Senaste inläggen

Av Anita - 15 september 2013 11:54

 

När jag simmade omkring i Fisksjön härom dagen såg jag på mina händer som klöv vattnet så fint och så började jag tänka.

Tänka att jag är så glad för mina händer.

Har ni tänkt på så fantastiska händer är.


Dom känner kallt och varmt.

Dom känner hur mjuk en päls är eller lenheten hos ett barns kind.

När du borrar ner händerna i jorden känner du vilken jord det är, livgivande mjuk mull. grovt grus eller sand.


Du kan hålla någons hand och det känns tryggt och bra.

Du kan smekas med din hand.

Även ett litet nyfött barn använder sin lilla näve att klämma runt ett finger med en förvånandsvärd styrka.


 

Man kan klippa, skära, plocka bär utan att klämma sönder dom. 


Jag kan böja hårda strängar till fina luffarslöjdsgrejor. Jag kan skriva maskin så det bara smattrar om det och trumma på min trolltrumma. Jag kan klyva ved och såga och hamra och bära saker.


Det känns som om man kanske glömt hur tacksam man ska vara för sina händer. Mina är så starka och bra. Aldrig att jag får hudsprickor eller blir nariga fast jag jobbar med dom hela tiden.


 

Visst är dom rynkiga på utsidan men insidan ser lika lena och fina ut som när jag var ung.

Man kan läsa sitt öde i händerna.

Naglarna är också bra att ha. Mina är starka och hårda och man kan både bända upp lock och pilla bort stickor med dom.


 

Man kan hålla i en pensel och måla tavlor lätt som en plätt. Jag är vänsterhänt men det är inget problem för jag kan använda höger också utom till att skriva.

Allt det där vet vi ju men vi tar allt för givet för vi är människor och vi är såna. Tar allt för givet.

 



Så ta en titt på dina händer och tänk på hur fantastiska redskap dom är och vilken nytta dom gör för dig varje dag.


Dagens ord: Man ska vara glad åt fötter men kanske ännu gladare åt sina händer.

ANNONS
Av Anita - 13 september 2013 11:16

 

Det är som ett under. Fortfarande inte en enda frostnatt. Badvatten varje dag och solen härligt varm.


När man ligger här på sanden vid badstranden och ser molnen segla på den blå himlen är det fullständig lycka.

Ju mer man vistas utomhus ju mer skärps sinnena.

Här på badstranden finns en speciell doft. Kanske är det från myren bakom eller kanske är det multnande vass.

 

Lyssnar till de mjuka vågorna som smeker stranden och hör en hund skälla långt långt bort. Annars är det bara tyst.

Känner solen som värmer det nakna skinnet.

Tänk att ha en alldeles egen strand, att ha en långgrund badstrand där vattnet är hälrigt varmt fortfarande. Att få bada i mitten av september. Inte ens en broms eller mygga stör, bara någon enstaka fjäril och slända far förbi.


Inte har jag gjort mycket nytta den här veckan men jag har i alla fall städad ur en massa gamla telefoner och datagrejor och åkt på sopstationen med dom. Varför spar man på sånt kan man undra. Jag träffade två skolkamrater när jag var ner på Kälarne och det var kul.


Igår gick jag bort till Kinabrors hus för att klippa hans gräsmatta men jag fick inte igång gräsklipparen. Jag vet att jag inte har rätta knycken och jag drog och drog och svor och svor men till slut fick jag ge mig.


Gamla A kom en sväng och när han åkt började jag plocka ur loppisen men lessnade ganska snart.

 

Det underbara vädret måste man utnyttja så jag tog en promenad och träffade en granne "väst i gålan" och blev bjuden på kaffe och pratstund.


Sedan har jag bara latat mig och badat och solat och legat på magen nere på stranden och läst en bra bok. Nåja jag tog upp potatisen också föresten men det handlade inte om några stora mängder.

 

När solen står lågt blir det så vacker sken och jag har suttit på förstukvisen och sett solen gått ner.

 

Sitta barärmad på förstukvisten och dricka kaffe klockan 20 en septemberkväll tror jag inte jag upplevt här i Jämtland förut.


Njutardagar Kraftsamlingsdagar. En oväntad gåva av livet.


Dagens ord: Det finns faktiskt dagar då livet är lätt att leva.


   

ANNONS
Av Anita - 10 september 2013 09:40

 

Började gårdagen med fika som vanligt och lyssnade på Radio Jämtland som jag brukar. Det jag hörde gjorde mig rent ut sagt förbannad. Jag är sällan det nu för tiden men nu blixtrade det till.


Barnen i Ragunda har fått längre skoldagar och eftersom en del äter lunch redan vid 11-tiden skulle dom få ett mellanmål på eftermiddagen.

Vad får dom? En fjärdedels banan eller ett halvt äpple! Rent skamligt.


När jag gick i skolan i början på 60-talet hade vi ibland längre dagar. Vi fick limpmackor med pålägg och mjölkchoklad. 

Ingen kan komma och säga att det var bättre tider då. Nej det är inställningen från dom som bestämmer som har ändrats. Förr tänkte man att barn skulle kostas på för dom var framtiden och fick kosta.


Nu är barn och gamla en ekonomisk belastning tycker man och det är dom det ska sparas på och pengarna ska gå till byggen av dyra idrottsarenor och för att höja politikernas löner och förmåner och se till att dom fortsätter att vara rika när dom får pension.


Maskiner och teknik får kosta hur mycket som helst medan den lilla hjälplösa människan helst inte ska finnas. Ses som ett nödvändigt ont. En 4-dels banan. Vilket hån!


Nu till något roligare. Igår var en solig, härlig dag.

Min gamla skolkamrat M kom hit och hon hade med sig lunch och fika och vi satt på altanen bland blommorna och åt lunch och pratade och pratade.


Vi ror ut på sjön för M har längtat efter att få vara på sjön. Sjön glittar i solskenet och solen värmer härligt.

 

Det är tyst ute på vattnet. Inte ens en fågel hörs. Det enda är någon som spikar på andra sidan sjön. Alla ljud förstärks på vatten.

Vi pratar om bekanta. Vi pratar om barn. Vi pratar om gamla skolminnen och pratet flyter lätt som en flod emellan oss.


 

Vi går iland på Kinabrors brygga och sitter i solen och dricker kaffe. Tanken slår mig att M fortfarande ser väldigt ung och fin ut men att hennes förr röda hår har blekts till en annan färg. Annars är hon sig precis lik fast åren gått och gått och gått. Tänk så fort tiden går i gott sällskap och vi ser att det gått flera timmar utan att vi märkt det.


När hon åkt gick jag ner på badstranden, lade ut ett badlakan¨på sanden, tog av mig alla kläder och låg och njöt av solen. Tänka sig den här tiden på hösten. Det har nog aldrig hänt förr så vitt jag minns.

 

Låg där och läste och tänkte att det kanske var sista soldagen. Badade och simmade långt ut på sjön. Vattnet var fortfarande 20 grader så det var hur skönt som helst.


Åkte ner till kyrkogården för att vattna.Utanför muren gick dom fina fåren oc tuggade. Det är sällan men ser några djur nu. Det finns bara får och någon häst i byn.

 

Landsbygden ska ju bort. Pratet om "hela sverige ska leva" är det genomfalskaste prat som man sprider ut för man gör allt för att vi ska bort genom att dra in skolor, bilmackar och affärer och ställer till ett ekonomiskt omöjligt läge för bönderna att kunna hålla på med sitt jobb.

Ungdomarna ska till stan redan vid 16 års ålder och dom som vill vara kvar får inte ens ha praktik på platser på landsbygden där det är mindre än 5 anställda.

Det måste också vara ett politiskt påhitt för att alla ungdomar ska vara tvungen att ge sig till stan för här är det mest sådana små arbetsgivare.


Tomma står husen, åkrarna slyar igen och kalhyggena växer.


men visst vi ska leva på att det är vackert och att vi har frisk luft (är det inte så).


Nej nu halkade jag in på negativitetens blad igen och negativ får man inte heller vara.


Nåja det har varit en härlig helg. Söndagen var AMV med familj här och jag åt grillat hos dom. AMV och lilla barnbarnet Ronja och jag gick i vattnet och letade små grodbäbisar nere vid ån och samlade träbitar och fina stenar och snäckor.


Idag är det lite mulet men fortfarande varmt och skönt och jag har vissa planer för idag. Samtidigt vet jag att de planer jag tänkt ut sällan blir det jag tänkt utan det blir något annat istället men skit samma. Vi får väl se.


Dagens ord: Njut av blommorna och livet för tids nog kommer frosten och kylan.  

Av Anita - 7 september 2013 23:35

 

Att följa sina impulser ska man kanske göra oftare för det kan bli så bra så.

Nu har jag varit hemma alldeles för mycket.

Nu har jag umgåtts alldeles för mycket med gubbar. 

Nu är det dags att göra annat.


Igår när jag varit på jobbet en stund for jag till PappersBeda och fikade och vi gick ut och gick med grisnäsan Bob. Vilket härligt väder. Solen riktigt brände på ryggen och vi hade så mycket opratat.


Så handlade jag lite och kände helt plötsligt att jag ville träffa min meditationsvän K och det är klart att jag hann bara tänka tanken så mötte jag henne på vägen.

Bara så där rätt av bestämde vi oss för att äta lunch på hotellet och sedan åkte vi till hennes sommarhus. Jag har aldrig varit dit och det var verkligen en upplevelse.


Så småningom när hon fått ordning ska hon ha loppis på ladugårdsbotten ( varför heter det botten egentligen när det faktiskt är längst uppe på vinden)

Vilken jättehärlig loppis det ska bli och så mycket fina saker som fanns där i huset. Föresten så var det tre hus och gamla och härliga.


Som ni vet så älskar jag att rota i gamla hus och vindar så den här dagen var en riktig fest för mig. Dessutom tillsammans med gulliga kompisen K. 


K är född i den här byn och hon kunde berätta så mycket om vem som bott i husen och resan hem genom den lilla byn gav så mycket. Tack snälla K för en oväntad och genomhärlig dag. En dag att minnas.


Så fortsatt jag med tjejträffarna.

DataFia och jag satt på bänken utanför mitt hus och fikade när dagens enda gubbe dök upp.

DataFia och jag skulle snabbt iväg till Kälarne för ett möte och gubben fick skylla sig själv när han kom så där bara apropå och föresten så är jag GUBBLESS så det kvittade.


Frampå kvällen åkte vi hem och badade bastu och det var så härligt väder ute.

 

Idag har Sofiepropp och jag varit på marknad uppe på Qul i backen. En marknad med närproducerat och bara bra grejor över lag. Det var mest mat och jag köpte ostkaka. tvål gjord på mjölk , äpplen och grönsaker.

 

Sofiepropp hittade fina halsband som hon köpte.

 

Vi pratade med folk och fikade och vädret var så fint och det var så trevligt. Man har nästan glömt så fint det är på Qul i backen. Tänk vilka danser man varit på där genom åren. Synd att det så sällan är något där nu för tiden.

 

Så iväg till DataFia och vi tog en långpromenad i finvädret.


Två dagar med så gott som enbart kvinnor. Balansen är återtagen. Efter dagar med bara gubb-besök känns det väldigt bra. Oplanerade dagar som det bara blev som det blev och det blev så bra så.


Att umgås med kvinnor och fåglar är min melodi. Då är allt så enkelt Männen är så kravfyllda och......


ger man dom lillfingret tar dom hela handen och har man otur biter dom av den också. Det får alltså bli dagens ord.

Av Anita - 5 september 2013 22:50

 

Jag är en sommarmänniska. Det är ett som är säkert. Jag älskar värme och sol och nu när jag trodde att sommaren var slut så kom den tillbaka igen. Kanske är det därför jag mår så bra nu.


Nöjd. just nu känner jag mig nöjd med mig själv och livet.

I två dagar har jag jobbat hårt med vedklyvningen. Tunga klampar som ska klyvas och fraktas in i vedboden. Som tur är så har jag en liten söt klyv som är riktigt bra. Här är nu den sista klampen.

 

Nu är vintern räddad och vedboden är så gott som full.

 

Så efter vedklyvningen så klippte jag gräset i två timmar. Tog upp grannens potatis. Tömde båten som var full med vatten och rodde bort till Kinabrors brygga och tömde hans båt också.


Vattnet i sjön var varmt igen och jag tog ett dopp och simmade omkring en bra stund.

Solade en stund på badstranden.

Sedan gjorde jag lite lingondricka och  nu har jag fyllt frysen med lingon så jag ska inte plocka mer. Lite synd för det finns så mycket lingon överallt.


Så kom gamsvägerskan med man och badade och hade med sig gofika. Vi satt nere vid sjön och hade det skönt och njöt av solen.


Småfåglarna började kvittra igår igen när solen kom fram och flög runt omkring mig och tiggde bröd.

Canadagässen har mellanlandat i sjön på sin flytt söderöver.

Ett tecken på älgjakten är att korparna far omkring och skriker överallt. Jag brukar härma dom och idag så kom en av dom och landade på räcket till bryggan nere vid sjön och vi pratade lite med varandra och kurrade och fick en väldigt fin kontakt. Härliga vackra och stora fåglar när dom kommer nära.

 

Så gick gårdagen och jag såg lite på tv och vid elvatiden slog hungern till och jag stekte pannkakor. Den misslyckade lösa gelen blandade jag i hallonsylten och det blev väldigt gott.


Nåja då kom jag underfund med att något hänt med den gamla kärringkroppen. 

Inget ont i knät, ingen träningsvärk någonstans. Jag var inte ens trött.

Den här sommaren har gått rakt in i korppen och gett mig kraft och energi. 

Utan att jag märkt det har kärringen blivit en superkraftkvinna, nja nu tog jag vl till i överkant kanske, men med mina mått har jag inte mått bättre på många år. 


Troligen ett nyttigt liv jag lever fast det förstås. Att äta pannkaka sent på kvällen kanske inte är så bra men det skiter jag i. Nu är tiden att göra precis som jag vill och hälsoproferna kan snurra bäst dom vill.


Ytterligare en härlig dag har gått men den slutade lite illa. Jag råkade få en geting in i tröjärmen och den stack mig rakt i armvecket så nu har vänster arm blivit jättestor men den krymper väl till imorgon.


Dagens ord:Håll inte tillbaka dig själv. Du är allt du har.

Av Anita - 3 september 2013 09:02

 

Sofiepropp fotograferade när vi var på hälsomässan härom veckan och då slog det mig när jag såg korten. Hur ofta ser man hur man ser ut bakifrån egentligen. I den här åldern vill man ju inte ens titta i spegeln framifrån men tamme sjutton är jag riktigt snygg bakifrån eller hur. Ser ut som en riktig donna men vilken besvikelse när man vänder framsidan till.

 

Nåja skit samma är väl det. Jag finns ju inte för att vara vacker. Avsikten med mig är något helt annat. Jag är ju inte ens ute efter att skaffa någon ny karl. Jag aktar mig som attan för sådant och det är ingen ide för någon att ens försöka. Männen brukar visa sig vara bara ett bekymmer och något som begränsar ens frihet.

Nog måste jag erkänna att jag nog tycker att det känns lite trist att man ska vara snyggast bakifrån i alla fall.


Nog om det. Vi återgår till helgen som varit.

Glädjespridaren Lekkamraten och hans fru kom som en frisk vind. Hade med sig middag och härliga winerbröd och jag kände att jag saknat dom väldigt. DataFia kom också och vi satt och pratade och skrattade och hade det helmysigt.

Tänk så en del människor sprider värme omkring sig. Sådana värmespridare skulle det finnas fler av.


Då går mina tankar och minnen till något helt annat.

Nu är det höstlikt utanför och älgjakten har börjat. Hundskall och skott ekar över sjön och saknad kommer över mig.


Det fanns en tid då mamma, jag och en jägarfru Lilian samlades här varje älgjakt. De var de fina dagarna där vi åt frukost tillsammans Lilian och jag i hennes husvagn.

Vi satt på altanen och rensade lingon och lagade jättestora grytor med älgbiff tills gubbarna kom hem frampå kvällen.

Jag följde med mamma och Lilian på bingon fast jag bara somnar och aldrig vinner någonting men bara för sällskaps skull i alla fall.

Så mysigt vi hade det vi tre tillsammans och så vi skrattade och hade skönt.


Jag tog och ringde upp Lilian och hon har blivit gammal (över 80 år) och jag hade glömt hur länge sedan det var. Hon sa att hon tänkt ringa precis och vi pratade länge och jag saknade henne. Saknar mamma också. Det finns så många att sakna men nu går vi tillbaka till dagen som idag är.


 

Dagarna går förfärligt fort och allt jag ska göra finns nertecknat på ett papper men det går ganska långsamt med att utföra det jag ska.

Ska inte trötta er med det men jag kan säga att det finns en del att gruva sig för på min agenda och ibland blir det inte så mycket gjort heller.

Igår kom gamle A en sväng och fikade och så var jag bort ett tag och så var jag förfärligt lat.


Satt mig och tittade på en gammal 40-talssvartvit film på morgonen. Det gäller att inte sätta på tvn på morgonen för då är det gamla svenska filmer på kanal global och jag fastnar så lätt i härliga gamla filmer med kända skådespelare och fina miljöer och för att inte tala om kläderna och varför har alla vackra skådespelerskor så smala fina midjor. Såna har vi inte nu. Är man smal så är man smal hel och hållen. Nog är det mycket snyggare med kurvigheten som dom hade kan jag tycka.


Eftersom jag känner dåliga vibbar för någonting så är det kanske bäst att hålla mig till ofarliga saker och göra lingondricka och tömma båtarna på vatten till att börja med. Samla ihop lite skräp och fara på tippen ska jag också göra. Tror aldrig att det tar slut med skräo. Vet inte hur många lass vi varit iväg med men nu börjar det se rätt bra ut nere i uthusen. Nu är det bara inne som det ska röjas. 


Dagens ord: Ta inte livet för allvarligt, du kommer inte levande ur det i alla fall.


Nej nu har jag varit väldigt surrig. Jag erkänner det. Ska iväg med sopor på eftermiddagen och valet i dag står emellan att klippa gräs eller starta igång vedklyven, vet inte vad som är tråkigast och mest gruvsamt.

Av Anita - 1 september 2013 11:30

 

Så sitter man här en söndag och tittar ut genom fönstret. Regn och 8 grader varmt. Förra söndagen satt vi nere vid sjön i bara bikini och åt rökt abborre och badade i sjön inte en gång utan många. Tänk att det kan ändra sig så fort. 

I fredags när jag tog det vanliga fredagsbastubadet var jag ensam i bastun, bara jag och jordbänningarna och tomtarna.

 

Roligare med sällskap och framför allt saknar jag bastukatten Oskar som alltid gjorde mig sällskap.


Kanske är det dags att se tillbaka på sommaren som var. Då ska jag inte fastna i det jag inte hann med utan faktiskt tänka på vad jag trots allt gjorde under de här korta månaderna.


Tänka på allt roligt och på att det varit en enstående sommar.


Dans:

 

Det blev bara 5 danser i år. Stromboli, Storåsen och tre gånger i Hällesjö. En av gångerna fick jag fara hem för att jag hade så ont i mitt knä. Annars hade jag så roligt och fick dansa jättemycket. Det blev ännu en danssommar för mig då jag inte blev panelhöna i år heller. Underbart.


Fester:

Visst blev det fester. Midsommar hos Kinabror då vi var rätt många.

 

Så hade vi ju en ny tillställning som samlade alla i den lilla byn Fisksjön. Trots att inte alla var med så blev vi över 30 personer som mötte upp på tipsrunda och grillning väst i gålan.

 

Så var det grillning hos broder B. 

 


 

Så hade sonen och hans kompis frityrfrossa som vi alltid brukar ha. Oj när jag ser det är jag mätt ännu.

När faster och kusinerna kom blev det grillning borta hos Kinabror. Det mesta som försigått har ju varit hos honom nu istället för hos mig. Han har massor med plats och massor med trädgårdsmöbler så det har blivit så i sommar.


Så blev det surströmming hos Sundsvallsborna en fin och varm dag.

Kräftor åt vi hos kinabror, DansBritt och jag och sedan hade jag en liten kräftätning nere vid min strandstuga tillsammans med en helt ny bekantskap.

 

Så blev det fest hos Tuppola med sambo borta i deras sportstuga i Hunge. En jättetrevlig tillställning med mycket sång och skratt.

StockholmsKarin fyllde 90 år och hade kalas.

 


Nu höll jag på att glömma sommarens första fest borta hos AMV o gubben i Bräcke då det var qrusing.

 

Annars har vi väl gått emellan och ätit hos varandra. Kinabror har haft besök av både sin dotter och sin son med deras familjer och dom har verkligen haft tur med vädret.


Lite grejor har jag hunnit med fast jag knappt minns. Vi har varit på qrusing 2 ggr och på kul i backen och lyssnat på Kingen som var verkligen en rivig upplevelse.

Vi har varit på konsert i kyrkan i Hällesjö och lyssnat på en dotter till min kusin.

Konsert i Näset där dansbritt och hennes dotter sjöng.

Konsert i Hammarstrand med många bra up0pträdanden.

Framför allt har jag varit på URKULT, något jag tänk länge.

   

Så på slutet bio med Sofiepropp och Hälsomässa i Krokom. Inte dåligt när man tänkte att man ingenting hade gjort.


Loppis det har jag haft och jag är lite stolt att jag äntligen kom till skott. Så många nya människor jag träffat genom loppisen. Människor från alla håll och loppisfolket verkar vara väldigt trevliga och glada människor som det varit roligt att träffa.


Vad mer blommor:

 

Oj så det blommat i sommar. Det bara sprutar upp blommor överallt. Vackra doftande och härliga. Svalan som troligen är en dotter till min älskade tama svala Iris har fått 5 söta ungar som nu har dragit iväg till afrika för att slippa kylan.  

Barn: 

Så mycket härliga ungar som varit här i sommar.   

Här jagar vi krokodiler och hemska djur.

 

Söta flickor vamdrar på Fisksjöträffens tipsrunda.

 

En gullig liten plutt.

 

Ronja leker med hunden Alice.

 

Kinabrors son och den allra minsta lilla killen i Fisksjön.


Badat har jag fått göra nu i flera veckor. Fiskat har jag inte gjort men det behöver jag inte för Kinabror drar upp hink efter hink, röker och fileer så vi har verkligen ätit mycket fisk i sommar. 

Det är så tryggt nu när Kinabror bor i närheten. Vi äter rätt ofta tillsammans och vi kan hjälpa varandra med det ena och det andra och han är varken tjurig eller omöjlig att ha att göra med utan verkligen en klippa att ha i närheten. Dessutom följer han med på dans ibland.


Ja ni så var den här sommaren. Jag har också sett en björn. Något som jag hoppats på och nu har jag gjort det.


Kinabror har åkt till Skåne ett tag nu och jag tänkte följa med men känner att jag inte hinner. Så mycket är ogjort. Idag skulle Lek-kamraten komma men han har inte syns till.

Igår var jag på födelesdagskalas till DataFias dotter. Hon fyller 18. Vilken härlig tid var inte det.


Tiden då man trodde på kärleken och livet. Tiden då man vacker som en dag. Tiden då man hade hela livet framför sig. Då när det faktiskt var ganska lätt att vara ung. Det ställdes inte så stora krav på en och man kunde få jobb. Jag jobbade sedan jag var 16 år och det var ganska normalt då. Lite nostalgisk blir man.


Nu när livet börjar gå på nergång  vet jag inte om jag skulle vilja vara ung igen.

Livet har ju lärt en en del på både gott och ont och man har blivit mer varsam med sig själv och har man inte lärt sig något annat så har man i alla fall lärt mig att kärleken är farlig att ha att göra med för det förstör mer än den ger i långa loppet. 


Man har lärt sig att ta livet som det kommer och jag tror att jag är ganska tillfreds med hur jag har det.

Jag har det bra. Jag har det fint. Jag känner mig frisk. Jag är fri. Jag gör vad jag vill. Har mina egna val och det har jag aldrig haft förut så jag njuter av min tid.


Dagens ord: Tiden är nu. Varken det som var eller kommer.

Av Anita - 29 augusti 2013 14:06

 

Egentligen ville jag kasta mig in i dagens mest spännande händelse men här ska det minsann tas i rätt ordning så jag börjar lite kort om gårdagen.


Gårdagen började det bli lite mer höstlikt och jag for och jobbade en stund. drack en kopp kaffe hos svägerskan och uträttade en massa ärenden. Det var ett flöj hit och dit hela dagen, bredde mackor, åkte till graven. pratade i jag vet inte hur många telefonsamtal och lagade middag. PappersBeda kom lagom till middagen och Kinabror förstås.


Sedan for Kinabror och jag till Hammarstrand på konsert. Det var i kyrkan och för cancerfonden. Britt var med och sjöng i kören och det var väldigt mycket fin musik, verkligen värt att gå och höra på. Mycket folk var det faktiskt där också.


Men nu till dagen idag.

Imorse drabbades jag av skogslängtan och kände att jag ville ha lugn och ro och samla mina tankar så jag gjorde iordning en termos kaffe och en macka och tog med bärhinken förstå.


När man kommer till skogen en sådan här lite mulen och lugn dag är det såååå tyst, bara bärplockaren rassel hörs men efter en stund kan man börja känna att någon tittar på en. Överallt rör det sig av nyfikenhet.

   Det första man hör är spillkråkan som börjar väsnas.

Om man så rätar på ryggen så ser man att träden är fulla av nyfikna små. det är talltitan och entitan. lavskrikan, nötväckan och talgoxen. Dom sitter där och väntar.

 

Klart att dom får lite bröd och jag sätter mig på en stubbe och tar lite kaffe och strör ut lite smulor åt dom. Så kommer dom en efter en för att smaka och först kommer lavskrikan för hon är inte rädd för människor alls.

 

Lingonen är stora och röda och granna. Jag sjunger en stump och fåglarna kvittrar med. Man är aldrig ensam i skogen, närvaron av nyfikna skogsinnevånare finns alltid där. Jag känner mig alltid trygg och glad i skogen. De världsliga bekymmren liksom bara rinner av en.


Så börjar det regna och jag får ge upp. Tar bilen och far ner för att vända på en vändplan längre ner.

När jag kommer nästan tillbaka där jag plockade bär kommer han lufsande över vägen. En liten söt och lurvig björn.

 

För första gången har jag sett en björn på när håll och förstår att han varit i närheten ett tag. Kanske har han stått och lyssnat på min sång och kanske har han tyckt att jag sjunger illa.


Kameran finns förstås i innerfickan och innan jag fått upp den och stannat bilen är han försvunnen och det blir bara ett kort på skogen där han försvann.

 

HURRA Jag har sett en björn och jag hoppas innerligt att ingen skjuter honom för björnjakten har ju börjat så nu går ingen säker för dom blodtörstiga jägarna som låtsas att dom gör en bedrift när dom skjuter allt dom kan pricka på.


Jag ska gå dit imorgon och plocka mer bär för oj vad bär det finns där och kanske kanske kan jag få se lilla söta nallen igen.


Dagens ord: I skogen kan det mest oväntade hända.

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

36 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se