Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - 9 oktober 2016 14:25

En av mina bloggvänner tycker att vi ska beskriva tre av våra lyckligaste stunder och då nappade jag på det. Tänker till bara lite snabbt bakåt utan att räkna med nuet och de lyckliga stunder man hoppas kanske trots allt ska komma.


Det första jag tänkte på var ett ögonblick en stund när jag var riktigt liten kanske så där 3-4 år.

 

Att få följa med till ladugården på kvällen. Ligga i skällkon Lundas spilta vid hennes stora mjuka mule och höra henne tugga av det sommardoftande höet som jag låg i. Höra mjölken strila ner i plåtspannen och mamma sitta och sjunga medan hon mjölkade. Vi hade ingen el på den tiden men en stormlampa som liksom fräste och lyste ganska starkt så skuggorna dansade efter ladugårdsväggen och kattorna lapade mjölk. Doften av ljummen mjölk och kossa och sommarvarmt hö. Vilken underbar känsla av trygghet och lycka. Jag har alltid älskat kossor.

 

Så här såg jag ut. En liten tjej med stickestrumpor och livstycke. Minns ni vad ullestrumporna stacks.


Så kom tonårstiden. En ny bild blinkar fram.

Cattolica i Italien. Första utlandsresan. Möte med det romantiska i livet.

 

Uppe på gabice monte högt upp på ett berg låg den här stället. Ett ställe med rutiga dukar och skraltiga möbler men nedanför lyste staden och havet glittrade. I träden lyste det av insekter som kvirrade och lät och blinkade som stjärnor. Doften av mimosa var stark för det växte uppför hela berget "Strangers in the night" spelades på någon grammofon och där dansade jag med en vacker italienare med bruna ögon och lockigt hår och ni kan bara tänka er så romantiskt och härligt det var. Kanske tur att han var lika ung och blyg som jag så det blev inte mer än så men vilken stund. Det glömmer jag aldrig.


Så den klaraste lyckobilden av alla. När min son föddes gick det med snabba ryck tre timmar på bb så var han född och för mig så var det mycket värre att köra upp för körkort än att föda barn. Sjä'lva födseln minns jag inte så mycket av men när vi skulle åka hissen ner så blev vi fastnande i hissen och jag minns då hur han låg insvept i en filt och där vi låg i lugn och ro så mötte jag hans förvånade och blå blick och då smalt hjärtat till en varm klump i bröstet.

 

Som säkert alla mammor känner så tyckte jag att han var det vackraste som funnits på denna jord.


Ja, det kanske inte är så dumt att minnas det som varit härligt och bra och inte bara det som varit svårt och hemskt i livet. Det är som en trasmatta, det finns ljusa och mörka ränder och det gäller att hålla blicken på dom ljusa.

Vad vet man. Än finns det många ljusa ränder i livet matta att ta vara på och vara rädd om. Det gäller bara att se dom.


Nåja till vardagens grejor. Igår var jag med moster på fest på hembygdsgården. Dom hade gjort så fint och dukat med rutiga dukar och det var god soppa och bröd och äppelkaka och några killar som sjöng och spelade. Det enda jag var lite betänksam mot var att några av dom bar solglasögon. Va. det var vuxna karlar och det var nog så halvmörkt i lokalen. Skulle man vara tuff eller vad? Ja det är mycket man inte förstår i den här världen. Annars var det både mysigt och trevligt och roligt att träffa folk man inte sett på ett tag.


Idag är det mulet och råkallt. Mina planer på att gå ut och klippa ner växter blev det inget av. Det var så ruggigt. Datafia kom och vi fikade och sedan har jag pratat i telefon med minst fyra personer och det tar sin lilla tid det också. Slötittat på en gammal svensk film och bara liksom latat mig. Söndagseftermiddagar är till för att man ska lata sig tycker jag.


För första gången i höst tände jag i vedspisen och en skön värme sökte sig ut i hela nedervåningen. Känns skönt när det är råkallt ute. Inget är som en egen spis, lite smålycka är det också.


Dagens ord: Håll fokus på det lyckliga i livet och glöm bort det sorgliga. Man mår bättre då.-


ANNONS
Av Anita - 7 oktober 2016 19:10

 

Att ta händelserna i tur och ordning känns inte rätt just nu så jag tar början sist. Det ska vara lite omväxling eller hur?

Vaknade till en dimmig morgon. Katten Morris låg och småslickade på mitt öra och spann så sängen hoppade.

Låg och drog mig ett tag för nu när jag bytt till flanellakan är det så skönt att ligga och må gott, halvvaken och liksom kvar i drömmarna värld.


Klev upp och såg föret i köket varför berättar jag sedan. Flidde upp i föret. Såg att dimman lättat och då kunde jag inte låta bli att gå ut.


Hann inte utanför dörren innan nötväckorna, som är dom mest påstridiga fåglar som finns, kom farande och landade på mina armar och skällde och pep. Strax efter kom en hög med talgoxar och jag fick en utskällning för att jag inte köpt och gett dom frö. Det var bara att gå in och hämta bröd så det blev lugn och ro.


Fick sådan lust att gå badstrandsrundan men hann bara ner till bastun innan det började hända saker. Jag skrämde två änder som låg på bryggan och dom for iväg under kackel.


I stortallen satt ekorren och han tjattrade och följde efter mig hela vägen, hoppande från träd till träd och tjattrade och skällde.

 

Solen fick hela den torkade vassen att lysa och glimma och det var en härlig morgon. En hop nötskrikor kom farande och dom har en väldig olåt för sig.


Tre svanar kom farande och dom nästan nuddade skallen. Som ni vet sedan förut har jag inget gott förhållande till svanar. Dom gillar inte mig.


Det fattades bara att björnen skulle komma men jag såg helt nya spår efter rådjur och förstod att då är ingen björn i närheten.

 

Dom har så söta spår.

På tal om söta. Någon har ritat ett hjärta i sanden och jag hittade massor av snäckskal som jag dekorerade dom med. Ett hjärta i sanden känns väl fint en oktoberdag.

 


Jag hann inte mer utan gick hem och gjorde mig klar för att åka till Kälarne och få svar på proverna. Hämtade lotter på macken och pratade med killarna där. Åkte in och hälsade på fd Grannen så blev han glad och sedan till sköterskan och allt var ok och det gjorde mig glad. Blodtrycket var hur bra som helst.


Så hade nästan hela dagen gått och jag fick lust att bada bastu. Så fint ute och så skönt. Om man tittar ut i det lilla lilla fönstret när solen går ner så kan man se det mest magiska utsikt som finns.

 

Tittar man på himlen så är den också rent overkligt vacker och man kan sitta här länge och bara titta. Svettig och varm och nöjd med livet och tillvaron. Fast jag fått skäll av djuren kände jag mig nästan lycklig.

 

Nåväl mina vänner Då ska jag backa tills igår och det var meningen att jag skulle fara på vattengympa men allt blir inte som man tror. Det var en sådan där dag då kaffekopparna tar slut och när den ena kommer så far den andra.

Först kom en kvinna som ville ha salva till självsprickor och vi fikade och pratade.

Sedan kom en av gubbarna och ville fika och prata en stund.

Sedan kom en av mina väninnor och ville prata och fika en stund och så hade hela dagen gått.

 

Jag hann också med att gå bort och hämta posten hos Kinabror och skala och frysa in lite äpplen och hänga upp lite mera chili och ta bort blommor ur blomlådor och ersätta med enris och nypon.


Nu är helg och fredagskväll och jag sitter här i morgonrocken och skriver det här och inte fasen kommer jag på något bra dagens ord heller. Får väl hitta på något eget då.


Dagens ord: Man vet aldrig vad man råkar ut för, man kan lika gärna bli överfallen av fåglar som att hitta ett fint hjärta i sanden.



ANNONS
Av Anita - 5 oktober 2016 08:50

 

I söndags mojnade blåsten och det kändes bra. DansBritt och jag bestämde oss fort för att nu idag skulle det bli svampplockning. Vi drog iväg och oj så mycket svamp det var. Röldgul trumpetsvamp och trattkantareller i massor och vi fick nästan noja. Det tog inte lång stund förrän vi hade korgarna fulla.

 

Tänk så glad man blir av att vara i skogen en härlig höstdag och hitta svamp och framför allt så ska man ha med sig fika.

 

Vi gick upp på vår vanliga mossklädda kulle och satt där och drack vårat kaffe som smakar dubbelt så gott utomhus. Vi satt där och åt macka och fantiserade om att efter den här gamla vägen hade säkert många stannat på just den här fina kullen och fikat och hånglat och vilat en stund. Eftersom det inte fanns någon att hångla med fick vi väl ta och krama en sten. Även en sten kan behöva en kram ibland.

 

Så hem och vi åt en god middag med potatisgratäng och kött och pepparsås. Att få hälla upp svampen till torkning på spisen får en onekligen att känna sig rik, mycket rik. Vi skrattar mycket tillsamman DansBritt och jag.

 

Idag ska jag gå ut och ta in allt ur trädgården, urnor och krukor och klippa ner en massa växter. Sitter och gruvar mig lite. Det är 6 grader kallt och tar väl ett tag innan solen kommer upp och det blir varmare. Dimman ligger tät.


I måndags hade jag fullt upp med att laga lite mat så man ska ha om någon kommer och hälsar på. Lite äppelpaj och lite älgskavsgryta och annat smått och gott. Klippa den sista persiljan och frysa in och nu kommer jag på att jag inte har tagit upp alla morötter. Undrar om dom klarat sig i marken tro.


Måndagskvällen bar det av till Datafia för att vi skulle gå en promenad innan det blir mörkt på kvällarna. Nu har svanarna kommit ner till Singsjön och dom är vita och vackra men för ett förfärligt liv. Många var dom också, säkert 30-40 st.


Så kom då höstens finaste dag om än kall. Jag som skulle iväg till Kälarne och ta prover gruvade mig lite för det var att skrapa fönsterrutorna på bilen för första gången och man är lite rädd för halka. Det var ju dimma och fuktigt på vägen och då vet man aldrig men det gick bra och snart lättade dimman och visade av en rent genomskinligt lysande höstdag troligen den finaste.

Så det var bara att njuta av den, gå efter strandstigen bort till Kinabror och gå till badstranden och vet ni vad som hände där.

 

Dumma katten Morris. På andra sidan ån får jag se honom gå omkring och försöka stoppa ner tassen mellan stenarna och ta något där. Så skulle han tillbaka till rätt sida men troligen har han gått längre ner och balanserat på en stock och han har väl glömt var, osmart som han är. Så då står han där på andra sidan och ser mig och skriker som om han vore nära döden Sträcker sig efter mig och det är ju omöjligt så jag får gå ut i vattnet och ta emot honom och visst hade jag stövlar på en för korta så jag blev blöt om ena foten så det bara tjafs när jag gick där med den dumma katten i famnen. Då var han minsann nöjd med att lomma efter hem den lilla rackarn. En sådan här lugn klar och liksom lysande dag kommer inte så ofta.


Sov som en stock inatt och vaknade vid halvsjutiden av att katten satt på mig och klappade mig med tassarna. Vete sjutton varför han var vaken då men ibland är ingenting sig likt. Det skönaste med att vara pensionär är att kunna ligga och dra sig på morgonen och tänka på behagliga saker och läsa lite grann och borra in ansiktet i kudden.


Dagens ord: Ibland kommer det en dag som lyser mer starkt än något annat och livet känns rent fantastiskt.

Av Anita - 2 oktober 2016 08:03

 

Vi som tjurstannar på landet fast man gör allt för att vi ska flytta. Drar in det mesta polisen, tandläkaren och mycket annat. Sämre förbindelser än någonsin och högre skatt än någon annanstans. Vi försöker i alla fall göra så gott vi kan för att roa oss.


I fredags började det blåsa och löven föll bort och nu är det inte mycket löv kvar. Det är synd för det är så vackert med alla färger.

 

En av mina väninnor kom och vi träffas inte så ofta men nu blev det några timmar tillsammans då vi skrattade och pratade och eldade i braskaminen och skrapade lotter. Sedan skjutsade jag henne till henne föräldrar och där bjöds det på jättegod äppelpaj.


Hem och gjorde mig i ordning för kvällen. TuppOla med Fjällan kom och så kom Papperbeda och sambon och hämtade mig och vi for till Håsjögården på tacoafton. Vi som jobbat med sommarcafe i somras blev bjuden på det och det blev en mysig kväll med god mat och gott fika, lotterier och framför allt en tjej som spelade gitarr och sjöng. Hon hade en häftig contryröst och fick med sig alla på allsång. Så trevligt det var i all sin enkelhet. Det är nödvändigt att försöka göra trevliga saker tillsammans.


Så länge vi kan tjura till oss och stanna kvar och blunda för alla ödehus och nerlagda affärer. alla kalhyggen och igenvuxna åkrar. Blunda för att det inte längre finns några kossor som betar på ängarna och att allt går ut på att så fort som möjligt suga ur norrland dess rikedomar och dra dom ner till storstäderna.


En gång i tiden tillhörde vi Norge och det skulle man banne mig vilja vara igen för dom har en helt annan landsbygdspolitik.

 

Det var meningen att DansBritt och jag skulle gå till skogen och plocka svamp igår men det blåste så hårt. Att få någon nerblåst träd i skallen vill man ju inte vara med om. Så det blev till att ta till plan 2.

1. Fika hos DansBritt

2 Handla mat

3 Jobba

4. Fara in till Datafia och vi tog en promenad och sedan satt vi in innanfönster i PerEdholmstorpet.


Soldansaren. en bloggvän hade "höstvisa" på bloggen igår. "Dagarna mörknar minut för minut" och mina funderingar runt det snurrar i huvudet.

När man nu är så gammal som man är så har man inte oändlig tid framöver sig. Då är det hög tid att suga ut det gottaste ur livet och ta alla tillfällen till lycka som dyker upp. Nu är det inte tid att skjuta upp på framtiden. Nu gäller det att leva fullt ut så gott det går.


Om jag hade pengar skulle jag resa och se alla ställen som jag velat åka till Maderia, Skottland, England och naturligtvis Italien igen men det går ju inte. Man får leva livet så gott det går här hemma och inte göra en massa onödigt och jobbigt utan fokusera på det roliga och glädjefyllda. 


Idag ska vi nog gå till skogen och plocka svamp. Det har varit nollgradigt och jag hoppas att det inte frusit i växthuset. Här kastar man sig mellan sakerna minsann men just nu är jag lite rörig i skallen. Förlåt om det blir virrigt.


Dagens ord: Samla dom lyckliga stunderna blott.

Av Anita - 29 september 2016 09:32

Det är den här tiden på året jag umgås med bekanta och vänner som jag inte träffar hela tiden.

Härom dagen var det dags att göra salva och en av trumbyggartjejerna och hennes dotter kom för att lära sig och hjälpa till.

Det är kul att ha sällskap när man rör och värmer och stökar.

 

Det luktar så gott av oljorna när dom har haft växterna i sig i flera veckor.

Sila, värma, smälta bivax, blanda och så ska man röra och röra till salvan kallnar och blir slät och fin.

 

Det är ett fasligt rörande och då är det ju toppen när man är flera för då går det ju betydligt fortare. Det är bara kådsalvan som är lite svårare och har lätt för att bli knäck istället för salva om man har otur. Men så den doftar av skog.


 

Ringblomma, viol, johannesört, rölleka, klöver, daggkåpa. Ja ni kan själva tänka er så mitt hus doftar och doften sitter fortfarande kvar. Vi hann med att äta fisksoppa och ta en långpromenad innan dom for hem.


På kvällen åkte jag till Datafia och vi gick en promenad nere på byn. Nu har svanarna kommit och dom för ett väldigt liv ute på sjön. Fåren (massor med får) tuggar så man hör det. Kvällen var fin och nu får man passa på att vistas ute innan det blir höst och storm och kallt. Man vet ju vad som väntar så nu får man suga ut det gottaste.


Igår hade jag besöka av två av meditationstjejerna och dom blev kvar halva dagen.

Jag tog en långpromenad på eftermiddagen och såg att lilla björnen hade skitit vid min postlåda. Förstår inte varför han skiter på vägen var enda gång han är ute och vandrar. Jag håller ögonen öppna och kameran i handen om jag skulle möta honom men icke.

Min promenad blev ensam och lång men jag pratade i telefon så jag hade på sätt och vis sällskap på min vandring.


Nu är det en ny morgon och jag väntar på att en kompis ska komma och hälsa på. Det ser mulet ut och är bara 6 grader varmt så nu börjar det bli höst. 


Jag kan ju inte klaga på att det är ensamt för det har varit vänner här varje dag nu ett tag och blir väl så ett tag till. Nu faller löven och snart är träden bara och lövlösa och liksom skyddslösa. Just nu känner jag mig så också, liksom lite skyddslös som något som tappat det skyddande skalet.


Dagens ord: Den som vill undvika alla risker missar också många chanser. En feg människa som jag måste påminna mig om det ibland.

Av Anita - 27 september 2016 07:33

 

Antingen är det bara jag och katta eller så är det besök från morgon till kväll.

Lördagen var en fin dag med sol och värme.

Först kom AMV, Gubben och Krumeluren. AMV och jag tog en promenad efter sjöstranden och gubbarna stickade vägen. Det är dags för det nu innan det fryser.


Sedan kom Sofiepropp och hennes mamma och B-Å. Sofiepropp skulle ligga över hos mig  som hon brukar göra en natt på hösten. Hon bakade muffins av blåbär och banan och jag fixade plankstek. Vi gör alltid plankstek när hon kommer och hälsar på.

 

Till middagen kom Tuppola också. När vi dragit igång med kaffe efter maten kom Datafia och mannen. Så ni ser att dagen var full med människor som kom och gick. Så blev det bara Sofiepropp och disken kvar.


En ny solig dag. Söndag i slutet av september. Sofiepropp och Morris sov så jag klev upp och diskade och stökade undan.

 

Sedan gick Sofie och jag på promenad bort till Kinabrors sommarstuga. Solen var varm och inte en vindpust störde friden. Nu hörde vi faktiskt lommen ropa men annars har det varit väldigt tyst nu ett tag.

 

Så på kvällen for vi till Kälarne och såg på bio. "Britget Jones baby" och det var en riktigt mysig, rolig och gullig film så det ångrar jag inte.


Så kom TuppOla och hämtade Sofie och helgen hade gått och en ny vecka kom.

Fortfarande samma fina väder och jag cyklade iväg "väst i gålan" Längst bort i byn träffade jag Fisksjöns nyaste innevånare. Är hon inte söt så säg.

 

Sundsvallsborna kom för att göra vinter och jag pratade med dom en stund.

Storfiskarn kom och fikade och vi såg på tv en stund.

Sedan dök AMV och Gubben upp och AMV och jag gick en promenad och pratade och satt nere vid badstranden och njöt i solen.


Inte gjorde jag så mycket nytta men visst. Det är väl allra mest nytta med att umgås med sina vänner. Plockat lite örter och skördat lite gräslök. Den härliga luften. de vackra färgerna vill man spara i minnet men jag har lite svårt att koncentrera  mig just nu. Det är så mycket som händer och så mycket förväntan.

 

Idag kommer en av tumbyggartjejerna och hennes dotter på besök. Vi ska koka salva och umgås och det ska bli riktigt trevligt. Mer om det kommer en annan dag.


Dagens ord: Det gäller att njuta av vädret och naturen nu innan allt försvinner under snön.

Av Anita - 24 september 2016 09:43

 

Golvet i hallen är fullt med gula löv. Hur dom kom in vete gudarna. Som vilsna gula fjärilar har dom fladdrat in. Katten Morris har fullt upp med att leka med dom.


Läser på facebook att många städar nu, byter gardiner och putsar fönster och jag vet inte vad.

 

Jag minns med fasa mammas storstädningar. Hon for omkring som en virvlande tornado och suckade, pustade och stånkade och var allmänt sur. Det var igen måtta på städandet. Allt skulle putsas, fönster och golv och mattor och dukar och gardiner och det skulle strykas och plockas ur klädskrubben och vädras. Det var som om jorden skulle gå under om man inte höststädade. Så var det före jul och då var det än värre, då skulle det till och med fernissas och spisen skulle målas och bli svart och fin. Det gällde att hålla sig undan så man inte blev bortstädad.


 

    Sedan undrar jag om att tänka praktiskt har blivit omodernt. I någon av alla inredningsprogram på tv  såg jag något som gjorde mig fundersam.


Det var ett vardagsrum som dom skulle förvandla. En familj med tre barn och två hundar. Ett vanligt rum med grå soffa och mörka mattor.

Nej nu skulle det bli snyggt. Man bytte ut soffa och mattor och resten till kritande vitt. Har man tänkt att barnen och hunden inte skulle få vara där för om man inte tänkt så så lär det väl snart vara slut på den vitheten. Har sådana där människor som inreder inte barn och hundar eller???? Glad är jag för mina gamla slitna möbler som jag inte behöver vara rädd om. Lite spill på dom lär knappast göra någon skillnad och både hunden och katten får njuta i soffan.


Det är lika med kläder. Om man bor som jag så får man mer tänka på att man har rätt skor eller helst stövlar när man går i skogen och varma kläder och inte gå omkring och vara pimpinett bara för att känna sig snygg. Tona håret var det någon som sa. Nej attan. Här går jag i regnet med mitt hår och låter det locka sig och flyga omkring som det är. Tror ni björnen, hunden, katten och fulugglan bryr sig. De gubbar som kommer och fikar hos mig ser nog inte något annat än kaffekoppen och bullarna.


Nu ska ni inte tro att lufsmänniskan Skogsnuvan aldrig snifsar till sig. Jo då de gånger när det är dans kan jag till och med måla mig och byta stövlarna mot buggskor.


Nåja min höststädning består i att sopa ut lövet, ta in krukväxterna och fylla huset med blommor innan dom frosten tar dom. Möjligen vräka till med att byta gardiner i köket (kanske) men annars kära vänner ska här njutas av de sista lysande dagarna. Nu är tid att tända ljus och elda i braskaminen och jag har lovat mig själv att den här hösten ska bli något alldeles extra. Det gäller bara att ha modet. Att ta tillvara de tillfällen som kommer till mig och inte fega till  

Dagens ord: Livet är inte bara städning och jobb. Livet ska vara njutning och glädje också.

Av Anita - 22 september 2016 21:54

 

Har legat i badkaret och läst och liksom njutit av skummet. Bestämt mig om en sak och man tänker bra i badet.

Det är mörkt nu och Katten Morris är lite galen och jagar de vita nattfjärilarna och vill inte komma in.


varje morgon släpper jag ut honom och står på bron och känner efter. Är det kallt? Är det varmt? Hur blir dagen? Doftar det höst. Ja, det doftar höst. Sedan en kopp kaffe och funderingar över vad jag ska göra. För det mesta blir det något helt annat men jag har alltid en plan. 


Nu har Kinabror och Hunden Jack åkt till Skåne och det blev tyst.

Jag vet att många människor gillar tystnaden och upplever den som skön men jag vill ha lite haderittan hajan jag. Jag vill höra båtar brumma på sjön och fåglar skrika och barnröster skratta och plasta i sjön. Jag vill känna grillrök och sång och andra ljud. Den här tystnaden är ingenting för mig.

 

Massor med chili har det blivit och jag har hängt upp kryddor och chili ovanför vedspisen.

Jag har haft besök av AMV idag och vi har varit till fd Grannen och hjälpt till med räkningar. Vi har gått bort till Kinabrors sportstuga och tömt hans soppåse som han glömt. Vi har eldat i kaminen och pratat och pratat och pratat.


 

Det är så tyst att jag hört löven falla från björkarna och fick för mig att det var regn.

Kvällarna är vackra och stillsamma.


Efter en helt ensam dag igår åkte jag ner till Pappersbeda och vi tog en promenad i kvällssolen.

 

Min solros är säkert nästan tre meter hög och jag gillar solrosor. Dom är liksom knubbiga tåliga och liknar en riktigt kökstant som står och lagar mat och skrattar och sjunger och vänder sig mot solen.


Jag hade inte tänkt skriva ikväll men jag måste få in katten innan natten så jag kan inte lägga mig. Ute lurar så många faror om natten och den stora ugglan är inte att leka med. Igår kväll kom den och strök med vingarna över mitt huvud när jag hämtade tvätten och skrek så jag höll på att hoppa ur skinnet. 


Dagens ord: I mörkret lyser nattfjärilarna vita. och ugglan skriker sitt hohohoho.



Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se