Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - Söndag 23 feb 08:12

 

I kanten av granskogen ligger en liten grön äng, en liten röd ladugård och ett litet rött hus med vita knutar.

På vägen in till det lilla huset finna en björkallé med ljusa gröna blad.


I huset bodde en vanlig liten tant men det var bara som hon såg ut för hon var inte alls vanlig. Den lilla tanten hade en gåva som långt ifrån alla har.

Hon såg både tomtar och vättar och kunde prata med dom.

Det var ett tomtepar och deras två barn, en pojke och en flicka som bodde hos henne.


När tanten åkte bort bad hon dom vakta huset. Ibland hände det att dom hoppade in i bilen och ville åka med.

Speciellt den lilla tomtepojken var busig. Han åkte ruschkana på broräcket och klättrade på taket.


Tiden gick och tanten orkade inte med allt som skulle göras. Det där att skotta snö, bära ved och klippa gräs.Till slut insåg hon att hon måste flytta till en lägenhet och sälja sitt lilla hus.


Det lilla huset blev en sommarstuga för andra människor. Det sattes luckor för fönstren och björkarna klipptes till oigenkännlighet och på ängen lades stenar. All trivsel var borta för den lilla tomtefamiljen.


Vart skulle man ta vägen? Tomtar och vättar tycker om att vara i närheten av människor och djur men inte i stora samhällen.

Klart att tomtar inte har mobiltelefoner men det behövs inte för dom har i alla tider kört med tankeöverföring, ett behändigt sätt att kommunicera med andra.


Niklas Storefar fick ett SOS.meddelande Hjälp, vart ska vi ta vägen?

Visserligen fanns det redan många i tomtekollektivet i gula huset men vad då 4 till spelar väl ingen roll.


En fin höstdag gav sig Nicklas Storefar och Skogsnuvan iväg för att hämta den lilla tomtefamiljen.

Sedan vandrade dom över stock och sten, över berg och genom skogar för att komma fram till sjön och sitt nya hem. Från ingenstans dök en katt upp och gjorde sällskap.


I det gula huset i skogen vid sjön där kvinnan med långa håret bor märktes det att något hänt.. Det liksom tisslade och tasslade och rörde sig under stolar och bord mer än vanligt. Då och då försvann det saker och så dök dom upp igen. En dag låg henns små lyckostenar lagda till ett hjärta på bordet.


Kanske en dag kan kvinnan med det långa håret också se tomtar och kunna prata med dom. Hon känner att dom trivs i ala fall på sitt nya boställe och det är ju huvudsaken.


Dagens ord: Det finns mycket mellan himmel och jord som vi människor inte kan förklara och förstå och egentligen är det nog inte meningen heller. 

ANNONS
Av Anita - Torsdag 20 feb 09:40

 

En ny läsare av min blogg undrade varför jag inte tog skidorna när jag skulle förflytta mig på snön.

Det väckte obehagliga minnen till liv.


Visst, jag hade skidor eller snarare brädlappar när jag var liten. Inget spann och inget spår under och så gott som utan brätte. Dessutom bindningar som lossade hela tiden.


Så var det elastabyxor med hälla under foten. Kalla var dom och vi ska inte prata om dom stenhårda pjäxorna. Raggsockarna som blev blöta av snön.


Varje dag lika på vintern, oavsett väder skulle vi ut i skidspåret och magistern for sist och jagade på.

Dm högt med klabb under skidorna och när man skulle skrapa av ramlade man och blev ännu blötare och kallare.


Så de förfärliga skidtvälingarna som man skulle ha stup i ett. Där kom jag alltid sist till och med i 6-an åkte dom i 1-an om mig och jag kom alltid så sent att dom andra gått in och druckit choklad.


Eftermiddagarna i skolan satt man då med blöta raggsockar och fuktiga elastabyxor och frös.


Jag minns att jag hade en grön anorak och en mössa man knäppte under hakan för det var modernt då.

Till slut var då skolan slut och med den skidåkningen.


Många år senare i februari om jag minns rätt var jag helt ur slag efter en långvarig förkylning och tänkte att jag måste träna upp mig så skidor åkte fram och jag drog iväg på skakiga ben.

Den turen gav mig lunginflammation och hjärtmuskelinflammation och jag blev inte människa på ett helt år.

När jag ser skidåkning på tv mår jag rent fysiskt illa.


Så i 40-årsåldern började Pappersbeda och jag åka slalom. I barnbacken till en början och oj vad jag ramlade men till slut gick det riktigt bra och var roligt. Det var något helt annorlunda nästan som att dansa.

Nu har jag inte åkt på länge och det är nog säkrast att låta bli och hålla sig till sparken.


Man ser hur saker som hänt när man var barn påverkar en hela livet men det hade kunnat vara värre. Jag har inget minne av att jag blev retad av de andra barnen för att jag var så dålig. Det var mest magistern som var en plåga och en pina.

Min pappa och min kinabror var några hejare på skidåkning så inte vet jag varför jag var så värdelös.


Minns inte men troligen fick jag dåligt betyg i gymnastik men jag var vig och kunde både hjula och slå volter så det kanske kompenserade lite.


Jag har aldrig haft något behov av att vinna och tävlingar förstår jag mig inte på så för mig är det totalt betydelselöst vem som vinner. Nu pratas det bara om vinter.OS men mig kvittar det lika.


Dagens ord: Vad spelar det för roll om man blir först och bäst? 

ANNONS
Av Anita - Tisdag 18 feb 09:51

 

Nog har vi alla varit med om att precis när man tänker på någon ringer den personen precis då. I lördags blev det dubbelt.


Det var så att jag började känna att jag var tvungen att ta mig till Kinabrors hus för att ta bort adventsstakar och kolla musfällorna men det är ju oplogat och hela backen ner till honom skulle jag vara tvungen att pulsa i djupsnö och med den dåliga kraft jag har nu så kändes det oövervinnerligt.


"Tänk om Storfiskarn skulle vara ute och köra med snöskotern då kunde han kanske köra upp ett spår på sjön som jag kunde gå på" tänkte jag och visps så hörde jag en skoter komma utanför. Klart det var han och klart att han körde upp ett spår till mig.


På natten innan vaknade jag av att jag var hungrig och längtade efter kött, pommes frittes och bernesås så jag hade en fläskfile på gång. Ett tydligt tecken på att jag börjar bli frisk. Storfiskarn och jag började äta och så for tanken för mig. "Vet din mamma att du är här, hon är nog orolig när du är ute och kör i skogen". Han hade glömt mobilen hemma och vi ringde och då hade hon precis ringt och ringt och ringt och var naturligtvis orolig. Tankeöverföring igen.


Vi såg på en film och fikade och hade en trevlig eftermiddag. Fram på kvällen kom Datafia och gubben och så var lördagen över.


Söndagen gick jag iväg till Kinabrors hus och fixade det som skulle fixas. Det tog på krafterna att gå så sedan vilade jag i soffan länge länge.

DataFia fyllde år och jag for dit och fick smaka en härlig hembakad tårta men massor av jordgubbar som smakade sommar.

På kvällen bokcirkel.


Igår sken solen och det blåste inte ens. Droppade från taket och kändes faktiskt lite våraktigt.

Jag åkte ner till Hammarstrand för att jobba en stund. Där nere låg dimman tjock som gröt.

När jag kom hem tog jag sparken och åkte en rejäl tur. Det var jättebra sparkföre och sparken gled nästan av sig själv. I en extra solig glänta stannade jag och satt mig och solade och åt en apelsin.


Jag fick reda på att Kinabror och broder B kommer till helgen. Kul att något händer och så står det inte på innan Skatan kommer och hälsar på.

Det har varit ledsamma veckor nu och jag börjar bli rätt så less och så den envetna hostan som aldrig ger sig.


Idag är det mulet och grått igen och snöflingor dansar utanför.

Fick inbjudan till klassträff till sommaren och det är 50 år sedan vi gick ut 9-an. Det är inte klokt så gammal man är. Hur gick det till? Helt ofattbart och jag gillar det inte. All energi och all skönhet vart tog den vägen? Usch här sitter man som en gammal kärring och tittar på småfåglarna och dricker kaffe och jag inser att det är precis som det är.


Jag är en gammal kärring och jag undrar hur lång tid det tar innan jag vänjer mig och accepterar att det är så.

Accepterar att jag inte längre orkar sno runt som en vessla hela dagarna.


Dagens ord: Det måste vara något fel när det är finare att vara en gammal möbel än en gammal människa. 

Av Anita - Fredag 14 feb 20:16

 

Alla hjärtans dag vaknade jag till att solen tittade fram för första gång på länge. O-gradigt och fast hostan sitter i känner jag mig bättre och starkare.


Iväg på byn för att handla.Då träffar man många som vill kramas. Klart att man tar emot alla kramar man kan få en sådan här dag.


 

I brevlådan låg det här roliga kortet från vännen AMV. En kram på avstånd kom från Lekkamraten och det värmde också mitt hjärta.


För första gång på länge går jag ner till sjön och sitter en stund i solen. Känner hur min bleka och ämliga kropp slurpar in solstrålarna och känner hur ljuset och solen har fattats mig väldigt länge nu.


Tänkte sätta mig med vägföreningens räkneskaper men gruvar mig för Handelsbankens datasystem som alltid krånglar och jag orkar inte med krångel just nu.


 

Lägger mig i badet och tittar på den glada ängeln i taket istället. Pratar i telefon med faster och med sonen och Sofiepropp.


Ser på ekorrarna som jobbar med att försöka få av locket på solrosfröhinken. 3 20-kilossäckar har jag matat fåglar

och ekorrar med i vinter men skit samma dom behöver verkligen mat.


Så till er alla en jättekram och ni som har någon i närhet glöm inte att kramas en sådan här dag.


Dagens ord: Alla behöver en kram då och då.

Av Anita - Onsdag 12 feb 12:10

 

När jag var liten älskade jag färgen GULT. Min gula basker, min gula angorajumper, den gula klänningen, tussilagon och maskrosen och talgoxen.

 


Nu när jag ser foton från ungdomen minns jag att citrongult var min favoritfärg.

Den här klänningen älskade jag. När den blev omodern sprättade jag upp kjolen och använde den som gardinkappa i mitt sovrum i många år. Tyckte om när morgonsolen sken igenom och fick hela rummet att lysa av ljus.


Jag hade gula byxor och till och med en kappa som jag tyckte mycket om och som jag kände mig fin i.. Klart jag hade gula sandaler och på examen i 9-an hade jag en citrongul spetsklänning med stela underkjolar.


 

Säg den fröjd som lever länge.

Så kom den nya moderna tiden och FÄRGANALYSEN. Man var årstiderna och jag var vinter. Vinter jag som hatar vinter?

Jag skulle inte alls ha gult utan helt andra färger och klart man tror på dom som liksom ska veta istället för att känna efter vad man ville och tyckte om.


Dum som man är trodde man att andra visste bättre och så var det gula borta.

 

Numera är det knallblått, turkos och rött som gäller. Jag har i alla fall inte köpt det där med grått vitt och svart som också fanns på min lista.


Så av en slump fick jag en gul fleasjacka och den kändes uppkäftig och liksom lite " skit samma vem bryr sig".


Det är så löjligt att man ska bry sig om andras åsikt. Att trycka undan känslan av vad som känns bra för just mig.

Känn efter? Vilken färg känns bra? Vilken gör dig glad?

Skit i färganalyser och andra åsikt. Du vet bäst. Låt inte andras råd styra dig! Det finns experter på allt men som sagt smaken är olika och din är bäst för dig själv.


Den härliga tussilagon gula fäg. maskrosens lysande solar. Solskenet. Gult är en härlig färg och vim hittade på att gult är fult?


Dagarna går och långsamt återfår  jag krafterna men natthostan går mig på nerverna och än orkar  jag inte gå några längre stunder men lite långsamt plockar jag undan julen bit för bit. Det gäller att ha tålamod med sin sköppliga kropp.

 

Fåglarna och ekorrarna äter som attan idag så jag skulle tro att det blir snö snart.

En av mina gubbar kom just och han var så snäll att han skottade fram min spark som försvann under takraset härom dagen. Som tur är så gick den inte sönder i alla fall.


Dagens ord: Det gäller att lita till sin egen känsla och inte tro att alla andra vet bättre. 

Av Anita - Måndag 10 feb 11:01

 

Kallsvettig lyckade jag ta mig till affären i fredags och handla lite mat. Sedan vilade jag på soffan resten av dagen. Det töar och snöar och jag ser att jag totalt glömt bort julgranen och den börjar barra.


Sådan tur att SofiePropp kom på lördagen och kan hjälpa mig. 

Det tar lång tid att klä av julgranen så mycket pynt som jag har på den. Varje är när jag plockar ner alla kulor och änlgar och glitter tänker jag på hur det kommer att bli nästa år den här tiden. Tänker på att sista åren har det bara blivit sämre och sämre. Nå, nog om det.


Medan jag vilar på soffan bakar SofiPropp muffins och så börjar hon laga mat.

 

Ett jättegott recept pasta med kräftstjärtsås. Ljuvlig. Jag som inte ens velat titta på mat åt faktiskt två portioner.


Resten av kvällen såg vi på "Den oändliga resan". Det var många avsnitt men vi såg alla. Så skönt att ha sällskap och bli lite ompysslad. Det var precis vad jag behövde.


Nu är det OS och det är sport bara sport men det skiter jag i.

Förstår inte att det är så viktigt. Då kan man helt plöstligt flytta tvprogram och radioprogram så sporten får komma fram till varje pris och helst på varenda kanals.


Jag har inte ens sett invigningen för när jag hörde hur dom där borta behandlar folk vill jag bara spy. Man kommer dit och jobbar och när man vill ha lön får man ett spett i ändan. Det är säkert bara ett toppen på isberget av illdåd och till ett sådant ställe åker hela världen för att leka. Skamligt att det toleraras och bara för sport. Men....sport är inte sport längre, det är pengar och makt som allt annat.


Nåja Söndagen kommer med tö. Sofiepropp och jag tar av det sista från granen och kastar ut den och så har man då barr i hela huset. Dammsög bort det mesta men jag vet att det finns kvar. Kanske är det lite ljusare idag så jag får försöka suga en gång till minst. Usch.


Så kommer Storfiskarn och plogar. Det går inte så bra med snöslungan för det bara beckar igen med blötsnön.


Så ska SofiePropp och jag iväg på film. "Frost". Vilken film, vilken musik. Det är inte en barnfilm utan en film för alla som har sagosinnet kvar. Det var barn i alla åldrar på bion och inte ens de minsta barnen blev otåliga. Se den!


Nu är måndag och efter en hostig natt krakar jag mig upp och får se att det rasat från taket och min spark sticker upp bara lite lite under snön. Jag har glömt att flytta den.


Julgranen dö. ekorrarna sura och sparken fast i snön, blommorna ovattande. Några dagars uppmärksamhet bara.


Dagens ord: Det behövs så lite för att tappa kontrollen.

Av Anita - Torsdag 6 feb 21:21

På skagika ben börjar jag repa mig från flunsan som hållit mig i sängen i nästan en hel vecka oförmögen att klara de enklaste sysslor.


Morgonrocken blöt av svett, lakanen likaså och jag skulle inte orka att ens tänka på att byta. På spagettiben får man vara glad att man kan ta sig på toa.

Värk som flyttar sig från tänder till ben och upp igen. Torr i munnen. Håret som jag inte ens orkar kamma tovade ihop sig till en stor knöl i nacken. Inte orkade jag äta något heller. Tur att jag hade massor med frukt hemma och hjorton och mjölk slank ju ned som tur var.


Tänk att man kan bli så sjuk av en vanlig flunsa . Det är väl åldern kan jag tro, allt blir sämre och långvarigare.

Fåglarna och ekorrarna och grannen har fått klara sig själv.


Det är sådana här gånger man önskar att man var liten och att någon torkade ens svettiga panna och bytte lakan och gav en varm choklad och te. 


Smittar gör man ju också så ingen vågar komma hit.

Jo i lördags kom Datafia och gubben och hade med kycklingsallad så jag skulle få något i mig och Storfiskarna har varit här och plogat och hämtat posten. Grannen har mest gnällt. 


Idag är första dagen jag kan vingla omkring och mata fåglar och hämta post.

Dessutom har jag slängt mig i badkaret och svättat håret. Satt i soffan och det tog banne mig 2 timmar att reda ut det toviga håret.


Känner mig bättre får imorgon måste jag komma iväg och handlal för det är tomt på mat och jag måste äta för att kunna repa mig och få tillbaka krafterna.


Jag har sovit och sett på tv och svettats och sovit igen. Jag har inte ens orkat sätta på datorn men nu är den igåne men att hitta på något fyndigt dagens ord vet jag inte om jag klarar.


Dagens ord:när det varit värre kan det åtminstone inte bli sämre hoppas man.

Av Anita - Måndag 27 jan 15:03

När man vaknar en grå och blåsig morgon i paradiset Fisksjön och sakta tar sig ner för trappan och in på toa så ser man det man inte vill se.

Jag ser att min aura är liten och klen. Så ska det inte se ut. Det kanske man kan göra något åt. Enklare än att göra något åt det bleka och skrynkliga ansiktet jag ser i spegeln.


Vad gör man då? Ja, man kan vara snäll mot sig själv och bestämma sig för att bara göra postiva saker. 

Börjar med att koka kaffe och bre mackor.

 

Är det ingen som pysslar om en får man göra det själv. Tar med kaffet och mackorna och kryper ner i sängen igen. Nya boken från bokcirkeln ligger ju här och väntar på att få läsas. 


Jag hade en gång en man som gav min kaffe på säng ibland och så fick jag det alltid hos min faster när jag var liten. Jag minns det som något gott och omtänksamt och njuter av det även om det är bara jag själv som ger mig fika på säng numera.


Nu är den här skitmånaden snart slut och jag läser tillbaka på min gamla blogg 4 år tillbaka och 3 och 2 och ser att det kunde ha varit värre. Strängt taget är det väl lite bättre.


Magsjuka, trasig bil, tandvärk,kallt och slut på ved, helt utan pengar, tomt kylskåp. igendrivna vägar, ingen som hälsar på. 30 gradig kyla, ja listan över hemskheter i Januari kan göras hur lång som helst. Dessutom brukar jag drabbas av en vinterdepp som inte är av denna världen.


Så nu känns det faktiskt bättre. Veden räcker, värmepumpen håller huset varmt, folk kommer mest varje dag, ganska frisk är jag och bilen går även om jag måste byta stötdämpare snart. Nya pengar har kommit in och kylskåpet är inte tomt så vem är jag till att klaga? 

Snöar vägen igen kan jag stanna inne och storfiskarn har lovat att ploga min gårdsplan.


Fåglarna äter ur min hand och ekorrarna springer runt fötterna. 


Från det ena till det andra.

Såg en reklamsnutt som gjorde mig beklämd härom dagen.

Fredagsmys. En familj sätter sig. Alla har hörlurar och varsin platta att se vad dom ville i. Ska det bli så. Ska vi sluta att umgås. Sitta som robotar och glo på varsin platta. Herre je vilken hemsk framtid.


Nåja jag fortsätter att skämma bort mig själv. Ser på en gammal film på kanal Golbal. " Doktor Glas".

Så kommer en av gubbarna och jag sätter på kaffepannan på vedspisen och snart sprider sig en hemtrevlig doft över köket. Vi äter upp dom sista bullarna och pratar. Han hade sett en skabbräv och vi tycker så synd om honom. Hoppas någon av jägarna skjuter den och befriar honom från plågorna.

Samtalsämnen fattas aldrig oss  emellan.


Sedan ett besök hos grannen och hämtning av post och fågelmatning. Tänkte ta en promenad men det blåser så väldigt kallt så jag gick in igen.


Vad gör man då för att öka på energin?

 

Tittar i mina gamla bokmärkesalbum och det gör mig glad. Jag minns till och med doften av en del av bokmärkena och vem jag fått dom av. Så vackra är dom också.


Fortsätter med att titta i gamla album från tiden då jag var ung och vacker. Tiden då jag dansade och kysste vackra italienare och åkte utomlands rätt ofta.

När man  njöt av italienska solen, dofterna och maten. Då när benen var bruna och långa och inte vita och fulla med åderbråck som nu. Då när jag var jag och inte den främmande tant jag ser framför mig nu för tiden.


Nej. det ökade inte min energi ett endaste dugg.

Så du som är ung. Tänk på att det är nu du ska leva. Det är nu du ska samla fina minnen att kunna ta fram när du blir gammal. Jobba så lite du kan och lev och ha roligt så mycket du kan.


Jag fortsätter att samla energi genom att ta mig ett härligt skumbad. I taket har jag målat en glad ängel som ler mot mig när jag ligger i badet med en tidning och ett glas hallonsaft av egen tillverkning.

Nu får man försöka glädja sig åt dom små sakerna i livet.

Att jag inte behöver frysa och att jag är skapligt frisk och att jag har många fina vänner.


Dagens ord: Det gäller att se glädjen i det lilla.  


Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

46 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se