Senaste inläggen

Av Anita - 16 december 2014 13:12

 

Måntro om det är förnekelse att inte bära upp snöskyffeln och göra sig klar för snöskottnig. Någonstans inne i hjärnan så tror man kanske att det inte blir något snö om jag inte tar fram den

. Nåja inte ska jag klaga. Det tunna snölagret som har kommit krävs det ingen skottning på. Konstigt väder är det i alla fall. I förrgår var det -11 grader och igår var det plusgrader och all snö regnade bort men inatt har det snöat lite igen.


Igår var det dags. Jag hatar att städa och hur någon kan bli lycklig av att städa kan jag inte fatta.

Snabeldraken och jag har alltid varit ovänner och den rackarn tar krokben med sladden. snabeln fastnar igen och att byta påse måste man vara rena teknikern för att klara. Dundrar som ett reaplan gör den också.


Har ni tänkt på att det drar med sig en massa extrajobb när man börjar städa. Byta sängkläder och dukar och då blir det en förfärlig massa att tvätta. Eftersom jag inte har någon tumlare måste jag hänga alllt i badrummet och det tar en evig tid att få tvätten torr. Nåväl nu är övervåningen klar.


Nu är det ensamt i byn sedan Kinabror åkt men på söndagen kom TuppOla och Sambon och åt lunch här och stannade en stund.


Måndagen däremot var det inte en enda människa hit men som sagt. Jag städade och städade.Skulle tro att tomtarna har spruning och gömt sig för oväsendet.


Nu märks det minsatt att det är årets mörkaste tid och speciellt idag när det var strömavbrott några timmar på förmiddagen. Det blir till att ligga lite längre då.


Imorse kom Mustachen hit en sväng och som tur hade jag kokat kaffe och tömt på termos så vi kunde sitta och fika i alla fall och tända ljus så att vi såg lite grann i alla fall.

 

Nu har jag äntligen gjort enbärsdrickan och jag får se om den smakar lika gott som jag minns.Det kan ju faktiskt vara så att det inte smakar som man minns. Det är ju säkert 40 år sedan vi gjorde enbärsdricka. Det hörde julen till och var absolut nödvändigt till julmaten. Nu ska den stå varmt i spiselvrån ett par dagar och sedan kallt. Lagomt till julafton ska den smakas. 


Nu börjar det komma fram mer och mer tomtar. Man kan aldrig få nog av tomtar men än är det några dagar att göra på innan alla är frammet. Jag har inte räknat mina tomtar men nog skulle jag tro att det är 100 st i alla fall.

 

Dagens ord: Städa inte för mycket, det blir man bara trött av. Kasta fram lite tomtar istället.

ANNONS
Av Anita - 13 december 2014 22:46

 

Jag råkade se det programmet på tv igår. Jag brukar aldrig se på såna där galor. För det mesta så handlar det ju om idrottsmän som sparkat in onödigt många bollar i mål eller åkt omåttligt fort i backarna. 

Nu blev jag i alla fall sittande och tittade på dom verkliga hjältarna. Dom som finns i vardagen och riskera liv för andra människor.

Det var två ungdomar som räddat en 2-åring från att drunkna, det var tre brandmän som mot allt förnuft gett sig ut i den brinnande skogen i somras och lyckats rädda en man mot alla odds. Det var de tre gamla nunnorna som tog emot flyktingar och hjälpte dom till ett bra liv. Det är mod och det är hjältar det. Jag blev riktigt rörd.


Åter tillbaka till min lilla verklighet där jag verkligen inte gjort några hjältedåd.

Torsdagen for jag iväg för att jobba en stund och för att handla en massa mat till julgröten på fredagen.

Jag hann också äta lunch med DansBritt innan jag for till Håsjögården för att förbereda och duka och stöka-

Det är så att varje år strax innan jul brukar vi fixa julgröt och mackor och lite annan för åkarna och även så iår men nu håller vi till på Håsjögården där det finns gott om plats.


 

Så igår morse for jag för att plocka fram och koka gröt och värma glögg och allt som ska vara. Vid 10-tiden började dom droppa in. hungriga och pratsugna och många blev det under förmiddagen.

 

Det har snöat lite lätt ungefär som om vår herre, eller vem det nu är, har drösslat lite ungefär som florsocker på en semla.

 

Det tog mest hela dagen innan jag var klar. Det blir ju en massa disk och stök och jag tror vi var närmare 30 personer.

Åkte hem och så kom Kinabror och Lille Jack

Dom åkte till Skåne imorse och nu kommer det att bli tomt och trist när dom åkt. Jag är ju faktiskt helt ensam i byn. Tur att det bara är en vecka tills Sonen kommer hem.


Idag har jag städat lite grann, plockat ihop hundben och hundleksaker som låg lite överallt runt omkring.

Så for jag till DataFia. Hon behövde träna på sin instruktionskurs på medicisk yoga så vi gjorde ett entimmars pass och satt och pratade ett tag sedan.

 

Det är ju lucia idag men det har gått obemärkt förbi. Ingen att lussa för och ingen har lussat för mig. Den tiden är för länge sedan borta och försvunnen i den tid som var. Roligt hade vi ju. Sonen och jag lussade hos alla tre gårdar som var bebodda då och jag tror att alla blev glada då vi kom tussande i snön med kaffe och pepparkakor. 


Nu sitter jag och ser lucian på tv och det får väl vara bra så. Det som har varit har varit och kanske blir jag lucia på åldrevården om jag har mitt hår kvar när den dagen kommer.


Dagens ord>: Det är bland vanligt folk de verkliga hjältarna finns fast dom ofta verkar i tysthet. 

ANNONS
Av Anita - 10 december 2014 10:28

 

Ett par dagar med fint väder och solsken de få timmar som solen är uppe under den här tiden. Då är det läge att strunta i allt, dra ner sparken till sjön och ge sig ut på en härlig sparktur.

 

Så kan man stanna för hos Kinabror och dricka eftermiddagskaffe innan man drar vidare på sjön.

 

Det var riktigt varmt. Solen värmde faktiskt på ryggen och det var bara .5 grader kallt. 


Klart att man plockade fram tomtar också. Det kan aldrig bli nog mycket tomtar tycker jag.

 

När jag nu tittat på Ernst program på tv så gjorde jag också två toppar av mossa och visst blev det lite kul.

 

Så gick måndagen fort som vanligt och jag stökade lite grann med lite av varje.


Igår var det lika fint och då får man passa på. Kinabror ska ju snart åka till Skåne och jag passade på att få hjälp med att få hem julgranen. Jag haittade faktiskt en jättefin borta på Stedesbacken och han tog den på fyrhjulingen och körde hem den.

 

Så passade jag på att bära in en massa ved för det ska ju bli dåligt väder.

Jag fick hjälp att hunden Jack. Han bar och bar ett vedträd i taget.

 

Så åkte Kinabror och jag till fd grannen på äldeboendet och hälsade på och så handlade vi lite.

Det var brorsans tur att laga mat och jag ville inte ta bilen bort till honom utan satt på mig pannlampan och åkte spark på sjön i mörkret. Nåja, det var inte så mörkt. På andra sidan sjön lyste "mitt ljus i mörkrets" lampa och månen började gå upp. Det är vid sådana tillfällen jag önskade att jag hade en bättre kamera. Det såg ut som det brann när den började segla upp bakom skogskanten och stjärnorna lyster klara och starka. Sjön sjöng sin ödsliga sång när den sprack i kylan och det var en riktigt härlig månskensutflykt.


Idag är det andra bullar kan ni tro. Det har börjat blåsa och det småsnöar och det är mörkt fast klockan är så mycket. Nåja man får väl glädjas åt de soldagar som var. För varje dag som går kommer vi närmare våren. Det får man inte glömma. Varje snöfri dag är en härlig dag.


Vad mera. Jo alla skriver om regeringen och valen och den stora balen som ska vara idag. Jag säger då bara ett. Den där kärringen som blev ledare för Moderaterna har ju sagt att vi på landet är dummare än dom i stan. En sån som inte bara tänker det utan säger det måste väl vara dum själv. Då vet man då i alla fall vilka men inte ska rösta på för man förstår att då kommer verkligen alla pengar gå till storstaden och vi blir ännu mer utarmade än vi är. Jag ska inte lägga mig i politiken för man märker ju att det är pengar och makt som är det enda som gäller. Nog om det. Inte ska jag sitta och titta på balen heller.


Nej nu ska jag gå ut och hämta posten. Sedan får vi se. Jag vet att jag ska torka älgkött idag som har legat i saltlag i några dagar. Det brukar bli jättegott.

 


Dagens ord: Hoppas att inte träden blåser omkull

Av Anita - 8 december 2014 10:08

 

Nu sitter jag här och ska försöka fila till ett inlägg igen och tittar ut genom fönstret på solen som håller på att stiga upp. Den här veckan har det varit ganska fint och soligt och idag är det -7 grader kallt. Alldeles lagom och ingen snö.


Jag börjar dagen precis som vanligt

Kokar kaffe, sätter på radion och går ut och matar fåglar och ekorrar.

Sedan sätter jag mig vid datorn och läser facebook och skriver blogg. Kanske ser jag om det är något spännande eller roligt på tvn men idag var det ingen Åsanissefilm. Naturligtvis ringer fd grannen som vanligt. Han ringer många gånger på dagen och börjar tidigt.


Nåja, vad skulle jag berätta om? Jo men visst. Fredagens jultallrik på Håsjögården. Jag åkte ner vid 17-tiden och snart kom en av de andra kvinnorna och vi gjorde klart, lade fram lotterivinster och fixade det sista.

Det var då jag skulle haft kameran för inte nog med att vi åt utan några av gubbarna bestämde sig med kort varsel för att uppträda.


Det var i sanningen ett härligt gäng som kom intassande. Två jättelånga, en med för trång tomtedräkt, en liten en som såg ut precis som en tomte, en med stjärngossestrut som han fäst med gummiband runt näsan. Eddie satt sig vid pianot och dom klämde av med tre julvisor på direkten. Nu ska sägas att dom sjunger jättebra fast dom inte tränat och fick med sig publiken på både allsång och handklappningar. Nåja, en del av dom är ju faktiskt musiker. Eddie som är musiklärare och kan spela precis vad som helst när som helst. Den längsta killen spelar och sjunger och en är med i kören så det är ju inga dunungar och roliga var dom.Önskar jag haft kameran med.


Den här lilla byn med bara ca 100 innevånare kan man väl säga gör så gott vi kan för att roa oss själva. Mätt blev man och rätt sent blev det innan jag kom hem.


Vad gjorde jag på lördag. Nja. stökade lite hemma och tog en promenad. 

 

Kinabror och Jack var här och jag gjorde två mosstoppar att sätta framför huset som prydnad något jag sett på Ernst tvprogram. Det var inte så lätt som det såg ut på tvn kan jag berätta för er. Mossan ramlade av och det gick åt massor med mossa mer än vad man kunde tro. Nåja det blev väl bra till slut. Visar er så snart jag laddat kameran.

 

Som ni ser är det inte mycket snö här och jag ska ta ner sparken till sjön och ta en riktigt lång sparktur på sjön idag tror jag men det finns ju mycket att göra innan jag kommer fram till det. Jag har kokat saltlag som jag ska lägga älgkött i och göra spickekött till Jul. Jag ska göra klart mitt tomteland och släppa fram alla mjuka tomtar som ska fram.


Det har varit fullmåne nu och då är det svårt att sova men den här gången var månen så otroligt stark och lysande så jag kan visst sällskapa med den istället för att sova.

 

Nu ser jag solen lysa på mina kornellbuskar och få dom att lysa röda och granna i solljuset. Posten kom just och ekorrarna kutar upp och ner i björken. Idag är dom fyra stycken,  troligen för att jag lade ut lite torra bullar. Bullar gillar dom.


Dagens ord: När solen skiner går allt så mycket bättre.  

Av Anita - 4 december 2014 22:07

  

Så heter boken jag läser nu. Det är en sorgsen bok av Linda Olsson. Handlar om ensamhet, övergivenhet och kärlek. Jag har inte läst den klart men hoppas att det ska ordna sig på slutet. Jag vill ju att både filmer och böcker ska ha ett bra slut.


Det som dök upp i mitt minne när jag läste titeln var de ljuva sommarnätterna när jag var på väg hem efter någon sommarfest. När jag gick på vägen och alla fåglar hade tystnat utom just koltrasten som satt i en grantopp och sjöng så vackert.


  Som ni vet så har jag en särskild kontakt med fåglar så jag stannnade upp och visslade till svar och så sällskapade vi med varandra en lång stund. När han såg på mig med sina svarta ögon kände jag hur hjärtat blev varmt och hur munnen smålog. En förunderlig och magisk fågel.


 

Tidigt på våren innan snön riktigt gått bort sitter han där plötsligt i en buske och kurar, rund som en boll. Fast jag slutat mata småfåglarna går jag ut och ger honom bröd. Han är ju vårens budbärare och ska tas emot på bästa sätt.


En vår krockade han mot ett fönster och föll till marken. Jag tog honom i min hand och såg att han andades. Lade honom högt upp på ett plank och bar in Katten Oskar så han inte skulle äta upp honom. 

Efter ett tag kom en koltrast till och började försiktigt putta på sin medvetslösa vän med näbben och efter en stund vaknade han och började ruska på sig. Så flög dom båda sin väg om än lite vingligt. Så gulligt det såg ut.


I höst har dom stannat länge. Såg en förra veckan fast det är vinter.

Det är en märklig fågel faktiskt. 

Indianerna som anser att olika djur står för olika budskap säger så här om koltrasten: "Du kommer att upptäcka nya sidor hos dig själv. Förändring och förnyelse."


Nu finns min längtan här. Längtan till att lyssna till koltrasten en härlig sommarkväll men ack så länge det är dit.


Idag har jag varit nere på Håsjögården och dukat inför julbordet imorgon kväll och sedan har jag varit ut och gått. Det har varit plusgrader några dagar och all snö har smält bort tack och lov. Det var så varmt och skönt att gå ut i skogen idag och det är undrligt för när det är fullmåne brukar det vara kallt. Det är faktiskt en underlig vinter men helt i min smak.

Hoppas att det håller i sig.


Bilen gick igenom besiktningen. Sonen kommer till jul. Det är ingen snö. Jag kan ju inte vara annat än nöjd.


Dagens ord: Lyckan med att vara pensionär är att man kan vara utomhus när det är ljust.

Av Anita - 2 december 2014 09:20

Idag gruvar jag mig. Det finns fyra saker som jag alltid känner mig gruvsam och orolig inför. och idag är det en av dom. Besikta bilen. Blir jag av med bilen den här tiden när det är så nödvändigt att ha bil blir jag galen. Kinabror åker ju snart ner till Skåne och jag blir alldeles ensam här i byn och har jag ingen bil blir det skit av alltihop. Pengar att laga för har jag inga heller för den delen. Nåja jag ska väl inte måla faan på väggen men jag vet hur det var för några år sedan. Utan bil i månader för en jävla lampa som lyste. 


Nummer 2 är tandläkaren men det gick ju bra sist när det bara behövde slipas lite så det kan jag väl släppa tills någon annan gammal amalganplomb sedan 60-talet ramlar ut.


Nummer 3 är att gå till doktorn för när jag känner mig frisk är jag sjuk och när jag känner mig sjuk är jag frisk.


Så till sist. Att köra bil på vintern i halka, mörker och snö.


Nåja jag får väl sitta här med en klump i magen tills på eftermiddagen och jag ska försöka att låta bli att måla faaan på väggen.


Över till roligare saker.

 

Kinabror och jag åkte till Hunge för att hälsa på TuppOla och Sambon. Där var det julpyntat och fint och brasan brann i braskaminen. Dom bor väldigt fint i änden på en sjö där en å rinner ut.

 

Vi gick iväg på julbord som dom hade i ett gammalt föreningshus. Vilken mat, hemlagat och rikligt och med en man som spelade Elvislåtar. Det är gubbarna i byn som gör iordning julbordet och det gjorde dom med den äran.


 

Vi vandra sakta hemåt och skönk ner i soffan, proppmätta och trötta så vi knappt orkade resa oss.

 

Söndag förmiddag masade vi oss ut och tog en promenad. Bort till en gammal vacker kvarn där det var massor med fina hus. Efter att ha ätit risgrynsgröt till lunch åkte vi hem.


Den där blå belysningen som jag köpte av misstag gav jag bort till TuppOla. Sambon var lite tveksam till färgen men då sa TuppOla att han skulle sätta dom hos hönsen för dom tycker om färg. Självklart, som om alla visste att höns gillade färg. Efteråt tänkte jag: "Hur vet han det? Är det verkligen så? Ska bli roligt att se hans hönshus. Förmodligen finns det både kulor och glitter och belysningar i olika färger där. Trots all kärlek och omsorg som dom hönorna får så äggar dom inte.


Så frampå kvällen åkte vi till Hammarstrand för det var julskyltning. Inte är den som förr i tiden men dom brände av ett fyrverkeri i alla fall. Jag köpte en tomte.


Så ny vecka och Dansbritt och jag träffades hemma hos mig för att göra kransar och pynta min julbock.

Vi gjorde så gott vi kunde. Spelade julmusik och drack glögg och satt på golvet och sakta men säkert tillverkade var son krans. Faktiskt blev det en aning julstämning. Till och med någon lite tomte tittade fram under bordet.

 

Det var några år sedan vi gjorde massor och sålde. Man blir som sagt latare  och latare.Nu nöjer vi oss med var sin.

 

Så blev det en bock iår också och den har till och med fått lite belysning. Jag såg en sådan när vi var i Hunge och jag hade en liten belysning kvar.

 

Den här bocken blir större och större för varje år eftersom jag låter riset sitta kvar och klär på nytt men visst ska väl en julbock vara tjock.

DansBritt och jag åkte sedan bort till Kinabror och fick oss lite mat.


Nu hoppas jag att ni håller tummarna för mig så bilen går genom besiktningen.


Dagens ord: Om man väntar sig det värsta blir man glad om det blir en aning bättre. 

Av Anita - 29 november 2014 08:28

 

Vissa dagar går det mesta på tok. Har ni märkt det?

Pillade med att sätta upp jubelysningen ute på huset. Hade köpt en ny ljusslinga till och med. Grenkontakten var trasig och när jag fick till alltihop visade det sig att jag köpt fel slinga. Den var blå och det är det fulaste jag vet. Inte ett dugg julaktigt. Det var att ta av alltihop igen.


Kupevärmaren fungerade inte så dörrarna på bilen var igenfrusna och rutorna var som ispansar. Det var bara att gå ut och skrapa och tro inte att under snön var det en isfläck där jag halkade och for omkull som attan. Slog i ändan och ena knät och armbågen. Aj aj aj. Nu när jag slog mig så rejält av bara en vanlig vurpa förstår att jag inte vågar mig ut och åka skridskor fast det nog skulle funka för isen har frusit till. Man har så ömtålig kropp nu för tiden och det är lätt att bryta någinting. Jag hatar att ha gammelkropp som inte länge fungerar så bra som förut.


 

Nog om det för en liten stund. Jag har ju faktiskt gått på positivitetskurs så inte ska jag väl haka upp mig på förtretligheter.

Nej, det har faktiskt varit fint väder den här veckan. Skogspromenader nästan varje dag.

 

Var till tandläkaren i tisdags och det blev ingen lagning bara lite slipning så det blev billigt och bra.


I torsdags kom moster med nybakta bullar och så kom gamle A och Kinabror också. Jag följde med moster till Kälarne för hon skulle köpa gardiner. Vi åt lunch på hotellet och hade det trevligt.


Nåja nu sitter jag här med blåmärke på rumpan och en värkande armbåge. När jag skrapat rutorna och slutat svära åkte jag till Hammarstrand. Jobbade lite grann och for runt på alla affärer.

Letade efter sockerkulör som ska vara till enbärsdricka. Jag har äntligen fått tag i enbärsolja. Vi drack alltid enbärsdricka när jag var liten och det stod altid en flaska klar till jul. Jag har länge tänkt göra det men det finns inte sockarkulör att hitta på byn.


Sedan åt jag lunch med Kinabror och Dansbritt och så var Kinabror och jag till PappersBeda och fikade.

Handlade lite till DataFia och for till henne med grejorna. Hon hade bakat jättegoda lussekatter och jag fick med mig en påse hem till och med.

Själv har jag bara bakat lussekatter en gång och då sa min dåvarande sambo att man kunde slå ijäl hästar med dom. Det blev slutet på min bakkarriär. Det gör ingenting för det är allmänt känt att jag inte bakar så dom som kommer har ofta med sig lite bröd till mig. Det ska ni veta. Ju duktigare man är ju mer får man göra så det är bra att hålla en låg profil.

 

Jag har satt upp gardiner och som vanligt har jag fuskat. Man kan faktiskt sätta upp gardiner utan att putsa fönster. Vem ser det nu när det är så mörkt nästan hela dagarna.

 

Satt upp lite ljus och lagt på mammas fina broderade julduk. Vilket jobb man lade ner på allt förut.


Jag har blivit bara latare fast jag borde ha mer tid. Tar det lättare med julen och ska inte göra varken pepparkakshus eller knäck eller baka.

Det är inte lika roligt med jul längre. Allt har liksom blivit för mycket och börjar för tidigt. Int är det någon julstämning på samma sätt längre och tomtarna har inte börjat visa sig i vrårna ännu.


Kan det vara åldern. Den förbaskade åldern. Druttar man på ändan får man vara glad att man inte bryter något och inte visslar någora snygga killar på en längre. Dessutom fastnar maten mellan tänderna. Det gjorde det inte förr och de gamla 60-talsplomberna håller på att vittra bort. Skinnet blir liksom för stort som på en gammal elefant och åderbråcken blir bara större och större. Så unga människor, njut av skönheten och ungdomen så länge ni kan.


Dagens ord: Vem sa att det är skönt att bli gammal. Skitprat.

Av Anita - 25 november 2014 08:12

 

Förr fanns det fäbovallar lite här och där i skogarna. Dit ledde vackra gröna stigar. Där hördes skällkornas klockor ljuda i sommarkvällen. Där gick dom fina fjällkorna omkring. Jag älskar kor. Deras lugn och vackra ögon.


Vallpigorna mjölkade, gjorde messmör och ostar.

 

Jag hann aldrig med att vara vallpiga innan fäbodarna försvann. Det hade annars varit en dröm för mig istället för att plågas inomhus på kontor.


Även här på skogen fanns en fäbod, Vallbodarna. Det bodde till och med en familj med många barn där en tid. De stackars barnen som i snö och kylade trampade fram i snön kilometer efter kilomter för att komma ner till skolan som faktiskt fanns i Fisksjön hur otroligt det än låter.


Så flyttade dom, bostugan brann upp men ladugården fanns länge kvar. När vi var små gick vi dit för att plocka bär. Runt vallen växte de största rödaste hallon man sett och de sötaste smultron.

 

Varmt och skönt var det på vallen för de jättegranarns som fanns där stod som skyddande soldater mot vinden. Vid den gamla husgrunden växte en rosbuske av okänd sort. Vem hade planterat den tro?

Jag tog en ltien bit rot och nu blommar den i min rabatt och minner mig om den tiden. Den doftar så otroligt gott även om den blommar kort tid.

 

Så i söndags då vädret var skapligt så gick Kinabror, Jack och jag upp dit. Det var så länge sedan jag varit dit och om jag vetat vad jag vet nu skulle jag inte gått dit.


Så tråkigt. så ledsen blev jag. Stigen var totalt förstörd.

 

Djupa vattenfyllda spår efter skogsmaskin, kalhyggen överallt och vallen full med nerfallna träd och ris.

Ladugården lyckades vi hitta men det var bara några ruttna brädor kvar.

 

Endast en gammal jaktkoja står kvar. Vi vilade där en stund och då kom en jägare vandrande.

 

Kände mig ledsen hela dagen. Allt det vackra är snart borta överallt runt omkring, alla djur borta, alla människor försvunna, i skogarna finna bara mullrande skogsmaskiner och skjutgalna jägare, kalhyggen brer ut sig, stigar är borta överallt. Det är ett äventyr att gå överallt där markberedarna dragit fram och gjort hålor överallt.


Det känns som om allt är slut och det är bara någon envis figur som jag som kämpar mig kvar på rena tjurn.


Nåja på kvällen var jag på bokcirkel och igår var det regn hela dagen. Vi for och hälsade på fd grannen en stund och så gick den dagen.


Idag ska jag till tandläkaren och laga en tand. Pengar går det till både det ena och det andra minsann. Skulle väl ta och leta reda på adventsstakar och stjärnor men jag är inte på något humör precis.


Dagens ord: Aldrig mer ljuder några koklockor i skogen runt omkring. Aldrig mer hör man någon locka på korna som farmor gjorde.

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

49 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Juli 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se