Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - 20 december 2014 15:16

 

Igår vaknade jag när det fortfarande var mörkt fast klockan var halv 9. Jag låg och drog mig under mitt sköna flanellakan och kände att det skulle bli en bra och trevlig dag. Jag skulle jobba en stund, äta lunch med Dansbritt och sedan på kvällen skulle vi på julkonsert och lyssna på de duktiga tjejerna i BLEK.


Klev upp och tittade ut. Snön fullkomligt vräkte ner. Bilen var helt översnöad. Ja. det var bara att gå ut och börja sopa och sopa och skrapa och skrapa.När jag sopat en gång så var den lika snöig igen.

 

På oplogade vägen immade rutorna igen och snöröken när jag mötte lastbilarna gjorde mig helt blind och dörädd.

Redan då kände jag det som om någon drog en svart säck över mitt huvud och mitt humör.


Jag jobbade en stund och då var bilen nersnöad igen och det blev till att sopa. Sopa, sopa. blöta vantar och iskalla fingrar.

For ner på byn och gick in på apoteket och den lilla stunden hade det toksnöat så det var till att sopa. sopa.

Dansbritt och jag åt lunch och jag handlade och sopade igen innan jag drog hemåt. 

Då hade det slutat snöa och landsvägen var plogad men inte Fisksjövägen förstås och hemma hos mig var det snö på hela gårdsplanen och överallt.


Så det var bara att byta vantar och sätta på mer kläder och börja skotta. Ryggen är otränad nu och efter en timme var jag helt slut och somnade på soffan ett tag.


Sent om sider åkte jag iväg till Hammarstrand igen för att gå på konserten och då var till och med min väg plogad.

Julkonserten var bra så det blev bättre framåt kvällen och den svarta skuggan över mitt huvud drog sig tillbaka.

 

Idag sken solen och färgade trädtopparna men sedan började det dyka upp svarta moln från väster så det lär väl bli snö igen skulle jag tro.


Idag har jag städat nedervåningen och då tänkte jag på något jag såg härom dagen i datorn. Det finns skor som man kan ha på fötterna och dansa omkring och samla upp damm och skit och det vore nog något för mig.

Istället för att svärande dra om kring snabeldraken och moppen kunde jag dansa omkring med dom här på fötterna så skummet yrde. Skulle vara rätt kul.


Ibland önskar jag att jag skulle kunna ha någon här i köket hos mig som man kunde ta en dans med. Mamma och jag kunde ta oss en hambo rätt vad det var men ingen att de män jag bott med har någonsin dansat med mig i köket.


Nåja men kan inte få allt här i världen men som sagt ett par dansande städarskor skulle inte vara så dumt.

 

Dagens ord: Ar det jäkligt från morgonen så kan det faktiskt bli bättre framåt kvällen.

ANNONS
Av Anita - 18 december 2014 19:00

 

Det blir inte många fina bilder under den här tiden. Jag gillar inte svart-vitt och det är så det är nu men solen tittade fram några korta ögonblick imorse. Jag sov till halv 9 nu när det är så mörkt. Jag har satt på mina flanell-lakan och dom är så mjuka och sköna och varma så jag sover sååååå gott. Vaknar sakta och ligger och drar mig och lyssnar på radion.


Äntligen,efter alla år när man tvingades upp klockan 6, vimmelkantig av trötthet är man fri.. Kom hem efter 17 då det var kolmörkt ute och på med pannlampa för att hämta ved och skotta snö. Usch och hua.


Det är så skönt att äntligen vara fri att göra vad jag vill. Vill jag ligga länge så gör jag det. Det jag ska göra ute kan jag göra de ljusa timmarna på dagen.


 

Lite snö är det och så där 15 grader kallt och det får man väl leva med trots allt.


Igår for DansBritt och jag och hälsade på moster, ni vet, hon som bor i ett stort fint hus uppe på backen vid Ragundsjöns strand innan sjön försvann.

Där satt vi i hennes jätterstora kök och åt kakor i massor och drack kaffe och pratade i godan ro. Ingen julstress för oss inte.


Så for jag och handlade och fick tag i en skinka från en glad gris som fått gå utomhus i Norrland och inte instängd i trängsel och skitlukt i något hemskt djurstall. Hoppas den är god för den var verkligen dyr.


Idag har jag varit iväg och hjälpt fd grannen med räkningar och pratat bort en stund. Vi pratade om jularna förr och hur det var då och vi delar ju liksom samma minnen faktiskt. Jularna då allt gjordes från grunden och man fernissade golven kvällen för julafton och alla kakor i skafferien och så halvrädd man var för tomten.


Så hem igen och plockade fram lite mer tomtar. Man kan aldrig få nog av tomtar tycker jag.

 

Tittade till enbärsdrickan och såg hur det bubblade och for i den stora bruna flaskan. Ska bli spännande att smaka och se hur den blev men än är det inte dags.


Ska slå in lite julklappar ikväll kanske. Jag har inga pengar men jag har tid och därför har jag ju gjort mina julklappar själv och hoppas att dom uppskattas i alla fall. Det är väl tanken som räknas var det ju någon som sa. Saker är ju numera det viktigaste som finns för många och man handlar och handlar och jäktar och jäktar. Kanske viktigare att vi bryr oss om varandra och bryr oss om dom ensamma och utsatta.


Dagens ord: Snö gör sig bäst på julkort



ANNONS
Av Anita - 16 december 2014 13:12

 

Måntro om det är förnekelse att inte bära upp snöskyffeln och göra sig klar för snöskottnig. Någonstans inne i hjärnan så tror man kanske att det inte blir något snö om jag inte tar fram den

. Nåja inte ska jag klaga. Det tunna snölagret som har kommit krävs det ingen skottning på. Konstigt väder är det i alla fall. I förrgår var det -11 grader och igår var det plusgrader och all snö regnade bort men inatt har det snöat lite igen.


Igår var det dags. Jag hatar att städa och hur någon kan bli lycklig av att städa kan jag inte fatta.

Snabeldraken och jag har alltid varit ovänner och den rackarn tar krokben med sladden. snabeln fastnar igen och att byta påse måste man vara rena teknikern för att klara. Dundrar som ett reaplan gör den också.


Har ni tänkt på att det drar med sig en massa extrajobb när man börjar städa. Byta sängkläder och dukar och då blir det en förfärlig massa att tvätta. Eftersom jag inte har någon tumlare måste jag hänga alllt i badrummet och det tar en evig tid att få tvätten torr. Nåväl nu är övervåningen klar.


Nu är det ensamt i byn sedan Kinabror åkt men på söndagen kom TuppOla och Sambon och åt lunch här och stannade en stund.


Måndagen däremot var det inte en enda människa hit men som sagt. Jag städade och städade.Skulle tro att tomtarna har spruning och gömt sig för oväsendet.


Nu märks det minsatt att det är årets mörkaste tid och speciellt idag när det var strömavbrott några timmar på förmiddagen. Det blir till att ligga lite längre då.


Imorse kom Mustachen hit en sväng och som tur hade jag kokat kaffe och tömt på termos så vi kunde sitta och fika i alla fall och tända ljus så att vi såg lite grann i alla fall.

 

Nu har jag äntligen gjort enbärsdrickan och jag får se om den smakar lika gott som jag minns.Det kan ju faktiskt vara så att det inte smakar som man minns. Det är ju säkert 40 år sedan vi gjorde enbärsdricka. Det hörde julen till och var absolut nödvändigt till julmaten. Nu ska den stå varmt i spiselvrån ett par dagar och sedan kallt. Lagomt till julafton ska den smakas. 


Nu börjar det komma fram mer och mer tomtar. Man kan aldrig få nog av tomtar men än är det några dagar att göra på innan alla är frammet. Jag har inte räknat mina tomtar men nog skulle jag tro att det är 100 st i alla fall.

 

Dagens ord: Städa inte för mycket, det blir man bara trött av. Kasta fram lite tomtar istället.

Av Anita - 13 december 2014 22:46

 

Jag råkade se det programmet på tv igår. Jag brukar aldrig se på såna där galor. För det mesta så handlar det ju om idrottsmän som sparkat in onödigt många bollar i mål eller åkt omåttligt fort i backarna. 

Nu blev jag i alla fall sittande och tittade på dom verkliga hjältarna. Dom som finns i vardagen och riskera liv för andra människor.

Det var två ungdomar som räddat en 2-åring från att drunkna, det var tre brandmän som mot allt förnuft gett sig ut i den brinnande skogen i somras och lyckats rädda en man mot alla odds. Det var de tre gamla nunnorna som tog emot flyktingar och hjälpte dom till ett bra liv. Det är mod och det är hjältar det. Jag blev riktigt rörd.


Åter tillbaka till min lilla verklighet där jag verkligen inte gjort några hjältedåd.

Torsdagen for jag iväg för att jobba en stund och för att handla en massa mat till julgröten på fredagen.

Jag hann också äta lunch med DansBritt innan jag for till Håsjögården för att förbereda och duka och stöka-

Det är så att varje år strax innan jul brukar vi fixa julgröt och mackor och lite annan för åkarna och även så iår men nu håller vi till på Håsjögården där det finns gott om plats.


 

Så igår morse for jag för att plocka fram och koka gröt och värma glögg och allt som ska vara. Vid 10-tiden började dom droppa in. hungriga och pratsugna och många blev det under förmiddagen.

 

Det har snöat lite lätt ungefär som om vår herre, eller vem det nu är, har drösslat lite ungefär som florsocker på en semla.

 

Det tog mest hela dagen innan jag var klar. Det blir ju en massa disk och stök och jag tror vi var närmare 30 personer.

Åkte hem och så kom Kinabror och Lille Jack

Dom åkte till Skåne imorse och nu kommer det att bli tomt och trist när dom åkt. Jag är ju faktiskt helt ensam i byn. Tur att det bara är en vecka tills Sonen kommer hem.


Idag har jag städat lite grann, plockat ihop hundben och hundleksaker som låg lite överallt runt omkring.

Så for jag till DataFia. Hon behövde träna på sin instruktionskurs på medicisk yoga så vi gjorde ett entimmars pass och satt och pratade ett tag sedan.

 

Det är ju lucia idag men det har gått obemärkt förbi. Ingen att lussa för och ingen har lussat för mig. Den tiden är för länge sedan borta och försvunnen i den tid som var. Roligt hade vi ju. Sonen och jag lussade hos alla tre gårdar som var bebodda då och jag tror att alla blev glada då vi kom tussande i snön med kaffe och pepparkakor. 


Nu sitter jag och ser lucian på tv och det får väl vara bra så. Det som har varit har varit och kanske blir jag lucia på åldrevården om jag har mitt hår kvar när den dagen kommer.


Dagens ord>: Det är bland vanligt folk de verkliga hjältarna finns fast dom ofta verkar i tysthet. 

Av Anita - 10 december 2014 10:28

 

Ett par dagar med fint väder och solsken de få timmar som solen är uppe under den här tiden. Då är det läge att strunta i allt, dra ner sparken till sjön och ge sig ut på en härlig sparktur.

 

Så kan man stanna för hos Kinabror och dricka eftermiddagskaffe innan man drar vidare på sjön.

 

Det var riktigt varmt. Solen värmde faktiskt på ryggen och det var bara .5 grader kallt. 


Klart att man plockade fram tomtar också. Det kan aldrig bli nog mycket tomtar tycker jag.

 

När jag nu tittat på Ernst program på tv så gjorde jag också två toppar av mossa och visst blev det lite kul.

 

Så gick måndagen fort som vanligt och jag stökade lite grann med lite av varje.


Igår var det lika fint och då får man passa på. Kinabror ska ju snart åka till Skåne och jag passade på att få hjälp med att få hem julgranen. Jag haittade faktiskt en jättefin borta på Stedesbacken och han tog den på fyrhjulingen och körde hem den.

 

Så passade jag på att bära in en massa ved för det ska ju bli dåligt väder.

Jag fick hjälp att hunden Jack. Han bar och bar ett vedträd i taget.

 

Så åkte Kinabror och jag till fd grannen på äldeboendet och hälsade på och så handlade vi lite.

Det var brorsans tur att laga mat och jag ville inte ta bilen bort till honom utan satt på mig pannlampan och åkte spark på sjön i mörkret. Nåja, det var inte så mörkt. På andra sidan sjön lyste "mitt ljus i mörkrets" lampa och månen började gå upp. Det är vid sådana tillfällen jag önskade att jag hade en bättre kamera. Det såg ut som det brann när den började segla upp bakom skogskanten och stjärnorna lyster klara och starka. Sjön sjöng sin ödsliga sång när den sprack i kylan och det var en riktigt härlig månskensutflykt.


Idag är det andra bullar kan ni tro. Det har börjat blåsa och det småsnöar och det är mörkt fast klockan är så mycket. Nåja man får väl glädjas åt de soldagar som var. För varje dag som går kommer vi närmare våren. Det får man inte glömma. Varje snöfri dag är en härlig dag.


Vad mera. Jo alla skriver om regeringen och valen och den stora balen som ska vara idag. Jag säger då bara ett. Den där kärringen som blev ledare för Moderaterna har ju sagt att vi på landet är dummare än dom i stan. En sån som inte bara tänker det utan säger det måste väl vara dum själv. Då vet man då i alla fall vilka men inte ska rösta på för man förstår att då kommer verkligen alla pengar gå till storstaden och vi blir ännu mer utarmade än vi är. Jag ska inte lägga mig i politiken för man märker ju att det är pengar och makt som är det enda som gäller. Nog om det. Inte ska jag sitta och titta på balen heller.


Nej nu ska jag gå ut och hämta posten. Sedan får vi se. Jag vet att jag ska torka älgkött idag som har legat i saltlag i några dagar. Det brukar bli jättegott.

 


Dagens ord: Hoppas att inte träden blåser omkull

Av Anita - 8 december 2014 10:08

 

Nu sitter jag här och ska försöka fila till ett inlägg igen och tittar ut genom fönstret på solen som håller på att stiga upp. Den här veckan har det varit ganska fint och soligt och idag är det -7 grader kallt. Alldeles lagom och ingen snö.


Jag börjar dagen precis som vanligt

Kokar kaffe, sätter på radion och går ut och matar fåglar och ekorrar.

Sedan sätter jag mig vid datorn och läser facebook och skriver blogg. Kanske ser jag om det är något spännande eller roligt på tvn men idag var det ingen Åsanissefilm. Naturligtvis ringer fd grannen som vanligt. Han ringer många gånger på dagen och börjar tidigt.


Nåja, vad skulle jag berätta om? Jo men visst. Fredagens jultallrik på Håsjögården. Jag åkte ner vid 17-tiden och snart kom en av de andra kvinnorna och vi gjorde klart, lade fram lotterivinster och fixade det sista.

Det var då jag skulle haft kameran för inte nog med att vi åt utan några av gubbarna bestämde sig med kort varsel för att uppträda.


Det var i sanningen ett härligt gäng som kom intassande. Två jättelånga, en med för trång tomtedräkt, en liten en som såg ut precis som en tomte, en med stjärngossestrut som han fäst med gummiband runt näsan. Eddie satt sig vid pianot och dom klämde av med tre julvisor på direkten. Nu ska sägas att dom sjunger jättebra fast dom inte tränat och fick med sig publiken på både allsång och handklappningar. Nåja, en del av dom är ju faktiskt musiker. Eddie som är musiklärare och kan spela precis vad som helst när som helst. Den längsta killen spelar och sjunger och en är med i kören så det är ju inga dunungar och roliga var dom.Önskar jag haft kameran med.


Den här lilla byn med bara ca 100 innevånare kan man väl säga gör så gott vi kan för att roa oss själva. Mätt blev man och rätt sent blev det innan jag kom hem.


Vad gjorde jag på lördag. Nja. stökade lite hemma och tog en promenad. 

 

Kinabror och Jack var här och jag gjorde två mosstoppar att sätta framför huset som prydnad något jag sett på Ernst tvprogram. Det var inte så lätt som det såg ut på tvn kan jag berätta för er. Mossan ramlade av och det gick åt massor med mossa mer än vad man kunde tro. Nåja det blev väl bra till slut. Visar er så snart jag laddat kameran.

 

Som ni ser är det inte mycket snö här och jag ska ta ner sparken till sjön och ta en riktigt lång sparktur på sjön idag tror jag men det finns ju mycket att göra innan jag kommer fram till det. Jag har kokat saltlag som jag ska lägga älgkött i och göra spickekött till Jul. Jag ska göra klart mitt tomteland och släppa fram alla mjuka tomtar som ska fram.


Det har varit fullmåne nu och då är det svårt att sova men den här gången var månen så otroligt stark och lysande så jag kan visst sällskapa med den istället för att sova.

 

Nu ser jag solen lysa på mina kornellbuskar och få dom att lysa röda och granna i solljuset. Posten kom just och ekorrarna kutar upp och ner i björken. Idag är dom fyra stycken,  troligen för att jag lade ut lite torra bullar. Bullar gillar dom.


Dagens ord: När solen skiner går allt så mycket bättre.  

Av Anita - 4 december 2014 22:07

  

Så heter boken jag läser nu. Det är en sorgsen bok av Linda Olsson. Handlar om ensamhet, övergivenhet och kärlek. Jag har inte läst den klart men hoppas att det ska ordna sig på slutet. Jag vill ju att både filmer och böcker ska ha ett bra slut.


Det som dök upp i mitt minne när jag läste titeln var de ljuva sommarnätterna när jag var på väg hem efter någon sommarfest. När jag gick på vägen och alla fåglar hade tystnat utom just koltrasten som satt i en grantopp och sjöng så vackert.


  Som ni vet så har jag en särskild kontakt med fåglar så jag stannnade upp och visslade till svar och så sällskapade vi med varandra en lång stund. När han såg på mig med sina svarta ögon kände jag hur hjärtat blev varmt och hur munnen smålog. En förunderlig och magisk fågel.


 

Tidigt på våren innan snön riktigt gått bort sitter han där plötsligt i en buske och kurar, rund som en boll. Fast jag slutat mata småfåglarna går jag ut och ger honom bröd. Han är ju vårens budbärare och ska tas emot på bästa sätt.


En vår krockade han mot ett fönster och föll till marken. Jag tog honom i min hand och såg att han andades. Lade honom högt upp på ett plank och bar in Katten Oskar så han inte skulle äta upp honom. 

Efter ett tag kom en koltrast till och började försiktigt putta på sin medvetslösa vän med näbben och efter en stund vaknade han och började ruska på sig. Så flög dom båda sin väg om än lite vingligt. Så gulligt det såg ut.


I höst har dom stannat länge. Såg en förra veckan fast det är vinter.

Det är en märklig fågel faktiskt. 

Indianerna som anser att olika djur står för olika budskap säger så här om koltrasten: "Du kommer att upptäcka nya sidor hos dig själv. Förändring och förnyelse."


Nu finns min längtan här. Längtan till att lyssna till koltrasten en härlig sommarkväll men ack så länge det är dit.


Idag har jag varit nere på Håsjögården och dukat inför julbordet imorgon kväll och sedan har jag varit ut och gått. Det har varit plusgrader några dagar och all snö har smält bort tack och lov. Det var så varmt och skönt att gå ut i skogen idag och det är undrligt för när det är fullmåne brukar det vara kallt. Det är faktiskt en underlig vinter men helt i min smak.

Hoppas att det håller i sig.


Bilen gick igenom besiktningen. Sonen kommer till jul. Det är ingen snö. Jag kan ju inte vara annat än nöjd.


Dagens ord: Lyckan med att vara pensionär är att man kan vara utomhus när det är ljust.

Av Anita - 2 december 2014 09:20

Idag gruvar jag mig. Det finns fyra saker som jag alltid känner mig gruvsam och orolig inför. och idag är det en av dom. Besikta bilen. Blir jag av med bilen den här tiden när det är så nödvändigt att ha bil blir jag galen. Kinabror åker ju snart ner till Skåne och jag blir alldeles ensam här i byn och har jag ingen bil blir det skit av alltihop. Pengar att laga för har jag inga heller för den delen. Nåja jag ska väl inte måla faan på väggen men jag vet hur det var för några år sedan. Utan bil i månader för en jävla lampa som lyste. 


Nummer 2 är tandläkaren men det gick ju bra sist när det bara behövde slipas lite så det kan jag väl släppa tills någon annan gammal amalganplomb sedan 60-talet ramlar ut.


Nummer 3 är att gå till doktorn för när jag känner mig frisk är jag sjuk och när jag känner mig sjuk är jag frisk.


Så till sist. Att köra bil på vintern i halka, mörker och snö.


Nåja jag får väl sitta här med en klump i magen tills på eftermiddagen och jag ska försöka att låta bli att måla faaan på väggen.


Över till roligare saker.

 

Kinabror och jag åkte till Hunge för att hälsa på TuppOla och Sambon. Där var det julpyntat och fint och brasan brann i braskaminen. Dom bor väldigt fint i änden på en sjö där en å rinner ut.

 

Vi gick iväg på julbord som dom hade i ett gammalt föreningshus. Vilken mat, hemlagat och rikligt och med en man som spelade Elvislåtar. Det är gubbarna i byn som gör iordning julbordet och det gjorde dom med den äran.


 

Vi vandra sakta hemåt och skönk ner i soffan, proppmätta och trötta så vi knappt orkade resa oss.

 

Söndag förmiddag masade vi oss ut och tog en promenad. Bort till en gammal vacker kvarn där det var massor med fina hus. Efter att ha ätit risgrynsgröt till lunch åkte vi hem.


Den där blå belysningen som jag köpte av misstag gav jag bort till TuppOla. Sambon var lite tveksam till färgen men då sa TuppOla att han skulle sätta dom hos hönsen för dom tycker om färg. Självklart, som om alla visste att höns gillade färg. Efteråt tänkte jag: "Hur vet han det? Är det verkligen så? Ska bli roligt att se hans hönshus. Förmodligen finns det både kulor och glitter och belysningar i olika färger där. Trots all kärlek och omsorg som dom hönorna får så äggar dom inte.


Så frampå kvällen åkte vi till Hammarstrand för det var julskyltning. Inte är den som förr i tiden men dom brände av ett fyrverkeri i alla fall. Jag köpte en tomte.


Så ny vecka och Dansbritt och jag träffades hemma hos mig för att göra kransar och pynta min julbock.

Vi gjorde så gott vi kunde. Spelade julmusik och drack glögg och satt på golvet och sakta men säkert tillverkade var son krans. Faktiskt blev det en aning julstämning. Till och med någon lite tomte tittade fram under bordet.

 

Det var några år sedan vi gjorde massor och sålde. Man blir som sagt latare  och latare.Nu nöjer vi oss med var sin.

 

Så blev det en bock iår också och den har till och med fått lite belysning. Jag såg en sådan när vi var i Hunge och jag hade en liten belysning kvar.

 

Den här bocken blir större och större för varje år eftersom jag låter riset sitta kvar och klär på nytt men visst ska väl en julbock vara tjock.

DansBritt och jag åkte sedan bort till Kinabror och fick oss lite mat.


Nu hoppas jag att ni håller tummarna för mig så bilen går genom besiktningen.


Dagens ord: Om man väntar sig det värsta blir man glad om det blir en aning bättre. 

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

47 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se