Senaste inläggen

Av Anita - Söndag 23 mars 14:24

 

Vaknar en söndagsmorgon i Kinabrors soffa i Helsingborg. Lyssnar till ljuden utanför som är helt annorlunda än hemma i Fisksjön. Här hör jag duvorna kurra, skator och kajor och gråsparvar som låter utanför. En båt tutar på sunden, ett flygplan som far förbi och bussen som bromsar in och en massa andra ljud som jag inte känner till.


Resan ner gick jättebra. Jag åkte bara med och det var fint väder. Tack och lov att jag inte behöver köra för jag skulle ha dött nere i Stockholmstrakten där bilarna körde runt omkring i flera filer.


Så fint att vi fick lunch hos Skatan i Nyköping. Alldeles perfekt att få stanna till på halva vägen.


Nere vid vättern började det bli grönt på åkrarna och vid den gamla borgen sken solen och glittrade det i sjön. Visingsö syntes bra och jag undrar hur hårt det blåser där ute när det blåser som värst. Den ser ganska låg och utsatt för alla vindar minsann. Det är det vackraste stället på hela vägen tycker jag.


Tittade ut i morse och i trädgården utanför blommar det av penseer och påskliljor och på gräsmattorna blommar redan tusensköna  Härligt härligt.

 

Så kom Broder B med fru och hälsade på en stund och sedan åkte vi till Sonen och Caroline och hennes dotter. Det var så roligt att se deras fina lägenhet.

 

Katten Målle ville natrurligtvis ha lite koll på oss. Den andra katten var lite sur och ville inte visa sig i onödan.


En fin dag så vi tog en promenad ner till haven, bara en bit ner. Många människor var ute och gick och det luktade gott från havet. Jag gillar doften av tång och saltvatten.

 

Fina bryggor fanns det och stolar att njuta av solen i. Efter stormen ligger fortfarande tången kvar på stolarna men vad då. Fränt tycker jag.


Så nu är jag alltså här och njuter i fulla drag av det gröna och av blommorna och havet och trevligt sällskap.

Det känns bra att slippa snön, halkan och vardagsbestyren för ett tag och få lite nya inspirerande tankar och se lite annat. Tror dock inte att jag skulle vilja bo i lägenhet. Det skulle nog bli instängt men man ser så mycket roligt och fint och sånt som inspirerar. Trevligt ska det bli.-


Dagens ord: Att se något nytt gör att man ser livet på ett nytt sätt.  

ANNONS
Av Anita - Onsdag 19 mars 12:24

 

Min nya bloggläsare Bamse var lite förundrad över det här med drömfångare och trodde det var något jag hittat på.

Därför ska jag berätta lite om drömfångare.


Det är en uråldrig magisk grej fom kommer från indianerna,hos ojibwastammen i Nordafrika har den sitt ursprung. Den är till för att fånga de onda drömmarna och ta bort dom. Istället kommer de goda som man kan ha nytta av.

Dom kan se ut på många olika vis men naturligtvis gör jag dom på mitt eget sätt och med enbart det som man kan hitta i naturen här runt omkring.

 


Hur det kommer sig att jag började göra sådana vet jag inte. Ibland kommer saker och ting till mig på de förunderligaste sätt.

Naturligtvis använder jag bara saker från naturen.

 

Börjar med att tova en rundel av ull eller ibland av hundhår. Sedan ber jag bävern gnaga pinnar till ramen. Ett nät i mitten fångar dom elaka drömmarna och äter upp dom.


På en liten lapp  beskriver jag lite hur det går till. 


Indianerna tror att drömmarna ger dig vägledning för livet

därför gäller det att fånga de goda drömmarna.

Hunden hår eller fårets ull fångar de onda drömmarna.

Nätet fångar de goda.

Bävern gnager pinnarna till ramen.

En mörk och en ljus fjäder får drömmarna att flyga fritt.

I drömfångaren finns något från dom fyra elementen

Jord, luft, vatten och eld.

Sov gott och ha fina drömmar.


Så många drömfångare har jag gjort i mitt liv, alla speciellt för den person som behöver. Många barn med mardrömmar har slutat drömma hemska drömmar och då är allt bra.

Remmarna är av älghud, ibland finns det detaljer av ben från älgen. Snäckor från stranden och stenar, växtfärgad ull i garnet och naturligtvis fjädrar som jag hittar lite här och där. Träbitar som legat i vatten. Ja allt möjligt som jag känner ska vara med.


Dagens ord: Om dom onda drömmarna försvinner sover man gott om natten.

ANNONS
Av Anita - Tisdag 18 mars 15:01

Så är det. fram och tillbaka och upp och ner. 

Vet att det blir tjatigt med det här surrandet om vädret hela tiden men nog kan man bli brydd. Snöstorm och så plötsligt kommer det en dag som liksom inte passar in.

En dag av hopp om vår.


Söndagen sken solen och det blåste inte så mycket. 

Började med att Datafia och gubben kom och vi for bort till Kinabror för att fika. Datafia och jag satt på en stock på hans strand och kände solen värma i ansiktet. Vi satt där länge och löste livets gåtor medan gubbarna såg på idrott.

 

Vi gick strandstigen hem till mig och bäcken började porla så fint och rinna ut på sjön. Småfåglarna kvittrade och det kändes så härligt. Nu är det vår tänkte vi.


 

Små spår efter djuren var det överallt och frampå eftermiddagen tog jag sparken och åkte bort till Kinabror igen. Krattade lite löv runt hans grillplats.

Han hämtade enris i skogen och rökte fisken han dragit upp innan.

 

Härligt att sitta ute och smaka på vårens första rökta fisk. Vi eldade och grillande lite korv. Härlig dag i solen.

Tänk så isen frusit till igen och när jag åkte hem bara flög jag iväg på sparken för dubbarna på skorna hjälpte till väldigt bra.


Sedan blev vi bjuda till DataFia på middag och hon och jag promenerade i vårkvällen bort till Håsjögården och bokcirkeln. Vilken trevlig söndag men ack mina vänner den glädje som varar länge.


Igår morse tittade man ut på snö snö snö. Det snöade hela dagen. Kinabror kom och plogade och sedan kom nygrannen K hit och vi blev sittande i timvis och pratade om gamla minnen. Han har ett enormt minne och berättar saker som vi glömt och får en att minnas och skratta. 


Faktiskt fick jag mig till att städa också som jag inte gjort på evigheter. Kanske jag håller på att bli frisk.

 Ibland undrar jag om det blivit alldeles på tok mest för att jag inte gjort något hantverk eller något på länge nu. Ibland behöver man tydligen få en spark i ändan för att något ska bli gjort.


Det finns en liten speciell tjej som heter Ronja och det är inte bara namnet som passar. Hon är verkligen en liten Ronja. Hon har mardrömmar så nu har jag lovat göra henne en drömfångare så det var bara att sätta igång och lägga in all kraft som finns för att få till en som verkligen tar bort mardrömmar.

 

Så här blev den så nu hoppas jag att den verkligen fångar in alla otäcka drömmar och ersätter dom med roliga och trevliga drömmar. Klart det blir så. 


Jag gjorde massor av sådana förr i tiden men det har liksom blivit stopp någonstans. Hoppas att min energi och min lust kommer tillbaka när det blir vår. Det finns ju massor att göra bara energin finns. 


Idag är det fortfarande lite grått och kommer lite snö då och då. KinaBror har fått ploga idag också men nu hoppas jag att det är slut för den här gången.


Vi åker ju till Skåne på lördag så då får det vara vilket väder det vill utan att vi behöver bry oss och man kan bara hoppas att snön är borta när vi kommer tillbaka.


Dagens ord: Ta inte av vinterdäcken vad ni gör. Det kommer mera, det kommer mera, kan jag slå vad om. Snö och halka alltså.

Av Anita - Lördag 15 mars 15:15

Vi människor tror att vi bestämmer över hur livet ska vara men ack vad vi bedrar oss. Kanske ni som bor i städer kan bestämma men här på skogen är det minsann annat. Här bestämmer moder jord. Det har vi minsann fått känna av ett tag nu.


Kinabror som i många år bott i städer i Kina måste verkligen känna av skillnaden. 

Som igår tex.


Jag åkte iväg till PappersBeda för att få hennes hjälp med bokföringsstöket. 

Fisksjövägen var spårig, djupa spår så man fick krypa fram. Det hade dessutom frusit till så det var bara is. Att komma ur spåren utan att få sladd och fara i diket är bara det en bedrift. Det gäller att man inte möter någon.


 


Det var inte det jag skulle prata om. 

När jag kom hem kom Kinabror och berättade vilken morgon han hade haft.

Storm som vanligt var det. Blankis på sjön. Han tog sparken och for ut på isen för att vittja gäddsaxarna.

Fick en gädda och släppte sparken för ett ögonblick och vinden tog den och den stack iväg ända bort till badstranden och nästan till ån.


Han gick iland och tog bilen för att åka till mig för här är det närmare till badstranden. Det går inte att gå på isen för den är glashal och vinden blåser omkull en om man försöker.


Skogsmaskinerna är så gott som klara med att bärga allt omkullblåst virke och tror du inte att en stor tall blåst över vägen när Kinabror skulle fram och han fick lämna bilen och gå till mig och ta motorsågen och börja såga för att komma fram.


Så småningom kom han till mig och vi tog min spark och han åkte iväg för att bärga sin egen spark. Jag stannade nere vid sjön och tog reda på omkringblåsta möbler och andra grejor som blåst omkring och låg spridda överallt. Förbannade blåst.


Som tur var så skarttade Kinabror  och sa att han väl fick börja ha motorsågen i bagaget på bilden för det är inte första gången han fått såga sig ut från hemmet. Inte heller är det första gången han blir strömlös pga nerfallna träd och nu en miss av en skogsmaskin.


Grannen åkte iväg till lasarettet och jag kan tänka mig att hemtjänsten är glada att dom slipper fara på den här vägen 3 ggr per dag. Värre lär det väl bli när lastbilarna kommer för att hämta allt virke.


Hur beroende är vi inte av vädret, vi som bor så här på skogen, hur ens planer sällan går som man tänkt. Att man alltid måste ha en plan B.


Vintrar är ett elände. Storm är ett elände.

Pest är ett elände. Ved är ett elände. Jag hatar att hålla på med ved och det är av veden jag fått min sista sjukdom, sorkfebern. Tre kilo har jag gått ner och snart är jag inte bara en kärring, jag är en gammal uttorkad och mager kärring. Det trodde man aldrig. Inte är jag bra ännu heller men jag hoppas jag kommer iväg till Skåne till helgen.


Tredje vintern nu som jag varit klen.

Först den förfärliga harpesten som jag trodde skulle ta livet av mig.

Ifjol hade jag ju mitt skadade knä och hoppade omkring med krycka halva vintern. Sommardanserna blev förstörda också. Jag kunde bara dansa 2 timmar varje gång jag var på dans.

Så nu då sorkfebern och hur länge det kommer att ta innan jag är kry igen vete gudarna.

Jag måste vara allergisk mot vintern för allt skit händer då.


 

En dag den här veckan kunde man gå ut och gå i skogen och då kändes det rätt bra. Inatt har det snöat och blåst igen 

Vi hade planer på att elda upp några rishögar men det går inte att elda i den här stormen så det är bara att låta bli.


Så det är bara att inbilla sig att man kan ha planer och utföra dom. Det är trots allt moder jord som bestämmer och just nu verkar hon vara på ett riktigt skithumör.


Dagens ord: Livet går inte på gyllenen räls, Då och då kommer ishala svackor som får en att både bryta ben och köra i diket.

Av Anita - Torsdag 13 mars 13:38

 

I natt har det mojnat, både blåsten och hostan och jag har sovit gott på jag vet inte hur länge.


Igår började skogsmaskinerna närma sig som stora monster. Borta hos Kinabror är det nu kalhyggen på båda sidor vägen och sent igår kväll var dom precis utanför huset. Hur vägen kommer att se ut vill man inte ens tänka på och ingenting får man betalt heller men man är tvinga att ta bort vindfällorna och stockarna som blåst omklull. Som vanligt alltså. Stor usch vad jag hatar storm.


Tur att man har vänner som gör en glad. ibland oväntat. Min gamla vän Ninne skickar förkylningte, en fd svägerska skickar fina frön som jag kan sätta. ett vykort från brorsdotter och en bok om hantverk från en granne i byn. Små hopp och varma korn av omtanke som betyder mycket.

 

Så nästa hopp. Om allt går som det ska åker Kinabror och jag till Skåne nästa helg.

Möta våren. se sonen och hans fjällas nya lägenhet, hälsa på släktingar och bakanta. Kanske ta en promenad i Pålsjö skog, köpa nybakat bröd på bageri, sånt man inte kan göra här. 

Det behövs att man får åka bort någonstans för att man ska tycka det är skönt att komma hem. Bort från förstörda skogar och vägar och lastbilar blötslabb och grådis.

Det behöver jag verkligen nu.


Idag har det hänt mycket. Sol, jag har hört de första svanarna komma. Då måste man ut och kolla.

 

Dom hoar och skriker och välkomnar våren. 

 

Titta på land. Visst står det en liten gubbe och tittar ut över sjön, eller är det bara en träbit. Se vad ni vill. Jag vet ju vad jag ser.


Fortsätter min vandring bort till Kinabror. Följer bäcken och äntligen ser man lite lite grönt inne i skogen. Det är snö kvar men inne i skogen är det snöfritt. Härligt att känna marken under fötterna.


 

Så ringer min läkare och talar om att jag inte alls haft vanlig flunsa. Jag har haft sorkfeber och det trodde jag att jag hade haft för länge sedan men det var troligen något annat.

Känns ju lite skönt för ibland tror man att man är fjaskig när man mår så otroligt dåligt som jag har gjort sista månaden. Överlevt det här har jag ju också och är väl på bättringen men i alla fall. Hur många pester ska jag ha egentligen?


Grannen åkte på lasarettet idag.

Skogsmaskinen körde sönder strömmen så Kinabror har ingen ström.

Det går fint att sitta på altanen och äta apelsiner. 

Nu ska jag ta och göra lite Janssons frestelse som vi ska mumsa på, Kinabror och jag.


Dagens ord: Man vet aldrig vad som händer och lika bra är det.


Av Anita - Tisdag 11 mars 11:04

 

Blåsten råmar,skriker, kvider. I stormbyarna ruskas hela huset så man tror att taket ska blåsa av. Månens kalla ljus, skarpt och hårt kastar sig in genom fönstret och snurrar runt väggarna i sovrummet som en jäkla diskokula.


Min kropp är likadan, hostan ruskar min ömma kropp och det piper och viner i bröstet.

Blåsten och hostan har plågat mig hela helgen och verkar aldrig ge sig. Jag som trodde att jag började bli frisk och så tilltar det igen.


Lördagen var jag hos Kinabror och låg i hans nya soffa med en filt över mig. Vi såg på melodifestivalen och jag somnade till då och då. Jag brukar alltid gissa fel vem som ska vinna men för en gång skull gissade jag rätt.

och....utanför dånade vinden förstås.


Söndagen satt Kinabror och Dansbritt och såg på skidskytte Jag låg i soffan och hostade och läste. Jag kom på att hos mig saknas nog en gen som finns hos dom flesta. Idrotts och vinnargenen.

Båda två satt där och hoppade och hejade på någon svensk och för mig är det totalt det samma vem som vinner. Spelar inte den minsta roll vem som vinner och från vilket land.

Ingen koll har jag heller. Kalla. Stenmark och Björn Borg är dom enda jag känner till.


DansBritt, Kinabror och jag är ju vana utemänniskor och eldare. Vi for bort till Kinabrors hus för att göra den första utegrillningen för i år. Vi börjde göra en brasa för att grilla korv. Det blåste så hårt att elden blåste ut gång på gång så vi fick ge oss och gå in och steka korven i stekpannan. Jäkla blåst. 


Känner jag jag börjar få hål i en tand. Utgifter!

Tid för ögonundersökning. Utgifter!

Sotarn ska komma och göra besiktning av muren. 10 minuter och säkert närmare 1000 kr i Utgifter!

Köpte en 20 kg säck med fågelfrö men det är väl den sista för den här vintern och det går inte att sluta mata när man börjat. Utgifter!

I morse såg jag att ekorren gnagt hål på säcken som jag glömt framme på bron. Där satt dom och fullkomligt slukade i sig frön och fröna rann som en flod ut över golvet på farstukvisten.


Ingenting blir gjort inte något av allt jag planerat.

Nu får man gräva djupt för att hitta något positivt.


Här blommar minsann inga tussilago, inte ens en liten videkiss, i skogen ligger träden som plockepinn.

Ser ut som om det är blankis på sjön men hur ska man kunna vara på sjön i blåsten.


Nej nu mina vänner ska vi vara positiva för så har positivitetskonsulterna sagt. Det hade kunnat vara värre.


Dagens ord: Den värsta storm bedarrar till slut och kanske kommer en bra dag innan nästa storm brakar in. 

Av Anita - Lördag 8 mars 09:05

Jo men visst. Jag tillhör dom som har trasiga skog. Mina vinterstövlar har spruckit  och det är ett par månader vinter kvar. Nu skrev jag fel men rätt ändå. Skor ska det vara men min skog är trasig också och full med nerfallna träd och rotvältor, så både skog och skor är trasig just nu.


Vissa har garderoberna fulla med lyxskor som dom inte ens kan ha på fötterna. Dom bara tittar på dom.

Olika falla livets lotter minsann.


Men skit i det nu, det finns klister och silvertape.

I torsdags morse for Skatan söderöver. DansBritt och jag låg kvar i sängarna ganska länge och pratade och latade oss men så for hon också och det blev tomt och tyst.


Så ringde Datafia och ville att jag skulle komma och fika så jag for iväg mot byn. När jag skulle åka hem gick inte bilen.Storfiskar satte på batteriladdare och brorsan hämtade mig och vi for till honom för att äta pytt.


Medan vi satt där kom AMV och gubben och hälsade på så det blev rätt sent innan vi åkte för att se om bilen gick att starta. Det visade sig att det blivit korsslutning i batteriet.


Lessen blir jag för nu är det på fisens mosse med ekonomin. 5000 kr för bilrep redan innan, 700 kr för medicin och så nu batteri som väl kommer att kosta runt 1000 kr.


Om man nu ska säga något positivt så är det att Kinabror hade ett batteri till sin båtmotor som jag får låna tills vi ska till stan


Tänk så skönt det är att han finns i närheten. Trygghet är ordet.


 

Nu börjar fröpåsarna dyka upp i affärerna och locka med sina färggranna bilder. Jag ska odla massor med ringblommor för planen är att göra ringblomsalva till sommaren.


Annars går det dåligt med inomhusblommorna. Bara en av kaktusarna blommar och den här tiden brukar det vara massor med blommor. Inte ens orkideerna har börjat blomma. Jag vet inte vad det är för fel, kanske att det inte varit någon sol på evigheter.


Inatt har det stormat så man inte kunnat sova och nu faller snön utanför och träden vaggar i vinden så man bara väntar på att fler ska ramla ner.

I flera dagar har skogsmaskinerna brummat utanför dag och natt för att ta reda på det som föll i förra stormen.


Sitter här och gruvar mig för att gå ut och mata fåglarna men dom knackar på fönstret så det är väl bara att ta på sig och försöka ta sig ut.


Kvinnodag är det väl idag men för mig gör det knappast någon skillnad. För mig innebär det att vara kvinna att jag som så många andra kvinnor har mycket mindre pengar att röra oss med men skit samma.


Jag klarar mig dag för dag på något förunderligt vis. När man ser på lyxfällan där alla har mångfalts mer pengar att röra sig med och inte klarar sig ändå får man väl vara glad att man kan leva på så lite som jag har.


 

Tittar på den fina tavlan Skatan målat av mig där jag nästan växer ihop med jorden och blommorna och skogen. Om någon månad kan jag kanske ligga och lukta på skogsviolerna. Förhoppningsvis i alla fall.


Efter stormarna är skogen full med rotvältor. Dom är som farliga fällor som när som helst kan slå ihop.


Dagens ord får därör bli: Gå inte för nära rotvältorna för då vet man aldrig vad som kan ske.

Av Anita - Torsdag 6 mars 13:15

Hur klatrigt är det inte att skriva blogg när man gjort uppehåll en hel vecka. Kan det bero på att minnet börjar svikat tro.? Det kan väl aldrig vara åldern? Livet är fullt med frågor ska gudarna veta.


Inte har jag haft tid att skriva för det har varit fullt ös hela veckan. Vilken tur att jag börjar känna mig friskare.

Nu får vi ta det lite sammanfattningsvis om ni inte ska bli grönless att läsa.


Det har varit Gråväder hela veckan.

Lördag eftermiddag kom min bloggvän Skatan åkande från Nyköping. Den kvällen pratade vi mest för oj vad mycket vi hade opratat.


 

Halv 8 på söndagsmorgonen dök Snälle S upp med smörgåstårta. Vasaloppet på gång. Det är en tratition som han och jag haft många år. Vi äter, fikar och ser på Vasloppet, den enda sport jag någonsin ser på. I år fick han då sällskap av två fruntimmer och det tror jag inte att han hade så mycket emot.


Broder B och Kinabror kom och sedan åkte Broder B flyg ner till Skåne igen och hans ledighet var slut.


Måndagen åkte Skatan och jag ner till Hammarstrand och handlade lite och sedan tog vi en sparktur ner till Kinabror.

 

Eva hade inte åkt spark sedan hon var barn men det gick så bra så och nerför backen till Kinabror flög det med en väldig fart.


Hem och vilade i sofforna för vila måste man också göra. Till middag stekte jag abborrfileer. Dubbla med smör och kräftstjärtan emellan och panerade med panko. Kall sås med örter till och potatis. Festmat.


Tisdagen var dagen då jag skulle till läkare för besiktning. Mådde rätt bra med tanke på hur jag känt mig men jag fick ta nya prover, bla prov på om jag var immun mot sorkpest som tydligen finns runt omkring och som jag haft för 6 år sedan men vad vet man. Jag drabbas ju av alla pester som finns tydligen. 


Sedan åkte Skatan, Kinabror och jag ner till Håsjögården på sopplunch.

Laxsoppa, hembakat bröd, pajer, hemgjorda semlor och kaffe, inte illa en vanlig tisdag. Föresten ingen vanlig tisdag fetisdag var det ju.

Där var det över 30 personer och om man ser till att vi är ca 100 personer i området och att det var mitt på dagen så var det rätt bra tycker jag.

Ingen kan säga annat än att vi som är kvar försöker göra så gott vi kan för att ha det trevligt i all enkelhet.


Onsdagen åkte jag till Hammarstrand för att jobba och Skatan for till DansBritt för att få massage.

  t Efteråt åkte vi alla tre till Hammarstrands hotell för att äta lunch. Det var då DansBritt sa det.

Ni ser precis ut som LADY och LUFSEN

Skatan är ju en parant dam med matchande örhängen, skor och handväska medan jag är lurvig, hårig i slitna kläder och trasig skor och utan makeup.

Ett omaka par som trivs väldigt bra ihop i alla fall. Det är hur lika man är inuti som gör att man trivs tillsammans inte utsidan. Jag blir aldrig någon dam och har aldrig varit.


Hem och vila en stund och så kom DansBritt och Kinabror och vi alla drog iväg till Kälarne för att uppleva nya äventyr.


I Kälarne finns det en väldigt aktiv jazzklubb som lyckas få hit massor med bra musiker. Nu är jag inte så förtjust i sån musik men måste ändå erkänna att dom var väldigt proffsiga musiker med mycket spelglädje. Tydligen hade dom vunnit många priser och på lördag ska dom vara med i "go kväll".

 

Dom var från Danmark.

Det var trevligt att sitta med goda vänner på hotellet en kväll mitt i veckan en gråmulen dag.

DansBritt låg över och innan hon och jag steg upp gav sig Skatan iväg söderöver mot nya mål.


Frukost med Kinabror och DansBritt och sedan åkte även dom iväg men efter en stund så kom nygrannen K och fikade och berättade om en igenfrusen trumma och lite annat smått och gott.


När jag skrivit klart ska jag gå ut för man måste väl få lite luft och nu ringde DataFia och ville att jag skulle komma.


Dagens ord: Låt inte vägarna till vännerna växa igen för då kan det vara svårt att hitta dit igen. 

  

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

46 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se