Senaste inläggen

Av Anita - 13 december 2015 08:33

Vaknar vid 7 tiden av att Morris hoppar omkring och vill kliva upp. Han brukar sova länge så jag vet inte. Sätter på tvn och tittar på luciafirandet. Det blir större och större och fler och fler för varje år och pampigare och pampigare.

Jag har inga minnen från skoltiden luciafirande men jag vet i alla fall att jag aldrig var mer än tärna.


Däremot har jag varit lucia här hemma och på jobbet. 

Nu är det en kall morgon 15 grader och det börjar så sakta ljusna. Det är inte mycket snö men är i alla fall vitt ute. I öster lyser en stjärna starkt och klart. Jag tänder ljus och dricker mitt kaffe. Tänder i vedspisen och inser att idag måste jag gå ut och hämta ved. Sakta ljusnar det.


 

När Sonen var liten var det folk kvar i den här byn och vi gick omkring och lussade. Här hos våra jättegulliga grannar Rut och Sven. Det var så otroligt rara människor.

 

Vidare till Mustashens farbror och han berättade som vanligt helt sagolika berättelse om djur och tomtar och lille Mikaels öron växte och han lyssnade andäktigt till alla skrönor och berättelser. Även den mannen är borta nu och som sagt.

Vem ska jag lussa för nu. Känns väl lite barnsligt att klä ut mig och gå bort till Kinabror så jag sitter här stilla med men kaffekopp och nöjer mig med tvn program även om jag tycker att det börjar bli lite storvulet och onödigt. Det var roligare förr med små ena som sjöng lite falskt.


Nåja. julen närmar sig steg för steg. Jag har kommit ganska långt i mina förberedelser. Jag har stekt och torkat älgkött. Jag har bakat pepparkakor fast jag inte tänkt det.

 

I gammelstugan hittade vi roliga kakmått som tex den här häftiga älgen som ser ut som stenålderns klippmålningar av älgar.

 

På affären hittade jag ett mått som såg ut precis som hunden Jack.

 

Det kunde jag inte heller motstå.

Så det blev ett litet kakbak i alla fall.


Kinabror har hämtat hem julgranen och den står och väntar nere i uthuset.

Julklapparna är klara och julkorten är skrivna.

 

Det går ganska fort för jag gör nästan inga julklappar men julkort älskar jag att skriva och det är så roligt att få julkort.


Idag blir det att försöka komma mig ut på blankisen och hämta ved och pyssla lite grann men inga stora saker är det på gång. En ganska lugn dag. Veckan är fulltecknad med olika grejor.

 

Isen är dålig så den vågar man inte gå ut på ännu men nu fryser det väl till när det är så här kallt.

Önskar er alla en fin dag. Har du någon att lussa för så gör det för det är roligt.


Dagens ord: Att ha någon att lussa för är en gåva. Glöm inte det.

ANNONS
Av Anita - 9 december 2015 18:56

 

Kinabror och jag tittade i gamla papper och foton som vi inte sett förut.

Då hittade vi ett foto där Kinabror satt i sällskap med två personer på bron till gammelstugan. Kinabror var väl så där 5 år när bilden togs och längst ut satt han Valdermar. Den enda bild jag någonsin sett på honom.


En kväll, en dag i april 1889 satt Engla och mjölkade. Hon var med barn för 7-de gången. Hon hann få 10 barn med två års mellanrum (det sista när hon var 48 år)

Mitt i mjölkningen föddes han Valdemar. Hon lindade in honom i förklädet och bar in honom till maken Jonas Reinhold och bad honom ta hand om barnet medan hon mjölkade färdigt. Det var en tuff kvinna det.


Valdemar var döv och harmynt och hade svårt att prata begripligt. Han blev hustomten som skötte många sysslor på gården.

Han hade en ovanlig förmåga med djuren.

Att veva upp vatten till 9 kor och en massa får och en häst eller två ur en brunn med en hink som skulle vevas upp och dessutom bära vatten till den stora familjen i gården måste ha varit ett väldigt slit. Dessutom allt hö som skulle bäras till djuren varje dag hela vintern.

 

En bit av ladugården finns fortfarande kvar.


Han skottade snö. Han bar in ved.

Den långa vägen ner till byn skjutsade han mjölken på en kärra och handlade mat.

Hela somrarna såg man honom i jordgubbsodlingen rensande ogräs.

Dessutom hade han ett eget litet jordgubbsland i en glänta där han korsade smultron och jordgubbar och jag har faktiskt kvar några plantor av de sötaste små jordgubbar man kan tänka sig.

 

Även mjölkärran har jag kvar.

Han hade en skomakarbänk på sin kammare där han lagade skor åt alla. Den bänken står i mitt vardagsrum nu.

Han sydde alla vardagskläder för han hade tidigt en symaskin.

Han hade ett mikroskop och en massa spännande böcker. Mikroskopet är borta men några böcker finns kvar.


Mustashens farmor och Valdemar gick runt i gårdarna och bakade tunnbröd.

Han klippte också alla Fisksjöns innevånares hår.


Mina klasskamrater var lite rädda för honom för han inte pratade som vanligt och fler med dom fast han var den snällaste människa man kunde tänka sig.


Faster berättade att det hände att han sa:"Jag är inte någon farlig människa." Tänk så det skulle vara att vara handikappad på den tiden. Så svårt. Faster berättade också att när hon skulle gå till skolan som var nästan en mil bort följde han med en lång bit för hon var så mörkrädd.


När man var liten förstod man ju inte men nu förstår jag vilken förunderlig människa han var.


Inte bara han utan Engla. Vilket liv med 10 barn tätt tätt genom hela livet. Maken Jonas Reinhold var en duktig snickare och trollgubbe som botade människor. kokade salva och stämde blod.

 

Ett gammalt suddigt kort är allt som finns på henne. Vilka starka och fantastiska människor det fanns på den här gården. Hon. Engla finns fortfarande kvar hos oss som en kraft att ta till när det är motigt.


4 generationer på den här gården, en ladugård som är till hälften borta, en nedrasad smedja och igenvuxna åkrar.

Se här. På 60-talet vajade kornåkrarna så här lysande gula och fina och mitt hjärta blöder för hur det har blivit med hela den här lilla fina byn Fisksjön som nu är öde så när på Kinabror och mig som ihärdigt kämpar oss kvar. Kanske är vi den sista generationen som bor här på den här lilla gården.


Ibland önskar jag att jag kunde skriva en bok om hur allt var här. Det kommer upp så mycket tankar och funderingar när man hittar papper från en svunnen tid och det är nästan obegripligt hur mycket en enda generation av människor kunde bygga upp och försörja sig här bara för att några generationer senare ska se naturen ta åter och förvandla till ödemark.


Dagens ord: Ibland önskar man att man kunde ha en tidsmaskin och åka tillbaka och verkligen se hur det var. 


ANNONS
Av Anita - 5 december 2015 18:46

 

Man ska vara tacksam sägs det. Det hade kunnat vara värre.

Förnodligen är jag egoistisk och otacksam men nu när jag varit ut och letat reda på snölassen sitter jag här med värkande höft och handled och kan inte annat. Den här bilden var tagen härom dagen innan snöeländet kom. Är den inte fin, granen alltså.


Igår vräkte det ner snö hela dagen.

 

Det blev inte ljust på hela dagen heller.

Sopa,skrapa och försöka få bilen något så när ren. Det var dags att åka på PRO:s julbord och fest. Kinabror har dragit iväg till Trosa så jag var tvungen att ta min skralt till bil och åka själv.


Naturligtvis var Fisksjövägen oplogad så det gällde att hålla sig i de enda spår som fanns.

TACKSAM för att jag inte mötte någon bil.

 

Skulle tanka och naturligtvis hade luckan till tanklocket frusit fast.

TACKSAM var jag att killarna på macken lyckades få upp det med en skruvmejsel.


Det var en trivsam tillställning med god mat och trevlig underhållning. men....så skulle jag hem och det hade snöat ännu mer.

Bilen igensnöad igen. Dörrarna fastfrusna och så fungerade inte helljuset. Kunde väl vara värre. TACKSAM att jag inte hade punka eller att bilen inte gick igång (nu är jag kanske en aning ironisk).


Nåja jag kom helskinnad hem även om Fisksjövägen var oplogad och om möjligt ännu snöigare. Underredet på bilen gick ner i snön och kavlade blötsnön framför sig.


Så blev det en sömnlös natt med värk men visst Det hade kunnat vara värre. Jag tog mig ju upp i alla fall och snön hade ändrats till tö.

Räven hade tassat omkring runt gården på jakt efter mat.

 

Katten vägrade gå ut.

Jag skottade lite grann men gav ganska snart upp och hoppades att det skulle tina bort istället.

Mitt på dagen kom plogbilen och jag vågade mig ut och fara till Datafia och få eftermiddagskaffe. Ingen har varit hit idag och tro faan det. Vem vill frivilligt fara på den här vägen.


Jag har mest legat framför tvn idag. Trött och slö och energilös efter natten och nu har det börjat blötsnöa igen.

Snön har i alla tider varit min värsta fiende nummer ett och jag har sagt det förut och jag säger det igen.

 


Dagens ord: Snö gör sig bäst på film och på julkort men visst det hade kunnat vara värre. Det hade kunnat vara en meter blötsnö och inte två dm. Det har faktiskt hänt.


Av Anita - 2 december 2015 09:26

 

En kväll tog jag på pannlampan och körde sparken bort till Kinabror. Det gick elegant och fint fast det var mörkt. Skulle jag gått på blankisen vet man inte hur det slutat. Det är svårt nog med halkan när det är ljust.


Sparken är en vidunderlig grej. Man kan frakat varor och ved på den.

Man kan sätta sig och vila om man blir trött.

Det finns till och med sparkar där man kan fälla ner hjul så man kan köra när det inte är is eller man har sandat på vägen. För äldre är den mycket stadigare än en rullator när det är vinterföre.


Man kan tokåka fort på sjön och frakta fiskegrejorna på den och sitta där ute och pimpla utan att behöva släpa med sig en massa.

När barnen är små kan man sätta på en sparklåda och skjutsa dom i. Jag har ett svagt minne av hur härligt det var att ligga nerstoppad i fårskinn och titta på himlen och höra medarna rassla mot isen.


Man kan sätta ihop flera sparkar och göra ett sparktåg och susa nerför backarna med skrik och skratt. Minns när vi åkte nerför bräckabacken i full fart. Tur att det var lite trafik då.


Tomten kan komma på spark och ha säcken på sitsen.

Blir det en dålig sommmar kan man strunta i att sätta ut trädgårdsmöbeln och nöja sig med att sitta på sparken och känna solen värma.

Man kan köra ikapp med sparkar. Det gjorde vi ofta förut.

En en del sätter till och med motor på sparken och drar iväg.

Så härmed: Ett fyrfaldigt leve för norrlands hjälp nummer ett. SPARKEN Hurra hurra hurra hurra.


Nu är det väl dags att berätta om veckan som varit. Helgen gick fort. Kinabror och jag åkte till Bräcke på lördagen mitt på dan. Blötsnön vräkte ner och jag var glad att jag slapp köra..

Vi stannade till hos AMV och Gubben och frampå eftermiddagen for vi till Hunge på julbord. Där träffade vi TuppOla och hans fjälla och vi åt så vi var alldeles för mätta som vanligt. Sedan for vi till TuppOla och fjällans sportstuga och drack glögg och så tillbaka till Bräcke där vi låg över. En trevlig helg.


Söndagen hem.

Hunden Jack är så förfärligt rädd för katten och katten gör allt för att reta honom. När han gick ut i snön för att slippa katten var han nog på ett hiskeligt humör för då tog han och dängde upp tomten jag hade gjort.

Han åt upp näsan och tog tomteluvan och busade runt och fick labbefnatt.

 

Inte gick det att få stopp på den hunden inte.

 

Han bara busade på och det krävdes att Kinabror verkligen höjde rösten för att han skulle släppa.

 

Igår var Kinabror och jag till Östersund. Vi hämtade upp SofiePropp och for iväg för att kuta i affärer, en sysselsättning som jag inte gillar så där vidare och trött blir man. Mina gamla åderbråcksben och min höft värkte så när jag kom hem lade jag mig på soffan och orkade inte ens packa upp mina påsar.


 

Det är i alla fall skönt att se att det är ljust på min gård nu till och med i gammelstugan. Som ni ser så är det lite snö men inte så att jag är riktigt förbannad. Jag har fått av det mesta av snön på bilen och köpte ett överdrag i stan så nu ska det väl bli slut på skrapande och sopande åtminstone på framrutan.


Idag har jag inga planer men oj så mycket det finns att göra inomhus men först ut och mata fåglar och dra hem soptunna och hämta post. Sådana vardagliga sysslor som också ska göras. Plocka disk och tvätta kläder. Ja ni vet, sånt som inte blir av när man är borta och ute på roligheter.


Dagens ord: När katten retar hunden hämnas han på tomten. Hoppas det inte är lika med oss människor för då attans blir det nog dåligt med julklappar iår. 

Av Anita - 28 november 2015 10:14

En dag i veckan satt Kinabror och jag och tittade på gamla handlingar och foton. Det var väldigt fascinerande  att se och egentilgen är det en otrolig historia som det skulle bli en hel bok av så det får bli en annan gång som jag ska berätta om det.


 

När månen lyser så starkt kan jag inte sova men vad gör det. Det var precis rätt läge att koka salva. Det var en dålig skörd av ringblommor men det blev några burkar och den luktar kryddigt och gott. Av de röda doftande rosorna blev det en härlig rosa salva med sommardoft.


Att röra salva medsols i fullmånens sken är ingen dålig nattsysselsättning. Sedan satt katten, tomten och jag och kikade ut och det var alldeles ljust ute.

Ett glas mjölk och en tunnbrödstut med messmör så somnade jag framåt morgonsidan.


Torsdag förmiddag ägnade jag ät att göra en julbock.

 

Den blir tjockare och tjockare för varje år precis som många av oss människor.


Har sett på marknader att man gör små granristomtar och det verkade ju enkelt så jag gjorde en sådan bara för skoj skull.

 

Man får ideer när man kommer ut och ser nya grejor faktiskt.

Sedan var det dags att fara iväg och hälsa på fd Grannen och sedan vattengympa och så hade den dagen flugit iväg som det gör nu för tiden. Veckorna bara försvinner fort fort.


Jag hann med att fara till PappersBeda och äta tårta när hon fyllde år också det har jag så när glömt.


Snön har inte riktigt tinat bort hän men nere i Hammarstrand var det alldeles bart.

Som vanligt på fredagar åkte Kinabror och jag ner där för att handla och äta lunch. Vi hämtade upp DansBritt också. En del klagar på att det är smutsigt och fult när snön smält bort men jag tycker tvärt om .


Det var ett sagolikt vackert väder igår. Nypllöjda chökladbruna åkrar. guldockrgult  torrt gräs och när det var klippt helt gröna lysande fält och bergen hade nästan en aning av rosafärg kanske är det den rosa bergkristallen som vägar blänka lite i solen. I mina ögon var allt det vackrare än snö för den är bara vit och grå.


 

På sjön hade isen tinat lite så det låg vatten ovanpå där solen kunde spegla sig i skymningen.


Säg den som får vara glad länge. I morse vaknade jag till ett ihållande äckligt snöväder och nu känns det gruvsamt att ge sig ut på vägarna för den här helgen ska Kinabror och jag ut på nya äventyr.


Dagens ord: Dom som älskar snö har någon annan som som skottar.  

Av Anita - 24 november 2015 14:16

 

Det är inte så många ljusa timmar nu och inte att undra på.Det är trots allt bara en månad kvar till jul. Idag är det lite mildare men det känns som om det ska bli snö.


Eftersom jag ska äta hos Kinabror så tänkte jag åka spark på isen dit med pannlampa för det blir nog kolsvart tills jag kommer hem.


Söndagen var det dags att stöpa ljus något som min kompis IM och jag har gjort nu i flera år. Nyheten är att vi ska försöka göra blockljus också och det har vi inte gjort förut.

 

Hon har med sig hunden Jansson och han är inte rädd för katten han inte utan gick rakt på den och hälsade och så var det lugnt mellan dom. Annat är det med hunden Jack som är rädd för katten. Han och Jansson lekte utomhus ett tag men sedan kom Jansson in och ville ligga i värmen.

 

Att ha varmt i vedspisen är bra för då är det lätt att hålla rätt temperatur ¨på stöpmassan.

Klart att vi fikade lite grann och Kinabror kom in och Gamle A kom en sväng också. Lite soppa till lunch blev det.

 

Att göra blockljus är ju något nytt men IM satt här och gjorde iordning formarna av olika förpackningar. Att få vekarna att sitta mitt i kan ju vara ett knåp. Nyfikna katten Morris måste också vara med och kolla läget.


Smälta ljusstumpar i olika färger fick vi ju göra och sedan tömma i och försöka göra randiga ljus och enfärgade ljus. Dekorera med guldpenna och såna bilder som man kan dekorera ljus med. För att vara första gången blev vi väl rätt nöjda ändå.

 

Det tog oss så gott som hela dagen och sedan kom Kinabror för att äta middag och dagen var slut.

Igår tror jag att jag bara ägnade mig åt att städa efter ljusstöpningen. Det blev ett fali före som vi säger här.


Visst, leka med katten och hunden och mata fåglarna och laga fika och fika och äta med Kinabror . Jag var tvungen att åka till Kälarne och göra räkningar åt fd Grannen annars har han tjatat så jag blivit alldeles galen. Det tog ju någon timme och dagen gick fort som en blixt men skit samma.Jag är pensionär och då har man ju tid sägs det.


Idag har Kinabror och jag suttit och tittat på gamla papper och förvånad oss över vilken stor och fin bondgård det var en gång i tiden. Att man hade 10 barn och lyckades bygga upp allt detta från ingenting. Vi är alltså den fjärde generationen som har bott på den här gården och det känns ganska märkligt och när man läser gamla papper så börjar man mer tänkta på det. Är vi dom sista som kommer att bo här tro. Byn där det till och med fanns skola för alla barn som bodde här. Det är i alla fall inte så länge sedan.


Ja så for vi en sväng på granngården för att handla frö och kattmat och sedan började jag hänga upp ljus på huset så det ska vara klart till första advent. Kinabror har redan letat gran och satt ut utanför så nu är vi snart beredda.

Så kom Gamle A och vi fikade och nu ska jag gå ut och ta fram sparken som sagt.


Dagens ord:Det gäller att utnyttja den lilla stund det är ljust minsann.

Av Anita - 20 november 2015 20:40

Så mycket bättre också så mycket roligare är det att göra saker tillsammans med andra. Det har varit mycket av det de sista veckorna. Det behöver inte vara samma person hela tiden utan man kan göra olika saker med olika människor och djur med för den delen.


Kinabror och jag äter middag tillsammans varje dag.

Hunden Jack och jag går i skogen tillsammans.

Datafia och jag gör köttbullar tillsammans före varje jul och ofta går vi på någon liten promenad och pratar om livets allvar.


 

Ett par av meditationstjejerna kom och hälsade på. Både katten och hunden blev förtjusta och det var trevligt. Meditera med tjejgruppen är ytterligare en sak som ger mycket.


Torsdagen gjorde jag fisksoppa och sedan kom DansBritt. Vi gör en del tillsammans. Plockar svamp, far på dans och så varje år före jul gör vi kransar till dörrarna. I år har vi gjort något nytt. Kransar av mossa istället för lingonris.

 

Även om vi börjar bli gamla så kan vi sitta på golvet och pyssla.

 

Dom blev väl fina.

 


Så idag så bakade PappersBeda och jag tunnbröd. Det har vi gjort i många år och vi har gjort mycket annat också. Vävt plädar och mattor och färgat garn och vandrat i fjällen och till och med varit med i cykeltävling.

 

På söndag är det dags för min gamla jobbarkompis och mig att stöpa ljus och iår ska vi göra blockljus också. Man måste ju variera sig lite.


Så har jag då min bästa kompis AMV och vi har varit tillsammans sedan vi började skolan och det är lättare att säga vad vi inte gjort men en sak är säker. Vi har gått vilse många gånger och vi har varit utomlands och vi har haft väldigt roligt och vi har det fortfarande för nu är vi pensionärer och kan ses mer ofta.


Som ni förstår så behöver man inte ha en person som man umgås med jämt och gör saker tillsammans med. Jag skulle aldrig klara att bara ha en gubbe som jag skulle göra allt tillsammans med. Det skulle tråka ut mig efter ett tag. Ja så många gubbar jag försökt att bo med men misslyckats så lever jag ett roligare och bättre liv nu. Det enda fel är man i vår värld ska man vara två för att klara ekonomin så det går ganska illa med det. 


Hade jag mer pengar kära vänner skulle jag göra mycket mer roliga saker för att göra roliga grejor gör livet lättare.

Att göra saker med olika människor ger en mycket. Alla mina vänner är väldigt olika och det är kanske det som ger så mycket. Alla är bra på olika saker och då lär jag mig nya grejor hela tiden.


Såna här funderingar har jag en sådan här fredagskväll när Kinabror har farit hem till sitt.

Storfiskarn har varit här och druckit kaffe och fått tunnbröd med sig hem och katten Morris har lagt sig att sova. Det är 8 grader kallt ute och jag har precis tvättar ur bakdammet ur håret och ska sjunka ner i soffan ganska trött efter att ha stått och gräddat tunnbröd i värmen i många timmar. 


Dagens ord: Att ha många vänner med olika förmågor lär en mycket av olika slag. 

Av Anita - 17 november 2015 21:43

 

Söndagen var det fint väder för årstiden. AMV och Gubben var hit en sväng och Jack och jag gick i skogen.

 

På kvällen var Datafia , hennes dotter och jag på bio. Det var den där nya filmen "En jäkla jul! Den var väldigt rolig.


Så vaknade jag till en måndag och när jag tittade ut var allt grått, vitt och trist och jag tappade all energi och lust.

 

Katten Morris tyckte detsamma och gick ut på trappan och in igen. Lade sig att sova igen och jag satt mig i soffan och råkade se att det gick en gammal Åsanissefilm på kanal komedi. Jag hade planerat att fara och jobba men sket i alltihop och bara slöade. Det finns inget som kan muntra upp mig som en gammal film.


Kinabror jobbade med att dra hem ved från skogkanten innan det blev för mycket snö. Jag gjorde paltbröd med fläsk. Även den en liten tröst. Skiter i att det inte ska vara nyttigt med fläsk. Inget är ju nyttigt nu för tiden.

 

Enda nytta jag gjorde var att mala nyponen som nu hade torkat. Farmors gamla kaffekvarn går bra till det. Nu har jag ett rejält förråd av nyponpulver och det ska vara bra för lederna så det är bara att äta.

Senare på kvällen kom TuppOla en sväng och idag var det ännu mer snö.

 

Eftersom jag skulle lämna in bilen för reparation idag så var det bara att gå ut och försöka skotta av den jävla vita skiten och bli blöt och inte hitta igen sopen och ge sig iväg. Som vanlig är det mest snö här. När jag kom ner till Hammarstrand var det snöfritt där men halt på sina ställen.


Dagens ord: Det är alltid värst med snön och halkan i början. När det gått någon månad har man slutat vara förbannad och bara rycker på axlarna.  

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

49 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se