Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - 23 november 2018 07:53

I onsdags kom Kinabror hem efter att ha bytt knäled för en månad sedan. Han går utan kryckor redan så det verkar ha gått bra. 

 

Jack blev naturligtvis överlycklycklig för att Kinabror är hemma igen.


På kvällen kom TuppOla med collievalpen Waimo. Hon låg mest och pep i hallen för hon vågar inte gå på golv utan mattor. Jack blängde mest på henne och tycker att hon är pinsam.

 

Fullmånenatt med sjungande isar för det är kallt på nätterna nu, 13 grader härom kvällen. Jag kan inte sova och ligger och oroar mig och tänker på alla bekynmer och alla saker jag inte kan klara av . En del är bara struntsaker men ni vet hur det är när man inte kan sova. Allt förstoras upp till väldiga berg av bekymmer.Gruvar mig för både det ena och det andra.


En ny dag gryr med sina små saker. Katten och fåglarna ska ha mat.

Ute i trädgården har allt förvandlats från grönt till vitt.

 

Nu lär det väl vara vitt i 6 månader. Fy sjutton. Jag gillar färg.

 

När jag går ner till vedboden för att hämta ved har björkarna fått tunga lager av rimfrost så man ser nästan inte vedboddörren.


Jag gillar att elda och vi har en gammal rishög som skulle ha eldats för länge sedan men med sommarens brandrisk så har den fått vara men nu är det nog ingen föra för spridning. Eld, nu blir det eld.

 

Det är väldigt konstigt att solen värmen fortfarande fast det är 13 grader kallt. Här uppe på gården är det kallt men nere vid sjön har solen tinat bort både snö och rimfrost och det är varmt och skönt. Nu lär väl isen hålla så man kan släpa ner sparken och ta sig en sparktur någon dag.


Idag är det fredag och jag har satt på motorvärmaren på bilen för vi ska åka och handla och äta som vi brukar på fredagarna. I helgen kommer Sofiepropp och vi ska på julbord och marknad och bio. Allt på en gång. Hoppas nu bara bilen går. 


Dagens ord: När det är fullmåne är det många som ligger och vrider sig och inte kan sova.

ANNONS
Av Anita - 20 november 2018 10:11

 

Jag hade hoppats på att det skulle bli skridskois. Det var hoppfullt med slät fin och blank is. Det var bara att vänta på att det skulle bli lite kallare så isen skulle bli nog tjock men pytt skit i pannkakan, igår natt började det snöa lite grann men nog för att det skulle fastna på isen och bli som vanligt.

 

Istället för fint blev det bara vitt på sjön som ert stort fält. Visst kan jag förstå att en del tycker att det är fint men inte jag.

Det blänkande silverfärgade och guldfärgade solnedgångarna äts liksom upp av snön.

 

I natt har det varit minst 11 grader kallt, åtminstone var det så imorse när Jack och jag gick morgonrundan.


Nu till något helt annat. Jag har en ny bloggvän som heter Mösstanten och hon funderade över vad vi gjorde för sorts trummor så nu kommer det en kort resume över trumbyggandet.

 

Två gånger har jag varit på kurs och jag har byggt två trummor.

 

Först får man ju göra svepen och dom ska ligga i vatten så dom blir mjuka så man kan forma dom. Sedan borrar man hål som man ska trä fast skinnet i och sätter ihop svepet.

 

Sedan blöter man renskinnen i vatten så dom blir mjuka. Drar gärna lite i dom.

 

Så får man hjälpas åt att sätta på skinnet. Man måste spänna riktigt hårt så man måste vara tvä när man gör det.

 

Så syr man fast skinnet med senor.

 

Så måste man göra något att hålla i och det kan minsann bli olika och så en klubba att trumma med.

 

Som ni ser finns det inte två trummor som är lika.

 

Så spelar vi alla tillsammans och det dånar över sjön.

 

Från början spelade jag åtminstone en gång i veckan medan jag väntade på att bastun skulle bli varm men nu har tyvärr min bästa och mest dumpiga och dova trumma gått sönder så nu är det slakig och slapp precis som jag föresten och det lär väl inte bli bättre heller.

 

Dom får väl hänga på väggen och jag får väl hänga framför braskaminen och värma min slappa och trötta kropp.


Från det ena till det andra så hade jag besök ivåg av min klasskamrat M och vår kompis I. Dom hade med mat och fika och vi hade en härlig dag och timmarna gick fort. Vi körde nostaligiköret och tittade på gamla bokmärken och gamla album och minnen från skolan och hade det trevligt.


Dagens ord: Karlar kan man ha och mista men goda vänner har man kvar hela livet.

ANNONS
Av Anita - 18 november 2018 14:54

Det var länge sedan jag var iväg på något nu men nu i lördags blev det av. Jag fick Gamle A att komma till Fisksjön och vara hundvakt hela dagen. Jag fixade mat till honon som bara var att värma.

Jag slapp köra bil för det gjorde DataFia och så träffades vi tjejer som setts för flera år sedan. Det var en del från trumbyggarkurserna, en del från meditationkurser och en del från änglakurser och några var sådana som jag inte kände. Solvone som alltid varit ledare var det nu också och det var så trevligt att träffas igen. Det var minsann en riktigt trevlig dag.


Så nu är det en söndag då det är vitt av rimfrost ute och i vattenpölarna var det fruset.

 

Jack och jag gick som vanligt våra rundor i skogen och sedan tände jag i braskaminen och vi låg i soffan och latade oss och minns sommarens fröjder.  

Han minns kanske när han fick hoppa i sjön. Nu är det fruset på sjön men för svag is för att man kan gå på den.

 

Jag för min del minns baden och smultron på strå och fjärilar och blommor.


Jag letade efter en pärm i min bokhylla och hittade mn gamla poesibok. Förr så skrev man små rim och dikter och ritade bilder till varandra och då hittade jag en dikt som jag ser är skriven med bläck och den är väldigt fin men jag vet inte vem som skrivit den.

 

Nedanför var fdet inklistrat ett bokmärke.

 

Det var minsann enkla nöjen som man hade när man var liten. Klippdockor var ju en annan sak som man hade mycket nöje av. Det fanns att klippa ut i tidningar och leka med.  Sedan blev det filmstjärnor som man sparade på och papper som var runt apelsiner. Dom var tunna och hade fina utländska texter och luktade gott. Klart man sparade dom och lade i byrålådan med underkläder där man också lade fodralen runt tvålar. 


Sådana konstiga tankar man kan få en söndagseftermiddag men nu är det väl dags att gå ut med hunden en sväng till innan det blir mörkt. Så en ny vecka och nya händelser på livets väg. Ha det bra.


Dagens ord: Som jag minns det var det mycket roligare förr.

Av Anita - 16 november 2018 09:26

 

Dagarna går, ena dan dimma, andra dagen har sjön frusit till för att det varit kallt på natten och så kommer en solig fin dag mitt i alltsammans.

 

Dagar då det inte går att vara inomhus men inte kan man gå i skogen heller för jägarna har tagit över skogen mest hela vintern som det verkar. Två skott i närheten hindrar oss från att gå så långt.

 

Jack tar med sitt gamla älgben och vi går ner till sjön och jag började städa upp där nere.

 

Eldade gamla ruttna vedträn och vass och kvistar och försökte göra lite fint och ni kan tro att det rök om de gamla ruttna trädpinnarna. Vet att jag skulle behöva städa inne men nu får man ta till vara varje stund man kan vara ute.

 

Solen var stark även om den inte kom upp så långt nu

. AMV och Gubben kom och vi åt soppa och hade en riktigt trevlig dag.

 

Om man tittar till så ser man att björnmossan har lite torkade blommor. Dom gjorde man ringar av när jag var liten och satte på fingrarna. Det var mycket man använde och lekte med när man var liten och naturen var full med skatter om man bara hade fantasin att hitta dom.


Solnedgångarna är vackra den här tiden om inte dimman ligger tät.

 

Utsikten från köksfönstret är minsann inte illa den här tiden.

 

Så blir det fort mörkt och det krasar i gräset när jag går över gårdsplanen. En uggla hoar och stjärnorna lyser överallt.


Tyvärr så kör lastbilarna på vägen så jag är orolig för att Jack ska springa ut på vägen och bli överkörd. Han brukar inte gå på vägen men kommer det en ekorre som springer iväg då tappar han vett och sans och hör inte vad man säger.


Andra djur bryr han sig inte om och inte fåglar heller men ekorrar hatar han. Konstigt.

Ja idag är en solig och fin dag och det är snart dags att fara till Hammarstrand och äta lunch med DansBritt.


Fy sjutton så tråkig jag börjar bli men det händer inte så mycket minsann så det blir mest trista berättelser om vädret men i helgen ska det väl hända lite grann som jag kan berätta om i alla fall.


Dagens ord: Tack för varje snöfri dag och för solen som skiner någon timme på dagen. Man får vara glad för det lilla.

Av Anita - 13 november 2018 09:45

 

I det grå och trista vädret så tröstade jag mig med en ÅsaNissefilm men det var nog den sämsta jag sett. Jag gillade inte att det var fel gubbe som spelade Sjökvisten. Ingen är som den riktiga Sjökvisten. Han är för härlig.

Som vanligt kom ÅsaNisse med ett klokt ord, eller flera ord föresten.


Livet är som ett skosnöre med blåknut på. Hur man än försöker kan man inte få upp knuten. Just nu har mitt mentala skosnöre inte bara en blåknut utan en hel massa knutar som jag inte är kvinna att knyta upp.


Helgen har varit trist. regnig och mörk. Jag tillbringade söndagen med att ringa runt och prata med moster och faster och bröderna och vännerna. Så en ljusglimt på eftermiddagen när PappersBeda ringde och bjöd mig på middag. Det är rätt sällan jag blir bortbjuden på middag så det var riktigt roligt.


 

Dagarna går med promenader i regnet och stöka med katten och hunden som inte kommer överens. Ut med hunden och in med katten och tvärt om hela tiden.

Kvällarna är mörka och ensamma och rätt deppiga.


men sååå.........  

Äntligen en solig morgon och jag tror att jag kan åtminstone lösa upp en mental knut på skosnöret när Jack och jag får gå ut i solen.

 

Det har varit kallgrader inatt och det flyter små isflak på sjön. Luften är hög och klar och egentligen skulle jag vilja gå en riktigt lång promenad men troligen jagar någon för jag hör hundar som skäller så vi får väl hålla oss i närheten för säkerhets skull.

 

När solen skiner kan man kanske rent av ge sig till att få ett småleende i ansiktet.

 

Dagens ord: Kanske man rent av klarar av att lösa upp en och annan knut.

Av Anita - 9 november 2018 21:17

 

Gråvecka och grått är mitt humör också och jag skulle tro att jag inte är ensam om det.

Det finns nog gott om sura kärringar och gubbar i grå november.

 

Fast det finns dom som är födda med ett glatt humör som ingenting biter på. Vad tråkigt som än händer så ruskar dom på sig som en blöt hund och går vidare med ett leende. Jag känner någon sådan men dom är inte så många men dom lyser upp omkring sig som en sol.

 

Jag är inte född med ett sådant humör, ett litet sorgset och blygt leende är det enda som finns på mina barndomskort.

 

Jag var ett tyst och blygt barn som helst satt i spiselvrån och läste. Ingen humor hade jag heller utan tog allt man sa på allvar. Lekte i skogen med vättarna och djuren.


Nu sitter jag här som en rätt sur och bitter kärring. och sådana här dagar är det lätt att minnas allt tråkigt. Minnas att 

jag hatat mitt jobb, att jag valt fel män och alltid haft dåligt med pengar men vem är jag att klaga. Det kunde vara värre.

Förstår att det är mitt eget fel att mina mungipor är vinklade neråt. Jag har skrattat på tok för lite i mina dagar. Vintrarna ler jag minsann inte så ofta. Visst, jag har haft kul när jag dansat och när jag varit på mina enstaka utlandsresor eller lekt med barn och hundar.. Nog hade det varit enklare om man föds med ett glatt humör.

Dagens ord: Nog borde man skrattat mer och gråtit mindre.  

Av Anita - 6 november 2018 08:27

 

Att vakna till en solig och fin morgon fast det är november gör att jag ändar planerna. Inget inomhusjobb idag utan bara vara ute så mycket som möjligt. Det gäller att andas in den klara höstluften innan det blir för kallt.

 

Hunden Jack får ett alldeles nytt älgben så han har något att roa sig med. Jag bär in ved och matar fåglar och stökar lite i rabatterna.

 

Inte en enda vindpust och solen står lågt men värmer faktiskt lite grann.


Storfiskarna kommer och vi tar en promenad runt badstranden. Jack gillar Storfiskarn för han busar och leker med honom och lär honom en massa nya trix. Så blir det förstås lite fika och lite titta på tv.


Nu fick jag se att något har gett sig på Jacks ben. 

 

Pårskrikor (nötskrikor) finns det massor av och dom gillar jag inte så mycket. Dom är elaka med småfåglarna och äter hur mycket mat som helst. Dessutom har dom ett fult skränande med lavskrikan är det något helt annat med.

Här kallar vi den för Tjoxan och det är en skogsfågel som inte brukar komma fram till gårdarna. En fågel som är oskygg och gärna äter matsäcksmackan direkt ur handen när man är i skogen. Ett härligt kvitter har den också och liksom rör sig i luften som ett fladdrande löv. En gullig fågel som jag blev väldigt glad när den dök upp. Har aldrig sett den på gården förut.


Så gick Jack och jag på en längre promenad och lät lavskrikan äta ben så gott den ville.

 

Fortfarande lite is kvar inne i viken men bortåt Kinabrors sommarstuga är sjön öppen och till och med några fåglar simmar omkring och har inte gett sig iväg ännu. Det blev nästan en timmes promenad.

 

De sista strålarna av solen lyste upp dom gamla husen när vi gick hem. Det blir så fort mörkt på kvällarna nu när det inte längre är sommartid.

 

Så var det dags för middag och så blev det mörkt eller åtminstone skymning. Känner att jag har fått luft i lungorna nu när jag varit ute så gott som hela dagen.

 

Det är vackra solnedgångar den här tiden och sjön har en särskild guldig ton. Det är vackert och jag upphör aldrig att tycka att det är så fint. Utan is och snö och blåst så må jag medge att jag bor på en magiskt vacker plats.

 

Dagens ord: Långa promenader varje dag håller fläsket borta.

Av Anita - 4 november 2018 08:03

I det grå, i halkan under däcken och under skorna då blir jag lite glad att det är finväder. 

 

Igår tog vi långa promenader efter stranden och lyssnade till sjöns mullrande och isen som gick sönder och klirrade och väsnades.  Skuggkvinnar vandra på stranden som aldrig varit så bred någon gång.


Vi gick i skogen och i träden hängde det vattendroppar för nu töar det.

 

Jack låg ute mest hela dagen och gnagde på sitt gamla älgben och jag tände lyktorna vid infarten, tog fram kransstommen och plockade mossa och lingonris. Förberedelser för att slippa gå omkring och leta efter sådant när det kommit snö.


Jag som älskar färg gick ner i maskin och hälsade på min nya snöslunga. Den är röd och väldigt fin och jag har döpt henne till Eulalia. Det går alltid bättre att bli vän med dom som har ett namn. Det är en stor sak för mig att köpa en sådan pryl och jag hoppas att jag ska lära mig att tycka om den och lära mig köra den.


Jag har länge tänkt köpa en vinterjacka eftersom alla gamla har trasiga blixtlås men alla jag sett har så tråkiga färger.Nu hade jag tur och fick se en knallrosa i en katalog och nu har jag skickat efter den. Hoppas bara att den inte är tung eller prasslig för det gillar jag inte. Nu ska jag lysa av färg och bli lite gladare. Kämpa ihop det dåliga humöret så gott det går.


Rosa och rött. Två saker med färg i det grå och trista.

Man får försöka så gott man kan och inte låta sig nedslås av vinterhelvetet. Inte låta sig nedslås fast jag känner mig som en gammal murken stubbe.

 

Nej fan, glädjas åt det lilla som att det för första gången sedan i våras är vatten i min lilla bäck och att mina småfåglar möter mig med glada kvitter när jag visar mig.

 

Dagens ord: Man måste bita ihop och inte låta dysterheten ta över.


Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se