Senaste inläggen

Av Anita - 14 november 2014 10:31

 

Det har gått några dagar av grått, grått, grått. Det känns som om det aldrig riktigt ljusnar innan det mörknar igen.

Man blir liksom lite förstenad, åtminstone jag.


Nåja, i tisdags sken solen en stund. Dansbritt kom och vi for bort till Kinabror för att äta upp resterna av hans födelsedagstårta. Så kom Gamle A dit och vi blev sittande någon timme och pratade och lekde med lille Jack.


Så går dagarna och jag har känt  mig lite låg.

Kameran fungerar dåligt och bara ibland men just nu finns inte mycket att fota.

Mobiltelefonen funkar dåligt.

Min skrivare är trasig.

Kortslutnng på sladden till motorvärmaren så propparna har gått stup i ett.

Ont i ena höften förmodligen för att man får gå och spänna sig på isen där det fläckvist är halt.


Tro inte att jag gnäller. Vi äter hos varandra brorsan och jag och varje dag kan jag leka med lille Jack.

Igår kväll åkte vi till Kälarne för att lyssna på Mickes Combo. Tyvärr var det väldigt lite folk,ca 20 personer bara.


Ibland måste man fara iväg lite. Vi kan ju inte bara sitta här på skogen för då blir man till slut en konstig ensling.


Såg på facebook en film som jag sedan fick reda på att det var skådespelare. Det var en kille som bråkade med en tjej och slog henne. Nästan 50 personer åkte i hissen i omgånger och ingen ingrep utan man låtsades inte se. Killen som bråkade var en liten ynklig ung en som man inte kunde vara rädd för egentligen. Vad är det för fel på folk?

Var filmen inspelad i Storstaden? Inget jäklar anamma alls. Feghet. Jag skulle blivit fullständigt rasande om jag åkt med och skulle han kommit undan med det där om jag så skulle rivit öronen av fanskapet. Vad är det för fel med folk? Skäms!


Nåja. vad ska jag hitta på att berätta. Lite snö ligger kvar och hela sjön är frusen. Ekorrarna är fyra stycken nu och till och med en och annan domherre har sökt sig hit. Annars är det massor med talgoxar, blåmes, nötväcka och tetor. Dessutom de kaxiga nötskrikorna som vi kallar för pärskrikor.


I fönstret blommar min novermberkaktus fint och de sista paprikorna mognar fint i fönstret. Undrar om paprikaplantan klarar en vinter till inomhus.

 

Jag kan faktiskt sitta här i soffan och glo på gamla Åsanissefilmer men det är lätt att slöa till  och skjuta allt jobb framför sig. Förstår faktiskt de arbetslösa ungdomarna som totalt slöar till. Dom har ju också en del föräldrar som gör allt som behöver göras. 'Tur att man inte har det utan förr eller senare måste göra allt själv.


Undrar om det  är så att vi människor är lata av naturen och det är kanske tur för annars befann vi väl oss på stenåldersnivå för alla uppfinningar har ju gjort för vi ska slippa slita och nu har det blivit så att vi får göra uppfinningar för att slita, som gymmen vimlar av. Jo minsann det är en underlig värld.


Nåja nu får jag väl ta och rycka upp mig och göra lite nytta. Vad du undrar du. Diska, bära in ved, tvätta lite kläder och kanske städa lite grann och vattna alla blommor men först ska vi fara till Hammarstrand och handla mat.


Dagens ord: Bakom molen finns solen fast det ibland kan vara svårt att tro. 

ANNONS
Av Anita - 11 november 2014 09:42

Ja, inför det valet står man ju för jämnan. Idag skiner solen lite grann och det är plusgrader och mycket av snöhelvetet har smält bort. Då borde man putsa fönster! Jo men visst men vill jag det? Nej, jag vill gå i skogen och passa på att plocka lingonris till mina kransar och njuta av solstrålarna.

 

Valet är naturligtvis enkelt men nu ska vi inte prata om det utan om vad som varit sedan jag skrev sist.


Det blev söndag och Datafia och jag for iväg till stan för att gå på alternativ hälsomässa. Vi hämtade Sofipropp i stan och en kompis till Datafia och så gick vi på mässa. En av mina fd jobbarkompisar var där och hade massage och joga och lite annat. Annars blev det inte mycket handlande där. Köpte en fin ask till mina spåkort. Jag är lite förtjust i askar faktiskt. Träffade min gamla skolkamrat A och överlämnade en lampa som hon skulle ha. Träffade en skolkamrat till som var där.Så kul att träffa människor och komma ut på något annat lite då och då.


Vi åkte och åt och for iväg hem. Det var blött, regnade och halt precis lika jävligt som det brukar vara i början av vintern men vi kom helskinnade hem i alla fall.


Fick ett telefonsamtal från en bakant som hade ett paket till mig och en hälsning. Tänk så det kan bli. Jag skriver om att jag inte längre har någon som stickar sockar till mig och så händer det.

 

Först kommer det ett par färgranna sockar från en vän och sedan igår fick jag ett par rosa tjocka härliga sockar av en av bloggkompisarna. Hon har på sin blogg sagt att hon alltid får fötterna olika stora och så var det med dom här också och glad är jag för jag har ju faktiskt en fot som är större än den andra, kanske den jag stampat takten med för mycket genom åren. Tack snälla Barbro. Ska tänka varma tankar varje gång jag drar på mig dom och slipper frysa om fötterna på mina kalla golv.


Träffade moster på byn och följde med henne på tygaffären för hon skulle köpa gardiner och lite av varje. Vi gick och åt lunch tillsammans och rätt vad det var så var det eftermiddag och nästan hela dagen hade gått. Slängde lite flaskor i flaskinsamlingen och handlade lite mat.


Kinabror fyllde år och dök upp för att äta middag hos mig. Sedan åkte vi bort till honom för det var läge för lite födelsedagsfest. Jag hade köpt honom en elvisp för någon sådan ägde han inte fast han har mycket grejor. Tårtan kom fram.


Så kom Tuppola med Sambo och hunden Alice. Hunden Jack blev jätteglad och ville leka med henne men hon tycker bara att han är jobbig och morrar lite lätt åt honom.


Tårta och kaffe och sedan kom Datafias Gubbe och Son och så var dagen slut.

Fd grannen ringer och ringer och ringer, en dag räknade jag till 17 ggr samma dag så vissa dagar drar jag ur telefonen för jag blir så irriterad. Det finns gränser även för mig.


Ja, nu sitter jag och tittar ut genom mina skitiga fönster. Nu när solen skiner syns det väldigt väl men det skiter jag i. Jag tar och klär på mig och går ut för att plocka dekorationer till kransarna och kanske ta lite fina bilder.


Dagens ord: De oväntade precenterna är alltid de trevligaste att få. 

ANNONS
Av Anita - 8 november 2014 20:56

 

Jag gick från Kinabror i mörkret, bara pannlampan kastade ett sken framför mig. Snön kladdade under fötterna och jag frös om händerna.


Då plötsligt kom ett minne flygande.

Cattolica i Italien

 

Han och jag i en öppen sportbil sakta glidande på vägen efter strandpromenaden.  Håret fladdrande i vinden, salt doft från havet. Människor som sakta vandrar efter stranden så här i början av kvällen innan solen gick ner. Hans händer tryggt på ratten.

Den krokiga vägen upp till Gabicce monte. Starkt doftande gula blommer efter vägkanterna. Han stannade och plockade mig en stor doftande bukett.

 

Uteserveringen högt ovanför havet, rödrutiga dukar på borden. För första gång jag åt musslor och krabba och god italiensk glass.


Resan tillbaka ner till staden.

Nattclub inne i en inglasad trädgård med lysande lampor i träden och ett runt dansgolv. Tänk er tjejen från landet i Fisksjön vilken känsla. Dessutom dansade han som en gud och pratade bra engelska. Minns att han jobbade på bank och att vi brevväxlade i flera år..


När jag går här i snön och mörkret och tystnaden med frusna fingrar känns minnet nästan overkligt och så romantiskt och härligt. Så länge sedan och jag har nästan numera glömt hur det kändes att vara lite småkär och att vara kvinna. Nu ska ni inte tro att jag är bitter. Det är ju en tröst att veta att jag faktiskt har upplevt härliga stunder i livet en gång för länge sedan.


Men nu kära vänner är det bara att ruska på sig och återkomma till vardagen och leva så gott man kan. Värma händerna vid vedspisen och komma ihåg att ta tjockare vantar nästa gång man går ut.


 

Idag var det stora köttbullstekardagen. Datafia och jag gör det varje höst. Julköttbullar med kryddpeppar i, älgköttfärs och fläskfärs blandat.


Att göra saker tillsammans går dubbelt så fort och är dubbelt så roligt när man kan sitta och prata när man rullar köttbullar.

Efteråt kom resten av hennes familj och vi åt middag tillsammans. Köttbullar med potatis och gräddsås, pressgurka och tranbärsgele och lingondricka sitter inte illa. Så drack vi kaffe och nu har alla åkt och jag sitter och ser på "Morden i Midsommer" Ute är det mörkt och ruggigt.


Dagens ord:Det sägs att man ska leva i nuet men ibland känns det faktiskt bättre att leva i det som var och aldrig kommer tillbaka.

Av Anita - 5 november 2014 14:49

 

Igår när snön vräkte ner och det var nollgradigt ville jag bara gömma mig och inte titta fram under yllefilten förrän det blev vår. Inte ides jag sopa av bilen heller utan tog på mig pannlampan och gick bort till Kinabror i mörkret för att äta middag.


 

Nåja, det blev inte de tre dm som man hotade med utan bara en men ......8 grader kallt och all snö på bilen var fastrfrusen och bilen som ett stort ispansar.

Motorvärmarsladden i bagaget och sopen likaså. Kupevärmaren nere i uthuset.


Varför i fridens namn sopade jag inte av bilen igår? En tröst i bedrövelsen var ju att Kinabror gjort likadant om nu andras bekymmer gör en annans lättare. Jag vet inte.


I alla fall så kom han och vi fick så småningom upp bagaget och kunde sätta på motorvärmare och kupevärmare och så småningom tinade bilen upp.


Visst är det väl konstigt. Så många vintrar jag har svurit mig igenom borde jag lärt mig

Samma med vinterkläderna och skorna. Dom borde jag tagit fram för jag vet ju men jag lever ju i FÖRNEKELSE och  och  HOPPET om en snöfri vinter.

 

Nåja det är inte bara jämmer och elände idag. Tidigt i morse dök telefonlagarmannen upp. Jag bjöd honom på kaffe och det var en riktigt trevlig man och så fick han till min telefon ganska snabbt. Dessutom var vägen plogad under över alla under. I ett brev fick jag ett par härliga yllesockar av en vän som läst min blogg. Tack för dom kära vän.


Så kom då Kinabror och lille Jack och så tog jag en promenad ner till sjön.

 

I badviken hade isen lagt sig även om det var bara ett tunt tunt lager. Nu ser man varken mossa eller lingonris. Jag hoppas innerligt att snön går bort för Dansbritt och jag ska ju göra kransar och nu kan man ju inte se ett enda lingonris eller andra dekorationer.


 

När jag kom tillbaka hem kom Gamle A. Det var ett tag sedan han var hit och vi fikade och pratade en bra stund.


Så har ytterligare en dag gått i kungariket Fisksjön och nyss ringde Kinabror och talade om att första domherren kommit och det är då attan i mig ett vintertecken så nu är det väl bara att ge upp och gilla läget. Vad har man för val. Inget alls. Ska fixa lite käk och idag tror jag att det blir enkelt, lite falukorv och potatismos.


Dagens ord:Dagens missöden kan bli morgondagens roliga historia.

Av Anita - 4 november 2014 08:54

 

Minns ni vem som sa så? Nicke Lilltroll. Så snart jag ser mossa tänker jag på honom och julaftonsmorgon när han var på radion och hade ömse problem med tomten och annat skrymt. Tänk så förväntansfull man var då fast man fick så lite julklappar jämfört med vad barnen får nu. Kanske ändå att man var mer glad för det man fick, utom för hemstickade sockar förstås. Nu skull jag sätta betydligt mer värde på ett par sockar för nu är det snart dags att börja frysa om fötterna.

 

Jag tycker mycket om mossa och den här tiden syns och känns mossan innan snön kommit och medan gräset blivit guldockrafärgat. Jag tycker om färgerna och för mig blir det som att dra ner en gardin när snön kommer och förstör allt.


Går ner till bastun med en hög av rosa nytvättade badlakan. Ibland den här tiden är luften så speciell. Tystnaden så liksom tung och massiv men efter en stund börjar man urskilja många ljud.

 

Några änder flyger upp. Dom är konstigt nog kvar ännu. Korpen kraxar i skogen. Hunden Gösta på Skekviken skäller några skall. Två svanar ger sig iväg mot Singsjön.


Sanden knastrar under fötterna. Jag stannar och renasr diket vid badstranden. Det porlar och viskar. Borta vid Kinabror hör jag honom stöka med bryggan. En hackspett trummar på en murken telefonstolpe och ekorren skäller på mig från toppen av en gran.


Skymningen kommer fort nu. Bara på en liten stund är det nästan mörkt. Tänk om det kunde bli några fler dagar innan snön kommer. Dagar då man kan ägna sig åt att bara vandra omkring och njuta. Jag förstår inte hur någon kan önska sig snö redan. Den kommer ju att vara i månader efter månader och nog blir man väl innerligt trött på halka och skottningen och blöta som fastnar på kläderna och får vantarna att bli blöta och kalla och fy fan. Bara jag tänker på det så blir jag rent förbhannad.


 

Jag bär in ved. Kokar upp köttsoppan som jag gjorde igår. Känner att kallklimpen har stelnat. Tar fram ett stort härligt kokt älgben till hunden Jack. Nu ska minsann Kinabror, Jack och jag festa på "gammeldagsmat".


När man går badstrandsrundan hinner man tänka en hel del, tänka och känna. Undrar lite om vi glömt att känna. Att vi glömt att lyssna, känna dofter, hur marken känns under oss och att se dom små små tingen som finns överallt omkring oss.


Kanske glömmer vi känslorna och använder oss av förståndet och hjärnan alldeles för mycket.

Vad svamlar jag om föresten? Om jag använt förståndet istället för känslan hade jag kanske valt andra män och andra vägar i mitt liv för inte har känslan alltid lett mig rätt minsann. Tvärt om. Så nu ska jag fara ner till Datafia för vi ska träna joga så nu ska jag sluta surra.


Hör på nyheterna att det kommer att bli ett jäkla väder imorgon med snö och storm och jag som lovat åka till fd grannen. Vi får väl se. Väderlekstjänsten har haft fel förut. Jag håller tummarna för att det kommer regn och inte snö.


Dagens ord: Ni som inte har snö. Gå ut och njut av dofterna och mossan om ni kan.

Av Anita - 2 november 2014 13:29

 

Vad är det som är härligt? Jo, idag när jag kommer ut ligger dimman lite här och där i mjuka vågor över sjön. Fyra svanar flyger över huvudet på mig, milt skrockande. En hund skäller på andra sidan sjön men annars är det lugnt och tyst. Det luktar höst och när jag går tillbaka in i huset slår doften av älgköttsoppa emot mig. Den minner om barndomen då det var en vanlig mat på hösten. Nu är det betydligt mindre vanligt men jag har både ben och grönsaker och kokar i min största kittel.

 

Nu går jag dagarna i förväg. Tänk att det ska vara så svårt att hålla ordning på dagarna nu för tiden. 1 november slår novemberkaktusen ut precis som på beställning kan jag börja med att säga.


Fredagen kom AMV hit och Kinabror. hon och jag åkte iväg till Hammarstrand för att äta på hotellet som vi gör på fredagarna. Där träffade vi DansBritt och en kompis till henne så vi åt tillsammans. Det är riktigt trevligt. Vi som bor på skogen (alltså brorsan och jag) behöver komma ut och se lite folk.


Så åkte vi upp och satt ljus på mammas grav och sedan vidare tillbaka till Håsjö och tände ljus på de andra gravarna.

Så blev det kväll och DansBritt kom.

 

Vi tände ljus och satt oss i vardagsrummet och gjorde en liten cermoni.

 

Vi tände ett svart ljus för dom som inte längre är med oss, ett orange ljus för dom vi har med oss just nu och ett vitt ljus för närmaste året. En lugn och fin kväll med tid och ro för eftertanke och känsla för dom vi inte längre har hos oss.


Lördagen regnade och blåste det och det var ett riktigt skitväder som gjort för att hålla på inomhus.

DataFia kom och min gamla arbetskamrat.


Vi eldade i vedspisen. Vi åt fisksoppa på abborrar och räkor och med lite vitlöksbröd till. Sedan satt jobbarkompisen och jag igång med vår tradition som vi haft några år nu.

 

Vi stöpte ljus och ganska många också. Inte blir det billigare än att köpa nya ljus. Vi gör det bara för att vi tycker att det är kul. för kul är det.

 

Blå ljus är rätt snyggt så det gjorde vi många av. Tillverkningen tog hela dagen så gott som. 

 

Klart vi gjorde röda också och dessutom hann vi göra lite styvmorsviolsalva. Inte utan att man känner sig som en liten häxa när man står här och rör och grejar i grytor.


Stearingryta. Salvgryta och nu idag en jättestor Soppgryta. Jag gillar det. 

 

Klart att man måste ut lite grann när det är så här fint väder. Lille Jack och jag tog en promenad bort till badstranden. Tror att det är hans favoritplats att få springa i sanden och i vattenbrynet. Han ser så glad och lycklig ut så det är en ren fröjd att se honom.

 

Nu mörknar det fort på eftermiddagen. Utanför sitter det två ekorrar och glor in genom fönstret och snart kommer det nog någon som vill ha kaffe, det känner jag på mig.

Idag blir det middag hos Kinabror. Soppan ska vara till imorgon för den blir bättre av att stå till sig lite. Dessutom har jag inte alla ingredienser till kallklimpen som ska vara till.


Dagens ord: Hösten är härlig så länge inte snön kommer och förstör.  

Av Anita - 31 oktober 2014 08:51

Att åka bort gör jag alldeles för sällan men den här veckan blev det av. Sonen skulle åka tillbaka till Helsingborg så då måste han till Sundsvall för att flyga. Då var det lämpligt att äntligen komma mig iväg till faster.

 


Det är alltid lika glädjefullt att hälsa på henne. Vi pratade länge första natten som vi alltid gör. Hennes säng är så skön och jag har sovit gott. Inga fjädrar som sticker en i ändan som jag har det i min gamla säng.

Tisdagen sken solen och det var 16 grader varmt. Man trodde att man alldeles läst fel på termometern, rena sommarvärmen.


Gulliga kusinen C kom och Broder B:s fru och lille gullige Liam så vi satt länge och pratade och sällskapade.

 

Frampå kvällskvisten var det dags att duka fram älgsteken och såsen och lingonen och gurkan och lingondrickan. Min andra kusin kom också in på¨mat.

 

Faster kokade potatis.

Onsdag var det samma fina väder och på eftermiddagen drog jag hemöver efter en strålande vacker indalsälven. Jag spelade Svenne Rubins och solen sken och ingen trafik att tala om så det var en fin och glad resa. Tyvärr hade batteriet tagit slut i kameran. Det är väl ganska typiskt. Den fina utsikten skulle jag viljat dela med mig av.


Inte bara det. När jag kom hem åkte jag till Kinabror och upptäckte att jag inte hade telefonen någonstans. Letade som en galning men inte. Ringde till faster för att höra om jag glömt den där men inte. Till slut hittade jag den under dynan på förarsätet i bilen. Tänk vad man blir beroende och speciellt nu när min vanliga telefon är trasig. Lite tomt var det hemma nu när jag vant mig vid att ha Sonen hemma.


Igår kom ekorrarna tillbaka efter att varit i skogen länge. Nu är det två men kanske kommer fler.

Inte bara ekorrarna kom igår. Igår kom min vän S från stan och hade med sig en väninna och dom hade med sig goda pajer och ljuslyktor och annat smått och gott och blev kvar hela eftermiddagen.


Under över alla under. Till slut kom grusbilen och vägskrapan så nu ska väl vägen bli något så när framkomlig igen.

Nu är det grejor på gång. Idag kommer AMV o Gubben och fram¨på kvällen kommer DansBritt. Det är ju en särskild kväll i kväll men det berättar jag om sedan. 

Likaså blir det ljusstöpning imorgon så det kommer att bli en del under helgen.


Nu får man väl ta och plocka fram alla ljuslyktor till kyrkogårdarna. Vi får väl ta det när vi far och handlar idag, jag och Kinabror.


Vid fågelbordet sitter ekorrarna och mumsar. Tyvärr funker inte min kamera ännu men tids nog så är väl batteriet laddat.


Dagens ord: Att ha goda vänner att umgås med är trots allt viktigare än all världens rikedom men.......inte skulle det göra ont att ha en miljon också.

Av Anita - 27 oktober 2014 14:09

Nu måste man passa på. Solen skiner och ingen älgjakt igång. 

Sedan jag varit på jobbet en sväng kom jag hem och bestämde mig kvickt. Nu ska det plockas tranbär och göras gele som är så gott till älgsteken.


 

Nog kan man gråta blod när man ska köra på den här vägen men gå går ju bra.

På tal om gå.

Många människor går i skogen och många förstår inte njutningen. Man går fort för att få motion och man har hörlurar så man inte ska höra vad som händer runt en. Många springer så svetten lackar.

 

Jag strosar. På myren där växer tranbären och jag lyckades plocka ihop en halv liter och lite har jag kvar i frysen så jag är nöjd med det. Lavskrikan kommer fladdrande från en gren och pratar med mig. Jag har alltid med mig lite bröd när jag går i skogen för nästan jämt kommer fåglar och vill sällskapa. På den här myren brukar korpen och lavskrikan hålla till.


När jag gå hem ser jag två järpar som sitter och äter hängen på alen nere vid bäcken. Stannar och står stilla och tittar på dom. Stillsamt är det som gäller om man vill se djuren. Hjärpar är så söta.


Går ner till badstranden en liten tripp och där träffar jag strömstaren som nyfiket kollar på när jag rensar diket så survattnet kan rinna ut. Där finns små insekter som strömstaren gillar att äta.

 

Hem och i björken sitter gröngölingen och hackar.


Mustachen och Sonen sitter i köket och pratar och jag kokar lite kaffe åt oss.


Så är det dags att packa korgen och ge oss iväg, Sonen och jag. Jag hinner koka lite gele av bären och jag känner mig lite som rödluvan som ska till farmor med mat. Nu ska jag då till faster och jag har packat korgen med lite mat härifrån.

 

Det är en färdig älgstek, en bunke med sås jag gjort, lingonsylt och lingondricka och mandelpotatis från Stedesbacken och sist men inte minst pressgurka efter farmors recept. Faster och jag ska göra oss en riktigt god middag imorgon för jag ska ligga över hos henne inatt.


Så nu mina vänner blir det kanske tyst från mig några dagar och ni kan vila er ett tag från mig.


Dagens ord: Att gå långsamt i skogen och dra in de goda dofterna och prata med djuren känns bra mycket bättre än att älga fram som ett tok bara för att få motion.

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

48 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se