Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - Måndag 22 sept 13:17

 

Lite grann har jag lugnat ner mig efter beskedet att postbrevbäringen ska dras in men tro inte att jag slutat bråka, aldrig i livet. Nog ska det få höras vad jag tycker minsann.


Nåja över till något helt annat. Lördag morgon läste jag Östersundsposten och artikeln om mig, men  jag kände det som om jag framtod som en mycket udda tönt men det är kanske så jag ses av omvärlden, inte vet jag och inte vet jag om jag bryr mig heller. Man må väl få vara som man är. Vid det här laget borde jag väl ha vant mig.


Enligt vädret så var det sista fina dagen och då måste jag ju ta upp resten av potatisen, se till att blommorna kommer in i växthuset och riva ner tältet borta på Stedesbacken innan det börjar regna.

 

Annars handlar ju det mesta om lilla hjärtknpande valpen Jack. Han har redan bundit sig vid Kinabror och följer honom överallt.


Jag gick iväg till Stedesbacken och solen sken het där uppe på backen. Vägbasens 4 barnbarn kom traskande i det fina vädret.


Kinabror tog fyrhjulingen för att hämta potatis och tältet och jag och lille Jack skulle gå efter genom skogen. Oj så han kutade för att komma ikapp Kinabror.

 

Min mamma har stickat en råtta som legat i Brakskitarnas Dal länge och ingen har lekt med den men nu tog jag fram den och den var både härlig och ofarlig att bita i.


Trött blev lille Jack och sov i soffan och jag satt på bryggan och solande medan Kinabror stekte älgbiff. Så kom Dansbritt och det blev ett evigt gosande med lille gullige hunden och sedan bjöd Kinabror på god mat.


Det blir fort mörkt på kvällarna nu.

 

Den här tiden på året finns en saknad i mig, saknaden efter sommaren, efter att höra nattljuden utanför och kattens spinnande. På kvällen pratade jag med en gammal vän i en hel timme och vi hade så många minnen att prata om och jag somnade med ett småleende trots att katten är borta och sovrumsfönstret stängt mot höstnatten.


Lilla rädda katten blev hämtad av AMV i fredags och vi tyckte så synd om den när hon skrek i buren och ville ut. Det är en väldigt lång resa till Uppsala för en liten nervös katt. Hoppas bara att det går bra och att hon kommer att finna sig till rätta hos sin riktiga matte.


Inatt har frosten slagit till för första riktiga gången. Jag har jobbat en stund och satt ljung på gravarna och varit till Datafia en sväng och fikat. Handlat lite och träffade moster på affären och pratade en stund.


 

Bara över natten började det bli gult på träden och rött på andra blad men kallt. Jag fick nästan nagelbiten när jag grävde på kyrkogården. Det är västanvinden som är så kall och nu har man varit van att det varit lugnt och fint ute så man är extra frusen och har för lite kläder på sig.


Ja,vad ska man säga mer. Jo jag ser att många av mina bloggvänner och mina facebookvänner har varit och är utomlands. Undrar om jag någonsin ska få råd att åka iväg på äventyr. Det var länge sedan nu. Resan ner till Arlanda är lika dyr som hela utlandsresan så det finns ju vissa problem med att vara här uppifrån. Allt blir dyrare och vi har sämre ställt speciellt jag då som är pensionär och har lite att röra mig med. Lite avundsjuk är jag. Nu när jag skulle ha tid att resa har jag inte råd. Nåja skit i det. Jag bor ju bra så jag har ju badat och solat hela sommaren så jag ska väl inte klaga. Jag har sluppit vara inomhus och suttit på något knastrigt kontor och glott in datorn.


Tar tillbaka. Jag är INTE avundsjuk. Vet inte hur dom andra har det när dom är hemma så nog unnar jag stackars arbetande människor att få fara utomlands. Trots allt bor jag i mitt eget lilla paradis. men......nog fasen är jag förbannade för att man ska dra in posten och nog fasen saknar jag Italien, maten och dom snygga männen där.


Dagens ord: Ni som  far utomlands trösta er med att ingen är lika ful som sitt passfoto.

ANNONS
Av Anita - Fredag 19 sept 09:22

 

Så har jag alltid sagt men kommer INTE att säga det igen.

Lantbrebärarn som nästan alltid kommit i tid genom snö, regn och storm. Ser om någon brevlåda fär full och slår larm. Säkert har dom räddat många gamla och sjuka på ödebygden.


Fick reda på att jag snart måste ta mig 8 km per dag för att hämta posten. Nåja visst är det bra med motion men va faan när det är 30 grader kallt då.


Jag blev så förbannad så jag fick huvudvärk, tänkte att nu får jag väl blodtrycket i topp och får hjärnblödning av ilska. Fast för posten hade det väl varit bara bra. Då hade man ju bara behövt slänga postlådan till skogs.


Kan det vara möjligt att i Sverige idag har man inte råd med postutbäring. Det har ju funnits här sedan 60-talet. Är det här landet fattigare än då. Det är skamligt.


Men det är väl klart. Det ger ju ringar på vattnet och är väl med i den hemliga planen att landsbygden ska avbefolkas. Drar man in lantbrevbäringen på nog många småbyar kan man ju dra in några lantbrevbärare och tjäna några kronor. Arbetslösheten på landet ökar och folk måste flytta.


Man kommer ju också att säga upp lokaltidningen om man inte får den samma dag. Vem vill läsa gamla tidningar. Nog för att vi ses som efterblivna vi som blir kvar . Har hört talas om byar som har flera mil till brevlådan men hade hoppats att det inte var sant. Kommer lokaltidningarna att gå dåligt och ytterligare en spik i kistan för landsbygden är ispikad.


Telefonen har man klippt på många byar och det är väl bara en tidsfråga tills dom kommer hit och stänger av här också.


Vi har haft lantbrevbäring som fungerat i minst 50 år men tydligen är Sverige ett fattigt land men inte tyckte jag att det märktes i Stockholm när vi var där härom dagen. Där kör det omkring nya fina bilar på plana bra vägar och handeln blommar.


Här har vi Sveriges dyraste skatt och eftersom vi måste köra bil vart vi än ska så blir bensinkostnaderna skyhöga och tydligen tänker dom höja ännu mer, för som politikerna säger, vi ska åka med andra färdmedel. Vilka då????


Hela Sverige ska leva vilket förfärligt hån och vilken dubbelmoral.

Nu sitter jag här och glor ut genom fönstret och känner mig rätt förföljd. Det som gör mig mest ilsken är att det bara blir sämre och sämre. Att man ska ha alla människor till stan.


men det ska jag säga JAG FLYTT INTE

Postverket som jag satt så högt har sjunkit som en sten för mig.

Det är en skam för landet att man inte tycks ha råd ens med posten längre och att inte en enda politiker ids sätt ner foten och protestera. Där ser ni. Spelar ingen som helst roll vilken politik vi har. Finns ingen som bryr sig om annat än makt och pengar. Att det sitter människor överallt på landet och försöker klara sig skiter man i.


Fy fan vad jag är förbannad och vad jag ska härja och bråka Ge er på det. Inte bara för min skull utan för alla gamla och sjuka som man drar in posten och telefonen för.


Tänk om jag inte hade friska ben och en bil. Skulle jag få vara utan post då? Hur har man tänkt? Förmodligen skiter man i vilket.

 

Dagens ord: Nu faan har det minsann gått troll i Svenska välfärden. Skammen att det ska vara sämre än för 50 år sedan.  

ANNONS
Av Anita - Torsdag 18 sept 09:31

 

I morgon ger sig lånekatten Tussen iväg hem till Uppsala och de sina. Hon är fortfarande en rädd liten katt men ligger hårt tryckt intill mig på nätterna så lite bättre har det blivit.


Igår gav sig Kinabror och jag oss iväg tidigt på morgonen, redan klockan 5 då dimman låg tät över indalsleden. Vi drog mot Stockholm för att hämta Fisksjöns nya innevånare jaktlabradoren Jack.


Mitt i Stockholms vimmel bor vår tremänning som har dom här söta valparna och mamman Dixi.

 

Tänk att hon kan gå ut med dom utan band och dom följer med som små gullika knular. Har ni tänkt på att det finns ingenting som kan få människor att lysa och le som bedårande hundvalpar.

 

Det märke jag minsann när vi var ute. Folk stannade och log och pratade och dom är verkligen bedårande dom här runda söta valparna. Det är så hjärtat smälter till en varm klump i bröstet på en. Så luktar dom så gott också.

 

Mamman Dixi var nog lite less på dom nu för det är inte bara gulligt med hundvalpar. Det är ju små babys som vill ha mat och kram och pinka inne och ha sådana i en lägenhet mitt i stan är verkligen en bedrift.


Det var trevligt att hälsa på tremänningen och hennes familj. Hennes pappa som är över 90 år och alltså pappas kusin var där också och eftersom han tillbringat mycket av sin barndom i Fisksjön hade vi mycket att prata om. Han hör lite illa så man får sitta nära när man pratar med honom men vad gör det. Int har jag något emot att sitta nära stiliga män.  

En väldigt god lunch fick vi också med en jättfin gryta och ris och glass till efterrätt.

 

Hur skulle det nu gå att ta med en av valparna. Tremänningen stod med tårar i ögonen när vi packade in lilla Jack i bilen. Han hade fått med sig en bit av hundfilten med lukt som han kände igen och vi var väl beredd på att det skulle bli ylande och gråtande men lille Jack bäddade ner sig och somnade och sov nästan hela vägen. Han vaknade bara ett par gånger för att gå ut och pinka och få lite mat. En lugn och trygg liten valp.


 

Han kommer att få det riktigt bra borta hos Kinabror. Få springa omkring som han vill och följa med överallt och bada i sjön. Nog kommer det att bli ett fint hundliv.


Så nu blev det så., Katten far och hunden kommer. Det ska bli en spännande tid framöver. Det är alltid det med en ny liten valp och det är väl roligt att något händer den här tiden.


Fortfarande är det så fint väder så man blir rent förvånad men som jag sagt förut är nätterna kalla. Igår kväll lade jag över mina blommor så dom inte skulle frysa.


Det var fint i Stockholm också igår och jag hade gärna stannat ett tag där och vandrat omkring i gamla stan och i alla fina parker som finns. Affärer är jag ju inte ett dugg intresserad av för vad ska man gå och glo där när man ändå inte har råd att köpa någonting.


Nej nu ska jag klä på mig och gå ut. Dimman ligger fortfarande kvar men jag tror att det ska bli en fin dag. Det gäller att andas för fullt nu och få in syret i lungorna och solen på skinnet om man ska överleva den förfärliga vintern som jag vet står och lurar om knuten, beredd att kasta sig över en och bita en i både öron och nästa och fötter och fingrar och hela kroppen. Fy sjutton.


Dagens ord: Äsch varför sörja för morgondagen när solen skiner idag. 

Av Anita - Tisdag 16 sept 21:20

 

Medan dimman ligger som en slöja över sjön och över land sitter vi i vardagsrummet och ser på en Åsanissefilm som jag inte sett förut. Mustaschen skrattar lika gott som jag. Tänk alla dessa härliga uttryck "Sarons ros och och lilja". Det finns ingenting som liknar dom. För att inte tala om den härliga Sjökvisten, kärlekskrank och kvinnotörstande som aldrig får tag i någon att ge sina bröllopskonfekt av bästa slag till. Nog är det härligt.


Idag har varit en gubbdag och så härligt det är att det finns gubbar som kommer och hälsar på. Hur skulle Fisksjön vara utan alla gubbar.


 

Nu har dimman lättat och det blev plötsligt så varmt och skönt. Gubbarna for och så kom nästa Gubbe. Gamle A och vi fikade och pratade och satt ut och tittade på sjön och på mina blommor.

 

Egentligen skull jag börja ta in blommorna nu för frosten väntar bakom hörnet.

 

Samtidigt näms jag inte för nu blommar dom som vackrast och när jag ligger i min hammock och latar mig så är det fint att vila ögonen på blomsterprakten.


Jag har stängt fönstret i sovrummet nu för nätterna är kalla, men det känns inte alls bra för jag vill ha nattens ljud inne hos mig och den fuktiga nattluften är skön att andas, men lilla rädda katten fryser så jag får väl ha stängt.


I går började jag dagen med att diska allt  efter söndagens syltkok och köttmalning och det tog ganska lång tid. Så kom Kinabror och Snickarmagnus och Datafias gubbe och dom blev kvar ett tag. Vad mer. Jo en promenad efter stranden och lite plock ute med blommor och sånt.


Så tog jag fram lite köttfärs från älgen och gjorde biffar med lök och kantareller, sås och mina nyupptagna potatisar.

Kinabror kom och när vi skulle till att äta kom en bekant och även han fick sätta sig till bord för att smaka hösten mat. Jag lagar alltid lite mer mat än vad som är nödvändigt på utifall vi blir flera.

 

Framöver kvällen åkte Kinabror och jag ner till Datafia och hon och jag vi gick bort till en gubbgranne som lovat oss äpplen. Det finns faktiskt ett och annat äppelträd i byn men inte här uppe i Fisksjön där västanvinden nog är för kall för sådana läckerheter.


Ja sedan gjorde vi lite yoga och åkte hem till mig för att se på "Det okända." Ja då var dagen slut och jag var rätt trött.


Idag hade Kinabror har fått tag i lite älgkött och vi åkte ner till byn för att få hjälp med att stycka köttet. Där nere vid kyrkan är det så fint den här tiden, nej föresten alltid.

 

Fridfullt och vackert och på andra sidan vallviken ligger en fin liten ö. Jag vandrade omkring lite grann medan köttet blev klart. Så tog vi och for hem och stoppade i frysen och så åkte vi iväg till Kälarne och åt pizza. Vi skulle hem och mala och kände inte för att laga mat. På hotellet träffade vi Snälle S som jag inte sett på länge.


Hem och malde kött gjorde vi och så kom TuppOla en sväng. Ni hör väl hur det är. Inte sjutton har man trist när man är pensionär.


Ska försöka komma i säng i skaplig tid ikväll för klockan 5 imorgon bittida åker Kinabror och jag till Stockholm för att hämta hans hundvalp. Vilket äventyr. Hoppas bara att jag kommer upp i tid.

 


Dagens ord: Guld i mun och bly i aslet.


Av Anita - Måndag 15 sept 09:38

 

Inte ska ni tro att jag ska skriva om valet för det ger jag då sjutton i. Det är så många som pratar och skriver om det så det räcker och blir över.

Hur det än blev så blir det säkert inte bättre åtminstone inte för oss här på landsbygden. Det blir väl som vanligt indragingar och sämre och sämre vägar och dyrare och dyrare bensin.


Nej nu lämnar vi det där. 

Idag känns det liksom motigt.

 

Sitter här med min kaffekopp och har lite ont överallt. Det är ingen ide att jag räknar upp varför men kort så är det långa promenader och lingonplockning och släpning av skottkärror full med rat och en massa annat tjafs.


Köket ska vi inte ens gå in i just nu för då blir jag sur. 

Nä nu attan ska jag väl börja från början.

Lördagen kom Datafia och vi gick bort till Kinabror en sväng. Sedan for vi ner till henne för jag skulle hjälpa till med att leta efter en nyckel som kommit bort. Jo då den kom till rätta till slut. 

Jag vandrade hemöver för jag vågade vara på vägen för idag är det köttdelning så älgjägarna är inte efter vägen.


Så blev det middag hos Kinabror och så stökade jag i trädgården.


Igår var det lite mer molning och jag stämde mig för att plocka lite lingon. Då kom AMV, gubben och dottern med man och deras fantastiska märkliga dotter Ronja.


Lilla Ronja är en så speciell liten person och hon hjälpte mig att koka lingonsylt och det gjorde hon med bravur. Även om hon inte når upp till spisen så kan hon ju stå på en stol och röra i syltgrytan och skumma och hälla på burk. Gick så fint så.


Så kom TuppOla med älgkött. Iår har dom ingen kvarn när dom delar kött så det var till att leta fram köttkvarnen och även då fick jag hjälp av Ronja och det behövdes för då var jag tvungen att inte svära så förbannat. Det gick inte alls bra. Det fastnade och fastnade och jag fick skruva isär hela skiten flera gånger och rengöra. Bråttom hade jag också för jag hade bestämt med en kompis att fara på bio och se "Medicin".


Som tur var så blev jag bjuden på middag nere i husvagnen hos AMV så där vann jag lite tid.


Nåja till slut var det klart och jag lämande allt på köksbordet och for iväg

Det var en rolig och trevlig film så den kan ni se om ni vill ha trevligt en stund.

. Tänkvärd också. Handlade om en kvinna i 40-årsådern som blivit lämnad med två barn. Mannen hade hittat en yngre men när hon hittade en yngre man blev det ett förfärligt liv. Rolig var den i alla fall. Se den.


Så nu sitter jag här och som sagt känner mig rätt slö och ute i köket väntar massor med disk både efter syltkok och malning och jag vill egentligen inte kasta mig över det. Därför sitter jag här i morgonrocken och skriver en massa strunt för att skjuta upp diskandet.


Utanför i rönnbuskarna härjar trasten för fullt och snart är alla rönnbär borta och fågelmagarna är fulla med bär. 

Det har inte varit frost ännu men nu är det nära så egentligen skulle jag börja ta in alla pelargoner åtminstone till växthuset. Till granngubben ska jag också idag och så ska jag gära älgbiff som brorsan och jag ska mumsa på.


Vilket dåligt inlägg det här blev och inga bilder har jag heller. Nåja  bara för det lägger jag ut bilden på söta falkungen innan jag slutar.

 

Undrar om falkarna kommer tillbaka nästa år också. Underligt hur bra dom samsades med dom andra fåglarna. Kanske för att det fanns så mycket sork och råttor och dom var den bästa födan.


Dagens ord: Fort går det inte men bra blir det inte heller.


Av Anita - Torsdag 11 sept 09:50

 

Igår kom dagen som vi pratat med fd grannen om hela sommaren. 

Att Kinabror och jag skulle hämta honom från äldreboendet i Kälarne och ta honom tillbaka till sitt fd hus och äta surströmming.


När han bodde hemma har vi ätit surströmming med honom varje höst brorsan och jag. 


Det pratas mycket om äldreboenden men jag måste faktiskt säga att en otrolig skillnad har hänt med grannen sedan ha fått flytta dit. Jag åker dit en gång i veckan och hälsar på honom och hjälper honom med papper och sånt och pratar bort en stund.


Idag hämtade vi honom som sagt. Han klarade lätt att gå med rullatorn ut till bilen. Så bra som han gick nu har han inte gått på flera år.

 

Ren och nyrakad och nyklippt och glad var han.

Vi hade kokat "krypor" Det är alltså mandelpotatis på svenska och köpt surströmming i fileer för det hade han bestämt och visst är det behändigt att slippa rensa.

 

En snaps till maten skulle det vara förstås och inte nog med det. Han sjöng flera snapsvisor för oss.

Ute sken höstsolen varmt och skönt och vi hade faktiskt det riktigt trevligt tillsammans. Tror att han tyckte att det var roligt att komma ut lite även om dom har det väldigt bra där borta.


All personal verkar vara så snälla och rara och dom hade haft surströmmingsskiva där också som han pratade om. Det känns bra att han inte längtar hem. Han berömmer maten och alla "fina" flickor som pysslor om honom så alla äldreboenden är inte så illa som man hör och läser om.


Ja, vad gjorde vi sedan. Jo, kinabror var och röstade och vi handlade och åkte hem. Dagen hade nästan gått och jag satt igång med att göra mat. Gädda är inte det godaste i fiskväg men vi tog fram en file ur frysen och jag gjorde en fiskgryta med mycket dill och grädde och kryddor och det blev faktiskt riktigt gott.


Så frampå kvällen kom ett par kompisar till oss och vi satt och fikade och pratade.


Jag fick reda på att man hittat ett björnide vid Rävberget. Rävberget ligger alldeles vid vägen en bit härifrån. Inte konstigt att jag såg en björn där då. Klart att björnmamman med sina två ungar varit så nära att man blir förvånad att man vill vara så nära vägen och folket. Nåja inte för att det rör sig så många efter den här vägen men i alla fall. Jag går och cyklar ju förbi där ganska ofta och bilarna kör ju där.


Tur i alla fall att dom höll sig undan när björnjakten var i full gång.


Inatt har det varit den kallaste natten, bra nog nära frost och jag börjar tänka på alla blommor som jag har ute som kanske skulle in snart.


Idag ligger dimman tung över sjön och det är fuktigt så det dryper av allting men jag får väl till att klippa gräs frampå dagen i alla fall. Det är inte klokt så fort gräset har växt. Det är väl värmen på dagarna som gör det.


Dagens ord: Om inte viljan finns finns det alltid undanflykter och ursäkter. 

Av Anita - Tisdag 9 sept 09:51

 

När jag sitter här i morgonrocken och ser ut över dimman som ligger över sjön så ser jag på blomman för dagen och tänker på att dagarna går så fort och tiden går så fort. 


Idag är det ingen brädska att ge sig ut för det har regnat och är mulet. Annars längtar jag alltid ut och försöker vara utomhus så mycket som möjligt och verkligen njuta av hösten, tids nog blir det snö och kyla och ett rent helvete.

Planen på att klippa gräs kan jag ju glömma idag.

 

Potatisen tog vi upp igår och nya rabatten grävde jag klart i alla fall.

 

Nu har vi potatis så vi klarar oss ett tag och 6 olika sorter att äta.


Vad mer. Jo älgjakten är i full gång så lingonplockningen får vara ett tag.


När jag blev pensionär trodde jag att jag skulle hinna med så mycket. Min filosofi var den att man är aldrig så fattig som här man varken har tid eller pengar. Nu har jag tid men den verkar ha krympt på något sätt. Pengar ska vi inte ens tänka på.

Tänk alla skåp och garderober jag skulle städa och röja. Alla uthus som skulle rensas och städas. Huset som skulle bli rent från de ingrodda fönsterrutorna till minsta lilla vrå.

Alla tavlor jag skulle måla och allt pyssel jag skulle hålla på med.

Alla gamla bekanta som skulle besökas och bjudas hem.

Trädgården som skulle bli så vacker och utan minsta ogräs.

Pytt skit som det blev.


Nu har det snart gått fem år och tiden har bara flygit iväg.

Varje måndag har jag en plan för veckan och varje söndag inser jag att jag antingen har varit lat eller tidsoptimist.


Det här är veckans plan. Gör ni så här också eller är det bara jag?

Klippa gräs

Ta upp potatisen

Göra klar rabatten

Sätta nytt papper i blå skåpet

Ta reda på tvätt

Hämta hem gamgranne från äldreboendet och äta surströmming med honom.

Städa i loppisen och plocka undan grejorna där.

Utöver det natruligtvis det vanliga plocket som att fara och jobba och handla och laga mat och sköta om blommor och tvätta och diska och sånt som man alltid gör.


Kan det vara så att man blir långsammare med tiden och åldern?

Eller kan det vara så att man blir latare och latare med tiden?

Är det så att man har för stora planer?

Är det rent av så att jag gör en massa annat än vad jag tänkt som att fixa växtfärgning, sitta och prata med folk som hälsar på, läsa en massa böcker och driva omkring i skogen och sitta framför tvn och glo på gamla filmer?


Tussar runt i morgonrock och sitta framför datorn, precis som jag gör nu.

Tänk att man hann när man jobbade och kom hem trött och sliten och bara hade någon timme på sig för att uträtta det man skulle. Inte undra på att man var trött, irriterad och sur.


Nåja, det är väl dags att klä på sig och göra någon nytta.


Dagens ord: Tiden är en underlig pryl. Har man kul går den för fort. Väntar man på något så går den för sakta.

Den är ungefär som mitt galna gökur. Ibland går den för fort och ibland går den för sakta men huvudsaken är att göken ropar hoho lite då och då.


Av Anita - Fredag 5 sept 23:21

Så kom sommarvärmen tillbaka helt oväntat. Härligt är det med varm sol och klar luft och jag njuter i fulla drag av de oväntade och fina dagarna.


 

Har ni tänkt på vilken härlig doft det är nu.

Barärmad går jag genom skogen till Stedesbacken. Bäcken är uttorkad nu och fåglarna har tystnat men doften i skogen är härlig. Ormbunkarna som breder ut sig och luktar så gott, kådlukten från en gran som fått en skada.


Framme på Stedesbacken slår doften av rölleka, styvmorsviol och tistlar emot mig. De små lila tistlarna doftar honung och fjärilarna fladdrar runt dom.


Så gräver jag i jorden. Kvickroten har en alldeles egen doft och löken jag gräver upp luktar som lök brukar.

Jag skördar 2 hela hinkar med lök.


 

Sjön ligger blank och tyst. Jag har jord på hela mig. I skogen känner jag mig iaktagen där jag går även om det inte hörs ett enda knyst. men......jag vet att dom finns där, skogens alla varelser.


Vilka gåvor moder natur gett i denna sommar. Nu har jag lök och potatis och massor med bär och allt finns runt omkring mig bara att ta för sig av rikedomarna. Nog är det något att vara tacksam för tycker ni inte?


Så frampå kvällen kom Kinabror hem från Skåne och bara det känns ju väldigt bra.

Så kom AMV och gubben till stugan och helt plötsligt är det inte tomt runt om Fisksjön.


Så blir det en ny dag. Sol och värme.  Nere hos AMV har både Mustaschen och Kinabror landat så då blir det morgonfika.Så åker vi alla fyra ner till Hammarstrand för att handla och äta. Sedan åker AMV och jag till skogen för att plocka lingon.

Ganska fort fylls hinkarna och vi kan inte låta bli att ta en tur "Väst i sjön".

 

Så tyst så varmt i solen. Här har en gång stenåldersfolket vandrat och fiskat och levat. Vi vadade omkring i vattnet och njöt av solen och värmen och skönheten.

 

Vi hittade fina pinnar på den fina sandbotten i det klaraste vattnet och vi drack vatten ur den iskalla källan.

 

Vi stannar en stund och bara njuter och småpratar och skrattar.


Så bär det av hemåt och vi åker ner till Kinabror och vi dricker kaffe där tillsammans med Kinabror och AMV:s gubbe.


Ja vad mer en sådan här dag. Jo vi eldar i bastun och AMV och jag badar och sedan har vi svårt att gå hem från sjön. Vi sitter utanför bastun och ser att månen är rund som ett ägg och det är så stilla och fint så vi blir kvar där tills det mörknar.

 


Går upp och fikar lite grann och kurar upp oss i soffan och ser på en film och så är Extra allt bonusdagen över.


Dagens ord: Det är de oväntade dagarna som ger mest glädje. 










Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

46 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se