Så kom den då och med allt på en enda gång, värmen och solen och alla fåglar och fjärilar.

Det sket sig ju med vårskriket som skulle bli den här veckan. Jag har ju inte haft någon röst alls så att skrika har inte alls gått.

Jag som längtat efter solen har ju knappt kunnat gå ut för dels med allergi och flunsa med feber så har jag fått hålla mig inne mesta delen av veckan.

Igår kom dom i alla fall svalorna men min tama svala Iris var inte med. Undrar om hon dött eller bara kommit på efterkälken Hon är ju gammal precis som jag och då är det så lätt att tappa flocken.

Nåväl, den första svalan kom och satt sig i toppen på björken och kvittrade och kurrade så fint men han kom inte och satt i min hand. Det måste väl ha varit en manlig svala som gav sig ro och tid att sitta och vila. Sedan när resten av svalorna kom började dom genast kolla de gamla bona och laga och fixa genast.

De små blå och gröna fjärilarna som ser ut som skimrande siden kom också igår i massor men dom satte sig inte på mina armar som dom brukar. Ingenting är som det brukar nu för tiden.

Helt plötsligt blir det så grönt så grönt och björkarna slår ut.

DansBritt kom igår kväll med en lånebil som jag fått låna från mek nr 3 och det känns ju skönt. Nu kan jag fara iväg och handla i alla fall. Jag anar en viss kvinnlig hand bakom det där lånet, kvinnor tänker ju mer.

Idag är det då pingstafton och samma varma och sköna väder.

Lite bättre känner jag mig och lyckas i alla fall dra ihop lite grejor till grovsoporna och göra klar min sockerärthydda.

Grannen tjatar om sina potatisar och tycker att jag ska släpa hem en massa jord till honom. Jag gjorde INTE det.

Pratat en stund med en som hälsade på grannen och så kom Sundsvallsborna för att boa in sig i sin stuga och det känns fint att höra ljud bortifrån.

Fåglarna kvittrar som tokiga överallt.

Långt bort mullrar åskan. Tänkte gå ner till sjön och trumma lite och när jag kom ner så ville min trumma inte alls låta. Den bara mullrade nästan likadant som åskan och när jag skulle gå upp för backen och hem kändes mina ben som överkokt spagetti.

Inte kunde jag åka någonstans för jag vill ju inte smitta ner någon med den här förkylningen. Dessutom gör mitt knä ovanligt ont ikväll kanske håller jag på att få väderknä nu när vädret verkar ändra sig.

Hör göken för första gången Östergök är tröstergök  och det kan nog behövas när så många och mycket tas ifrån mig, både människor, djur och saker.

Eftersom solen är mildare nu har jag suttit på farstukvisten till solen gick ner bortom ladugården.

Lyssnar med ena örat på eurovisionsslagern och tycker att det är skapligt fina bitar för det är inte så mycket skrik som det brukar. Visserligen har en del killar fruktansvärt fula mössor på sig. Jag hejar på island. Den biten gillade jag.

När jag kom in hade en kaktus slagit ut och det doftade vanilj i hela huset, 6 jättestora blommor på en gång.

Dagens ord: Ska man försöka säga något positivt om mig sä är det att jag har gröna fingrar och just nu är dom dessutom bruna av jorden jag grävt i.

Eftersom PappersBeda skulle dyka upp på måndag eftermiddag gick jag ut och plockade nässlor till soppa. Jag plockade kirskål och gjorde en paj med kirskål, kassler och ost i och den blev riktigt god.

Så kom hostan. Eftersom Pappersbedas gubbe var borta följde jag med henne hem och låg över. Får ju lite lappsjuka av att vara kvar hemma nu när jag inte har någon bil och vi hade en massa opratat eftersom hon inte har tid i vanliga fall nu när hon har ny karl.

Hunden Bob skulle bo hos mig ett par dagar. När jag for hem och klev ur bilen tappade jag telefonen på marken och batteriet och en del lösdelar ramlade av. När jag lyckats få ihop den skulle jag ha en pinkod för att komma in. Oj vilket strul innan jag lyckades få till det.

Sedan kom febern. Det var skönt att ha hunden Bob som värmde mina fötter där jag låg i soffan och skakade och frös.

Igår mådde jag skit. Låg utslagen i soffan och kände mig som en gammal padda som någon trampat på. Hostar lungorna ur mig. Så blev det.

Nu är det dessutom ett jättefint väder ute och allt jag planerat för den här veckan gick ju åt fanders. Inget grävande i  landen. inget hemsläpande av ved, inget tjärande av bastutak eller fixande i växthus. Benen bär mig inte så bra så det är bara att ligga och vänta på bättre tider.

Igår fick jag besked från SPV om pension från dom när jag nu fyller 65. Jag jobbade ju 25 hemska år på försäkringskassan och jag skulle få 425 kronor i månaden före skatt. Inte tycker jag det var mycket för 25 års heltidsarbete.

Nej nu ska vi vara postiva!!!! Är det inte så det är. Jag har ingen matlust alls så mitt matförråd lär räcka väldigt länge den här veckan.

Bilmeken har ringt och erbjudit mig att låna en gammal bil av honom och det var ju snällt.

Vad mer positivt. Det är ett jättefint väder ute och det får jag väl unna er alla som kan vara utomhus.

Dagens ord: Ta inte livet för allvarligt du kommer inte levande ur det i alla fall.

Jag kämpar hårt för att låta bli att tänka på det.

Distraherar mig med att dra fram ved från skogen. städa växthus och göra fint på farstukvisten.

Regn och sol om vart annat, en dag som gjor för allt jag kunnat göra om jag haft bilen klar och besiktad.

Allt som jag brukar göra om våren.

Fara och plantera på gravarna.

Hälsa på min faster och kusin och gå och titta på handelsträdgårdar som vi brukar göra.

Åka och hälsa på AMV och höra hur dom haft det i Grekland.

Åka och handla mat.

Värst av allt är att inte kunna fara ¨på vårens första dans. En tradition som vi danstjejer haft i många år nu.

Jag brukar köra och vi brukar ha med fika och vi brukar ha så roligt. Vårnatten brukar vara så ljus och jag brukar vara så lycklig.

Så här kul hade vi ifjol.

Såg "Lets Dance" igår kväll och blev så danssjuk. Så blev det så här. Utan bil och ensam i skogen när jag vet att andra dansar och har kul. För mig känns det som allt är slut nu. Allt roligt. Jag bara sitter här och kommer ingenstans. Det är så subbigt på vägen så jag har inte ens försökt cykla ännu.  

Jag går ner till sjön.

Jag går ner till sjön, spelar lite på min trumma. Lyssnar till lommen som ropar sitt sorgsna rop och hör knipornas vinbrus när dom flyger över vattenytan.

Tänder i bastun och tar ett bastubad. Sköljer av mig lite försiktigt i strandkanten. Allt är vackert men jag förmår inte glädjas.

En kompis hälsar på en stund och DataFia kommer och berättar att hon har fått sitt första barnbarn idag.

Likväl känner jag mig ledsen. Allt blir värre och värre. Troligen slut på det lilla jobb jag haft och den slant det gav mig. Osäkert vad billagning kostar och nu har jag väntat på lagningn sedan i januari och gudarna vet om jag får bilen  lagad. Inga pengar har jag till att köpa någon annan bil heller så nu känns det så tungt.

Försöker gå till skogen för att trösta mig men där har skogsmaskinerna härjat och gått fram, stora blöta hålor överallt och ris över stigarna. Stövlarna som läcker fast dom är nästan nya. Skogen gråter också och har ingen tröst att ge.

Så ikväll dansar inte Skogsnuvan. Skogsnuvan känner sig instängd, övergiven och ensam.

Nu ser framtiden inte bra ut.

Trots all positivitetsskit jag lärt mig, trots våren, trots att jag verkligen försöker blir allt bara sämre och sämre för mig. Undrar vad det ska sluta. Lärt mig att allt har en mening men jag kan då inte se den. Någon gång kunde det väl gå bra. Jag kräver inga underverk men åtminstone en bil kunde jag väl få ha. Att livet ska vara en kamp har jag väl förstått men någon gång kunde det väl räcka. Jag vill ju bara att livet ska vara lätt att leva åtminstone ibland.

Jag hade hoppas att den långa besvärliga vintern med krämpor och trasiga bilar och grejor skulle vara över nu när det är vår men allt bara fortsätter och fortsätter.

Dagens ord: Snön är i alla fall borta och myggen har inte kommit än. DET ni är positivt tänkande.

I förrgår hade sjön gått upp när jag vaknade och då börjar våren. Kylan som kommer från isen och drar upp i min trädgård är plötsligt borta.

Nu börjar mina nya vanor.

1. Vaknar på morgonen till fågelsång.

2. Det första jag ser är blombuketten jag har på kommoden.

3. När jag masat mig upp står jag och ser ut över sjön och läser in vilket väder det är och ska bli.

I förrgår sken solen stundtals och det var så skönt ute. Jag stökade ute. Försökte att gräva lite i jorden men den var alltför blöt så det fick jag ge upp.

Då rev jag den gamla rosenbågen som gått sönder och byggde en ny. Frampå dagen var det så varmt att jag gick barbent och satt i hammocken och vilade och läste.

Eftersom jag inte har någon bil så börjar maten ta slut. Om ni visste vad man blir less på att äta gammal hotdog och bröd i flera dagar på rad men vad gör man när inget annat finns.

Frampå kvällen gick jag ner till byn och till DataFia och himmel. Där fick jag pizza! Å så gott.

Som en överraskning fram på kvällen fick jag solfrossa. Jag var alldeles röd om benen och skakade som ett asplöv. Lade mig i badkaret i varmvatten och drog på mig en tjock badrock och lade mig under yllefilten. I går morse var jag kry igen men benen är fortfarande röda. Solen måste vara görhet. Jag har inte ömtåligt skinn och har aldrig blivit bränd varken här eller utomlands. Vad händer?

Igår när jag vaknade så regnade det så planen blev att måla fönstren i sonens rum som SnickarMagnus fixat till men det blev så mycket annat som hände.

Jag fick följa DataFia till Hammarstrand för att handla en massa grejor. Vi for på graven och tog bort lyktor och sedan for jag hem och gjorde middag till oss alla.

Tänkte göra nässelsoppa men det regnade så mycket så jag ville inte gå ut. Det blev istället fläskfilegryta och klyftpotatis och till efterrätt blev det chokladmouse. Vi blev 6 stycker en alldeles lagom liten grupp. Jag fick en flaska med Italiensk Limpnce av Skatan och den drack vi av.

Så gick den kvällen och idag är det mulet och grått.

Vi får se hur det blir.

Mitt gyckelblomster brer ut sig i fönstret så dess öknamn "potta full" är verkligen berättigat. 

Först åkte bloggvännen Skatan och StinaFina iväg söderäver och missade årets mest fantastiska dag.

Först tog jag av skoteroverallen.

Så tog jag av flanellskjortan

Så åkte stövlar och yllesockar av.

Så slog vitsipporna ut mellan björkarna fast inte ens bladen synts dagen innan.

Så kom en kaffegäst och vi såg hur isen blivit alldeles svart och började försvinna. Den råmade och knirrade och tjöt som en varg. I iskanten flög en hel flock med fiskmåsar och jagade småfisk. Dom skrek också så det var minsann buller och bång.

Så pratade jag med grannen och med killen som kör sopbilen.

Så hängde jag tvätten utomhus för första gången och det är en fröjd att få ta in tvätt som torkat ute och luktar så gott.

Jag krattade klart och småfixade lite utomhus.

Så tog jag en liten promenad.

Såg att tibasten hade slagit ut. Så vacker men ack så giftig.

Pestskråpen i diket har också slagit ut precis nu. Den påminner lite om en hyacint och doftar väldigt gott.

Såg en av mina favoritblommoer som vi som små kallade för "Älvornas brudbukett". Den ser verkligen så ut, liten, näpen, oansenlig men om man tittar nog så är den som det sötaste smycke. Den finns överallt på dikeskanter men man måste ha blomöga för att lägga märke till den och jag har verkligen blomöga, inte ens den minsta lilla blomma går mina ögon förbi.

Får jag precentera gullpudra älvornas brudbukett.

Är den inte söt?

Så tog jag fram hammocken och lade i dynorna och tog av mig både träningsoverallsbyxor och sockar och lade mig ner för att lyssna till fågelkvittret. Tittade på mina vita ben och bleka fötter. Snart kanske jag ska måla tånaglarna.

Saknade katten Oskar som brukar ligga och spinna på min mage så fort jag lagt mig i hammocken.

Så kom fjärilarna, först nässelfjärilarna och sedan citronfjärilarna. Humlorna kom brummande på yrvakna och lite vingliga vingar.

Hur kan allt bara explodera?

Hur kan solen bli så varm. Bara dagen innan går man i skoteroverall och så ligger man nästan naken i hammocken nästa dag?

Å så jag njuter av värmen och solen.

Då glömmer jag bort att jag är en människa som saknar, saknar både det ena och det andra. 

Att jag inte fått tillbaka bilen

Att jag inte har några pengar

Att jag inte har min katt Oskar längre

Att jag har sonen så långt borta

Att jag inte har någon händig karl

Att jag inte har något bra knä längre

Nu när jag alltid kan ha en blombukett på kommoden bredvid sängen och se en vacker blomma det första jag ser när jag vaknar. Då kan inte dagen bli dålig eller hur?

Dagens ord: Första riktiga vårdagen får en att glömma livets vedermödor.

Jag har inte riktigt hunnit med att skriva för jag har haft besök av Eva ,alias Skatan i bloggsammanhang. Hon hade med sig sin lilla hund som jag hört så mycket om lilla StinaFina. Jag trodde att hon var en stor hund men det är ju bara en liten knopp.

Vi kom väldigt bra överens och hon har smugit upp och legat i min säng på nätterna åtminstone halva nätterna och det har varit mysigt att ha en varm och go hund i sängen.

Vi har ägnat oss åt långa promenader på skogstigarna och våra stigar är minsann varken breda eller släta, det har varit att hoppa på tuvor, gå i blöthålor och klättar över nerfallna träd men som Eva sa, det är bra motion.

Fredagen åkte vi ner till Hammarstrand för att handla och vi gick faktiskt ut och åt på hotellet. Så träffade vi DansBritt och dagen snurrade iväg rätt fort. Kallt är det ute och blåsigt men det är bara att ta på sig mycket kläder.

Lördagen började med sol om än lite kallt. Vi åkte ner till Håsjögården för att hjälpa till att städa. Vi får då se att sjön (Singsjön) hade gått upp och det var en fin utsikt över kyrkan och det öppna vattnet. Inget förändrar ett landskap så mycket som när sjön har gått upp. Istället för ett vitt tråkigt fält så är det blänkande vatten. Det gillar jag. Fisksjön ligger fortfarande med isen kvar men det är landlöst i alla fall.

Som vanligt så städas det i det här huset för städandets egen skull. Kvinnor är underliga. Jag kunde inte hitta ett dammkorn någonstans. Om jag hade haft så rent skulle jag inte haft en tanke på städning. Sånt är verkligen förspilld kvinnomöda. men.....jag tog och städade toaletterna för dom behöver väl i alla fall städas för det kan ju finna några intorkade droppar på duschkabinen i alla fall.

Nåja, rent är det i alla fall på det här stället så man kan äta på golvet om man av någon outgrundlig anledning skulle vilja göra det. Sedan blev det sopplunch och så åkte jag hem för planera inför kvällen.

Planera för vad då. Jo, vi meditationstjejer skulle vara nere vid sjön, fira våren och meditera och grilla korv och ha det trevligt i vårens fina tid.

Som vanligt så blev det ju inte som jag tänkt. Frampå eftermiddagen började molnen dra upp och jag höll tummarna för att det inte skulle regna. Det har ju inte regnat någonting på länge så varför skulle det regna just när jag skulle ha fest nere vid sjön? Jo för det brukar alltid bli så när jag ska vara nere vid sjön?

Ifjol stod jag i regnet och stekte kolbullar. Hur många sturströmmingskivor har inte slutat inomhus efter all planering om en härlig utekväll.

Klart att det regnade. Jag tog min trumma och lade in den i bastun för att den skulle torka. Alltid vara beredd med en plan B. Det har man lärt sig genom åren.

Det var bara att ladda med massor av värmeljus inne i strandstugan så att det blev varmt och gott där.

Så satt vi där inne och när jag tog in min trumma för att trumma till meditationen så såg jag att den blivit bränd i ena hörnet och skinnet börjt lossa från kanten men visst. Den lät bra ändå. Det får väl bli till att laga.

Vi hade roligt ändå och skratten var många och hjärtliga och Eva (skatan) fick träffa alla. Jag stod i regnet utomhus och stekte kolbullar och grillade korv och tog in till dom andra. Ja så blev det.

Sista året har det inte varit en enda gång som man har kunnat haft fest utomhus. Vi har gjort många försök men det har alltid börjat regna. Ska det vara på det här viset? Ska man måste ge upp på det och för evigt sitta inne när det ska vara något? Jag bara undrar?

Söndagen var en sådan dag då det kom en massa folk. Först dök SnickarMagnus, DataFia med man upp. Magnus fixade fönstret i sonens rum och det blev så fint. Nu sticker inte gullfibern ut runt kanterna.

Dom åt lunch hos oss och sedan kom PappersBeda med dotter och så kom gamle A. Sedan kom det några fler också som hastigast så klockan blev kväll innan vi kom ut på vår promenad.

Eva började bli förkyld och hade en hemsk hosta men vi vandrade bort till  "väst i gålan" för att titta på kalhyggena om man nu kan tycka att det är något att titta på.

Nu kan man faktiskt skymta kinabrors stuga nere vid sjön från vägen. Det har man inte gjort förut.

Så en vandring ner till kinabrors hus och sedan vandrar vi hemåt på strandstigen.

Isen ligger fortfarande men här och var har isblock blåst in och lagt sig på land men turligt nog inte på min brygga.

Så imorse åkte Eva hem. Hunden var tveksam till att följa med och lämna hundarnas paradis men det har varit några trevliga dagar.

Idag skiner solen och det blåser inte så mycket så kanske kan jag bli klar med krattningen.

Bilen är fortfarande inte klar så jag befinner mig isolerad här i Fisksjön men idag känns det inte som någon större förlust. Mat finns i kylskåpet och solen skiner så jag kan vara rätt nöjd med att bara vara här.

Dagens ord: När solen lyser lika stark som min aura så finns det ingen anledning att klaga.

Lördagen var en trevlig dag. Jag som forfarande är utan bil är glad att mina vänner tar mig med någonstans för jag börjar bli less på att vara hemma nu.

Vi åkte till Lit på tjejmässa. Där var det allt möjligt, från dansuppvisningar till healing, försäljning av allt från kläder smycen och hudvård. Det var massage och tunnbröd allt i en salig härlig blandning.

Jag tog en aurafotografering och fick reda på att jag hade en jättestor aura med skarpt sken i orange och rosa och lite rött. Det skulle då stå för kreativitet, glädje och entusiasm och stor kärlek och värme för andra människor och djur. Ja, hej och hå. Det var väl sommarskogsnuvan hon såg då och inte vinterskogsnuvan för då hade jag säkert haft en kolsvart tunn och eländig aura.

Sedan drog jag ett kort hos en annat tjej och där kunde jag väl känna igen mig. En sur, frusen avmagrad och urfattig kärring med en min som jag verkligen kan känna igen mig när jag ser mig i spegeln och tänker på alla mina utgifter och min trasig bil och alla vinterns krämpor hängande över mig.

Nåväl, skit samma nu är det vår och det kan inte bli sämre bara bättre (kanske).

Sedan lyssnade vi på ett föredrag av en ung, vacker strålande kvinna som påstod att vi alla kunde nå våra drömmars mål genom att skriva ner dom och upprepa dom gång på gång. Man kan ju inte förlora så mycket på det så nu har jag skrivit på en lapp" Gör bilen hel, få den genom besiktningen och det snart"Man får väl prova men pessimist som jag är så har jag mina tvivel .

Det är så mycket jag inte förstår trots kurser och att jag läst och försökt på alla vis. Att man drar till sig det man tänker på och att man ska vara positiv till varje pris. Då ska man väl låtsas då när det händer en en massa skit hela tiden.

 Trösta sig med att det finns dom som har det värre har aldrig känns bra för mig. Varför säger ingen att man ska jämföra sig med dom som har det bättre. Är det för att man ska ha dåligt samvete för att man klagar eller???

Nåväl, den vackra kvinnan bad oss att vi skulle säga något som vi kändes oss glada och lyckliga när vi gjorde. Tur att jag satt långt bak ska ni vet. Man kan ju inte säga att man är glad när man dikar ut bäckar och inte heller om man fick ha toksex med en snygg italienare. Det var dom två sakerna som dök upp i skallen men innan man kommit till mig så hade jag mindre konstiga saker att säga. Jag klämde till med: Sommar, sol, bad och dans.

En annan konstig sak som jag inte riktigt förstår. Folk går ju runt och säger: "hur mår du, hur har du det? Då förväntas man svara: Tack bra, och du själv då? Ingen vill egentligen höra hur det är. Det är bara en artighetsfras.

En jobbarkompis till mig för länge sedan som ofta mådde skit hade funnit på ett sätt att säga utan att egentligen säga någoting HUVUDET UPP OCH FÖTTERNA NER. Det var bra tycker jag.

Nåväl rörigt idag. Vi åkte hem och stannade och åt skräpmat.

Jag tog en promenad när jag kom hem och hamnade hos nya sportstugegrannarna och var in och drack ett glas vin och pratade. Jättetrevliga människor. Det finns hopp för den här lilla byn för det kommer några nya då och då.

Söndagen hade det sluta blåsa åtminstone en stund från morgonen och jag brände upp lite gamla räkningar åt grannen (inte för att jag förstår varför man inte kan slänga dom i pappersinsamlingen) men gamla har ju så mycket konstiga ideer ibland. Det börjar gå upp lite på sjön åtminstone ett par meter efter land är öppet.

Så kom AMV med man, och så kom Sundsvallsborna och framåt kvällen kom Sofiepropp och broder O. Broder o har föresten fått ett nytt namn av barnen. Numera kallas han för tuppOla för att han har en halt sur gammal tupp bland sina höns. Lite kul tycker jag så härmed kommer broder O att bli tuppOla i bloggen.

Igår jobbade jag några timmar och sedan ringde DansBritt och ville höra om jag skulle med till Sollefteå och klart jag nappade på det. Alla nöjen tas emot med stor glädje av mig nu, utsvulten på roligheter som jag är.

Det blev en trevlig dag och vi gick i affärer och vi var på cafe och tittade oss omkring lite varstans.

Dagens ord: Den positiva tror att allt ska ordna sig och blir besviken och ledsen när det går åt fanders.

                   Den negativa väntar sig det värsta och blir glatt överraskad när det någon gång går bra. 

När det stormar och hagelbyarna piskar fönsterutan inser jag att det inte ska bli något jobb i trädgården men en liten vandring till skogen för att hjälpa bäcken att finna sin rätta väg kan jag ju inte låta bli att göra.

Det har ramlat gamla trädgrenar och annat jox i bäcken som hindrar dess framfart ner mot sjön och täpper till och hindrar. Det är när man rotar omkring i det kalla vattnet som man kan få VÅRHACKA, alltså röda, nariga och torra händer. Mamma varnade alltid en för det när man var liten och inte kunde låta bli att gräva i dynglokar ute på gården. "Akta dig jänta så du inte får vårhacka".

Inte hindrade det mig då och inte gör det det nu. Det är så roligt att hålla på i bäcken. När jag så småningom tassade hem genom granskogen upptäcker jag att jag varit borta i flera timmar och att jag är genomblöt i kläderna.

Fullmånenatt och som vanligt kan jag inte sova så det är bara att kliva upp och jag börjar baka.

Jo, ni hörde rätt. Bakar.

Som jag sa förut så är jag ovän med pösarna (jäst jäser inte för mig) men nu har jag fått ett recept med filmjölk och bikarbonat och bakpulver och en massa goa grejor i och det blev gott fast den ser ut som något som en en ko har skitit ut. Allt är inte som det ser ut minsann, det har man lärt sig.

När jag sitter här i fullmånenatten börjar jag tänka på vad jag fick höra på en meditationsafton i veckan.

En mörk granskog står för våra rädslor och ett sätt att bearbeta det är att börja bekanta sig med skogen när det är ljust och vänja sig med ljuden och och känslan och sedan gå där i natten.

Nu är jag ju redan bekant med min skog och jag brukar av rent praktiska skäl inte gå där i mörkret bland rötter och nedrasade träd men inte tror jag att jag blir rädd men just i skumma månljuset är det läge att kolla upp sina egna rädslor.

På med kläderna och ut. Månen är stark och kastar djupa skuggor. Träden knakar och kvider i vinden, det tassar och rör sig överallt, är det månne SKRYMTA som rör sig i skuggorna?

Där framme reser sig något stort och mörkt under en gran och försvinner fort mellan träden, förlåt förlåt för att jag störde nattsömnen!

Tätt tätt över huvudet kommer en hoande uggla flygande på breda vingar och undrar vad jag gör här i månskensnatten.

Jaha, det var det. Det är bara att gå hem igen och konstatera att granskogen mörka skuggor inte skrämde mig.

Nej, nog vet jag att mina rädslor finns på helt andra ställen.

Min rädsla har med helt annat att göra som att köra bil, snöskoter och fyrhjuling och naturligtvis motorcykel. Rädd att åka berg o dalbana och jag skulle aldrig hoppa bangyjump om man så gav mig aldrig så mycket pengar. Jag är rädd att bli helt utan pengar och för att bli överkörd av lastbilar. Rädd att köra motorsåg och röjsåg och så är jag dörädd för ormar och för att dö i cancerplågor.

Då tycks mig en granskog i mörkret som rena barnleken och jag har svårt att förstå att någon kan vara rädd för det men..... vi har ju alla olika rädslor, vilken är din?

Jag hör ju till skogen och djuren är mina vänner och "skrymta". Det är människorna och deras grejor som är dom farliga.

Dagens ord:; Frukta inte mörkret. det är bara solen som sover.

När livet känns hopplöst och man inser att det bara kommer att bli värre och värre. När man inser att allt runt omkring krånglar och är för gammalt inte minst jag. När man är bil-utta och att man inte längre kan stå på knä utan att det gör ont. Alla dessa gamla saker omkring mig som bara krånglar.

Det är då man söker tröst. Vinterdepp och våndor sökte jag tröst i Åsa-Nissefilmer och min varma yllefilt och katten Oskars mjuka päls och spinnande famn. Nu har jag plöjt igenom alla Åsa-Nissefilmer så jag kan dom utantill och katten Oskar är död. Nu kan jag inte längre söka tröst i det.

Var söker jag tröst då? Sådan tur att det finns skogen och vårbäckarna och att snön börjar gå bort. Rensa och gräva i diken och bäckar får mig att tänka på annat en stund. Jobba sig varm och svettig och blöt och lyssna till fågelsången.

men även i skogen blir jag påmind om att inte bara jag murknar och får skador lite här och där.

Den här vackra björken känns precis som jag, en gång en ung rak och vacker varelse och numera skadad och förstörd.

En gång var det här en kolmila som tyvärr brann upp av misstag och nu finns det bara några kolbitar som ligger och dräller. Jag brann också en gång med ett varmt hjärta men vad blev det av det, endast en gammal askhög. Det ä'r jag det och kolmilan.

En gammal nerrasad hölada som fär länge sedan var fylld med doftande hö. En gammal spis som en gång lagades massor med god mat på. Nu står dom där ensamma, bortglömda i skogen och ser precis lika eländiga ut som jag känner mig.

men.....bäcken porlar och den är full av nytt liv.

När jag kommer hem så är gamle A här och han tittar på mig och skrattar och påpekar att jag ser ut som ett skogstroll, i håret sitter massor med pinnar och lavar från träden. SkogsnulleAnita med skitiga kläder, rufsigt hår och haltande knä. Så blev det. En gammal kärring som ingen lyssnar till och som inte har något egentligt värde.

Kratta löve och rensa i rabatter är väl också lite terapi för en misslyckad människa.

Om det nu vore så att det fanns en tävling om sveriges fulaste växthus så skulle jag nog vinna den. Jag har använt gamla plastpåsar och piprensare och silvertape, allt för att den ska klara sig ett år till. Ytterligare en sak som känns precis som jag. Jag har lappat mitt sår med tape för plåsterna är slut och jag har lindat mitt knä och jag ser för jävlig ut men jag funkar kanske ett år till om det vill sig.

Nej nu ska vi lägga av med det här gnället. Jag tar en tröstvandring till innan regnet kommer. Ser de svarta molnen närma sig över sjön.

Då möter jag årets första trana nere vid sjön och ute på iskanten trippar årets första sädesärla. Det finns en gammal sägen som säger att sädesärlan åker med tranan från söder och kanske är det så i alla fall.

Nu gäller det att sätta fart för de svarta molnen närmar sig sakta. Så kommer den

ÅRETS FÖRSTA ÅSKKNALL. Fort hem och stänga av datorer och telefoner. Inget mer får gå sönder. Det räcker som det är.

Dagens ord: Precis allt jag har är gammalt och ankommet precis som jag men......våren är ny.   

Man vet inte om man ska skratta eller gråta men mest känns det som om jag vill sätta mig och storgråta men vad kan det tjäna till. Storförbannad är jag naturligtvis.

Vi börjar från början.

Det har varit strömavbrott nu i flera dagar. Strömmen kommer och går Naturligtvis hade jag bespetsat mig på att skriva protokoll igår eftersom det regnade och blåste. Började och så gick strömmen och alltihopa försvann. Provade efter någon timme igen men det var samma sak så jag gav upp och gick ut i regnet istället.

Farmor sa att det första vårregnet var bra för hyn och för blommorna så nu borde jag ha hy som en baby så blöt som jag blev.

Nåja imorse var det strömavbrott och jag fick inte mitt morgonkaffe förrän mitt på dagen och ni vet hur man blir utan kaffe på morgonen. Ännu mer grinig än vanligt.

Så pratade jag med PappersBeda och hon meddelade att jag hade flera tusen i restskatt. Det dras alldeles för lite skatt på pension och även om jag betalar stor del av min lön när jag jobbar så räcker det inte. De fattiga som inte fuskar med avdrag ska sättas åt så det ryker om det.

Så var det då det här med bilen. Nu har den stått på verkstaden några dagar igen och idag ringde jag och fick besked att han inte klarar av det utan att jag måste till Östersund där det fanns några som kunde mäta Mastabilar och felen med ABS.bromsar. Nu har jag kämpat med den här bilen sedan i januari och så blir det så här.

Nu måste jag ju försöka få hem bilen så jag kan byta till sommardäck för annars blir jag väl tagen av polisen när jag åker till stan och inte har jag tid att åka till stan med bilen och ha den stående där för nu är det mycket som ska hända.

Inte har jag någon lust att ligga i surbacken och byta däck heller, precis nu när det är som värst blött och surt och regnigt och blåsigt. Ingen mat har jag hemma heller för den delen. Hittade några frysta potatisbullar som jag har ätit med lite lingonsylt och det gick väl bra.

Så satt jag mig för att skriva klart protokoll och det funkade inte heller. Då kom ett nytt strömavbrott och visserligen hade jag sparat (jag är inte dum på det viset) men en del försvann i alla fall.

Den här bilskiten tar knäcken på mig och för att inte tala om att det bara är något fjask med dom här ABS-bromsarna. Jag har jättebra vanliga bromsar och bra däck. Jag har ingen som helst nytta av dom där bromsarna och ändå ska bilbesiktningen lägga sig i det och underkänna min annars så bra bil.

Nu har det kostat mig 300 kr i besiktning och sedan 100 kr i ombesiktning och nu kommer jag att få betala 300 kr till för att få besikta igen om nu jag någon gång får till det här skiten.

Dessutom alla konstnader för att få bilen lagad. Jag vågar inte ens tänka på vad det har kostat mig hitintills och vad det kommer att kosta innan det är slut.

Så ser man dom här på lyxfällan som har så otroliga inkomster och ändå inte kan klara av sin ekonomi. Byt skor med mig ett tag får ni se hur fint det är.

Nej nu är jag riktigt ledsen och riktigt övergiven och alla goda råd jag har fått tills nu har inte lett mig någonstans bara på eviga villovägar. Fy faaaan säger jag bara.

Dagens ord: Ibland vill man bara gå och gräva ner sig.

Nu knoppas små blommor

i skog och dal.

nu spritta små bäckar i tusental.

Nu klingar så ljuvligt

i skogar och snår

en hälsning till alla

om kärlek och vår.

Så skrev någon diktare som heter A T Gellerstedt som jag inte har den blekaste aning om vem det är men som var lite söt ändå. Porlar och kvittrar. Precis så är det äntligen. 
 

Igår natt och igår morse vräkte regnet ner.

Jag kastade in vinterjackan och vinterstövlarna i trappskrubben och smällde igen dörr en till trappskrubben eller trappkontoret som man sa förr i tiden.

Vinter bort bort bort bort bort!!!!!!!!!

Fram med gummistövlar och gula sommarjackan.

Trots att jag ska vara rädd om mitt slackiga knä kan jag inte låta bli att klafsa omkring i skogen. rensa diken och bäckar och känna surlukten av lera på vägen. Titta på myrorna som jäktar runt i stacken.

Vet ni att uppe på gubbflon kom en nässelfjäril och satt sig på min axel, gula jacka såg väl ut som en tussilago kanske. Stackars liten, hur ska hon klara kylan.

Nu har jag plockat fram lite möbler till altanen så jag kan sitta ute och fika och äta. Slut på att vara inomhus. Hurra.

Gamle A kom en sväng och fikade nyss men nu börjar det mulna mer och mer. Kanske mer regn ska skölja bort snön men det är bara bra.

Söndagen var det vägmöte här hos mig och trots att vi inte var så många så tog det några timmar och vi hade väldigt trevligt. Resten av dagen pratade jag i telefon med lite olika människor och det var mest trevliga nyheter jag fick höra och det känns ju kul. Det har mest varit dystra saker nu ett tag så lite omväxling ger glädje.

Nu är ju inte livet bara en fest om ni trodde det.

Grannen tjatar om potatissättning och blomplantering fast inte ens snön är borta ännu.

Jag funderar över mina pensioner.

Man känner sig som en obegåvad idiot ibland. När jag sökte pension för ett par år sedan fick jag besked att jag skulle få min SPV pension när jag fyllde 65 och det gör jag nästa månad men jag har inte hört något och inte fått någon ansökningsblankett eller någonting.

När jag läser hemsidan hittar jag inget svar där och ingen mail att skriva och fråga heller. Kanske är det så mycket info där så jag missar det jag undrar över. En enkel fråga. Måste jag söka eller kommer det automatiskt?

Tänk att allt ska vara så krångligt nu för tiden.

Imorgon ska jag få lämna in bilen igen och jag hoppas att meken äntligen får till den. Under tiden ska jag vara hos DansBritt. Tror att jag blir galen om jag inte kan fara som jag vill igen. Om man bor så här långt inne i skogen måste man bara ha bil.

Vad mer.

Jo, min fuxia har fått knoppar redan och bouganvillan blommar för fullt igen. Mina pelargonskott tar sig fint och jag har satt frön från svartöga och blomman för dagen.

Dagens ord: Det torraste frö blir en vacker blomma om den bara får jord, vatten, ljus och kärlek.

Åtminstone gjorde hon det igår. Kanske kan man inte begära mer av livet än en sådan dag.

Långpromenad på sjön.

Luften ljummen och solen varm

Sitta på altanen med en kopp kaffe och prata i telefon med flera av mina vänner. En vän som jag inte pratat med på länge. nostalgiminnen som gjorde mitt hjärta varmt.

Så ringde DataFia och vi åkte till Hammarstrand och handlade lite mat och äntligen såg jag lite folk omkring mig.

Sedan åt jag middag hos DataFia och så gick vi ut i den fina vårkvällen och rastade hunden och pratade.

Så slutade kvällen med "lets dance" på tv.

Någonstans inom min gamla ruggiga kropp finns det en kvinna nästan bortglömd men ändå .......

När jag ser de vackra klänningarna och dansen önskar jag att jag fick dansa så och ha så fina kläder (fast inte skorna) Jag dansade heller barfota.

Kvinnligheten som finns gömd inom mig skulle vilja bli älskad och omhändertagen om blott för en kort stund.

Vårens tid är ändå kärlekens tid. Rund omkring snurrar det av kärlek inte bara människor utan även djuren friar för fullt.

Känns som om det bara är jag som sitter här som en gamjänta och torkar bort som ett skrynkligt russin men skit samma. Jag har ju själv valt. Jag vet att jag är en urusel människa på att göra val så därför är det bäst att låta bli.

Det var i alla fall en riktigt fin dag igår och ingenting gick riktigt åt helsike.

Jag går alltid ut innan jag lägger mig och lyssnar på ljuden från skogen och tittar på stjärnorna. Då minns jag plötsligt en dikt av Karin Boye (en kvinna jag gillar för att hon är sorgsen och pessimistisk och ändå kan göra något så vackert av den känslan).

Stjärnorna växer om våren

stora som darrande droppar,

mjuka som levande väsen

med skimrande vita kroppar

svällen som heliga frukter

sänker sig nära.nära

alltför mognande tunga

för spröda himlar att bära.

Så minns jag inte mer men jag tänkte på den när jag stod och såg stjärnorna glittar och hörde pärlugglan hoa i granskogen och kände doften av vår.

Dagens ord: En dag utan missöden och med en varm sol är väl att tacka livet för.

En del mornar är jag så väldigt skrivsugen så jag vet inte var jag ska börja och samtidigt vill man ju inte att blogginlägget ska bli för långt för då orkar ingen läsa det.

Fortfarande är det kallt på nätterna. -10 när jag vaknade idag och då smälter snön väldigt sakta på dagarna. Trots det så har jag en barfläck ute på gården där sparken har kört fast.

Jag ser skatan ha problem med att hitta pinnar för att laga sitt bo som hon har i björken ni ser på bilden.

Igår kom koltrasten och det är ett vårtecken om något. Jag får lägga ut lite mer mat än vanligt. Jag ska ge honom ett äpple för det vet jag att han gillar.

Det finns fördelar med att det är så här kallt på nätterna. Snön är kvar på vägen och då kör timmerbilarna inte sönder vägen så väldigt.

Det är fin tjock is på sjön och man kan till och med åka spark på skoterspåren. För dom som gillar att pimpla är det väl helt perfekt. Ni vet att jag är vinterhatare men jag kan leva med det här. Solen är varm och kvällarna har en vacker ton av blåskimmer som ändå är vår.

Över till något annat.

Igår hade vi meditationsgrupp. Vi var sex tjejer den här gången och det är nu vi kommer till skrattet. Vi satt på en skiva med meditation och en mesig kvinnoröst började mässa. Är man trötta och slitna så behövs det inte mycket förrän det brister och DansBritt började skratta och sedan började vi alla skratta. Oj så vi skrattade. Vi bytte skiva och tror ni inte att det var en mesig människa till som pratade med tillgjort mild röst. oj, så vi skrattade.

Skit samma. Ett skratt som varade så länge gjorde säkert mer nytta än all meditation i världen.

Så fikade vi och jag hade för sundhetens skull köpt  nyttigt bröd"ett rusikt härligt lantbröd med morot". Det lät väl både gott och nyttigt? Fy sjutton, det var det torraste och smaklösaste bröd jag ätit. Varför är alla nyttiga bröd så attans äckliga. Jag tvingar mig att äta nyttgit bröd nästan jämt men oj vad det är gott men vanlig franska, rostad med marmelad på. Nä, ska jag ha något nyttigt i framtiden så får jag nog äta knäckebröd. Än har jag inte hittat något grovt bröd som är gott. Sågspån med vatten känns det som. Förstår precis hur barkbröd måste ha smakat.

När våren närmar sig får jag en sådan längtan efter att få möta våren söderöver. För länge sedan åkte jag med vänner utomlands i maj. Mötte våren på underbara platser. Till och med ifjol var jag inte utomlands men ner till Skåne och österlen. Fick se "Ale Stenar" som jag suktat över.

Nu får jag nöja mig med att läsa om sånt jag velat se en gång i mitt liv.

Ett av drömmarna är Maderia, ön där det alltid blommar.

Hör här: " Levadan ändrade rikting, lämnade ravinens kant och flöt in i en dunge kastanjeträd. Solstrålarna silade ner gen lövverket och fick de vilda hortensiorna. som växte i överflöd att lysa blå. Luften var varm och fylld av en söt.odefinierbar doft. Ett citronträd växte vid levadan. "

Att få vandra upp bland bergen vid sidan av vattnet. Vilken dröm, vilket äventyr. Det finns så mycket att se och det grämer mig då och då att så fort jag lyckats spara på mig en slant så går något åt helvete. Bilen, trasiga tänder, skorsten som håller på att gå sönder eller någon jäkla restskatt.  

Nåja, det är ju som det är och jag slipper ju i alla fall sitta fast i någon lägehet. Knät har ju läkt bra nu så jag kan ju gå ut och sitta i solen och gå omkring lite grann men jag längtar efter att få komma bort ett tag om det så bara vore till Sundsvall en sväng. Jag som inte ens kan ta mig till Hammarstrand nu innan bilen är ok känner mig lite instängd och less även om jag har besök varje dag så gott som.

Dagens ord: Om man inte har hopp och drömmar så har man ingenting 

Nu är det tomt igen i Fisksjön. I sportstugorna är det mörkt och tomt igen.

Det har snöat ett par dm igen och natten har varit kall men idag skiner solen igen.

Jag saknar dom gulliga killarna som gjort påsken härlig.

Jag saknar hela gänget.

Saknar att äta tillsammans med någon.

Saknar katten Oskar jättemycke. Hans spinnande och varma mjuka tassar.

Saknar att ha en fungerade bil och kunna fara när jag vill.

Saknar pengar.

Saknaden finns inom mig som en stor klump en sådan här dag.

Inte har jag väl egentligen så stora krav på livet men jag har min längtan.

Längtan att återigen kunna hänga ut tvätten, se den torka i vinden och dra in doften av nytorkad tvätt.

Längtar till sommardanserna.

Längtar till de blå fjärilarna som brukar landa på mina armar.

Längtar till fågelsången.

Längtar till häggens doft.

Längtar till tiden då syrenerna börjar slå ut och man kan sitta på förstukvisten och känna doften komma smygande samtidigt som duvorna kuttrar i granskogen.

Sen finns det ju längtan som är svårare att få uppfyllda. Längtan till Italien och grönt varmt vatten. Att titta på snygga killar. Det är fördelen med solglasögon. Ingen märker att man glor hi hi.

Har ni tänkt på att vissa saker tar emot så hemskt som att sopa av snön från bilen. ta fram dammsugaren och framför allt putsa fönster.

Jag har nio fönster i nedervånignen med små rutor. 4 sidor på varje ruta . Jag är dålig på matte som tur är så jag bryr mig inte om att räkna hur många rutor det blir men usch så många.

Det är vid sådana lägen man nästan ger upp och man måste försöka lura sig själv. Låtsas att man bara har ett enda fönster och då känns det ju bättre. Kan man ta ett om dagen så kanske man till slut når fram.

Nu ska jag inte snacka skit. Int faan kan jag putsa fönster när jag inte ens kan kliva upp på en stol så glöm vad jag sa.

Dagens ord: Världen går inte under för att man har skitiga fönster. 

De senaste dagarna har det varit lite kroppsarbete minsann.

Kinabror har röjt efter sin strand och DansBritt och jag har dragit ris och gjord en stor brasa.

Solen har lyst stark och klar och när vi inte jobbat har vi sällsakpat med broder O o broder B med familjer och med Lille Liam och en massa annat folk som kommit och gått, Mestadels har dom kommit på snöskoter som är det vanligaste färdmedelet den här tiden.

Vi har mest varit vid Kinabrors hus för där är det lä.

Igår jobbade jag några timmar och Kinabror och jag åt lunch på hotellet. Sedan var jag ut och lämande kallelser till vägföreningsmöte och minglade runt hos folk och pratade.

Sedan eldade vi brasa. Det var en sån härlig vårkväll. Svanarna flög över sjön. Snöskotrarna for omkring och här och där satt det folk och pimplade.

Jag spelade lite på min trolltrumma men jag tror att jag gjorde något fel vilket visade sig idag. Trodde att jag skulle skynda på våren lite grann men......det blev något fel vilket visade sig idag men det tar vi sen.

Allt i tur och ordning.

Det brann dåligt men jag är inte den som ger mig i första taget när det gäller att elda.

Jag höll på länge. Bröderna hade gått in för att fika och titta på fotboll och jag gick in och tog en kopp kaffe. Sedan gick jag hem efter sjön.

Solen går ner sent nu och även efteråt så ligger ljuset kvar. Jag kom hem vid halv 9 tiden och tittade en stund på "Lets dance" och så ett program där man visade en tant som var 100 år och som bloggade. Fantastisk härlig kvinna. Det var roligt att se.

När jag vaknade i morse hade jag inte ont bara i knät utan i ryggen och hela kroppen. Det tar på en lathund att kroppsarbeta.

Inte nog med det. Istället för att trumma in våren så lyckades jag trumma fram en massa snö. Attans Attans.

Jaja, Kinabror och jag lyckades i alla fall till slut få eld på brasan trots att snön vräkte ner. Blöt blev vi, sotiga blev vi, Kalla blev vi och luktade rök så in i attans.

Nu blir det till att hoppa i badet och byta kläder för Kinabror ska bjuda DansBritt och mig på middag på Hammarstrand frampå eftermiddagen.

Dagens ord i anledning av 100-åriga bloggtanten.

Det är aldrig för sent.   

I förrgår satt vi nere vid Kinabrors strand i våra stolar och lapade sol som några belåtna kattor. Det var Datafia, Dansbritt, Anette och jag och småpojkarna.

Kinabror rökte abborre och kom med varma nyrökta abborrar och det var ju ända sedan i somras som man fick smaka den delikatessen.

Här sitter lille gullige Liam och rensar en abborre. Jag lärde honom hur man ska göra och han har så små flinka fingrar så han lämnade inte kvar ett enda vasst ben. Vi satt där och mumsade och rensade och solen sken.

Broder O kom också en sväng och drog ut på sjön för att få lite fisk men misslyckades lika mycket som dom andra. Tur att vi hade fått några dagen innan så vi fick några rökta i alla fall. 

Nu är det så att den nyttiga friska Fisksjöluften tar på krafterna och Kinabror tog sig en tupplur på skoterkälken. Snarkade gjorde han också och märkte inte att vi gick hem ens.

Senare på kvällen tog jag sparken och åkte iväg till broder B på middag. Hela gänget var där och dottern J hade också kommit.

Mera nyheter från byn. Skogsmaskinerna har anlänt hit igen. Det dundrar och låter och träden faller med dån till marken. Nu är det kalhuggning som gäller och det kommer att se väldigt konstigt ut. Tur att jag och grannen har kvar våra träd ialla fall så det inte blir helt kalt.

Igår var det väl likadant. Kinabrors son med familj åkte hem och det blev lite tommare men så kom Dansbritt med dotter och måg och vi satt nere vid sjön igen.

På kv'ällen gänget  bjuden till brorsonen som fyllde år på kvällen och fick återigen mycket god mat och mycket trivsel. Det händer ju lite tråkiga saker runt omkring oss men i alla fall så blev det en fin kväll.

Som ni hör så har min vinterdepp släppt och jag är ganska nöjd med livet även om min bil inte går men jag har ju så många jag kan åka med så den här veckan går det ingen nöd på mig på något vis. Tilltro får man försöka ha och tro att det till slut ordnar sig.

Idag har Datafia och jag mixtrat med datorn för hon skulle ha ett föredrag med både texter och bilder och vi lyckades få till det triktigt bra.

Jag har haft bröderna och lille Liam här och vi har ätit köttfärssås och sedan åkte Kinabror och jag ner till Hammarn för att köpa lite grejer på "Granngården". Nu kunde jag inte hålla mig längre utan köpte lite frön att sätta till sommaren. De lysande färggranna påsarna med blommor är något jag har väldigt svårt att låta bli att köpa.

Dagens ord: När våren kommer kommer den snabbt som en höna skiter. Oj så romantiskt det lät då?

Vilka soliga, härliga dagar de här två dagarna varit. Tänk att man glömmer bort att vårvintern kan vara så otrolig.

I förrgår samlades vi hos Kinabror redan från morgonen. Alla kom med sina gamla skotrar och överallt på sjön for det omkring folk. Alla längtar efter solen strålar och en del efter att få sitta och pimpla på isen.

Vi kvinnor sitter vid strandkanten och lapar sol. Småkillarna leker på isen och i skogen och karlarna pimplar dock utan att få en enda fisk.

Så är det premiär på att grilla vid Kinabrors stuga. Det är så gott att äta utomhus och vi äter frukost hos varandra på mornarna och vi äter middag än här än där och det är jättebra. Man klarar sig undan med att laga mat bara någon dag, visserligen för många men sedan kan man strunta i alltihop och äta hos någon annan.

Igår var det bättre väder än någonsin och jag packade min ryggsäck och åkte bort till brorsan. Vi packade skotrarna och drog iväg "väst i sjön". Vid fiskljusens udde gick vi iland och tände en eld. Det vill säga, jag och småkillarna tände en eld. Jag är alltid den som tänder elden och håller den igång. De andra må pimpla och dra upp hur mycket fiskar dom vill.

Jag gillar att elda och jag hade så god hjälp av småkillarna med att samla ved och göra en riktigt fin brasa.

De här två killarna är så rara och snälla så det är inte klokt. Det är ett rent nöje att vara tillsammans med dom.

Nu är det ju sommartid och det kändes som om dagen verklligen åt upp en hel timme för vi hade knappt kommit förrän vi var tvugna att åka hem igen.

Det är klart att vi hann med lite fika. Att vara ute på isen är ju inte bara pimpla och sola utan det är att fika och äta grillad korv och bara måg gott.

Jag åkte med Broder O:s fru och hon har inte vågat köra skoter förut men nu körde hon fint och mjukt och vi kom hem så lugnt och fint.

Den här kvällen var det läge för att äta middag hos Datafia med man och vi fick jättegod mat, potatisgratäng och älgkött som var mört och saftigt och jättegott.

Nu stundar en ny dag och solen riktigt bländar utomhus. Ser mig i spegeln och ser att jag fått en helt annan färg i ansiktet, slut med gråbleka ansiktsplåten och även om det är ren inbillning känns man mycket yngre och snyggare i den mån man kan vara det i min ålder.

Nä kära vänner här kan man inte sitta och skriva. Ut i solen och vilket äventyr som väntar idag vet jag inte ännu men ett vet jag. Det är rökning av fisk på gång i alla fall.

Dagens ord: Tänk så lätt att glömma en hemsk vinter när solen kommer tillbaka.

Nu sitter jag här på påskaftons morgon och mitt knä värker men inte vilda hästar hade hindrat mig från att följa med dom andra på pimpeltävling igår.

Det var bara att fälla ut halkpiggen på kryckan och hänga med, visserligen sakta och försiktigt men i alla fall.

Vilket väder. Inte en vindpust, solen gassande och värmande. Rekord på pimpeltävlingen.

Den lilla pimpeltävling som är här i byn är olika alla andra och kanske mer som ett folknöje än en tävling på blodigt allvar.

Här kommer man på skoter, fyrhjulingt, spark eller vandrande. Man kan vinna på minsta fisken och största fisken och på biljetten även om man inte fått en enda fisk.

Framför allt så träffar man alltid gamla vänner och hemvändare.

Vissa tar det på fullt allvar. Lille Edvin han har en ny pimpel och fiskar så gott han kan.

Jag gick tidigt iland på udden där det serveras kolbullar och korv. Det är lite vingligt att gå i snön med knät men med kryckan och en långsam takt så går det. Träffade skolkamrater och dansvänner och bybor. Solen sken och det var en ren fröjd att vara ute.

Alla käkar kolbullar och så var det prisutdelning.

Lille Edvin vann första pris den minsta fisken som vägde bara 9 gram och knappast syntes. Från prisbordet valde han en ny pimpel fast det fanns fullt med påskägg med karameller i . Vad månne det bliva. Lika mycket storfiskare som pappa och farfar kanske.

Lille gullige Liam har också kommit och nu är vi alla samlade här för att njuta av en härlig påsk.

Så åkte vi då hem till mig och DansBritt, Sofiepropp och jag började förbereda middagen. Vi räknade ut att vi var 18 personer men det gick som en dans när jag hade så god hjälp.

Så dök dom andra upp. En del på skoter och en del med bil och så kom Broder O med fru och hundar. Så nu var det ungar, hundar men inget hembryggt äppelvin möjligen lite pilsner.

Kvällen innan kom ju Kinabror och han lyckades locka lille Edvin att prova på att åka skoter och det gick ju bra. Han gillade det skarp. Jag var borta hos kinabrors hus och alla dom här tre stog ute på isen och fiskade tills det mörknade.

Sent på kvällen tog jag sparken hem och det var en så stjärklar och fin kväll. Månen lyste och norrskenet flammade. Fisksjön visade sin bästa vintersida och det lyste i alla sportstugefönster. Riktigt trevligt såg det ut.

Nåja nu är en ny dag och broder B har redan varit hit en liten sväng och hämtat skotern. Dom lägger ut gäddsax och dom måste vittjas tidigt.

Jag sitter här nu med ont i mitt knä. Diskmaskinen går för fullt med disken sedan igår och solen skiner från en klarblå himmel. Räven har fått mat och det är dags att ta lite morgonkaffe innan nya äventyr väntar.

Kinabror ringde just och det blir nog fiske och korvgrillning borta hos honom så det är bara att linda knät, ta en smärtstillande och ge sig iväg till en ny solig, rolig dag.

Dagens ord: Ger man upp dör man. 

Det är något med ljuset som har förändrats.

Det är något med fågelsången och pärlugglans kvällsrop i granskogen.

Det är något med den blå skymningen.

Det känns som det lever och gror och växer och bultar under allt det vita.

Tre nätter med klart månsken som håller mig vaken och tänder en oror som jag inte riktigt kan identifiera.

Påsken är en skön helg. Inte en massa traditioner man måste följa, bara vara ute och äta ungefär vad man vill

I förrgår kom Kinbrors son med familj och det var trevligt att träffa dom igen.

Som genom ett under så smälte solen fram strandkanten nere vid sjön och för första gången iår kunde man sätta foten på en barfläck. Man kunde riktigt känna moder jords varma tag om foten. Kung Bore dra åt skogen med dig.

Tack vare sparken kan jag röra mig ganska bra nu trots dåligt knä men det blir bättre och bättre dag för dag. Hörde ni vad jag sa? Det är nästan så det blev lite positivt. Aj aj aj.

Häxan har fått komma fram ur skrubben och står i hallen och blinkar med ögonen och tokskrattar åt alla som kommer in.

Igår kväll var DataFia och I-M iväg till en fullmånemeditation. Vi satt där med en hop andra kvinnor och tog oss en stund i lungn och ro.

Månen följde vår färd både dit och hem och kastade magiska vita ljus över oss.

Jag är så pass bra att jag nog kan gå på pimpeltävlingen imorgon trots allt.

Vädret är ju toppen.

Ätit frukost borta i Kinabrors hus och nu väntar vi på att Kinabror, broder B med familj ska komma. Framför allt väntar jag på att gulliga påskharen som jag längtat efter länge ska dyka upp.

 Med två småpojkar kan påsken inte bli annat än toppen. Barn och hundar och katter får mig att leva upp och bara så där bli barn själv även om jag nu inte kan göra så mycket med min halta kropp.

Påskharen har säkert gömt undan ägg lite varstans som vi kan leta efter. Det tror jag nog och ikväll ska vi gå ut och när påskkärringarna drar mot Blåkulla. Kanske jag till och med tar och följer med. Man vet aldrig.

Nu tar jag min trolltrumma och sätter mig en stund på altanen och trummar in påsken så att allt blir så magiskt som påsken ska vara.

Dagens ord: Unna dig allt gott som finns. Det dåliga kommer av sig själv. 

När man tittar ut en morgon och det droppar från taket och man hör att talgoxarna börjat kvittra rent vilt så börjar man tänka att det nog börjar bli vår i alla fall.

Såg en buske nere på Kälarne förra veckan som var full med videkissar och på jobbet hade myrorna börjat komma in i köket. Det ...är vårtecken också.

I lördags satt Datafia och jag nere i hennes lilla gulliga hus och eldade i köksspisen och tillverkade små hönor och tuppar som hon ska ge till skolbarnen där hon är just nu. Inuti ska det vara en plastkopp med godis.

Tänk så roligt det är att pyssla och så sällan man gör det. Det är roligare än man tror och vi höll på ett bra tag med det.

Eftersom jag nu kan gå utan krycka och det finns bara fläckar på vägen så gick vi en promenade med hunden Bibi också och solen värmde på ryggen.

Igår var det härligt.

Vi plockade ris och satt på altanen och fikade och gjorde en ny kvast.  

Det är ju snart dags att flyga till blåkulla och då gäller det att se över alla grejor så allt är ok. Jag kommer inte att flyga iår på¨grund av knäskadan men DataFia ger sig iväg på torsdag.

Så skönt det är att sitta i solen. Vi tog sparken och for bort till Kinabrors hus och fixade lite där. Ute på sjön for snöskotrarna fram och tillbaka. Jag har ju en skoterled rakt över sjön och där var det trafikerat en sådan här fin dag. Det satt folk ute lite varstans och pimplade och njöt av vårvintern.

Frampå eftermiddagen vågade jag mig för första gången gå ner till strandstugan och bastun.

Det är ju så att det ena ger det andra och eftersom jag haltar som en halta lotta så har jag nu fått ont i ryggen då knät börjar bli bättre men jag förmodar att det är sånt man får ta.

Jag tog mig i alla fall ner till sjön, satt på blå pallen utanför bastun och tittade på himlen som var så blå, på molnen som faktiskt såg ut som sommarmoln.

Dagens ord: Vänd ansiktet mot solen, så faller skuggorna bakom dig.