Senaste inläggen

Av Anita - Tisdag 11 mars 11:04

 

Blåsten råmar,skriker, kvider. I stormbyarna ruskas hela huset så man tror att taket ska blåsa av. Månens kalla ljus, skarpt och hårt kastar sig in genom fönstret och snurrar runt väggarna i sovrummet som en jäkla diskokula.


Min kropp är likadan, hostan ruskar min ömma kropp och det piper och viner i bröstet.

Blåsten och hostan har plågat mig hela helgen och verkar aldrig ge sig. Jag som trodde att jag började bli frisk och så tilltar det igen.


Lördagen var jag hos Kinabror och låg i hans nya soffa med en filt över mig. Vi såg på melodifestivalen och jag somnade till då och då. Jag brukar alltid gissa fel vem som ska vinna men för en gång skull gissade jag rätt.

och....utanför dånade vinden förstås.


Söndagen satt Kinabror och Dansbritt och såg på skidskytte Jag låg i soffan och hostade och läste. Jag kom på att hos mig saknas nog en gen som finns hos dom flesta. Idrotts och vinnargenen.

Båda två satt där och hoppade och hejade på någon svensk och för mig är det totalt det samma vem som vinner. Spelar inte den minsta roll vem som vinner och från vilket land.

Ingen koll har jag heller. Kalla. Stenmark och Björn Borg är dom enda jag känner till.


DansBritt, Kinabror och jag är ju vana utemänniskor och eldare. Vi for bort till Kinabrors hus för att göra den första utegrillningen för i år. Vi börjde göra en brasa för att grilla korv. Det blåste så hårt att elden blåste ut gång på gång så vi fick ge oss och gå in och steka korven i stekpannan. Jäkla blåst. 


Känner jag jag börjar få hål i en tand. Utgifter!

Tid för ögonundersökning. Utgifter!

Sotarn ska komma och göra besiktning av muren. 10 minuter och säkert närmare 1000 kr i Utgifter!

Köpte en 20 kg säck med fågelfrö men det är väl den sista för den här vintern och det går inte att sluta mata när man börjat. Utgifter!

I morse såg jag att ekorren gnagt hål på säcken som jag glömt framme på bron. Där satt dom och fullkomligt slukade i sig frön och fröna rann som en flod ut över golvet på farstukvisten.


Ingenting blir gjort inte något av allt jag planerat.

Nu får man gräva djupt för att hitta något positivt.


Här blommar minsann inga tussilago, inte ens en liten videkiss, i skogen ligger träden som plockepinn.

Ser ut som om det är blankis på sjön men hur ska man kunna vara på sjön i blåsten.


Nej nu mina vänner ska vi vara positiva för så har positivitetskonsulterna sagt. Det hade kunnat vara värre.


Dagens ord: Den värsta storm bedarrar till slut och kanske kommer en bra dag innan nästa storm brakar in. 

ANNONS
Av Anita - Lördag 8 mars 09:05

Jo men visst. Jag tillhör dom som har trasiga skog. Mina vinterstövlar har spruckit  och det är ett par månader vinter kvar. Nu skrev jag fel men rätt ändå. Skor ska det vara men min skog är trasig också och full med nerfallna träd och rotvältor, så både skog och skor är trasig just nu.


Vissa har garderoberna fulla med lyxskor som dom inte ens kan ha på fötterna. Dom bara tittar på dom.

Olika falla livets lotter minsann.


Men skit i det nu, det finns klister och silvertape.

I torsdags morse for Skatan söderöver. DansBritt och jag låg kvar i sängarna ganska länge och pratade och latade oss men så for hon också och det blev tomt och tyst.


Så ringde Datafia och ville att jag skulle komma och fika så jag for iväg mot byn. När jag skulle åka hem gick inte bilen.Storfiskar satte på batteriladdare och brorsan hämtade mig och vi for till honom för att äta pytt.


Medan vi satt där kom AMV och gubben och hälsade på så det blev rätt sent innan vi åkte för att se om bilen gick att starta. Det visade sig att det blivit korsslutning i batteriet.


Lessen blir jag för nu är det på fisens mosse med ekonomin. 5000 kr för bilrep redan innan, 700 kr för medicin och så nu batteri som väl kommer att kosta runt 1000 kr.


Om man nu ska säga något positivt så är det att Kinabror hade ett batteri till sin båtmotor som jag får låna tills vi ska till stan


Tänk så skönt det är att han finns i närheten. Trygghet är ordet.


 

Nu börjar fröpåsarna dyka upp i affärerna och locka med sina färggranna bilder. Jag ska odla massor med ringblommor för planen är att göra ringblomsalva till sommaren.


Annars går det dåligt med inomhusblommorna. Bara en av kaktusarna blommar och den här tiden brukar det vara massor med blommor. Inte ens orkideerna har börjat blomma. Jag vet inte vad det är för fel, kanske att det inte varit någon sol på evigheter.


Inatt har det stormat så man inte kunnat sova och nu faller snön utanför och träden vaggar i vinden så man bara väntar på att fler ska ramla ner.

I flera dagar har skogsmaskinerna brummat utanför dag och natt för att ta reda på det som föll i förra stormen.


Sitter här och gruvar mig för att gå ut och mata fåglarna men dom knackar på fönstret så det är väl bara att ta på sig och försöka ta sig ut.


Kvinnodag är det väl idag men för mig gör det knappast någon skillnad. För mig innebär det att vara kvinna att jag som så många andra kvinnor har mycket mindre pengar att röra oss med men skit samma.


Jag klarar mig dag för dag på något förunderligt vis. När man ser på lyxfällan där alla har mångfalts mer pengar att röra sig med och inte klarar sig ändå får man väl vara glad att man kan leva på så lite som jag har.


 

Tittar på den fina tavlan Skatan målat av mig där jag nästan växer ihop med jorden och blommorna och skogen. Om någon månad kan jag kanske ligga och lukta på skogsviolerna. Förhoppningsvis i alla fall.


Efter stormarna är skogen full med rotvältor. Dom är som farliga fällor som när som helst kan slå ihop.


Dagens ord får därör bli: Gå inte för nära rotvältorna för då vet man aldrig vad som kan ske.

ANNONS
Av Anita - Torsdag 6 mars 13:15

Hur klatrigt är det inte att skriva blogg när man gjort uppehåll en hel vecka. Kan det bero på att minnet börjar svikat tro.? Det kan väl aldrig vara åldern? Livet är fullt med frågor ska gudarna veta.


Inte har jag haft tid att skriva för det har varit fullt ös hela veckan. Vilken tur att jag börjar känna mig friskare.

Nu får vi ta det lite sammanfattningsvis om ni inte ska bli grönless att läsa.


Det har varit Gråväder hela veckan.

Lördag eftermiddag kom min bloggvän Skatan åkande från Nyköping. Den kvällen pratade vi mest för oj vad mycket vi hade opratat.


 

Halv 8 på söndagsmorgonen dök Snälle S upp med smörgåstårta. Vasaloppet på gång. Det är en tratition som han och jag haft många år. Vi äter, fikar och ser på Vasloppet, den enda sport jag någonsin ser på. I år fick han då sällskap av två fruntimmer och det tror jag inte att han hade så mycket emot.


Broder B och Kinabror kom och sedan åkte Broder B flyg ner till Skåne igen och hans ledighet var slut.


Måndagen åkte Skatan och jag ner till Hammarstrand och handlade lite och sedan tog vi en sparktur ner till Kinabror.

 

Eva hade inte åkt spark sedan hon var barn men det gick så bra så och nerför backen till Kinabror flög det med en väldig fart.


Hem och vilade i sofforna för vila måste man också göra. Till middag stekte jag abborrfileer. Dubbla med smör och kräftstjärtan emellan och panerade med panko. Kall sås med örter till och potatis. Festmat.


Tisdagen var dagen då jag skulle till läkare för besiktning. Mådde rätt bra med tanke på hur jag känt mig men jag fick ta nya prover, bla prov på om jag var immun mot sorkpest som tydligen finns runt omkring och som jag haft för 6 år sedan men vad vet man. Jag drabbas ju av alla pester som finns tydligen. 


Sedan åkte Skatan, Kinabror och jag ner till Håsjögården på sopplunch.

Laxsoppa, hembakat bröd, pajer, hemgjorda semlor och kaffe, inte illa en vanlig tisdag. Föresten ingen vanlig tisdag fetisdag var det ju.

Där var det över 30 personer och om man ser till att vi är ca 100 personer i området och att det var mitt på dagen så var det rätt bra tycker jag.

Ingen kan säga annat än att vi som är kvar försöker göra så gott vi kan för att ha det trevligt i all enkelhet.


Onsdagen åkte jag till Hammarstrand för att jobba och Skatan for till DansBritt för att få massage.

  t Efteråt åkte vi alla tre till Hammarstrands hotell för att äta lunch. Det var då DansBritt sa det.

Ni ser precis ut som LADY och LUFSEN

Skatan är ju en parant dam med matchande örhängen, skor och handväska medan jag är lurvig, hårig i slitna kläder och trasig skor och utan makeup.

Ett omaka par som trivs väldigt bra ihop i alla fall. Det är hur lika man är inuti som gör att man trivs tillsammans inte utsidan. Jag blir aldrig någon dam och har aldrig varit.


Hem och vila en stund och så kom DansBritt och Kinabror och vi alla drog iväg till Kälarne för att uppleva nya äventyr.


I Kälarne finns det en väldigt aktiv jazzklubb som lyckas få hit massor med bra musiker. Nu är jag inte så förtjust i sån musik men måste ändå erkänna att dom var väldigt proffsiga musiker med mycket spelglädje. Tydligen hade dom vunnit många priser och på lördag ska dom vara med i "go kväll".

 

Dom var från Danmark.

Det var trevligt att sitta med goda vänner på hotellet en kväll mitt i veckan en gråmulen dag.

DansBritt låg över och innan hon och jag steg upp gav sig Skatan iväg söderöver mot nya mål.


Frukost med Kinabror och DansBritt och sedan åkte även dom iväg men efter en stund så kom nygrannen K och fikade och berättade om en igenfrusen trumma och lite annat smått och gott.


När jag skrivit klart ska jag gå ut för man måste väl få lite luft och nu ringde DataFia och ville att jag skulle komma.


Dagens ord: Låt inte vägarna till vännerna växa igen för då kan det vara svårt att hitta dit igen. 

  

Av Anita - Fredag 28 feb 10:00

Gullig kille, runor och norrsken. Vad mer kan man begära av en BRA dag.

Faktiskt kände jag mig lite bättre igår kanske för att jag fått sova på natten.


Vaknade till att det snöade. Efter ett tag morrade det utanför och brorsorna kom, den ena på fyrhjuling och den andre på snöskoter. Lille gullige Liam var med. Tänk så fort ungar växer. För varje gång jag ser honom så blir han så stor. Nu hade han klippt sig och såg ut som en riktigt liten tuffing. gullplutten. Nu får man väl snart skämmas om man kallar honom så.

 

Vi sitter vid köksbordet och fikar. Utanför sitter ekorren och glor på oss och Broder B får ta ett kort med mobilen och skicka till Liams mamma så hon får se.


Liam åker lite kälke och vilar på soffan som en annan liten Kronblom

 


Mitt på dagen var det dags för mig att sopa av bilen och åka iväg till jobbet för att svinga sopborsten ett tag.

Handlade lite mat och sedan gick jag till DansBritt och hon bjöd på semla och vi satt och pratade i väntan på att kursen skulle börja.


Kursen, ja den gör en alltid på lite bättre humör. Nu lärde vi oss om runor och hamnade i den fornnordiska mytologin.

 

Så småningom åkte jag hem i mörkret. Snöandet hade upphört och stjärnorna lyste starkt och klart. Plötsligt började norrsknet spraka i grön. vitt och blått. Första gången jag sett norrsken iår. Detta mystiska fenomen som är nästan lite magiskt. Efter en magisk kurs kändes det lite extra magiskt.


När jag kom hem försökte jag ta kort på det men man får nog ha en bättre kamera för det blev bara ett ljus som man inte alls kan se vad det är.

 

Bröderna och lille Liam hade nog haft en mysig kväll och suttit ute i eldens sken och grillat korv. För en liten kille måste det vara roligt att få fiska, åka snöskoter och grilla korv och vara med storpojkan och spela kort. Man minns väl själv sin barndom. Nu är det väl mest grejor och dataspel och tv som gäller. Det här är ju något helt annat. Att sitta vid en öppen eld medan norrskenet sprakar och stjärnorna lyser är på sitt vis ett äventyr.


Idag skiner solen och det är nollgradigt och inte en vindpust.

Eftersom min bloggvän Skatan kommer imorgon borde jag städa men jag går ut istället. Känner jag henne rätt så letar hon inte efter dammtussar.

Jag behöver SOL massor med sol om jag ska bli människa igen.



Ikväll är det "Lets dance" och det är väl så nära dans jag kommer den här vintern tyvärr.

Det känns som om den här helgen ska bli trevlig. Många saker på gång och Skatan och jag ska ha trevligt.


Dagens ord: Vissa dagar känner man att "Livet är lätt att leva" faktiskt. En sådan dag tror jag att det blir idag. 

Av Anita - Onsdag 26 feb 10:10

 

Så plötsligt blir det plusgrader och gården och Fisksjövägen förvandlas till spårig snösmet och bilen fastnar nästan i dyngan när jag skulle iväg.


Det är inte utan att jag tycker synd om Kinabror och Broder B och SnickarMagnus som åker ända från Skåne för att fiska och åka snöskoter.


Söndagen blev i alla fall en trevlig dag. Borta hos Kinabror blev det mer och mer människor under dagen. AMV med gubbe och två kompisar kom och broder O och DataFias gubbe och Storfiskarn kom. Det var nästan så kaffekopparna tog slut.


På kvällen var vi till Datafia och åt lax. Skönt att slippa laga mat och det var jättegott.

På natten sov jag väldigt dåligt för det hade tagit i att blåsa och det lät som någonting stod och slog. Jag var tvungen att  gå ner och se så det inte var dörren. Det var kolmörkt ute så jag kunde inte se vad det var och låg och lyssnade på det och på min envisa hosta som inte vill ge sig.


Klart jag var trött på måndagen. Tog en sparktur i alla fall bort till Kinabror för att titta på hans nya soffa. 

Killarna hade tagit sig ut på sjön i alla fall och försökte pimpla med dåligt resultat.


På kvällen åkte hela gänget till Hammarstrands hotell och åt fläskfile med råstekt potatis och sås, ingen dålig mat en måndagkväll. Skönt att slippa laga mat när man känner sig klen.


 

Igår var det soligt och lite kallare. Det var på 0-an i alla fall. Jag klev upp tidigt för att föra på provtagnine. Det är dags för den årliga besiktningen nästa vecka och det känns som alltid gruvsamt.


Sedan åkte jag till Hammarstrand. Det har blivit poppis med stickning igen och ett helt gäng med tanter stickade nere i en källare. Inga vanliga raggsockar utan mer avanserade saker minsann.

Dom var intresserade av att växtfärga så det var det jag skulle berätta lite om.

Det blev bestämt att 7 stycker skulle prova på det i juni månad.

Vi får se hur det blir. Det var flera år sedan jag växtfärgade sist men det ska väl bli bra hoppas jag.


 

Hemma igen och killarna var ute på sjön. Jag tänkte gå ut till dom men det var så mycket vatten på isen så jag satt mig vid strandstugan och lapade sol istället.


Det börjar vara en liten glimt av vår. Gröngölingen och spillkråkan har börjat föra ett förfärligt liv. Inte nog med att dom överröstar varandra. Dom knackar frenetiskt på plåthuvarna till telefonstolparna.

En del av stigen till badstrandsrundan är snöfri och banne mig känns det lite dofta av jord och gamla barr.

Alen har stora hängen och det är svårt att tänka sig att det är 2 månader kvar av vintern.


Synd bara att jag är i så dålig form. Min snälla vän Ninne skickade mig någon sorts drakte som skulle sätta fart på livsandarna. Får väl hoppas på det då.


Jag kämpar fortfarande med min vägföreningbokföring. Tror snart jagg jag måste be PappersBeda om hjälp. Det är ju bara så att ibland klarar man sig inte själv men gudarna ska veta att jag verkligen försöker.


Nu när solen äntligen kommer fram ser jag hur dammigt och skitigt jag har det inne men det struntar jag i.


Kinabror ringde och undrade om jag skulle komma och spela kort. Hela gänget var där för att ha det trevligt men jag känner mig så trött och eländig så jag orkade inte resa mig ur soffan och ge mig iväg.


Dagens ord: Solen är till för att njutas inte för att ge en dåligt samvete.

Av Anita - Söndag 23 feb 08:12

 

I kanten av granskogen ligger en liten grön äng, en liten röd ladugård och ett litet rött hus med vita knutar.

På vägen in till det lilla huset finna en björkallé med ljusa gröna blad.


I huset bodde en vanlig liten tant men det var bara som hon såg ut för hon var inte alls vanlig. Den lilla tanten hade en gåva som långt ifrån alla har.

Hon såg både tomtar och vättar och kunde prata med dom.

Det var ett tomtepar och deras två barn, en pojke och en flicka som bodde hos henne.


När tanten åkte bort bad hon dom vakta huset. Ibland hände det att dom hoppade in i bilen och ville åka med.

Speciellt den lilla tomtepojken var busig. Han åkte ruschkana på broräcket och klättrade på taket.


Tiden gick och tanten orkade inte med allt som skulle göras. Det där att skotta snö, bära ved och klippa gräs.Till slut insåg hon att hon måste flytta till en lägenhet och sälja sitt lilla hus.


Det lilla huset blev en sommarstuga för andra människor. Det sattes luckor för fönstren och björkarna klipptes till oigenkännlighet och på ängen lades stenar. All trivsel var borta för den lilla tomtefamiljen.


Vart skulle man ta vägen? Tomtar och vättar tycker om att vara i närheten av människor och djur men inte i stora samhällen.

Klart att tomtar inte har mobiltelefoner men det behövs inte för dom har i alla tider kört med tankeöverföring, ett behändigt sätt att kommunicera med andra.


Niklas Storefar fick ett SOS.meddelande Hjälp, vart ska vi ta vägen?

Visserligen fanns det redan många i tomtekollektivet i gula huset men vad då 4 till spelar väl ingen roll.


En fin höstdag gav sig Nicklas Storefar och Skogsnuvan iväg för att hämta den lilla tomtefamiljen.

Sedan vandrade dom över stock och sten, över berg och genom skogar för att komma fram till sjön och sitt nya hem. Från ingenstans dök en katt upp och gjorde sällskap.


I det gula huset i skogen vid sjön där kvinnan med långa håret bor märktes det att något hänt.. Det liksom tisslade och tasslade och rörde sig under stolar och bord mer än vanligt. Då och då försvann det saker och så dök dom upp igen. En dag låg henns små lyckostenar lagda till ett hjärta på bordet.


Kanske en dag kan kvinnan med det långa håret också se tomtar och kunna prata med dom. Hon känner att dom trivs i ala fall på sitt nya boställe och det är ju huvudsaken.


Dagens ord: Det finns mycket mellan himmel och jord som vi människor inte kan förklara och förstå och egentligen är det nog inte meningen heller. 

Av Anita - Torsdag 20 feb 09:40

 

En ny läsare av min blogg undrade varför jag inte tog skidorna när jag skulle förflytta mig på snön.

Det väckte obehagliga minnen till liv.


Visst, jag hade skidor eller snarare brädlappar när jag var liten. Inget spann och inget spår under och så gott som utan brätte. Dessutom bindningar som lossade hela tiden.


Så var det elastabyxor med hälla under foten. Kalla var dom och vi ska inte prata om dom stenhårda pjäxorna. Raggsockarna som blev blöta av snön.


Varje dag lika på vintern, oavsett väder skulle vi ut i skidspåret och magistern for sist och jagade på.

Dm högt med klabb under skidorna och när man skulle skrapa av ramlade man och blev ännu blötare och kallare.


Så de förfärliga skidtvälingarna som man skulle ha stup i ett. Där kom jag alltid sist till och med i 6-an åkte dom i 1-an om mig och jag kom alltid så sent att dom andra gått in och druckit choklad.


Eftermiddagarna i skolan satt man då med blöta raggsockar och fuktiga elastabyxor och frös.


Jag minns att jag hade en grön anorak och en mössa man knäppte under hakan för det var modernt då.

Till slut var då skolan slut och med den skidåkningen.


Många år senare i februari om jag minns rätt var jag helt ur slag efter en långvarig förkylning och tänkte att jag måste träna upp mig så skidor åkte fram och jag drog iväg på skakiga ben.

Den turen gav mig lunginflammation och hjärtmuskelinflammation och jag blev inte människa på ett helt år.

När jag ser skidåkning på tv mår jag rent fysiskt illa.


Så i 40-årsåldern började Pappersbeda och jag åka slalom. I barnbacken till en början och oj vad jag ramlade men till slut gick det riktigt bra och var roligt. Det var något helt annorlunda nästan som att dansa.

Nu har jag inte åkt på länge och det är nog säkrast att låta bli och hålla sig till sparken.


Man ser hur saker som hänt när man var barn påverkar en hela livet men det hade kunnat vara värre. Jag har inget minne av att jag blev retad av de andra barnen för att jag var så dålig. Det var mest magistern som var en plåga och en pina.

Min pappa och min kinabror var några hejare på skidåkning så inte vet jag varför jag var så värdelös.


Minns inte men troligen fick jag dåligt betyg i gymnastik men jag var vig och kunde både hjula och slå volter så det kanske kompenserade lite.


Jag har aldrig haft något behov av att vinna och tävlingar förstår jag mig inte på så för mig är det totalt betydelselöst vem som vinner. Nu pratas det bara om vinter.OS men mig kvittar det lika.


Dagens ord: Vad spelar det för roll om man blir först och bäst? 

Av Anita - Tisdag 18 feb 09:51

 

Nog har vi alla varit med om att precis när man tänker på någon ringer den personen precis då. I lördags blev det dubbelt.


Det var så att jag började känna att jag var tvungen att ta mig till Kinabrors hus för att ta bort adventsstakar och kolla musfällorna men det är ju oplogat och hela backen ner till honom skulle jag vara tvungen att pulsa i djupsnö och med den dåliga kraft jag har nu så kändes det oövervinnerligt.


"Tänk om Storfiskarn skulle vara ute och köra med snöskotern då kunde han kanske köra upp ett spår på sjön som jag kunde gå på" tänkte jag och visps så hörde jag en skoter komma utanför. Klart det var han och klart att han körde upp ett spår till mig.


På natten innan vaknade jag av att jag var hungrig och längtade efter kött, pommes frittes och bernesås så jag hade en fläskfile på gång. Ett tydligt tecken på att jag börjar bli frisk. Storfiskarn och jag började äta och så for tanken för mig. "Vet din mamma att du är här, hon är nog orolig när du är ute och kör i skogen". Han hade glömt mobilen hemma och vi ringde och då hade hon precis ringt och ringt och ringt och var naturligtvis orolig. Tankeöverföring igen.


Vi såg på en film och fikade och hade en trevlig eftermiddag. Fram på kvällen kom Datafia och gubben och så var lördagen över.


Söndagen gick jag iväg till Kinabrors hus och fixade det som skulle fixas. Det tog på krafterna att gå så sedan vilade jag i soffan länge länge.

DataFia fyllde år och jag for dit och fick smaka en härlig hembakad tårta men massor av jordgubbar som smakade sommar.

På kvällen bokcirkel.


Igår sken solen och det blåste inte ens. Droppade från taket och kändes faktiskt lite våraktigt.

Jag åkte ner till Hammarstrand för att jobba en stund. Där nere låg dimman tjock som gröt.

När jag kom hem tog jag sparken och åkte en rejäl tur. Det var jättebra sparkföre och sparken gled nästan av sig själv. I en extra solig glänta stannade jag och satt mig och solade och åt en apelsin.


Jag fick reda på att Kinabror och broder B kommer till helgen. Kul att något händer och så står det inte på innan Skatan kommer och hälsar på.

Det har varit ledsamma veckor nu och jag börjar bli rätt så less och så den envetna hostan som aldrig ger sig.


Idag är det mulet och grått igen och snöflingor dansar utanför.

Fick inbjudan till klassträff till sommaren och det är 50 år sedan vi gick ut 9-an. Det är inte klokt så gammal man är. Hur gick det till? Helt ofattbart och jag gillar det inte. All energi och all skönhet vart tog den vägen? Usch här sitter man som en gammal kärring och tittar på småfåglarna och dricker kaffe och jag inser att det är precis som det är.


Jag är en gammal kärring och jag undrar hur lång tid det tar innan jag vänjer mig och accepterar att det är så.

Accepterar att jag inte längre orkar sno runt som en vessla hela dagarna.


Dagens ord: Det måste vara något fel när det är finare att vara en gammal möbel än en gammal människa. 

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

46 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< September 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se