Senaste inläggen

Av Anita - 7 december 2017 08:13

 

Det är morgon men fast klockan är 8 så är det mörkt så mörkt ute så jag ser inte ett dugg men när jag tittar ut på förstukvisten där utelampan lyser ser jag att det har snöat. Det ska visst snöa i flera dagar nu och vi pratar inte mer om det för jag vet att ni blir görless på att höra mitt gnäll. Ska bara säga att jag tillhör inte den glada och tacksamma sorten precis. 


Tänder i spisen och ser att jag skulle behöva ta ur askan men det får bli en annan dag. Matar katten och hunden och kokar mig lite kaffe att börja dagen med.


För att klara av vintern så måste man ha drömmar och vad har jag att drömma om. Jo sommaren. 

 

Ser ni min lilla hydda. Den som jag brukar ha klättrande ärtor på. I somras blev det inte många av någon anledning och nu har jag tanken att jag skulle sätta några rosenbuskar runt om istället. Några som klättrar högt. Tänk så fint med rosor som blommar och klättrar och så kan man sitta inne i rosenhyddan och lukta på rosorna och drömma sig bort.


Jag fyller ju 70 år nästa vår Annars vet jag vad jag skulle vilja ha.

Ny spade till trädgården och så att man gjorde iordning min brygga nere vid sjön.

Så skulle jag vilja ha med någon som kan med karta och kompass och gps att följa med AMV och mig upp på berget vi aldrig lyckas hitta igen. Tänk att äntligen hitta upp där och få sitta där och titta på utsikten och äta någon god picknick. 

Nog kan man drömma. En annan dröm vore att hela gänget skulle åka på dans och att jag skulle dansa med alla karlarna i gänget och känna mig som balens drottning för numera är man ju inte det när man är på dans. Jag har ju blivit rätt osynlig till slut. Mina dagar som den som dansar varje dans är för evigt borta tyvärr.


Nåja man kan ju sitta här och drömma och fundera.

Helst av allt ville jag resa någonstans men det är ju för dyrt. Nja kanske inte om vi skulle åka till Hammarstrand och fika men längre bort. Ibland längtar jag bort men inte på sommaren. Då har jag ju mitt paradis här om det är skapligt väder i alla fall.

 

Jag har i alla fall börjat göra lite jul. Julbocken är klädd och några av tomtarna har fått komma fram.

 

Undrar om det blivit omodernt med bloggandet nu eller om det är jag som blivit så tråkig att ingen vill läsa min blogg. Jag som brukar ha massor med kommentarer har nästan inga längre och dom som bloggade har nästan slutat. 


Några tappra hänger ju i och det är Ingrid på Gotland och tjejen med båten och några till men skaran börjar tunnas ut.


För mig som sitter här i mörkret i skogen spelar bloggen och bloggkompisarna stor roll. När man inte kan uppleva så mycket så är det en tröst att läsa andras bloggar och se vad dom håller på med. Jag ägnar en stund varje morgon åt bloggen och läser andras bloggar. Alla är så duktiga och stökar med så mycket men jag har dragit ner på stökandet. 


Inget lussekattbakande och inga pepparkakor och inget pepperkakshus och inte så mycket mat heller och inte plockar jag fram allt jag har i mina åtta jullådor heller. Julen har liksom tappat sitt skimmer precis som jag har tappat mitt humör och det jag tyckte var roligt att göra förut känns mest besvärligt. Så kan det bli.


Önskar att jag vore förnöjsam tacksam och gladlynt av mig men det har jag inte varit så inte lär jag bli det för att jag blir äldre och tröttare och fulare för varje dag. Nåja inte mer gnäll nu. 


Jag vet att när folk frågar hur man mår så ska man säga att det är bra men en gammal jobbarkompis som minsann inte mådde bra hon hade ett uttryck som jag har tagit fasta på. Det får bli dagens ord.


Dagens ord Huvudet upp och fötterna ner.

Hurtigt uttryck för att man i alla fall inte alldeles ramlat ihop ännu men det lär väl bli innan jag skottat snö i sju dagar. för så länge ska det tydligen snöa. Hoppas dom har fel.


ANNONS
Av Anita - 4 december 2017 10:02

  i

Tänk vilken lycka. En hel dag utan snöskottning. En dag då solen faktiskt tittade fram en stund.

 

Jack och jag tog en långpromenad och det var skönt. Det var inte ens halt på vägen.

 

Jag plockade fram julbocken och plockade av den gammalt ris. Nu ska han snart få fint granris och röda band och bli lika fin som vanligt.

 

Jack blev helt galen när han fick se den och bestämde sig för att skälla ut honom.


Söndagen kom min fd jobbarkomis I-M och hennes gullige hund Jansson.

 

Vi skulle stöpa ljus som vi brukar göra. Vi var mer på hugget förut. Vi gjorde grenljus och blockljus men iår nöjde vi oss med att göra vanliga vita. Man blir mer bekväm med tiden.

 

Alla vet väl hur man gör men kort så tar det mest tid innan man får den värme som man ska ha. En stor kastrull med vatten som håller värmen till stöpkärlet. I det fyller man vatten nästan ända upp och sedan stearinet som ska smälta och flyta ovanpå. Det ska vara 70 grader. Sedan är det bara att doppa och doppa.

 

Försiktigt och lugnt ska det vara för att få dom fina och släta. 

 

Jo då vi blev nöjda i år också och pratar om att nästa år ska vi försöka göra lite speciella med glitter och olika färger. Vi får väl se hur det blir med det.



Igår var det som sagt finväder och frampå kvällen ringde telefonen och Storfiskarn och hans bror hade kört fast på skogen med bilen och försökt dra upp med traktorn som slutat fungera. Vad i fridens namn ska dom på skogsbilvägar att göra som är oplogade. Jag fick fara och hämta dom och skjutsa hem dom och nu står det både en bil och en traktor fast uppe i skogen. 


Idag har vi sovit länge både katten och hunden och jag, och faktiskt skiner solen igen och det är bara 5 grader kallt. Det blir nog en långpromenad idag också.

 

Pärskrikan, ekorren, hackspetten och alla småfåglar svirrar omkring och vill ha mat.  

Himlen lyser röd där solen går upp.

 

Mitt lilla hus ser väl riktigt mysigt ut i snön. 

 

 Katten Morris leker i snön. Känns som om det skulle bli en ganska bra dag tror jag. Ni vet ju vilken surkärring jag är när det snöar och jag sliter och armen värker och ju mer jag skottar ju mer vräker snön ner. 


Så en sådan här dag då det varken är särskilt kallt, inte blåser kalla nordanvindar och solen visar sig lite grann de få timmar den är uppe så känns det helt ok med vinter. Det vore förstås roligare om man kunde gå på isen men där är det blött och subbigt men man kan inte begära allt. Nu ska jag ut.


Dagens ord: Skulle vintern vara som idag skulle jag inte gnälla så förbannat.



ANNONS
Av Anita - 1 december 2017 08:40

 

Ny månad och jag ser ut och till min förfäran har det snöat inatt igen och bilen står där som en jättestor snöhög. Jag var ute hela kvällen och hela dagen igår och skottade och nu är det bara att börja om för jag blev inte klar. Vägen till vedboden är oskottad och veden är snart slut så jag får väl ut och kämpa igen.


Igår kväll värkte både armen och benen så jag har vridit mig i sängen inatt och sovit väldigt dåligt.

Idag är det fredag och jag har inte varit ner på byn på hela veckan så jag måste iväg idag för jag har ingen mat kvar och så måste jag jobba en stund. 


Allt är vitt utanför men ska jag säga något positivt så är det att det inte är så kallt i alla fall. Stora flockar av domherrar sitter i träden. hackspetten och perskrikorna och alla småfåglar  Katten Morris sitter ute och kollar på fåglarna. Som tur är så är han en värdelös jägare och lyckas varken ta någon fågel eller någon mus. Jo nu ska jag inte vara orättvis. Han har nog tagit så där en 5-6 möss i sitt liv men han äter dom inte utan bär hem dom till mig som en gåva. Tack för det.


Imorgon blir det ljusstöpnng med kompisen I-M. Vi har gjort det så många år nu så det har blivit nästan som en tradition.

 

Vi har mycket opratat eftersom det är länge sedan vi sågs så det ska bli kul. Allt som lyser upp mörkret och det trista i mitt liv och allt som bara känns jobbigt blåser bort för en stund när man får träffa vänner.


Dagens ord: Bevara mig för det vita helvetet. Om det finns ett helvete så är det inte varmt utan kallt.


Av Anita - 30 november 2017 09:24

När man hör på väderlekstjänsten så skulle det bli snö i kustlandet. Just här är vi ibland inland och fjällen och ibland kusten och naturligtvis var vi i kusten idag. Snö så förbannat när jag vaknade och insåg att alla mina planer för dagen som vanligt kom på skam.

 

Jag känner irritationen bubbla i kroppen. Visst, jag vet att ni tycker att jag är fjaskig som inte kan köra fyrhjuling ens på sommaren. Fråga Sonen får ni höra hur det gick. Jo då jag vet att jag är värdelös på alla maskiner och inte nog med det. Jag är klart medveten om att jag är otroligt feg och förtjänar visst ert förakt och jag ber er inte att tycka synd om mig. Jag måste bara få ösa ur mig lite ilska över den här jävla vintern. Det brukar ju inte bli snö förrän i december men pytt skit Just nu blir det massor redan nu.

 

Ni kan ju titta på vinterbilderna. 

För dom som inte behöver skotta eller köra bil kan man ju njuta av att naturen ser ut som ett tomteland. Det blir liksom annat när man måste kämpa med det.


Jag hann inte hämta mossa till någon fin krans till dörren så nu fick jag gå ner i uthuset och hämta den sedan ifjol. 

Duscha på den lite vatten och så får den duga. Det är inte annat att göra.

 

Nu har ekorren kommit till fågelbordet. Katten Morris är väldigt intresserad.

 

Sitter och småmorrar men vill inte gå ut. Katter är smarta djur och vill inte bli blöt om fötterna.

 

Ekorren är fet och fin och det är roligt att den kom tillbaka efter att ha varit borta länge nu. 

 

Jag hade tänkt mig att ge mig iväg och uträtta lite ärenden men nu blir det inte så. Maten börjar ta slut men skit samma. Alltid finns det väl något i frysen som jag kan ta fram. Det blir väl snöskottning istället och jag gruvar mig. Jag väntar väl tills det ljusnar i alla fall.

Hunden  Jack tjursitter på Kinabrors bro och vill inte vara inne i värmen bara för att katten är här. Med andra ord. Allt är likadant som det varit några dagar.

Kanske man skulle ta och kamma håret. Jag ser ut som ett troll när jag råkar kasta en blick i spegeln men vad spelar det för roll egentligen. 

Jag kan väl sitta här och vara troll. Spela roll........


Dagens ord: Feghet och penningutta är mina största fel och att jag är en bitter gammal kärring som ser ut som ett troll. 

Av Anita - 29 november 2017 09:02

Det kommer att bli en kort blogg idag. Jag satt här med den lilla dator jag fått av Sonen och den har små hemska tangenter som man måste skriva med med naglarna och naturligtvis hade jag skrivit en hel blogg när allt försvann utan vidare. 


Egentligen var det det samma för det var bara en massa gnäll. Gnäll på kylan, gnäll på energin som inte finns. Gnäll på snön. Gnäll på mörkret. Gnäll på hunden och katten som inte kommer sams. Gnäll på julstämningen som inte ens finns i närheten. 


Nåja, jag har i alla fall putsat fönster och satt upp nya gardiner och dukar och fått till det lite rött och då kan man inbilla sig att det är lite varmare inomhus i alla fall.

 

Så här är ett väldigt nerbantat inlägg som inte lär göra någon glad.


Dagens ord: Vintern, mörkret,snön och kylan sätter sina hemska klor i mig och äter upp all min glädje.


Av Anita - 25 november 2017 08:42

Det fanns en tid i mitt liv då allt var svårt och bedrövligt. Det var trasiga tänder, trasig bil. Det var harpest och sork

feber- Det var penningbrist och kallaste vintern på länge. Veden var slut och jag hade inte råd att sätta på elementen. Jag frös och gick med ytterkläderna på inomhus.


Det var en förfärlig tid.


Det var då det rara paret kom åkande med ett lass klyven ved till mig. Inte nog med det. När det blev jul kom en kille farande med en släpvagn full med ved,Jag trodde att han kört fel men det visade sig vara en julklapp från rara paret. Vilken julklapp. Bara att elda och ha det varmt och skönt. En gång när bilen 

var på verkstad och jag satt här utan mat kom dom med en kasse full med läckerheter till mig.

 

När Sonen var liten var vi ofta hos dom i deras mysiga lilla hus. Mannen och min son låg på golvet och lekte med bilar och vi fikade de mest underbart goda kakor man kan tänka sig.


Vi badade bastu i deras lilla bastuhus och mannen eldade och pysslade om oss. Man kan nästan inte fatta att det finns sådana människor i den här hårda världen.

 

Nu sitter jag i kyrkan och lyssnar till de vackra sångerna och ser på hans vita kista med rosor på. Där sitter så många människor, grannar ,anhöriga och vänner och jag är säker på att alla minns det goda.


Jag ska aldrig glömma att någon gjort så mycket gott för mig när jag verkligen behövde det som mest och tomheten efter en sådan människa måste bli stor för alla som känt honom.

Det var tur att jag kom iväg för det såg mörkt ut ett tag. Jag ville ju så gärna ta adjö.

 


Plogbilen kom till slut och med hjälp av värktabletter lyckades jag skotta en ränna så jag tog mig ut till byvägen.

Men resten då?

PappersBeda och Sambon tog hand om hunden Jack medan jag var i kyrkan. När jag kom ut i bilen hade jag ett sms från PapperBeda. Dom hade åkt till Fisksjön, lånat Kinabrors fyrhjuling och skottat hela gården åt .mig och hämtat in ved. Pappersbeda hjälpte mig att få till Mickes lilla dator så nu kan jag i alla fall skriva blogg och se på facebook även om det är lite besvärligt med dom små tangenterna.

 

När jag sitter här och hör sprakandet från spisen och katten sover i sin korg och hunden sover i soffan så tänker jag med oändlig tacksamhet på sådana människor som till skillnad från allt ont och hemskt man hör varje dag, gör goda saker. 


Dagens ord: Det finns så mycket omtänksamhet och godhet fast det talas så tyst om det. Det är bara det hemska och onda som man hör på nyheter och tv.






















Av Anita - 22 november 2017 08:24

Så sitter jag här och dricker kaffe. Under bordet ligger hunden Jack och hoppas på att jag ska tappa någon bit av smörgåsen.

Katten Morris har gått ut för idag är det bara sex grader kallt ute

 

En liten solstråle letar sig fram till fågelbordet så här i gryningen. Det är blått ute, lite finare än vitt i alla fall.

Spisen har jag tänt.

 

Sotarna har varit här i måndags morse och jag bjöd dom på tunnbrödstut och kaffe och dom berättade att dom nästan aldrig fick fika hos någon nu för tiden. Konstigt. Jag bjuder alla som kommer på fika helt självklart. Det har vi alltid gjort i det här huset.


Nåja jag sitter här och tittar ut på snön. Igår var jag ännu mer förbannad. Vaknade till en fin morgon när solen faktiskt lyste.

 

Gick med hunden en ganska lång tur och såg solen komma upp. Visserligen var det 17 grader kallt och det bet i både näsa och kinder.

 

Sopade av bilen och satt på motorvärmaren. Visste ju att jag skulle till besiktningen och hade en klump i magen för vad gör jag om inte bilen går igenom.

Så började det toksnöa och toksnöa. Fick sopa bilen en gång till och en gång till innan jag for iväg till besiktningen. Medan jag stod där och väntade blev bilen vit igen.


Så hurra, den gick igenom utan fel.

Fisksjövägen var fortfarande oplogad så det var till att försiktigt ta sig fram i de två spår som fanns. Jävla snö, jävla vinter.


Nåja vad kan man önska sig av livet. Jag har i alla fall ved. Jag har i alla fall värmepumpen. Bilen gick igenom och nu väntar en dag på mig. En dag med hundpromenader i djupsnön för jag tänker jävlar i mig inte skotta en snöflinga. Det pratas om tö så jag har bestämt mig för att inte skotta ett dugg före första december.


 

Ser att den här tiden har det varit ännu mer snö för några år sedan men jag ser inte lika deppad och trött ut som jag gör idag. Kanske hade jag mer ork eller så var jag på bättre humör.


Min fina cyklamen har nästan dött. Jag har försökt rädda den men jag tror inte att det går. Dessutom har en blomma till dött. Den var alldeles ny och hade fina blad.

  Allt runt omkring mig känns lika visset och halvdött som jag känner mig men om man ska se till det positiva och det finns det ju dom som tycker att man ska. Dom som tycker att det kunde vara värre och det kan alltid vara värre men å andra sidan kunde det vara bättre också men det är det aldrig någon som säger.


Dagen lär väl inte bjuda på något roligt. Jag måste ut och skotta av bilen och åka och jobba en sväng och vägen lär väl vara oplogad som vanligt. Troligen kommer inte en käft hit och hälsar på. Vem vill köra när det är sådant här väder.  Nää det är väl bara att klä på sig, ge fåglarna mat innan dom kommer in genom rutan och börja sopa av bilen.


Dagens ord: Det gäller att försöka haka upp sinnet på den lilla solglimt som tränger igenom molnen-



Av Anita - 20 november 2017 08:03

 

Nu är det nog kört med barmark. Det har snöat och snöat och det är minusgrader till och med på dagarna så det är är sååååå deppigt.


Som tur är så har jag haft Sofiepropp här i helgen och om man ska säga mer positivt så har hunden inte skitit på golven eller mattorna något mer. Han gillar Sofiepropp och har mest suttit hos henne i soffan hela tiden.

 

Vi har gått i skogen med honom och pulsat i snön och det har blåst från och till.


Vi har alltid en dag på hösten när vi brukar träffas och gå på bio och äta plankstek. Klart vi gjorde det iår också.

 

Så såg vi på ett par filmer hon hade med sig. Vi fick besök av Sofiepropps mamma och hennes man men annars var vi för oss själva hela helgen. Sofiepropp bakade en kaka till kaffe som man hade grädde till. Hon är duktig att baka och det är bra för det kan jag inte. Man kan inte kunna allt här i världen.


Tänk att jag blir så ¨på dåligt humör när det snöar. Jag vet att man inte kan göra något av vädret men vad hjälper det att någon säger att det är så. Jag har släpat ved uppför backen i snön och jag har tagit fram snöskovlar och sopar. Bilen var igenfrusen och hade en tjock matta av snö. Blöt blir man, frusen blir man och förbannad blir man när man ska stå och sopa och greja med bilen. Inte blir det bättre av att jag får så ont i min armbåge när jag måste hålla på med den här skiten. Så innerligt hatar jag vinter och jag undrar varför jag skulle födas till det här klimatet. Kom inte och säg att jag ska flytta till varmare platser för det är liksom för sent nu och kom inte och säg att ingeting är för sent för det är så. Det enda jag kan känna är att det är tur att jag inte bor ännu längre norrut med ännu längre vintrar.


Apropå ingenting såg jag en reklamsnutt härom dagen. Vad reklamen var om minns jag inte men jag minns bilden av några som satt i Italien runt ett bord i en PERSIKOLUND. Hör på det ordet. Det måste vara det vackraste ord man kan tänka sig. Det och så GULLPUDRA som är en liten oansenlig blomma men underbar om man tittar nog nära.

Nåja nu kom jag av mig i gnället.  


Nå till slut fick jag bilen skapligt ren och vi åkte till Kälarne på bio. "All inclusive" med Suzanne Reuter och det var en rolig och härlig film må jag säga. Den måste ni se. Det behövs lite skratt och mys när det är så här mörkt och kurigt och hemskt.

Så nu är det en ny vecka och det känns som en besvärlig vecka som jag inte riktigt vet hur jag ska få till. Eftersom jag inte vill lämna hunden ensam mer än någon timme så blir det ett väldigt körande kors och tvärs. Allt är inte roligt heller. Bilbesiktning och annat som inte alls känns kul men vad ska man göra.


Jag har i alla fall fått sängsällskap. Enda chansen att få sova på nätterna är ju att låta hunden ligga i sängen. Då snarkar han och sover och känner sig tydligen trygg och har inte skitit på golvet en enda gång eller velat gå ut.

Jag har alltså blivit blålurad igen. Inte nog att man blir det av karlar, man blir det av hundar också.


Nu väntar jag på att sotarn ska komma. Jag har kokat kaffe till honom och gjort en tunnbrödstut av nybakade tunnbrödet så jag hoppas att han blir på bra humör. Det måste vara ett hemskt yrke att vara sotare på vintern och klättra på hala tak och oj vad man ska frysa uppe på skorstenen.


Dagens ord: Om jag nu ska försöka vara positiv så kan man i alla fall vara glad att man inte jobbar som sotare.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se