Igår när min bästa barndomskompis och jag var ute på ett av våra äventyr kom jag på att det är så. Vi går aldrig på vägen som andra kärringar, vi drar oss till de mest otillgängliga marker som finns, alltid är det så men kanske ska jag börja från början.

Vi börjar på onsdag. En stormig hemsk dag men då kom värmepumpgubben efter att jag väntat mer än 2 veckor. Han hade nog inte kommit ännu om det inte vore för DansBritt. Hon är en kvinna med respekt och hon ringde och satt skraten i honom och det dröjde bara 2 dagar så var han här. Jag saknar en förmåga. Ingen bryr sig någonsin om vad jag säger, bara rycker på axlarna. Tur att man har någon som verkligen har den förmåga att få folk att göra det dom ska i närheten. Tack DansBritt.

Han kom och blev kvar hela dagen innan han fick till den men nu blåser den varmluft över hela min nedervåning.

Torsdag mojnade vinden och jag gjorde en inspektionsrunda. Borta vid KinaBrors nerfart låg 6 träd över vägen och många vindfällen fanns där bredvid.

Jag gick strandstigen hemåt men på min mark hade bara två träd ramlat. Det hade frusit is på sjön, tyvärr så låg det massor av fastfrusna isflak vid land så skridskois blir det inte. Ser ni nu så fint det är när det inte är snö. När solen lyser gnistrar det som kristaller i istapper och mossan lyser guldgul och grön. Fint tycker jag.

Så hem och baka en paj och vänta på att Solvone ska komma, tända ljus utanför och göra det mysigt inför meditationsgruppens ankomst. Solvane är vår gäst och ska sprida mer ljus över oss en sådan här kväll.

Vi hade ytterligare en nykomlig med oss. En ung tjej från tjeckoslavakien. Hon tittade sig storögt omkring i mitt hus som ni vet är fullt med grisar, änglar, trummor och indianer. Dessutom vimlar det av energier av alla de slag.

Hon tittar sig omkring och säger: Å det känns som att vara mitt i en fairytale (saga) och det kan jag väl köpa. Det känns väl väldigt bra när människor känner det så när dom kommer till mig.

Det är väl mentalt lite som rubriken det här också. Vi går inte heller den breda vägen utan utforskar alla småvägar och det gör att man kan träffa på de mest spännande saker.

Solvone låg över och på morgonen kom DataFia och åt frukost med oss och sedan kom AMV och vi bestämde att vi skulle åka till hennes gamla barndomshem och titta oss omkring på våra gamla lekplatser och ställen.

Allén, vilka gamla minnen. Tänkte kanske att den skulle kännas kortare och mer igenvuxen men den fanns där nästan likadan som förut. Det var en genväg över till resten av byn, man åkte båt eller gick över isen för att komma till järnvägsstationen och affären. Nu är båda borta sedan länge och vi inser att det är så många år sedan vi var här.

Visst har mycket hänt sedan vi vandrade omkring som unga fnittrande tjejer. Torvströlador och grindar och logar har rasat för tidens tand men ändå är inte allt borta.

.  

Här är isen blank och fin och det skulle nog gå att åka skridskor men vi fortsätter vår vandring ut till ön. Numera går det att ta sig över dit torrskodd. Tyvärr var batteriet slut i min kamera så det blev inga fler kort. Vi sa till varandra att här brukar vi träffa killar men nu kommer inte en människa hit. Hann inte mer än säga det så mötte vi en rödskäggig man med hund så vi var inte helt ensamma.

Nåväl sedan letade vi upp berget där vi lekte och där det troligen är den äldsta bosättningen i hela byn och om man lyssnar han man höra mumlet leva kvar där husen stått.

Så skulle vi gå uppför backarna till Ahrlings där vi pallade äpplen bakom granhäcken . Vi letade efter ett litet gammalt hus som låg inne i skogen men hittade det aldrig. Var väl rivet för länge sedan kanske.

Så upptäcker vi vår vana troget att vi varit borta i flera timmar. Det blir alltid så när vi drar iväg över myrar, berg och i skogar eller när vi är utomlands. Tiden försvinner. Kyrkogården och ljus på gravar och hem och dricka varmt kaffe.

AMV åkte hem till Bräcke och jag åkte till DataFia för att äta middag. Jag hjälpte henne att göra älgskav och det blev gott.

Så gick dagarna den här halva veckan. Inte en tråkig stund kan jag känna och så är det som det ska vara. Jag ska strax åka igen på nya äventyr och morgondagen är också fulltecknad med roliga saker men det tar vi sedan.

När man inte går på dom stora vägarna utan letar de små stigarna och djupa skogarna kan man stundtals hitta oväntade saker.

Dagens ord: Den som aldrig går vilse hittar aldrig något nytt.

Goda råd till unga kvinnor kan jag inte låta bli att ge sedan jag läst min dagbok och insett att allt blivit annorlunda om jag inte varit så mesig och förstått det jag förstår nu.

1. Om din man säger att du är tjock, kolla med dina vänner. Han kanske säger det för att du ska känna dig sån och vara glad att någon vill ha dig trots det.Varning

2. Säger han att du inte kan klara av något tex att ta körkort eller utbilda dig till det du vill

Varning. Du kan precis vad du vill. Låt ingen intala dig annat.

3. Pengar. Klagar han på att du vill ha nya kläder fast garderoben är full titta då på vad han lägger pengar på. Sprit? Röka? Snus? Verktyger som han bara MÅSTE ha? Bilar, båtar, gevär, tekniska prylar. Slår vad om att han ödslar mer pengar än du. Männens leksaker är dyra.

4. Han köper mobiler, möbler och grejor, du betalar mat och räkningar. Om ni skils åt tar han grejorna och maten har ni ju ätit upp.

Varning.

Det du börjar med får du fortsätta med. Går du upp och gör hans matdosa eller lägger fram hans kläder så ser du det som en kärlekshandling. Det gör kanske han också men efter ett tag är det en vana och slutar du kommer han att bli sur.

5. Se till att du behåller dina vänner. När en man ifrågasätter om du vill träffa dina vänner eller gå ut och dansa eller utföra dina hobbys.

"Älskar du mig inte längre eftersom du heller är med om än med mig?"

Svara då: " Älskar du mig inte längre eftersom du inte unnar mig att ha roligt?"

Skit i om han surar i veckor.

Varning!

6.Svartsjuka

Är en man svartsjuk och du vet att han inte har anlednng. Ser han vem du tittar på. vem du dansar med, vem du pratar med och får dig att känna dig skyldig utan anledning.

Varning Varning

Det är inget bevis på att han älskar dig utan på kontrollbehov och brist på tillit. Varning

7. Dela på sysslorna. Gå inte på "jag sköter bilen och klipper gräs".90 % av jobbet till dig. Säg nej.

8. Sprit. Var inte blind och förneka om han missbrukar.

Är han arg och irriterad och grälsjuk när han dricker? Skämmer han ut er och bråkar med andra på fest?

Spelar ingen roll hur snäll han är när han är nykter.

Gå och gå genast. Det blir bara värre om han inte tar hjälp frivilligt.

Stor Varning

9. Unga tjej. Se till att du kan försörja dig själv, att du inte ger upp jobb och vänner.

Visst ska er kärlek vara för evigt men se dig omkring och ha en plan B.

10. Ensamhet. Ensamhet är ingen sjukdom. Ta inte vem som helst för att slippa vara ensam. Tänk inte ensam tänk fri. Fri är ett vackert ord. Hellre ensam själv än ensam med en man som man egentligen inte har något gemensam med

11. Behandlar inte din man dig som sin bästa vän utan som din grinige chef så se upp. Varning.

Kärlek är underbart men behåll ditt logiska tänkande för kärleken är ibland blind. Behåll dig själv. Även om du aldrig får höra det så kom ihåg att du är vacker, du är duktig, du är en underbar varelse. Låt ingen intala dig annat.

Du som har haft lyckan att hitta en man som inte har några av dom här egenskaperna var rädd om honom.

Vi kvinnor har en förmåga att reta upp oss på bagateller som tex smutsiga kalsonger och sockar på golvet, ej nedfällda toalock eller att han inte ser om vi har nya gardiner eller ny frisyr.

Man måste komma ihåg att man måste uttrycka sig tydligt inte "soppåsen skulle behöva ut, hunden är nog pinknödig, det vore trevligt att gå ut och äta ikväll" eller " oj så mycket disk vi har".

Nej raka puckar är det som gäller annars förstår dom inte.

Säg " Gå ut med soporna är du snäll"och så vidare.

Var glad och lycklig om du har en rar man. Kärleken är underbar när den är på sitt bästa humör.

Ett sista litet mer vardagligt råd. Köp aldrig ljusa disktrasor.Dom ser skitiga ut genast. Mörkblå är bra.

Dagens ord:Ära kvinnorna.De väver och flätar himmelska rosor i vårt jordiska liv.

Med skogsmaskinerna surrande runt huset och snön krypande allt närmare min själ så ville jag inte vara hemma. Hade lust att rymma från alltsammans och just då dök möjligheten upp. En liten bussresa till ett ställe jag aldrig varit på.

Sveriges mitt, i närheteten av Hassela i Hälsingland. Där högt uppe på en ås långt inne i skogen finns en gammal gård från 1700-talet som heter Ersk-Matsgården. Julmarknad men det var av mindre betydelse. Gården intresserade mig.

DansBritt och jag följde med.

Det kallar jag en riktig gammaldags julmarknad och husen var rent otroliga. Jag hade kunnat stanna där i flera dagar.

Trä och hantverk gillar jag. I ett av husen hittade jag en gammal rar farbror som hade gjort de mest fantastiska saker av trä. Vi började prata och han visade mig olika sorter av trä och hur man hade gjort. Jag hade velat köpa allt han hade för det var så vackert, knivar, kåsor, burkar, slevar, allt så välgjort och fint.  

Brasan värmde fint. Hans fru hade tovat tomtar.

Inte blev det sämre av att ett par spelade musik för oss.

Hon hade en folkdräkt som var sååå vacker. Så ska en folkdräkt se ut. Färggrann. Inte som den vi har med dova mörka dystra tråkiga färger. Nej full av färg och glädje.

Väggarna i storstugan hade vackra väggmålningar som jag inte kunde låta bli att fota och ta hem till min ispiration. Inte för att jag ska måla väggar men dekorera kistor och skåp med kanske.

Vi provsmakade oss igenom marknaden, allt från godis till glögg och goda små kex. Pratade med knallarna som mest bestod av hantverksduktiga människor av alla slag. Jag kan lite sakna tiden då jag var ute på marknad för det är ett roligt folk att umgås med.

Inne i en loge hittade vi fårskinn som var så tjocka och täta att vi aldrig sett maken. Som gjorda att sitta på ute på sjön eller vid älgjakten. Dom var från island och därför så ovanligt tjocka och fina. Britt som pratat om att det är kallt om både fötter och rumpa att sitta  på pass i älgskogen blev sugen och vi skrapade ihop våra gemensamma pengar för att köpa ett skinn. Hon skulle ha ångrat sig annars.

Att göra prydnader av korn och havre är ju ett gammalt hantverk och det fanns massor med fina grejor.

Om man hade pengar skulle man handlat sig fördärvad där men för min del blev det några småsaker till julklappar och naturligtvis lite gotta. Man kan inte vara på marknad utan att köpa gotta.

Så frampå eftermiddagen drog vi ner till Hassela för att äta middag och vi var hungriga som vargar efter att ha smakat lite grejor på marknaden och fått upp aptiten.

Sedan blev vi trötta. Vi drog den nya fårskinnsfällen över knäna och somnade från och till på vägen hem.

Vilken härlig liten resa och vilket härligt litet ställe. Jag vill åka dit igen, kanske på sommaren för det var verkligen mycket speciellt.

Det var inte så kul att komma hem. Lite snö låg kvar nästan bara hos mig annars var snön borta överallt. Det var kallt inne eftersom dom som ska laga värmepumpen inte har kommit ännu fast det gått två veckor.

Jag var i alla fall iväg och dansade Zumba i torsdags kväll och visst har jag träningsvärk men inte så mycket som förra gången. Fredagen åkte jag runt och tände på gravarna. DansBritt och jag var och åt lunch på byn och hon gav mig massage på mina onda ben. Jag har försökt att hålla mig borta så mycket som möjligt nu när allt är så tråkigt här hemma.

Dagens ord: Borta bra men hemma bäst, fast nu ska jag mynta ett ord. Hemma kallt och borta varmare.    

Nu har jag kämpat mig igenom mina dagböcker sedan 1964. Det var en jobbig upplevelse. Oro, problem med pengar. instängdhet på jobbet och först och sist alla tårar för männen.

Ser med klokare och klarare ögon nu vad som gick fel och att jag var en riktigt mes och trodde på allt och såg mig själv som en ynklig liten sak som skulle vara glad att någon ville ha mig.

Nu ska jag banne mig sätta mig ner och ge unga kvinnor goda råd om vad man ska akta sig för och vilka varningstecken man ska se upp med. Mitt liv hade blivit annorlunda om jag sett det med klara ögon redan då, men som ni vet kärleken gör en blind och är en mycket farlig kraft.

Som tur är så har jag genom livet burit min humor. Utan den hade det inte gått.

Så fel allt blev men skit samma. Här sitter sursuggan och minns.

Minns han som brydde sig mer om att spela bort sina pengar än om mig.

Han som var alldeles för svartsjuk och pedantisk

Han  som var alldeles för grannlaga och gammaldags.

Han som bodde aldeles för långt bort.

Han som var alldeles för opålitlig.

Han som var alldeles för gift

Han som dansade som en gud men hade enorm basillskräck

Han som var alldeles för alkoholberoende.

Så det kan bli men jag ska inte alls säga att jag är lätt att leva med heller, frihetsberoende och tjurig som jag är. Önskar bara att jag hade varit mer tjurig under tiden som det begav sig med männen och inte gjort så mycket på deras villkor.

Vi kommer till det en annan dag då jag ska ge råd till unga stackars flickor.

Ta bara en sådan grej som att en man sa till mig att jag var för tjock. Trodde jag på det? Jaha då visst. 55 kg vägde jag då och var smal som en tråd. Dummare än tåget tycker jag nu.

Eller att jag var för nervös för att ta körkort. Jaha, jag har nu kört bil varje dag i mer än 30 års tid varje dag och bara kört i diket en enda gång. Även om jag inte gillar att köra bil så får det gå på något vis. Det är ju med det mesta här i livet. Man måste och har inget val.

Höjden av norrländska karlars klumpighet hittade jag också. Den killen hade jag ett kortare förhållande med och så ringde han en kväll och frågade om jag var pilsk. Ville veta för att det var en bit att åka och var jag inte det var det ingen ide. Hörde ni? Det förhållandet avslutades i det ögonblicket. Visserligen förstår jag om någon tänker så men att säga det rakt ut. Undrar om den mannen hittade någon kvinna eller om han fick sitta där och vara gammelpojk, hoppas nästan det.

Så ser jag på vissa runt omkring mig som haft samma karl i hela livet och jag förstår inte hur man står ut. För mig obegripligt för jag kan inte se någon större kärlek mellan dom. I så fall måste den vara väldigt dold och sitta långt inne. Eller är det bara bekvämlighet och att man har vindat in sig med hus och bilar och barn och släkt så man kan inte tänka sig bryta upp till en osäker tillvaro. Inte vet jag.

Dagens ord: Kärleken kan förlåta mycket men det finns gränser för allt

Visst är det tur att det finns kylskåp och köksskåp att stoppa grejor i men det vete katten om inte jordkällare och skafferi var ett snäpp bättre ändå.

På den här bilden från ca 1950 sitter jag och pappa uppe på vår fina nytillverkade källare. Grannen R och L sitter också med och jag minns mina gula klänning och basker med nalle på fast det var så länge sedan. Lite rädd för höjden var jag också men pappa höll mig i ett säkert grepp.

Med skräckblandad förtjusning minns jag när jag skulle gå ner i källaren när jag var lite större och en stor råtta mötte mig i dörren när jag öppnade. Det var då när det inte var något lyse i källaren och man gick in lite skrämd. Lukten av jord som slog emot en och mörkret. Det var såna sysslor som små barn kunde göra. Hämta potatis och saft och sylt i källaren.

Numera är samma källare modern och med både lampor i taket och cementgolv, inte ruskig alls.

Alltid står jag här på hösten och tittar in och ser potatisen i sin kätte. Ser flaskorna med svartvinbärssaft och andra saftsorter. Jag ser sytlburkar och geleburkar. Jag känner mig rik när jag ser det.

Där står mina blomkrukor  med växter som inte tål att stå ute över vintern. Bara att ta ut dom i växthuset till våren och dom blommar och får ett nytt liv.

Där stod flaskan med svagdricka i kylan och nuförtiden står killarnas öl där och kan serveras källarsval. Källarsval. Vilket underbart ord.

Jag får för mig att gå runt på byn och titta på källare. Förr var dom byggda av sten och först lite senare blev dom gjorda av betong. Det är som med allt här på landet. Det är inte bara vi människor som börjar bli luggslitna och trötta och gamla, även källarna börjar se lite slitna ut.

En del har moder natur riktigt begravd i grönska och man förstår att ingen varit in där på länge. Jag funderar lite över av vad som kan finna där inne. Står någon gammal flaska saft kvar?

Här väst i byn finns en fin källare som är av modern sort, gjord 1915 och ser ut att användas och vara i fullt bruk.

Så kommer vi till de allra mest förfallna. Den här finns hos gamla Stockholmskarin och har inte används på många många år. Ändå vacker på sitt vis kan jag faktiskt tycka.

Vid ett ödehus står den här och gapar både utan dörr och med en svarthet som får en att undra om det bor någon grävling där inne eller vad som gömmer sig i mörkret.

Jordkällare får mig både lite att rysa och att bli glad. Det finns så mycket lockande där inne, sylt och saft men också en lite skrämmande känsla av mörker och jordlukt.

Då var dagens kavalkad över och jag återvänder till dagen som är idag. Det där med skafferier ska jag ta en annan dag men en sak är säker. Jag saknar skafferiet. Där fanns plats för precis allt, från mölkkrukor till kakburkar. Så många barndomsdagar jag tillbringat på en hylla i skafferiet, mumsande kakor och tittande ut genom det lilla fönstret som vette mot köket. Tyvärr blev det ombyggt till toalett och det är väl bra för innan var det den långa vandringen till utedasset som gällde men......jag saknar skafferiet.

Snöat har det gjort som vanligt och skridskoisen som jag ett kort ögonblick hoppades på nu när sjön frusit blev det inget av iår heller. Det var många år sedan det var sådan is nu och jag älskar att åka skridskor på sjön. Ett av de få saker jag gillar med vinter men som sagt, så sällan blir det så.

Dagens ord: Ibland är det gamla bättre än det nya fast inte alla begriper det. 

Fredag var en sådan dag. Bara en grad kallt och borde vara Bättre.

Idag är det 7 grader kallt och det borde vara sämre.men som med allt annat är det inte så. 

Började med att titta ut i fredags morse och se att blåsten river i träden och så är det då dags att med iskalla fingrar sopa av all snön på bilen och skrapa rutor. Åka och handla innan nästa snöoväder drog in.

Två gånger till ficka jag skrapa rutor och sopa snö. Det är en sak som gör mig nästan på gränsen till ursinnig.

Nåja kvällen blev annars väldigt trevlig för nere på Håsjögården var det "Så ska det låta" och vi sjöng och tävlade och hade det bra. Vilken tur vi har som har en kille som är musiklärare och en fantastisk musiker. En tillgång till byn på många sätt. Alla sjunger bra och högt och stämningen är i topp. Synd bara att snön faller utanför och förstör mitt humör.

Lördag är det då dags att dra igång med det stora köttbullstekardagen. DataFia och jag har gjort det flera år nu så det har nästan blivit en traditon att göra det tillsammans. Att laga mat tillsammans är roligt och man spar både disk och ugnsvärme. Sedan kom resten av hennes familj och åt och efter ett tag kom broder O även han hungrig.

Hann med att gå in till grannen och fika. Han ringde ett antal gånger och ville ha sällskap. Lika varje dag.

Inatt har jag sovit dåligt kanske på grund av att det snart är fullmåne.

Solen sken idag och det var 7 grader kallt och det borde ha varit Sämre men det var mycket bättre. Riktigt skönt.

Datafia och jag tog en promenad och vi kunde till och med sitta en stund och njuta av solen och det var riktigt härligt att se solen igen.

När jag kom hem gick jag badstrandsrundan och precis som jag misstänkt så har man fällt virke rakt över stigen.

Så får man inte göra så jag har samlat mig för en attack. Ni ska inte tro att jag kommer att finna mig. Får se hur dom gör framöver. Vägen blev i alla fall skrapad nästan omedelbart efter sista förstöringsrundan. Man gör inte som man vill med oss fast dom tror det och försöker.

Vad mer. Dom som ska laga värmepumpen har inte kommit ännu och jag spar på veden så jag har ganska kallt inne så jag har fått en släng av blåskatarr så nu blir det att ta till de knep som finns. Läser i farmors bok och det är tranbär, avkok av persilja och avkok på lingonris.

Jag har läst klart min dagbok nu. Den slutade 2005 för sedan har jag ju skrivit blogg fast det blir inte riktigt samma sak. Jag har lärt mig mycket av det och blivit lite klokare och förstått samband som jag inte förstått förut.

Det kommer väl en sammanfattning någon gång kanske.

Nu ni kommer jag till det positiva. Jag har aldrig kunnat virka eller sticka, kanske för att jag är vänsterhänt eller för att jag hade en mamma som var superduktig.

Nu såg jag att jag hade ett härligt växtfärgat yllegarn som det är synd att det bara ligger. Tänkte att det inte kunde vara så svårt och nu har jag gjort mitt första försök. Det är inte ett par byxor fast det ser så ut.

Det är en halskrage och sedan när jag var i gång gjorde jag armmuddar i samma stil och kanske kanske gör jag en mössa också. Det var riktigt kul och så kan man göra det medan man sitter framför tvn.

Mer positivt: Jag läser en bok just nu som handlar om ett gäng pensionärer som bor på ett hem som är utlagt på anbud till en firma och det vet man hur det är. Borde vara förbjudet att lägga ut sjukvård och äldrevård för naturligtvis vill man tjäna pengar på det. När det blev slut på att få bulle till kaffet och julpynt till granen då kom man på att fångarna hade bättre än dom. Dom skulle göra en kupp så dom kom i fängelse och slängde sina mediciner som dom fick för att bli lugna och började planera. Vilken härlig bok. Läs den!

Kaffe med Rån av Catharina Ingelman-Sundberg-

Vintertid blev det eller normaltid eller vad det heter. Det borde väl vara sommartid på vintern så det inte vore så mörkt på kvällarna. Sommaren är det ju ändå ljust. Undrar vilket dumhuvud som hittat på det här fjantet som bara kostar pengar. Onödigt och urdumt. Bara på ren tjur har jag inte ändrat klockorna än. Skit samma. jag är pensionär och behöver inte tänka på tiden.

Dagens ord: Upp och ner, svart och vitt. Det är väl det som är livet och det är väl bara att hänga på så länge man kan.

Egentligen ville jag gnälla och skälla för skogsmarodörer, ett jävla skitväder och allt trist som händer mig men jag vet att ni börjar bli grönless på det nu och undra:"? Varför i helsiket bor hon kvar där uppe i ödemarken?"

Något måste göras. Då börjar jag dansa Zumba. Dans ger glädje och jumpa är bra för kroppen. Jag klarar dåligt att skaka på tuttarna men det blir väl bara man får träna. Träningsvärk har jag så in i norden idag. 

Jag fortsätter varje kväll att läsa min dagbok från tiden 1964 och framåt och nu har jag kommit till 1999.

Det är en sorlig läsning om dålig ekonomi, illtrivsel på jobbet och kärleken till männen som visade sig vara många tårar och lite lycka men då och då glimmar det till en sida med positiva saker och förklaringen till varför vågskålen för att bo kvar här trots allt väger till fördel.

Så därför mina vänner kommer en förklaring och ett dagboksblad från en dag i septemer, ingen kall, blåsig, blöt september utan en september som det var förut.

15/9 1999

Jag vill tacka livet för en dag som igår. Lite dimma kvar när jag vaknade. Fikade i lugn och ro.

Solen började sakta komma upp ur dimman. Blommorna i solrabatten glänste och lyste. Röda, rosa, vita. ja. alla färger på vallmo.

Tog upp och flyttade lite plantor.

Satt på altanen och rensade lingon.Tog upp potatis och plockade mask. Skön,frisk värme, soltopp och shorts fast det var mitt i september.

Plockade röda mogna krusbär. m smakade gott. Satt stilla och noppade dom. Getingarna kretsade runt mitt huvud men sticker mig inte. Fjärilarna sitter på mina ben. Vackra stora sorgmantlar.

Macka och kaffe tillsammans med mamma och Ivar.

Sedan tar jag båten och och ror ut till ånäset. Så mycket lingon. Jag har aldrig sett så mycket och så fina.En sådan lycka att gå där och känna solen värma min nakna rygg och plocka fina röda bär medan vågorna lojt slår mot land och allt är så tyst och vilsamt. Två hinkar fulla på en kort kort stund.

Ror hem och ligger en stund på bryggan i solen och läser en bok.

Sedan går jag till badstranden och tänder en eld. Grillar en halv kyckling i mitt grilljärn. Äter med fingrarna, känner värmen från elden och ser solen gå ner bakom vårkallhöjda.

Går hem i skymningen och tar ett bad.

Månen får hela fisksjön att lysa som om den vore av silver. Går ut i månskenet och lyssnar till ugglans hoande. Ropar på henne och hon kommer seglande ner och sätter sig på altanen och pratar lite med mig.

Så kan en dag vara i paradiset Fisksjön och jag tackar livet för att jag får leva här.

Ja mina vänner. Kanske ni förstår varför jag stannar trots mitt gnäll. Det är ju lite fel att livet ska levas bara högst tre månader på året och att resten ska vara en evig strid men som sagt.

Alla har vi vårt öde och visst jag vet att man får acceptera det men imorgon kommer säkert nästa ilska blogginlägg.

Det finns dom som säger att jag är så sur för att jag får för lite ... om ni förstår vad jag menar och att det är därför jag är så ilsken som ett bi eller deppad som en gammal utsliten sko men faaan vet.

Karlar tror ju ofta att dom är guds gåva till kvinnan men jag känner nog att jag heller skulle vilja ha en dräng än en älskare. Mer okomplicerat så.

Dagens ord: Som tur är så blir det faktiskt sommar igen men attans vad det känns långt dit.

Det är alltid likadant den här tiden på året då den första snön kommer. Jag ramlar ner i ett svart hål och tankarna börjar snurra i huvudet.

Vad skit ska hända den här vintern. Kommer veden att räcka? Hur mycket snö blir det? Det vita som faller får mig att ramla ner i en höstdepp och det är lika varje år.

Så i helgen kändes det lite bättre när snön smälte bort till stor del och det blev lite mer färg. Gårdsplanen är visserligen som en stor chokladsmet. Många bilar kommer varje dag genom att grannen har hemtjänst flera gånger om dagen.

Stökade lite ute och mitt på dagen var det dags att äta surströmming hos grannen. Kinabror och jag gick in dit ett tag och sedan skulle vi börja med att försöka dra in bryggan och båten medan det var uppehåll. Kinabror skulle åka mot södern tidigt på söndagsmorgonen så det var hög tid.

Som tur var så kom gammelsvägerskan och Sofiepropp så med genomsamma krafter lyckades vi fixa det som skulle vara och det kändes som en sten föll från mitt bröst.

Det skulle vara en solig dag men det var dimma hela dagen men inte kallt i alla fall.

På kvällen skulle PappersBeda med man och Kinabror och jag åka på hotellet på pubafton och buffe.

Det var god mat och hade nog kunnat vara trevligt om inte snön vräkt ner igen. När jag såg det falla så drabbades jag igen av den förfärliga svårmodet som ramlar över mig som en svart filt och jag kunde inte njuta varken av maten sällskapet eller musiken.

Det är verkligen ett problem. Jag kan inte hjälpa det. Senare går det bättre när man väl insett att nu är det vinter men i oktober. Önskade mig några vackra soliga dagar då jag kunnat göra det jag skulle i trädgården. gå till Kolbjännsnön och vandra lite i skogen. Njuta av den fina naturen som finns runt omkring mig men icke sa Nicke snöhelvetet redan nu.

Brorsan som skulle åka söndag hade sommardäck på bilen och kunde inte ge sig iväg utan blev kvar en hel dag till. Det var väl kanske tur för på så vis fick han tag i en köksmöbel till sitt nya hus, billigt och bra.

Vi hämtade hem den igår och det tog några timmar.

Nu har han åkt tillbaka till Skåne och jag sitter här i snön och måste snart ta mig till med lite sysslor för sådana finna alltid. Hade ingen lust att kliva upp imorse men det snöar i alla fall ,inte än i alla fall. Jag har lust att dra täcket över huvudet och sova mig igenom vintern men det går ju inte så trots att den svarta filten sitter kvar på skallen så tvingar jag mig upp.

Fåglarna har fått frö och det är massor här och två ekorrar. Grannen har redan ringt och tjatat om att han har några äpplen han vill att jag ska göra kräm av. Spisen har fått ved i sitt gap och kaffepannan puttrar och luktar gott. Ser ni, en positiv grej har jag fått till i nattsvarta helvetet. Säg inte att jag ska tänka positivt är ni snälla för det ville jag men kan inte just nu.

Det är trist med fotograferandet också. Finns liksom ingenting att ta kort på längre. Det är bara fult fult.

Jag har i alla fall fotograferat en massa jordkällare och jag lovar att nästa inlägg ska inte handla om depp och svarta hål och täcket över öronen och sjuklig missmod över vinterhelvetet utan något annat.

Dagens ord: Om jag hade pengar skulle jag genast fara dit solen och värmen rår.