Flera dagar då snön bara vräker ner och förstör alla planer som man haft. Tisdagen tänkte jag åka på pro nöje med film och fika men oplogat och snöigt och eländigt. Skotta och sopa och bilen ser ut som en stor snöhög. Det blev att stanna hemma och inne det. Humöret på sämsta läge minsann. Tänk att mitt sinne blir så segt och ilsket och deppigt när det snöar.

Igår var det samma. Visserligen skulle jag ju vara glad att Kinabror skottar både med traktor och fyrhjuling så jag bara behöver göra handskottningen men det är nog så illa det och jag får ont överallt. Tre gånger sopade jag av bilen innan jag kunde ge mig iväg på vattengympan.

Det gjorde mig ju på lite bättre humör för det är alltid härligt att vara i vatten och prata med dom andra i badet och ta en bastu men när jag kom ut och skulle hämta bilen var den vit av snö och det hade frusit på rutorna så jag fick skrapa och sopa och blev genast kall och blöt igen. Fan ta gubben snö.

En av mina bloggvänner skrev om hur det var förr i tiden då folk hälsade på varandra utan att ringa eller bli bjuden. Så inser jag ju att jag lever i gammeltiden. Det är så är det här hos mig i den här lilla byn. Vi hälsar på lite hur som helst hos varandra. Det är bara att gå in och det finns alltid en kopp kaffe. Sällan låser vi dörrarna och det händer att det sitter gubbar runt köksbordet när jag kommer hem från någon runda.

Nu kan vi inte gå någon runda hunden Jack och jag. Skoterspåren är igendrivna  och vi kan inte gå någonstans mer än ner till sjön. Skit med snön som sagt.

Vi återgår till 2017 i juli. Vad hände den sommaren tro.

Massor med barn på besök och det är alltid trevligt.

Surströmming på Kinabrors paveljong.

Det var mycket hjortron den sommaren.

Dans i Hällesjö. Klart att jag ska iväg då.

Ja det var väl en fin sommar vad jag minns. Tur att sommarn finns och jag hoppas innerligt att det blir dans när sommaren kommer men än är det lång lång tid innan den förbannade snön går bort.

Dagens ord: Sov du lilla videung än så är det vinter.

Det har varit några dagar med full ös. Fredagen var det som vanligt att åka till  Älggårdsberget och äta en fantastisk lunch.

Lördagen snöade det och Bröderna B tog snöskotrarna och åkte iväg till Kolbjännsjön för att fiska. Dom var utrustade med nya blänken på pimplarna och nu skulle det väl bli röding till middag på söndag tänkte jag.

Som ganska vanligt är så var det TuppOla som drog upp en massa fisk och dom andra fick ingenting. Blev pannbiff istället.

Hunden Jack stannade hos mig och vi låg i soffan och tittade på skidskytte på tv. Sedan kom Sofiepropp och skulle ligga över hos mig. Vi gjorde en god kaka med ananas i och lagade lite mat och dagen forsade iväg ganska fort.

Igår blev det tö och det droppade från taken och fåglarna började sjunga. Sofies mamma kom och hämtade henne och sedan kom Gulliga Susanne med en massa böcker till mig. Hon hade med sig lotter och tårta och hon är som vanligt en ljusglimt som det bara sprakar om. Tänk om man hade lite av hennes energi. Vissa människor ser man till och med deras energi och omtänksamhet lysa omkring dom. Hon är en sådan. Telfonsamtal med Sonen och en skolkamrat och sedan se på Farmen hos Kinabror och köttfärssås och pasta hos honom.

Vad mer. Jo Åke på Alnön lägger ut skyltar varje söndag och jag har ju tänkt lika men det finns ju inga skyltar här men så fick jag se en skylt i Kinabrors hall som han tänkt använda vid behov skulle jag tro. Den kommer här så då har jag väl lagt ut en skylt i alla fall och så den på Älggårdsberget.

Vi går tillbaka till är 2016.

Det var dans förstås tillsammans med min skolkamrat Marianne. Roligt hade vi förstås.

DansBritt är med i en kör som är otroligt trevliga att höra på. Det är sväng och fart på dom tjejerna minsann och trevligt att gå på deras konsert.

Det är allt man missat under den här coronan men nu hppas jag att det blir mera nöjen till sommaren för nu när gammeldomen slagit till så måste man skynda sig att göra det man kan medan man kan. Nu vet man inte hur länge man har benen i behåll och inte är alltför virrig i plymen.

Så då är det Alla hjärtans dag.

Kram till er alla och hoppas att ni får kramar och godis och rosor. För egen del så blir det säkert ingenting. Den tiden är över nu. Gammeldagarna har man inga större förhoppningar om att ens få en kram.

Dagens ord: En promenad på isen men hunden Jack är inte det sämsta det heller.

När man läser andras bloggar kommer egna minnen fram. Som det där med elastabyxor. Det var så modernt på 50-60-talet och naturligtvis skulle man ha elastabyxor. Speciellt när man åkte skidor och skridskor och gud så man frös i dom där hemska påhitten. Så efter ett tag blev det knän på dom också och dom var inte längre snygga ens. Hällor under fötterna som skavde och här på det här fotot hade jag faktiskt kort hår som jag sällan hade och som jag ångrade bittert att jag klippte mig. Ja det var då det. Nog minns ni väl det.

Nu något helt annat 

Innan snön från väster kommer skiner solen från öster och Jack och jag går på sjön.

Han har grävt fram en gammal älgskånk som han skulle ha med sig hem. 

Det är de här fina hundarna som gör mig på lite bättre humör. Jack som alltid vill gå till skogen eller ner till sjön så fort jag visar mig. Snäll och god är den hunden och klok.

Så stora gulliga Nalle som är stor som en liten häst men fortfarande tror att han ska sitta i knä och gosa. Svansen när precis upp till att vifta ner både koppar och fat från bordet och han når upp att ta all mat som finns på borden om ingen ser men gud så go han är. Dessutom kan han sitta på gården och inte gå ut på vägen även om det kommer många hundar som går förbi.

 Jag har snart plockat bort julgrejorna och talgoxarna har börjat med sitt vårkvitter, bara lite men ibland kommer en liten trudelutt. Hackspetten har också börjat trumma så där energiskt som den bara gör när våren närmar sig. 

Idag är det en stor dag. Dagen då vi får börja leva som vanligt efter coronan men nog får man akta sig ett tag till i alla fall. Längtan till att träffa folk och få gå på dans sitter i hjärtat men får väl sitta där stilla ett tag till.

Så var det minnen. I dag kom jag till 2015.

När någon av gänget fyller jämt så åker vi på en resa och i juli 2015 var det höga kusten som fick besök. Kul var det i alla fall.

En mysig kväll i Kolbjönnsjön blev det också.

Så var det dans förstås. Här på Björnlogen i Storåsen, en by långt inne i skogen. Roligt var det förstås vad jag minns. Det är alltid roligt med dans och att träffa gamla bekanta.

Det var allt för idag. 

Dagens ord: En liten fågelsång gör att hoppet om våren tänds.

Så är det söndag och egentligen är det väl en vilodag men så har det väl aldrig varit nu för tiden. När man är pensionär är alla dagar lika och ibland glömmer man bort vilken dag det är.

För oss (Kinabror och andra vänner) är det fredagen som är helgdag. Trodde att det skulle skita sig den här fredagen men så blev det inte. Torsdag natt började det toksnöa och det skulle bli än värre på lördag men med Kinabrors mod och fyrhjulsdrivna bil och med AMV:s Gubbes bilvana så drog vi iväg för att äta den goda maten på Ålggårdsberget.

AMV och Gubben hade med sig två av sina kompisar och Kinabror och jag hämtade upp Dansbritt.

Oj så vi åt och vi åt så vi var rent trötta.

Det är väl det enda som har hänt den här veckan. Annars har det mest varit att plocka undan julen och skotta snö och bära ved och så gå nere på skoterspåret med hunden Jack. Han är som galen nu när han fått rumla om i snön och det är tur att det är någon som gillar snö.

Ok då. Det är vackert med snö och nu igår började solen skina också så det var riktigt fint och Kinabror kör med traktorn så det är bara handskottning för mig där det inte går att komma åt med traktorn men det är nog för att bli blöt, bli trött och få ont i ryggen. Det är väl gammeldommen och min pessimistiska själ som gör det mesta. 

Nu hoppar vi över till något annat tex till år 2014 och sommaren där.

Det var då vi badade så mycket.

Det var då Kinabror fick så mycket fisk.

Det var då stormen hade tippat omkull Sundsvallsbornas strandstuga.

Det var då vi dansade på Stromboli och flera andra dansbanor och det var så kul.

Det var då det men på onsdag är det slut med alla restriktioner för coronan och det är väl bra men man får väl ändå hejda sig lite för det är fortfarande en massa smitta. 

Dagens ord: Dag för dag närmar vi oss sommaren men det går minsann sakta.

Tittade en stund på bingolotto härom kvällen och en av Lottas gäster började prata om att han hade mattfransfobi.

När han började prata om att han hade fobi för för struliga mattfransar. Även när han besökte folk var han tvungen att rätta till deras mattfransar och han förstod inte hur man kunde ha det så. Inte kamma sina mattfransar, hua!

Men ta mig i häcken!!! Va,Aldrig i livet att jag ens skulle lägga märke till om mattfransarna vore i olag. Om man bryr sig om sådana fjaskbagateller kan man inte ha mycket att bry sig i.

Vilken tur att jag inte har vänner som bryr sig i mina matttrasfransar eller om jag har smutsiga rutor. Fast, jag vet ju inte. Kanske mina vänner och bekanta går omkring och säger till varandra. "Såg du vilka rufsiga mattfransar Anita hade. Henne är det då ingen ordning på". Nej, jag tror inte det. Dom flesta har väl mer bekymmer att fundera över ska jag tro.

Nog om det. De här dagarna har det varit kallt igen så lagom att städa ut julen.

Det tog hela dagen att klä av julgranen och bära ut den. Överallt massor med barr. Plocka bort adventsljusstakar och stjärnor. Ta bort och byta juldukar till vanliga. Sopa golv. dammsuga golv och se så mörkt och dystert mitt vardagsrum blev när granen kom bort.

Igår tog jag tag i köket. Bytte gardiner. Gick upp i min spökskrubben och letade efter andra gardiner. Kallt var det där minsann när det är 20 grader kallt ute men jag hittade både nya stolsdynor och dukar och gardiner. Så blev det att klättra och hänga upp och plocka med blommorna i fönstret och sopa och greja och stånka och pusta. Hann fara till Kälarne och uträtta lite ärenden och så var det middag hos Kinabror som tur var. Kvällen slutade med att se på Mandelsmans på tv. Å så grönt. Å så fint. Å så jag längtar till sommaren.

Så till gammeltiden. 2013 var det byfest i vår lilla by Fisksjön.

Det var tipsrunda och så var det mat i "Väst i gålans" ladugård som man gjort om till jättefint.

Så var det också året då jag började med min loppis och som var riktigt trevligt och det kom massor med folk och många stannade och pratade om när dom var här och badade och lånade våra båtar en gång i tiden.

Det var en riktigt trevlig sommar med massor av fester och många danskvällar. Ja det var då det! 

Nå, ¨åter till 20 grader kallt och det är väl bara att fortsätta ta bort julgrejor. Tänker att jag är en tok som drar fram så mycket så det tar dagar att få bort det.

Dagens ord: Det hade kunnat vara värre men det hade kunnat vara bättre också.

Några dagar men riktigt fint väder. Onsdagen kom DansBritt med några semlor. Semlor är gott. Vi tog en sparktur på sjön och det var riktigt fint väder och gick riktigt fint på sjön.

Nu har ju hunden Jack kommit hem och då blir det ju som vanligt lite mera promenerande och till och med lite vandringar på skoterspår även om dom är lite för mjuka att gå i.

Lite bättre med maten blir det också eftersom Kinabror och jag turas om att laga mat. Då gör man sig ju lite mera för än om man är själv. Bara att erkänna att jag levt mest på gamla rester och sånt som går fort. Nu blir det annorlunda.

Så börjar julgranen att barra. Jag bestämmer mig för att imorgon ska den ut. Det är lite tråkigt för den lyser så fint när den står i hörnet och glänser. Mörkt och tomt när den försvinner. 

När jag klär av julgranen tänker jag alltid på hur det blir nästa år. Vad händer det här året som kommer. Blir det bara elände eller blir det ett bra år eller blir det bara så där. Hoppas bara coronan tar tar slut så det i alla fall blir någon dans och några andra festligheter och att vi får vara friska och de omkring också får vara friska.

Vilken lycka att Kinabror kommit hem. Nu när ovädret drar in så är det fint att ha en brorsa med traktor. Det har snöat rätt mycket inatt men det är i alla fall inte storm som dom har haft söderöver. Vi har klarat oss ganska bra men skulle jag varit tvungen att skotta skulle det tagit hela dagen.

Det är ganska mycket snö som ska bort.

Bort till byvägen. Ner till uthusen. Bort till gammelladugården. Ner till sjön. Hela gårdsplanen.

Oj vad det ryker snö.

Nu har det slutat snöa och solen tittar fram lite grann.

Idag lagar Kinabror mat och då blir det panerade abborrfileer och det är riktigt gott med kall sås med örter och potatis. Abborre är verkligen en riktigt god fisk som man aldrig lessnar på.

Nu lär det väl bli lite fisk framöver för det är ju snart tiden för att det ska gå att pimpla på sjön och få lite fiskar. Jag är ju dålig på att fiska på vintern. Tycker att det är kallt och blåsigt att sitta på sjön så jag får förlita mig på att Kinabror fiskar så det räcker till oss båda. Annat var det förr när det var sommar och lugnt på kvällarna. När mamma, faster Gunhild och jag satt med våra metspön och hade flöte och krok och mask att fiska med och sade "nappa nappa abborslok annars är du inte klok". Då var det skönt att sitta på sjön i gammelbåten och det blåste inte på kvällarna som det gör nu för tiden.

Nu sitter jag inne en stund efter att ha sopat och skottat lite av det som man inte kan göra med traktor. Som att skotta snö mot väggarna och sopa av bilen och trappan och lite sånt lite lättar jobb.

Nu latar jag mig en stund och Kinabror Jack och jag fikar lite grann. 

Dagens ord: Visst blåser det men inte så träden ramlar ner och inte är det strömavbrott heller. Det är nere i söder som man har de problemen och slipper jag skotta snö så är jag nöjd. Alltså en ganska nöjd dag. Inte ett gnäll från mig faktiskt.

Nu när Kinabror och Jack har kommit hem blev det lite mera fart på gården. Nu ska han inte bo borta vid sommarstugan utan i det andra huset på gården. Genast brummade fyrhjulingen och traktorn och snöskoter och det blev fint väder.

Jack och jag tog sparkturer på sjön. Det är blankis med ett litet snölager på. Solen sken och det blåste inte och sparken gled lätt på isen. Det var riktigt roligt för att vara vinter. Inte så mycket snö heller som tur är.

I förrgår gick vi ut på sjön igen. Jack som nu gått i band nere i Helsingborg mest hela tiden blev lite som galen när han fick vara lös. Oj så han busar och oj så han sprang. Det finns massor med spår att nosa på och snöknular att kasta.

Dessutom så fick han börja jobba igen. Hämta posten och hämta ved och dänga upp sin gamla stubbe. 

Så träffade vi Hollängskan som åkte spark på sjön med sin lilla hundfröken så då blev det för Jack att leka och busa med henne en stund. Att vara hund i Fisksjön måste vara toppen. Frihet och lek.

Så igår fyllde Broder B år och vi syskon var dit och åt smörgåstårta och så var de tre hundarna med förstås. Så Broder B:s fru förstås.

Vilka skäggiga bröder jag har och alla tre ser likadana ut. 

Så åkte Kinabror och jag hem på isen i mörkret med pannlampa förstås, en alldeles förträfflig uppfinning. Sparkarna gled snabbt över isen.

Än hänger julen kvar hos mig. Man får ju göra som man vill eller hur? Julgranen är så fin fortfarande och barrar inte ett dugg och nog vill man ha ljus så advetsstakar och röda dukar får vara kvar ett tag till åtminstone till januari får gå ut.

Idag skulle Kinabror och jag åka till AMV och Gubben för Kinabror behövde klippa håret men det blev inte av för min del för AMV var förkyld och även om det inte är Coronan så vill jag inte bli smittad. Det är nog eländigt att det är vinter.

Så ska vi då titta på ett gammalt kort.

2012. Som vanligt under juli brukar vi steka kolbullar nere vid sjön. Ungarna gillar kolbullar. Om du inte vet vad det är så ska jag berätta.

Stek en massa fläsk i tärningar och gör en smet på bara vatten och mjöl och töm över. Väldigt tunt ska det vara så det blir frasigt i kanterna. Mycket godare än vad man kan tro. Dessutom ska man förstås ha lingon till och gärna ett glas mjölk. Fint Fint. Nu blev jag riktigt sugen.

Dagens ord: Sakta sakt blir det ljusare och ljusare dag för dag.

När det stormar. När det snöar. När det är svinkallt. Då är jag mer än vanligt en surkärring. Det är dessutom halt så man får akta sig för att ramla omkull även om man har dubbskor. Då går jag inte ut. Då ligger jag länge och läser och är tacksam för att jag inte måste iväg till jobb.

Nåja det finns ju ljusglimter i grådass och mörker.

Som härom dagen då det dök upp ett paket i min brevlåda. Första tanken var att det kommit fel för jag hade inte beställt något men det var rätt.

Det var en av mina bloggvänner som skickat ett så gulligt brev där hon skrev att hon gillar min blogg och läser den ofta. Att få ett handskrivet brev med beröm får ju mig att bli glad för beröm får man väldigt sällan.

Inte nog med det. Paketet innehöll ett flanellpåslakan som jag genast lade på täcket och ska njuta av att krypa isäng med ett nytt mjukt varmt flanellpåslakan. Dessutom fick jag fina servetter och påsar med frö att sätta till sommaren. Så härligt. Det lyste upp min dag väldigt och de mörka molnen utanför skingrades lite. 

Två gånger har jag masat mig ut och gått bort till Broder B och ätit soppa och fikat och sett på skidskytte med dom.

När jag gick hem såg jag att det inte var lika mörkt som det brukar. Nu har det varit mulet hela veckan men när det för en gång skull var klart så hade det nog blivit lite längre tid som solen var uppe.

Ja, det är ju snart slut på årets värsta månad och det blir i alla fall lite ljusare när hemska februari kommer.

 Nu kommer snart Kinabror och hunden Jack hem och det känns ju bra. 

Så går vi tillbaka till 1011  

Det var juli 2011 som PappersBeda och jag var på Gotland och hälsade på min bloggvän Ingrid och hennes man. Det var en härlig vecka som jag minns med leende och glädje.

Så var det slut för idag och jag slutar med en grej jag såg i en tidning.

Dagens ord: Nu vet jag varför gamla människor ser dåligt. Det är för att man ska slippa se sina rynkor när man tittar sig i spegeln. Banne mig sant.