Senaste inläggen

Av Anita - 15 december 2013 19:32

Meditationstjejerna skulle träffas hos mig och ha en trevlig kväll. Varningarna på radion gjorde att vi ställde in och tur var det.

Vilken förfärlig natt det var mellan torsdag och fredag!  Ändå hade jag gjort mig beredd med att tappa upp vatten, sätta i färska nya batterier i radion och ta fram ljus och ficklampor.


Satt mig i hörnet inne i rummet och satt på radion, stängde dörrar och försökte hålla mig lugn. På radion berättade man om fallande träd. avstängda broar och plåttak som lossnade och flög in genom fönster. Huset skakade och jag hörde då och då dunsarna av träd som föll.


Jag bara väntade på att något skulle hända och lyssnade till ylet och dånet utanför. Jag är normalt inte rädd men nu var jag det, väldigt rädd och ensam.


Det mojnade på morgonkvisten och jag somnade ett par timmar. Gruvade mig för att se förödelsen. 

Kinabror hade tänkt åka till Skåne på fredagen men det blev ändrade planer minsann.


Det första jag såg var en av hemstjänsten som kom gående till grannen.

 

Tre-fyra träd hade blåst ner över vägen. Förvånadsvärt fort  kom några och sågade av träden.

Elen borta. Telefonen död. Jag gick till grannen med lite varmt kaffe och frågade om jag skulle elda i hans spis. Han trodde att något ramlat ner ur skorstenen och vågade inte elda. 

Han säkerhetslarm fungerade inte.


Kinabror svarade inte i telefonen och jag misstänkte att batteriet var slut så jag klädde mig och gick bort till honom. Oj det blev att kliva över träd hela vägen. Glashalt var det också. Nerfarten till Kinabror var överfull med nerfallna träd.

 

Vilken tur att han var kvar. Det tog honom hela dagen att såga upp och få bort stockarna från vägen. Jag drog lite ris och sedan när vi gick hem till mig såg vi att Sundsvallsbornas uthus hade blåst omkull


Att vara utan telefon och el är ju jobbigt men för mig är värmen inget problem. Det var bara att elda. När vi hade fått fram vägen åkte vi till Hammarstrand och åt pizza. Vi orkade inte stå i mörkret med pannlampa och laga mat på vedspisen. Sedan fikade vi hos DansBritt. Även nere i byn Håsjö var det kolmörkt. Vi såg att telefonledningen var av på flera ställen.


Den natten sov jag i min egen säng. När det stormar kan jag inte sova på övervåningen. Vaknade av att min klocka gick framåt och visade på kl 10 fast den var 7. Att klockor med batteri går för sakta när batteriet är dåligt har man ju varit med om men inte att den går flera timmar för fort. Konstigt Konstigt.


Hemtjänsten hade hämtat grannen och det var väl tur. Utan värme och utan larm ska inte gamla sjuka behöva ha det.


Frysboxen började droppa. Räddade lite lingon och gjorde sylt. Var ner till Datafia en sväng och när vi kom tillbaka var golvet fullt med vatten från frysen och jag låg där i mörkret och torkade och svor. Reste mig upp och slog huvudet i hörnet på frysskåpet så blodet rann.


Så kom snön vräkandes ner och det började blåsa från andra hållet. Så kom Eonbilen och vid 20-tiden igår fick vi tillbaka elen men mobiltelefonen och telefonen funkade inte. Strömlöst torsdag kväll till lördag kväll och i mörkaste tiden.


 

Nu vill jag berömma Eon. Jag har ringt och pratat med dom och faktiskt var det inga köer man skulle vänta i och dom var så väldigt trevliga att prata med och telefonen var också ok och man lovade ta grannen på förtur eftersom han hade larm. Vi får se hur det går med det.


 


Idag har varit en härlig dag. AMV med Gubbe och måg har varit här och lilla gulliga Ronja. Det var avverkning borta hos broder B och vi satt på hans altan och åt kall pizza och drack kaffe. Vi gick i skogen och sjöng lite julsånger och hade trevligt. Datafia dök upp och sedan kom två av mina bekanta och hälsade på. Nu funkar datorn och mobilen och det är ljust och slutat snöa. 

Jag har tagit ett härligt bad och känns som en ny människa.


Dagens ord: Man saknar inte ljuset och värmen förrän den är borta.

ANNONS

Av Anita - 12 december 2013 10:05

Mitt humör stiger när det blir varmare ute. Nu har det varit några dagar med plusgrader.

Det är som om det frusna hjärtat tinar upp och energin tar fart. Ut i skogen och plocka granris. Ner i vedboden och dra hem ved.


Satt igång att hänga upp granrisgirlanger på förstukvisen.

Drog upp marchalltomtar och änglar till gårdsinfarten och klädde julbocken i nya fina granriskläder och det blev till och med en krans av granriset som blev över.

Blev han inte fin min lilla bock?

 

Frampå kvällen en promenad bort till Kinabror för att äta pölsa.

Nu får man ha med ficklampan redan tidigt på kvällen. Här finns det minsann inte minsta lilla lampa som lyser en på vägen men det var varmt och skönt och lugnt och mysigt att gå i det milda mörkret.


I det här huset finns det mycket urgamla grejor och så hittade jag en speciell ljusstake på min loppis. Lite trasig där bitarna ramlat lös och det fattades pinnar. Troligen något skolslöjdsarbete för länge sedan men jag blev riktigt förtjust i den och blev riktigt ivrig att laga den. Hittade till och med några lite magrare ljus som passade bra. 

Blev den inte fin?

 

Igår åkte jag och hälsade på en klasskamrat och blev bjuden på lunch. Raggmunk med fläsk och lingonsylt. Mums. Det var jättelänge sedan jag åt det.

Hon och hennes gubbe bor på ett så fint ställe i Kullsta med en vidunderlig utsikt över dalen, med kyrkan och älven. Åt andra håller ser man de blånande bergen. Idag när solen tittade fram så var det helt magiskt.


Nu hörde jag något förfärligt på tvn. Vi handlar julklappar för flera miljarder och en del tar till och med lån för att köpa julklappar. Å andra sidan finns det dom som knappt har till mat.

Allt handlar om prylar och ändå sätter vi inte något värde på grejorna. Ungarna har så mycket prylar så dom bara ligger spridda överallt runt golven. 


Något har gått snett. Få minns varför vi firar jul. Det handlar bara om pengar och saker.


Jag har inga pengar till att köpa annat än väldigt billiga klappar, typ en tidning eller något men mat ska vi ha.

Ingen ska behöva vara hungrig i alla fall även om jag fått sluta med dom stora julfesterna jag brukade ha förut.

Några kakor har jag inte att bjuda på men vem behöver en massa kakor egentligen.


Inte behöver jag stressa heller. Alla julkort är skickade och jag tar det lugnt.

Enligt gammal gammal tid är tiden mellan 21 dec och mitten av februari tiden för vila och återhämtning. Visste ni det? Istället går vi på som vanligt och unnar och varken rast eller ro många av oss.


Känns som om det blir värre och värre för varje år men jag vägrar att göra annat än det jag tycker är roligt.


Idag ska Kinabror ta fyrhjulingen och fara och hämta en gran till mig. Imorgon drar han till Skåne om han nu kommer iväg. Man varnar för orkanbyar inatt och då vet man inte hur många träd som ramlar över vägen. Vi har meditationsafton och hoppas att tjejerna hinner åka hem innan ovädret börjar. Nu är det 4-de stormen på kort tid så man börjar bli ganska less på det.


Dagens ord: Humöret på topp men lär väl dala fort när stormen kommer.

ANNONS
Av Anita - 8 december 2013 09:45

Egentligen skulle jag villa ha en fin röd blus till julafton men man kan inte få allt onödigt man vill ha, men ni ska inte tro att jag inte unnar mig.

Jag har länge nu haft ett i huvudet, cyklamen. Vet inte riktigt varför. Den svåra blomman som jag nog aldrig haft. Minns en gammal granntant som hade så fina cyklamen och som blommade varje vinter då ingenting annat blommade.

Blommor som blommar mitt i vintern älskar jag. Man sätter större värde på dom då när allt är bara vitt och dött. Hopp känns den blomman stå för. Så nu har jag två stycken som jag ska vårda väldigt väl, få se hur det går.

 

Torsdagen var en gubbdag. Kinabror och jag satt mest i vardagsrummet hos mig och värmde kaffepanna på kaffepanna. När den ena gubben gick så kom den andra  men så slog det mig. Var är Gamle A. Har inte hört av honom på 2 veckor. Konstigt. Inte svarar han i telefon heller.


På kvällen for jag till Hammarstrand på kurs och där var det bara tjejer.

Efter kursen kom jag ut och bilen var fullkomligt täckt med snö. Sopa Sopa. Skrapa. Skrapa. Imma på rutorna när jag for hem, oplogat och spårigt på vägen. Jag hatar snön!!!!! Ni får baske mig säga vad ni vill. Det är ett elände.


Fredag hade jag snö på bron och mina planer på att dra hem lite ved och lägga på bron och fylla inomhus försvann.

Så kom min kusin och vi åkte bort till Kinabror och där satt han och AMV:s gubbe och fikade så vi blev sittande där rätt länge och prata. Kusinen hade inte varit till Kinabrors fina hus förut.


Senare på dagen kom Kinabror med fyrhjulingen och plogade av gården.

 

Det gick rätt så bra och glad var jag som inte ens har tagit fram snöskottaren ännu. Någonstans har jag förträngt.


Lördagen åkte DataFia och jag till min fd jobbarkompis. Hon bor långt långt uppe på skogen, mycket mer ödemark än vad jag har. En gammal fin gård som faktiskt såg ut som ett julkort. Där sprang hunden Jansson emot oss, där fanns katt och hästar och flera hundar. Kul att äntligen komma dit och se hur det ser ut.


När vi åkte hem var jag in på macken och så fick jag reda på att Gamle A skadat rygg och nacke och låg på sjukhuset i stan. Fick tag i honom på kvällen och han hade varit i Umeå och opererat kotor i nacken och han var nog nära att bli lam men det har gått bra och han kan gå i alla fall. Lång tid kommer det att ta innan han är frisk. Så fort och oväntat saker kan hända.


Vaknar idag till -20 grader och jag är så innerligt tacksam för att jag har min värmepump så det var rätt varmt ändå och nu har jag eldat. Sitter och gruvar mig för att gå ut och mata fåglar och bära ved. Grannen har redan ringt och ska ha enris och tallris och ha sina fåglar matade och jag vet inte vad så jag får väl ta och skärpa till mig och bulla på mig massor av kläder och bege mig ut. Hualigen så gruvsamt. 


Dagens ord: De blommor som blommar mitt i vintern sätter man störst värde på.

Av Anita - 5 december 2013 08:31

Typiskt mig att alltid tro det värsta när något händer. I förrgår for jag och jobbade och handlade glad i hågen med min nylagade bil. Märkte att något var konstigt med bilen. Det liksom flärpade under då och då.Eftersom jag nyss varit 3 veckor på verkstaden och gjort av med nästan hela min pension så kände jag hur allt humör åkte långt ner i skoskaften eller ännu längre ner.


Utan bil igen? Vad kostar det? Vad är det nu för fel? Hur ska det nu bli?

I sängen vände och vred jag mig och drömde mardrömmar om hur alla mina fina krukväxter dog undan för undan. Skit skit.


Så på morgonen fick jag besök av en av mina meditationstjejer. Skulle egentligen bort och få massage mitt på dagen men ringde och avbeställde det. Vågar ju inte åka någonstans när bilen var så konstig.


Så småningom kom Kinabror, min räddare i nöden på många sätt. Jag bad honom kolla bilen och köra en sväng med den för att kolla om han kunde förstå vad det var.

Han drog iväg och kom tillbaka med ett stort leende och en pinne i handen.


Eftersom Fisksjövägen är full med pinnar och ris dels efter stormen och mest efter skogsmaskinerna hade en pinne fastnat under bilen och när jag körde i något gupp eller ojämnhet så tog den i vägen och därav flärpljudet.


Ja då kan man inte annat än le åt sig själv och återigen konstatera att jag trots alla positiviteskursen och grejs så är jag en negativ skitkärring som genast tror det värsta när något händer. Varför lär jag mig aldrig???


Nåja. vi lämnar det för något gladare och bättre. Stormen har gett sig och det blev en solig och fin dag.

 

Ingen snö att tala om och Kinabror inte bara fixade bilen utan körde hem ved till mig. Nåja jag drog fram några stockar jag också men det mesta gjorde han. Veden är ju ett evigt bekymmer som man aldrig kommer undan.


Jag tog en ganska lång promenad. Isen på sjön är skrövlig och knulig så skridskorna får nog vara. Nere vid bryggan har min bastuhink frusit fast i isen och får väl ligga där till våren skulle jag tro.

 

Härligt med en solig dag med lagomt kallt och ingen vind att tala om. Det var länge sedan jag var ute nu för stormen har ju hindrat så det var skönt med några timmars utevistelse.


Tittar på mina blogginlägg 4 år tillbaka och varje år ser jag bilder från samma dag som idag med massor av snö och inte saknar jag dom vykortsbilderna minsann. Ni vet ju att jag tycker att snö gör sig bäst på julkort. Föresten kanske man skulle köpa frimärken till julkort. Det har jag så när glömt bort. 


Utanför leker ekorrarna tafatt i björken och det sitter massor med domherrar utanför. Det håller på att så sakta ljusna utanför. Kaffepannan kokar och tre mackor ligger färdiga att ätas så nu har jag inte tid mer er. Mycket ska uträttas en sådan här dag så det är väl bäst att sätta igång.


Dagens ord: Ta inte ut bekymren i förväg för då får man oroa sig i onödan eller bekymra sig två gånger.

Av Anita - 3 december 2013 08:37

 

Ingen ska säga att jag inte försöker få julstämning. Är det kanske stormarna som blåst bort stämningen?

Lördag stöpte DataFia och jag ljus hela dagen. Frampå dagen kom SofiePropp för att ligga över hos mig.

På kvällen var det meningen att Kinabror, hon och jag skulle på Håsjögården för att äta jultallrik. Nu blev Kinabror jätteförkyld så det blev DataFia som fick åka istället för honom.


För första gången på¨säkert 10 år for grannen dit. Visserligen med rullator men i alla fall. Framsteg. Framsteg.

 

Sång och musik blev det i år också och stjärngossen och lilltomten sjöng av hjärtans lust. Trevligt. Trevligt.


Efter en blåsig natt klev Sofiepropp och jag upp och gjorde iordning choklad och mackor och satt oss för att se första avsnittet i årets adventskalender "Hedenhös". Vet inte om jag tyckte att den var något vidare men det kan väl bli kanske.

 

Så plockade vi fram tomtelandet och mjukistomtarna och det tog mest hela den. Sedan kom TuppOla m sambo och fikade och hämtade Sofie.


Igår var det kranstillverkardagen. DansBritt kom och vi satt på golvet som vanligt men någon sorts inspiration fattades faktiskt. Vi brukar göra massor men det blev bara två var. Kinabror sällskapade med oss och visst drack vi glögg och åt köttbullar och fikade också.

Jag stöpte mer ljus eftersom jag hade kvar massa men dom blev inte så bra. Såg mest ut som snoppar.

 

Ont i ryggen och axlarna fick jag också. Kanske håller jag också på att få flunsan för det kan väl i alla fall inte vara åldern?

Kan det vara att jag inte varit ute de sista dagarna. Jo för att hämta ved förstås men ingen långpromenad. Ingen vill gå i skogen när det stormar som det gör nu och har gjort i omgångar länge länge.

 

Egentligen är jag en riktig julälskare men kanske kommer julstämningen så småningom men just nu känns det inte så. Även om jag inte har råd med några julklappar så ska jag i alla fall skicka en massa julkort.


Idag ska jag åka och jobba och sedan ska jag hälsa på en ny kompis en stund. Köket ser ut som ett inferno efter kranstillverkning och stöpning men det finns säkert kvar när jag kommer tillbaka.


Dagens ord: Försvinner julen med åldern tro?

Av Anita - 29 november 2013 18:47

Onsdag natt kom stormen igen. Orolig och full av vånda försökte jag sova. flyttade från rum till rum, drog täcket över huvudet. Oroade mig för träden och för att allt löst skulle blåsta bort. Hörde sjön skrika, vinandet i skorstenen. Inte blev det mycket sova den natten.


Kinabror är förkyld och jag börjar känna mig vissen också.

Ett glädenns bud hade jag fått. Bilen klar att hämta. lagad och besiktad men jag låg mest i natten och funderade på hur dyrt det skulle bli. Tandhygenisten som skött mina tänder samma dag kostade 900 kronor och det är minsann inte skitpengar för en sådan som jag och så då billagningen. Nåja, även den längsta natt tar slut och det gryr utanför.


Kinabror hämtade mig och så for vi och hämtade min bil. Tänk så härligt att få tillbaka den efter att varit utan i tre veckor. Veta att jag kan åka precis när jag vill. Nu gick det mer än halva pensionen putsväck. så det är bara att konstatera att några julklappar eller julfester blir det inte men man får väl leva ändå.


Nåja. jag bytte gardiner och till och med putsade insidan på fönsterrutorna.

 

Kinabror och Kolbjörn kom för att dricka kaffe och prata bort en stund.

 

Sedan kom två av mina meditationstjejer och hälsade på. En fin blomma hade dom med sig och vi satt och mös och åt äppelpaj. Alla säger att det är någon särskilt ro i mitt hus som gör alla väl till mods och då brukar jag tala om att det är alla mysiga tomtar som går omkring och pysslar så här före jul. 

Så gick den dagen och jag tog bilen (hörde ni ) tog bilen och åkte till Kinabror som bjöd på pytt i panna.


Idag började jag dagen med att göra en laxpaj som IM och jag skulle ha till lunch.


Dags för ljusstöpning och det gick riktigt bra som vanligt även om vi inte gjorde några trearmade ljus iår. Vi börjar bli riktigt bra på att stöpa ljus nu. Hon hade med sig sin hund Jansson. Han är den absolut gulligaste och snällaste hund jag vet men fiser ont fast idag klarade han av det bra.

 

Så här blev dom, både vita och röda har vi gjort. Ser ni den extra knorren med ljuslågor som vi gjort på dom röda.


Känner mig trött nu. Kryper ner i badet och läser Bente Pedersens "Tre systrar" Även jag behöver en dos av romantik och kärlek. och det får jag av böcker och filmatiseringarna av Rosmunde Pilcers böcker. Nu går dessutom "Mistrals dotter" på tvn igen och den ser jag gärna om.


Ibland undrar jag om jag är född i fel tid och på fel plats men int är det lönt att fundera över det, nu är det ju som det är.

Nu hoppas jag bara att jag inte blir förkyld för det har jag inte tid med.


Dagens ord: Romantik är en sak. Verkligheten något helt annat. Det har man minsann märkt.

Av Anita - 27 november 2013 09:49

 

Nu är det stormvarning igen så det var kanske tur att jag tog och åkte spark på sjön igår för idag är det plusgrader och det ligger vatten på isen. Hos mig är det minsann ingen skridskois för här har det frusit och tinat och stora isblock ligger överallt.


Lite längre bort mot Kinabrors hus är det fin skridsko-is men jag har inte vågat åka ännu för jag känner mig lite negativ och låg och allt jag tar mig för går lite åt helsike.


Jag har hållit mig inne ett par dagar och bytt gardiner och stökat inomhus. Ibland behöver man det. Jag har letat fram julgrejor ur spökskrubben och ställt dom i sonens rum där det är bättre om plats. 8 stora lådor blev det som jag drog fram.


Jag har slutat med adventsgran och klär mina granrisfyllda blomlådor med belysningen istället. Det brukar ju vara så mycket snö så man ser inte ljusen på julgranen i alla fall om man sätter upp en sådan. Nåja, än är det inte snö tack och lov.


Som sagt. Känner mig lite låg. Kanske håller jag på att få förkylning för folk runt mig har det och så ska jag till tandhygenisten idag och det kostar pengar. Bilen har varit på verkstaden i tre veckor nu och jag vet inte hur mycket det kostar. Kanske blir det dåligt julfirande om det blir för dyrt. Gruvsamt gruvsamt. 


 

Solen kom fram en liten sväng i morse och det ser nästan ut som om det är isfritt men det är inte så utan det är vatten på isen. Fryser det till blir det fin is. Nu har det börjat blåsa och solen har gått i moln.


Inte mer att säga en sådan här dag en månad före jul. Jag är i alla fall glad för att det inte kommit någon snö men det börjar redan storma och träden vajar. Undrar hur många som kommer att blåsa ner den här gången? Undrar om det blir strömavbrott och paj på telefonen? 


Dagens ord: Man kan alltid hoppas att det blir en bättre dag imorgon.

Av Anita - 25 november 2013 08:10

 

Man kan trumma på olika sätt minsann. Den här lilla gynnarne trummar lite överalt och imorse trummade han på fågelhuset.

 

I den vackra lilla byn Bensjö trummade en hel hop människor på sina egenhändigt tillverkade trummor. DataFia och jag också förstås och träffade våra gamla kurskamrater från 5-stegskursen och trummade vi också.


På kvällen när vi åkte hem mötte vi ett snöoväder, stora blöta hemska flingor så man nästan inte såg vägen framför oss. Som tur var slutade när vi närmade oss hemma och det var bara ett tunt lager snö som inte var till så stort besvär och nu har det varit varmgrader så nästan allt försvunnit och glad är jag för det.


Söndagen började med rena rama slöheten. DataFia kom och vi tog på oss filtarna och satt i soffan, fikade och såg de sista filmerna i Rosmunde Pilcerserien. Vi satt där och småsnyftade när det blev för gripande och Kinabror och DataFiagubben satt också där och pratade med varandra.


Efter ett tag kom mina iranska vänner Sam och Leila ända ner från Bollnäs. Sam som älskar att elda tände genast eld i braskaminen och efter ett tag försvann han ut i köket och började laga mat. Han är underbar på det sättet.


Kommer, eldar, lagar mat och sprider sin goa energi omkring sig. Dom blev kvar hela dagen och senare följde jag med dom en sväng till PappersBeda och först senare kom jag på att jag glömt att åka på bokcirkeln. Attas. Attans

Börjar man bli senil eller vad är det för fel på mig.

 


Då kommer man osökt in på det GAMMELDAGAN

Det är väl där man har hamnat nu då.

En del positivitetsgrurun säger att "åldern är bara en siffra", man är inte äldre än man gör sig" och massor med andra uttryck som liksom ska vara en tröst och egentligen är det bollskit allihop. Nog fasen märker man att man börjar komma i gammeldagarna fast man kämpar emot.


Inte hoppar man elegant över några diken eller klättrar obehindrat upp i något träd bara för skoj skull längre.

Träningsvärk får man så fort man gör något ovanligt.

Åderbråcken värker när man gått i varuhus eller stått några timmar och bakat tunnbröd.

Jag som alltid sovit naken har numera flanellpyjamas med långa ben.

Jag som alltid gått barfota fryser om fötterna och vill ha raggsockar på mig.

Fryser gör jag. Händerna och öronen blir iskalla när jag är ute.


Bekväm och lat blir man. Börjar strunta i saker som var viktiga förut som att baka pepparkakshus och pyssla inför julen. Alla roliga barn har vuxit upp till vuxna människor eller tonåringar. Nyss var dom små roliga knyten.

För att inte tala om hur man ser ut

 

Allt som fallit neråt, bröst, rumpa och mugiporna.

Halsbränna när man dricker för mycket kaffe.

Plomber som ramlar ur tänderna.

Inte är man ett dugg sexig heller när man tjavar omkring här i pyjamas och morgonrock. Förut kunde man snygga till sig lite med makeup men det går inte längre för all smink fastnar i rynkorna och det ser för jävligt ut.


Jag kan inte säga att jag gillar gammeldagarna något vidare.

Visst, det är skönt att ha pension och styra över sin egen tid men tänk om man fått vara ledig när man var yngre. Då hade det varit fullt ös, innan kroppen blivit ankommen och förfallen.

Trött blir man också. Somnar framför tvn fast man inte gjort så mycket under dagen.


Dom får säga vad man vill. Ska man vara ärlig och krass så nog sjutton är man en helt annan människa nu på GAMMELDAGAN.

Skit samma. Ingenting kan man göra åt det. Det är som det är och hade kunnat vara värre.


Dagens ord: Vore jag inte rynkig och sladdrig skulle jag se båede ung och vacker ut sa kärringen som såg sig i spegeln. 

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

44 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se