Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - 8 november 2014 20:56

 

Jag gick från Kinabror i mörkret, bara pannlampan kastade ett sken framför mig. Snön kladdade under fötterna och jag frös om händerna.


Då plötsligt kom ett minne flygande.

Cattolica i Italien

 

Han och jag i en öppen sportbil sakta glidande på vägen efter strandpromenaden.  Håret fladdrande i vinden, salt doft från havet. Människor som sakta vandrar efter stranden så här i början av kvällen innan solen gick ner. Hans händer tryggt på ratten.

Den krokiga vägen upp till Gabicce monte. Starkt doftande gula blommer efter vägkanterna. Han stannade och plockade mig en stor doftande bukett.

 

Uteserveringen högt ovanför havet, rödrutiga dukar på borden. För första gång jag åt musslor och krabba och god italiensk glass.


Resan tillbaka ner till staden.

Nattclub inne i en inglasad trädgård med lysande lampor i träden och ett runt dansgolv. Tänk er tjejen från landet i Fisksjön vilken känsla. Dessutom dansade han som en gud och pratade bra engelska. Minns att han jobbade på bank och att vi brevväxlade i flera år..


När jag går här i snön och mörkret och tystnaden med frusna fingrar känns minnet nästan overkligt och så romantiskt och härligt. Så länge sedan och jag har nästan numera glömt hur det kändes att vara lite småkär och att vara kvinna. Nu ska ni inte tro att jag är bitter. Det är ju en tröst att veta att jag faktiskt har upplevt härliga stunder i livet en gång för länge sedan.


Men nu kära vänner är det bara att ruska på sig och återkomma till vardagen och leva så gott man kan. Värma händerna vid vedspisen och komma ihåg att ta tjockare vantar nästa gång man går ut.


 

Idag var det stora köttbullstekardagen. Datafia och jag gör det varje höst. Julköttbullar med kryddpeppar i, älgköttfärs och fläskfärs blandat.


Att göra saker tillsammans går dubbelt så fort och är dubbelt så roligt när man kan sitta och prata när man rullar köttbullar.

Efteråt kom resten av hennes familj och vi åt middag tillsammans. Köttbullar med potatis och gräddsås, pressgurka och tranbärsgele och lingondricka sitter inte illa. Så drack vi kaffe och nu har alla åkt och jag sitter och ser på "Morden i Midsommer" Ute är det mörkt och ruggigt.


Dagens ord:Det sägs att man ska leva i nuet men ibland känns det faktiskt bättre att leva i det som var och aldrig kommer tillbaka.

ANNONS
Av Anita - 5 november 2014 14:49

 

Igår när snön vräkte ner och det var nollgradigt ville jag bara gömma mig och inte titta fram under yllefilten förrän det blev vår. Inte ides jag sopa av bilen heller utan tog på mig pannlampan och gick bort till Kinabror i mörkret för att äta middag.


 

Nåja, det blev inte de tre dm som man hotade med utan bara en men ......8 grader kallt och all snö på bilen var fastrfrusen och bilen som ett stort ispansar.

Motorvärmarsladden i bagaget och sopen likaså. Kupevärmaren nere i uthuset.


Varför i fridens namn sopade jag inte av bilen igår? En tröst i bedrövelsen var ju att Kinabror gjort likadant om nu andras bekymmer gör en annans lättare. Jag vet inte.


I alla fall så kom han och vi fick så småningom upp bagaget och kunde sätta på motorvärmare och kupevärmare och så småningom tinade bilen upp.


Visst är det väl konstigt. Så många vintrar jag har svurit mig igenom borde jag lärt mig

Samma med vinterkläderna och skorna. Dom borde jag tagit fram för jag vet ju men jag lever ju i FÖRNEKELSE och  och  HOPPET om en snöfri vinter.

 

Nåja det är inte bara jämmer och elände idag. Tidigt i morse dök telefonlagarmannen upp. Jag bjöd honom på kaffe och det var en riktigt trevlig man och så fick han till min telefon ganska snabbt. Dessutom var vägen plogad under över alla under. I ett brev fick jag ett par härliga yllesockar av en vän som läst min blogg. Tack för dom kära vän.


Så kom då Kinabror och lille Jack och så tog jag en promenad ner till sjön.

 

I badviken hade isen lagt sig även om det var bara ett tunt tunt lager. Nu ser man varken mossa eller lingonris. Jag hoppas innerligt att snön går bort för Dansbritt och jag ska ju göra kransar och nu kan man ju inte se ett enda lingonris eller andra dekorationer.


 

När jag kom tillbaka hem kom Gamle A. Det var ett tag sedan han var hit och vi fikade och pratade en bra stund.


Så har ytterligare en dag gått i kungariket Fisksjön och nyss ringde Kinabror och talade om att första domherren kommit och det är då attan i mig ett vintertecken så nu är det väl bara att ge upp och gilla läget. Vad har man för val. Inget alls. Ska fixa lite käk och idag tror jag att det blir enkelt, lite falukorv och potatismos.


Dagens ord:Dagens missöden kan bli morgondagens roliga historia.

ANNONS
Av Anita - 4 november 2014 08:54

 

Minns ni vem som sa så? Nicke Lilltroll. Så snart jag ser mossa tänker jag på honom och julaftonsmorgon när han var på radion och hade ömse problem med tomten och annat skrymt. Tänk så förväntansfull man var då fast man fick så lite julklappar jämfört med vad barnen får nu. Kanske ändå att man var mer glad för det man fick, utom för hemstickade sockar förstås. Nu skull jag sätta betydligt mer värde på ett par sockar för nu är det snart dags att börja frysa om fötterna.

 

Jag tycker mycket om mossa och den här tiden syns och känns mossan innan snön kommit och medan gräset blivit guldockrafärgat. Jag tycker om färgerna och för mig blir det som att dra ner en gardin när snön kommer och förstör allt.


Går ner till bastun med en hög av rosa nytvättade badlakan. Ibland den här tiden är luften så speciell. Tystnaden så liksom tung och massiv men efter en stund börjar man urskilja många ljud.

 

Några änder flyger upp. Dom är konstigt nog kvar ännu. Korpen kraxar i skogen. Hunden Gösta på Skekviken skäller några skall. Två svanar ger sig iväg mot Singsjön.


Sanden knastrar under fötterna. Jag stannar och renasr diket vid badstranden. Det porlar och viskar. Borta vid Kinabror hör jag honom stöka med bryggan. En hackspett trummar på en murken telefonstolpe och ekorren skäller på mig från toppen av en gran.


Skymningen kommer fort nu. Bara på en liten stund är det nästan mörkt. Tänk om det kunde bli några fler dagar innan snön kommer. Dagar då man kan ägna sig åt att bara vandra omkring och njuta. Jag förstår inte hur någon kan önska sig snö redan. Den kommer ju att vara i månader efter månader och nog blir man väl innerligt trött på halka och skottningen och blöta som fastnar på kläderna och får vantarna att bli blöta och kalla och fy fan. Bara jag tänker på det så blir jag rent förbhannad.


 

Jag bär in ved. Kokar upp köttsoppan som jag gjorde igår. Känner att kallklimpen har stelnat. Tar fram ett stort härligt kokt älgben till hunden Jack. Nu ska minsann Kinabror, Jack och jag festa på "gammeldagsmat".


När man går badstrandsrundan hinner man tänka en hel del, tänka och känna. Undrar lite om vi glömt att känna. Att vi glömt att lyssna, känna dofter, hur marken känns under oss och att se dom små små tingen som finns överallt omkring oss.


Kanske glömmer vi känslorna och använder oss av förståndet och hjärnan alldeles för mycket.

Vad svamlar jag om föresten? Om jag använt förståndet istället för känslan hade jag kanske valt andra män och andra vägar i mitt liv för inte har känslan alltid lett mig rätt minsann. Tvärt om. Så nu ska jag fara ner till Datafia för vi ska träna joga så nu ska jag sluta surra.


Hör på nyheterna att det kommer att bli ett jäkla väder imorgon med snö och storm och jag som lovat åka till fd grannen. Vi får väl se. Väderlekstjänsten har haft fel förut. Jag håller tummarna för att det kommer regn och inte snö.


Dagens ord: Ni som inte har snö. Gå ut och njut av dofterna och mossan om ni kan.

Av Anita - 2 november 2014 13:29

 

Vad är det som är härligt? Jo, idag när jag kommer ut ligger dimman lite här och där i mjuka vågor över sjön. Fyra svanar flyger över huvudet på mig, milt skrockande. En hund skäller på andra sidan sjön men annars är det lugnt och tyst. Det luktar höst och när jag går tillbaka in i huset slår doften av älgköttsoppa emot mig. Den minner om barndomen då det var en vanlig mat på hösten. Nu är det betydligt mindre vanligt men jag har både ben och grönsaker och kokar i min största kittel.

 

Nu går jag dagarna i förväg. Tänk att det ska vara så svårt att hålla ordning på dagarna nu för tiden. 1 november slår novemberkaktusen ut precis som på beställning kan jag börja med att säga.


Fredagen kom AMV hit och Kinabror. hon och jag åkte iväg till Hammarstrand för att äta på hotellet som vi gör på fredagarna. Där träffade vi DansBritt och en kompis till henne så vi åt tillsammans. Det är riktigt trevligt. Vi som bor på skogen (alltså brorsan och jag) behöver komma ut och se lite folk.


Så åkte vi upp och satt ljus på mammas grav och sedan vidare tillbaka till Håsjö och tände ljus på de andra gravarna.

Så blev det kväll och DansBritt kom.

 

Vi tände ljus och satt oss i vardagsrummet och gjorde en liten cermoni.

 

Vi tände ett svart ljus för dom som inte längre är med oss, ett orange ljus för dom vi har med oss just nu och ett vitt ljus för närmaste året. En lugn och fin kväll med tid och ro för eftertanke och känsla för dom vi inte längre har hos oss.


Lördagen regnade och blåste det och det var ett riktigt skitväder som gjort för att hålla på inomhus.

DataFia kom och min gamla arbetskamrat.


Vi eldade i vedspisen. Vi åt fisksoppa på abborrar och räkor och med lite vitlöksbröd till. Sedan satt jobbarkompisen och jag igång med vår tradition som vi haft några år nu.

 

Vi stöpte ljus och ganska många också. Inte blir det billigare än att köpa nya ljus. Vi gör det bara för att vi tycker att det är kul. för kul är det.

 

Blå ljus är rätt snyggt så det gjorde vi många av. Tillverkningen tog hela dagen så gott som. 

 

Klart vi gjorde röda också och dessutom hann vi göra lite styvmorsviolsalva. Inte utan att man känner sig som en liten häxa när man står här och rör och grejar i grytor.


Stearingryta. Salvgryta och nu idag en jättestor Soppgryta. Jag gillar det. 

 

Klart att man måste ut lite grann när det är så här fint väder. Lille Jack och jag tog en promenad bort till badstranden. Tror att det är hans favoritplats att få springa i sanden och i vattenbrynet. Han ser så glad och lycklig ut så det är en ren fröjd att se honom.

 

Nu mörknar det fort på eftermiddagen. Utanför sitter det två ekorrar och glor in genom fönstret och snart kommer det nog någon som vill ha kaffe, det känner jag på mig.

Idag blir det middag hos Kinabror. Soppan ska vara till imorgon för den blir bättre av att stå till sig lite. Dessutom har jag inte alla ingredienser till kallklimpen som ska vara till.


Dagens ord: Hösten är härlig så länge inte snön kommer och förstör.  

Av Anita - 31 oktober 2014 08:51

Att åka bort gör jag alldeles för sällan men den här veckan blev det av. Sonen skulle åka tillbaka till Helsingborg så då måste han till Sundsvall för att flyga. Då var det lämpligt att äntligen komma mig iväg till faster.

 


Det är alltid lika glädjefullt att hälsa på henne. Vi pratade länge första natten som vi alltid gör. Hennes säng är så skön och jag har sovit gott. Inga fjädrar som sticker en i ändan som jag har det i min gamla säng.

Tisdagen sken solen och det var 16 grader varmt. Man trodde att man alldeles läst fel på termometern, rena sommarvärmen.


Gulliga kusinen C kom och Broder B:s fru och lille gullige Liam så vi satt länge och pratade och sällskapade.

 

Frampå kvällskvisten var det dags att duka fram älgsteken och såsen och lingonen och gurkan och lingondrickan. Min andra kusin kom också in på¨mat.

 

Faster kokade potatis.

Onsdag var det samma fina väder och på eftermiddagen drog jag hemöver efter en strålande vacker indalsälven. Jag spelade Svenne Rubins och solen sken och ingen trafik att tala om så det var en fin och glad resa. Tyvärr hade batteriet tagit slut i kameran. Det är väl ganska typiskt. Den fina utsikten skulle jag viljat dela med mig av.


Inte bara det. När jag kom hem åkte jag till Kinabror och upptäckte att jag inte hade telefonen någonstans. Letade som en galning men inte. Ringde till faster för att höra om jag glömt den där men inte. Till slut hittade jag den under dynan på förarsätet i bilen. Tänk vad man blir beroende och speciellt nu när min vanliga telefon är trasig. Lite tomt var det hemma nu när jag vant mig vid att ha Sonen hemma.


Igår kom ekorrarna tillbaka efter att varit i skogen länge. Nu är det två men kanske kommer fler.

Inte bara ekorrarna kom igår. Igår kom min vän S från stan och hade med sig en väninna och dom hade med sig goda pajer och ljuslyktor och annat smått och gott och blev kvar hela eftermiddagen.


Under över alla under. Till slut kom grusbilen och vägskrapan så nu ska väl vägen bli något så när framkomlig igen.

Nu är det grejor på gång. Idag kommer AMV o Gubben och fram¨på kvällen kommer DansBritt. Det är ju en särskild kväll i kväll men det berättar jag om sedan. 

Likaså blir det ljusstöpning imorgon så det kommer att bli en del under helgen.


Nu får man väl ta och plocka fram alla ljuslyktor till kyrkogårdarna. Vi får väl ta det när vi far och handlar idag, jag och Kinabror.


Vid fågelbordet sitter ekorrarna och mumsar. Tyvärr funker inte min kamera ännu men tids nog så är väl batteriet laddat.


Dagens ord: Att ha goda vänner att umgås med är trots allt viktigare än all världens rikedom men.......inte skulle det göra ont att ha en miljon också.

Av Anita - 27 oktober 2014 14:09

Nu måste man passa på. Solen skiner och ingen älgjakt igång. 

Sedan jag varit på jobbet en sväng kom jag hem och bestämde mig kvickt. Nu ska det plockas tranbär och göras gele som är så gott till älgsteken.


 

Nog kan man gråta blod när man ska köra på den här vägen men gå går ju bra.

På tal om gå.

Många människor går i skogen och många förstår inte njutningen. Man går fort för att få motion och man har hörlurar så man inte ska höra vad som händer runt en. Många springer så svetten lackar.

 

Jag strosar. På myren där växer tranbären och jag lyckades plocka ihop en halv liter och lite har jag kvar i frysen så jag är nöjd med det. Lavskrikan kommer fladdrande från en gren och pratar med mig. Jag har alltid med mig lite bröd när jag går i skogen för nästan jämt kommer fåglar och vill sällskapa. På den här myren brukar korpen och lavskrikan hålla till.


När jag gå hem ser jag två järpar som sitter och äter hängen på alen nere vid bäcken. Stannar och står stilla och tittar på dom. Stillsamt är det som gäller om man vill se djuren. Hjärpar är så söta.


Går ner till badstranden en liten tripp och där träffar jag strömstaren som nyfiket kollar på när jag rensar diket så survattnet kan rinna ut. Där finns små insekter som strömstaren gillar att äta.

 

Hem och i björken sitter gröngölingen och hackar.


Mustachen och Sonen sitter i köket och pratar och jag kokar lite kaffe åt oss.


Så är det dags att packa korgen och ge oss iväg, Sonen och jag. Jag hinner koka lite gele av bären och jag känner mig lite som rödluvan som ska till farmor med mat. Nu ska jag då till faster och jag har packat korgen med lite mat härifrån.

 

Det är en färdig älgstek, en bunke med sås jag gjort, lingonsylt och lingondricka och mandelpotatis från Stedesbacken och sist men inte minst pressgurka efter farmors recept. Faster och jag ska göra oss en riktigt god middag imorgon för jag ska ligga över hos henne inatt.


Så nu mina vänner blir det kanske tyst från mig några dagar och ni kan vila er ett tag från mig.


Dagens ord: Att gå långsamt i skogen och dra in de goda dofterna och prata med djuren känns bra mycket bättre än att älga fram som ett tok bara för att få motion.

Av Anita - 26 oktober 2014 18:04

Visst har det varit en konstig vecka. Snöade 1,5 dm, regnade bort i två dagar och nu är det helt plötsligt sol och ganska varmt. Tala om berg o dalbana. Jag är så oändligt nöjd med att det inte snöar för varje snöfri dag är en bra dag.


Började dagen med att ge fåglarna solrosfrö. I hinken låg en liten liten tjock mus och sov. Oj vad skräckslagen hon blev när jag kastade ut henne ur hinken. Henne, säger ni "hur kan du veta att det är en hon"? Inte vet jag. det kändes bara så. Söt var hon också.


Jag har ett litet problem med fågelbordet. Det är så att jag har nötskrikor i skogen runt om och dom äter som jag vet inte vad. Troligen stoppar dom munnen fulla och gömmer det någonstans för framtida bruk. Jagar bort småfåglanrna gör dom ocksä.

 

Sonen har inte haft så tur med vädret den här semesterveckan man han är en tuffing och avverkar och drar hem ved till mig även om det regnar.

 

Jag har stökat i trädgården och tänker på att det är kanske sista dagen för iår som jag kan stöka omkring i trädgården och känna doften av jord och multna löv. För mig är det en fröjd att hålla på utomhus, lika mycket fröjd som det är missmod när jag är tvungen att städa inomhus.


Fredagen var en sådan dag, städa inomhus alltså, men som tur var så hade jag hjälp av Sonen som har vissa drag efter sin pedantiske far och vill ha det städat omkring sig.


Igår var det så fint väder att Kinabror, Sonen och lille Jack tog en promenad ner till badstranden.

 

Jack gillar att kuta omkring i sanden så det sprätter omkring honom.

 

Med en liten valp har man det aldrig trist det är då ett som är säkert.


Så var det vintertid och jag ska inte lägga ner någon tid på att yvas över det för det har jag skällt på i fem år på bloggen så ni har säkert hört vad jag tycker. Bara en kort kommentar till det: Jäkla fjask och satans dumheter.


Vad ska jag mer berätta.

Jag höll på att köra på en älg när jag for hem idag. Varit till fd grannen på äldreboendet och hälsat på en liten stund.

Vägen är nästan omframkomlig och dom som skulle laga har inte kommit och det har gått flera veckor. Snart får jag väl gå ner till byn.

Kinabror, Sonen och jag har ätit älgstek idag. Gjort en stor en så jag kan ta med mig till faster på Alnön.

Imorgon far Sonen tillbaka till Skåne och jag ska vara hos faster någon dag.


Sonen har jobbat hårt och stundtals vilar han på soffan.

 

Jag badade bastu nere vid sjön igår kväll. Det var ett tag sedan nu och det var väldigt skönt men.....jag hoppade inte i sjön och tvättade mig utan gick upp till huset och tog en dusch istället. Jag är ingen vinterbadare, det är då ett som är säkert.

 

Tänk så världen blir annorlunda när det kommer fram en liten solglimt. Hoppas att morgondagen blir lika fin för både dig och mig. Skulle tro att det blir lite tjatigt med väderpratet men för mig har vädret stor betydelse kanske mycket mer än för dom som bor i stan och vistas inomhus hela tiden.


Tänk vad jag är glad att jag äntligen slipper sitta instängd på ett kontor och inte komma ut förrän det är alldeles mörkt. Här i Fisksjön är det väldigt mörkt på kvällarna för här lyser inte en enda lampa, jo föresten. "mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön har en lampa som skiner hela vintern som ett litet hopp i den kolmörka världen som omger mig här i skogen.


Dagens ord: Den här tiden vet man aldrig vilket väder det är när man vaknar på morgonen. 

Av Anita - 24 oktober 2014 09:31

Redan från morgonen anade jag det. Det luktade snö när jag gick ut för att mata fåglarna och molnen hängde som skitiga disktrasor på himlen.


Så satt Sonen och jag vid frukosten. Han som är en som inte sitter och latar sig hela tiden skulle dra iväg till Stedesbacken och röja sly. 

Då kom Datatias pappa och hälsade på och så kom Kinabror och lille Jack. Så gick några timmar och när alla hade gått började jag med det som väntat på mig och stört mig i flera år.


Städning av Grisskåpet. Oj, det tog hela dagen men nu är det ordning och reda åtminstone i det skåpet. Ute började snön vräka ner.

 

Vräkte och vräkte och i samma takt sjönk mitt humör lägre och lägre ner. 

Det var ju ikväll som Kinabror, Dansbritt och jag skulle åka till Kälarne och lyssna till Svenne Rubins.


Sonen och jag åkte till Kinabror för att äta middag och sedan var det dags att klä om. Inte gick det bra heller. Jag letade efter mina snygga byxor (kan väl inte åka i träningsoverall som jag alltid går runt i hemma). Hittar dom inte. 

Vräker ut allt ur garderoben och dom är helt försvunna, vart vet inte jag. Samma när jag skulle ha ett par sockar. Alla var omaka eller hade hål på tån. Rafsade runt i byrån och ute vräkte snön ner. Vad ska man ha på fötterna? Kan ju inte ha gummistövlarna precis och inte foffatofflorna heller.


Suck och pust. Håller man på att bli gammal när man tycker att det känns gruvsamt att klä om och ge sig ut på något kul. Snöns fel.

 

Nåja vi kom ivgä till slut och det var tur så bra och roligt som det var. Underfundiga texter och sång om sånt man känner igen. Härlig rivig musik och massor med glada människor trots vädret. Tror till och med att dom blev förvånade över publikens busvisslingar och rop och klapp. Roligt var det.


Kinabror körde dit men naturligtvis drack han lite öl så jag skulle köra hem och satt där med en klump i halsen och såg blötsnön vräka ner och jag förstod hur hemfärden skulle bli.

Jag hatar att köra bil och med blötsnö i massor och mörker och trafik så är det rena fasan. Låg och körde i 60 och hade bilar bakom mig och det störde mig mest. Fy sjutton. Hjärtat bankade och inte vågade jag bromsa heller. Kallsvetten i pannan och hjärtats slag. Det lugnade inte ner sig förrän flera timmar sedan jag tog mig hem. Jag hatar snö.Det är tusen gånger värre än regn. Nu har det börjat regna istället och hur vägen ska bli efter detta.



Inte har dom kommit med grus eller skrapa heller och nu har det gått ytterligare en vecka. Nu känner jag mig faktiskt på lite halvdåligt humör. Jodå jag vet att man inte ska reta sig på det man inte kan göra något åt. Det säger ju alla postivitetsgurun men det skiter jag i.


Dagens ord: Är man förbannad på vintern och kylan är det väl i alla fall en jävla mänslig rättighet att vara det.

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

48 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se