Åtminstone en gång i veckan lämnar jag hemmets trygga famn för att ge mig iväg bort och uträtta ärenden. Igår var det dags att byta till sommardäck, tvätta bilen och tanka och framför allt handla lite mat.

Det var första gången jag tvättade bilen på en sådan där automat men det gick ju bra. Sedan besökte jag DansBritt på hennes nya lägenhet och hon hade fått det så fint. Så bra att hon äntligen flyttat dit.

Vi var iväg lite snabbt och köpte en matlåda var som vi åt till lunch.

Så iväg och tankade och lämnade in bilen. Tyvärr var två däck helt kass och behövde bytas. Fy sjutton.

Lite mat och hem och jag hade satt sprätt på hur mycket pengar som helst på bara sånt man måste men inte vill. Ja maten är ju bra att ha förstås.

Nu vaknar jag till en mulen dag och jag har ingen lust att gå ut. Det blir nog snart regn. Vi fortsätter med dansen istället.

Dans Del 3:

För en liten tjej från skogen var det en upplevelse när diskodansen kom. En gång på Mallorca var vi på ett häftigt disko som hette Sergent Pepper och där såg jag för första gång en diskokula som satt i taket och snurrade och gjorde konstiga skuggor på dansgolvet. Så konstiga att man blev yr i skallen även om man var nykter.

Visst det fanns disko här hemma också. Tussdans på Hussen hette det. Det var i källaren på Vildhussen på torsdagar. En av våra vänner var diskjocky och han var från storstaden och visste vad som var inne i musikväg.

Varje torsdag under en period badade jag först bastu och sedan gjorde jag mig fin (se ovan) och så blev det diskodans.

Annars var det alla logdanser som gällde. Dans först på Hällesjö på söndagar och onsdagar, Qul i backen på fredagar och lördag var det Stromboli eller Gerålund. Att man orkade. Jag jobbade ju heltid också så det gick inte att sova om mornarna.

Det dansades en del hemma också. Mamma dansade med lille Micke.

Vi dansade förstås runt midsommarstången.

Alltid följde mamma och pappa med på Qul i backen på fredagar och dansade. 

Så blev det en annan tid men dansen fortsatt att roa. Här snurras det på Björnlogen. Det är något speciellt med logdanser. Någon genuina och härligt.

Gerålund är nerlagt men en par gånger om sommaren dansas det här. Här hade jag sällskap med två av mina klasskompisar.

Så hällesjö där man alltid dansade två gånger i veckan.

V blev så småningom ett gäng som började leta oss längre bort. 

Under 10 års tid åkte vi till Malung för att vara med på dansbandsgalan där. Det i sig är ett särskilt äventyr då det hände väldigt mycket kul. Vilken tid.

Vi bodde ett tag ganska nära dansplatsen och det var bara att gå hem och man blev trött.

Här var i Härnösand på dansgala.

Så var det danskurserna som jag gått på genom åren. Tre buggkurser tror jag och buggen ändrade sig för varje gång.

Gameldanskurser förstås.   

Så dansade man twist och skakade på rumpan och till och med jänka och en massa annat. Oj så mycket kul.

Så kom tiden då det händer det som händer. Man blir gammal. Danskompisarna försvinner en efter en och danserna blir färre och färre. Ifjol sommar dansade jag nog bara fyra gånger på hela sommaren och i år blir det ju ingeninting pga vare pesten. Det känns sorgligt och ensamt.

Jag ser på "Lets Dance" på tv. Beundrar deras vackra kläder och den fina musiken och ser hur duktiga dom är när dom glider omkring på golvet. Där sitter jag framför tvn i mina slitna kläder och rufsiga hår och ser och suckar.

Dagens ord: Konstigt så fort de fina tiderna glider förbi och försvinner.

Egentligen skulle jag ut och kratta löv men inte går det och det blåser så kallt så jag bestämmer mig för att stanna inne.

Tycker ni att jag ska fortsätta med min dansberättelse? Ok. Då dansar vi på.

Avsnitt 2: 

Det andra i mitt liv var när jag som 8-åring var på barnkoloni i Lerkil utanför Göteborg.

Trots hemlängtan så fanns det ljus minnen.

Det fanns en barack och tjejerna som jobbade på kolonin var ju tonåringar och dom lärde oss dansa vals.

Vi hade ingen musik men alla sjöng "Valsen den går uppå Svingsta Skär hör klackarna mot hällen". Det var så roligt och inte blev det sämre av att vi fick måla på väggarna.

Det blev dansande par och blommor och musiker. Fint blev det och jag glömmer det aldrig. De två bästa saker jag vet. Dansa och måla stora målningar med mycket färg.

Så blev det min första Italienresa tillsammans med min vän AMV.

Där fanns det nattklubbar med runda dansgolv i en trädgård med glastak och träd fulla med lysande lyktor i olika färger. 

Italienarna dansade nära, väldigt nära och man hann inte från dansgolvet innan någon kom och bjöd upp oss.

Minns speciellt en kväll då jag var uppe på en takterass vid Gabitshe Monte. Träden fulla med eldflugor som surrade omkring och utsikten över havet i Cattolica. " Strangers i the night" spelades och jag kan inte tänka mig mer romantiskt. Snygg var han killen som jag dansade med.

Det blev flera resor dit och alla var lika härliga.

En vecka dansade jag med en kille som hette Mike. Han jobbade på bank men dansade varje natt hela sommarperioden. Han var faktiskt mer danstokig än jag.

Så vi dansade. Varje natt dansade vi i en hel vecka.

Vi åkte upp i bergen i hans öppna sportbil och dansade på utedans i små byar.

Han och jag brevväxlade flera år och han plockade blommor till mig och bjöd på god italiensk mat och dansade som en gud och var alltid glad.

Jag var ung och smal och fullständigt lycklig.

AMV och jag försökte lära killarna där hemma dansa men dom ville hellre höra på contrymusik och åka moped. Suck.

Det var dansavsnittet för idag Kommer mer en annan dag.

Dagens ord: Man får väl drömma sig bort till tider som var.

När jag tittar ut genom fönstret på morgonen och ser att sjön ligger blank och fin då blir jag glad. Vet att ännu en dag full med utejobb väntar. Kallt i luften är det men idag beräknar jag att göra klart med krattningen.

Katten Morris har också kommit till liv. Han har blivit fet och frodig under vintern då han bara ätit och sovit hela tiden. Nu är han i alla fall ute åtminstone en timme om dagen.

Det är sen vår. Inte en endaste vitsippa har börjat blomma ännu men blåsipporna är på gång.

Kvällarna är fina med lommens rop och duvornas kutter i granskogen.

Så kommer skymningen sakta sakta och månen börjar lysa lite grann.

Så finns den här Längtan och saknaden av dansen. När man räfsar går man omkring och tänker och minns och jag tror att jag ska ta och berätta om mitt liv med dansen för dansen är mitt liv och min lycka.

LETS DANCE Avs 1

Det började tidigt, dansen i mitt liv. Pappa spelade basfiol i ett dansband som hette Tores.

Dom for omkring i en gammal Bedfors som hade säten bak i vinröd sammet. Stuvade in både folk och instrument och jag förstår inte hur det fick plats. Det fanns till och med plats för mig om jag tjatade nog mycket.

Det började tidigt. Jag hade inte ens börjat skolan. Vilken lycka när jag fick följa med. Tittade på dom som dansade och önskade att jag var äldre och att jag kunde dansa.

Frampå kvällen somnade jag på sätet bak med en filt omkring mig. Jag hörde dansmusiken och folk som skrattade och så jag njöt fast jag inte lärt mig dansa ännu.

Nog skulle jag få dansa. Mamma tog bort trasmattorna i köket och lärde mig dansa foxtrott. Pappa lärde mig schottis och hambo. Under vilda skratt och skrik dansade vi omkring så att dammet yrde. Så var jag fast.

Jag fortsätter en annan dag för mitt liv med dansen kan jag inte beskriva så fort men nu känner jag mig så lessen nu när jag vet att den här sommaren blir det ingenting för pesten som har ansatt oss. Det finns bara det att hoppas att man inte dör i den. Konstig tanke.

Dagens ord: Man får leva på hoppet

Så fort gick det. Igår snö och jag kände mig lite nere och så imorse när jag tittade ut hade all snö gått bort och det var många främmande fåglar i fågelbordet. Det var bofinken och koltrasten och grönsiskan och bergfinken. Sjön låg blank och fin och liksom ett grått sidentäcke.

Då hände det något med lata och gråa mig. Energin kom farande som en raket och jag började stöka och diska och sopa och vattna blommor. 

Gick till Kinabrors hus och vattnade hans blommor och stökade lite där och städade hans farstukvist som var full med skräp.

Så ner i växthuset och sådde brockolifrö och sqvashfrön. En liten påse hade bara fyra frön så det blev en liten besvikelse.

Luften var fuktig och lite kylig men när vinden har lugnat sig var det jätteskönt ute.

Jag vandrade bort mot Kinabrors sommarstuga och det var en massa sjöfåglar ute på sjön. 13 knipor och några gräsänder, Två svanar och borta hos "Mitt ljus i mörkret" skrek lommen. Lommen med den sorgsna och ensamma rösten som är både vacker och lite kuslig.

I björkarna hängde det glittrande vattendroppar och glänste som diamanter när solen glimtade till och lyste på dom.

Nog är våren en härlig tid.

Kaffe hos Kinabror och sedan gick jag Stedesbacksstigen hemåt och hittade blåsipporna borta vid myrstacken.

Plockade några och satt på bordet och gav mig ut i trädgården och planterade några grejor och började frakta bort lite löv som jag krattade härom dagen och energin flödade.

Jag pratade lite i telefon med gamla farbrorn Bamse som nu är helt blind och inte längre kan skriva till mig och jag tyckte så synd om honom som inte kan komma ut utan sitter där i sitt hus och väntar på hemtjänsten. Det är inte lätt för dom som är gamla. Han är 92 år.

Så pratade jag med Sonen och han skickade fina bilder på den härligt gröna bokskogen. Den grönskan har inga andra träd. Skåne är vackert om våren.

Nå nu ska jag snart gå till Kinabror och äta middag och den här dagen har bara farit iväg fort som en höna skiter.

Hoppas att min energi sitter i några dagar för då hinner jag med mycket. Tänk att rätt vad det är så blir surkärringar som jag också glada och fulla av energi. Undrar vad det beror på. Kan det vara våren tro?

Dagens ord: Ena dagen sur och strött och så rätt som det är glad och pigg. Kan det vara våren?

Utanför snöar det och domherrarna har återvänt till fågelbordet. Några dagar har gått och jag kan inte säga annat än att vädret varit skapligt fast det varit kallt. Det har inte blåst så väldigt och det är huvudsaken. Tibasten har slagit ut och det finns tussilago men inte en enda vitsippa har visat ens ett grönt blad. 

Jag har hunnit med att räfsa en stor del av trädgården men än är det mycket kvar.

I förrgår började man se att sjön var nära att gå upp.

Isen var mörk och det är ett mycket säkert tecken.

Frampå kvällen hade badviken gått upp och det var öppna råkar lite varstans.

På kvällen var det ytterligare ställen på sjön som hade gått upp.

Så blev det sista april och en dag som inte var lik någon annan sista april. Ingen brasa och inga folksamlingar och ingen körsång. Nåja, man får inte tappa humöret. Kinabror, Dansbritt och jag beställde trerättersmiddag från hotellet och satt och mumsade på en fantastisk måltid. 

Så eldades det brasa i Kinabrors sommarstuga och vi tittade ut genom hans fönster och mycket riktigt. Rätt som det var så var isen borta.

Jag älskar öppet vatten. 

De positiva saker som hänt sista dagarna får man suga lite på.

Kinabrors blodförgiftning är borta och såren läkta.

Hunden Jacks skada i tassen är bra och han är jättelycklig och springer omkring som ett tok och fångar bollar och pinnar och bråkar med gamla stubbar.

DansBritt är bättre i sin rygg och jag har fixat tänderna. Nu väntar jag bara på att den sista roten ska komma upp och innan det hänt kan jag inte göra mer åt tänderna och det är tur för alla pengar går till tandhelvetet.

Kinabror har fått flytta till sin sommarstuga nere vid vattnet. Det var det positiva.

Det tråkiga. Så är det coronan som börjar närma sig mer och mer och nu finns det folk i närheten som blivit sjuka. Det känns verkligen ganska hemskt och nog ska man hålla sig hemma i Fisksjön i mesta möjliga mån. Ju mer tiden går desto mer less börjar man bli även om vi kan vara ute och det finns massor att göra.

Sänder en tanke till alla som sitter ensamma instängda i sina lägenheter eller ligger sjuka på lasarett. Tänker på sjukvårdspersonalen som sliter hårt för att kunna hjälpa. En varm hälsning till alla.

Dagens ord: Ingen brasa och inget vårskrik men det blir väl så småningom.