Senaste inläggen

Av Anita - 5 oktober 2014 11:00

 

Vilka fina dagar det har varit. Höstens dofter och höstens färger är ju otroligt vackra och man kan inte annat än njuta av dom..


Onsdagen blev inte alls efter planerna men så blir det väl alltid. Att jag inte lärt mig det. Att göra upp planer är ju ingen ide och ändå fortsätter jag att göra det min idiot.


Dagen började med att Kinabror och lille Jack kom och sedan kom Mustaschen och vi fikade. Jag var ju hundvakt åt Grisnäsan Bob men han var mest generad för lille valpen och ville inte alls leka med honom.


Så hände något väldigt roligt. Det var min och AMV:s gamla barndomskamrat Ninne som kom. Så märkligt det är med gamla barndomskamrater. Vi ses väldigt sällan men när vi ses så kommlar vi omedelbart ihop igen och det känns som om alla år emellan vore borta. Vi pratade och pratade och förr och nu och skrattade och hade det så trevligt. 


Så tog vi en promenad bort till Kinabror så hon fick träffa henom och lille valpen.

Sedan hon åkt stekte jag fläskpannkaka till Kinabror och mig och misslyckades som vanligt. Trots allt fläsk och flott så fastnade den i botten men den blev ju god ändå.

 

Så åkte jag ner till Datafia för hon och jag hade lovat att plocka äpplen hon en av hennes gubbgrannar. Det var små fina röda äpplen som har ett lite rosa frukkött och det blir en så härlig färg på äppelmoset. 


När vi plockat och det började skymma var det en vattenläcka på vattenföreningens vattenledning och flera hus hade dåligt med vatten. Man visste inte var ledningen gick så jag fick en av killarna att böja till pekare av svetsedletroder och så letade vi vattenledningen med den.

Så kom Pappersbeda för att hämta tillbaka Bob och så var dagen slut. 


Det var den dagen. Bara oväntade saker. Torsdagen tror jag att jag faktiskt var ute i trädgården och klippte ner gamla blommor ur rabatterna och så kom gamle A och vi satt och fikade och så fick han salvan jag gjort för hans psoriasis och som tydligen hade hjälpt bra.

Ja vad mer. Jo jag gjorde äppelmos av äpplena som gubben nere i byn skulle ha.

 

Vandrade bort till Kinabror för att äta middag och kvällen var riktigt fin och det var ett rent nöje att vandra hemåt efter sjön.

 


Fredagen åkte Kinabror och jag till Hammarstrand för att handla och äta på hotellet som vi brukar göra varje fredag. Där sammanträffade vi med AMV och gubben och vi satt där och njöt av maten och pratade. Så gick halva den dagen och jag for hem och stökade lite grann. Det obligatoriska bastubadet blev inte av för det var en massa annan som kom ivägen och så rätt som det var så hade hela veckan gått.


Igår var det jättefint väder och när jag var på väg ut så ringde "Mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön och ville att jag skulle komma över och äta lunch och träffa en kvinna som var där på besökt som har samma intressen som jag.


 

Det här är på andra sidan sjön och tittar man noga till vänster så kan man se mitt hus skymta fram på andra sidan. Fint är det där. Både utsikten och husen dom bor i.


Vi tre kvinnor hade mycket att prata om och kvinnan som var på besök visade mig några fina små dockor hon gjort och vad man kunde göra av kammat lin. Så enkla och trevliga saker. Man lär sig altid något nytt av att träffa nya människor det är då ett som är säkert.

 

Jag tycker om de fina solnedgångarna som är den här tiden. Jag tycker om de gula och röda löven. Så länge som det är snöfritt är det fint att leva och jag mår ganska bra. Den lille valpen förgyller också upp tillvaron och får en att busa och leka och det livar upp.


Nu kommer snart Kinabror och vi ska åka till Grannäset och se på skördemarknad. Det blir säkert bra om det bara inte börjar regna. Det ser lite lurt ut.


Dagens ord: Alla dessa dagar. Var det dom som var livet.


ANNONS
Av Anita - 30 september 2014 22:14

 

Kanske är det sista gången för iår som jag kan hänga tvätten utomhus och få den torr.

Nu när hela september gått kommer det plötsligt en strålande fin dag.


Jag gick ner till växthuset och började fixa med mina pelargoner eller rättare sagt, det som är kvar av dom. Vill gärna rädda så mycket som möjligt eftersom dom är så gamla och unika.. Det tog så gott som hela dagen att ansa och bära in dom i huset. Få se om dom klarar sig.

 

De allra sista rosorna tog jag in och satt på bordet.


Kinbabror och lille Jack har varit här förstås. Jack har sovit gott i fotöljen medan Kinabror har servat sin fyrhjuling.

 

När man går här och plockar in blommorna tänker jag. Överlever dom vintern, hur är det nästa vår? Hur klarar jag vintern? Allt skit brukar ju hånda då.

Nu när man är på dåsidan undrar man om allt ska bli sämre och sämre framöver. Posten som ska dras in, pensionen som kommer att bli lägre och lägre och jag bli äldre och äldre. Skit samma, din jäkla pessimist (pratar för mig själv alltså) den dagen den sorgen.

 

Idag lyser löven som guld. Jag går bort till Kinabror för att äta middag och stigen efter sjön är så vacker med alla granna färger.

 

Kinabrors båt ligger fortfarande i vattnet men jag tror att det är färdigfiskat nu. Tur att han har frysen full med abborrfileer som vi kan smaska på.


Jag ska vara hundvakt till grisnäsan Bob ett par dagar. Pappersbeda och hennes syrra kom med honom och vi skulle kolla om han och lille Jack skulle komma överens.


Lille Jack blev lite rädd för den stora hunden och Bob tyckte att det var mer intressant att bada än att umgås med den lilla valpen.

 

På hemvägen stod älgkon med sina två kalvar och tittade. Det är uppehåll i jakten nu så dom kommer i alla fall att få leva och äta och må gott i två veckor till innan dom blir jagade och dödade.

 

Imorgon händer det två saker utöver det vanliga, båda trevliga men det får bli en annan historia.


Dagens ord: Innan löven faller är naturen som vackrast.

ANNONS
Av Anita - 29 september 2014 08:47

 

Kinabrors nye vän, labradoren Jack drar alla till sig. Hela världen är full med klappar och kramar och lekar för den här lille krabaten.


I lördags var  det regn och blåst och trist att vara ute. 

Jag var ner till Datafia och drack förmiddagskaffe och sedan åkte jag naturligtvis till Kinabror mest för att krama lille Jack. 

Då kom Sofiepropp och hennes mamma och plastpappa för att titta på gullpojken. Sofie tog massor med kort och hade med sig en leksak som prasslade och som Jack gillade.


Efter en stund kom DansBritt och vi fikade.

Lägger märke till att jag skriver mycket om att vi fikade och så är det nog. Det har alltid varit ett kaffekokande och fikande här i Fisksjön och inte går det någon dag utan fika med vänner, tro inte det.


Nu när den här lilla hjärtemagneten kommit så kommer ännu fler för att hälsa på.

Ja DansBritt stannade och vi åkte hem och gjorde en  korvgryta. Det finns ju så många fina grönsaker att ta till nu och billigt så man får passa på. Kinabror och Jack kom också efter en stund förstås.


DansBritt och jagi började så smått koka salva och vi såg på film och hade en mysig kväll. Vi hoppades på att söndagen skulle bli bättre och att blåsten skulle mojna till söndagens svampplockning.


 

Så blev det också. Lugnt och fint även om det var blött. Klart att Kinabror och Jack skulle med. Det gick så bra och Jack kutade omkring på sina små ben, försökte ta svamp ur korgarna och letade trattisar som han satt i sig. 


 

Vi hittade trattkantareller, rödgul trumpetsvamp och en och annan gul kantarell. Så härligt att leta svamp och man får nästan lite noja och plockar och plockar.


Bäst av allt är ju förstås att få sätta sig uppe på ett litet berg och fika och det tyckte nog Jack också för han for fram som ett tok så mossan flög omkring. Tänk att det är så mycket godare att fika utomhus och en sådan här härlig höstdag känns det bara helt ljuvligt.

 

Så hem och lägga svampen på tork.

Frampå kvällen for Datafia och jag på bio och så var den här helgen slut. Var det inget mer. Jo, AMV och gubben var ju här ett tag också.


Idag är det ruggigt väder igen. Det blåser och ser väldigt grått och regnlikt ut. Jag ska fara och hälsa på fd grannen och laga en lampa på bilen men nu ska jag naturligtvis börja dagen med att dricka lite kaffe. Utan morgonkaffet så kan man ju inte fortsätta dagen eller hur?

  .


Dagens ord: Tänk att en liten hundvalp kan locka till så mycket kärlek bara genom att finnas.

Av Anita - 27 september 2014 08:59

 

Såg ett tvprogram om tidsbrist och stress och kände genast igen mer än en av mina väninnor.

Heltidsjobb. komma hem och där sitter hela familjen och slöar och väntar på att morsan ska komma hem och laga mat. Rester från igår duger inte och morsan kastar sig i bilen för att fara och handla. Hem igen laga mat och familjen sitter fortfarande i soffan. Kanske till och med gnäller för maten inte är klar.


Tanken att man ska hjälpas åt finns inte i skallen på någon.Efter maten försvinner alla i en blink och morsan står där med disken och tvätten och städningen och blir helt förståligt förbannad och irriterad och til döden trött.


Tjejen på progammet som mätte tiden för var och en kom ju på att den enda människa i familjen som inte hade någon egentid eller fritid var mamman. Tiden räckte helt enkelt inte till.


Det var en duktig tjej som på ett bra och enkelt sätt visade på orättvisorna och gjorde ett program för hur man skulle omfördela den tid man hade i familjen.


 

Jag har också tidsbrist men vet i alla fall varför.


Se på Åsanissefilmer. skriva blogg. gå i skogen, leka med lille Jack, sitta och fika och prata med gubbarna, prata i telefon med kompisar, läsa böcker, bada bastu, spela trumma. bada skumbad. Inte undra på att jag minsann har tidsbrist för de sysslor jag egentligen skulle hålla på med. Jag ska inte trötta er med vad jag egentligen skulle gjort men nu är det faktiskt så att jag har friheten att göra precis som jag vill. För första gången i livet har jag inga tvång över mig, ingen som kräver en massa av mig utan jag gör precis vad jag vill. Är det inte härligt så säg.


När jag såg programmet så kan jag inte låta bli att tänka på kvinnofällan. Förr var kvinnorna hemma. Nu jobbar dom flesta heltid och man kanske heller sköter hemmasysslorna och håller käften bara för att slippa bråk och skäll och ta striden med tjuriga tonåringar. Man är helt enkelt för trött för att orka och det förstår jag innerligt. Att hjälpas åt måste man lära sig tidigt annars blir det som det blir. Mamman blir den som sliter mest. Att folk går in i väggen och får utmattningssyndrom är då inget att undra på. Att vara kvinna i den här tiden är minsann ingen barnlek och det finns fortfarande en generation som lärt sig av sina mammor att man ska vara så väldigt duktig och visa att man kan. Risken för att bli en martyr som går omkring och pustar och suckar och sliter häcken av sig är stor.


Man kan hoppas att nästa generation kvinnor har mer skinn på näsan och kan säga ifrån och fördela arbetet i familjen på ett rättvist sätt. Alla vill visa att man är duktigt och sedan sitter man i fällan och får göra allt själv.


Det ska bli spännande att fortsätta följa det där programmet och se hur tjejen löser tidsbristproblemet. Kanske det måste till en person utifrån för att kunna få till en ändring för det måste till om vi inte ska ha fullt med sjuka människor framöver. Inte nog med att jobben blir mer och mer stressande utan även i hemmen med allt som ska uträttas på kort tid.

 

Idag stormar det ute och DansBritt och jag hade planerat att plocka svamp men det känns inte läge för det. Vi kanske tar och kokar salva istället och sällskapar och hoppas på att morgondagen blir bättre.


Sista dagarna har det mest varit att leka med lille Jack och så har det varit lite folk här. Storfiskarn, gamle A, Tuppola med fru och nån mer också.

Igår var Kinabror och jag  till Hammarstrand för att äta och handla och på hotellet träffade jag flera personer som jag inte sett på länge och alla hade läst artikeln i ÖP och kommenterade den. Kände mig som en kändis för någon timme.


Dagens ord: Tänk efter hur mycket tråkjobb du gör. Kan någon annan göra det? Varför just du? Lägg över på någon annan som har bättre tid.Vägra bli en martyr.


Av Anita - 24 september 2014 15:08

 

Vaknade av att jag frös och jag drog täckert tätare omkring mig. Element i sovrummet har jag bara på när det är över 30 grader kallt och dit har vi inte nått ännu tack och lov.


När jag klev upp är det minus 8 grader ute och jag kände mig bekymrad.

Det var idag jag skulle sätta tulpanlökar runt dammen. Kanske jorden är frusen? Hur har det gått med blommorna i växthuset. Jag har ingen värme på och jag är väldigt rädd om farmors gamla pelargoner.


Igår var det också kallt och det var is kvar på bilrutan hela förmiddagen.

Jag tog en tur till Kälarne. pratade en stund med gulliga killarna på macken. handlade lite mat och åkte till äldreboende för att hälsa på förre detta grannen. 

Jag åker dit en gång i veckan och pratar bort en stund. Trots det ringer han ibland upp till sex gånger om dagen och det kan ju bli lite jobbigt ibland.


 

Naturligtvis kom Kinabror och lille Jack hit och lille Jack är så söt så man blir alldeles matt och han är så duktigt och lugn och snäll.


På eftermiddagen blev det soligt men kallt. Tog en promenad efter stranden och löven hade gulnat och det var glitter i sjön.

 

Eftermiddagsfika med winerbröd hos Kinabror och hem igen.


Det var dags för dagens middag. Nu är grönsakerna som bästa och läge för att göra kålpudding och lägga in gurka. Så när jag ändå var på gång snodde jag ihop en äppelpaj och så åt Kinabror och jag middag.


Senare på kvällen kom Datafia och hennes familj och vi åt paj och såg på "Matslaget" på tv. Det var en kille från en grannby som var med i Östersundslaget men tyvärr förlorade dom.


Egentligen skulle jag diska och sedan ge mig ut i kylan för att rädda det som räddas kan men så blev det inte.

Latheten överrumplade mig plötslig. Gjorde ett judokast på mig rätt i soffan. Jo, då där satt jag i flera timmar och tittade på Åsanissefilm och mumsade mackor med älgkött och drack kaffe. Jag har fullkomligt snöat in på Åsanissefilmer.


På tal om snö. Tittar ut och ser att de första flingorna börjar ramla från skyn. Jag fullkomligt ryser av fasa, tänder i braskaminen och så får jag sällskap av Kinabror, Jack och så kommer gamle A. Posten kommer och jag njuter av att gå och hämta den vid postlådan. Man fär väl njuta av det nu så länge det varar. Idag hade jag inte haft någon lust att gå dom 6 kilometerna för att hämta posten. Snart nog blir det väl så. Faaaan.

 

Ja, det är bara att inse att de godaste dagarna är över nu på många plan. men.....så är det väl.  Jag får väl vara glad för det som är. Friheten, elden i braskamien, lilla gullige hundvalpen, men dagar som det här har jag lite svårt att vara på riktigt bra humör. Kylan och snön har alltid dragit ner mig i svartheten och jag har svårt att hålla humöret uppe. Lat blir jag också. Energin är liksom borta.


Tror tammesjutton att jag tar och kryper ner i badkaret och gör ett riktigt bubblande bad och kanske tar jag fram såpbubblorna och drar för fönstret och låtsas som jag inte vet att det snöar. Skumbad och såpbubblar brukar alltid muntra upp mig liksom Åsanissefilmer. Det är det som är något när man blir äldre. Man lär sig vad som gör en på bättre humör och kan ta till det när man känner humöret börja vackla. 


Dagens ord: Ibland kan det vara bäst att stänga in sig i badrummet och inte titta ut.. 

Av Anita - 22 september 2014 13:17

 

Lite grann har jag lugnat ner mig efter beskedet att postbrevbäringen ska dras in men tro inte att jag slutat bråka, aldrig i livet. Nog ska det få höras vad jag tycker minsann.


Nåja över till något helt annat. Lördag morgon läste jag Östersundsposten och artikeln om mig, men  jag kände det som om jag framtod som en mycket udda tönt men det är kanske så jag ses av omvärlden, inte vet jag och inte vet jag om jag bryr mig heller. Man må väl få vara som man är. Vid det här laget borde jag väl ha vant mig.


Enligt vädret så var det sista fina dagen och då måste jag ju ta upp resten av potatisen, se till att blommorna kommer in i växthuset och riva ner tältet borta på Stedesbacken innan det börjar regna.

 

Annars handlar ju det mesta om lilla hjärtknpande valpen Jack. Han har redan bundit sig vid Kinabror och följer honom överallt.


Jag gick iväg till Stedesbacken och solen sken het där uppe på backen. Vägbasens 4 barnbarn kom traskande i det fina vädret.


Kinabror tog fyrhjulingen för att hämta potatis och tältet och jag och lille Jack skulle gå efter genom skogen. Oj så han kutade för att komma ikapp Kinabror.

 

Min mamma har stickat en råtta som legat i Brakskitarnas Dal länge och ingen har lekt med den men nu tog jag fram den och den var både härlig och ofarlig att bita i.


Trött blev lille Jack och sov i soffan och jag satt på bryggan och solande medan Kinabror stekte älgbiff. Så kom Dansbritt och det blev ett evigt gosande med lille gullige hunden och sedan bjöd Kinabror på god mat.


Det blir fort mörkt på kvällarna nu.

 

Den här tiden på året finns en saknad i mig, saknaden efter sommaren, efter att höra nattljuden utanför och kattens spinnande. På kvällen pratade jag med en gammal vän i en hel timme och vi hade så många minnen att prata om och jag somnade med ett småleende trots att katten är borta och sovrumsfönstret stängt mot höstnatten.


Lilla rädda katten blev hämtad av AMV i fredags och vi tyckte så synd om den när hon skrek i buren och ville ut. Det är en väldigt lång resa till Uppsala för en liten nervös katt. Hoppas bara att det går bra och att hon kommer att finna sig till rätta hos sin riktiga matte.


Inatt har frosten slagit till för första riktiga gången. Jag har jobbat en stund och satt ljung på gravarna och varit till Datafia en sväng och fikat. Handlat lite och träffade moster på affären och pratade en stund.


 

Bara över natten började det bli gult på träden och rött på andra blad men kallt. Jag fick nästan nagelbiten när jag grävde på kyrkogården. Det är västanvinden som är så kall och nu har man varit van att det varit lugnt och fint ute så man är extra frusen och har för lite kläder på sig.


Ja,vad ska man säga mer. Jo jag ser att många av mina bloggvänner och mina facebookvänner har varit och är utomlands. Undrar om jag någonsin ska få råd att åka iväg på äventyr. Det var länge sedan nu. Resan ner till Arlanda är lika dyr som hela utlandsresan så det finns ju vissa problem med att vara här uppifrån. Allt blir dyrare och vi har sämre ställt speciellt jag då som är pensionär och har lite att röra mig med. Lite avundsjuk är jag. Nu när jag skulle ha tid att resa har jag inte råd. Nåja skit i det. Jag bor ju bra så jag har ju badat och solat hela sommaren så jag ska väl inte klaga. Jag har sluppit vara inomhus och suttit på något knastrigt kontor och glott in datorn.


Tar tillbaka. Jag är INTE avundsjuk. Vet inte hur dom andra har det när dom är hemma så nog unnar jag stackars arbetande människor att få fara utomlands. Trots allt bor jag i mitt eget lilla paradis. men......nog fasen är jag förbannade för att man ska dra in posten och nog fasen saknar jag Italien, maten och dom snygga männen där.


Dagens ord: Ni som  far utomlands trösta er med att ingen är lika ful som sitt passfoto.

Av Anita - 19 september 2014 09:22

 

Så har jag alltid sagt men kommer INTE att säga det igen.

Lantbrebärarn som nästan alltid kommit i tid genom snö, regn och storm. Ser om någon brevlåda fär full och slår larm. Säkert har dom räddat många gamla och sjuka på ödebygden.


Fick reda på att jag snart måste ta mig 8 km per dag för att hämta posten. Nåja visst är det bra med motion men va faan när det är 30 grader kallt då.


Jag blev så förbannad så jag fick huvudvärk, tänkte att nu får jag väl blodtrycket i topp och får hjärnblödning av ilska. Fast för posten hade det väl varit bara bra. Då hade man ju bara behövt slänga postlådan till skogs.


Kan det vara möjligt att i Sverige idag har man inte råd med postutbäring. Det har ju funnits här sedan 60-talet. Är det här landet fattigare än då. Det är skamligt.


Men det är väl klart. Det ger ju ringar på vattnet och är väl med i den hemliga planen att landsbygden ska avbefolkas. Drar man in lantbrevbäringen på nog många småbyar kan man ju dra in några lantbrevbärare och tjäna några kronor. Arbetslösheten på landet ökar och folk måste flytta.


Man kommer ju också att säga upp lokaltidningen om man inte får den samma dag. Vem vill läsa gamla tidningar. Nog för att vi ses som efterblivna vi som blir kvar . Har hört talas om byar som har flera mil till brevlådan men hade hoppats att det inte var sant. Kommer lokaltidningarna att gå dåligt och ytterligare en spik i kistan för landsbygden är ispikad.


Telefonen har man klippt på många byar och det är väl bara en tidsfråga tills dom kommer hit och stänger av här också.


Vi har haft lantbrevbäring som fungerat i minst 50 år men tydligen är Sverige ett fattigt land men inte tyckte jag att det märktes i Stockholm när vi var där härom dagen. Där kör det omkring nya fina bilar på plana bra vägar och handeln blommar.


Här har vi Sveriges dyraste skatt och eftersom vi måste köra bil vart vi än ska så blir bensinkostnaderna skyhöga och tydligen tänker dom höja ännu mer, för som politikerna säger, vi ska åka med andra färdmedel. Vilka då????


Hela Sverige ska leva vilket förfärligt hån och vilken dubbelmoral.

Nu sitter jag här och glor ut genom fönstret och känner mig rätt förföljd. Det som gör mig mest ilsken är att det bara blir sämre och sämre. Att man ska ha alla människor till stan.


men det ska jag säga JAG FLYTT INTE

Postverket som jag satt så högt har sjunkit som en sten för mig.

Det är en skam för landet att man inte tycks ha råd ens med posten längre och att inte en enda politiker ids sätt ner foten och protestera. Där ser ni. Spelar ingen som helst roll vilken politik vi har. Finns ingen som bryr sig om annat än makt och pengar. Att det sitter människor överallt på landet och försöker klara sig skiter man i.


Fy fan vad jag är förbannad och vad jag ska härja och bråka Ge er på det. Inte bara för min skull utan för alla gamla och sjuka som man drar in posten och telefonen för.


Tänk om jag inte hade friska ben och en bil. Skulle jag få vara utan post då? Hur har man tänkt? Förmodligen skiter man i vilket.

 

Dagens ord: Nu faan har det minsann gått troll i Svenska välfärden. Skammen att det ska vara sämre än för 50 år sedan.  

Av Anita - 18 september 2014 09:31

 

I morgon ger sig lånekatten Tussen iväg hem till Uppsala och de sina. Hon är fortfarande en rädd liten katt men ligger hårt tryckt intill mig på nätterna så lite bättre har det blivit.


Igår gav sig Kinabror och jag oss iväg tidigt på morgonen, redan klockan 5 då dimman låg tät över indalsleden. Vi drog mot Stockholm för att hämta Fisksjöns nya innevånare jaktlabradoren Jack.


Mitt i Stockholms vimmel bor vår tremänning som har dom här söta valparna och mamman Dixi.

 

Tänk att hon kan gå ut med dom utan band och dom följer med som små gullika knular. Har ni tänkt på att det finns ingenting som kan få människor att lysa och le som bedårande hundvalpar.

 

Det märke jag minsann när vi var ute. Folk stannade och log och pratade och dom är verkligen bedårande dom här runda söta valparna. Det är så hjärtat smälter till en varm klump i bröstet på en. Så luktar dom så gott också.

 

Mamman Dixi var nog lite less på dom nu för det är inte bara gulligt med hundvalpar. Det är ju små babys som vill ha mat och kram och pinka inne och ha sådana i en lägenhet mitt i stan är verkligen en bedrift.


Det var trevligt att hälsa på tremänningen och hennes familj. Hennes pappa som är över 90 år och alltså pappas kusin var där också och eftersom han tillbringat mycket av sin barndom i Fisksjön hade vi mycket att prata om. Han hör lite illa så man får sitta nära när man pratar med honom men vad gör det. Int har jag något emot att sitta nära stiliga män.  

En väldigt god lunch fick vi också med en jättfin gryta och ris och glass till efterrätt.

 

Hur skulle det nu gå att ta med en av valparna. Tremänningen stod med tårar i ögonen när vi packade in lilla Jack i bilen. Han hade fått med sig en bit av hundfilten med lukt som han kände igen och vi var väl beredd på att det skulle bli ylande och gråtande men lille Jack bäddade ner sig och somnade och sov nästan hela vägen. Han vaknade bara ett par gånger för att gå ut och pinka och få lite mat. En lugn och trygg liten valp.


 

Han kommer att få det riktigt bra borta hos Kinabror. Få springa omkring som han vill och följa med överallt och bada i sjön. Nog kommer det att bli ett fint hundliv.


Så nu blev det så., Katten far och hunden kommer. Det ska bli en spännande tid framöver. Det är alltid det med en ny liten valp och det är väl roligt att något händer den här tiden.


Fortfarande är det så fint väder så man blir rent förvånad men som jag sagt förut är nätterna kalla. Igår kväll lade jag över mina blommor så dom inte skulle frysa.


Det var fint i Stockholm också igår och jag hade gärna stannat ett tag där och vandrat omkring i gamla stan och i alla fina parker som finns. Affärer är jag ju inte ett dugg intresserad av för vad ska man gå och glo där när man ändå inte har råd att köpa någonting.


Nej nu ska jag klä på mig och gå ut. Dimman ligger fortfarande kvar men jag tror att det ska bli en fin dag. Det gäller att andas för fullt nu och få in syret i lungorna och solen på skinnet om man ska överleva den förfärliga vintern som jag vet står och lurar om knuten, beredd att kasta sig över en och bita en i både öron och nästa och fötter och fingrar och hela kroppen. Fy sjutton.


Dagens ord: Äsch varför sörja för morgondagen när solen skiner idag. 

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

48 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se