Dagarna bara försvann. Vinterna dagar är långa som år, medan vårens dagar rusar fram och försvinner så fort så man inte riktigt hinner med.

Vad har nu hänt.

Min förkylning och alleri har börjat ge mig sig, men visst har det varit snopet att inte kunna vara utomhus i vårens finaste tid. men....jag är ju van att bli besviken. Det har ju varit en naturlig del av mitt liv i ett halvår nu snart.

Men.... lördagen var en sådan dag som man minns. AMV och hennes gubbe kom och vi satt på förstukvisten i fågelsången och bara njöt av värmen. Värmen som var så stark att vi var tvugna att sitta i skuggan. De ni händer minsann inte varje dag. Att söka sig till skuggan alltså.

Sedan gick jag bort till Sundsvallsborna och fikade och vi pratade om vad som hänt sedan vi sist sågs. Tyvärr är det gott om vide där borta och rätt vad det var kom ett riktigt pollenanfall så jag var tvungen att gå hem och ta medicin.

I björkens topp på gården ligger skatan på ägg. Nedanför i  holken häckar flugsnapparn och nere i uthuset bygger svalorna för fullt på sina bon.

Domherrarna är fortfarande kvar på gården medan dom andra skogsfåglarna gett sig av till skogs.

Jag är så glad att jag fått låna en gammal volvo. Det behövs rejäla grejor för timmerbilarna kör i skytteltrafik och fullkomligt mosar sönder vägen. Att det regnar hindrar dom inte för det finns inget vett att ta till tydligen.

Jag har åkt runt och handlat lite, planterat på gravarna och uträttat lite ärenden.

I måndags kväll var jag på meditation i Hammarstrand och i tisdags åkte jag med broder O till Östersund för att fira Sofiepropp som fyllde år.

Det var roligt att åka en sväng. Jag har inte stora krav på äventyr nu för tiden.

Jag köpte ett par gummistövlar för dom gamla var det hål i.

Varje dag har jag haft något besök. Igår var det gamsvägerskan och vi satt nere på bryggan vid sjön och njöt.

Gräsklipparn tog jag fram igår och den gick igång genast så nu är gräset klippt för första gången. Visst är man väl konstig. Första gången känns det riktigt roligt att klippa och man blir på bra humör men på slutet av sommaren vill man bara spy på gräsklipparn.

Gullvivor, påskliljor och tulpaner har slagit ut och häggen har stora knoppar.

Jag hann med att rensa en stor rabatt igår så sakta, sakta börjar jag få ordning i trädgården.

Ikväll blir det träff med meditationstjejerna.

Tyvärr har vi inte skrikit vårskriket ännu men jag hoppas att vi får till det snart. Bara jag får tillbaka min röst så ska det bli av.

Det känns som om min otur kanske har vänt nu. Det har faktiskt inte hänt något skit på flera dagar så nu hoppas jag att jag snart får tillbaka bilen, att mitt knä blir bra och min allergi försvinner för den här gången och att alla mina vänner omkring mig får vara friska och krya och ha det bra.

Hoppas att varje morgon får börja med hopp och inte som det varit sista halvåret "Vilken skit ska hända idag"?

Nej nu kära vänner ska tanken vara:

En ny härlig dag i paradiset Fisksjön väntar på mig.

Visst, det regnar idag men det är varmt ute. Även inomhus finns att göra. Innan jag börjar med det ska jag gå ut och plocka in en jättebukett av påskliljor.

Dagens ord: När nästan hela natten är ljus vill man inte sova.     

Så kom den då och med allt på en enda gång, värmen och solen och alla fåglar och fjärilar.

Det sket sig ju med vårskriket som skulle bli den här veckan. Jag har ju inte haft någon röst alls så att skrika har inte alls gått.

Jag som längtat efter solen har ju knappt kunnat gå ut för dels med allergi och flunsa med feber så har jag fått hålla mig inne mesta delen av veckan.

Igår kom dom i alla fall svalorna men min tama svala Iris var inte med. Undrar om hon dött eller bara kommit på efterkälken Hon är ju gammal precis som jag och då är det så lätt att tappa flocken.

Nåväl, den första svalan kom och satt sig i toppen på björken och kvittrade och kurrade så fint men han kom inte och satt i min hand. Det måste väl ha varit en manlig svala som gav sig ro och tid att sitta och vila. Sedan när resten av svalorna kom började dom genast kolla de gamla bona och laga och fixa genast.

De små blå och gröna fjärilarna som ser ut som skimrande siden kom också igår i massor men dom satte sig inte på mina armar som dom brukar. Ingenting är som det brukar nu för tiden.

Helt plötsligt blir det så grönt så grönt och björkarna slår ut.

DansBritt kom igår kväll med en lånebil som jag fått låna från mek nr 3 och det känns ju skönt. Nu kan jag fara iväg och handla i alla fall. Jag anar en viss kvinnlig hand bakom det där lånet, kvinnor tänker ju mer.

Idag är det då pingstafton och samma varma och sköna väder.

Lite bättre känner jag mig och lyckas i alla fall dra ihop lite grejor till grovsoporna och göra klar min sockerärthydda.

Grannen tjatar om sina potatisar och tycker att jag ska släpa hem en massa jord till honom. Jag gjorde INTE det.

Pratat en stund med en som hälsade på grannen och så kom Sundsvallsborna för att boa in sig i sin stuga och det känns fint att höra ljud bortifrån.

Fåglarna kvittrar som tokiga överallt.

Långt bort mullrar åskan. Tänkte gå ner till sjön och trumma lite och när jag kom ner så ville min trumma inte alls låta. Den bara mullrade nästan likadant som åskan och när jag skulle gå upp för backen och hem kändes mina ben som överkokt spagetti.

Inte kunde jag åka någonstans för jag vill ju inte smitta ner någon med den här förkylningen. Dessutom gör mitt knä ovanligt ont ikväll kanske håller jag på att få väderknä nu när vädret verkar ändra sig.

Hör göken för första gången Östergök är tröstergök  och det kan nog behövas när så många och mycket tas ifrån mig, både människor, djur och saker.

Eftersom solen är mildare nu har jag suttit på farstukvisten till solen gick ner bortom ladugården.

Lyssnar med ena örat på eurovisionsslagern och tycker att det är skapligt fina bitar för det är inte så mycket skrik som det brukar. Visserligen har en del killar fruktansvärt fula mössor på sig. Jag hejar på island. Den biten gillade jag.

När jag kom in hade en kaktus slagit ut och det doftade vanilj i hela huset, 6 jättestora blommor på en gång.

Dagens ord: Ska man försöka säga något positivt om mig sä är det att jag har gröna fingrar och just nu är dom dessutom bruna av jorden jag grävt i.

och inte blev det bättre. Söndag kväll tappade jag rösten totalt. Bröstet började känna täppt och jag trodde först att det var allergi som slagit till. Eftersom viden och alen blommar för fullt så vore det inte så konstigt så jag plockade fram allergimedicinen.

Eftersom PappersBeda skulle dyka upp på måndag eftermiddag gick jag ut och plockade nässlor till soppa. Jag plockade kirskål och gjorde en paj med kirskål, kassler och ost i och den blev riktigt god.

Så kom hostan. Eftersom Pappersbedas gubbe var borta följde jag med henne hem och låg över. Får ju lite lappsjuka av att vara kvar hemma nu när jag inte har någon bil och vi hade en massa opratat eftersom hon inte har tid i vanliga fall nu när hon har ny karl.

Hunden Bob skulle bo hos mig ett par dagar. När jag for hem och klev ur bilen tappade jag telefonen på marken och batteriet och en del lösdelar ramlade av. När jag lyckats få ihop den skulle jag ha en pinkod för att komma in. Oj vilket strul innan jag lyckades få till det.

Sedan kom febern. Det var skönt att ha hunden Bob som värmde mina fötter där jag låg i soffan och skakade och frös.

Igår mådde jag skit. Låg utslagen i soffan och kände mig som en gammal padda som någon trampat på. Hostar lungorna ur mig. Så blev det.

Nu är det dessutom ett jättefint väder ute och allt jag planerat för den här veckan gick ju åt fanders. Inget grävande i  landen. inget hemsläpande av ved, inget tjärande av bastutak eller fixande i växthus. Benen bär mig inte så bra så det är bara att ligga och vänta på bättre tider.

Igår fick jag besked från SPV om pension från dom när jag nu fyller 65. Jag jobbade ju 25 hemska år på försäkringskassan och jag skulle få 425 kronor i månaden före skatt. Inte tycker jag det var mycket för 25 års heltidsarbete.

Nej nu ska vi vara postiva!!!! Är det inte så det är. Jag har ingen matlust alls så mitt matförråd lär räcka väldigt länge den här veckan.

Bilmeken har ringt och erbjudit mig att låna en gammal bil av honom och det var ju snällt.

Vad mer positivt. Det är ett jättefint väder ute och det får jag väl unna er alla som kan vara utomhus.

Dagens ord: Ta inte livet för allvarligt du kommer inte levande ur det i alla fall.

Jag kämpar hårt för att låta bli att tänka på det.

Distraherar mig med att dra fram ved från skogen. städa växthus och göra fint på farstukvisten.

Regn och sol om vart annat, en dag som gjor för allt jag kunnat göra om jag haft bilen klar och besiktad.

Allt som jag brukar göra om våren.

Fara och plantera på gravarna.

Hälsa på min faster och kusin och gå och titta på handelsträdgårdar som vi brukar göra.

Åka och hälsa på AMV och höra hur dom haft det i Grekland.

Åka och handla mat.

Värst av allt är att inte kunna fara ¨på vårens första dans. En tradition som vi danstjejer haft i många år nu.

Jag brukar köra och vi brukar ha med fika och vi brukar ha så roligt. Vårnatten brukar vara så ljus och jag brukar vara så lycklig.

Så här kul hade vi ifjol.

Såg "Lets Dance" igår kväll och blev så danssjuk. Så blev det så här. Utan bil och ensam i skogen när jag vet att andra dansar och har kul. För mig känns det som allt är slut nu. Allt roligt. Jag bara sitter här och kommer ingenstans. Det är så subbigt på vägen så jag har inte ens försökt cykla ännu.  

Jag går ner till sjön.

Jag går ner till sjön, spelar lite på min trumma. Lyssnar till lommen som ropar sitt sorgsna rop och hör knipornas vinbrus när dom flyger över vattenytan.

Tänder i bastun och tar ett bastubad. Sköljer av mig lite försiktigt i strandkanten. Allt är vackert men jag förmår inte glädjas.

En kompis hälsar på en stund och DataFia kommer och berättar att hon har fått sitt första barnbarn idag.

Likväl känner jag mig ledsen. Allt blir värre och värre. Troligen slut på det lilla jobb jag haft och den slant det gav mig. Osäkert vad billagning kostar och nu har jag väntat på lagningn sedan i januari och gudarna vet om jag får bilen  lagad. Inga pengar har jag till att köpa någon annan bil heller så nu känns det så tungt.

Försöker gå till skogen för att trösta mig men där har skogsmaskinerna härjat och gått fram, stora blöta hålor överallt och ris över stigarna. Stövlarna som läcker fast dom är nästan nya. Skogen gråter också och har ingen tröst att ge.

Så ikväll dansar inte Skogsnuvan. Skogsnuvan känner sig instängd, övergiven och ensam.

Nu ser framtiden inte bra ut.

Trots all positivitetsskit jag lärt mig, trots våren, trots att jag verkligen försöker blir allt bara sämre och sämre för mig. Undrar vad det ska sluta. Lärt mig att allt har en mening men jag kan då inte se den. Någon gång kunde det väl gå bra. Jag kräver inga underverk men åtminstone en bil kunde jag väl få ha. Att livet ska vara en kamp har jag väl förstått men någon gång kunde det väl räcka. Jag vill ju bara att livet ska vara lätt att leva åtminstone ibland.

Jag hade hoppas att den långa besvärliga vintern med krämpor och trasiga bilar och grejor skulle vara över nu när det är vår men allt bara fortsätter och fortsätter.

Dagens ord: Snön är i alla fall borta och myggen har inte kommit än. DET ni är positivt tänkande.

I förrgår hade sjön gått upp när jag vaknade och då börjar våren. Kylan som kommer från isen och drar upp i min trädgård är plötsligt borta.

Nu börjar mina nya vanor.

1. Vaknar på morgonen till fågelsång.

2. Det första jag ser är blombuketten jag har på kommoden.

3. När jag masat mig upp står jag och ser ut över sjön och läser in vilket väder det är och ska bli.

I förrgår sken solen stundtals och det var så skönt ute. Jag stökade ute. Försökte att gräva lite i jorden men den var alltför blöt så det fick jag ge upp.

Då rev jag den gamla rosenbågen som gått sönder och byggde en ny. Frampå dagen var det så varmt att jag gick barbent och satt i hammocken och vilade och läste.

Eftersom jag inte har någon bil så börjar maten ta slut. Om ni visste vad man blir less på att äta gammal hotdog och bröd i flera dagar på rad men vad gör man när inget annat finns.

Frampå kvällen gick jag ner till byn och till DataFia och himmel. Där fick jag pizza! Å så gott.

Som en överraskning fram på kvällen fick jag solfrossa. Jag var alldeles röd om benen och skakade som ett asplöv. Lade mig i badkaret i varmvatten och drog på mig en tjock badrock och lade mig under yllefilten. I går morse var jag kry igen men benen är fortfarande röda. Solen måste vara görhet. Jag har inte ömtåligt skinn och har aldrig blivit bränd varken här eller utomlands. Vad händer?

Igår när jag vaknade så regnade det så planen blev att måla fönstren i sonens rum som SnickarMagnus fixat till men det blev så mycket annat som hände.

Jag fick följa DataFia till Hammarstrand för att handla en massa grejor. Vi for på graven och tog bort lyktor och sedan for jag hem och gjorde middag till oss alla.

Tänkte göra nässelsoppa men det regnade så mycket så jag ville inte gå ut. Det blev istället fläskfilegryta och klyftpotatis och till efterrätt blev det chokladmouse. Vi blev 6 stycker en alldeles lagom liten grupp. Jag fick en flaska med Italiensk Limpnce av Skatan och den drack vi av.

Så gick den kvällen och idag är det mulet och grått.

Vi får se hur det blir.

Mitt gyckelblomster brer ut sig i fönstret så dess öknamn "potta full" är verkligen berättigat. 

Först åkte bloggvännen Skatan och StinaFina iväg söderäver och missade årets mest fantastiska dag.

Först tog jag av skoteroverallen.

Så tog jag av flanellskjortan

Så åkte stövlar och yllesockar av.

Så slog vitsipporna ut mellan björkarna fast inte ens bladen synts dagen innan.

Så kom en kaffegäst och vi såg hur isen blivit alldeles svart och började försvinna. Den råmade och knirrade och tjöt som en varg. I iskanten flög en hel flock med fiskmåsar och jagade småfisk. Dom skrek också så det var minsann buller och bång.

Så pratade jag med grannen och med killen som kör sopbilen.

Så hängde jag tvätten utomhus för första gången och det är en fröjd att få ta in tvätt som torkat ute och luktar så gott.

Jag krattade klart och småfixade lite utomhus.

Så tog jag en liten promenad.

Såg att tibasten hade slagit ut. Så vacker men ack så giftig.

Pestskråpen i diket har också slagit ut precis nu. Den påminner lite om en hyacint och doftar väldigt gott.

Såg en av mina favoritblommoer som vi som små kallade för "Älvornas brudbukett". Den ser verkligen så ut, liten, näpen, oansenlig men om man tittar nog så är den som det sötaste smycke. Den finns överallt på dikeskanter men man måste ha blomöga för att lägga märke till den och jag har verkligen blomöga, inte ens den minsta lilla blomma går mina ögon förbi.

Får jag precentera gullpudra älvornas brudbukett.

Är den inte söt?

Så tog jag fram hammocken och lade i dynorna och tog av mig både träningsoverallsbyxor och sockar och lade mig ner för att lyssna till fågelkvittret. Tittade på mina vita ben och bleka fötter. Snart kanske jag ska måla tånaglarna.

Saknade katten Oskar som brukar ligga och spinna på min mage så fort jag lagt mig i hammocken.

Så kom fjärilarna, först nässelfjärilarna och sedan citronfjärilarna. Humlorna kom brummande på yrvakna och lite vingliga vingar.

Hur kan allt bara explodera?

Hur kan solen bli så varm. Bara dagen innan går man i skoteroverall och så ligger man nästan naken i hammocken nästa dag?

Å så jag njuter av värmen och solen.

Då glömmer jag bort att jag är en människa som saknar, saknar både det ena och det andra. 

Att jag inte fått tillbaka bilen

Att jag inte har några pengar

Att jag inte har min katt Oskar längre

Att jag har sonen så långt borta

Att jag inte har någon händig karl

Att jag inte har något bra knä längre

Nu när jag alltid kan ha en blombukett på kommoden bredvid sängen och se en vacker blomma det första jag ser när jag vaknar. Då kan inte dagen bli dålig eller hur?

Dagens ord: Första riktiga vårdagen får en att glömma livets vedermödor.

Jag har inte riktigt hunnit med att skriva för jag har haft besök av Eva ,alias Skatan i bloggsammanhang. Hon hade med sig sin lilla hund som jag hört så mycket om lilla StinaFina. Jag trodde att hon var en stor hund men det är ju bara en liten knopp.

Vi kom väldigt bra överens och hon har smugit upp och legat i min säng på nätterna åtminstone halva nätterna och det har varit mysigt att ha en varm och go hund i sängen.

Vi har ägnat oss åt långa promenader på skogstigarna och våra stigar är minsann varken breda eller släta, det har varit att hoppa på tuvor, gå i blöthålor och klättar över nerfallna träd men som Eva sa, det är bra motion.

Fredagen åkte vi ner till Hammarstrand för att handla och vi gick faktiskt ut och åt på hotellet. Så träffade vi DansBritt och dagen snurrade iväg rätt fort. Kallt är det ute och blåsigt men det är bara att ta på sig mycket kläder.

Lördagen började med sol om än lite kallt. Vi åkte ner till Håsjögården för att hjälpa till att städa. Vi får då se att sjön (Singsjön) hade gått upp och det var en fin utsikt över kyrkan och det öppna vattnet. Inget förändrar ett landskap så mycket som när sjön har gått upp. Istället för ett vitt tråkigt fält så är det blänkande vatten. Det gillar jag. Fisksjön ligger fortfarande med isen kvar men det är landlöst i alla fall.

Som vanligt så städas det i det här huset för städandets egen skull. Kvinnor är underliga. Jag kunde inte hitta ett dammkorn någonstans. Om jag hade haft så rent skulle jag inte haft en tanke på städning. Sånt är verkligen förspilld kvinnomöda. men.....jag tog och städade toaletterna för dom behöver väl i alla fall städas för det kan ju finna några intorkade droppar på duschkabinen i alla fall.

Nåja, rent är det i alla fall på det här stället så man kan äta på golvet om man av någon outgrundlig anledning skulle vilja göra det. Sedan blev det sopplunch och så åkte jag hem för planera inför kvällen.

Planera för vad då. Jo, vi meditationstjejer skulle vara nere vid sjön, fira våren och meditera och grilla korv och ha det trevligt i vårens fina tid.

Som vanligt så blev det ju inte som jag tänkt. Frampå eftermiddagen började molnen dra upp och jag höll tummarna för att det inte skulle regna. Det har ju inte regnat någonting på länge så varför skulle det regna just när jag skulle ha fest nere vid sjön? Jo för det brukar alltid bli så när jag ska vara nere vid sjön?

Ifjol stod jag i regnet och stekte kolbullar. Hur många sturströmmingskivor har inte slutat inomhus efter all planering om en härlig utekväll.

Klart att det regnade. Jag tog min trumma och lade in den i bastun för att den skulle torka. Alltid vara beredd med en plan B. Det har man lärt sig genom åren.

Det var bara att ladda med massor av värmeljus inne i strandstugan så att det blev varmt och gott där.

Så satt vi där inne och när jag tog in min trumma för att trumma till meditationen så såg jag att den blivit bränd i ena hörnet och skinnet börjt lossa från kanten men visst. Den lät bra ändå. Det får väl bli till att laga.

Vi hade roligt ändå och skratten var många och hjärtliga och Eva (skatan) fick träffa alla. Jag stod i regnet utomhus och stekte kolbullar och grillade korv och tog in till dom andra. Ja så blev det.

Sista året har det inte varit en enda gång som man har kunnat haft fest utomhus. Vi har gjort många försök men det har alltid börjat regna. Ska det vara på det här viset? Ska man måste ge upp på det och för evigt sitta inne när det ska vara något? Jag bara undrar?

Söndagen var en sådan dag då det kom en massa folk. Först dök SnickarMagnus, DataFia med man upp. Magnus fixade fönstret i sonens rum och det blev så fint. Nu sticker inte gullfibern ut runt kanterna.

Dom åt lunch hos oss och sedan kom PappersBeda med dotter och så kom gamle A. Sedan kom det några fler också som hastigast så klockan blev kväll innan vi kom ut på vår promenad.

Eva började bli förkyld och hade en hemsk hosta men vi vandrade bort till  "väst i gålan" för att titta på kalhyggena om man nu kan tycka att det är något att titta på.

Nu kan man faktiskt skymta kinabrors stuga nere vid sjön från vägen. Det har man inte gjort förut.

Så en vandring ner till kinabrors hus och sedan vandrar vi hemåt på strandstigen.

Isen ligger fortfarande men här och var har isblock blåst in och lagt sig på land men turligt nog inte på min brygga.

Så imorse åkte Eva hem. Hunden var tveksam till att följa med och lämna hundarnas paradis men det har varit några trevliga dagar.

Idag skiner solen och det blåser inte så mycket så kanske kan jag bli klar med krattningen.

Bilen är fortfarande inte klar så jag befinner mig isolerad här i Fisksjön men idag känns det inte som någon större förlust. Mat finns i kylskåpet och solen skiner så jag kan vara rätt nöjd med att bara vara här.

Dagens ord: När solen lyser lika stark som min aura så finns det ingen anledning att klaga.

Lördagen var en trevlig dag. Jag som forfarande är utan bil är glad att mina vänner tar mig med någonstans för jag börjar bli less på att vara hemma nu.

Vi åkte till Lit på tjejmässa. Där var det allt möjligt, från dansuppvisningar till healing, försäljning av allt från kläder smycen och hudvård. Det var massage och tunnbröd allt i en salig härlig blandning.

Jag tog en aurafotografering och fick reda på att jag hade en jättestor aura med skarpt sken i orange och rosa och lite rött. Det skulle då stå för kreativitet, glädje och entusiasm och stor kärlek och värme för andra människor och djur. Ja, hej och hå. Det var väl sommarskogsnuvan hon såg då och inte vinterskogsnuvan för då hade jag säkert haft en kolsvart tunn och eländig aura.

Sedan drog jag ett kort hos en annat tjej och där kunde jag väl känna igen mig. En sur, frusen avmagrad och urfattig kärring med en min som jag verkligen kan känna igen mig när jag ser mig i spegeln och tänker på alla mina utgifter och min trasig bil och alla vinterns krämpor hängande över mig.

Nåväl, skit samma nu är det vår och det kan inte bli sämre bara bättre (kanske).

Sedan lyssnade vi på ett föredrag av en ung, vacker strålande kvinna som påstod att vi alla kunde nå våra drömmars mål genom att skriva ner dom och upprepa dom gång på gång. Man kan ju inte förlora så mycket på det så nu har jag skrivit på en lapp" Gör bilen hel, få den genom besiktningen och det snart"Man får väl prova men pessimist som jag är så har jag mina tvivel .

Det är så mycket jag inte förstår trots kurser och att jag läst och försökt på alla vis. Att man drar till sig det man tänker på och att man ska vara positiv till varje pris. Då ska man väl låtsas då när det händer en en massa skit hela tiden.

 Trösta sig med att det finns dom som har det värre har aldrig känns bra för mig. Varför säger ingen att man ska jämföra sig med dom som har det bättre. Är det för att man ska ha dåligt samvete för att man klagar eller???

Nåväl, den vackra kvinnan bad oss att vi skulle säga något som vi kändes oss glada och lyckliga när vi gjorde. Tur att jag satt långt bak ska ni vet. Man kan ju inte säga att man är glad när man dikar ut bäckar och inte heller om man fick ha toksex med en snygg italienare. Det var dom två sakerna som dök upp i skallen men innan man kommit till mig så hade jag mindre konstiga saker att säga. Jag klämde till med: Sommar, sol, bad och dans.

En annan konstig sak som jag inte riktigt förstår. Folk går ju runt och säger: "hur mår du, hur har du det? Då förväntas man svara: Tack bra, och du själv då? Ingen vill egentligen höra hur det är. Det är bara en artighetsfras.

En jobbarkompis till mig för länge sedan som ofta mådde skit hade funnit på ett sätt att säga utan att egentligen säga någoting HUVUDET UPP OCH FÖTTERNA NER. Det var bra tycker jag.

Nåväl rörigt idag. Vi åkte hem och stannade och åt skräpmat.

Jag tog en promenad när jag kom hem och hamnade hos nya sportstugegrannarna och var in och drack ett glas vin och pratade. Jättetrevliga människor. Det finns hopp för den här lilla byn för det kommer några nya då och då.

Söndagen hade det sluta blåsa åtminstone en stund från morgonen och jag brände upp lite gamla räkningar åt grannen (inte för att jag förstår varför man inte kan slänga dom i pappersinsamlingen) men gamla har ju så mycket konstiga ideer ibland. Det börjar gå upp lite på sjön åtminstone ett par meter efter land är öppet.

Så kom AMV med man, och så kom Sundsvallsborna och framåt kvällen kom Sofiepropp och broder O. Broder o har föresten fått ett nytt namn av barnen. Numera kallas han för tuppOla för att han har en halt sur gammal tupp bland sina höns. Lite kul tycker jag så härmed kommer broder O att bli tuppOla i bloggen.

Igår jobbade jag några timmar och sedan ringde DansBritt och ville höra om jag skulle med till Sollefteå och klart jag nappade på det. Alla nöjen tas emot med stor glädje av mig nu, utsvulten på roligheter som jag är.

Det blev en trevlig dag och vi gick i affärer och vi var på cafe och tittade oss omkring lite varstans.

Dagens ord: Den positiva tror att allt ska ordna sig och blir besviken och ledsen när det går åt fanders.

                   Den negativa väntar sig det värsta och blir glatt överraskad när det någon gång går bra.