Åtminstone en gång i veckan lämnar jag hemmets trygga famn för att ge mig iväg bort och uträtta ärenden. Igår var det dags att byta till sommardäck, tvätta bilen och tanka och framför allt handla lite mat.

Det var första gången jag tvättade bilen på en sådan där automat men det gick ju bra. Sedan besökte jag DansBritt på hennes nya lägenhet och hon hade fått det så fint. Så bra att hon äntligen flyttat dit.

Vi var iväg lite snabbt och köpte en matlåda var som vi åt till lunch.

Så iväg och tankade och lämnade in bilen. Tyvärr var två däck helt kass och behövde bytas. Fy sjutton.

Lite mat och hem och jag hade satt sprätt på hur mycket pengar som helst på bara sånt man måste men inte vill. Ja maten är ju bra att ha förstås.

Nu vaknar jag till en mulen dag och jag har ingen lust att gå ut. Det blir nog snart regn. Vi fortsätter med dansen istället.

Dans Del 3:

För en liten tjej från skogen var det en upplevelse när diskodansen kom. En gång på Mallorca var vi på ett häftigt disko som hette Sergent Pepper och där såg jag för första gång en diskokula som satt i taket och snurrade och gjorde konstiga skuggor på dansgolvet. Så konstiga att man blev yr i skallen även om man var nykter.

Visst det fanns disko här hemma också. Tussdans på Hussen hette det. Det var i källaren på Vildhussen på torsdagar. En av våra vänner var diskjocky och han var från storstaden och visste vad som var inne i musikväg.

Varje torsdag under en period badade jag först bastu och sedan gjorde jag mig fin (se ovan) och så blev det diskodans.

Annars var det alla logdanser som gällde. Dans först på Hällesjö på söndagar och onsdagar, Qul i backen på fredagar och lördag var det Stromboli eller Gerålund. Att man orkade. Jag jobbade ju heltid också så det gick inte att sova om mornarna.

Det dansades en del hemma också. Mamma dansade med lille Micke.

Vi dansade förstås runt midsommarstången.

Alltid följde mamma och pappa med på Qul i backen på fredagar och dansade. 

Så blev det en annan tid men dansen fortsatt att roa. Här snurras det på Björnlogen. Det är något speciellt med logdanser. Någon genuina och härligt.

Gerålund är nerlagt men en par gånger om sommaren dansas det här. Här hade jag sällskap med två av mina klasskompisar.

Så hällesjö där man alltid dansade två gånger i veckan.

V blev så småningom ett gäng som började leta oss längre bort. 

Under 10 års tid åkte vi till Malung för att vara med på dansbandsgalan där. Det i sig är ett särskilt äventyr då det hände väldigt mycket kul. Vilken tid.

Vi bodde ett tag ganska nära dansplatsen och det var bara att gå hem och man blev trött.

Här var i Härnösand på dansgala.

Så var det danskurserna som jag gått på genom åren. Tre buggkurser tror jag och buggen ändrade sig för varje gång.

Gameldanskurser förstås.   

Så dansade man twist och skakade på rumpan och till och med jänka och en massa annat. Oj så mycket kul.

Så kom tiden då det händer det som händer. Man blir gammal. Danskompisarna försvinner en efter en och danserna blir färre och färre. Ifjol sommar dansade jag nog bara fyra gånger på hela sommaren och i år blir det ju ingeninting pga vare pesten. Det känns sorgligt och ensamt.

Jag ser på "Lets Dance" på tv. Beundrar deras vackra kläder och den fina musiken och ser hur duktiga dom är när dom glider omkring på golvet. Där sitter jag framför tvn i mina slitna kläder och rufsiga hår och ser och suckar.

Dagens ord: Konstigt så fort de fina tiderna glider förbi och försvinner.