att energin kan komma tillbaka så fort bara det blir fint väder.

 

Tisdagen plockade jag ut pelargonerna till växthuset. Jag lagade sprickor med ull så att det inte skulle bli för kallt till blommorna.

Gamla A kom och fikade. Så tog jag en promenad bort till Stedesbacken. Satt mig uppe på kullen där energin är som starkast och lyssnade till fåglarna. Det är otroligt så mycket fåglar det är just där.

Sedan kunde jag inte låta bli att gå och titta på vättarnas bäck och rensa lite grann. Det finns något i mig som inte kan låta bli att städa i bäckar och få vattnet att rinna fint. Berg och vatten och dans. Det är jag det.

 

Hittade en gran som var alldeles rund och funderade hur den kunde bli så. 

 

Så for jag till kyrkogården och planterade och fick med mig TuppOla till mammas grav. 

 

Så har jag planterat en ros och ärtor runt pyramiden. Tanken är att jag så småningom ska få rosor runt hela men dom jag satt ifjol verkar inte leva mer än en av dom. Tänk så synd att det inte går med rosor och äpplen här.


Jag har satt dill och persilja i pallkragarna.

 

Jag har tömt och rengjort dammen och satt ut den solenergistyrda fontänen.

Jag har rensat jordgubbspyramiden och en massa rabatter.

 

Vitsipporna har spridit sig mellan björkarna och blir fler och fler för varje år och likaså chillan (felstavat jag vet)

 

 

Nu har jag dessutom gjort i ordning på förstukvisten  så jag kan sitta där på kvällen i aftonsolen och dricka mitt kvällskaffe.

 

Löven börjar slå ut och det är varmt och skönt men lite ensamt.  Sjön ligger blank och vacker och man kan kanske inte önska sig mer. 


Jo nog har man sina funderingar om sommaren. Såg på Skatans foton att vintern gjort mig ännu fulare än vanligt och jag undrar om man får dansa i sommar. Män vill dansa med vackra kvinnor och vacker är då det sista jag är nu för tiden men vad göra man. Hoppas att jag får dansa en sommar till i alla fall.


I dag vaknade jag tidigt för sotarn skulle komma redan klockan 7 och det gjorde han. Nu har vi suttit och druckit kaffe och pratat om dittan och dattan, om ved och om fisketävlingar och fortkörning och timmerbilar.


Dagens ord: Vårskriket funkade men med lite fördröjning.


Av Anita - 13 maj 2019 09:16

Ibland ska det vara första gången på länge som man man gör något och så var det den här helgen.


Första gången på flera år som min bloggvän Skatan kommer och hälsar på. Det var så roligt att träffa henne igen och på något sätt kändes det som igår.

 

Lördagen var mulen men varm och lugn. Knappt någon vind alls. Vi började dagen med att plocka nässlor och gräslök för att göra nässelsoppa. Första gången i år.

 

Första gången jag tog ut hammockdynorna och satt ute för att fika och lyssna till fågelsången.

 

Så kom Dansbritt också och oj så vi pratade.


Så åkte vi upp på kyrkans berg för att skrika vårskriket och locka våren till oss men som ni ska få höra sedan så tror jag att vi hade fel skrik.

 

Där uppe hade björkarna slagit ut och spred ett sprött fint ljusgrönt skimmer över det mesta.

 

Vättarna tittade nyfiket ut ur sin stubbe och marken var full med älgskit och murklor.

 

Så vi skrek. Det är inget fel på våra röster minsann.

 

Tyvärr går det inte att föra över filmer till bloggen så ni får väl föreställa er hur det lät.

 


Ja vi åt och vi pratade och dagen gick fort.

AMV. Gubben och Krumeluren kom en sväng men annars var vi alldeles för oss själva.

 

Vi åt och pratade och tog en promenad ner till sjön som låg blank och fin och andades ro och frid.

 

 

De trevligaste dagar tar slut och igår vaknade vi till att snön vräkte ner och det blåste isvindar från väst.

Det var massor med fåglar i fågelborden. Nu kom bergfinkarna tillbaka i stora massor och nu är mitt frö slut. Skatan fotograferade fåglarna och var imponerad av att det var så många.


Vi kurade inne mest hela dagen men tog en promenad på gamla fisksjövägen på eftermiddagen men annars så pratade vi och åt och fikade och torrglodde på tv. Vi blev så mätta så vi somnade framför tvn minsann.


Även de trevligaste helgerna tar slut och i morse styrde Skatan kosan söderöver mot Nyköping igen. Jag är full av beundran för henne som vågar ge sig iväg så långt. Jag som mitt fega arsle inte ens vågar åka till Sundsvall. Hon verkar inte banga ens för att åka genom Stockholm. Hon är en modig kvinna minsann.


Så nu sitter Morris och jag på varsin sida bordet. Jag med min kaffekopp och han med blicken ut genom fönstret på alla fåglar

. Det blir nog en växthusdag för det blåser kallvindar över sjön så ute vill man inte vara.


Dagens ord: Ibland hjälper det inte ens med de ihärdigaste vårskrik.



Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards