Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - 15 oktober 2018 08:47

 

Den här helgen har varit den varmaste jag minns under oktober månad. Till och med vinden har varit ljum som om man varit utomlands. Nu flög löven omkring gula som guldpengar.

Jag hade velat åka till Sollefteå på höstmarknad men eftersom Kinabror snart far till Skåne måste han laga taket på ladugården. Jag vill ju inte åka själv med det skrälle till bil jag har.

 

Hunden Jack och jag rensade ur rabatter. Jag klippte bort gammalt och rullar ihop till en boll. Kastar upp i luften och Jack fångar den och bär bort den och lämnar den där jag visat honom att skräpet ska ligga. Han jobbar med det timvis och är lika ivrig hela tiden. Det är en makalös hund.

 

Nu är det nästan bart på många träd men eken har inte tappat några blad ännu. Jag älskar min ek som växer för varje år.

 

På marken i skogen lyser odonbladen vackert röda.

På älvornas äng har det fallit ett tjockt täcke med löv och till och med granarna som ramar in ängen har fått gula löv på sig som prydnad.

 

Nere vid sjön simmar två svanar och kacklar och pratar sins emellan precis som gamla par brukar göra.

 

Solen silar sina strålar mellan björkarna.

 

Precis innan det mörknar får himlen en så magisk och vacker färg och som sagt det är 17 grader varmt fast det är sent.


Så kommer söndagen med samma fina väder och Kinabror håller på med plåttaket och jag stökar i trädgården.

Så ringde telefonen och det var PappersBeda som undrade om jag skulle följa med henne och hennes dotter till marknaden i Sollefteå. Jag kastade mig i bilen och åkte iväg till dom, glada i hågen.


Äntligen skulle jag komma iväg på något kul. Se nya människor och vimla omkring i folksamlingar. Det är minsann länge sedan jag såg lite nytt folk nu. Ibland tar det på krafterna att bara vara hemma i skogen hela tiden.


Fint väder, mycket folk. God doft av mat, munkar och så trevligt. Jag köpte bara sånt man behöver som korv, fisk och godisremmar. 

 

Så slutade vi dagen med att gå på cafe och fika.

 

Mysigt ställe att sitta på.


När jag kom hem hade AMV. Gubben och Krumeluren kommit för att hjälpa Kinabror med taket. Nu var det klart och vi satt oss hos Kinabror och fikade och så var den söndagen slut och den trevliga helgen med det vackra vädret var över.


Eftersom jag inte somnade innan klockan tre på natten på lördagen så var jag så trött att jag somnade i en lång stund.

Vet inte varför jag inte sov i lördags natt. Kanske det konstiga vädret. Jag brukar sova på natten.


Dagens ord: Det är upplyftande för en skogsmulle som jag att få komma ut och vimla bland lite folk.

ANNONS
Av Anita - 13 oktober 2018 07:55

 

Torsdagen började jag med att steka älgbiff och en stor gryta blev det med lök och massor av annat gott. 


Kinabror skulle få besök av en gammal jobbarkompis som vi umgicks mycket med i ungdomens dagar. Klart att jag ska bjuda på god mat då och vi har ju mycket att prata om.

Så kom han med foten gipsad och vi satt i Kinabrors kök när det kom två bilar till.

 

Det var Gamle A som kom. Han har varit utan bil nu i över ett år och inte hälsat på på länge. Annars är han en av gubbarna som brukar komma varje vecka.

   men

Så har då AMV och Gubben kommit hem från Grekland och helst plötsligt satt vi där ett helt gäng och pratade och fikade. AMV hade köpt en fin liten ask med fjärilar på till mig. Vi tittade på bilder och pratade om vad som hänt på sista tiden. Det är precis som jag önskar mig. Goda vänner och så god mat och inte nog med det. Det är fint väder. Visserligen var det dimma men den lättade frampå dagen.


Så in till mitt hus där vi åt älgbiff med gräddsås och potatis och gurka och lingonsylt. 


Så fint på eftermiddagen och när alla åkt så tog jag och gick med hunden en sväng och sedan eldade jag i bastun och satt nere vid sjön och myste.

 

Tittade på solnedgången och lyssnade på svanarna som sam utanför. Så fina solnedgångar den här tiden.

 

Tittade ut över sjön och lyssnade till eldens sprakande. Jag doppade mig inte i sjön för det är så grunt och jag är så fjaskig för vattnet är kallt men jag gick ut till knäna och blaskade på mig lite vatten i alla fall.


Så fina höstdagar har det varit men jag min pessimist vet jag att snart så blir det andra bullar. Därför har jag varit och tittat på en snöslunga för jag vägrar att bara med om en sådan vinter som det var ifjol då man fick ägna halva sitt liv åt att skotta snö.

Jag är för gammal och för lat för det så även om det kostar så får det bli så. Kinabror kommer ju att vara borta i månader och jag gruvar mig för vintern. Nog om det. Egentligen hade jag velat fara till Sollefteå på höstmarknad idag men det blir troligen inte av.  


Dagens ord: Det gäller att njuta av hösten innan snön och kylan förstör alltsammans



ANNONS
Av Anita - 11 oktober 2018 09:54

 

Tänk så fint det blir när det slutar blåsa och löven är kvar på träden. Ett fyrverkeri av färger, en doft av löv och svamp.

Dagar när det går att vara ute och göra fint i trädgården inför vintern. Jag räfsar inte löv men brukar ta bort ur rabatterna för jag gillar inte att rensa rabatter på våren då allt ligger som en kletig massa som man ska rota i.

 

Ser så fina blomuppsättningar som folk gör utanför sina hus med olika växer och ljung men jag har ju inte kassa till att köpa blommor mer än till gravarna men naturen är ju full av skönhet som man kan sätta i sina krukor.

 

Det är bara att gå och plocka och pynta med. Fast alla bor ju förstås inte så nära skogen som jag gör.


Så till berättelsen om de gulliga fåren som har bott hos mig och om den fantastiska BonnAnna. Hon kom härom dagen med sin man och sin dotter och talade om att hon skulle ta hem fåren för hon skulle på bb och föda ett barn dagen därpå.

Va, jag hade inte ens märkt att hon var med barn och hon som dragit staket och stökat på. Vilken superbrud.


Nu hade hon med sig en tacka som gick i band. Gick fot bredvid henne hur fint som helst.

 

När hon gick ner en bit på åkern så kom hela flocken av fårkillar vandrande i sakta mak.

 

Stilla och fint gick dom in i hästfinkan utan ett enda bräkande ens.

 

Hoppas innerligt att dom kommer tillbaka nästa år. Det är något nästan poetiskt att se fåren vandra omkring på kullarna och beta.

 

Vi jobbade ute hela dagarna i början av veckan. 

Kinabror kapade och drog hem stockar från de träd som ramlat över vägen och jag jobbade i trädgården.

 

Jack hade fått ett stort älgben som han har roat sig med mest hela veckan.


Igår var jag på fotvård på morgonen och sedan kom två av mina meditationstjejer hit och vi satt och pratade i flera timmar. 

Idag ligger dimman tät över sjön och jag har en puttrande gryta på spisen med älgbiff. Det luktar gott och ska bli middag senare i kväll. 

AMV och Gubben har kommit hem från Grekland och kommer hit frampå dagen. Kinabrors gamla kompis kommer också hit och hälsar på så idag ska jag inte klaga på ensamhet och tristess.

Det är inte alls kallt ute så vad finns det att klaga på. Dessutom fick jag reda på att Sonen kommer upp till Jul så det blir nog inte så många månader av tråkighet och mörker och elände. Det är bara jag som gruvar mig ibland och låter bli att leva i nuet.

 

Hunden Jack badar fortfarande men det gör inte jag. Jag har inte en eldat bastun på ett bra tag men kanske imorgon blir det av om det här fina vädret fortsätter.

 

Den här tiden är det de vackraste solnedgångarna som man kan tänka sig.

 

Slut för idag. Nu ska jag hämta potatis i jordkällaren så jag har det inne till middagen. Ha nu en bra dag.


Dagens ord: Det lönar föga att gräma sig för det som varit eller gruva sig för det som kommer. Det enda man kan göra något åt är dagen som i dag är och den ska bli riktigt bra för det har jag bestämt.

Av Anita - 8 oktober 2018 09:28

 

Fredag kväll hade det lugnat sig och det blev en ljummen och fin kväll så man ville nästan inte gå in. Jack och jag gick badstrandsrundan och nere vid stranden var det om möjligt mindre vatten än jag någonsin sett. Solen går ner tidigt nu.

 

Kinabror och jag bestämde att vi skulle lysa upp lördagen med riktigt god mat . Vi ringde DansBritt och hon lovade komma. 

På förmiddagen kom TuppOla med hunden Vaimo och jag gick en sväng med båda hundarna.

 

SnickarMagnus kom en stund och vi fikade och pratade. Det är ju snart älgjakt igen.

Vad ska vi ha för mat. Jo. vad tycker ni om. Älgkalvbiffar  plankstek med en massa annat gott på.

 

Jo då, vi blev mätta minsann.

 

Så satt vi och myste och såg på tv resten av kvällen. DansBritt låg över för nu skulle vi minsann göra ett nytt försök med att hitta trattisar och trumpetsvamp.


Vaknade till en klar och kall morgon. Det var vitt av rimfrost på marken och is på bilrutorna. Första gången man måste skrapa rutor i höst.

 

Vi sökte upp vårt vanliga ställe och vandrade omkring och letade. Inte en enda svamp! 


Lite sura gick vi upp på vår vanliga fikakulle och tröstade oss med mackor och bullar och att solen började värma . Även utan svamp var det en härlig dag att sitta ute i skogen.

 

Sakta vandrade vi tillbaka och gick då och då på sidan för att hitta någon nytt svampställe men inte.

 

Solen sken och ljuset ligger lågt nu och bildar skuggor överallt.


På tal om skuggor. Rätt som det är så står hon där inne i sagoskogen. En gammal trollkärring med schal av grön tjock mossa. Lite hopkrupen står hon där och sneglar lite misstänksamt på oss.

 

Lite svamp ville vi ha så jag kom ihåg att jag sett några trattisar hemma i trollskogen i närheten av mig.

Så vi gick dit och bara att gå där på mjuka skogsstigar är ju en fröjd.

 

Tro det eller inte. Just där fanns dom svamparna.


Nog för att jag ser ut som jag också är ett troll men ett mycket nöjt och belåtet troll när jag står där med korgen halvfull av fina svampar.


 

Det var trevligt för en höst helt utan svamp känns ju inte bra.

 

När vi kom hem hade Kinabror gjort en god köttgryta till oss. Vi hade varit borta i många timmar och var jättehungriga så det smakade gott och han hade gjort den kinesiska gurkan som är så god till och så ris förstås.

Vi har minsann ätit gott i helgen och så är det väl nu när man börjar bli en gammal kärring (eller inte bara blir -är) Då får man nöja sig med njutningen att äta god mat och umgås med goda vänner.


Så kära ni, en berättelse från skogen i Fisksjön och vårt lilla enkla liv en helg i oktober. Hoppas ni alla haft en trevlig och skön helg.


Dagens ord: Ibland kan man till och med träffa ett troll i skogen.

Av Anita - 5 oktober 2018 09:51

 

Igår morse låg dimman tjock över sjön och det var 6 grader kallt. Jag väntade på att Gulliga Susanne skulle komma och hälsa på. Så kom hon fullastad med kanelbullar, kex, ostar och en jättefin orkide och en ängel från en kompis till henne. Det var alltså ytterligare ett 70-årsfirande. Så roligt. Vi hann fika och så gick vi badstrandsrundan med hunden Jack. 


Både förbannad och lite rädd blev vi när vi gick hem efter stigen och någon började skjuta med gevär alldeles bredvid oss. De enda två veckor på hösten då man tror att man ska kunna slippa jägare för nu är det uppehåll på jakten. Pytt skit då ska man skjuta fågel och hare och allt annat som rör sig och alldeles inpå gårdarna dessutom. Usch vad jag blir less.Betydligt mer rädd är jag för jägarna än för björnen. Nåja det gick ju bra och vi fortsatt bort till fåren för att hälsa på.

 

Dom är så söta och dessutom ovanligt tama. Dom kommer så fort man ropar på dom.

 

Det började ljusna och solen kom fram och det blev riktigt varmt och skönt.

Så for vi bort till Mustachen som satt igång gamla -Bettan som skulle kasta upp potatisen till oss.

 

Så kom Storfiskarn också så vi blev fyra stycken att ta upp potatisen och det gick i ett nafs.

 

Nog är det härligt när man fått upp potatisen och vet att man inte behöver köpa potatis och släpa hem.

 

Så gick vi in i huset för att packa upp fikakorgen och fika.

 

Det gamla härliga huset som ser ut som ett museum är det alltid så roligt att titta på. Det ser precis likadant ut som det gjorde då Mustasens farmor bodde där och jag var liten.

 

Tänk vilken härlig dag vi hade. Så åkte vi hem och Gulliga Susanne och jag satt och myste lite. Jag tog fram min trumma som är lite trasig men igår lät den rätt bra. Kanske för att jag eldat i braskaminen och värmen fått skinnet att dra ihop sig lite.

 

Så blev det till att värma på kålpuddingen och vi åt och så for Susanne hem. 

Vilken trevlig dag det blev. Nu har ju Kinabror kommit hem så jag satt hos honom och såg på tv och vi mumsade på kex och ost som Susanne haft med sig. Skönt att ha sällskap igen och veta att jag inte är ensam i hela byn.


Nu är en ny dag. Fåglarna har fått mat och käkar allt dom kan. Hunden Jack har fått ett jättestort ben som han ligger ute och mumsar på. Katten Morris sitter och lurar på fåglarna och det har börjat blåsa igen men idag ska vi ju till Hammarstrand och äta och handla och umgås med DansBritt så vi ska inte vara ute så mycket.


Dagens ord: Det känns liksom lite bra när man skördat och tagit reda på allt man odlat.

Av Anita - 3 oktober 2018 12:52

Tänk att jag fick önskningen uppfyllt. Vaknade igår till en lugn och fin dag. Ingen blåst.

 

Lite frost på marken men vad gör lite kyla om det bara inte blåser.

 

Det är sådana här mornar som man känner att man bor på ett fint ställe som har något särskilt.


Så började jag med mitt projekt.

 

Nu ska det bli trädgårdsland utan att behöva gräva. Först lade jag papper och vattnade på det. Jag gör ett runt trädgårdsland för jag gillar inte fyrkanter.

 

Så lade jag på ruttnade löv och rester från blomrabatter.

Sedan lönnlöven som det finns massor av.

 

Uppe på det lade jag ett varv med kompostjord för att hålla det på plats. Nu när jag krattat lägger jag mer löv på och allt från blomrabatterna och sist mer kompost.

Så får det vara till nästa vår då jag hoppas att maskarna gjort sitt. Så en rejäl matta med jord och så är det bara att odla. Det här lärde vi oss av Sara Bäckmo på Skillnaden trädgård. Hoppas att det funkar. Annars får jag väl ta till plan B 


Nåja mitt i trädgårdsjobbet dök det upp en av Kinabrors klasskamrater och hon och jag gick in och satt och pratade länge länge. Det var så roligt att få lite gäster för det har varit trist nu ett tag. Hon hade stickat ett par sockar till mig och vilka sockar sen. Så fina precis som jag kunde önskar mig med fina färger.

 

Hösten underbara färger. Så roligt det var och vilken fin dag det blev.

 

Jag hann ta mig en långpromenad i skogen nu när man inte behöver befara att man skulle få något träd i skallen.

Efter att jobbat ute hela dagen blev både Morris och jag trötta och lade oss i soffan framför tvn.

 

Idag är det lika fint och Storfiskarn kom hit på fika och Kinabror är på väg från Skåne.

Jag ska åka på vattengympa och imorgon ska vi ta upp potatisen och min vän Susanne kommer och hälsar på så nu ska jag inte klaga på ensamheten för nu stundar andra tider som tur är.


Dagens ord: Nu lyser träden gula och marken är full med gula löv som ser ut som guldpengar.

Av Anita - 1 oktober 2018 18:44

Jag önskar mig en enda dag då det lugnt och fint och ingen blåst. Innan det blir frost och snö och hårt i jorden. Det har varit blåsiga veckor nu ett tag, har det inte blåst så har det stormat.Visserligen var det ett par timmar igår kväll som det var lugnt men då var jag på bokcirkel på Håsjögården. 

 

Nog är det väldigt fint när det inte blåser.

Blåsten förstör allt och jag blir helt energilös och kan inte sova på nätterna. Ligger och lyssnar och inbillar mig att träd ska blåsa ner på huset. Strömavbrott och mörker och otrösamt. Inte kan jag vänja mig heller. Det blir bara värre ju äldre jag blir. Dessutom så kommer det inte en människa hit och hälsar på när det är dåligt väder och det kan gå dagar då jag inte ser en människa. 


Jag har ett projekt på gång. Vi lärde oss på odlarkursen hur man kunde odla utan att behöva gräva. Man lägger tidningspapper och kompost och löv och annat organiskt och allra sist jord. jag har massor med kompost och gammal jord men blåser det så kan allt försvinna så det går inte. Jag behöver en hel dag för att göra det. Få se om moder jord kan åtminstone ställa till en dag här i Fisksjön utan blåst. Jag har nästan gett upp hoppet.

 

Visserligen har solen lyst men vad hjälper det när det blåser. September har varit en ganska tråkig månad med bara några ljuspunkter. 


Mitt missmodiga jag måste tänka tillbaka och se om det finns något att glädja sig åt.

Jo, en söndag med min gamla jobbarkompis och hennes mamma.

Paltbröd och fläsk med en klasskamrat.

Fredagar med DansBritt och lunch på hotellet.

Lingonskörd och kråkbärsskörd.

Blommor är räddade och inomhus.

 

Dagens ord: Ibland blir man trött på att vara människa.

Av Anita - 28 september 2018 08:19

 

Den här tiden på året är skymningen blå.

I vår lilla by Fisksjön fanns för länge sedan seden att kura skymning hos varandra. Den här dagen minns jag helt plötsligt när jag sitter här och ser ut på den blå skymningen.

 

Minnen ramlar över mig.

Vi satt hos StockholmsGurli och StockholmsKarin. Dom var tvillingar och livliga och glada människor.

Det var Ragnar som bodde längst bort i byn.

Det var Rut och Sven från "väst i gålan"

Det var pappa och mamma och jag och min dåvarande man och så någon till, jag minns inte vem.



Karin och Gurli lagade alltid så god mat. Nu var det kåldolmar med gräddsås och potatis, kokta grönsaker och lingonsylt och pressgurka. Lingondricka till förstås och en nubbe till karlarna.

Det var katrinplommon i sockerlag och grädde till efterrätt.


Vi åt innan det mörknade och lagom till kaffet började skymningen komma. Då var de finaste kaffekopparna framplockade och det blev tårta, kaffekask och till oss kvinnor ett litet fint glas med hjortronlikör.


Det var då det börjades berätta. Det berättades om danser och skogsarbete och om milor som brunnit upp och till och med om ruskiga saker som halshuggningen av mannen som förgiftade sin svärmor. Om att man grävde ner huvudet på myren vid Kälagåttet och att man stundtals kunde se honom vandra omkring i dimman utan huvud. Hua.


Så gick vi hem i mörkret och hörde ugglorna hoa och fladdermössen flyga runt. Det var massor med fladdermöss på den tiden. I år har jag inte sett en enda.


Då fanns inga mobiltelefoner som man måste titta på hela tiden. Det fanns tid att kura skymning och sitta och gosa sig vid öppna spisen och umgås med varandra medan mörkret sakta föll. Ingen kurar väl skymning nu tiden. 


Alla är borta nu, dom förnöjsamma människorna. StockholmsKarin lever men är 95 år gammal. Min fd man bor i Skåne och dom andra är döda. Ingen finns att kura skymning med längre eftersom jag är ensam i byn.

 

Inspekterade skadorna efter stormen tillsammans med Mustachen igår och han hade drabbats värst. Många av hans träd på den nya fina gallringen hade ramlat. Kinabrors träd låg över vägen och lite överallt låg det fallna träd.

 

Lite löv är kvar på dom mindre träden . Jag tycker om rönnar som har härligt röd färg. Nog för idag. 

Firar ni den blå skymningen eller var det bara här som vi gjorde det.?


Dagens ord: Alla borde ge sig tid att kura skymning lite då och då.











+


Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se