Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - 19 oktober 2016 10:02

Igår eftermiddag tog jag skogsrunda och tänkte ta lite kort men tror ni inte att avtryckarknappen på kameran hade ramlat bort  Klart jag letat men en sån liten grej kan ju hamnat överallt så den är nog omöjlig att hitta. Kom på att man kan sticka ner en tandpetare och trycka med men det funkar så där och går framför allt inte snabbt. Typiskt. Min stora kamera är för klumpig att bära med sig  så nu blir det inte några nya bilder på ett tag. Det får bli gammal skåpmat för visst vill man ha bilder.

 

Jag har hållit på att plocka undan i loppisen och jag blir så less. Det verkar aldrig ta slut av någon anledning. Annars är jag väl rätt klar ute för jag vet att rätt som det är så börjar det snöa. Jag har inte vinterdäcken på än heller.

Veden är i alla fall inne och jag har fyllt både inne och ute på bron. Tyvärr kommer sotarn och sotarinspektionen nästa vecka och då går det en massa pengar för det. Ved är skit har jag alltid tyckt.

 

Kanske syns det på bilden att jag inte tycker att det är så kul.



Nåja det är en hel del man måste fixa med innan vintern kommer och lägger ett vitt äckligt lock över alltihop.

 

Bär har jag plockat och fyllt frysen så det känns väl bra att ha.


Nu har det varit några grå och tråkiga dagar och jag har känt mig lite nerstämd. Man kan bli det när det är så här och det har varit ovanligt lite folk som kommit och hälsat på. Det är inte lika kul att sitta och dricka kaffe för sig själv.

 

Katten Morris gör mig ju förstås sällskap. Han är alltid i närheten när jag är ute de dagar då han inte gett sig iväg på rymmen förstås för det händer lite då och då.


 

Önskar att det gick att odla äppelträd här men det går inte. men har man tur så kan man få en påse av någon som verkligen har massor med äpplen. Torkade äpplen på pinne ovanför spisen blir goda att mumsa på framöver vintern när man blir godissugen.

 

Jo det blev lite dans faktiskt under somrarna här i Tefteå och lite grann hemomkring och som ni vet så är det livet för mig.

Dans och fest och laga mat åt många, plocka bär och svamp i skogen, klättra på berg och bada bastu och leka med barn och djur och träffa nya människor som ibland blir vänner för alltid om man har tur.


Nu när jag kämpar med loppisen och alla onödiga grejor som vi har runt omkring oss så kommer Storfiskarn och vi ser på "Tillbaka till Aidensfeld" och så pratar jag i telefon och så kom AMV. Gubben och Krumeluren. 


Jag vet inte vad det blivit med mina gubbar som stadigt brukar komma och fika. Gamle A har fått fel på bilen och Mustachen vet jag inte. Han har ju skaffat hund. Kanske är han rädd för att det ska bli slagsmål mellan hund och katt. Inte vet jag.


AMV och Gubben hämtade hem husvagnen och det är ett vintertecken om något. Lite vemodigt och trist känns det också.


Tiden är en märklig sak. Ibland går den för fort och ibland segar den sig fram och dagarna går sakta som sniglar i kolasås. När man gör något man älskar så försvinner tiden snabbt som en höna skiter och när man väntar på något känns det som år fast det bara är dagar.

Jag är av den sorten som längtar och minns och har svårt att leva i nuet som man ska göra har jag hört. Mindfullness. Men.....nog är det lite svårt att leva i nuet när molnen ligger som en skitig disktrasa över jorden och det inte finns något i nuet som man kan haka fast lyckan på.


Dagens ord: Bakom molnen lyser väl solen och snart lär det väl hända något spännande.

ANNONS
Av Anita - 16 oktober 2016 23:18

 

Fullmånenatt och kan jag inte sova. Det fanns en tid då jag visste att jag skulle upp och jobba och stressade upp mig för att jag inte kunde sova men nu är jag vän med månen.


Istället för att ligga och vrida mig i sängen brukar jag klä på mig och gå ut i månskensmagin.

Jag tycker om att se skuggorna, höra ugglorna hoa och höra rasslet av andra varelser som finns i skogen. Jag tycker om att se spegelbilden av månen i vattnet.

 

Inte är jag otrön eller mörkrädd. Till skillnad från staden finns ingenting farligt här i skogen.


När man hör om clownerna som tassar omkring och skrämmer livet ur folk undrar man vart världen tar vägen.

Nåja, ska jag vara riktigt ärlig så fanns en tid då AMV och jag hade självlysande dödskallemasker och låg i diken och hoppade fram och skrämde skiten ur killarna men vi var väl bara så där 12 år.


Om det skulle dyka upp en clown med kniv i mörkret när jag är ute mitt i natten skulle jag väl skita på mig så tänk vad glad jag är att det bara är rävar, älgar och småfolket som rör sig ute i Paradiset Fisksjön en sådan här natt.


Det har berättats mycket om fullmånen.

Det är då man ska göra salva för då blir den extra kraftfull.

Det är då man ska baka.

Det är då man ska ställa ett glas med vatten i fönsterkarmen där månen belyser och dricka det på morgonen och bli energifylld och stark.


 

Att bada i fullmånen är helt magiskt men det har jag inte gjort på många år. Man blir både mer frusen och latare med åldern.


Dansa i månens sken har jag däremot gjort lite då och då och det är så romantiskt så.

Skulle tro att det skulle vara fantastiskt att älska i fullmånens sken men det får jag kanske inte uppleva.


Det har skrivit så många sånger om månen och så många dikter.

"Silvermåne över bergen" är ju en gammal låt och "Dansar i månens sken" har jag faktiskt dansat till i Storåsen en gång som jag faktiskt minns.


Månen har alltid fascinerat oss människor. En del tror till och med att vissa blir varulv när det är fullmåne men jag har aldrig mött någon på mina nattliga vandringar och jag blir inte det själv heller. Jag har minsann kollat och jag har inte fått några håriga händer som tur är. Tänk er vilken fasa om man skulle se sig i spegeln och upptäcka att man var hårig och hade utstående huggtänder. Jag ryser. Vilken mardröm.


Nej. nu ska jag klä på mig och gå ut i månens sken, visserligen är det lite mulet men den tittar fram här och där. Sedan ska jag väl koka mig lite choklad och göra mig en limpmacka och kasta in lite ved i kaminen och se om det är något spännande på tv Så går väl natten men jag får ju sova så länge jag vill. Jag äger ju friheten ska ni veta.


Dagens ord: Det är en fördel om man kan göra sig vän med månen.

ANNONS
Av Anita - 15 oktober 2016 08:07

Nu när jag sitter här i morgonrocken som jag alltid gör på morgonen så har man ju tid att tänka. För det första tänker jag på att jag inte gjort så mycket nytta de sista dagarna men vem fasen har sagt att man ska göra nytta hela tiden.


Onsdagen följde jag med AMV och Gubben till deras dotter i Långsele och sedan åkte vi till Sollefteå och åt på en kinarestaurant. Det  var länge sedan jag åt kinamat nu när Kinabror är i Skåne och inte lagar något sådant.

Sollefteå är en liten gullig stad men som vanligt så är det lite tomt. Man håller på att försöka dra in deras fina lilla sjukhus och det måste ju kännas hemskt. Att det utarmas småstäder och byar är ju förfärligt. Alla kan ju inte bo i storstäder men det har man tydligen inte fattat.


Nåja nog om det. Torsdagen åkte jag till FD Grannen som fyllde år. Vi satt på hans lilla rum på äldreboendet och åt smörgåstårta och drack kaffe och han tog sig en kaffekask dagen till ära.


Jag skulle egentligen varit iväg och gått på vattengympa men kände mig frusen, kurig och förkyld så jag åkte hem och lade mig på soffan istället och där låg jag hela kvällen.


Igår var jag faktiskt bättre och åkte till Hammarstrand och åt lunch på hotellet tillsammans med Dansbritt. Det var bara vi två av gänget som träffades där men det är en härlig tradition vi gjort oss. Så skönt att inte behöva laga mat på fredagar utan ta det lugnt när man kommer hem, elda i kaminen och häcka framför tvn och ev ta en bastu på kvällen men inte igår för det var så mörkt och kallt och kuligt. Jag hann med att jobba lite och handla innan jag for hem. Det hade varit ishalka och regnade så man hade varit ut och sandat på vägen och tur det för jag har fortfarande sommardäcken på.


Nu är jag i alla fall klar i trädgården. ska bara tömma dammen och lägga granris över rosorna. Sommaren blev för kort och när jag tänker tillbaka så tycker jag att jag inte hann mer än sitta och vakta loppisen men när jag läser tillbaka på min blogg så hann jag ju med en del ändå. men......jag solade för lite, jag var bara på sjön en enda dag, jag hade alldeles för lite fest och för lite dans och åkte inte bort just någonstans.


Nåja. Lite hände väl i alla fall

 

Kinabrors dotter med son kom upp för att fira midsommar. Det var för ovanligheten fint väder och vi kunde sitta i Kinabrors paveljong och äta middag.

 

Jodå visst badade vi och solade vi lite grann i alla fall.

 

Lekkamraten och hans fru och en kvinna som heter Karin kom och hälsade på och stannade några dagar och vi gjorde en tur runt bygden för att visa upp vad som fanns. Vi var på döda fallet och hembygdsgården och kyrkor.

 

Sonen och Fjällan kom förstås och stannade flera veckor och Kinabror hade besöka av sina barn och barnbarn.

Det var inte så många fester. Vi missade kräftkalas men vi hade fest för Datafia som hade fyllt 50 och gjorde en resa till en härlig gård vid Hassela.

 

Så var det surströmming. Först med bara AMV, gubben, Kinabror och jag. men sedan hos TuppOla i Hunge där vi till och med badade badtunna och vädret var rent suveränt.

 

Så hann vi med två marknader, en i Fugelsta och en i Selet.


Tremänningen Gun kom med hund och gubbe och vi hade en härligt trevlig dag med sol och mat och prat.

 

Cykeltävling var det utanför vägen och den dagen var det storm så Kinabror fick hålla på länge för att rensa vägen.

 

Jag var faktiskt ut på en utflykt till Kaxås på en kuckelmuckelmässa tillsammans med ett par av mina meditationstjejer.

 

Så blev det alldeles för lite dans förstås men fem gånger i alla fall.

 

Extra roligt var det att jag hade sällskap av två av mina gamla skolkamrater. Sista dansen i Tefteå var ju sommarens sista men den absolut mest fantastiska.


Så vem är jag att klaga egentligen men nästa sommar då ni ska det bli. Då ska byggas brygga, tjäras bastu, åkas båt, solas och klättras i berg och sova i strandstugan och fara på hemsbygdsfester och marknader och målas hus och mycket mycket mer.


Nu gäller det att överleva vintern men jag känner på mig att det kommer att bli rätt bra. Jag har ju ved och värmepump och brorsan som kan skotta snö så jag ska väl inte lida så väldigt hoppas jag.


Dagens ord: Man ska inte oroa sig för morgondagen. Den blir som den blir och inget kan man göra åt det.



Av Anita - 12 oktober 2016 08:38

Nog är det en konstig tid. Idag är det 6 grader kallt och igår eftermiddag var det 22 grader varmt nere vid strandstugan.


Den klarblåaste himmel man kan se utan ett enda moln. Min tanke var att gå och plocka tranbär men det är älgjakt så jag vågade inte ge mig iväg. Gjorde klart i trädgården, rensade bort gamla växter ur rabatterna och så satt jag morötter i en pallkrage så att dom ska komma upp tidigt nästa sommar. Det funkar faktiskt för jag gjorde så ifjol och fick fina morötter tidigt.


Så satt jag på Kinabrors trapp och drack kaffe i solen och bestämde mig för att eftermiddagen skulle jag vara nere vid sjön, tända eld och laga min middag på öppen eld och spela på min trumma som jag inte gjort på väldigt länge.

 

Solen värmde så gott och det fanns inte en vindpust. Hörde en hund på andra sidan sjön skälla och några änder som pratade med varandra och så förstås den stora flocken med sidensvansar som flög från rönnbuske till rönnbuske och mumsade på det som fanns kvar.

 

Det var härligt att sitta där nere och jag tyckte att jag skulle unna mig det. Pratade i telefon väldigt länge med en vän och åt av mitt knyte med potatis, lök och sill och lite smör och dill. Det är ganska gott att göra knyten av lite av varje och lägga på elden. Det gör de enklaste rester till något jättegott.


 

Eftersom solen sken så varmt så var det varmt inne i strandstugan och jag kom på att jag inte legat där en enda natt i sommar och nu är sommaren slut men förhoppningsvis kommer en ny sommar och då ska det bli så mycket mer gjort än i sommar (så säger man alltid) Det ska bli mycket nöjen, många danser, måla det vita på huset och sitta på Kinabrors brygga med resten av släkten och njuta och leka med barnen och bygga brygga och vara ute på sjön och fara på utflykter till fina klippor och AMV och jag ska bestiga berget som vi inte lyckats med. Vi börjar bli så gamla nu så det är hög tid medan vi är någotsånär mjuka i kroppen. Allt det här sitter jag och tänker på den härliga dagen i oktober då man kan låtsas att det är sommar. Tror på nästa sommar och att den kommer att bli något alldeles extra. Det ni vänner är inte likt mitt negativa jag. Kanske håller jag på att bli en positiv människa. Det ni skulle ni väl inte trott.

 

Solen lyser på fint på fibblorna eller rättare sagt fröbollarna efter blommorna.

 

När jag vandrade upp till huset hade solen gått ner och så blev det tvärkallt på en gång men visst är det vackert och magiskt och sedan gick månen upp och jag åkte en sväng till Datafia och vi gick in i hennes lilla hus som nu nästan är klart och eldade i hennes spisar och det blev hemtrevligt och fint.


Nu är det dimma och träden är vita av rimfrost. Katten Morris var ut en sväng men kom in som ett skott när jag öppnade dörren. Skulle tro att det blev kallt om hans små söta fötter. Eldar i köksspisen och väntar på att AMV och Gubben ska komma för vi ska ut på äventyr idag. Det ska bli kul för den här veckan har det varit ganska tomt i Paradiset Fisksjön bara älgjägarna far fram och tillbaka med sina bilar.


Dagens ord: Hösten har en stillhet som sommaren saknar

Av Anita - 9 oktober 2016 14:25

En av mina bloggvänner tycker att vi ska beskriva tre av våra lyckligaste stunder och då nappade jag på det. Tänker till bara lite snabbt bakåt utan att räkna med nuet och de lyckliga stunder man hoppas kanske trots allt ska komma.


Det första jag tänkte på var ett ögonblick en stund när jag var riktigt liten kanske så där 3-4 år.

 

Att få följa med till ladugården på kvällen. Ligga i skällkon Lundas spilta vid hennes stora mjuka mule och höra henne tugga av det sommardoftande höet som jag låg i. Höra mjölken strila ner i plåtspannen och mamma sitta och sjunga medan hon mjölkade. Vi hade ingen el på den tiden men en stormlampa som liksom fräste och lyste ganska starkt så skuggorna dansade efter ladugårdsväggen och kattorna lapade mjölk. Doften av ljummen mjölk och kossa och sommarvarmt hö. Vilken underbar känsla av trygghet och lycka. Jag har alltid älskat kossor.

 

Så här såg jag ut. En liten tjej med stickestrumpor och livstycke. Minns ni vad ullestrumporna stacks.


Så kom tonårstiden. En ny bild blinkar fram.

Cattolica i Italien. Första utlandsresan. Möte med det romantiska i livet.

 

Uppe på gabice monte högt upp på ett berg låg den här stället. Ett ställe med rutiga dukar och skraltiga möbler men nedanför lyste staden och havet glittrade. I träden lyste det av insekter som kvirrade och lät och blinkade som stjärnor. Doften av mimosa var stark för det växte uppför hela berget "Strangers in the night" spelades på någon grammofon och där dansade jag med en vacker italienare med bruna ögon och lockigt hår och ni kan bara tänka er så romantiskt och härligt det var. Kanske tur att han var lika ung och blyg som jag så det blev inte mer än så men vilken stund. Det glömmer jag aldrig.


Så den klaraste lyckobilden av alla. När min son föddes gick det med snabba ryck tre timmar på bb så var han född och för mig så var det mycket värre att köra upp för körkort än att föda barn. Sjä'lva födseln minns jag inte så mycket av men när vi skulle åka hissen ner så blev vi fastnande i hissen och jag minns då hur han låg insvept i en filt och där vi låg i lugn och ro så mötte jag hans förvånade och blå blick och då smalt hjärtat till en varm klump i bröstet.

 

Som säkert alla mammor känner så tyckte jag att han var det vackraste som funnits på denna jord.


Ja, det kanske inte är så dumt att minnas det som varit härligt och bra och inte bara det som varit svårt och hemskt i livet. Det är som en trasmatta, det finns ljusa och mörka ränder och det gäller att hålla blicken på dom ljusa.

Vad vet man. Än finns det många ljusa ränder i livet matta att ta vara på och vara rädd om. Det gäller bara att se dom.


Nåja till vardagens grejor. Igår var jag med moster på fest på hembygdsgården. Dom hade gjort så fint och dukat med rutiga dukar och det var god soppa och bröd och äppelkaka och några killar som sjöng och spelade. Det enda jag var lite betänksam mot var att några av dom bar solglasögon. Va. det var vuxna karlar och det var nog så halvmörkt i lokalen. Skulle man vara tuff eller vad? Ja det är mycket man inte förstår i den här världen. Annars var det både mysigt och trevligt och roligt att träffa folk man inte sett på ett tag.


Idag är det mulet och råkallt. Mina planer på att gå ut och klippa ner växter blev det inget av. Det var så ruggigt. Datafia kom och vi fikade och sedan har jag pratat i telefon med minst fyra personer och det tar sin lilla tid det också. Slötittat på en gammal svensk film och bara liksom latat mig. Söndagseftermiddagar är till för att man ska lata sig tycker jag.


För första gången i höst tände jag i vedspisen och en skön värme sökte sig ut i hela nedervåningen. Känns skönt när det är råkallt ute. Inget är som en egen spis, lite smålycka är det också.


Dagens ord: Håll fokus på det lyckliga i livet och glöm bort det sorgliga. Man mår bättre då.-


Av Anita - 7 oktober 2016 19:10

 

Att ta händelserna i tur och ordning känns inte rätt just nu så jag tar början sist. Det ska vara lite omväxling eller hur?

Vaknade till en dimmig morgon. Katten Morris låg och småslickade på mitt öra och spann så sängen hoppade.

Låg och drog mig ett tag för nu när jag bytt till flanellakan är det så skönt att ligga och må gott, halvvaken och liksom kvar i drömmarna värld.


Klev upp och såg föret i köket varför berättar jag sedan. Flidde upp i föret. Såg att dimman lättat och då kunde jag inte låta bli att gå ut.


Hann inte utanför dörren innan nötväckorna, som är dom mest påstridiga fåglar som finns, kom farande och landade på mina armar och skällde och pep. Strax efter kom en hög med talgoxar och jag fick en utskällning för att jag inte köpt och gett dom frö. Det var bara att gå in och hämta bröd så det blev lugn och ro.


Fick sådan lust att gå badstrandsrundan men hann bara ner till bastun innan det började hända saker. Jag skrämde två änder som låg på bryggan och dom for iväg under kackel.


I stortallen satt ekorren och han tjattrade och följde efter mig hela vägen, hoppande från träd till träd och tjattrade och skällde.

 

Solen fick hela den torkade vassen att lysa och glimma och det var en härlig morgon. En hop nötskrikor kom farande och dom har en väldig olåt för sig.


Tre svanar kom farande och dom nästan nuddade skallen. Som ni vet sedan förut har jag inget gott förhållande till svanar. Dom gillar inte mig.


Det fattades bara att björnen skulle komma men jag såg helt nya spår efter rådjur och förstod att då är ingen björn i närheten.

 

Dom har så söta spår.

På tal om söta. Någon har ritat ett hjärta i sanden och jag hittade massor av snäckskal som jag dekorerade dom med. Ett hjärta i sanden känns väl fint en oktoberdag.

 


Jag hann inte mer utan gick hem och gjorde mig klar för att åka till Kälarne och få svar på proverna. Hämtade lotter på macken och pratade med killarna där. Åkte in och hälsade på fd Grannen så blev han glad och sedan till sköterskan och allt var ok och det gjorde mig glad. Blodtrycket var hur bra som helst.


Så hade nästan hela dagen gått och jag fick lust att bada bastu. Så fint ute och så skönt. Om man tittar ut i det lilla lilla fönstret när solen går ner så kan man se det mest magiska utsikt som finns.

 

Tittar man på himlen så är den också rent overkligt vacker och man kan sitta här länge och bara titta. Svettig och varm och nöjd med livet och tillvaron. Fast jag fått skäll av djuren kände jag mig nästan lycklig.

 

Nåväl mina vänner Då ska jag backa tills igår och det var meningen att jag skulle fara på vattengympa men allt blir inte som man tror. Det var en sådan där dag då kaffekopparna tar slut och när den ena kommer så far den andra.

Först kom en kvinna som ville ha salva till självsprickor och vi fikade och pratade.

Sedan kom en av gubbarna och ville fika och prata en stund.

Sedan kom en av mina väninnor och ville prata och fika en stund och så hade hela dagen gått.

 

Jag hann också med att gå bort och hämta posten hos Kinabror och skala och frysa in lite äpplen och hänga upp lite mera chili och ta bort blommor ur blomlådor och ersätta med enris och nypon.


Nu är helg och fredagskväll och jag sitter här i morgonrocken och skriver det här och inte fasen kommer jag på något bra dagens ord heller. Får väl hitta på något eget då.


Dagens ord: Man vet aldrig vad man råkar ut för, man kan lika gärna bli överfallen av fåglar som att hitta ett fint hjärta i sanden.



Av Anita - 5 oktober 2016 08:50

 

I söndags mojnade blåsten och det kändes bra. DansBritt och jag bestämde oss fort för att nu idag skulle det bli svampplockning. Vi drog iväg och oj så mycket svamp det var. Röldgul trumpetsvamp och trattkantareller i massor och vi fick nästan noja. Det tog inte lång stund förrän vi hade korgarna fulla.

 

Tänk så glad man blir av att vara i skogen en härlig höstdag och hitta svamp och framför allt så ska man ha med sig fika.

 

Vi gick upp på vår vanliga mossklädda kulle och satt där och drack vårat kaffe som smakar dubbelt så gott utomhus. Vi satt där och åt macka och fantiserade om att efter den här gamla vägen hade säkert många stannat på just den här fina kullen och fikat och hånglat och vilat en stund. Eftersom det inte fanns någon att hångla med fick vi väl ta och krama en sten. Även en sten kan behöva en kram ibland.

 

Så hem och vi åt en god middag med potatisgratäng och kött och pepparsås. Att få hälla upp svampen till torkning på spisen får en onekligen att känna sig rik, mycket rik. Vi skrattar mycket tillsamman DansBritt och jag.

 

Idag ska jag gå ut och ta in allt ur trädgården, urnor och krukor och klippa ner en massa växter. Sitter och gruvar mig lite. Det är 6 grader kallt och tar väl ett tag innan solen kommer upp och det blir varmare. Dimman ligger tät.


I måndags hade jag fullt upp med att laga lite mat så man ska ha om någon kommer och hälsar på. Lite äppelpaj och lite älgskavsgryta och annat smått och gott. Klippa den sista persiljan och frysa in och nu kommer jag på att jag inte har tagit upp alla morötter. Undrar om dom klarat sig i marken tro.


Måndagskvällen bar det av till Datafia för att vi skulle gå en promenad innan det blir mörkt på kvällarna. Nu har svanarna kommit ner till Singsjön och dom är vita och vackra men för ett förfärligt liv. Många var dom också, säkert 30-40 st.


Så kom då höstens finaste dag om än kall. Jag som skulle iväg till Kälarne och ta prover gruvade mig lite för det var att skrapa fönsterrutorna på bilen för första gången och man är lite rädd för halka. Det var ju dimma och fuktigt på vägen och då vet man aldrig men det gick bra och snart lättade dimman och visade av en rent genomskinligt lysande höstdag troligen den finaste.

Så det var bara att njuta av den, gå efter strandstigen bort till Kinabror och gå till badstranden och vet ni vad som hände där.

 

Dumma katten Morris. På andra sidan ån får jag se honom gå omkring och försöka stoppa ner tassen mellan stenarna och ta något där. Så skulle han tillbaka till rätt sida men troligen har han gått längre ner och balanserat på en stock och han har väl glömt var, osmart som han är. Så då står han där på andra sidan och ser mig och skriker som om han vore nära döden Sträcker sig efter mig och det är ju omöjligt så jag får gå ut i vattnet och ta emot honom och visst hade jag stövlar på en för korta så jag blev blöt om ena foten så det bara tjafs när jag gick där med den dumma katten i famnen. Då var han minsann nöjd med att lomma efter hem den lilla rackarn. En sådan här lugn klar och liksom lysande dag kommer inte så ofta.


Sov som en stock inatt och vaknade vid halvsjutiden av att katten satt på mig och klappade mig med tassarna. Vete sjutton varför han var vaken då men ibland är ingenting sig likt. Det skönaste med att vara pensionär är att kunna ligga och dra sig på morgonen och tänka på behagliga saker och läsa lite grann och borra in ansiktet i kudden.


Dagens ord: Ibland kommer det en dag som lyser mer starkt än något annat och livet känns rent fantastiskt.

Av Anita - 2 oktober 2016 08:03

 

Vi som tjurstannar på landet fast man gör allt för att vi ska flytta. Drar in det mesta polisen, tandläkaren och mycket annat. Sämre förbindelser än någonsin och högre skatt än någon annanstans. Vi försöker i alla fall göra så gott vi kan för att roa oss.


I fredags började det blåsa och löven föll bort och nu är det inte mycket löv kvar. Det är synd för det är så vackert med alla färger.

 

En av mina väninnor kom och vi träffas inte så ofta men nu blev det några timmar tillsammans då vi skrattade och pratade och eldade i braskaminen och skrapade lotter. Sedan skjutsade jag henne till henne föräldrar och där bjöds det på jättegod äppelpaj.


Hem och gjorde mig i ordning för kvällen. TuppOla med Fjällan kom och så kom Papperbeda och sambon och hämtade mig och vi for till Håsjögården på tacoafton. Vi som jobbat med sommarcafe i somras blev bjuden på det och det blev en mysig kväll med god mat och gott fika, lotterier och framför allt en tjej som spelade gitarr och sjöng. Hon hade en häftig contryröst och fick med sig alla på allsång. Så trevligt det var i all sin enkelhet. Det är nödvändigt att försöka göra trevliga saker tillsammans.


Så länge vi kan tjura till oss och stanna kvar och blunda för alla ödehus och nerlagda affärer. alla kalhyggen och igenvuxna åkrar. Blunda för att det inte längre finns några kossor som betar på ängarna och att allt går ut på att så fort som möjligt suga ur norrland dess rikedomar och dra dom ner till storstäderna.


En gång i tiden tillhörde vi Norge och det skulle man banne mig vilja vara igen för dom har en helt annan landsbygdspolitik.

 

Det var meningen att DansBritt och jag skulle gå till skogen och plocka svamp igår men det blåste så hårt. Att få någon nerblåst träd i skallen vill man ju inte vara med om. Så det blev till att ta till plan 2.

1. Fika hos DansBritt

2 Handla mat

3 Jobba

4. Fara in till Datafia och vi tog en promenad och sedan satt vi in innanfönster i PerEdholmstorpet.


Soldansaren. en bloggvän hade "höstvisa" på bloggen igår. "Dagarna mörknar minut för minut" och mina funderingar runt det snurrar i huvudet.

När man nu är så gammal som man är så har man inte oändlig tid framöver sig. Då är det hög tid att suga ut det gottaste ur livet och ta alla tillfällen till lycka som dyker upp. Nu är det inte tid att skjuta upp på framtiden. Nu gäller det att leva fullt ut så gott det går.


Om jag hade pengar skulle jag resa och se alla ställen som jag velat åka till Maderia, Skottland, England och naturligtvis Italien igen men det går ju inte. Man får leva livet så gott det går här hemma och inte göra en massa onödigt och jobbigt utan fokusera på det roliga och glädjefyllda. 


Idag ska vi nog gå till skogen och plocka svamp. Det har varit nollgradigt och jag hoppas att det inte frusit i växthuset. Här kastar man sig mellan sakerna minsann men just nu är jag lite rörig i skallen. Förlåt om det blir virrigt.


Dagens ord: Samla dom lyckliga stunderna blott.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se