Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - 9 november 2017 10:40

 

Har ni hört om tanten på över 80 år som bor på tredje våningen i ett hus utan hiss. Där har hon bott i nästan 30 år. Så får hon en stroke och sitter i rullstol men hon får avslag på ansökan om att få komma till ett äldreboende.


Hon får hjälp av hemtjänsten men hon kan inte komma ut. Ett halvår har gått och hon sitter där som fånge i sitt eget hem. Tänk er att inte komma ut i luften en enda gång.

Hundar ska ut var 4-de timme men gamla sjuka är det tydligen inte lika noga med.


Handläggare på kommunen undrade om hon inte hade någon anhörig som hon kunde bo hos. Jo då hon har en 92-årig syster i Finland så det kändes ju inte som något alternativ.


När man intervjuade handläggaren så sa hon att man som gammal måste tänka till och flytta till nedre våningen innan man blir sjuk eller köpa sig en ny lägenhet. Med andra ord: Skyll dig själv om du blir gammal och sjuk. Nog är det själva faan. Nu blir jag så förbannad Alla ska få andas frisk luft. Det är banne mig en mänsklig rättighet


När man börjar tänka på det så blir man rädd. Man blir ju äldre och äldre och samhället blir hårdare och hårdare. Jag som är van att leva utomhus skulle nog dö ganska fort om jag blev instängd men det är kanske det dom vill. dom som bestämmer. Ju fler som dör desto bättre. Gamla människor har tydligen inget som helst värde dom kostar bara pengar. Nå jag ska försöka få bort den sorgliga bilden av den gråtande kvinna och hålla mig till dagen som är.

 

Inte har jag gjort så mycket nytta den här veckan men målat en skohylla och städat ett köksskåp har jag gjort. Dessutom har Jack och jag gått omkring i skogen varje dag. Det gäller att försöka utnyttja de få ljusa timmarna och vara ute innan snön kommer och förstör.

 

Igår var vi till Bräcke och grattade Gubben som fyllde år. Idag är det blankis på vägen och det är nästan inte ljust fast det är mitt på dagen. Jag ska i alla fall försöka få mig till att fara på vattengympan. Jag har ju stått över några gånger nu av olika mer eller mindre tråkiga skäl.

 

Dagens ord: Undrar om inte instängdhet i en lägenhet är lika bedrövligt som ättestupan förr i tiden.

ANNONS
Av Anita - 4 november 2017 20:59

Morris väcker mig vid sex. Känner att det är kallt i sovrummet. Jag sätter på radion för att lyssna till Lisa Syren och hennes program med gamla låtar.

Släpper ut katten och kryper ner i sängen igen. Jag inte satt på flanellakan ännu men en pyjamasjacka har jag på mig. Nu börjar det vara kallt i sovrummet.

Förstår att det är kallt ute.


Tar fram en bok och börjar läsa. Jag läser just nu en serie böcker av Vibeke Olsson som handlar om kvinnan Bricken och hennes liv vid sågverket Svartvik vid Sundsvallskusten. Så bra.


Nu är det så att det är pocketböcker med små stil och till sist har jag varit tvungen att börja med läsglasögon. Det är bara ena ögat som jag ser dåligt med så jag har tagit bort glaset ur det andra ögat och det ser väl konstigt ut men det skiter jag i.  Ålderstecken är det ju. Ett till. Jädrans.

Kallt på golvet. Yllesockar på.

Ser att det är 5 minusgrader ute och vitt på marken av rimfrost. Hör att jägarna far förbi på vägen.

 

Så fort jag tänder lampan i köket kommer fåglarna och knackar på fönstret och vill ha mat. Jag tittar på dom medan kaffet kokar. Till och med domherrarna har kommit nu.

Dom får vänta en stund medan jag tänder i spisen. När jag går ut till fåglarna slinker katten in. Han tycker nog att det är för kallt. Jag hör Jack skälla borta hos Kinabror.


Jag har sovit som en stock inatt trots fullmånen.

Vindstilla och sol. Nu är det läge att elda brasan som legat hela sommaren.

 

Det tog sig bra från början.

 

Kinabror och jag satt oss på trappan och drack kaffe ur termos och tittade ut över sjön som har fått lite is nu.

 


Gårdagen var också fin. Sista vattenleken vid badstranden för AMV och hunden Jack och solen värmde faktiskt.

 

Naturligtvis tände jag ljus på gravarna och det gick bra i år. Det har hänt att man pulsat i djupsnö och att det har blåst så ljusen blåst ut men nu var det toppenväder.

 

Så tände jag förstås tre ljus hemma hos mig. Ett för året som gått. ett för det som är nu och ett för det som kommer.

 

Det var min tur att laga mat och sedan blev det kväller och solen gick ner och månen gick upp.

 

Ser på "Morden i Midsommer" och så har den här dagen gått och imorgon är en annan dag.


Dagens ord: Ibland kommer det fina dagar fast det är höst. Tack och lov för det. 




ANNONS
Av Anita - 2 november 2017 08:50

 

Dags för månadsbilden och den är lika tråkig som förra månaden. Min björk har fällt alla blad och ute är det grått och höstlikt. Visserligen ingen blåst men inte heller någon sol.


November månad ligger framför oss som ett oskrivet blad eller en omålad tavla. De sista dagarna har jag sett bloggvännen Skatans bilder från hennes målarkurs i Skottland på ett fint slott. Jag suktar efter hennes bilder och förstår att hon blir inspirerad av den härliga miljön. Det är ju dit jag skulle velat åka men nu blir det inte mycket åka för mig vad jag kan förstå. Det blir väl någon tur till Hammarstrand och Kälarne och det är väl inte så spännande.

 

Det regnar ute idag och det får jag väl vara glad för. Härom dagen var det snö och det är ju värre.

 

Ser mig omkring. Känner att kaffepannan håller på att koka över. Fåglarna mumsar frö utanför och imorse hängde cyklamens blommor ner men nu när jag gett den vatten har den rest sig och ser fin ut. Katten Morris sitter bredvid mig vid datorn som han alltid gör på mornarna.  


Det har ju varit spökdag men jag har inte firat det speciellt. Jag firar mindre och mindre nu för tiden.

 

Förr tog jag mig till och med tid att gröpa ur en pumpa och sätta ljus i. Nu gör jag inte s+å mycket roligt. Jag målar inte. jag gör ingenting av ull, jag gör ingenting av luffarslöjd och jag har inga fester längre. Vet inte vad som händer. Jag har nog blivit en gammal tråkmåns. Nåja jag har länge tänkt måla en skohylla men haft ont i armen så det har fått vara men kanske blir det gjort under tråkiga november.


Jag gruvar mig för november. Halka och snö och Kinabror som åker till Skåne och blir borta jättelänge. Ensam i hela byn och färre och färre människor kommer och hälsar på. Mörkt mest hela dagarna och ganska ensamt. Hunden Jack och katten Morris som inte kan hålla sams och blir det snö finns det ingenstans att gå, bara på den halkiga byvägen.


Nej nu ska jag inte måla faan på väggen.

 

Det kan ju bli skapligt också åtminstone halva november. Idag är i alla fall inte något oskrivet blad. Jag ska ta mig till att göra en ny köttfärsrätt och så en äppelkaka. Jag ska äta middag hos Kinabror och gå ut i skogen en sväng med hunden Jack om det slutar regna. Sedan får vi se.


När AMV och jag var till Kolbjännsjön förra veckan ropade jag till vättarna och dom ropade tillbaka. Jag fångade det på film och kanske kanske det funkade att lägga in den på bloggen Vi gör ett försök.


  Så där ja.Det gick ju inte alls något bra. Trist för er och trist för mig. Inte ofta man hör vättarna ropa.


Oj nu kokade kaffepannan över på vedspisen och det ska ni veta blir ett väldigt stök och luktar bränt kaffe och det kommer det nog att göra hela dagen men skit samma.


Dagens ord: Bättre en överkokad kaffepanna på spisen än brända fingrar.

Av Anita - 30 oktober 2017 09:11

 

Måndagsmorgon och jag sitter här och tittar ut över en blåsig sjö. Bara ett par grader kallt men oj så det biter i öronen när jag går ut och matar småfåglarna. Kaffepannan står på vedspisen och kokar och spisen är varm.


Det har varit en helg utan större äventyr. När solen skiner och snön inte längre har kommit då lämnar jag allt jag skulle ha gjort och drar till skogs med hunden Jack.

Visst jag har varit ner i bastun en sväng och tagit upp alla mina rosa badlakan för att tvätta dom inför vintern.

Gjort kycklinggryta och ätit med Kinabror men annars har jag bara gjort onödigheter. 


 

Det är fint när solen silar ner mellan träden och det doftar som det bara gör på hösten.

Tänkte egentligen gå en helt annan väg men dels så är det älgjakt och så har man sett en björn på myren där jag tänkt mig att plocka tranbär. Det är inte så lämpligt att möta björn om man har hunden med sig.

 

Otroligt blött är det i markerna och bäcken är lika full med vatten som den brukar vara på våren. Det har varit ett konstigt år vad det gäller vädret. Någon sa att det skulle bli en kall vinter och jag gruvar mig redan.


Första året när jag hade pension och slapp jobba tyckte jag att det var härligt med friheten. Härligt att inte behöva kliva upp när det var mörkt och försöka köra genom snön till jobbet. Härligt att kunna gå ut mitt på dagen när det var ljust och skotta snö och göra sådant i ljuset istället för på kvällen när man kom hem trött och eländig.


Nu har man vant sig och jag känner mig mest av allt väldigt gruvsam inför vintern.  Speciellt nu när Kinabror ska åka till Skåne och bli där länge och jag åter blir ensam i byn. Som tur är kommer alla mina nära och kära hem till jul i alla fall.

 

Så hunden Jack och jag vi vandrar kors och tvärs genom skogarna och jag kisar mot solen och försöker suga åt mig allt D-vitamin som möjligt är. På sätt och vis är det bra att jag är lat en helg så min armbåge får tid att läka.


Så måste jag väl säga något om det där fjasket med sommartid. Rent egoistiskt så skulle jag vilja att det var sommartid hela tiden för nu på vintern blir det mörkt en timme tidigare och det är inte bra. Igår när jag skulle hem från Kinabror bad jag honom skjutsa hem mig för det var kolsvart och jag vet att slagugglan far omkring runt hans hus och jag vill inte ha den i skallen en gång till.

 

På vissa ställen är ormbunkarna fortfarande gröna och jag gillar ormbunkar. Hemma på gården har dom redan frusit och ligger ner.

 

Ser att fönstren är skitiga nu när solen lyser in men det skiter jag i. Det lär väl snart vara mörkt hela tiden och vem ser då att fönstren är skitiga. Inte jag i alla fall. Vi kvinnor gör så mycket onödigt och så blir vi sura och vresiga för att ingen ser vilka enorma mödor vi lägger ner på våra hem.


Nej ut i skogen med er medan ni kan. Alla väntar på snö men jag vill ha bart så jag kan känna friheten att röra mig överallt och förhoppningsvis är det dags för jägarna att sluta jaga och björnen att gå i ide och då är skogen fritt fram för mig om inte snön kommer och förstör alltsammans.


Ha en bra dag och en bra vecka vare sig ni är lediga eller jobbar. Visst är det väl den här tisdagen det är spökdag förresten. Jag bryr mig inte så mycket men kan väl ta fram min gamla kraxande häxa i alla fall.

 

Dagens ord: Bättre en kraxande häxa i hallen än skogen full med varulvar.



Av Anita - 27 oktober 2017 09:01

Deppardag när snön föll men telefonerna ringde i ett. Det var Faster och det var Moster, det var fd Grannen  och det var Sofiepropp. Pratade med min bloggvän Skatan och ytterligare en vän som hade goda nyheter. Snön smälte bort och fåglarna flockades utanför fönstret. Allt blev ljusare.

 

Så igår var det mulet men inte lika mörkt (eller var det bara min känsla) Jag skulle egentligen fara och på vattengympa men så kom AMV och Gubben och AMV och jag fick en ide. Jag kan bada hela vintern men nu är det sista chansen att göra en nostalgivandring till Kolbjännsjön innan snön faller och gör en till fånge.


Det var där vi tillbringade tiden under 60-talet. Det var AMV Ninne och jag och då kallades vi för Dolly, Ninne och Ängeln. Det var där vi bodde i skogskojan och åt spagetti och köttfärssås på burk, Varmkorv i dom där långa burkarna som fanns då, rotmospulver och drack Merry den dricka på grön flaska som inte längre finns. Var det riktig fest köpte vi små trekantiga bekelser med choklad på sidan och grön marsipan uppe på. Minns ni? Den rotmosen var förfärlig men inte lika illa som potatismospulver som var som flingor och smakade tapetklister.


Vi låg på lusiga halmmdrasser och nästan jämt kom killkompisarna och hälsade på. Vi gick på stigen upp som var någon kilometer över backar och kullar, över myrar och skogar.


Det var där som vi hade nudistklubb men jag tror inte det blev långvarigt pga myggen. Jag minns inte riktigt.

Det var där dimmorna dansade och vättarna ropade tillbaka från berget. Det var där näckrosorna blommade och älvorna dansade. Det var där magin var stark.


Det var länge sedan inser vi nu när vi går dit och nästan ingenting är sig likt. Stigen är för länge sedan borta under kalhyggen och sly men vi går en annan väg och kommer fram till sjön.

 

Sjön ligger där i alla fall lika magisk och lugn och tyst som vanligt.

 

men.....alla gamla hus har fallit ihop till och med den gamla ladugården. Ängen är borta och den jättestora häggen som alltid mötte oss med sin goda doft är död.

 

Den står där som ett gammalt benrangel och det är riktigt kusligt under de stora träden och de nerfallna mossövervuxna stockarna som ligger överallt. Fiskargubbarna har kastat ölburkar och skräp överallt och det är svårt att komma tillbaka till stämningen som var. Här skulle man lätt kunna spela in en skräckfilm.

 

När man kommer hit så ska man tända eld som man alltid gjorde.

 

Allt är blött i skogen men vi lyckades samla lite kvistar till en liten brasa.

 

Naturligtvis ska man ropa till vättarna på berget och naturligtvis svarar dom som vanligt. Jag försökte spela in ljudet men av någon anledning kan jag inte överföra videor till bloggen fast jag försökt.

 

Vi bestämde oss för att gå runt sjön men fick ge upp på det för det var så otroligt blött överallt och vi hade lite dåligt med tid för det fanns andra planer för kvällen.

 

Vi satt i alla fall en stund på trappen på stugan, som inte var stugan vi bodde i för den brann upp, och mindes. Även om mycket var borta så var samma känsla av att vara iaktagen där och doften och känslan fanns någon stans inom en. Traskade hemåt för vi skulle på jazzklubben i Kälarne framåt kvällen. Tänk att det var så länge sedan.


Så for Kinabror, AMV, Gubben och jag till Kälarne. Det var buffe med massor av god mat som vi åt och hungriga var vi för vi hade ju varit ute hela dagen och rört på oss.

 

Chris Hiatt från Amerika med två killar. Oj så han kunde spela. Han såg ut som en gammal cowboy och hans andra gitarrist såg ut som en gammal indian. Det var en fantastisk kväll`med fantastisk musik.

 

Vet inte om jag hört honom förut för han har varit här förr. Det var fullsatt och det undrar jag inte på. Vi gör så gott vi kan för att roa oss minsann.


Så ser man hur fort det kan vända. Från en deppig snöig dag till en helt igenom härlig dag.

Nu är det fredag och som vanligt ska vi iväg till Hammarstrand och handla och tro det eller ej. Det regnade lite smått imorse när jag matade fåglarna men nu börjar det ljusna och jag tror till och med att det kommer någon solglimt idag.

Jag har skickat efter att band som jag ska ha för min tennisarmbåge och hoppas det blir bättre. Jag gillar inte när jag inte ens orkar lyfta kaffepannan. Att inte lyfta kaffepannan är gränsen tycker jag.


Dagens ord: Hundratals fåglar flyger utanför och snön har smält bort och det finns en förväntan i mig.

Av Anita - 25 oktober 2017 11:11

 

Det ljusnade nästan aldrig igår.Jag gick ut för att mata fåglarna och stod på bron och kände den speciella lukten av snö och deppet slog till genast. Bestämde mig för att inte åka på trivselträffen som jag tänkt.

 

Kinabror och kompisarna lagade hål på vägen och jag och hunden Jack gick till skogen för jag orkade liksom inte med det jag egentligen skulle göra. Egentligen skulle jag städa och tvätta och en massa nadra hushållsysslor men det tyngde mig så vi smet iväg till skogs. Det är alltid vilsamt att gå i skogen på mjuka mossan.

 

Stora slagugglemamman har varit runt Kinabrors sommarstuga i flera dagar nu och både Mustachen och Kinabror har sett den och förvånads över dess storlek. När jag gått från Kinabror går jag en annan väg för jag är lite rädd för henne efter att hon anföll mig i vintras.


Så gick vi hem och lade oss på soffan Jack och jag. Katten Morris var inte ens ut. Katter känner när det är oväder på gång.

 

Det blev ingen snö igår men imorse började det regna och så blev det snö. Jag vill INTE ha snö. Jag vill INTE ha vinter. Inte får jag bestämma, egentligen är det väldigt lite jag får bestämma.


Inte har jag mycket att skriva om en deppig dag. Det var så mörkt imorse att jag lät kinalyktorna i fönstren skina. Snö började dala men den går nog bort för nu regnar det. Tänkte ge er livets träd som kom ur min penna för länge länge sedan.

 

Tankar om jorden knyter långa band,

band av siden. band av rep.

Trädens grenar är som livet. roten djupt ner i moder jord ger styrka och stabilitet,

grenarna växer åt olika håll, valet finns vid varje grenklyka.

Tar du den rätta grenen och rätt igen kan du komma till trädets topp och se ut över världen.

Väljer du en annan svagare gren kan du bli stannande och aldrig nå längre så välj noga vilken gren du

ska klätta på.


Livet är som en flod. ibland långsam och sävlig. ibland som ett forsande vattenfall.

Det ska så vara och det är bara att följa fjödet och känslan.

Så säger jag dig och låt dina tårar falla till marken. sugas upp av moder jord och fukta jorden och sedan vara borta,

Det du äger och det du har finns inom dig och är din största skatt.

 

Dagens ord: Vädret är i alla fall rättvist. Ingen kan göra något åt det.

Av Anita - 22 oktober 2017 09:43

Jag börjar bli glömsk och inte kan jag skylla på stress heller. När man jobbade och skulle ha massor att hålla i skallen kunde man ju skylla på det.

Nu klarar jag inte att hålla mer än tre grejor i skallen och så blir det som det blir.


Torsdag är ju vattengympadag men nu skulle jag göra mer än så. Jag skulle till kyrkogården och sätta upp lyktor där, jag skulle på macken och jag skulle till Fd Grannen och betala hans räkningar. När jag kom ut från äldreboendet fick jag se att jag hade glömt kassen med badkläder och det var för sent att åka hem och hämta den. Äsch skit.


Nåja det gjorde inte så mycket för faktiskt var det oktobers vackraste dag. Solen sken och det blåste inte mycket. Jag hämtade hunden Jack och och vi gick på vägen upp mot Vallbodarna.

 

Det var länge sedan jag gick där och solen värmde skönt på ryggen när vi gick upp för backarna. Tänkte att jag skulle gå och se hur fäbovallen såg ut men naturligtvis var stigen borta och det var kalhygge och sly och kvistar som låg kors och tvärs. Jag hittade helt enkelt inte dit och sörjer den lilla fina fäbovallen som försvunnit i skogsjättarnas gap och skogsmaskinernas rumstrerande i naturen. Å vad jag saknar de fina stigarna som fanns förr.


Vi gick hem igen och nere hos Kinabror låg sjön blank och vacker och han hade fixat pölsa och pärer till middag.

 

Vilken fin kväll. Tänk så annorlunda allt blir när det inte blåser och solen skiner.

 

Solen letar sig in och lyser på timmerväggen på hans hus.


Så går jag hem efter strandstigen och marken luktar fuktigt och ekorrarna tjattrar i träden.

 

Mossan är mjuk och gå på men nu börjar det bli mörkt tidigt på kvällarna så det står inte på innan det är skymning.

 

Så blir det fredag och som vanligt så far Kinabror och jag till Hammarstrand för att handla och äta på hotellet tillsammans med DansBritt.


På eftermiddagen kom AMV och Gubben.

När man jobbat på sommarcafe blir man alltid bjuden på middag på Håsjögården en kväll på hösten och fredag var en sådan kväll. Vi åt tacos och pratade med folk och sedan åkte vi hem. AMV och jag gick i mörkret från Kinabror och hon låg över hos mig. Vi skulle titta på meteorregnet som skulle vara, men då hade det dragit upp dimmoln så vi såg ingenting.


Igår var det att ta reda på älgkött. Kinabror hade fått köpa kött som tur var så vi malde och paketerade och sedan kom hans son och hälsade på.


Jag gjorde fläsklägg och rotmos och det var som vanligt gott.

Så ringde Broder B och talade om att han och hela hans familj skulle komma upp till jul så julafton blir troligen en sådan där jul när vi är många och det ska bli väldigt roligt. Det var länge sedan vi var tillsammans på julafton så det ska bli kul.


 

Katten Morris är mätt efter att ha fått smaka köttfärs och ligger mest och latar sig. Likaså gör hunden Jack och jag kokar ärtsoppa på buljongen som blev kvar efter fläskläggkoket.


Det är mulet och halvmörkt ute fast det är långt gånget på morgonen och min vänsterarmbåge värker som vanligt.


Dagens ord: Nu gäller det att ta tillvara alla solglimtar som man kan för snart sänker sig det stora mörkret över oss.

Av Anita - 18 oktober 2017 08:32

Några av mina bloggvänner skriver uppräkningar om positiva saker som dom har upplevt sista veckan men jag min sura negativa kärring har mycket lättare att komma ihåg negativa saker. Jag skulle lätt kunna fylla hela blogginlägget med sånt men nu ska jag göra en ansträngning att komma ihåg det som varit bra.


1. Kinabror och hunden Jack har kommit hem.

2. Dom hade med en platt-tv som jag fått av Sonen. Jesses vilken skillnad det är på bilden. Den urgamla tunga tjocktvn åkte iväg på tippen med en väldig fart.

3.  

Den söta lilla rosa rosen blommar fortfarande.Marguriten blommar också fortfarande.

 

4 Den rosa cyklamen blommar fint och har så fina blad. Få se om den överlever vintern. Dom är lite svåra.

 

5 Pensionen kommer imorgon.

6 Kinabror och jag har burit in hammocken och trädgårdsmöbeln.

7 Sidensvansarna har kommit och jag älskar ljudet av silverklockor när dom äter upp de sista rönnbären.

8 Vykort från AMV från Grekland fast dom redan varit hemma i 2 veckor.


Idag blåser det och igår regnade det. Dagen innan stormade det och söndagen då var det tjock dimma hela dagen så man såg inte ens till uthusen. Jag längtar efter en sådan där solig höstdag utan regn och blåst.

 

Mycket kan man önska sig minsann. Önskar sol och önskar att min tennisarmbåge skulle bli bättre så jag orkar med att bära ved och skotta snö för nu är snart vintern här. Såna här fina dagar och kvällar har det varit tunnsått med.


Oj så det har regnat de sista dagarna, bäckarna är fulla som på vårfloden och dammarna svämmar över och vattentunnan är överfull.

 

Mycket har jag att göra ute men just nu är armbågen så illa så jag klarar inte så mycket men det får väl vara då. 

Det kommer väl en vår när allt är mycket bättre om man nu ska försöka vara positiv. Man får väl vara glad för det lilla och det hade kunnat vara värre. Det kan alltid vara värre.


Dagens ord: Bättre en massa vatten en en massa snö.


Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se