Äntligen lite sol men som alla vet så ser man hur skitiga fönster man har. Det skiter jag i och jag är den mest finurliga kvinna som finns vad det gäller att ha något att skylla på för att slippa putsa fönster. Nu är det ju för kallt,, precis nu minus 15 grader. Nog om det.

Det är februari nu och det mesta av julen är bortplockat men julgranen den fina står kvar utan det minsta lilla barrfall. Full med gröna skott och små rosa kottar. Som en brud står den i hörnet vid bokhyllan och glänser och det får den fortsätta med så länge den inte barrar.

Jag gick upp i sekretären för att leta efter en grej och hittade en bok. En bok från året 1964, mitt bästa år faktiskt.

Boken skrev jag allt nyttigt i. Använde reservarpenna med ömsom rött bläck, ömsom grönt bläck. Det var en salig blandning av dikter, av kassabok, av beskrivningar av killar och adresser. Det var förteckningar av vad vi skulle ha med på Kolbjännsjön och tältande och några foton. Till och med mina avgångsbetyg från 9-an.

Den sommaren hade jag velat vara ute och bara leva men naturligtvis hann jag inte mer än sluta skolan så fick jag jobba direkt och jag som alltid längtat ut sedan jag börjat skolan. Nu kände det på att vara inne när alla andra verkade vara utomhus och göra roliga saker.

Så här skrev jag: Knattrande skrivmaskiner, fullskrivna ark. Ute skiner solen och sjön är blank. Är jag född att sitta här, att bara genom rutan förnimma sommaren. Är det meningen med livet ? Att bara se det vackra genom en fönsterruta?

Så konstigt att nu när jag får vara ute så mycket jag vill så är det inte lika viktigt speciellt på vintern då jag helst vill vara inne i värmen. Det man inte har längtar man till. Det är kanske så.

Det är tur att sommarens nätter är ljusa och långa. Jag hade drygt en mil till jobbet och ofta cyklade  jag men då fanns det rälsbuss som man kunde åka med också om man hade pengar förstås. Så iväg till AMV direkt efter jobbet. Vi låg i tält på en ö. Vi låg i skogskojan i Kolbjännsjön och jag jobbade och cyklade och levde livet.

Ser kassaboken: 800 krjonor i månadslön hade jag. En biobiljett kostade bara 3 kronor. Bildjornalen 3 kr. Ja man kan tro att jag levde för 100 år sedan.

 I boken fanns  beskrivningar av killar som vi träffade. Hur dom såg ut. Vart dom bodde. Vad dom hade för kläder. Det verkar som dom flesta rökte pipa och gillade surströmming. Ja i sanningen märkliga saker som spelade roll. En del gillade Beatles och det var ett särskilt plus förstås. Annars var det mycket contry som gällde bland killar.

Ja så var livet 1964. Det känns inte så länge sedan men det är det ju.

Dagens ord: Att säga  att åldern inte har någon betydelse det är då verkligen inte sant. 

Det snöade bara lite grann och var inte särskilt kallt och ibland kom en solstråle och gladde mig. Dessutom upptäckte jag att mörkret håller på att dra sig tillbaka, sakta och vid tre-tiden är den inte längre mörkt.

Onsdag var det en massa grejor på gång. Visst är det så. Antingen ingenting eller också allt samma dag.

Det var fullt upp hela eftermiddagen. Först handla och vattengympa. Sedan styrelsemöte och till sist födelsedagskalas hos Broder B. Jättegod smörgåstårta och trevligt sällskap.

AMV och Gubben kom och hälsade på. Tror att det var på tisdag.

Torsdag kom Gamle A och hälsade på. Alla dagar har Broder B och Nalle och hälsade på en sväng.

Så på fredag var det en sådan dag som det sällan blir. När man har så mycket att uträtta och allt går på tok som det vanligen brukar göra men det flöt.

Apoteket där det brukar vara kö. Ingen före mig. Alla mediciner jag skulle ha fanns och en kvinna kände igen mig från bloggen och talade om att hon alltid brukade läsa bloggen och tyckte att den var bra. Allt beröm man kan få suger jag åt mig för det är minsann sällan man får beröm för något.

Så köpa en konstig glödlampa på elaffären och den fanns.

Så lunch tillsammans med DansBritt oh det var jättegod mat, fisk med räkor och jättegod sås.

Så hem och blev bjuden på middag hos Broder B. Sparkade hem i mörka kvällen och det var en sådan kväll då djuren rörde sig i skogen. Älg som brakade på. Troligen orrar eller ugglor som flög omkring i träden så det knakade.

Så igår var det fint väder och Broder B, Nalle och jag gjorde oss en ganska lång vandring för att se vad en nyplogad skogsbilväg gick. Visst var det en nyaverkning på gång. Det är underligt att det finns skog kvar. Kalhyggen brer ut sig och jag blir alltid så lessen. Vi ångrade att vi inte hade kaffe med oss men när vi kom hem så kom Broder B:s fru från jobbet och vi åt lite varmkorv.

Idag började jag med att se Farmen och det är väl inte kulturellt minsann men jag gillar det. Först och främst för naturen och det gammeldags bonnlivet. Skulle gärna vara med där faktiskt.

Så Hotell Romantik. Det är dejtingprogrammet för dom över 65 år. Det sägs också vara skämmigt och banalt men jag tycker att dom är jättetuffa. Dom dansar och gör roliga saker och förstås vill ha en ny människa att bli tillsammans med.

Kvinnorna är ungdomliga och fina och dom tycker att dom är snygga själva också och det beundrar jag dom för. 

Jag som tycker att jag är skitful skulle aldrig i livet våga vara med på något sånt. När jag vet hur jag såg ut när jag var ung ser med fasa på hur jag ser ut och skulle säkert inte våga visa mig där. Så jag tycker att dom är häftiga som vägar.

Slutar med en bild på hur jag såg ut när jag var så där 16 år och visst var jag väl lite söt. Själv tycket jag inte det då heller.

Kallades för ängeln och AMV var Dolly. Ack denna ljuva tid.

Dagens ord: Lite ljusare och ingen snö och sparken glider fint på byvägen.

Är det inte snöskottning och jobb med det så är det svinkallt ute och inte så varmt inne heller. Nu har jag inte ens haft tid att skriva något på ett tag och kanske är det skönt för er att slippa höra mitt gnäll om vädret och träningsvärk i kroppen och annat.

Vi tar något annat istället. Vi kanske kan prata om en roligare och bättre tid. När man tittar i gamla fotoalbum så minns man helt plötsligt hur det var förr när livet var mer spännande och roliga att leva.

Börjar med det första bilden från tiden när jag var ganska liten, så där en 6-7 år kanske.

Nog hade jag underbara somrar. Sol och badvatten och en härlig strand i närheten där man kunde vara så mycket man ville. Vi badade på dagarna och vi badade i fullmånens sken. Å så vi badade. Vilken frihet vi hade.

Här hade jag precis börjat skolan och jag ser att jag nog har några tänder borta eftersom jag håller ihop läpparna. Så fånigt det är. Man minns så ovidkommande saker som att jag minns att tröjan jag har på mig var rosa och ljusblå och min mamma hade stickat den till mig.

Minns vår fröken Maria Berggård som var så snäll och så modern så jag fick faktiskt skriva med vänster hand fast jag ibland kladdade ner skrivboken när jag skrev med bläck.

När jag vari runt 12 år så var Audrey Hepburn det stora namnet. Alla skulle ha samma frisyr som hon och så även jag.

Fast jag minns när jag fått kortklippt att jag ångrade mig och ville ha långt hår igen men så blev det väl när håret växt ut.

När jag var så där 14 år fick jag min första hund. Han hette Lurvas och var en blandning av lapphund och jämthund och någon fler ras. En riktig blandrashund och både klok och fin. Nu är det ju så att om man bor mitt i skogen och det är både älgar och annat så kan man inte ha en sådan hund lös som synd är. Frestelsen att jaga blir för stor. Dessutom blev han en bra jakthund som pappa hade i skogen många år. Han blev gammal, 15 år och mycket älskad.

Så blev jag tonåring och då skulle man ha elastabyxor. Fy så jag frös i dom. Tror nog att jag hade både lejongula och svart också. Tyckte nog att jag var fin i dom.

1964 gick jag ut skolan och började jobba genast på försäkringskassan.

AMV och jag hade en underbar sommar och bodde i tält och bodde i skogskojor och träffade fina killar och livet var ett äventyr på många sätt. Det var Beatlestiden och det var ligga på kiipporna och sola och lyssna på tio i topp och åka båt och äta varm korv över öppen eld och så var det slut med det. Konstigt att man inte minns dom regniga dagarna för det måste ju ha funnits sådana också.

När ni hör mitt gnäll så undrar en del varför jag blev kvar här när mina föräldrar och syskon drog söderöver ända ner till Skåne. Bara jag blev kvar.

Oj vilka kalla tider jag varit med om. Frusit och hatat mina jobb instängd på kontor i hela mitt liv 

Men anledning till att jag lever kvar den halva av året då snön är borta. Då när jag lever i naturen, nära sjön. Kan bada. Så var det det med dansen. Inget är som sommardanser här. Alla man känner och de fina ljusa sommarnätterna. Det är då alla bekanta kommer hit och hälsar på och alla fester vi har tillsammans. Så det finns en orsak. Inga låsta dörrar, inga som måste ringa innan dom hälsar på. Bärplockning och trädgården jag har som jag får göra vad jag vill med och odla vad jag vill.

Ingen granne som man stör om man inte vill.

Om jag hade råd kunde jag göra som många av mina vänner. Åka utomlands och tanka lite energi och värme när det blir för mörkt och kallt och svårt men.......jag har ju valt att inte ha någon att bo med och då har jag sämre ekonomi än dom flesta så jag har inte råd helt enkelt.

Dom kallar det visst för fattigpensionär och visst kan jag leva med det men nog skulle jag vilja resa också men nu är ju snart livet slut och allt är liksom för sent.

Inte spelar jag på lotteri heller så chansen att vinna finns inte heller.

Dagens ord: Jag får leva på minnen och hoppas att jag får njuta av en kommande sommar och livet och hälsan tillåter det.

Jo, det snöade hela dagen igår men det sket jag i. Det var i alla fall söndag och det är väl vilodagen vad jag kan förstå.

Såg på skidskytte och gjorde en räkgryta som Broder B med Fru kom och åt tillsammans med mig. Så var det ju Farmen att titta på och plocka undan lite julsaker men granen. Besök av DataFia fick jag också.

Granen, kära vänner, den står här grön och fin och tappar inte ett  barr. Däremot har den fått små fina skott.

Den är så fin så den får leva länge än.

Nu var det ju det där med 5 meter. Som ni vet så har jag hatt problem med snöslungan Eulalia. Det har ju varit blötsnö och den har kört fast genast när det fastnat i kedjorna, blötsnön alltså.

I förrgår kom TuppOla med Sambo och han kastade sig över Eulalia och naturligtvis så gick det hur bra som helst att köra med henne så han var så snäll och körde nere vid uthusen där jag inte lyckats få till det. 

Både Broder B och TuppOla och Kinabror säger att det är nog jag som gör fel. Så idag har jag gjort fel igen men jag vet inte vad.

Nu gick hon igång fint och det var kallsnö och 12 grader kallt och inte så tjocka blöta lager som sist.

Då funkade inte den som sprutar ut snön. Den fastnade igen och jag vet inte om det är så att det är något fel med dom där grejorna som drar in snön eller vad som hänt. Jag försökte få ur all snö och startade igen men det gick inte. Bara att ge upp och börja skotta för hand.

Tur i alla fall att jag har mina varma tovade vantar så jag inte behöver frysa om händerna när jag ska hålla i metallstången på snölasse. Jagh fick dom vantarna i somras när jag hade växtfärgartjejerna här och dom är helt suveräna. Dom blir inte ens blöta. 

Annars har det ju varit tre dagar som varit rätt så bra och som jag inte kan klaga på annat än att jag haft träningsvärk.

Torsdag var jag hos Broder B och åt soppa på kvällen och i lördags kom ju som jag sa TuppOla med Sambo och hund. 

Vi gick en promenad och sedan anslöt Broder B och Nalle och vi gick hem och fikade.

Fredag for DansBritt och jag och åt lunch på Älggårfsberget. Vi fortsätter med våra fredagsluncher fast Kinabror inte är med. Vi har ju gjort det många år nu. 

Nu är det väl dags att gå ut igen och fortsätta med helvetetsjobbet. Kommer säkert att ta mer än tre timmar nu när jag inte kan använda slungan. Tänkte ringa Broder B men han har väl fullt upp med att skotta sin gård. 

Nog känns det ganska deppigt att jag börjar bli så gammal och inte har den ork jag hade förut och inte det humör heller utan det känns inte alls bra när jag ska jobba med den gamla skrultiga kroppen.

Så blir jag så förbannad när jag hör folk säga att man ska vara glad för varje dag man kommer ur sängen. Va fan ska man inte få ha större krav på livet bara för man är gammal.

Det verkar som om när man blir äldre så ska man vara så jävla tacksam för allting och inte ställa några krav på någonting, precis som om man bara är till bekymmer. Fy fan säger jag. 

Såna där tankar gillar jag inte. Som att man ska vara glad att man lever värre vore det om man vore död. Det kan man väl inte veta. Kanske det rent av är tvärt om.

Dagens ord: Det är mycket man inte kan veta i den här världen men jag vet i alla fall att det är skitjobbigt med att skotta snö. Kanske får man inte tycka det heller, man ska ju vara så jävla tacksam och positiv och vara glad att man inte har det sämre. 

Nu är det snö ända upp under fönstren och jag vet inte var jag snart ska lägga snön. Blöt tung snö.

Igår var i alla fall en lite roligare dag. Jag har inte handlat på riktigt länge så nu var det slut på sånt man behöver. Fågelfrö, kattsand, blomgödning och toapapper och kattmat och lite annat smått och gott.

Vi åt lunch på hotellet i Bispgården bara för att få smaka lite annan mat från andra länder.

Skönt att komma hemifrån en stund och slippa se snön som bara blir mer och mer.

Visst, jag har kört fast två gånger med snöslungan och idag gjorde jag det igen. Bröderna tycker att den går bra och att det troligen är jag som inte kan med den och ställer om fel eller att den går för högt.

Kanske gjorde jag ett misstag och skulle ha köpt en slunga som var lättare och inte så bred. Den är för tung för mig och så är jag inte världens bästa på tekniska grejor och så är jag för lätt och har för dåliga nypor. Ja det blir alltid bara fel när jag ska ha grejor. Jag gör ofta misstag både vad det gäller tekniska grejor och män.

Det är nog bäst att använda snölasse men det kletar fast och är tungt nu när det är tö. Oj så jag sliter och får ont överallt. Nu har jag gett upp för idag för tre timmar är allt jag klarar. 

Vägen bort till Kinabrors hus är klar.

Vägen ner till uthusen är inte riktigt klar. Det är där jag brukar fastna med snöslungan i backen som går upp.

Bort till byvägen och framför postlådeställningen är det klart men jag har fortfarande vändplanen och nere framför uthusen kvar men jag orkar inte mer idag. Det börjar redan mörkna också. Dagarna är korta och ingen sol på länge utan bara ett grått ljus mellan snöskurarna.

Skit samma nu är jag inne och ska lata mig resten av dagen.

Läsa bloggar som jag inte gjort på länge. Försöka fixa lite med vägföreningspapper och så ska jag se på Mandelmans gård som börjar ikväll.

Såg på farmen och längtar till sommaren. Att se dom gamla husen och djuren och vattnet påminner mig om min fina barndom här på gården när det var lite likadant som på farmen. Vissa människor där blir det nog inte så lätt för för dom verkar inte kunna så mycket. Vi får väl se.

Dagens ord: Vet inte hur jag ska orka med den här vintern.

I går skottade jag för hand i flera timmar och inatt har det snöat igen och jag drog fram Eulalia för att köra med henne.

Det gick inte så bra, snön klabbade fast i kedjorna så det bara slirade uppför backen från uthusen. Dessutom får jag så ont i händerna av att trycka ner handtagen.

Lite blev det ju i alla fall innan jag körde fast och inser att resten av dagen får jag nog handskotta men nu har jag varit in och tagit en kopp kaffe innan jag går ut igen.

Annars har det varit några dagar då det har hänt en del i alla fall. Torsdag blev en gubbdag och det var länge sedan.

Först skulle jag var hundvakt åt lilla gubben (stora) Nalle. Så knackade det på dörren och ner det knackar så vet jag att det är någon som inte brukar hälsa på. Andra går bara rakt in som vi alltid gör här hos mig och alltid gjort.

Nåja, det var Cowboyhatten, min gamla klasskamrat som flyttat hem från Canada. Han hade hittat en tidning som jag tappat utanför postlådan så han kom in och blev kvar på fika och rätt länge. Då kom Gamla A och det visade sig att dom här var tremänningar och inte hade träffat varandra sedan dom var barn. Så blev det mycket prat och trevligheter. Så gjorde jag potatismos och köttbullar som vi åt till lunch.

Så kom Broder B med Frun och hade med sig två barnbarn. Jag blev bjuden till dom på tacos på kvällen.

Dan därpå kom Broder B med familj och åt hos mig. Det blev köttfärssås och spagetti som barn gillar och nu är man ju less på julmaten.

Igår var Nalle hos mig hela dagen och vi skottade snö och skottade snö och vilade i soffan och det var ett väldigt snöande och oväder och jag fick värk i benen och armarna av snöskottnngen.

Följde med Broder B och Frun hem och åt middag hos dom och så kom TuppOla med Sambo och Vaimo. Vi blev kvar rätt länge och fikade.

Så lite grann folk har jag träffat i helgen i alla fall även om jag inte varit någonstans på hela helgen och bilen står igensnöad ute på gården. I morgon måste jag nog iväg och handla i alla fall och fågelmaten är slut och kattmaten är slut.

När jag tittar genom köksfönstret på morgonen så kan jag se hur mycket snö som kommit under natten för fågelhuset har fått ett rätt rejält snötak närmare 3 dm på några dagar. Fy faaaaan.

Jag vet att folk börjar ta undan sina julsaker nu men det gör inte jag. kanske några små prylar kommer att få tas bort men inte julgranen för den tappar inte ett enda barr och är så grön och fin. Den ger både ljus och glädje och det behöver jag. 

Den där duken har jag faktiskt vävd och den kommer fram varje jul. Ljusgrejen har jag fått av holländarna och för säkerhetskull så har jag elljus i den. Dom gör så fina saker av naturen så jag blir alltid glad för sånt jag får av dom.

Nej nu kära vänner är det mitt på dagen och man måste passa på att skotta medan det är ljust och det är det inte så länge. Synd bara att jag inte är en stark karl utan en gammal ynklig kärring som får ont överallt när jag ska skotta. 

Dagens ord: Nu har det minsann varit solfattigt länge.

Jag brukar göra en årskrönika men jag tror jag skiter i det.

Vaknade igår till 20 grader kallt . Tittade på året som var och konstaterade att det var året då ingenting blev som jag hoppats.

Det var året då alla pengar gick till att laga tänder, operera tänder och så var det bileländet. Jag som trodde att jag köpt en bra bil och så är det bara skit.

Besiktningen gick den inte igenom. Det var massor med skit som kostade tusenlapp på tusenlapp. Sedan tog batteriet slut. Så var det fel med bromsarna. Så när det för en gång skull var varmt i somras då gick AC.n sönder. Så var det något elfel och så var det rost på bakluckan och sedan gick bakrutan sönder när jag stod parkerad och så ramlade vindrutetorkaren lös. ja det slutade med att jag knappt vågade köra med den. Nog om det.

Det jag planerade av nöjen blev inte av. AMV och jag kom inte iväg på någon vandring och vårt berg har vi inte kommit upp på. De få dagar som jag tänkte åka på en semester med en väninna blev heller inte av. Jag fick hälsporre så jag knappt kunde gå. Det blev en enda danskväll på hela sommaren. Allt annat blev inte av.

Så har jag fått gråstarr och väntar på operation och har väntat över ett år. 

Inte blev det några fester heller, jo vi åt visst surströmming och visst var vi iväg en dag på resa med kompisgruppen.

Vi åkte till en underjordisk militärförläggning vid höga kusten och sedan hem och åt middag. 

Så hade vi växtfärgningskurser två gånger och det var trevligt åtminstone andra gången. Första var det storm och regn och ett riktigt busväder.

Så hade jag två dagar när jag hade hand om sommarcafe. Båda gånger fullt med folk hela tiden.

Visst kom jag iväg på en loppisrunda och en auktion. 

Vattengympa och bokcirkel. Lingonplockning och svampplockning men svårt att gå tack vare onda foten.

Sonen var hemma som tur var så jag slapp gräsklippningen i alla fall.

Så blev det ju vinter och kallt och snö och allt elände man kan tänka sig och nu sitter jag här och fryser. Det där med motion får jag tack vare all snöröjning och allt ont man får av att frysa och skotta snö och få träningsvärk . Nu ser jag att det börjar snöa igen och vintern känns omansamt lång och jag vet inte hur jag ska klara av den. 

Min svägerska sa härom dagen när dom kom traskande i kallvädret att jag måste vara född på fel plats i världen och det kan nog stämma. Det får vara så varmt som helst men kyla och snö tål jag inte. Det tar på psyket och jag kan inte se något positivt i vinterhelvetet och inte har jag råd att åka någonstans heller som dom flesta kan göra. Nej det är bara skit.  

Jo då, jag vet att det är oro i världen och jag har det bra jämfört med andra för här är det väl tryggt än så länge men att det blir sämre och sämre på alla vis har jag förstått och jag undrar hur det blir framöver. Vad tog energin vägen och vad kom den trötta, sura kärringen från.

Dagens ord: Ingen ide att plåga er med negativa tankar. Hoppas att ni får ett bra nytt år.

Jag och katten låg och gosade och jag låg och tänkte på att jag måste fan i mig ta fram snöslungan Eulalia och försöka skotta lite grann.

Det jag igår gjorde för hand var bara jobbigt men jag vet hur det blir. Såg ut och upptäckte att det hade snöat inatt ännu värre och fortfarande nollgradigt och blötsnö. Dessutom hade det rasat från taket. Den snön måste bort innan det blir is av den.

Sparken hade stått i vägen och var igenmurad med snö.

Idag är det årets sista dag och lika bra är det för det här året har varit ett riktigt skitår. Bort med det fort som fan.

Bilderna ni ser idag är så tråkiga så man kan gråta åt dom. Mulet, grått, snöigt och urtrist.

Så försöker jag starta Eulalia och det går faktiskt bra. Den dundrar igång och det är bara att trycka ner handtagen och dra iväg. Det är just det. Man måste trycka ner och hålla handtagen nere och jag får ganska snart ont i händerna för jag har svaga nypor.

Sedan så börjar det fastna snö i kedjorna och när blötsnön fastnar där så så slirar det bara. Till och skrapa bort snön och försöka igen. Till slut så måste jag ge upp men jag hade i alla fall fått till ett tag.

Det som rasat från taket hade börjat frysa till och jag måste hämta en hård spade och hacka lös.

Borta vid byvägen hade plogbilen dragit upp en hård sträng både framför postlådoran och framför min infart. Skrapa svära och frysa om händerna som är blöta. Byta handskar och dricka lite vatten.

Sopa av bilen. 

Jag har fått många goda råd av mina faceboockvänner och dom är väl bra men inget som man kan göra så där direkt, som att flytta vedboden närmare eller leja någon som kan ploga.

Det har inte varit något problem när Kinabror var hemma men nu vet jag att det är många månader kvar till våren och jag är inte den starka fruntimmer jag var förut. Får vila en stund och ge mig ut och fortsätta skotta för hand. Jag har nog några timmar innan det är klart och jag hoppas bara att det inte kommer mera snö. Om ni inte visste det så hatar jag snö.

Det är den här jävla gammeldomen som har satt sig på mig och trycker ner mig.

Nyårsafton brukar det alltid vara någon sorts fest men tyvärr inte iår. Det blir väl bara Broder B och jag som ska äta en bit mat tillsammans. 

Så här brukar det ju se ut en sådan här kväll men så är det ju inte nu . Men med det här fina glasen önskar jag er alla ett GOTT NYTT ÅR och hoppas ni får en fin trevlig fest ikväll. Låt bli att smälla raketer och tänk på djuren.