Det är ju så att man inte vill vara inne över huvud taget nu när det äntligen blev riktig värme.

Som jag berättat så är vi en liten meditationsgrupp som träffas och nu ska vi göra sommaruppehåll och vi får lite ideer av varandra ibland och klart att man ska fullfölja det.

Vi ska leta efter en källa som heter TREFALDIGHETSKÄLLAN. Det ska vara något särskilt med den, vad vet vi inte men det måste utforskas. Vi fixar med oss lite fika och drar iväg i den fina försommarkvällen.

Efter en del samtal för att få reda på vägen så kom vi fram. Stället var ett gammalt boställe som tydligen hette Svartbäckänget. Av husen fanns bara spisen och kaffepannan kvar. Låg fint vid sjöstranden och vid bäcken låg då källan. Tänk så långt inne i skogarna människor bodde förut och nu är det borta och historia.

Ja då drack vi med andakt. Det sputade upp vatten rakt ur marken och runt var det konstiga formationer som såg ut som maneter men som bara förvandlades till stoft när man tog i dom. Vattnet var isande kallt.

Det ä'r inte utan att vi ser lite andäktiga ut. Jag som är så väldigt dåligt religiös har ingen aning om vad trefaldighet betyder men det är väl något från bibeln kanske eller??????

Vi gick ner och satt oss vid stranden. I vattnet sam fiskarna omkring och två gäddor låg alldeles stilla i vattenbrynet. Det var en helt ljuvlig kväll och myggen har inte kommit ännu så vi kunde sitta där barärmade i solen och dricka vårt kaffe och småprata. Sedan åkte vi hemåt och gick ner till gamla kyrkan i Håsjö en liten sväng.

DansBritt följde mig hem och det var tur för nu kommer vi till det där med brända ben.

Jag är helt okänslig för sol och brukar aldrig bränna mig men solen måste vara alldeles ovanligt stark just nu.

Mina lår var knallröda och hettade och rätt var det var fick jag solfrossa och låg i soffan och skakade. Händer och fötter var iskalla och benen heta. Filtar och hett te och Britts sällskap botade mig och efter ett par timmar så blev det bättre. Idag så har det inte varit tal om att gå bar. Konstigt.

En regnskur har kommit idag och jag har klippt lite gräs, fikat hos Sundsvallsborna, ätit lunch med snälle S på hotellet. Jag har varit till Hällesjö och köpt plant till gravarna. planterat på gravarna och kokat vårens första rabarberkräm. Besök av lite folk lite då och då under dagen och så "lets dance" som avslutning på en fin dag.

Tänk så annorlunda livet blir så fort det blir varmt och sol. Allt blir så mycket enklare och lättare på alla vis. Inte underligt att vi är sura och vresiga under vintern. Att frysa gör ingen glad men nu är alla glada och på bra humör.

Tänk så härligt att bara behöva ta på sig ett par tre plagg istället för lager på lager som det varit hittills och att skippa sockarna i skorna och bara trampa ut i gröngräset utan skor. 

Dagens ord: För lite och för mycket skämmer allt. Utan sol blir man blek och med för mycket sol blir man röd.

Från iskyla till högsommar bara över en natt. Helt plötsligt så är det varmt. Helt plötsligt slår blommorna ut, gräset bara sprutar upp ur marken och björkarna grönskade bara över en dag.

Ni vet väl att jag är stundtals en surkärring som beklagar att jag bor här där det sällan är sommar men en sådan här dag är allt sånt glömt och jag inser att jag bor i paradiset.

Började med att ta fram gräsklipparen och det brukar ju vara ett elände men jag har gått på kurs för att bli mer positiv så jag gör en kovänding. Pratar med gräsklipparen, att han ska få komma ut i solen, oljar lite och fyller på, slipar lite på knivar och under över alla under så startar han på första draget. Fint fint.

Så kommer grannen ut och tycker att vi ska ställa undan sparken (vi betyder att jag ska göra det). "Vi" ska äta surströmming till lunch (jag fixar) och då är det sommar.

Så mycket man hinner med när solen gassar. Växthuset, rensat och planterat i kryddgården.

Gjort iordning runt min lilla indianhydda, planterat ärtor m m

Svalorna fladdrar omkring och sjunger sin glada mysiga sång. Ekorren äter bröd ur handen. Fjärilar och humlor far runt i yr dans.

AMV:s man är i sportstugan och kommer och hjälper mig att bära ut hamocken och vi sitter och fikar en stund i solen.

När jag rensade min ena blomrabatt får jag se att en hel familj toppmurklor sticker upp ur marken och jag tar in och smörsteker dom och äter på macka.

Går ner till sjön för att se om vattnet sjunkit undan men det är fortfarande väldigt högt. Sköljer ansiktet i sjövattnet och det är lite varmare faktiskt och skönt att svalka ansiktet för solen har tagit på skinnet idag.

Så gör jag iordning på farstukvisten för där ska man sitta och se solnedgången, nu när det går att vara ute på kvällen.

Ikväll blev det inte så. Jag och DataFia skulle städa i Håsjögården och då gjorde vi det och tog oss en promenad.

När jag åkte hem på den nyskrapade och fina vägen så for jag bort väst i gålan för att se till lite.

På gubbflon stod det 7 (jo ni hörde rätt) 7 älgar så mycket har jag aldrig sett samtidigt. Dom brukar ju inte gå i flock. Jag blev förvånad och hade förstås inte kameran med. Det hade ju blivit en pangbild men det är ju typiskt. Kameran är sällan med när man verkligen behöver den och jag har inte ens kamera på min mobil för som ni vet så har jag den gamlaste risigaste mobil som finns men den går att ringa på.

Nu tror jag att jag ska smöra in mina ben och armar med något svalkande för solen har gassat på mitt skinn idag.

Dagens ord: Ibland är livet ett rent trolleri och det mest fantastiska kan hända.

Skåne, sonen, bröder o brorsbarn och andra vänner. Nu kommer jag.

Klart att det var både regnigt och kallt även där men det var i alla fall GRÖNT

Jag älskar bokskogen. Ingenting är så grönt och skirt, som flor och spetsar och genomlyst grönska.Sonen bor alldeles intill Pålsjö skog där man kan gå ända till Sofiero i den mest skimrande skog.

Jag älskar rapsfälten. Ingenting, inte ens solen kan lysa så gult.

Det var en väldigt kort tid vi har där, bara tre dagar men vi hann ändå en hel del kan jag tycka.

Jag hann träffa sonen förstås, och mina bröder med familj och brorsbarn.

En kväll åkte sonen och jag och hälsade på min gamla svägerska som jag inte träffat på 18 år. Hon och hennes familja, hästar, höns och tama ekorrar bodde i snappebygden uppe i skogarna. Nog för att jag bor öde till men det här var nog ett snäpp värre. Den krokigaste backigaste och smala väg jag någonsin sett i en hel mil in i ödemarken. Man tror liksom inte att det finns sånt i Skåne men asfalterad var den lilla vägen. Roligt att ses efter så lång tid och jättegod mat fick vi.

Vi hann med Kullen, vi hann med Sofiero, Ale Stenar och Österlen och att vara ute på kvällarna och äta gott.

På tal om att äta gott.

Tänk vilken lycka att kliva upp på morgonen och traska iväg ett kvarter och köpa bröd från bageri, doftande nybakat bröd. DET ni kallar jag LYX.

Tänk vilken lycka att köpa nyrökt makrill eller sik. Gå in i en fiskaffär och se fisken ligga där nyfångand (inga djupfrysta klumpar här inte)

En dag satt vi ute och åt den godaste plattfisk jag någonsin smakat.

En kväll var vi på ett mysigt ställe och åt tapas, massa smårätter som alla smakade jättegott.

Gamla mamma följde till och med ut på en pub även om jag inte dricker. Numera kan man ju gå ut överallt utan att behöva gå ut och sitta och dra efter andan på trappan.

Förr innan rökförbudet kom kunde jag inte ens gå in på ett sådant ställe och jag minns med fasa mina kvällar på kalla trappor när alla rökt inomhus och min allergi slagit till. Nu känns det så skönt (ursäkta rökare, Jag vet att ni känner er förföljda).  Verkar nog som om folk går på puben i alla fall och tänk så mycket pengar man sparar när man inte sitter en hel kväll med cigaretten i mun.

Nåväl

Jag älskar rododendrondalen på Sofiero även om det var lite tidigt för alla blommor hade inte slagit ut.

Otaliga sorter finns att njuta av.

Den här aprikosa är en av mina favoriter.

Även jag har vissa mål i livet. Ett har varit att en gång få uppleva Ale Stenar och trakten runt där.

Med broder B som guide drog vi iväg mot Ystad och Ale Stenar.

Å, redan när vi kom dit såg jag det annorlunda ljuset som finns på Österlen. Int kan jag beskriva det. Det finns bara där som ett skimmer i luften.

Där låg dom stenarna. Jag gick runt och kände på alla, funderade och kände efter.

Vad gör att människor bygger en sådan här grej högt upp på en backe ut mot havet. Ett mysterium. Läste en sak jag inte hört förut på ett plakat.

Man hade hittat en uggla av bärnsten här. Bärnsten finns det ju mycket. Skulle velat se den ugglan? Är den på museum?

Utsikten ut över havet var jättefin och sonen och jag satt en stund på kanten och såg vågorna fräsa mot land.

Jag älskar havet, åtminstone när det inte stormar.

Simrishamn, Kivik och Brösarps Backar. Äppelträden hade inte hunnit slå ut men så vacker det är och som sagt ljuset.

Så var det dags att skiljas åt. Sonen och bröderna drog tillbaka till Helsingborg och vi for norröver upp till Jämtland igen.

Ju längre upp ju regnigare. När man började komma ovanför Gävle började  det som är så trist. Nerlagda bilmacker, nerlagda affärer, rasade lador och halvrasade hus, kalhyggen och rent allmänt en del av sverige som håller på att dö.

Vägen mellan Sundsvall och Hammarstrand var den första som var jättedålig, full med hålor och skador.

Inte ens häggen hade slagit ut och vi hörde att det regnat hela veckan vi varit borta.

Fisksjövägen var lersmet och gropar och träd som ramlat ner och låg på telefonledningen. Björkarna hade inte ens slagit ut och tji grönt gräs här.

Hörde av sonen att precis när vi åkt blev det sommar och varmt och skönt där nere.

Var lika när jag var till Island. Ingen snö på 10 år men när jag kom blev det.

Jag börjar tro att jag har ett helt moln med styggväder omkring mig som följer mig vart jag går. Låter fint det va?

Oväderskärringen är ute på vift,se upp?

Nu ska jag vara hemma så ni som bor där ni kan njuta. Njut av att kunna äta färskt nybakat bröd och köpa färsk fin fisk och njuta av värmen. Jag missunnar er inte (jo kanske lite om jag ska vara ärlig)

Katten Oskar var glad att jag kom hem i alla fall. Jag börjar med att bära ut blommor till växthus innan regnet kommer.

Dagens ord Det man har uppskattar man inte så ni som kan köpa färskt bröd och nyfångad fisk. Njut av det.

Igår var en sådan dag. Nedhukad i stormen tog jag mig ner till sjön för att titta på förödelsen. Plankor och stockar, kringblåsta möbler, brygga som lossat och högt högt vatten som bara slog in överallt så jag blev genomblöt på ett ögonblick.

Nu ger jag upp. Nu ger jag mig av och kommer inte tillbaka förrän vädret har ändrat sig. Jajamen, så får det bli.

Först tänkte jag ge er en kavalkad av PappersBedas och min plädtillverkning.

Plocka björklöv och samla lökskal till garnet. Stå nere vid sjön och koka och färga och skölja. Ett roligt göra.

Så till moster Britta i Näset och varpa i hennes gamla bryggstuga.

Dags att dra på väven på vävstolen.

Så är det dags att börja väva och här provar Kinabrors lilla kompis på hur det går till.

Vi väver och väver och så småningom blir det 6 st plädar.

Så plockar man ner plädarna och skickar iväg dom för ruggning och det är riktigt spännande när paketet kommer och vi får äntligen se resultat av vår möda. Det har nästan tagit ett år och vi har använt mycket av vårt gamla garm som vi färgat tidigare. Det är svamp, det är blåbär, krapp och albark och en massa andra saker vi färgat av.

Efter att man blött ner sig nere vid sjön och blivit piskad av isvinden känns det skönt att komma in och linda in sig i en av plädarna och känna att man faktiskt har gjort något från grunden (nästan i alla fall. Vi har inte kardat och spunnit ullen utan köpt färdigt garn) men i alla fall.

Som sagt nu drar jag. Det kommer att dröja några dagar innan ni får se röken av mig och jag hoppas att jag har något roligt att berätta och att vädret har blivit bättre. Någon gång ska det väl bli vår till och med i paradiset Fisksjön.

Dagens ord: Det man inte kan göra något åt kan man väl i alla fall få reta sig på eller????????

En blåsig, regnig lördagsmorgon bådade inte gott inför premiären på Hanssons Loge i Långsele men

INGET KAN STOPPA OSS.

DansAnn bakade bröd och bredde mackor.

Jag spelade Eros Ramazotti för att komma på danshumör och målade ögonen. Det var så länge sedan jag använt mascaran så den nästan torkat. Träningsoveraller åkte av och ersatts med danskläder.

DansBritt till och med köpte en ny blus.

Förberedelserna klara.

Nu ska det bli. Favoritbandet Jannez spelar.

Frampå eftermiddagen mojnade vinden och regnet upphörd.

Vi träffades hos DansAnn. En kavaljer fick vi med oss också. Vi danstjejer hade inte träffats på ett tag och vi hade mycket opratat.

Vi tre dansbrudar har dansat tillsammans i många år och haft så roligt.

Det är några år sedan det här kortet togs.

och......så här ser vi ut nu och inte har vi väl åldrats så hemskt mycket egentligen. Samma glada skratt har vi i alla fall kvar och det är huvudsaken.

Nästan när vi kom in genom dörren på logen så träffade jag en kille som gick på buggkurs med oss. Han hade fortsatt att dansa hela vintern och dansat gammaldans.

Så duktig han blivit. Vi dansade hambo, schottis, snoa och pariserpolka och det gick riktigt bra och man blev varm i kylan.

Så härligt bra Jannez spelade.

Sådan spelglädje och sådan lättdansad musik dom spelar. Visst fick vi dansa men inte förstås varje dans som man fick göra när man var ung och vacker och "gängs" men det var helt ok.

På pausen satt vi i bilen och åt Anns goda mackor och värmde oss med hett kaffe.

Trots kylan kändes det som sommar när vi åkte hem genom natten.

Det började ljusna och djuren var i full aktivitet.

En morkulla satt mitt i vägen så vi fick stanna, en älg stigade iväg med stora steg.

Det var orrar och storspov och till och med en liten hare kom hoppande och han hade inte fått sommarfärg utan var alldeles vit.

Dessa härliga ljusa nätter. Hemma sjöng fåglarna redan, ett brus av fågelsång och jag kröp ner i badkaret för att bli riktigt genomvarm. Det var -4 grader utomhus så inte kan man säga att det är sommar. Man kan i bästa fall kalla det för tidig vår.

Dans, inget är som dans.

Dans fyller hela mig med glädje och energi, har alltid gjort det och känslan är den samma, verkar aldrig bli annorlunda.

Till och med idag bubblar kroppen av fröjd och jag känner mig pigg fast jag inte sovit många timmar.

Dagens ord: Livet är minsann inte en dans, men dansen är minsann liv.

Kristina på bloggen undrar över min gyckelblomster. Den är av gammalt datum och en sådan blomma som man får en liten bit av och som växer och breder ut sig och man kan ha den inne och ute och den blommar hela sommaren. En tålig härlig blomma som jag inte vet om den är satt av frö till en början.

Den kallas här för "potta full". En bloggkompis har namnet Törstige Fredrik eller Stolte Henrik. Här kan man tala om att kärt barn har många namn.

Namn, har ni tänkt på vad namn får en att minnas och kännas.

Vårens fåglar som kommer undan för undan. Strandolle som igår kom ner till min strand och for omkring huvudet på mig och pep. Tror att det verkliga namnet är Strandpipare men som sagt Här heter den StrandOlle.

 Ringärlan som trippar så fint omkring heter väl egentligen Sädesärla men inte här.

Nå nu går vi tillbaka till ordningen.

 Dagarna har varit regniga och grå mest hela veckan utom igår.

Onsdagen satt jag med vägföreningspapper hela dagen och skrev och fyllde i blanketter och våndades. Nu har man kommit av sig med skrivandet och jag retar mig alltid på att det ska vara så mycket fjask och fån. Inte undra på att ungdomar inte vill vara med i föreningar. Förstår det sååå väl.

Frampå kvällen kom meditationstjejerna. På tal om ingenting så drack vi björksavsdricka och skrattade och hade kul som vanligt. Meditations låter högtidligt och allvarsamt men hos oss är det inte så. Det är lustfullt och härligt och glatt.

Så igår kom en sån där dag man längtat till. Ganska varmt och solen tittade fram och värmde gott.

Jag tog en vandring väst i byn och såg att "gullpudran" började blomma i dikena, hörde hur råbocken vrålade åt mig för jag kom för nära, såg hela flockar med pilfinkar och bofinkar som landade på gubbflon.

Så ringde gamla A och sa att han skulle komma. Vi satt på verandan och åt mackor och drack kaffe och kunde faktiskt ta av oss vinterjackorna och sitta med bara ärmar en stund.

Sedan tog jag min trumma och gick ner till sjön. Där var det högvatten nu, så högt som det kommer kan jag tro.

Så jag längtat efter att få sitta på bryggan och lyssna till sjöfåglarna, fiskmåsen, lommen och strandolle. Kniporna som drog över sjön med visslande vingar och min trumma som slog takten till naturens orkester. Den smälter in bra och ekot går ut över sjön nu när inte blåsten hugger i.

Fram på kvällen kom broder O en sväng och så tog den fina dagen slut.

Idag är det grått, regnigt och mulet igen och mina planer på att sätta ner mina pelargonen och inneblommor i växthuset lade jag på is. Dom får vara inne i stugvärmen ett tag till.

Boganvillan ser ju ut att må bra inomhus och blomman för dagen växer så det knakar.

Har just haft besök av vägbasen och druckit lite kaffe.

Nu ska jag ta och tvätta håret och fixa lite med mig själv för imorgon bär det iväg på årets första dans.

Det känns både roligt och lite gruvsamt.

 Ett är äldre.

Ett år fulare.

 Ett år mindre attraktiv.

Varje vår tänker jag samma. Blir det iår jag får sitta som panelhöna eller får jag dansa en sommar till? Det är bara att hoppas på det bästa. Männen blir ju också äldre men dom har inte förmågan att inse det i de flesta fall.

Ja ja skit samma. Vi får väl se. Det är i vilket fall kul att träffa dansgänget igen, fika i bilen och ha roligt tillsammans.

Dagens ord: Över alltihopa lyser moder sol. även om hon gömt sig bakom molnen.

När en sån som jag vaknar och ser att sjön är öppen och att det är lugnt och solen skiner då känns ett lite sting av lycka i hjärtat. Äntligen. Äntligen.

Sedan kommer det.

Alla tankar och allt vad jag ska göra och som jag verkligen VILL göra och så blir det lite rörigt.

Börjar med att städa altanen och ta fram trädgårdsmöbler, plantera lite kryddor i krukor och gå omkring och slå ner pinnar.

Hämta flaskan med björksav och tillsätta citron och ta en klunk av vårens energidryck, nästan gratis. Det ni.

Lagade rasade trädgårdsbågar och greja.

Ta bilen och fara ner till byn och sköta om katten Tusse en stund.

Dra upp resten av vägpinnarna och ta hem dom.

Sen började det blåsa, kallt och ihållande. Då får jag för mig att jag äntligen ska ta och måla dörren på insidan. Min tanke är en stor bild av en ingång i en härlig trädgård men så tog den energin slut.

Laddade min borr för att laga kring vinbärsbuskarna men så tog den energin slut.

Så kom en hälsning på min telefon. Eftersom jag har den gamlaste mobil man kan ha kan man inte se bilder utan får gå in på telia på datorn.

AVUNDSJUK jag. ??????

Min bästa vän AMV med man är i Grekland. Hon säger att det är 25 grader och hon har badat två gånger. Åååååååå

Så börjar det regna (det snöar inte i alla fall) Det börjar blåsa kallt och visst jag har att göra inne.

Igår var det vägmöte här hos mig och faktiskt var det 8 personer en fördubbling mot vanligt. Några nya ansikten på nya sportstugeägare och det var så trevligt.

Efter det plockade jag upp vägpinnar efter vägen och blev både frusen och blöt men nu är det gjort.

Det ser ut som attan inne. Jag har börjat med en massa saker och ingenting blir klart. Det är det som händer när jag blir för ivrig. Börjar överallt och har svårt att fokusera och göra en sak i taget.

Tänker att jag ska göra det men när jag blir ivrig blir det inte så. Sedan jag rört om överallt så blir det ingenting helt med någonting.

Ska det vara så? Troligen är jag för gammal för att ändra mig? Ni vet, lära gamla hundar sitta och så vidare.

Sätter mig en stund och spelar Castlewill och där är det lätt.

Man bygger hus och slott och upplever äventyr och tjänar låtsaspengar så lätt som helst. Man kämpar mot drakar och svartalfer och vinner alltid. men.......det är samma problem där. Energin tar alldeles för fort slut.

Jag plockade fram gyckelblomster ur jordkällaren för ett par veckor sedan och kunde inte låta bli att ta in en av dom. Resten står i växthuset och bara lever men den här blommar redan och jag tycker den är så fin. Härliga gula blommor och fint gröna blad.

Nej nu ska jag gå och ta mig en grekisk sallad. Kom på att jag har grejor till det när jag såg AMV:s kort från Grekland. Får man inte komma iväg så får man väl trösta sig med mat.

Dagens ord: Ska man ändra sig eller acceptera sig själv som man är? Det är frågan?

Ni behöver bara titta på bilden så förstår ni.

Igår morse vaknade jag till att det fallit en dm blötsnö. Stackars flyttfåglarna satt i fågelburen och åt solrosfrön och fick inte alls gå omkring och leta insekter och mask på gräsmattan.

Vägen som redan innan var en riktigt blötsopp med stora hålor var nu som att köra i chokladpudding.

Jag skyndade mig att åka iväg härifrån. Nu är det så att när man kommer ner till Hammarstrand och bort över Bispgården efter indalsälven då är det snöfritt och där regnar det istället. Många gånger funderar jag över varför just jag har hamnat på snöigaste och kallaste stället här runt omkring.

Jag måste ha gjort något hemskt i föregående liv som jag ska straffas för nu.

Till alla positiva människor som menar att det kunnat vara värre har jag bara ett att säga. Det kunde ha varit bättre också.

Och------bättre blev det. Ett gäng tjejer drog i väg på Qvinnspiration en mässa i Bispgården där man kan få prova på olika saker som olika sorts dans, garnfärgning,näverslöjd, flugbindning och en massa annat kul.

Hälsogrejor som kroppsscanning, zonterapi, massage.

Dessutom föredrag och försäljning av lite olika saker.

Vi gick på trummeditation, målade lite och jag gjorde kroppsscanning och fick reda på att jag hade en del muskler i alla fall och inte bara fett. Rent av var jag 61 år istället för 64. Nåja, jag hade väl hoppats på att man skulle säga att jag var runt 50 men som sagt. Det kunde ha varit värre!

Så samlades vi hela gänget och gick och ut en fantastisk god lunchbuffe med massor av nyttiga grönsaker och goda grejor.

Åkte hem till DansBritt och där fick jag avsluta eftermiddagen med att få massage på mina fula, trötta åderbråcksben och sitta i hennes mjuka soffa efteråt och äta små mackor med brieost på och dricka nyponte.

Ja som ni hör så hade det kunnat vara värre. Det blev ju trots allt en ganska bra dag trots vädret.

Så åkte jag hem och behövde bara komma upp för "mansjöbackan" så låg snön kvar. Hemma var det blött och trist och blåste isvindar från sjön. Bara att gå in och upptäcka att värmepumpen hade börjat toka sig igen och att det bara var 14 grader inomhus. Jajamän det gäller att vara postiv.

Idag började jag dagen med att försöka fixa den attans värmepumpen men nu har jag gett upp och stängt av skiten. Bakade en sockerkaka tills väggubbarna ska komma för vi ska ha vägmöte idag.

Ute blåser en isande vind men snön verkar ha tinat bort till stor del i alla fall.

Dagens ord: Det hade kunnat vara värre men för sjutton. Det hade kunnat vara bättre också!!!!!

Sistaq april kom Sofiepropp och hade med sig sin söta katt Felicia. En liten ung sötnos till katt. Vi hade tänkt att katten Oskar som inte sett en annan katt sedan ifjol skulle bli förtjust.

Min stora modiga katt Oskar. Han som vaktar gården och jagar bort räven och tampas med hundarna.

Han var DÖRÄDD FÖR DEN LILLA KATTEN.

Han vågade inte ens vara inne utan dom satt på varsin sida om rutan i hallen och glodde på varandra. Felicia hittade efter ett tag Oskars favoritplats uppe på grishyllan och där låg hon och mådde.

Inte ens när AMV med man kom och hälsade på följde han med in. Annars älskar han dom och sällskapar alltid med dem.

Sofiepropps bror kom också en sväng och vi åt middag.

Sedan åkte hon och jag på majbrasa. Det stormade och var kallt och det kändes nästan lite otäckt när man tände brasan. Vi frös och for ganska snart hem och tänkde i braskaminen och lindade in oss i var sin filt och såg på tv.

På andra sidan sjön hade "mitt ljus i mörkret" tänt en jättebrasa och den lyste fint till sent på natten.

Första maj blev en fin vårlig dag då allt hände på en enda gång. Alla vårtecken bara smackade på.

Jag gick ut och började kratta och såg att isen började röra på sig och vakarna bli större och större. Hörde lommen och skäggdoppingen för första gången. Såg fiskmåsarna anlända och landa på iskanten.

Så kom broder O med sambo och vi fikade en stund och strax efter kom "Sundsvallsborna" och började stöka i sin sportstuga. Det är så roligt när dom kommer och inte blev det sämre av att sitta utanför deras stuga och dricka kaffe och äta bullar och lyssna till fågelsången och prata om vinterns händelser.

Framåt kvällen tog jag en vandring, först i grannens gamla granskog med träddoft och fågelsång och skogsduvornas kuttrande, över Gubbflon där gullpudran och kabelekan blommade i dikena, bort till kullarna "väst i gålan". På kullarna och de halvt igenvuxna ängarna blommade vitsipporna för fullt.

Vägen ner mot sjön och stigen hemåt, över bäcken, över "stedesbacken" där blåsipporna lyste blå och jag mötte rådjuret som såg på mig med stora ögon.

Nässelfjärilarna som fladdrade runt och humlorna som brummade. Jag hade nästan glömt hur härligt det kan vara.

Säg den glädje som varar länge. Igår kom stormen tillbaka. Rev och slet i träd och hus. vräkte det stora isflaket på sjön rakt mot min brygga och strand, tornade upp sig i vrålande bröten.

Ni vet, ljudet då man skakar isbitar i en mixer. Tänk er det förstärkt 100 ggr. Rassel Dån. Fy så hemskt. Jag vågade inte ens gå ner till sjön för att se på förödelsen men idag har jag försiktigt gått ner. Vinden har lugnat sig lite, så nu hoppas jag att allt går väl.

Har för mycket att stöka med utanför för att stanna inne. Det är väl skoteroverall, toppluva och handskar som gäller om man ska kunna vara ute. Å vad jag längtar efter de lugna dagarna. Det får banne mig heller regna än denna nordvästliga isvind som river i både kropp och själ.

Dagens ord: Räkna dom fina dagarna blott för dom är minsann lätträknade i paradiset Fisksjön.

Önskar att jag inte vore så morgontrött och kunde kliva upp vid 5-tiden och verkligen se vad som händer utanför.

När jag kom ner i köket slog doften av tibast emot mig. Härom dagen var det bara knoppar och nu blommar dom för fullt. Mitt i en snödriva stod dom med sina lila blommor på bar kvist. Vackra, doftande och ack så giftiga.

Ni minns väl att härom dagen var mina sten och porslinsägg borta en morgon. Dom flesta jag pratat med tror att det är räven eller grävlingen som tagit dom men varför? Upptäcker man inte efter att ha tagit första ägget att dom inte går att äta? Går man tre gånger för att släpa bort oätliga ägg? En gåta som inte fått något svar.

Imorse när jag går ut och ger fåglarna och ekorrarna mat ligger ett av äggen precis framför bron? Vad händer? Varför? Vem?. När jag undersöker ägget är det lite kletigt och i kletet sitter lite kort vitt hår eller päls. Ingen fågel alltså? Kommer dom andra äggen att komma tillbaka också? Vem leker bus med mig?

Det har varit två äventyrliga dagar med mitt mått mätt.

I lördags åkte DansBritt och jag till Bräcke för att vara provklienter till ett gäng kvinnor som utbildar sig till någon sorts teurapefter (tror jag det heter) Många av dom kände jag sedan förut och det var roligt att träffa dom igen.

Vi passade på att hälsa på min bästa vän AMV och vi gick till "lilla Gubben" och åt en jättegod pepparbiff till lunch.

Kom osökt att tänka på att så länge man har matlust och barnasinnet kvar kan ingenting bli fel.

Medan vi väntade hittade Britt en lekkamrat och naturligtvis kunde hon inte låta bli att gunga och prata med den lilla gulliga tjejen. Vet inte vem som såg mest förtjust ut. Härligt. Att leka gör vi nog alltför sällan.

Så kom gårdagen med sol och vackert väder. Jag började kratta. Grannen har varit osynlig några dagar. "Vi" läs "jag" skulle kratta och han har pratat i flera veckor om att "vi" skulle göra det. Han drabbas alltid av något då och kommer ut igen när allt är klart. Ja hua hur det är. *Efter ett tag kommer en karl och hälsar på en stund.

Dessutom har jag klyvit lite ved och jag tog en skogspromenad och plockade tibast. Dessutom hittade jag vårens första blåsippor vid "stedesbacken". I skogskanten där solen ligger blommade dom så fint. Den himmelsblå klara färgen är nästan det finaste man kan se.

Nu ni fick jag en väldig lust att bada bastu. Tar min trumma och går ner till sjön.

Det är lite öppet invid land och det syns som om isen snart ska gå bort.

Som vanligt oroar jag mig för att det ska bli storm och att hela isflaket ska komma farande och krossa bryggor och förstöra allt i sin väg. Det har hänt många gånger förut men än så länge är det lugnt och fint och går långsamt.

Sätter mig mot bastuväggen och tar fram min trumma och sitter där och trumma för våren medan bastun blir varm.

Skönt skönt.

Så ringer telefonen medan jag sitter i bastun och det är snälle Sven som undrar om vi inte kan fara och äta pizza och det är klart att jag kan det. Vi åker till Hammarstrand och vem träffar jag inte där. Jo min bloggkompis "Herta bloggar" som tagit sig hit ända från Nyköping. Kul.

Så hem och medan vi sitter och fikar, Snälle Sven och jag kommer Sofiepropp med mamma och blir kvar rätt länge.

Ja, så var den dagen slut och idag kommer det att bli en ny trevlig dag med nya äventyr, de flesta vet jag om men den här tiden på våren vet man aldrig. Våren är ett äventyr men VEM tog äggen. VARFÖR och VARFÖR kom det tillbaka. Ett djur med lite ljus päls runt munnen. Har räven det? Grävlingen?

Dagens ord: Det som sker om natten är osynligt för dom flesta.

Nu är jag riktigt riktigt förbannad.

Sitter här med mina räkningar som bara väller in.

Vet att jag har restskatt fast jag nästan inte tjänat någonting och har ni någnosin tänkt på hur stor del av er inkomst som går till skatt.

1/4 del av era redan skattade pengar går till moms. Bensinen är det moms och hälften av bränslet är dessutom skatt fast det inte står något om det på räkningen.

Så den där förbaskade tvlicensen som är 2000 kr per år och då kan du inte ens se på tvn längre utan att ha parabol eller annan dosa som kostar. Alltså kostar det att bara lyssna på radion. Dessutom fuskar många med att betala och det skulle jag göra också om jag kunde men jag är ju redan fast i fällan tacka vare min feghetet att betala det man ska.

Ser på mina räkningar att bara på dom är det 2900 kronor i skatt och då har jag redan betalat 35% på pensionen och lönen. Det är precis som förr i tiden då fogdarna red runt och straffade fattigt folk och drev in pengar. Det är bara mer sofistikerat nu för tiden men samma skit är det.

Jag har inget emot att betala skatt om jag bara visste att det gick till barn, sjuka och sådana saker vi behöver men pytt skit i pannkakan.

Hör här Jag blir så förbannad så snart får väl jag också någon strok av rena ilsakn. Prata inte med mig om positivt tänkande!!!!!!!

Min älskade faster har fått två strokar sista veckorna. Den sista i sitt ena ben så hon kan alltså inte förflytta sig över huvud taget.

Då ligger hon i ett rum utan LARM. Man har inte haft råd att skaffa LARM. På ett sjukhus där människor ligger och är totalt handikappade och knappt orkar prata.

Hon hade väl försökt komma i rullstolen för att ta sig till toan skulle jag tro med den påföljden att hon ramlade och bröt fotleden och inte nog med att hon inte har någon styrsel i benet nu är hon gipsad och hur sjutton ska det gå nu med den stackars gamla människan.

Vi har inte råd med sjukvård?

 Vi har inte råd med skolor? Nu ska man dra in ytterligare skolor och det så fina tänkandet om att spara energi på att köra mindre bil har man totalt glömt bort. Nu ska man skicka barna miltals varje dag med buss och bränna disel. Jaha så var det med det energitänkandet!

Vi har inte råd att laga vägar heller åtminstone inte i norrland. Däremot att bygga fler rondeller i storstäderna finns det minsann pengar till och till att hjälpa storindustrin och vapentillverkningen och alla korrupta politiker som tjänar mer än vad jag gör på en livstid bara på någon månad. men....... det förstås dom jobbar väl mer än 24 timmar om dygnet hör man ju att dom säger. Sedan kan man ju få avgångsvederlag och ingen spark i aslet som egentligen skulle behövas på vissa ställen.

Nåja, ut och avreagera mig på att byta till sommardäck. Blir man nog förbannad så går det kanske lätt.

En postiv sak hände igår. PappersBedas och mina plädar kom från ruggningen och dom blev så fina och mjuka och lena.

Dom är färgade med lite olika mest lök, björk och svampar av olika sorter. De mörkare ränderna är krapp och de blå färgerna är flugsvamp och blåbär.

Det har tagit lång tid innan vi blev  klara men nu ligger dom här och lyser som solen och luktar så gott av ull och såoa och sommar.

Dagens ord: Rik blir bara rikare och rikare. Fattig blir bara fattigare och fattigare Orättvist?

Efter goda råd av kloka killar igår så lyckades jag starta om den och den fungerade men i morse var det likadant igen. Skit, den var ju dyr och borde ju fungera.

Ute på bron har jag en liten fågelgrej och tillsammans med fåglarna låg 3 st stora stenägg, samma storlek som ett vanligt hönsägg.

Imorse låg  fåglarna omkullvälta och alla tre äggen var borta.

Jag vet ju att ekorrarna håller till på bron men dom orkar väl knappast släpa iväg så tunga ägg. Borde i så fall ha släppt dom någonstans på marken.

Räven gör ju sin dagliga vandring hit men även om han fått för sig att det varit riktiga ägg så känns det konstigt att han skulle ha släpat iväg dom.

Återstår skatparet men det känns inte som om dom har nog stor näbb för att ta med sig ett så pass stort ägg.

Konstigt?

Vilket fall är det ju ett djur eftersom prydnadsfåglarna var omkullrivna.

Synd men jag kan tro att dom gjort sig ett väldigt jobb för att släpa omkring på 3 st stora ägg. Undrar hur dom tänkt och om dom är glada för sina ägg.

Känner mig lite låg för det har hänt så mycket tråkigt runt omkring mig just nu, bla ligger min älskade faster på sjukhus och en hel del annat har också hänt.

Idag lyser solen i alla fall och jag ska ägna hela dagen åt att kratta, ta fram mina blommor ur källaren och ta ut dom i växthuset. Tänk så bra jag har det som får vara ute när det är fint väder.

Jag ska klyva ved, städa strandstugan, dika ur diken, kratta, rensa rabatter, räta upp rasade staket, fixa i växthuset. Ja listan av vad som ska göras är oändligt lång. Dessutom skulle jag göra en del inomhus också som att putsa fönster men innesysslor skiter jag i nu. Nu ska här fixas ute och jag gillar det. Ja inte att klyva ved förstås. Jag HATAR allt som har med ved att göra. men...

Dagens ord Det måste finnas tid för att inte göra någonting. Att sitta stilla och titta på fåglar och få vårens första fjäril att landa på min hand. 

Eftersom jag vet att man ska vara positiv så tar vi det positiva först fast kanske inte ändå.

Sitter här just nu och är blöt om hela kroppen, händerna är iskalla efter att ha grävt i iskallt bäckvatten.

När jag vaknade igår till en dm blötsnö som låg som kletigt helsike över hela Fisksjön då behövde man envishet för att kliva upp och göra något.

När man tittade ut och såg stackars tranorna vilsna vandra runt på åkern så tänkte jag återigen på envishet.

Nu när jag gick bort till bäcken så träffade jag en ännu mer envis växt. Tibasten som nästan hade slagit ut fast snön låg dmtjock i går.

Jag har rensat bäcken från kvistar och ris och blött ner mig ordentlig men jag tycker att det är härligt för jag behövde ladda med energi idag.

På hemvägen mötte jag vårens första sädesärla och jag stannade och pratade lite med den. Man säger ju att sädesärlan åker på tranornas rygg kanske för att dom kommer samtidigt. Jag tror på mycket men det tror jag nog är en skröna faktiskt.

Det händer så många tråkiga saker omkring mig nu så det känns lite nedstämt men igår kväll var jag på grillbuffe med mina gamla lastbilschaufförer med fruar och det var riktigt roligt.

Så sitter jag här med alla mina räkningar och försöker komma på hur jag ska klara av det. Det krävs minsann tjurighet för det.

När jag ser på lyxfällan blir jag riktigt förbannad. Folk har säkert 5ggr så mycket pengar att röra sig med och ställer sig ändå i skuld.

Så några råd till dom som har taskigt ställt.

1. När man skriver matnotan så sätter man sig och stryker hälften. Frukt, dricka, godis, kött kan man ju direkt låta bli. Så kan man tänka att man klarar sig ett par dagar till och det gör man.

2. Åka så lite bil som möjligt. Det är svårt här men man kan uträtta allt på en gång.

3. Sätta på vinterdäcken själv fast det är ett rent klater.

4. Prata kort i telefon.

5. Lägga undan alla 10-or i en hög som kan användas till sommarsemestern.

6. Inte köpa några kläder.

7. Inte gå till frissan.

8. Blanda ut champo, diskmedel och rengöringsmedel med hälften vatten.

9. Fy fasen vad det låter trist.

Alltsammans för man måste betala så mycket skatt av alla de slag. Skatt på skatt, på allt och speciellt på bensin. Det mesta man betalar kan man inte välja bort tyvärr.

men som sörlänningarn säger. Skyll er själva när ni är så tjuriga att ni ska bo kvar där uppe och skatta mer än någon annan.

Ok mycket är gratis och man får väl fokusera på det.

Man får gratis kramar när man går på affären.

Man kan andas frisk luft.

 Man får gå överallt i skogen.

 Man kan vara ute på sjön på sommaren.

 Omgivningen är fulla av djur och växter.

 Man kan gå ut och pissa på sin egen gård (fast jag har aldrig gjort det) Känns som om det är männen som kallar det för "livskvalitet".

Dagens ord: De flesta av oss skulle vara tillfreds med mindre om  andra inte hade mer.

Bättre rik och frisk, än fattig och sjuk.

Lite då och då träffas vi 8-9 kvinnor här i skogen i Fisksjön och jag vet att det finns vissa som har vilda fantasier om vad vi egentligen gör!

Är vi ett gäng häxor som sitter här och mumlar över svarta ljus?

Kokar vi ödleögon och grodlår och hemska grejor i en grönbubblande gryta och skickar förbannelser över dom vi inte gillar?

Bollar vi med dödskallar och kallar ner mystiska andar?

Sitter det en svart katt och stirrar med lysande gröna ögon?

Tycker ni det här stillsamma tantgänget ser farliga ut?

Den grå katten på rosa kudden ser väl fridsam och vänlig ut.

Kanske är allt precis tvärt om.

Kanske skickar vi ut goda tankar.

Kanske träffas vi för att dela visdom och få energi av varandra.

Meditation sysslar vi med men numera anses det väl vara rätt så normalt och ger lugn och ro till stressade människor.

Visst sitter vi runt ett bort men det enda som kokas är kaffe och istället för läskiga grejor äter vi vanlig ostmacka och kanske något helt ofarligt vanligt kex. Skulle tro att det smakar bättre.

Kastar vi något så kan det eventuellt vara något ullboll för katten att leka med.

På bordet står en skål med vackra vårblommor för att muntra upp oss.

Vi försöker tanka lite energi för att klara vardagen. Många kvinnor glömmer bort sig själva och öser ut sin kraft utan att få någonting tillbaka.

Livet måste ha balans och att göra det man gillar, att skratta och ha kul, att träffa goda vänner eller att ta en promenad i skogen och se på allt vackert ger energi och balans.

Våra möten ger oss energi och glädje och om man ser det som häxkonst och magi får man väl tycka det då.

Skulle vi bry oss? Vi, ett gäng starka kvinnor som står rakryggande och modiga inför livets alla prövningar?

Aldrig i livet!

Apropå absolut ingenting och från det ena till det andra.

Idag har jag ätit surströmming igen med grannen och när vi satt här kom tranparet och landade på åkern under vilda rop. Vårens budbärare och fast det är grått ute kom en glimt av våren insmygande genom mina skitiga fönster.

Dagens ord: Hela livet består av magi, om man bara tillåter sig att se det.

Jag som hämtat mina fina aprikosfärgade badlakan ur bastun för att tvätta och hänga ut dom till tork. Nu hänger dom som genomblöta snorloskor på sträcket utomhus och är nog blötare än någonsin eftersom snön återkom inatt.

Mina planeringar om att kratta idag eftersom det inte blåser för en gång skull kan ju glömma det.

Stackars ekorren sitter på fågelbordet och glor på mig hungrig och sur.

Knackar på rutan med sin lilla tass och tycker att det är orättvist att jag sitter inne i värmen och äter macka och dricker varmt kaffe.

Nåja, det är bara att klä på sig och gå ut och mata. Jag brer honom en macka och ger honom den i småbitar och snart så kommer hans kompis farande.

Ja det var en vanlig morgon i april. Isen ligger fortfarande kvar på sjön och idag är det bara fåglarna kvitter och ljuset som berättar om att det trots allt är vår.

Har fått elräkningen för januari-mars och ser att min värmepump faktiskt inte dragit så mycket el. ca 4000 kr för 3 månader, och dessutom de värsta månaderna på året är väl ganska skapligt kan jag tycka. Jag har inte frusit inomhus ett dugg i vinter trots att jag inte eldat så väldigt mycket.

Det värsta är nog bensinen. Nu när jag har friheten har jag inte råd att åka och hälsa på eller fara omkring som jag kanske hade önskat. Kan inte unna mig att göra av med mer än en tank varje månad. När jag tankade sist så gick det på över 800 kronor. Det är inte klokt. Retar mig så förbannat. Tur att det fortfarande finns folk som har råd att åka bil och som kan komma och hälsa på.

Äsch idag blev det bara ett fånigt blogginlägg.

Jag återgår till plan B. Att städa mitt sovrum. Ser dammet ligga överallt nu när solen lyser in genom fönstret och förr eller senare så måste man ju.

Senare får alltså bli nu.

Dagens ord: Dammtussarna är änglarnas tofflor och du vill väl inte att dom ska frysa om fötterna. 

Att gå i vårens vackra skog tillsammans med en liten parvel får en verkligen att tänka till och förstå att fast man är gammal och förhoppningsvis klok så har man inte svar på allt.

Som när vi kommer till bäcken och kastar i några gamla grankottar och ser dom komma ut genom trumman under vägen.

Vart tar dom vägen sedan?

Ner i sjön.

Men sedan då?

Ner i ån

Blir dom kvar där?

Nej dom åker ner i fler sjöar och till slut ner i Indalsälven

Sen då?

Ner till havet?

Vad gör dom i havet?

Nja, bara flyter omkring skulle jag tro.

VARFÖR DÅ?

Vad svarar man på det?

Myrorna har bråttom för att dom ska bygga upp stacken som någon gjort ett hål i säger jag.

Vem har gjort hålet? Varför då?

Kanske en ekorre eller annat djur som velat äta myrägg.

Nej, nu luras du. Myror lägger inte ägg, det gör Olas höns!

Ja, vad svarar man på det utan att krångla in sig i sånt man kanske inte klarar att krångla sig ur.

Det är helt underbart att gå i skogen med lilla Gulliga Liam och hans förunderliga frågor.

Igår åkte skånefrämmandet tillbaka söderöver och det blev tomt och tyst som det alltid blir.

Som tur var så var det den underbart fina dag igår. Jag hängde ut tvätten för första gången och började räfsa löv. Grannen har vaknat till liv och kom till och med ut och började prata om allt vi (läs jag) ska göra.

Dock har jag sagt ifrån om potatisen för nu får det vara nog på den fronten.

Första krokusen har kommit upp och naturen exploderar av liv

Sista dagarna har varit fulla av aktiviteter.

Fredagen for DansBritt och jag och två till på energikurs. En härlig och givande kurs som rättade ut många frågetecken. Att lära sig samla på sig energi är inte lika lätt som att tappa den men nu i vårens tid får jag så mycket energi så det blir nästan ett problem.

Det är lätt till att man blir som en sån där gubbe man drar upp i ryggen. Man bara går och går och det blir liksom inte stopp. Allt vill man göra på en gång och det blir problem att ta en sak i taget och fokusera.

Lördagen samlades vi här alla och satt på altanen och fikade och pratade. På kvällen kom broder O med sambo för att träffa dom som skulle åka tillbaka till Skåne.

Igår eftermiddag blev jag bjuden till DataFia på middag och frampå kvällen kom mina vänner Lekkamraten och Leila. Dom har flyttat till Bollnäs och är bara hit en liten sväng för att hämta grejor. Det var så roligt att se dom igen och jag kände verkligen att jag saknade dom. De godhjärtade och härliga människorna. Dom fattas mig!

Måndag igen och det känns lite grått utomhus så det får bli en dag då jag plockar undan påskgrejor och plockar undan leksaker och byter sängkläder och kollar vad som finns kvar i kylskåpet.

Dagens ord: Av fyllhundar och barn får man höra sanningen (åtminstone från barn).

När jag var ung kan jag nog säga att jag var lite avundsjuk på mina tre bröder som alla har lockigt tjockt hår och faktiskt har dom det fortfarande.

Att vara enda tjejen och bara ha vanligt hår grämde mig en tid men nu bryr jag mig inte längre. Det enda fina som finns på mig är ändå mitt hår även om det inte är lockigt.

Igår var hela gänget till Bräcke för att hälsa på min bästa vän AMV och hennes gubbe. Det är alltid trevligt att komma till dom och vi fick jättegod mat och vi skrattade mycket och som ni vet så förlänger ett skratt livet.

Broder B fick håret klippt eftersom dom har en sån där klippgrej. Det var inte klokt vilken stor hög som låg på golvet efter klippningen. Vi tyckte att han skulle ta skägget också men där protesterade han.

Idag är det vårens allra finaste dag och jag anade det redan imorse fast dimman låg tät.

Jag blir så ivrig sådana här dagar. Jag vill göra allt på en gång. Jag vill fixa nere vid sjön, tänka brasor och elda skräp. Jag vill rensa diken och städa strandstugan.

Jag vill börja odla och jag vill kratta och rensa i bäcken. Jag måste hejda mig, hejda mig och försöka ta det lugnt.

När man tänker den tanken slår jag mig ner på altanen och lyssnar till fåglarna och flugorna som surrar mot söderväggen. Fast jag sitter här i bara koftan och träningsoverallsbyxorna så känns det varmt och härligt.

Ser att krokusen som igår var under snön redan ha stora blå knoppar. Det är nästan som ett under.

SnickarMagnus och broder B kommer och vi sitter ute för första gången iår och äter mackor och dricker kaffe och myser i solen. Jag tar ut min trumma för att den ska få känna vårsolen och få ett fint vårljud i skinnet.

Efter ett tag så kommer gamla A också och jag får med honom att titta till bäcken och vi tar en promenad i skogen men det är mycket snö på sina ställen. På gamla potatislandet lyser de första tussilagona som små solar.

Man kan gå runt en sådan här dag och kolla i trädgården och då får jag se att min italienska uggla har gått sönder och jag tänker och funderar medan jag plockar upp resterna. En sådan konstig historia som den ugglan har.

För ett par år sedan hittades den stora fina ugglan i sanden på badstranden en grå höstdag. Jag bar hem den och hur den hade hamnat nergrävd i vattnet under sanden är en gåta. Hur kom den dit?

Varifrån? Varför?

När jag står här med skärvorna i mina händer så minns jag att jag läste att den var "Made in Italy" och jag undrade. Vem har gjort den? Var i Italien? Vem har haft den med hem och hur har den hamnat här?

Den har nu stått i min trädgård ända till någon snöskoter körde över den i vintras och gjorde smulor av den. Känns nästan sorgligt att samla ihop och slänga skärvorna. Du lilla uggla från mitt favoritland. Vilken märklig resa du har gjort av ditt liv.

En gång var jag också i Italien lika ny och vacker som du.

 Nu är jag väl också mest en skärva av det liv som en gång var men en sådan här fin härlig vårdag kan jag ändå känna mig rätt så hel även om min fot värker så in i helsike.

Ikväll är det middag hos broder B och jag börjar bli hemskt hungrig. Kinabror snarkar på soffan och katten ligger och snarkar uppe under taket och den här dagen har också gått.

Dagens ord: Allt är väl ,och allt är gott när solen värmt ens ansikte en hel dag.

På söndagen bestämde hela gänget oss för att åka på marknad till Hällesjö, en liten by som minsann inte alls är död. En av mina favoritbyar, där har  jag dansat varje sommar, gått på hembygdsfester och den ligger så fint vid en sjö med höga backar upp mot åsen. Där finns gamla vackra trähus och det är något speciellt med den här byn och de här människorna läs gärna på deras hemsida hallesjo.se 

Nåja, vi möttes av en häftig påskkärring med stora pattar.

På slingrig väg kommer vi till den nya attraktionen Old Trail Town

Här har man byggt upp en vildavästernby med allt vad som finns på en sådan. Fängelse, affär, bordell, bar, begravningsbyrå och en massa annat. Så häftigt och kul.

Visserligen var det lite kallt och ruggigt men själva hövdingen  Morgan Cane var välklädd i mössa av prärievarg och päls därtill.

Vi köpte korv och ost och fikade vid elden. Vi mötte AMV med hela sina familj, barnbarn. Tror att dom var så där 7 stycken. Tyvärr började man snart frysa så vi bestämde att vi hela gänget skulle åka hem till mig och värma oss.

Barnen såg med stora ögon på cowboyarna som gick omkring lite överallt så det blir nog att åka tillbaka till sommaren då det är lite mer liv och röresle och djur att titta på.

En sån liten by behöver eldsjälar för att få till något och sådana finns det minsann där och jag är full av beundran för människor som har energin och viljan att få en by att leva. Bra gjort!

Så for vi då hem och tände i braskaminen och drack kaffe framför brasan och försökte tina upp våra kalla kroppar.

Igår var en lite lugnare dag. Vi for iväg och handlade, gick ner till sjön och tände upp en brasa och frampå eftermiddagen kom min brorsdotter och pappersbeda och kompisen M. Så går dagarna i flygande fläng  och ska man nu klaga på något så är det vädret och min onda fot som gör det omöjligt att gå några längre sträckor.

Klaga måste jag väl annars skulle ni väl inte känna igen mig.

Dagens ord: Livet är vad du gör härnäst.

Tidigt imorse står jag på bron och lyssnar på duvorna i granskogen och småfåglarna som håller morgonserenad. Det är så där 8 grader kallt och jag skyndar mig att gå ut och mata djuren med resterna från gårdagens fest. Sedan återstår några timmars stök för att diska upp och få till det.

Så igår var vi då samlade för den vanliga långfredagsmiddagen. Först var killarna på pimpeltävling på Lillsjön utom Kinabror som ju har "foten i en potta". Efter en hälsena som gått av är han gipsad, nej inte så men han har en konstig anordning på foten och hoppar på kryckor.

Alla mina tre bröder med familjer är här och vi lyckades få till 20 personer varav 3 rätt små gulliga ungar som sprang runt i huset och letade efter påskharen och hans borttappade ägg.

Massor med mat hade jag och Sofiepropp dukat fram och hundarna Vilma och Alice väntade på att något skulle falla på golvet.

Nå vad kan man mer önska av tillvaron än goa ungar och rara hundar, trevliga släktingar och god mat.

Om man ska vara krass så kanske det skulle vara att ha en större diskmaskin. Hua, så mycket disk det blir efter så många.

Inatt var det fullmåne och den sken in genom rutan och väckte mig. Ingenting ovanligt i det men jag hade värk i min fot så det var svårt att sova inatt.

Idag var det meningen att det skulle bli en liten egen pimpeltävling men hur tar man sig ut på isen om man har "foten i en potta". Visst, finns viljan går allt. Snöskotern kördes fram till dörren och iväg det bar med kryckorna baktill på skotern. Nu blev det ingen tävling för SnickarMagnus fick fel på bilen och det var en del annat trubbel men en liten abborre till katten Oskar blev det.

Vi andra grillade korv och satt i lä mot strandstugeväggen för att få lite sol. Tyvärr så blåste det som vanligt isvindar så jag linkade hem ganska tidigt för att lägga min onda fot lite högt och vila mig lite på soffan.

Gullige Liam och jag spelade lite Castlevill och dagen flöt iväg väldigt fort.

Det är ganska skönt egentligen att ha sina bröder samlade här hemma och det är inte alla som har det så bra. Det enda jag saknar är min son som stannat nere i Skåne.

Snön ligger envist kvar dag efter dag men ljuset har kommit och det ljusnar tidigt och är ljust till sent på kvällen.

Dagens ord: Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Kallblåst som vanligt och mulet och grått.

Mitt skånefrämmande har dykt upp och naturligtvis var det bart hela vägen upp utom just sista kilometerna upp till Fisksjön där snön till och med ligger kvar på vägen.

Ibland undrar jag varför det är vinter så länge just här hos mig. Kanske för att jag hatar den så intensivt och då vill den slå tillbaka med full kraft.

Jag har fått ont i en fot så det blir inte ens något bastubad för mig ikväll för jag vill inte halta mig ner till sjön i snön och blåsten. Kinabror och jag får sitta här, han med sitt gipsade ben och jag med min onda fot.

Eftersom vi blir ca 20 personer imorgon efter pimpeltävlingen har jag tillbringat dagen med att laga mat och laga mat och laga mat. Det är roligt. Jag gillar att laga mat till många och stå vid spisen och mysa. Tråkigt bara att det blir så mycket disk när man lagar mat men man kan inte bara ha roligt då blir det ingen balans.

Ha nu så trevligt ni alla som ska åka iväg till blåkulla och klä er ordentlig för vinden är kall.

Till er alla en Glad Påsk

Dagens ord: Låt aldrig någon som du träffar gå vidare utan att känna sig lite bättre och lyckligare.