Senaste inläggen

Av Anita - 8 november 2019 08:45

Nej, jag har inte skitit i blå skåpet men jag har öppnat det.

Tålamod jag kommer till det sedan.

Nu ska vi inte börja med det utan ta saker och ting i rätt ordning så vi börjar med onsdagen.


På natten kunde jag inte sova. Sjön sjöng och strömkarlen spelade falskt på sin fiol. Jag vaknade av att jag frös. En räv ylade ute på gården. Det var kallt i sovrummet. Klev upp och drack choklad, löste korsord och läste

Tände i braskaminen och lade mig på soffan och såg på tv så vid 6-tiden somnade jag och vaknade igen efter ett par timmar och dagen var förstörd.


Jag orkade inte mycket den dagen utan låg i soffan och såg tre gulliga romantiska filmer på Netflix. Orkade inte ens fara på vattengympan. Ibland behöver man lite gulligull och romantik. Det finns inte mycket sånt i mitt liv nu för tiden minsannö


Så till det blå skåpet. Gamle A kom och ville ha salva, en helt vanligt bivaxsalva.

 

Han hjälpte mig att lyfta bort stora blomman så jag kunde öppna min salvkista där jag har alla grejor för att göra salva. Så gjorde jag salva och när jag ändå var på gång så gjorde jag kådsalva och vildrossalva. Det luktade fantastiskt gott i köket när vi satt på var sin sida bordet och rörde våra salvor tills dom kallnade.

 

Plockade in saker i blå skåpet och hittade en massa grejor som jag glömt. Värre var att jag ibland glömt vad jag har i burkar och byttor och flaskor. Att inte sätta lappar på saker går inte bra men nu fick jag rensa ut lite grann och lukta och sätta etiketter på det som fanns där.

 

Gamle A fick sin salva och lite Chaga (sprängticka) Vi eldade spisen och drack kaffe och gårdagen gick sin gilla gång.


När han åkt tog jag min dagliga vandringsrunda.

 

Nu är det stora tystnaden. Mulet, lugnt och inte ens en fågel hördes.

 

Nere vid stranden var det kvar lite rimfrost överallt. 

 

Någon hade ritat en isländs galder i sanden. Tydligen finns det fler än jag som kan dom tecknen.

Tre grader kallt och ganska behagligt att gå omkring och lufsa runt innan snön kommer. Det luktar snö så snart kommer den nog.

 

Idag fyller Sonen år och jag minns hur det var när han föddes för så många år sedan. Det var en dag med glashalka och skitväder och jag födde honom bara några timmar efter att vi kommit till stan. Det är ju bara 10 mil dit så det gick fort och bra. Då fick man vara kvar på bb i en hel vecka och när jag skulle hem hade snön kommit.


Det var en jobbig vinter. Vattnet hade sinat i brunnen. Det var kallt och jag fick tvätta för hand. Sonen skrek hela nätterna och mest hela dagarna också. Det var länge sedan och jag längtar till jul då han kommer hem.


Dagens ord: Vete sjutton vad man menar med "skita i det blå skåpet". Är den någon som vet?


ANNONS
Av Anita - 5 november 2019 14:48

 

Så är det 11 grader kallt men himlen är blå och det blåser inte och allt är täckt av frost, blänkande som diamanter.

Jag eldar i köksspisen och matar fåglar. När jag rasslar med hinken kommer dom i kvittrande hopar för att få mat Än är dom inte så tama att dom äter ur handen men det blir nog snart.. Luften är klar och lätt att andas.

 

Så kommer min kompis M och vi dricker kaffe och pratar och så går vi en promenad "väst i gålan". 

 

När vi kommer hem ser jag på en ÅsaNissefilm och sedan dras jag ut av solen och skönheten och isens råmande.

Jag måste ut och se det vackra innan snön kommer och får mig att trilla ner i min vinterdepp.


Nu sjunger isen sin sång när det fryser till. Jag vill ha öppet vatten man kan inte låta bli att tycka att is är vackert när den glimmar som silver i solljuset.

 

Borta vid ån är det lite öppet vatten och ett svagt porlande. På en sten sitter strömstaren och glor på mig.

 

Snart kommer de kalla nätter då strömkarlen spelar vilt på sin fiol och håller mig vaken om natten. Dessutom brukar han spela falskt. Högt , gällt och lite kusligt låter det. En del säger att isen kalvar men jag vet att det är strömkarlen som spelar för det har pappa sagt och då måste det väl vara sant eller hur?

 

Det är rimfrost överallt och sagolikt vackert.

 

Här kan man gå i evigheter och bara titta och känna.

 

Jag bestämmer mig för att gå på Lydensvägen en bra bit upp i skogen.

 

Skrämmer upp en flock med orrar. Ser spår efter en liten älgkalv, en räv och en ekorre. Får sällskap av korpen som bor på myren och vi kraxar lite med varandra. Jag pratar alltid med korpar när jag träffar dom.


 

Jag fryser inte för nu är vinterkläderna på. Vänder ansiktet mot solen.

Ser att spindelväven på träden är som det vackraste broderi.

 

En sådan här oväntad dag är det skönt att leva och bo i paradiset Fisksjön mitt i naturen och bland djuren.


Dagens ord: Det gäller att njuta av det vackra medan det finns.

ANNONS
Av Anita - 4 november 2019 10:11

 

Vaknade av att jag frös. Klev upp och såg på termometern att det var 13 grader kallt och att sjön har frusit. Fåglarna satt i en lång rad i fönstret och hackade och tyckte att jag skulle gå ut med mat. Katten vägrar att gå ut.

 

Så var det med det. Nu kommer nog inte isen att gå bort igen när det frusit till så ordentligt. Hoppas bara att ingen snö kommer på länge än.


Jag tänder i vedspisen och sätter på kaffepannan. Går ut och matar fåglar och ser att det inte blåser så mitt på dagen kan man kanske gå till skogs.

 

När Kinabror åkte i förra veckan tänkte jag att det skulle bli många dagar utan att se en människa eller träffa någon men det blev inte så.

Tisdagen bakade vi tunnbröd  PappersBeda och jag.

Onsdagen kom DataFia på besök

Torsdag blev det gubbdag. Först Mustachen och sedan Gamle A.

Fredag var det ju lunch med DansBritt och så på kvällen middag hos Datafia


Lördag åkte DataFia och jag till Hammarstran på marknad och där träffade jag en av mina jobbarkompisar från det förfärliga jobbet på fk för många många år sedan. Hon fikade med oss och det var så trevligt att prata med henne igen.


Så igår så tog jag en riktigt lång skogspromenad. Sådan tur att  jag har min mobiltelefon. Man börjar ju bli lite ängslig att man skulle råka ut för något och bli liggande för ingen skulle sakna mig på lång tid nu när jag är själv i hela byn. Förr tänkte jag inte alls på något sådant när jag for fram som ett jehu i berg och backar hoppande över bäckar och traskande på myrar men nu har jag blivit feg. Är det åldern tro.

 

Det är i alla fall en frihet att man kan gå i skogen.

Sedan ville det sig inte annat än att jag åkte till Moster och vi hade en riktigt fin eftermiddag uppe på hennes backe i Näset. 


Solen sken in och spisen sprakade och hennes hembakta bröd smakade jättegott.

Hon har ett underbart stort fint hus. Hon flyttade ju ner på samhället ett tag men illtrivdes så i lägenheten så hon flyttade hem igen. Så blir det säkert för mig också. Är man van att ha gott om plats så känner man sig nog instängd i en lägenhet. Att bo nära naturen och kunna gå ut när man vill utan asfalt och långt till skogen.

 

Hon har så gammaldags och fint och stora rum med ljus utifrån.

 

Jag förstår henne även om det är besvärligt att bo så här lite på sidan om allt när man börjar bli gammal.


Nåja nu är det måndag och jag har en del att stöka med som alla kvinnor har. Jag såg på tv att man kan blanda till en röra av potatismjöl, bikarbonat och ättika för att ta bort kalkbeläggningar ur  badrum  och jag har både kalk och järn i mitt vatten så det blir beläggningar överallt. Nu har jag gjort en pasta som jag lagt på i badkaret. Få se om det hjälper.


Dagens ord: Gamla husmorstips är ibland det bästa.

Av Anita - 2 november 2019 09:19

Dagen då det är dags att tända ljus på gravarna. Dag av eftertanke och minnen. Det brukar för det mesta vara skitväder den här dagen. Blåst och kallt och ljusen brukar blåsa ut och man stod där med iskalla fingrar och huttrade. Så var det inte igår.Visserligen lite kyligt men inte en vindpust.


DansBritt och jag började med att äta lunch på hotellet. Det var bara hon och jag för Kinabror är ju i Skåne.


Så åkte vi till kyrkogården i Pålgård.

  Det Där är så vackert  och elefantberget vakar över alltsammans.

Vi går till mammas grav och DansBritt går till sina nära och kära. 


Jag har ingen direkt god tanke om kyrkan. Sammankopplar den med kalhyggen och sålda prästgårdar och stängda kyrkor men nu blev jag imponerad.


 

Vi går in i kyrkan där man spelar fin musik och bjuder på kaffe..

 

Den här kyrkan är rena motsatsen till den lilla kyrkan i min by.

Stor,ljus och ganska ny. Båda vackra men på olika sätt.

 

Jag tycker så om den blågrå målningen och skulle gärna vilja ha just den färgen på mina skåpluckor. Dom börjar bli slitna nu efter 40 år. Jag är för lat för att måla om dom och det är svårt att få till rätt nyans.

 

När jag ser det gamla uret som är vackert målat får jag lust att måla med sådan gammal färg som är blandad med linolja färgpulver och terpentin. Sånt jag målade med förut men det var länge sedan jag var kreativ nu.


Ute på kyrkogården hade man satt upp ett tält och tänt en eldkorg och prästen stod där och bjöd på glögg. Jag blev som sagt imponerad. Nere vid Ica stod kyrkpersonal och gav bort ljus för att lysa upp mörkret. Det var fint tycker jag.

 

Så dags för mig att åka till lilla kyrkan i Håsjö. Där var det folktomt men jag blev kvar en stund för jag har många att tänka på och tända för.

Pappa och farmor och farfar, fd grannen och hans bror, AMV:s föräldrar och morföräldrar. Jag gick omkring där en stund. Det har hänt en del tråkiga saker i den här byn sista tiden och det finns många sorgsna minnen men jag försöker leta efter vackra och glada minnen att tänka på.


Så blev jag bjuden på middag hos Datafia och kvällen går. När jag åker hem hade det mörknat.

Nu när isen gick bort så är solnedgångarna som vackrast och sjön lyser som guld i skymningen.

 

Dagens ord: Dagar av eftertanke och minnen behövs ibland.

Av Anita - 31 oktober 2019 09:02

 

Jo då,nog har jag skrapat ur pumpor och tagit fram gräsliga grejor när den här dagen kommer men nu när jag sitter här själv så känns det inte som så mycket ide med det. Häxa kan jag vara själv.

 

Visst, jag tog fram den lilla häxan och satt den på borden och den stora som skockar i hallen fick också komma fram men annars går nog den här dagen förbi som en vanlig dag. Ingen pumpa har jag köpt heller.


Igår kom i alla fall Datafia och hälsade på så vi fick en kaffestund och en pratstund. 

Nu har det börja blåsa så isen har gått bort i alla fall. Nu hoppas jag varje morgon att det inte ska vara någon snö.


Eftersom jag inte har något att skriva så sitter jag här och tänker på sommaren som var.

AMV och jag kom inte upp på berget i somras som vi tänkt. Med längtansfull blick tittar jag på berget varje gång jag åker nerför mansjöbackarna.

För få båttrurer och jag fiskade inte en enda gång. Nog skulle jag väl kunnat tagit fram metspöt och suttit ute och sett flötet guppat någon kväll.


Det var alldeles för mycket broms.

Det blev alldeles för få bad.

Men det blev en massa kul också. Surströmming, kräftskiva, tre danser, marknader och ett par auktioner. Mycket folk hela sommaren.

Så fick jag en hängmatta.

 

Vi första försöket att ligga i den så hände det här.

Så fick den hänga där ett tag för det var så mycket mygg under träden men så skulle jag göra ett nytt försök. Då hade den snurrat upp sig i vinden och jag vobblade runt runt och till slut ramlade jag ur och naturligtvis rakt på en rot. Jag tog ner hängmattan och återgick till min gamla hammock.


 

Vattenloppor fick jag.

 

Sonen och Fjällan hans kom och då blev det grillning.

 

Många dagar nere vid strandstugan blev det med fikafrämmande och glada barn.

 

Utflykt till Hoverbergsgrottan med hela gänget blev det.

 

Ett trevligt besök av en  av min bloggvänner. 

Ja inte kan jag klaga på sommaren. Den blev rätt bra om man bortser från broms, vattenloppor och andra små missöden.


Nu är det en solig dag och jag ska försöka gå ut och hämta in lite ved. Det är bra att ha inne. Gå en promenad och stöka lite. Ha en bra dag vänner runt om i landet och bli inte för rädd om någon ropa Buuuuu


Dagens ord: Sommaren gick alltför kort och vintern är alltför lång. 

Av Anita - 30 oktober 2019 08:07

Ingen Jack som kommer in och vill ha sista biten på morgonmackan eller en köttbulle. Nu har Kinabror och Jack åkt iväg till Skåne.

Nu vaknar jag av att jag fryser och även nere i köket känns det kallt. Ser ut och ser att det är fem grader kallt och lite snö på marken.

 

När jag går ut på bron hör jag att det klirrar. Det har frusit på sjön. Faan. Jag hatar när isen frusit och man inte kan se vattnet på nästan ett halvår. Som tröst hör jag att det klingar och förstår att det blåser lite och att isen troligen bryter upp. Fåglarna kommer flygande och tigger mat.


För första gången i vinter tänder jag i köksspisen.

 

Igår var det tunnbrödbakardagen och PappersBeda och jag kom på att vi hade bakat i 22 år vår och höst. Från början bakade vi väldigt mycket men nu bakar vi bara av 4 liter och det blir ungefär 100 kakor och det får räcka. Man blir trött.

 

Utanför blåste det isvindar och kom snöbyar från och till. Alltså en perfekt dag att stå i värmen och baka tunnbröd.

 

Förr kom det många och ville smaka brödet men igår kom bara en. Att få smaka det första varma brödet med smör och messmör på och dricka en kopp kaffe till det är en livsnjutning ska ni tro.

 

Som sagt nu är jag alldeles själv här och nog saknar jag både brorsan och hunden. Dom kommer att vara borta flera månader nu men i mitten på december kommer Broder B med fru så det blir inte så länge. Jag hoppas bara att det inte blir så mycket snö och inte så kallt. 


Dagen ska jag försöka ägna åt att plocka undan en del. Jag har det lite rörigt så det behövs både diskas och tvättas och grejas. Kanske kan jag gå ut men än känns det för kallt. Vi får se. Allt blir som det blir. 

Nu på med kaffepannan och ut och mata fåglarna och katten.


Dagens ord: Livet går vidare dag för dag .

Av Anita - 27 oktober 2019 08:09

 

Nu börjar vintern komma närmare och närmare. Imorse var det 6 grader kallt. Men vi pratar inte om det utan om gårdagen som ju var en speciell dag på sitt vis. 

AMV och Gubben kom och skulle ligga sista natten före vintern i sin husvagn.


Skickade meddelande till TuppOla och frågade var dom jagade och när jag fick reda på att dom inte jagade i närheten så drog vi iväg till skogs.

 

Uppför det fina mossklädda kullarna för att söka trattkantareller som jag vet finns där.

 

Klart vi hittade dom och vi plockade och gick hem och gjorde varma mackor. Så gott.


Igår kväll var det dags att fara på fest som vi som jobbat på sommarcafe blir bjudna på. Det var en fest som heter duga och väldigt väldigt trevlig. Vi har en ny ordförande i föreningen som är dansk och vi fick mat som dom brukar ha när det är fest. En jättegod tonfiskgrej med räkor och romsås och så lax som smälte i munnen och så grovbröd med stekta rödspättor och remoladsås. Så blev det frågesport och kaffe och glass. Det var väldigt trevligt. Jag glömde telefonen hemma så det blev inga bilder. 


Så var det där med att hålla på att mixtra med sommar och vintertid och det gillar jag inte och inte har jag ställt om klockorna heller. Får väl ta mig till det.


 

Ibland när jag ser på stubbarna så tänker jag på att man nu är som en gammal stubbe själv men härom dagen blev jag riktigt rädd. Jag hade av någon anledning gjort något fel med kameran och istället för att fånga en fin utsikt så hade jag råkat fota mig själv och jag såg med fasa att jag höll på att förvandlas till ett skogstroll. Har ni sett något så hemskt. Jag skulle som monster och det kan väl passa den här veckan. Fy sjutton.

 

Nej så hemskt.


Kinabror har åkt och hämtat kött. AMV och Gubben sover i husvagnen och jag ska gå ut och mata fåglarna som nu fryser och är hungriga och sitter i rader och knackar på fönstret i köket.


Snart stundar värre tider men om man nu ska säga något positivt är att jag har en bil som troligen går bra.

Jag har ved i vedboden att elda med.

Båtar är upptagna och i trädgården är allt klart för vintern och man kan bara hoppas på att snön inte kommer på länge än.

PappersBeda och jag ska baka tunnbröd på tisdag och lingondrickan är klar.

I källaren finns både potatis och morötter och gele och saft. 

I frysen finns kött och svamp och torkade kryddor finns i massor på kryddhyllan så vem är jag att klaga. 


Snöslungan har fått på kedjor på hjulen och alla trasmattor är tvättade och ligger och luktar såpa i klädskrubben.

Jag är så beredd som jag kan bli i alla fall.

 

Det är bara att hålla tummarna för att det dröjer innan snön kommer. 


Dagens ord: Hoppet är det sista som dör.

Av Anita - 24 oktober 2019 13:52

 

Om inte om fanns skulle jag gå till mitt trattkantarellställe och plocka. Jag skulle gå på den gröna härliga mossan och andas in den friska höstluften och dra in den goda doften av skog men det vågar jag inte för det är fullt med jägare i skogen.


En sådan här din dag måste man vara ute. Nu när jag är över 70 vet jag ju inte om det är den sista hösten.

Vad vet man nästa höst kanske man är sjuk eller rent av död. Så vad då. Om köket är fullt med bök och disk spelar strängt taget ingen roll. Lingondrickan som står och rinner klarar sig själv några timmar till.

 

Så Jack och jag rensar rabatter. Vi  leker med bollen och har det mysigt.

 

Småfåglarna är glad att vi är i närheten för då får dom äta i fred och ro. Pärskrikorna håller sig borta när vi är ute. Annars tar dom allt frö och gömmer till senare tider. Dom skriker och jagar bort småfåglarna och fast dom är vackra så är dom inte snälla. Precis som vi människor. Det hjälper liksom inte att vara vacker om man är elak.


 

Sedan går vi bort till Kinabrors sommarstuga efter strandstigen.

 

Solen värmer och det är skönt och lugnt och fint.

 

Sådana här dagar måste man ta till vara. 


Igår var det vattengympa och det är i sig själv en fröjd. Man blir mjuk i lederna och så sitter vi i bastun och pratar och njuter av värmen. Det är ett härligt gäng fruntimmer. Det är några karlar med också men dom har egen bastu. Vi sjöng och grattade den äldsta av badarna. Han är 89 år och det är otroligt.


Nej nu får jag väl hä mig in och diska och förbereda middagen. Jag hörde precis två skott alldeles i närheten så tur att jag inte gick dit jag tänkt.

 

Apropå ingenting, har ni tänkt på att ingenting man har i närheten jämt uppskattas så mycket som det som är ovanligt. Jag älskar min ek för många saker men idag för att den har löven kvar och lyser så vackert i solen. Nästan alla andra träd tappade löven i blåsten härom dagen men eken står kvar med sina fina blad.


Tänkte också på att skator skulle vara väldigt uppskattade och exotiska om det inte fanns så många och vi sett dom så ofta. Man tänker väldigt bra när man håller på i trädgården eller går i skogen.


Dagens ord: Det som är ovanligt ses som exotiskt och det man ser ofta tänker man inte på.



Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se