Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - 16 november 2016 12:16

November är en konstig månad och det har jag väl sagt förut. En del mornar när man vaknar är det över 15 grader kallt. En del mornar är det snö som faller och ibland så stormar det.

Igår var det tö och regn och halka.

 

Det var dags för bakdag. Pappersbeda kom vid halv niotiden. Då hade hon redan varit iväg till bakstugan och eldat upp ugnen i någon timme. Hon hade blandat till degen så den stod på jäsning.

Vi satt och och drack kaffe och knaprade på några pepparkakor och sedan gjorde vi runda bollar av degen.

 

Så rakar man bort elden från ugnen och föser in den längst in och sopar och rengör med en björkkvast så all aska kommer bort. Sedan är det bara att kavla runda kakor och jag står och gräddar. Pappersbeda är en hejare på att kavla och jag trivs ju i värmen så vi går bra ihop. Vi träffas inte så ofta som förr så de här timmarna vi har i bakstugan är så fint. Vi har så mycket att prata om de här timmarna så allt går lätt och vi ser fram emot det här. Vi har bakat tillsammans i 19 år nu så ni kan tro att det går på rutin och vi samarbetar väldigt bra.

 

Det går väldigt bra och snart kommer Kinabror för att få smaka lite. Frampå eftermiddagen kommer en gubbe till och vill provsmaka och även jag tar en bit för att testa. Tunnbröd är så roligt att baka.

 

Det värsta med bakningen är att städa efter sig. Det blir ju massor av mjöl överallt. Det blev över 100 kakor och vi kände oss väldigt nöjda med dagens arbete. Visserligen har jag ont i mina ben inte nog med att jag har åderbråck utan jag ramlade ner i en stol som tappade sitsen dagen innan så jag hade ont förut och inte blev det bättre av att så stilla framför bakugnen i flera timmar.


När vi åkte hem snöade det förfärligt, någon blandning mellan snö och regn. Paketera, frysa in, diska upp degbunkar och annat grejs och hoppa i badkaret för att tvätta bort allt mjöl som satt i håret och överallt.


Steka korv och göra potatismos till mig och Kinabror och sedan var jag så trött att jag småsomnade i soffan och vaknade av att jag snarkade.


Det var alltså en vanlig dag i Paradiset Fisksjön. Idag är en alldeles speciell dag. Det är en dag som kommer att ändra mitt liv ganska mycket men det pratar vi om sedan.


Kinabror han har besiktat bilen idag och den har gått igenom.

Storfiskarn kom och även han försökte fixa med min telefon. Vi försökte få in min mail på telefonen men det gick inte heller. Less blir jag.


Så kom Pappersbeda och klippte mitt hår en liten bit och nu har halva dagen gått. Ute flaxar mina fåglar runt som söta små smycken. Redan har jag kokat flera kaffepannor med kaffe och fler lär det väl bli.


Jag bara väntar. Väntar och väntar.


Dagens ord: Livet är som en chokladask. Man vet inte vad som döljer sig inuti och man hoppas alltid att ta den godaste pralinen. 

ANNONS
Av Anita - 14 november 2016 08:18

 

Förra gången det var supermåne och månen var närmast jorden var 1948 samma år som jag föddes. Nu är det dags igen och det blir en speciell natt.

Naturligtvis kan jag inte sova för det gör jag inte när det är fullmåne så då har man tid att tänka och fundera och drömma och önska.


Det är kallt nu över 15 grader i går morse.

 

Av olika anledningar är jag lite mosig i skallen och lite okoncentrerad så jag gjorde inte så mycket igår.

Jag kokade lite lingonsylt. Det är ett göra som jag gillar. Att det sprakar i spisen och grytan med sylt står och puttrar och sprider doften av sommar i hela köket, det är minsann livskvalitet. Det är dom små sakerna som ibland kan vara dom mysigaste.


 

Tog med Jack på en promenad och tänkte att jag skulle titta ut en julgran så jag slapp det när snön har lagt sig tung på alla granar. Hittade inte precis någon fin men på Stedesbacken fanns en som skulle duga i nödfall.

 

På sjön ligger isen nu men troligen inte nog stark för att man kan gå ut så långt. Det var en solig och fin dag men kall. Jag var iskall och både öron och näsa.


 

Nu när det är kallt ute ligger Katten Morris mest uppe under taket i sin lilla korg. Där är det varmt och skönt.

Hunden Jack är fortfarande rädd för katten men det har blivit bättre. Han skakar åtminstone inte i hela kroppen som han gjorde förut men sätter sig gärna i knät på Kinabror.

 

Igår var det Kinabrors tur att laga mat och det blev en god gryta med ris till.

TuppOla kom också och han följde med hem till mig och försökte fixa med förbindelsen mellan telefonen och datorn så jag kan föra över foton men även han misslyckades och tror nu att det är något som inte är installerat på telefonen för det går att överföra foton på både hans och Kinabrors telefon och in i min dator. Skit, jag blir så irriterad. Varför ska allt vara så förbannat komplicerat nu för tiden- Ibland kan jag känna att jag är för gammal för sånt här tjafs.


En ny dag gryr, supermånen har försvunnit bakom molnen, kaffepannan puttrar på vedspisen, fåglarna hackar på fönstret och vill ha mat.


Just nu består mina tankar mest på väntan. Väntan på att baka tunnbröd, att lämna in bilen och framför allt väntan på att jag snart ska få träffa någon som jag tycker väldigt mycket om och kanske om jag har tur få dansa lite på köksgolvet med en härlig kille. Det ni trodde ni inte som jag har vräkt på med hur jobbigt det är med karlar.

 


Dagens ord: Man är inte sämre än att man kan ändra sig.

ANNONS
Av Anita - 12 november 2016 08:48

katten Morris väckte mig kl 6 i morse av någon underlig anledning. Ser att det är kallt ute,12 grader, men katten ville ut. Släppte ut honom och kröp ner i varma sängen och lyssnade på radion och läste ut en bok.

kliver upp och tänder i vedspisen. Startar datorn och tänder ett ljus på köksbordet.

Kokar kaffe och brer mig en macka.


Medan det sakta ljusnar utanför ser jag fåglarna komma för att äta, en efter en. När man bor ensam så skaffa man sig vissa rutiner, samma varje dag. Jag tycker att det är skönt att höra hur det sprakar i spisen och hur värmen sprider sig, hur kaffet luktar gott om man sakta, sakta vaknar till liv. Jag vill ta det lugnt på morgonen för det tar tid att vakna för mig. Nu ser jag hur solen börjar kika fram mellan granarna och får snön på sjön att få rosa toner.


Sitter här och funderar och känner hur det liksom hugger till i maggropen för att jag till slut ska våga, till slut ska jag göra något oväntat och fullkomligt främmande för mig. Vet också att dom flesta kommer att tro att jag blivit helt galen. Skogsnuvan med fötterna på jorden, ja rent av begravda i myllan ska göra något som inte ens jag haft en tanke på. Fast vad bryr jag mig vad andra tycker och tänker. Ibland bara vet man när något är rätt och ofrånkomligt. Nåja mer om det senare.

 

Över till dagarna som varit.

1. Besiktning av bilen gick åt helvete. Ombesiktning och utgifter.


2. Mobilen är det problem med. Inte nog med att den inte kom när jag tänkt den. Det går inte bra att få över korten till datorn. Bara därför har jag enstaka kort som jag får gå via facebook med att få in och det är ett jäkla meck. Både Kinabror och Sonen och jag har kämpat med det och troligen är min dator för gammal eller annat tok. Trist.


3. Problemet med postorder nu för tiden.

Förr fick men en lapp om att paketet kommit och man hämtade det på posten.

Nu vet man inte vart det kommit. Finns ju flera ställen att välja på. Inget vanligt meddelande för det mesta. Det kan komma på sms eller mail eller fan och hans mormor. I vissa fall kommer det ingenting och så var det ju för mig. När till slut paketen kommer så vet man inte när räkningen kommer eller hur. Ibland på mail från något annat ställe än man beställt på. Ringer man och frågar så blir man kopplad hit och dit och ingen kan svara på någonting. Faaaan Vilket strul.

Inte nog med det. Eftersom jag kallt i sängen beställde jag två flanellakan och tro det eller ej. Jag har fått 5 stycken så nu har jag så jag klarar mig resten av livet.

Nåja lakan behövs väl men inte hade jag tänkt mig att ruinera mig på lakan och billagning så här före jul.


 

Annars har det varit fullt upp.

I torsdags fyllde Kinabror år och det var firande hela dagen. Folk kom och gick hela tiden och det var faktiskt fint väder dessutom. AMV hunden Jack och jag tog en promenad i finvädret.

 

Storfiskarn har varit här i ett par dagar och grävt för fiberinläggningen men nu har det väl frusit så det är väl slut på att gräva. Mustachen dök upp också.


Igår var Kinabror och jag som vanligt ner till Hammarstrand och åt lunch på hotellet tillsammans med DansBritt och hennes kompis. En vana som har blivit till en tradition rent av. Skönt att ha en matfri dag och slippa tänka på matlagning och dessutom träffa vänner.


Ifjol den här tiden var det så här fint den här dagen.

 

I år är det redan is på sjön och snö på maken och kallt och det känns att det redan är vinter. Domherrarna har kommit och det om något är ett säkert vintertecken. Av någon anledning känns det inte lika gruvsamt som vanligt i alla fall.


Dagens ord: Bästa sättet att bli vän med sin gamla risiga bil är att se efter vad en ny kostar.

Av Anita - 8 november 2016 17:43

 

Man kan inte fatta att det är 40 år sedan han föddes Sonen. Här var han en liten gullig kille med kattorna på magen och idag sitter han på en pub i Dublin och firar sin 40-åriga födelsedag.

 

Ja tiden går så fort och även för en pensionär som jag så går dagarna fort även om dagen idag har varit lite si och så.

 

Det har snöat hela natten och hela dagen och varit ganska kallt. Jag hade två täcken på mig inatt och frös ändå

Hur ska det gå framöver vintern? Nåja. jag har faktiskt hopp om det också och vedboden är full med ved.


Jag har ju fått min nya telefon nu och igår satt Kinabror och jag hela eftermiddagen och höll på med telefonen och det där med klicka och tatja gick inte så bra så jag höll på att bli vansinnig. Nu har jag i alla fall lyckat skicka iväg några sms och koppla några bilder till facebook.


Att ta kort går väl bra men att föra över det till datorn så jag kan lägga in dom i bloggen gick inte alls fast vi höll på att mixtra hela förmiddagen idag. Nu får jag lägga in dom i facebook och flytta dom till mina bilder och till bloggen så det tar sin tid. Vi får nog ta hit TuppOla så han kan försöka få till det.

 

Katten Morris vill inte gå ut. Han sitter mest i fönstret och tittar på fåglarna.

Jag har kokat fläsklägg och gjort rotmos och oj så gått det blir. Det är mat som tar så lång tid så det vill till att man är pensionär för att klara av det . Ingenting man sätter igång med när man kommer hem från jobb trött och hungrig. Gott var det i alla fall.


Eftersom jag ska på besiktningen imorgon bitti och det har snöat så länge nu så bytte Kinabror till vinterdäck åt mig. Troligen inte så bra att ge sig iväg ut på vägarna i sådan här snö med sommardäck. Det är tur att jag har honom för det känns ju hemskt gruvsamt att ligga och byta däck nu. Visserligen har jag gjort det men ibland har muttrarna suttit så hårt så det varit omöjligt.


Helgen var trevlig. Datafia och jag gick ner och tände på gravarna och höll på med lite julpyssel. Jag fick oväntat främmande och det var kul. Oväntat främmande är alltid roligt tycker jag.

 

Storfiskarn har varit här och hälsat på ett par gånger och igår var Kinabror och jag till TuppOla med snus för han var sjuk och låg i förkylning men leva utan snus kan han ju inte.


Nåja, jag har pratat med Sonen idag. Han firar sin 40-årsdag i Dublin och ringde och berättade och verkade ha haft det riktigt roligt och det ska man ha när man fyller år.


Det är mycket på gång framöver Varje helg fulltecknad med roliga saker så den här månaden ska nog gå bra fast det är vinter och snö. Jag tror inte att snön kommer att gå bort något mer så nu ska man leva i vita helvetet ett halvår framåt men vad ska man göra. Det är bara att bita ihop och försöka göra det bästa av det.


Jag vet att jag är en envis person men ibland får man tänka om och tänka tvärt om.


Dagens ord får därför bli: Att ibland ändra åsikt skiljer den vise från den envise.







Av Anita - 4 november 2016 18:35

 

Livet är en märklig pryl. Antingen händer det ingenting eller också händer det som man inte alls väntat som som när jag mätt och belåten vandrar hem från Kinabror i mörkret och blir anfallen av en uggla. En som landar i skallen på mig och skriker mig i örat, snor min mössa och en hårtuss.


En svartvit mössa kanske såg ut som ett bytesdjur, inte vet jag. Tur att jag hade mössa på för första gången i vinter annars hade ugglan kanske fastnat i mitt långa hår. Oj, så överraskad och skrajsen jag blev. Stor var den också.


Det är läge att berätta om maten jag fick hos Kinabror. Jag gillar ju inte gädda men man är inte sämre än att man kan ändra sig och det gjorde jag verkligen. Gäddbiffar med citronskal och dill i och till det riven pepparrot och smält smör och en ovanlig men jättegod grej. Gurka urkärnad och stekt med kapris i. Det här tillsammans med potatis. Vilken delikatess. Jag tar sällan om men nu gjorde jag det. Det här receptet är från Mannerströms kokbok.


 

Onsdagen var stora köttbullstekardagen.

Datafia och jag började redan klockan 8 med att göra köttbullsmet och sätta en jättestor gryta med älggrytbitar på vedspisen.

Att sitta mitt emot varandra vid köksbordet och rulla köttbullar och prata är egentligen rena terapin. Vi människor gör alldeles för lite saker tillsammans. Tänk så mycket lättare och trevligare det går när man är flera.

Sedan fick vi dessutom hjälp av söta Ronja som rullade köttbullar med oss.


Så kom AMV, Gubben och barnbarn så det blev fika mitt i alltihopa. Jag njuter av sådana dagar när huset är fullt av folk, värme från vedspisen och doftande grytor som står och puttrar och kaffedoften från kokkaffet och glada skratt och prat. Då trivs jag som fisken i vattnet.


Vi hann med mycket. Vi hann dessutom åka till Kälarne och köpa spets och steka älgstek och ge oss iväg åt andra håller (Hammarstrand) och lösa ut biljetter till Doug Seegers konsert i kyrkan. .


Vi tittade i nya klädaffären som hade riktigt mycket fint och sedan fikade vi för vi tyckte att vi gjort rätt för det.

Hem och koka potatis och göra sås och så kom Kinabror, Datafias man och Storfiskarn och vi åt och åt.

Vilken härlig dag det var trots att vädret var skit men vad gjorde det. Bland goda vänner och god mat trivs man ändå.


Det har snöat en del och det är kallgrader. Katten Morris har kurat inne i flera dagar.

 

Han ligger där i sin korg upp under taket och njuter av värmen där uppe och vill inte alls gå ut. Det är nog härligt att vara katt.


Idag har Kinabror och jag varit till Hammarstrand och handlat och ätit lunch och satt ljus på mammas grav. Hon dog 3/11 för 11 år sedan. Tiden går så fort jag tycker att det var ganska nyligt.

Sedan till Håsjö och tända på gravarna där och så många ljus för att lysa upp i mörkret. Det gäller att komma ihåg att saker och ting kan ändra sig för fortfarande kan mirakel se i den mörkaste tid.


Dagens ord: Bättre frysen full med köttbullar än att ha en uggla i skallen.

Av Anita - 1 november 2016 14:36

När min lilla kamera gått sönder tappade jag lite lusten att blogga.

När jag går på mina vandringar och ser något fint saknar jag kameran. Om jag skriver dåligt så kan jag i alla fall visa vackra bilder från paradiset Fisksjön.

Klart att man vill föreviga det som är fint och hålla det kvar.


Som tur är så har Kinabror hjälpt mig att fixa en ny mobil med en bra kamera i.Man kan ju få en nästan gratis mobil om man binder sig för ett ett par år och det gjorde jag då. Telefon ska jag ju i alla fall ha och den här som jag har nu är ju typ "stenålder" säger dom.


Nåja jag har fått låna av Kinabror så pass att jag har tagit höstens sista barnmarkskort. Nu ska det börja snöa och då finns ingenting att fotografera.


 

Lite sol har det i alla fall varit i helgen. Sol som lyster som guld i vassen.

 

Visserligen blåste det lite kallt men vackert var det.


Skogspromenad igår. Det gäller att försöka dra ut på tiden så länge som möjligt och vandra i skogarna och ha det bra.

 

Ser ju själv att jag ser ut som ett troll just uppkommen ur underjorden när jag vandrar omkring bland mossa och skog. Känner mig så hemma i skogen som om jag var i ett med det hela.

 

Uppe på berget är utsikten fin och och jag minns barndomens dagar när man klättrade och klängde överallt på klippsidan.

 

Nedanför ser jag Fisksjön ligga blank och fin.

 

Doften av fuktig mossa, tystnaden och harmonin gör mig varm om hjärtat. En liten teta följde med en bit och flög från träd till träd och kikade och var nyfiken.

 

Plockade lite tranbär nere på myren innan det var dags att styra kosan hemåt. Tänk att ibland går tiden så fort så man tycker det är rent hemskt.


Söndagen började vi bokcirkeln igen och nu har jag en Tamara McKinley Ekon av längtan. Det är alltid trevligt att ha en fin ny bok som ligger och väntar på att bli läst.


Nu väntar köttbullstekning imorgon och så ska det bli tunnbrödbak och stöpning av ljus och så mindre trevligt bilbesiktning så dagarna kommer säkert att rulla på.


De guldskimrande dagarna när solen får allt att lysa är över.

Katten Morris vägrar envist att lämna mitt knä eller min säng och betraktar hånfullt snöflingorna som faller utanför.

Här har det tack och lov inte kommit många korn det blev mest regn.


Kinabror och jag har varit på soptippen och affären en sväng. Jag har tvättat kläder och stökat

Jag är på rätt bra humör fast jag har lite ont i kroppen men det får man väl räkna men när man är gammal som jag. Att hoppa över stock och sten och trava iväg upp på berg och annan ansträngning ger ju träningsvärk  men vad gör det. Man ska känna att man lever.


Snart kommer min nya telefon och jag kan ta fina kort. Hoppas bara att det inte blir snö än så jag kanske kan vandra omkring och ta kort på fina mossor. Det finns så mycket fint runt omkring som man kan ta kort på om man bara ser det vackra.


Dagens ord: Det finns så mycket fint om man bara har ögon öppna för det vackra och sköna i livet.

Av Anita - 25 oktober 2016 07:04

 

Just nu sitter jag och väntar på skorstensinspektören. Vet inte om det är rätt titel men jag vet att det går fort och är dyrt. Förr inspekterade sotaren skorsten och spisar när han sotade men nu kommer skorstensinspektören ena dagen och så kommer sotaren dagen därpå och så blir det dubbelt så dyrt.


Jag har varit på inspektion av min egen kropp för inte så länge sedan och det kostade dubbelt så dyrt som ifjol.

Så är det snart dags för bilbesiktningen och min gamla bil kan man inte lita på att den går igenom. Även där har man höjt priset och om det blir ombesiktning och reparation så blir det dyrt igen.


Nu ska vi inte tala om slaskbrunnsinspektionen som kommer att bli. Jag inbillar mig att jag har en skaplig trekammarbrunn som är gjord efter konstens alla regler men man vet inte. Reglerna kan väl ha ändrats många gånger. Hör om en del stackars människor som bor på landet och måste göra om sin slask och det kan gå på mycket mycket pengar så mycket att dom inte kan bo kvar. Men det är väl så det är tänkt. Bort med folket från landsbygden. Alla ska bo i stan.


Det är väl bara att vänta på att det en vacker dag kommer någon farande och ska kolla om jag har tv. Fast kanske inte. eftersom jag dum som jag är betalar tvlicensen. Fast inte förstår jag varför. Utan parabol eller fiber kan du ju inte se någon tv vad jag vet och då betalar man bara för radion och då tycker jag att det är dyrt. Varför inte ta det på skatten som allt annat. Då slapp man all administration runt omkring och dom som har liten inkomst får betala mindre. Fast det är ju fel förstås. Det är ju som vanligt tänkt att den som tjänar mer ska skatta mindre.


Ni hör att jag är på ett jäkla humör idag. Kanske för att jag är tvungen att kliva upp så tidigt. Inspektören skull komma klockan 7 och nu är jag ju van att sova i lugn och ro till åtminstone 8-tiden. Kanske därför jag känner mig så sur.


 

Ute är det mörkt och därför ser jag inte vilket väder det är. Normalt brukar jag gå ut på bron och titta på vädret men inte idag.


Jag gjorde i alla fall klart med loppisen igår. Allt är undanstuvat och borta och krattor och skottkärror och annat uteplock är avklarat så nu kan man häcka inomhus. Igår dök i alla fall Mustacshen upp och fikade med mig annars har det varit dåligt med gubbar här ett tag. gummor också förresten.

Ikväll kommer Kinabror och Jack hem från Skåne så då blir det väl lite mer livat här omkring. Jack brukar ju minsann busa runt lite grann och jaga sina bollar och grisar och leksaksdjur.


Lite stök ska det väl bli framöver. Det är köttbullstekningen på torsdag och veckan därpå är det tunnbrödbakning och så är det en massa stök med fibergrejset som är på väg. Tänk er. vi ska få fiber här i skogen. man kan inte tro att det är sant. Det har dröjt länge men nu så är det på gång.

 

Nu när det har regnat så är det faktiskt fina färger ute Mossan lyser grönt och annars är marken gul och guldockra och orange och nästan aprikos på sina ställen. Så länge det inte är frost och snö kan man faktiskt njuta av naturen och hur det ser ut den här tiden.

 

Jag hoppas att den här veckan ska gå fort och att min spis och mur är ok. Man vet ju aldrig.


Dagens ord: Livet är fullt av kontroller och avgifter. Har ni tänkt på det?

Av Anita - 22 oktober 2016 09:02

Mörker. det är mörkret som börjar dominera nu. Vaknar vid 7 av att Katten Morris vill gå ut och av att jag hör älgjägarna fara förbi i sina bilar. Det är skumt och mulet utanför men bara 0-gradigt och ingen snö. Man får minsann vara glad för det minsta.


Jag tänder i spisen, matar fåglarna som far omkring mitt huvud och piper och berättar att dom är hungriga. Kokar mitt kaffe och brer ett par mackor. I vanliga fall har jag något att läsa medan jag äter frukost men idag har jag ingenting att läsa så jag sätter på tvn men där är det bara jämmer och elände som vanligt.


Då börjar jag tänka på mörkret. En del vandrar i mörkret och känner sig lite rädda men har man sällskap märker man inte ens mörkret.


Ni som bor i staden har väl gatlyktor som lyser er väg men här är det kolsvart. Det enda som lyser är lanternan på andra sidan sjön hos "mitt ljus i mörkret". Nåja nu när Kinabror har köpt grannhuset lyser det i alla fönster hos honom också även om han inte kommit från Skåne ännu.


Nåja nu är det ju så att ju mörkare det är desto klarare syns stjärnorna. Sonen hade en gång med en kompis från storstaden och han gick ut varje kväll och tittade på stjärnorna för han hade aldrig sett dom förut.


 

När jag var ung var man ofta ute i mörkret. Skulle man på föreningshuset på bio eller dans så var det cykel eller spark som gällde och Fisksjövägen var smal med tjock mörk skog runt omkring. Då var det skönt att ha sällskap för då hörde man inte allt knäppande och märkliga ljud som hördes så väl i mörkret.


Så minns jag torsdagskvällarna när det var bibliotek på skolan och AMV och jag gick förstås dit och lånade de hemskaste bok jag vet "Mannen i svart" Så satt vi i hennes rum vid sprakande kaminen och läste och rös och sedan skulle jag hem dom 7-8 km. Visserligen fanns det gatlyse genom Valla men det var ändå många kilometer att cykla hem i mörker. Ibland cyklade jag rätt fort ska ni veta. Fast direkt mörkrädd var jag nog inte.


 

Minns att AMV och jag låg i diken med döskallemaskar på och hoppade upp och skrämde killarna. Nåja när man blev lite större hände det att man pussade någon kille i mörkret också och då var det ju tur att det var mörkt så det inte skulle synas hur röd i ansiktet man blev.



  En gång cyklade jag omkull när jag försökte vifta bort fladdermöss som tänkte sätta sig i mitt hår.


Bröderna och jag åkte skridskor i mörkret nere på sjön. Med en ficklampa, en fotogenlampa och månen som ljus gick det riktigt bra.

 

Här var jag väl lite sämre på att åka skridskor efter att gjort uppehåll under många år och nu vet jag inte ens om jag vågar försöka. Gamla kärringar bryter ju så lätt lårbenshalsen och det går inte. Jag har mycket klättring i berg och dans att göra så skridskorna får vara även när det är ljust.

  Tomten den stackarn. får gå i mörkret från Vårkallhöjda på julafton. En gång trampade han ner i ett borrhål och fick gå med ena foten blöt hela kvällen.


En del människor går i mörkret fast det är ljust och bevare oss för att känna så. Det mörkret är svårare att lysa upp.


Nu i denna moderna tid kan man lyssna på musik eller prata i mobilen när man är ute i mörkret och då märker man inte ens mörkret åtminstone inte om man pratar med någon man tycker om.


Mörkret är lika mystiskt som tiden. Lik väl som det bra att bli vän med tiden så är det viktigt att bli vän med mörkret. Men visst är det svårt. Vi människor dras till ljuset och solen men ta en vän i hand och gå ut i mörkret. Kanske möter ni äventyr.


Dagens ord: Tänd en lampa och ta på reflexer och njut av månen, stjärnorna och norrskenet. Mörkret är inte bara svart fast man tror det.





Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se