När jag går här på badstrandstigen börjar jag tänka på stigar och alla stigar jag gått.

Det finns breda stigar som är lätta att gå på.

Det finns okända stigar som lockar ens äventyrslust.

Ibland går man på en stig som inte bär någonstans. 

Någon stig leder en till ett härligt bärställe med de godaste största bären eller ett oväntat ställe fullt med doftande orkideer som guckuskon, den vi här kallar för göksko. Den blommar strax före midsommar.

När jag var liten fanns det så fina stigar. En stig gick till vallbodarna och följde än längre mellan fäbovallarna.

En fin stig gick till Kanalviken och vidare till Remmarna. Kanalviken var så populär för där var vattnet varmast och sanden mjukast och gulast.

Så stigen över skogen till Kolbjännsjön. Överallt fanns det fina stigar.Nu  är det mest bara kalhyggen.

Man fastnar i ris och rat och trampar i blöta gropar.

Att gå utan stövlar är inte att tänka på. Det är mina gamla gummistövlar sedan 50-talet som gäller.

Ser bilder från mina bloggvänner som kommer söderifrån och där finns minsann fina stigar och till och med är spångade på blöta ställen.

Några sådana stigar finns inte här där jag bor. Över stock och sten i surhål och över blöta myrar är det för det mesta.

Ska man ha en stig får man göra en själv och trampa och gå.  Som den mellan AMV..s sommarstuga och hem till mig.

Strandstigen bort till KinaBrors sommarstuga har vi trampat upp också.

Den går jag nästan varje snöfri dag men gummistövlar får man ha på.

Stigar påminner om livet själv kom jag på när jag går här och funderar.

Om man inte går den breda stigen utan viker av ut i äventyret så kan man hamna på en blötmyr eller ett kalhygge rent av gå helt vilse och knappt hitta tillbaka.

Då gäller det att ha rätt på fötterna och även om man kommer hem trött med skavsår och myggbiten så hittar man förhoppningsvis hem.

Om man vågar sig på de små stigarna kan man ha tur ibland och hittar de godaste bären och de vackraste blommorna. Konstigt nog händer det inte så ofta.

Ack så många stigar jag gått vilse på men jag får inte glömma att de smalaste stigar också kan gå till goda vänner där kaffe och omsorg väntar.  Även om jag för det mesta valt fel stig så är det alltid med glädje jag trampar vägen till mina vänner.

Dagens ord: Kom ihåg att ofta gå på stigen till vännerna så den inte växer igen och försvinner.