Kändes lite oroligt i veckan när jag såg att förstutrappens tak hade massor med tung och frusen snö. Att försöka skotta bort det uppifrån övervåningen gick inte bra. Insåg att jag inte skulle kunna få lös snön och att krypa upp på taket var inte ett alternativ i mina år.

Så igår kom Broder B och han använde en stege ungefär som en osthyvel och fick ner en hel del.

Så försökte vi skära med ett rep men snön var för hård Till slut så använde vi spaden. Han stod nere på snöhögen och skottade under det hårda och jag uppe i fönstret och till slut så ramlade de tunga snöhögarna ner bit för bit.

Så där och så var det nere det mesta. 

Sedan åkte jag till vattengympan och bastade efteråt och det var skönt. Sedan somnade jag på soffan när jag kom hem. Nu för tiden orkar jag inte så mycket som förut och det händer att jag slumrar till en stund på eftermiddagen när jag har ansträngt mig lite extra.

Så idag så vaknade jag av att det blåste som sjutton. Hade kunnat vara värre (som folk alltid säger) för jag såg inga träd som fallit och inga grejor som blåst till skogs. Det berodde nog på att vinden var västlig och inte sydvästlig som är den värsta här på min gård. I alla fall blir det en innedag.

Jag har ju plockat undan all jul nu och städat av golv och annat. Nu tog jag itu med att rengöra ugnen som var rätt så skitig. Annars så sitter jag här och minns och drömmer och är så jävla less på snön och vintern. Skulle skottat fram dörren till växthuset och hämtat mina sålådor men jag vill inte ut i blåsten

Minns fina sommardagar på Kinabrors brygga och så minns jag en fin sommardag då AMV och jag åkte båt till Kanalviken och satt där och fikade i solen

Tyvärr var det som vanligt massor med myror där och en del broms också men det blev i alla fall en skön stund i solen.

Härlig båtresa med Sonen.

Min älskade gamla hammock och käraste hunden Jack och solen och sommaren. Känns så avlägset och det är knappt man tror att det blir en sommar igen.

Dagens ord: Tur i alla fall att januari är över och förhoppningsvis kommer det att bli ljusare dag för dag.

Inte vet jag varför det heter så men kanske är det för att vargarna ylar när det är fullmåne Eftersom det inte finns några vargar här så har jag aldrig hört det. Men visst har månen varit extra stark nu några dagar och den har väckt mig på nätterna när den tittat in genom fönstret och lyst direkt i ansiktet. Nåja må den få lysa.

Det har i alla fall varit en massa att göra sista dagarna. Det har snöat och snöat. 

Drivorna är höga. Jag försökte köra snöslunga i förrgår men fick inte upp dörren Hacka is och när jag fick upp dörren fick jag inte ut slungan Den är skittung att försöka skjuta ut. Det var som vanligt bara att ge upp och jag började skotta för hand. Som tur var så kom hjälten med traktorn och körde upp alltsammans åt mig. Det var andra gången nu so han dyker upp som en räddande ängel. 

Då kunde jag pyssla med annat Det var julgranen som helt plötsligt börjar barra. Det tog väldig tid att klä av den och klippa av grenar och få ut den. Så konstigt att den inte fått några skott och kottar som den brukar få..

Det är lite sorgligt varje gång man klär av julgranen. Jag undrar alltid vad som ska hända innan jag klär den nästa gång om det ens blir någon nästa gång. Nu när jag är gammal så vet man inte ens om man lever nästa jul.

Nu märker jag ju att jag inte har samma ork som förr och snöskottningen och vedbärandet tar på krafterna.

Katten Morris ligger mest och sover och idag får han inte gå ut för det rasar från taken. Jag måste försöka mig på att få bort snön från farstukvisttaket för det är massor där och den kommer inte ner av sig själv.

Jag for i alla fall iväg och handlade i fredags och då köpte jag mig en fin tulpanbukett. Vi fick lite höjning på pensionen så jag unnande mig det. Vårens budbärare och tulpaner gör en alltid  glad.

AMV och Gubben kom en sväng härom dagen och igår var det jättefint väder och jag tog en sparktur bort till Broder B

Idag är det tö och det blåser.

Snart kommer Kinabror och Jack hem och det känns väldigt bra. Det blir bättre ätit när man har sällskap och nu ska det bli vintermat. Det blir rotmos och fläsklägg, paltbörd och fläsk. Det finns ju fisk kvar i Kinabrors frys och kanske till och med lite älgkött som vi kan göra något gott av. 

Dagens ord: Hoppas snön skjunker ihop nu.

Är det bara jag som gruvar sig? Speciellt nu på vintern när det är så gruvsamt med det mesta och energin finns inte. Jag gruvar mig för att skotta snö

Jag gruvar mig för att köra bil.

Jag gruvar mig för att fylla i ett papper jag fått från banken med dumma frågor om vägföreningen.

Jag gruvar mig för att byta gardiner och för att klippa ner boganvillan som fyller hela fönstret med blad och tappar blad på hela golvet och under sängen och bakom elementet. Gruvar mig för att putsa fönstret som inte sett ljus på evigheter

Nog är det mörkt men idag kom en liten solstråle i alla fall.

Så kom Gamle A och hjälpte mig att flytta undan blombord och sång för nu skulle det minsann bli det jag gruvade mig så länge för.

Tre fyllda korgar med skräp från blomman blev det och jag bar ut det för att rådjuren skulle få mumsa på bladen.

Nu är det gjort och visst ser den tråkig ut min gamla blomma som är 48 år gammal. Jag vet att med lite sol så kommer den att växa och blomma framöver våren.

Annars har det varit hemskt grått och snöigt den här veckan. Dock har det varit några ögonblick som varit riktigt trevliga.

Tisdag plågade jag mig iväg för att handla lite grann. Då ringde min väninna M och var på väg till mig. Jag köpte var sin semla och så satt vi någon timme och pratade och fikade och glömde snön utanför

Så igår sopade jag av bilen och skottade lite framför bron och tänkte åka till vattengympan men då dök två av mina gamla kompisar upp helt oväntat och så blev jag hemma och det var trevligt att träffa dom för det var väldigt länge sedan.

När jag satt här igår kväll så kände jag mig lite trist och tänkte på att det är så länge sedan det var sommar och så länge tills jag får se barmark igen. Då blir jag så lessen men kom på att i frysen har jag lite smultron som jag plockat för att ha som tröst när jag deppar ihop för vinterns famntag som känns mer som ett slag än en kram.

Doften av smultron och minnet av när jag plockade dom. Barfota i gräset och med solen värma och  då minns jag känslan när jag sitter här i mörkret och ser flingorna fara runt utanför. Då vet jag att smultron är tröst om inget annat.

Nu ska jag snart ge mig iväg till Broder B som fyller år idag och så gick den här dagen men en sak jag gruvat mig för har jag i alla fall gjort

Dagens ord: Tröstesmultron är det inte dumt att ha undangömda till trista dagar.

När temperaturen är runt 20 grader så börjar det förstås snöa och inte måttligt heller. Det som kommit når över stövlarna och med fasa inser jag att jag måste försöka få igång snöslungan Eulalia.

Ner och försöka skotta fram den ur uthuset först och främst.

Visst har jag elstart men jag hittade ingen sladd.

Sedan upptäcker jag att jag nästan inte har någon bensin. Ringde Kinabror och frågade om han hade. Ringde Sonen och frågade om han visste om vi hade någon skvätt.

Försökte starta med att dra igång slungan. Misslyckades men gick in för att värma mig för det är kallt ute och jag fryser.

Försökte starta igen och då gick den igång och jag körde ut ur uthuset men när jag försökte få den att spotta ut snö så fastnade snabeln igen hela tiden.

Då såg jag att en brytpinne gått av så jag satt i en ny. Nu ska det väl gå men inte.

Nu är det bara ett att göra.

Broder B ligger i ryggskott men jag ringer till TuppOla och han lovar köpa bensin och komma och kolla vad det är för fel.

Så får jag se att någon har varit in på gården och skottat en repa där? 

TuppOla kommer och börjar kolla. Visar sig att tre brytpinnar är av och så finns det en rem som går från motorn till snöutkastet som slackar och inte sitter nog hårt. Han fixar det och se på fasen. Då går den igång och han börjar spruta snö.

Så plötsligt dyker en traktor upp och så har jag två som sprutar undan snön.

Kallt ute och massor med snö men jag står på trappan och ser hur enkelt det ser ut när det finns tappra män med maskiner. Det enda jag kan göra är att gå in och koka varmt kaffe åt dom och vara tacksam att dom finns. Det finns bara ett att säga. 

När nöden är som störst finns hjälpen närmare än man tror. 

Genast blev humöret bättre men det skulle inte vara länge.

Det blev kallare och kallare och kallare och snart så var det över 30 grader igen. 

Kylan kryper in i huset och jag eldar och eldar men värmepumpen fungerar inte när det är så här kallt 

Att kliva ur sängen är bra gruvsamt när det bara är 10 grader inne. Elda i spisen, linda in mig i två filtar framför tvn 

Två ylletröjor och handlesvärmare för att kunna skriva min blogg. Ser att det är 35 grader kallt nu.

Vet att snart måste jag gå ut och hämta mer ved och se till att fåglarna får mat. Tycker synd om rådjuren och undrar hur många som kommer att klara vintern. 

Undrar vilket elände som ska komma härnäst. Känner mig stel i kroppen och småvärker lite här och där. Jag tål inte kyla det är ett som är säkert och jag vet inte hur jag ska stå ut för jag vet att det är minst en och en halv månad skitvinter innan solen börjar värma lite på dagen.

Stackars dom som måste iväg och jobba och få igång bilar För min del är det inte ens lönt att försöka. 

Hoppas att ni alla har lite varmare inomhus än vad jag ha det och att det inte blir strömavbrott eller stopp på vattnet eller annat skit som det blir när det är så här kallt.

Så vad kan jag annat än sitta här påbyltad som en köttbulle och frysa om händerna och försöka skriva lite i alla fall.

Dagens ord: Det hade kunnat vara värre. I Sibirien har dom kallare och längst upp i Norrland också.

Att någon kan gilla vinter är för mig en gåta.

Dagens ord: Det är bara att försöka stå ut.

Jag har djupa fönsterbrädor och det innebär att det drar kallt på mina blommor. Kallt utifrån och jag ser med sorg hur mina blommor mår illa i kylan. Kyla utifrån och värme innifrån Kan inte bli värre för dom stackarna. Den enda som verkar må bra är paprikan som till och med fått en mogen paprika mitt i värsta vintern.

Helt plötsligt blir det tö och då börjar det snöa förstås. Tung blöt snö som inte snöslungan klarar av. Det är bara att skotta. Eftersom jag är en gammal svagt fruntimmer klarar jag inte många timmar utan paus. Här har jag då försökt att skotta fram till byvägen och fått till ett spår. Dag två tar jag gården som är ganska stor och dag tre tar jag vägen ner till vedboden. Så så går dom dagarna med skottning och ryggont. Inte roligt alls. Prata om gym. Något sådant har jag aldrig gått på och det behövs då verkligen inte när man bor så här. 

Söndag blev det kallt igen och det rejält Jag lyckades få igång bilen och körde ner till bokcirkeln. Det var i alla fall riktigt roligt att komma på den igen och träffa dom trevliga tjejerna ett tag och prata och skratta och fika. 

Igår kom en liten solstråle mitt på dagen.

Broder B ligger i ryggskott och jag gick dit. Det var runt 20 grader mitt på dagen så det gick att vara ute även om det var kallt om näsan och händerna. Kom nu inte och säg att man ska ha kläder som är varma. Vad ska jag ha på näsan då och ansiktet. Är det så här kallt så kan man inte klä sig. Jag ser ut som en levande köttbulle där jag tussar fram och jag hatar kylan.

Annars sitter jag här med mina frusna fingrar och försöker trycka på tangenterna och det går så där när man fryser. Jag har eldat i spisen så i köket är det skapligt varmt och ute är det fortfarande mulet men ändå så kallt. Det börjar bli lite mindre bistert så det blir till att gå ut och hämta ved men jag sparar lite grann. 

Sitter och tänker på livet och hur den här hemska vintern ska fortsätta. Jag ska iväg på vattengympa imorgon men vet inte om bilen går igång Den här tiden blir man isolerad när man inte kan åka någonstans utan sitter här som ett tok och fryser och tappar all energi. men.....julgranen trivs i kylan inomhus så den får stå och lysa. 

Dagens ord: Blommorna fryser, katten fryser och jag fryser. 

När den förfärliga kylan äntligen började mildras måste jag gå ut och visst. Äntligen hade skoterspåren frusit till så jag kunde gå där istället för att gå på vägen. Lite omväxling blev det i alla fall.

Söndagen kom Skåningarna och hälsade på och vi fikade. Dom har haft otur med vädret men för dom är det kanske spännade att få uppleva 35 graders kyla och kanske förstå att det inte hjälper med varma kläder. Även om man går omkring i kläder och ser ut som en köttbulle så fryser man i ansiktet och händer och fötter. Så är det bara.

Måndagen började det töa och bli plusgrader men inte värre än att man kunde vara ute.

Visst är det lite fint men jag vet ju att det inte blir länge det är drägligt väder. 

Tisdagen kom AMV och Gubben. Vi har inte träffats på länge nu för Gubben har opererat sitt knä men nu börjar det bli bättre. AMV och jag gick bort till Broder B och tog skoterspåret ner till sjön men det ska ni veta inte var någon fröjd. Det blåste som själva sjutton och det hade smält på sjön så det var blött på isen. Vi skyndade oss hem och jag hade plockat fram min dagbokspärm från 1964- 1965. 

Jo det är sant Så mycket skrev jag på två år.

Så mycket vi glömt och vi läste valda avsnitt bla annat om en påsk då vi tillbringade i skogen vid en sjö som hette Kolbjännsjön. Långt uppe i skogen med bara en stig att gå på. Vi släpade upp sängkläder och mat och det var AMV Ninne,  och jag.

Vilket äventyr det blev och jag skulle nog kunna skriva en hel bok bara om vad som hände de där dagarna. Allt var så annorlunda mot nu så ibland tror jag att jag är över 100 år sedan.  Dessutom tror jag inte att det var jag som var den lilla människan som tänkte på ett helt annat sätt än vad jag gör nu. Nog om det. 

va  

Nu är en ny dag och det är nollgradigt och Broder B, och Frun och jag ska åka och handla och äta på Tessans och det ska bli kul.

Jag har inte handlat sedan onsdagen före nyår så kylskåpet gapar tomt och fåglarna är hungriga. Ute är det halt som sjutton men det ska väl gå. Det blir väl inte bättre.

Visst längtar jag efter en enda dag som solen skiner och det är några grader kallt och ingen blåst. En dag då man kan vara ute. Det är långt emellan ska man säga och nu fick jag elräkningen och som jag trodde så var den skitdyr så några större utsvävningar blir det inte den här månaden.

Dagens ord: En del tror att man ska leva för dagen och njuta av den men jag njuter nog mer av tider som var och minnen av en lyckligare tid.

Nej, jag har inte skitit i det blå skåpet. Jag har länge tänkt städa i det blå skåpet och byta papper och göra fint. Det här skåpet är inbyggt i väggen ända sedan huset byggdes och där får man plats med så mycket grejor men ni vet hur det blir. Blir det rörigt så verkar det trångt. Där har jag alla mina salvor och andra hokusbokusgrejor (sonen kallar det så)

Jag har målat det för många år sedan med marmorering och färger blandade med olja och terpentin och färgpulver. Skitkul var det men som sagt. Det behövde städas och nu är det gjort. Vad gör man när det är så kallt så man inte kan gå ut.

Vi börjar från början. Tisdag lyckades jag få igång bilen och åkte för att handla lite och slänga sopor.

Onsdag kom Broder B med Fru och deras kompisar från Skåne. Sista älgköttbiten blev till en viltgryta som jag bjöd på och det blev verkligen uppskattat. Trevliga människor som kom och jag känner dom sedan förut. Tyvärr blev det kallare och kallare så det där med att vara ute och pimpla och åka skoter och sånt blev det nog inget av.

Så fryser jag både inne och ute.

Egentligen vill jag inte kliva upp och med över 30 grader går det inte att hålla värmen i det här över 100-åriga huset.

massor med kläder och för att kunna skriva har jag handledsvärmare i skinn. Jag har undertröja. Jag har en tjock ylletröja och ovanpå en yllekofta. Tjocka byxor och dubbla yllesockar och mammas gamla fodrade tofflor. 

Jag går bara ut för att mata fåglarna och hämta ved. Ögonbryn och håret som sticker fram under mössan blir snabbt vitt av frost.

Ångesten kommer över mig för jag vet hur det blir.  Det är alltid något som går åt helvetet när det är så här kallt. Blommorna som står i fönstren fryser och mår dåligt men det är väl en sak.

Bilen går ju inte att starta. Det är inte ens meningen att försöka. Bara hoppas att det blir bättre när det blir mindre kallt.

Så hände det som jag anande. Vattnet funkade inte. Hade det frusit. Ringde Sonen och fick instruktioner hur jag skulle försöka få till det. Satt i elvärmare till vattenslangen. Öppnade under tvättstället så det skulle komma värme till rören.

Till slut kom Broder B som är en händig en som ni vet och hokus pokus hade han fått vattnet att rinna igen. Hur länge vet inte jag. Hoppas bara att det är nog nu

Jag är i alla fall frisk. Ifjol vinter var jag sjuk den här tiden. Nu är jag bara deppad och ängslig för vad som ska komma härnäst.

Inte är man något solsken precis och jag blir bara irriterad på dom som säger att det är vackert med vinter. 

Det finns ett ordspråk som säger. En del ser bara att fönsterrutorna är skitiga medan andra ser solen utanför.

Så är det nog för mig. Jag ser bara vit kall snö och skottning som ska göras och kylan som förstör medan andra ser det vackra utanför och låter någon annan skotta och elda och bära ved.

Dagens ord: Jag har i alla fall inte skitit i det blå skåpet utan i toan och är glad att det går att spola i alla fall.

Ett lugnt firande med två av mina bröder och deras kvinnor. Två hundar och en katt och en massa god mat.

Inga raketer eller smällare här inte och jag tror inte att det var några på långt håll heller. Det finns vissa fördelar med att på i skogen långt ifrån blixtar och dunder. En lisa för hundar i alla fall.

Annars var jag ute och försökte få upp dörrarna för att få ut snöslungan och till slut gick det. Förstås körde jag fast och tur att Broder B var här och hjälpte mig. Det har varit ganska skaplig temperatur några dagar inte över 20 grader kallt i alla fall. Jag fryser ändå och eldar.

I söndags morse lyssnade jag på radion innan jag klev upp som jag brukar göra ibland. Tyvärr var det det där programmet när psykologer pratar med dom som har frågor om barnen och problem med dom.

Då var det en kvinna som berättade att hon sa till dom på dagis och släkt och bekanta att dom inte fick berömma dottern. Hon hade tanken att om hon fick beröm när hon gjorde något skulle hon tänka att hon inte  dög om hon inte lyckats göra något riktigt bra. Därför skulle hon inte ha beröm. 

Nog blev jag förvånad. Ännu mer när psykologerna höll med.

Är vi tillbaka i 50-talet nu då. Då skulle man inte berömma barn för någonting för då kunde man bli högfärdig eller nåt.

Så jag minns inte att jag fick beröm.

Däremot minns jag en gammelfaster som sa till min pappa att det var synd om honom som hade en så ful dotter. Det var jag och nog trodde jag det i hela min barndom. Att jag var ful. Ingen hade ju sagt något annat. Jag var rätt duktig i skolan och kom hem med fina betyg men ingen brydde sig om det. Vet inte ens om dom läste betygen.

Minns den enda som gav mig beröm och det var vår småskollärinna som berömde mig för mina teckningar.

Jag tänker som så att om jag fått beröm när jag var liten skulle jag nog ha fått betydligt bättre självförtroende än vad jag fick. Att gå omkring och tycka att man inte dög och inte var nog bra för att ingen sa någonsin något bra. Så var det den tiden. Hoppas att det inte kommer tillbaka. Vilka konstiga sätt att tänka.

Beröm kan man aldrig få nog av tycker jag.  Att tala om att någon gör något  bra och att visa att man är stolt över sina barn kan väl aldrig vara fel. Samma med arbetskamrater. Skäll är så lätt att ge men att ge beröm sitter hårt inne.

Så hoppas jag att nya året blir fullt med beröm för alla barn och för alla vuxna också även om några psykologer säger att det är fel Ett gott nytt år till er alla och iår låter jag bli att skriva om året som var för det var ett deppigt år och inte mycket att skriva om. 

Dagens ord: Inga nyårslöften ger jag utan det får bli som det blir bara det blir bättre än år 2023 ett dåligt år för hela världen.