Senaste inläggen

Av Anita - Söndag 8 okt 08:52

Tänk så annorlunda världen blir med lite sol.

 

Tänk att en av solrosorna slagit ut men det var i sista minuten för på fredagsnatten var det 2 grader kallt och gräset var vitt av rimfrost när jag vaknade.

 

Fredag ät DansBritt och jag lunch på hotellet. Nu när träden glimmar i guld och rätt är utsikten upp mot pålgård och kyrkan så fin så jag tittar på den varje gång jag far och äter.

 

Hammarstrand är verkligen en fin by med alla berg runt omkring och älven som rinner som en silversträng i dalen.


 

Trots kylan på natten så blev lördagen en fin dag. Nu är det lika bra att städa ur vissna blommor ur blomlådor och urnor och göra höstfint med enris,granris och nypon och lite annat man hittar i skogen.

 

Det står inte på innan det blir hårt i jorden och då går det inte att sticka ner det som ska vara. Lite trist är det att riva upp blommorna men dom hänger ändå som sura disktrasor så det är lika bra.

 

Så börjar min skogslängtan krypa i mig. Mitt bland skogsbolagens kalhyggen och förstörda stigar ligger en liten skog som en privatperson äger och vårdar jättefint.

Jag älskar den skogen. Att gå på gamla Fisksjövägen som numera är en stig. Ska ni med?

 

Då tänds gamla minnen från tiden då jag var barn och tonåring. Där man åkt cykel och spark och gått. Det är så där tre kilometer ner till byn och om inte annat var men ner till stationen och hämtade posten och såg på tåget. Man var inte rädd att röra sig. 

 

På vänster sida ligger de söta bergen med mossa och svamp i fina färger. Att gå upp där är härligt och mjukt och fint att gå. Inga sönderkörda stigar, inga vattenfyllda hålor efter skogsmaskiner.

 

Fina raka tallar. Ståtliga och vackra och det är lugnt och fint och rofyllt att gå här. Sänder en god tanke till mannen som äger skogen som är precis lika fin som när jag var liten. Här plockade man blåbär och nedanför ligger myren med hjortron och tranbär.

 

Så kommer vi ner till lärkträdodlingen. Lärkträd är så fina och liksom eleganta med sina fina grenar.

Hittade på kanterna granar som var silverfärgade och täta och som hade mjuka barr och luktade väldigt gott. Vet inte när dom kommit till men fina är dom.

 

Man hittar alltid något nytt när man går i skogen.

Så farväl till skogen som ser ut som en saga om tomtebobarna. För den delen känner jag mig som ett litet skogstroll själv där jag går med håret fullt av kvistar och ris.

 

Tar en tur "väst i gålan" ochså och ganska snart hörde jag fågeln upptäcka mig och börja skrika. men nu var det tre fåglar som skrek och pratade med varandra.

 

En av dom satt uppe på en torraka och nu såg jag vilken fågel det är. Det är uggleungar som skriker. Troligen är det slagugglan ungar. Hoppas att dom inte blir lika arga som mamman. Det var ju hon (eller pappan) som anföll mig i mörkret i vintras och drog iväg med min mössa och en bit av håret.

 

På tal om fåglar så har jag nu fallit till föga och köpt fågelfrö till småfåglarna och nu är det massor av fåglar som har kommit. Bara dom hörde att jag slog upp för i på fågelbordet flög dom omkring mig och skrek.


Idag ska jag med AMV och Gubben till Långsele och titta på Ronjas kanin och se lite folk och det ska bli kul. 

Grått ute idag med inget regn än så länge.


Dagens ord: Bättre tre hoande ugglor i skogen än en anfallande uggla i skallen.

ANNONS
Av Anita - Onsdag 4 okt 18:43

Så olika det kan vara. Ifjol den här dagen sken solen från klarblå himmel och sjön låg blank och trädens löv lyste som guld. Minns den dagen som en lysande skimrande dag.

 

Nu har det regnat hela natten och i morse låg dimman tung över sjön. Nu skimrar det minsann inte ett jäkla dugg.

 

Sedan började det blåsa. Det har faktiskt varit lite lugnare sista veckan även om det regnat från och till men nu drar det igång igen.


Jag har vandrat min badstrandsrunda varje kväll som vanligt.

 

Man får ta tillvara de stunder det inte regnar för snart är snön här och då kan man inte gå just någonstans.

 

Mossan gillar regn och behåller sig mjuk och fin så det finns mycket vackert man kan se om man tittar ner också.

 

Så här känner jag mig just nu. Som en torr gammal murken stubbe men en del kan väl se det vackra i det också så man får väl tro på det. Än har inte gumman ramlat ihop alldeles men jag känner ibland att allt jag gjorde förut med en väldig fart går så sakta så sakta minsann. Ingen har hälsat på de två sista dagarna och det känns trist.


Jag har en andra vandring varje dag också och det är när jag går bort till Kinabrors postlåda för att hämta hans post.

Det är en fågel som har börjat följa mig både fram och tillbaka. Han syns inte och håller sig inne i skogen men skriker och låter och följer med. Jag tror faktiskt att det är en korsnäbb fast jag är inte säker. Annars känner jag igen de flesta fågelkvitter här runt om men den här har jag bara hört för länge sedan när vi hittade en unge som ramlat ur boet  och som vi tog hand om . Han blev så tam att han följde med överallt. Tyckts minnas att den kraxade och kvittrade likadant.


En annan konstig sak är att hallonen mognar eftersom och efter vägen finns det buskar där jag stannar då och då och tar en handfull med hallon om stoppar i munnen. Dom är konstigt nog söta och goda och mina favoritbär.


Annars hörde jag att det var kanelbullens dag idag men jag har inte ätit någon bulle alls och skit samma var det.

Däremot har jag plockat ett par buketter blommor. Det gäller ju att njuta av skönheten när man kan.

 

Dom håller inte länge när dom kommer in men lite i alla fall.

 

 Nu har löven fallit av träden och jag hade hoppats på att dom skulle få vara kvar lite till för det är vackert med röda och gula löv.

 

Inte tänker jag räfsa löv och inte klippa med gräsklipparen för den funkar inte och inte tänker jag höststäda heller.

Men jag säger som moster och det får bli dagens ord.


Dagens ord: Det man tror man måste göra brukar visa sig att det funkar bra ändå när man låter bli att göra det.


ANNONS
Av Anita - Måndag 2 okt 08:59

 

Ny månad och bladen har snart blåst av björken. I dag regnar det och är grått och trist ute.

 

Strömavbrott ska det vara från kl 10 så nu för jag sno mig på om jag ska hinna skriva ett inlägg.


Jag har gjort en liten resa i helgen och det blir väl troligen det längsta jag kommer att göra till skillnad från alla mina vänner som drar som flyttfåglarna mot varmare trakter.

Jag har varit till Alnön.


Efter indalsleden är det vackert en sådan här höstdag även om inte solen skiner. Det är rött och gult och guldigt överallt.

Nere på näsbottnarna är det inte tranor som går omkring på de nyslagna sädesfälten utan nu är det vitt av svanar som är på väg söderut. En gyllne ton av guldockra är det på marken och det är otroligt vackert. Synd bara att man snart inte ser indalsälven för det har vuxit upp sly och buskar överallt. 

 

Så roligt att träffa faster igen. Hon är snart 90 år. Min söta kusin och hennes man kom också och jag hade med älggryta och potatis och naturligtvis min svartvinbärsdricka och pressgurka och så den picklesen jag gjort av diverse saker. Vi hade så trevligt.

 

Jag glömde att säga att hunden Sally också var med. Hon är så söt så man blir alldeles varm.


Som vanligt låg faster och jag och pratade till klockan var halv två på natten och på morgonen låg vi jättelänge och jag kokade kaffe och vi drack det på säng och  åt smörgåstårta som hon hade köpt.

Tänk det har blivit ombytta roller nu. Förr fick jag mjölkchoklad på säng av faster när jag var liten och det var så mysigt, nu är det hon som får kaffe på säng. Jag kan inte fatta att hon är så gamma.  Dagen gick fort och framöver eftermiddagen for jag hemåt.


Som ni vet så är jag en riktig fegis att köra bil och det var mycket trafik och flera rondeller så jag var rejält trött när jag äntligen kom hem.

 

Odonriset har fått en jättefin röd färg. Naturen klär sig i en sista lysande skrud innan allt är borta och snö och mörkret sänker sig över världen.

 

Det blir väl att hålla sig inne idag i det här vädret och så kanske elda i braskaminen men det är synd att det regnar så annars hade jag väl kunnat vara ute hela dagen och struntat i om det regnar och blåser.


Det blir väl att sätta sig och ringa till mina vänner och prata bort lite tid för det känns då inte som man kan göra någon nytta inne när man varken har ljus eller vatten.


Dagens ord: I de sista skälvande resterna av sommaren ger naturen ett lysande avslut i alla färger.

Av Anita - Fredag 29 sept 09:04

 

Nu när september snart är slut är det väl dags att göra den vanliga sommarsammaställningen. Det är ju lite sorgesamt iår.


Det blev bara ett få antal fina dagar. Jag minns speciellt  när det var två dagar på raken som det var sol och det var då jag badade. Sedan blev det väl bara några dopp efter bastun för det blev aldrig varmt i vattnet. Om det inte regnade så blåste det mer än vad jag minns att det någonsin gjort under sommaren. Inte ens på kvällarna mojnade det utan vinden fortsatt hela nätterna och den kom mest från väst så den var kall och gruvlig.


Jag som brukar gå barfota gick omkring i sockar och skor och sommarkläderna hängde orörda i garderoben.


En dag i början av augusti var det lugnt på sjön och vi lade ut båten och jag var ut och rodde tre gånger. Sista gången kom det blåst så jag höll inte på att orka ro hem i motvinden.

 

Lite hjortron hittade jag i alla fall när jag var ute på min båttur så jag ska väl inte vara allt för negativ.

Kinabror som brukar fiska och dra upp massor med fisk fick nästan inte en fisk den här sommaren så han och jag som brukar äta abborre så ofta har inte ätit det en enda gång i sommar.


Blommorna har inte hunnit slå ut. mina solrosor står knappt i knopp och ringblommorna som jag skulle göra salva av har inte ens en knopp.

Det enda som riktigt blommat är blomlådorna under fönstren för dom har varit rätt fina.

 

Så förstås dom trogna fleråriga gyckelblomstren som blommar i alla väder och hela sommaren.

 

Jordgubbarna som det var massor av blev aldrig röda utan vita och ruttnade sakta bort.

Morötterna var som sytrådar, dillen blev en dm hög. Det var egentligen bara quashen  och potatisen och persiljan som blev något av. Men i sanningens namn så var det gott om bär, svartvinbär rödvinbär krusbär hallon och lingon dock inte blåbär för dom var det inte mycket med, bara skrumpna och inte goda.

 

Berget som AMV och jag skulle bestiga kom vi upp på men på fel sida och vi hittade aldrig stupet med utsikten över Ragundadalen.

 

Den trasiga bryggan blev inte lagad och bastutaket blev  inte tjärat men jag målade i alla fall det vita på huset som jag tänkt i flera år. Veden fick jag in i alla fall.


Bara tre danser och den enda dansen regnade bort. den andra var det överskott på kvinnor bara en var lika rolig som vanligt.

 

Vi har kämpat på i alla fall så gott det varit möjligt.

Vi har haft kalas för flera födelsedagsbarn, vi har haft surströmming och kräftkalas och det har blåst så vi har fått sitta under tak påklädda som till vintern.

       

Vi har varit på hembygdsfester och auktioner och naturligtvis har vi jobbat på sommarcafe. Vi har varit på två konserter och Sonen och fjällan och jag var till Frösö djurpark en dag. Solen sken och vi hann gå runt innan åskan och regnet kom farande. Marknader har vi varit på och ätit korlbullar och kams.


Inga getingar och mygg och fjärilar har det funnits den här sommaren och inte har man slitit ut sommarkläderna precis.


Jag kan bara erkänna att jag är förfärligt avundsjuk på dom som gett sig iväg från regn och kyla för att vara utomlands i värme (De flesta av mina vänner har åkt iväg) men jag får väl skylla mig själv som är ensamstående fattigpensionär och dom som säger att jag inte behöver åka någonstans för att jag bor så fint kan ta sig i häcken. Alla behöver vi omväxling i livet även jag.


Igår hade jag besöka av två av mina meditationsvänner och i helgen ska jag fara till faster på Alnö och det blir väl det längsta jag kommer den här sommaren, sommar förresten det är ju höst.

 

Dagens ord: Det enda man kan hoppas på är en lång höst utan storm och snö.





Av Anita - Onsdag 27 sept 10:26

Härom dagen såg jag på facebook två tjejer som varit och förstorat läpparna. Inte med sprutor utan med någon salva av något slag och jag blev riktigt beklämd. Två söta flickor med fina läppar och så går dom och fixar så dom ser ut att dom fått en riktig snyting. Tyckte att dom blev snyggare. Herreje. Nog för att jag förstår varför man gör stora bröst och vickar omkring i högklackade skor, allt för att imponera på männen. Men fläskläppar. Ibland när det kommer upp prat med karlar så har då aldrig någon sagt att det är fint med såna läppar. Inte ens sexigt bara löjligt. Visst, jag tycker inte heller om tatueringar i ansiktet men modernt. Allt som är modernt ska väl göras förstår jag.

Kanske är det jag som är för gammal för ibland fattar jag nada. Vad håller vi på med egentligen och  varför?


Nåja bort från det nu och tillbaka till min lilla värld. Ny vecka och måndagen började med lite stök i trädgården och promenad bort till Kinabrors postlåda för att se om han hade någon post.

Det är mulet och dimmigt men varmt ute.

 

Fortfarande grönt på gräsmattorna och jag borde klippa gräset en gång till. Det blev istället att åka till Fd Grannen igen för han hade fått en räkning till och den måste ju betalas omedelbart. Så fort det kommer en räkning blir han som galen och fast jag säger att han har tid på sig så tror han att kronofogden kommer på en endaste gång. Det är bara att fara så det blir slut på tjatet.

 

Så där ja bara att åka. Efter vägen har en bil kört över en tjäder och den ligger där och korparna äter och mumsar.

Köper ljung och far till gravarna nere på byn.

 

Ett riktigt hösttecken är att svanarna har kommit. 'Det är massor säkert nästan 100 st och dom för ett väldigt liv. Dom stannar för och äter sjögräs nere på vallvika. Det är lika varje höst och vår.

 

På kyrkogården råder frid och ro och bara svanarna hörs. Åker hem och lagom till eftermiddagskaffet kommer Storfiskarn och vi fikar.


Igår var det dags att åka till Östersund för ögpnunrsökning. Eftersom man ser dåligt när man fått droppar i ögonen är jag så glad att Storfiskarn kör. I stan var det soligt och fint och riktigt varmt. Det är ju närmare fjällen och därför inte så mycket moln. Vi fikade och så var jag på undersökningen och det var ok. Åkte till coop och åt pizza på restaurangen där och så träffade vi Sofiepropp som var där och handlade.


 

Så idag är det lika mulet som vanligt. Katten Morris var ju borta i lördags hela dagen och kom inte hem förrän mitt i natten. Han letade efter Gosan som han fick för sig var med Sundsvallsborna hit. Nu är han hemma i alla fall och allt är som vanligt.


Idag kommer två av mina meditationstjejer hit och hälsar på. Jag har gjort en laxpaj som vi ska ha till lunch.

Annars är jag fortfarande lite nerstämd mån tro om jag håller på att få en höstdeppretion för jag brukar ju gilla hösten och den är ju fin men jag kan inte låta bli att tänka på vintern och på att jag blir äldre och äldre och tristare och tristare. Nåja det kunde ju vara värre. det kan alltid vara värre.


Dagens ord: Ibland kan man bli trött på att vara människa.

 

Av Anita - Söndag 24 sept 08:48

Så är det då söndag och den här veckan har gått.

Torsdag bar jag in alla mina blommor för jag vill inte att dom ska frysa bort.

 

Fuxian är jättestor och ska väl så småningom få flytta till jordkällaren men så länge den blommar så här får den stå i sovrummet och lysa.


Nu är fönstret i sovrummet stängt för det är kallt om nätterna.

Fredagen åkte jag iväg till Hammarstrand för att jobba och handla och nu när Kinabror och DansBritt är borta så fick jag sällskap av en av mina meditationstjejer på hotellet så det blev en trevlig stund i alla fall. På eftermiddagen kom Storfiskarn och gjorde mig sällskap ett tag så alldeles ensam har jag inte varit.

 

På kvällen tog jag en promenad på badstrandsrundan.

 

Nu börjar löven verkligen bli fina och röda. Speciellt rönnen har en otrolig fin färg.

 

Det var alldeles lugnt och så tyst. Inte ens lommen skrek och småfåglarna hade väl lagt sig till ro.

 

Sakta kommer skymningen krypande och nu går det fort när det blir mörkt och här är natten mörk. Bara "mitt ljus i mörkrets" lampa lyser på andra sidan sjön. Det är ensamma kvällar nu.


Jag satt tulpanlökar igår runt dammen. Det är så fint när dom blommar på våren. TuppOla kom med älgkött och så kom Sundsvallsbornas barn en stund. Jag stekte mig en liten biff av älgköttet och godare kan man inte tänka sig att äta till middag.


Nu är det bara att känna att vi har en lång och hemsk vinter framför oss. Jag ryser när jag tänker på det.

Idag ligger dimman över sjön men kanske kommer det att lysa upp lite. Jag borde väl städa men det känns inte som jag vill.

Städa är ju en av de tristaste jag vet. Ser att det ligger massor med löv på hallgolvet men löv är väl inte skräp, löv är ju bara löv så det spelar väl ingen roll. Troligen kommer det ingen hit idag som behöver reta sig på det heller. Jag har tur som har bara bekanta som inte bryr sig om hur det ser ut.


 

Det blir väl till att koka sig en kopp kaffe och bre sig en macka och sedan får jag väl se vad det blir. Jag är lite låg nu och har svårt att vänja mig vid hösten och mörkret och ensamheten. Det finns liksom ett svart vemod i mig och jag tänker grå och trista tankar.


Dagens ord: Höstens vemod tär på själen.

Av Anita - Torsdag 21 sept 15:13

För att inte deppa ihop åkte jag till trivselträff i tisdags förmiddag. Gott fika, och två gubbar som spelade och sjöng en massa bitar från tider då man var ung och snurrade runt på dansgolven. Dom var jättebra.


På eftermiddagen hade det slutat regna och PappersBeda och jag tänkte plocka trattisar. Jag vet ett ställe där vi plockat i flera år och där det brukade finnas massor. Efter halva vägen kände jag att jag blev blöt om ena foten och då hade stövlarna spruckit i sömmen bak så vattnet bara forsade in.

 

Vi hade ju tänkt oss sådana här korgar fulla med svamp men ack vad vi bedrog oss. Inte en endaste fanns det.

Det var i alla fall en skön skogspromenad med härlig klar luft att andas in. Vi satt oss på en kulle och drack kaffe och kaffe smakar aldrig så bra som i skogen.


Igår morse dök Mustachen upp och talade om att han sett en främmande bil som kom upp från Kinabrors sommarstuga. Eftersom vi hört på radion att det varit massor med inbrott i sportstugor så for vi iväg för att kolla men det var ingenting men man blir ju lite flakavar. "Flakavar" är samma som misstänksam om ni inte visste.


Nu kör lastbilarna för fullt och skogsmaskinförare och Eons folk som sätter ny elledning så det är ett väldigt åkande hela dygnet runt.

I alla fall så tog jag nyckeln ur bilen och låste dörren när jag lade mig för det är lite kusligt att veta att jag är ensam i byn och jag vaknar när bilarna far förbi mitt i natten. Undrar vad jag ska göra om någon bil kommer in på gården mitt i natten?


Så till något helt annat.

 

Jag är väldigt förtjust i rönnar så när vi röjer låter jag rönnarna stå kvar och så småningom kommer jag att få en hel rönnskog utanför och det har jag ingenting emot.

 

Nu har domherrarna kommit och tetor och talgoxar och nötväckor. Det är ett annat kvitter nu när sommarfåglarna gett sig iväg söderut. Än tänker jag inte börja ge dom frö hur dom än tjatar.


Så till rubriken "man tager vad man haver" Squash och potatis är det enda det blivit gott om i sommar. Ja, persiljan har också växt bra men annars blir det just ingenting.

Jag köpte ett kålhuvud på marknaden och gjorde kålpudding och av det som blev kvar gjorde jag pizzasallad.


När man tittar i kylskåpet och ser en frukostkorv och en påse riven ost så vet man inte vad man ska få till av det men jag skivade squash och potatis och varvade med bitar av korven och så tomater jag hade. Kryddade med salt och peppar och så förstås en massa olika örter för det har jag gott om, oregano timjan salvia och rosmarin och så hade jag på lite olivolja och så toppade jag allt med osten. 1 timme i ugnen och det blev jättegott. Av tomaterna blev det en god sås med alla örterna som var med. Till det lite pizzasallad och pressgurka och så svartvinbärsdryck till att dricka. Det blev riktigt gott och så kan det bli om man tar sina rester ifrån kylskåpet. Alltid blir det något.

 

Trädgården börjar få fina färger nu och jag hoppas att det inte börjar blåsa så löven faller av så man inte får njuta av höstfärgerna.

 

En solstråle kom fram på kvällen och lyste på gammelbjörken.


Idag gick jag väst i gålan för att kolla så att allt stod rätt till och mötte tre rådjur och två korpar på vägen. Det var allt.

Som tur kom Storfiskarn och hälsade på så eftermiddagen har gått fort.


Dagens ord: Den ena dagen är inte den andra lik. Ömsom regn och ömsom sol.

Av Anita - Tisdag 19 sept 08:49

 

Min bloggvän Skatan hittar fyrklöver överallt och jag hittar hjärtan. Hjärtan i sanden, på svampar. på potatisar och på träd och nu på hallgolvet bland löven som blåser in så ligger ett hjärta. Undrar vad det betyder.


Det är tomt och tyst och inte många solglimtar. Jag gick en runda i skogen i lördags.

 

Stigen från Stedesbacken gav i alla fall en liten ljusglimt och porten till Vättarnas värld var fin som vanligt.

 

Det är så tyst i skogen nu. Inga fåglar sjunger, bara korpen som skriker. Det är vackert och magiskt på sitt sätt men ack så tyst. Inte en enda människa har jag sett varken i lördags eller söndags.

 

Söndagen grävde jag upp resten av farmors pelargoner som fått stå i järngrytorna och sträckt sig mot himlen. Dom är höga så jag får ta av dom lite när dom ska in i huset men nu står dom ett tag i växthuset innan jag tar in dom. Borde vara frostfritt därinne ett tag till.


Plockade in dynorna från verandan och bar ner stolarna. Det blir nog inte så mycket sittande utomhus nu. Nu gäller det att ta tag i att ta kontakt med folk annars blir jag väl sittande här helt utan kontakter så jag ringde en väninna jag inte pratat med på länge och pratade bort en timme. Kokade kålsoppa. Dagarna blev långa och tråkiga. Jag har vant mig vid att ha folk omkring mig hela tiden.


Så blev det måndag och då hade jag en del att stöka med. Först så var det fotvården och åka till fd grannen och hjälpa honom med räkningar. Sedan handla lite ljung till gravarna och åka iväg och plantera dom.


När jag kom hem dök Mustachen upp och vi fikade och pratade bort en stund. Så tänkte jag klippa gräs men det sket sig för jag fick inte igång gräsklipparen och så började det regna.


Istället for jag till TuppOla för att titta på hans nykläckta kycklingar. Av äggen så blev det sex kycklingar och dom ligger under värmelampan och piper och springer omkring.

 

En del är svarta och en del är gula och ljusa.

 

Jag tycker att dom gula är sötast.

 

Så idag sitter jag här i gråvädret och känner mig lite låg. Bestämmer mig för att åka på trivselträffen nu på förmiddagen. Jag kan ju inte bara sitta här och glo och det är inte något väder till att vara ute heller. Det känns trist när alla mina vänner är bortresta och bara jag är kvar och så katten förstås men att prata med honom är ju inte så upplyftande för han svarar inte. Den katten kan knappt jama ens, i bästa fall kan han spinna lite diskret.


Nåja ingen ide att klaga Ser ut och ser att rönnen är full med koltrastar som mumsar, i fågelbordet äter en talgoxe på en bit bröd jag lagt ut.


Dagens ord: Det är ingen ide att klaga, det kunde vara värre.



Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se