Senaste inläggen

Av Anita - 12 november 2016 08:48

katten Morris väckte mig kl 6 i morse av någon underlig anledning. Ser att det är kallt ute,12 grader, men katten ville ut. Släppte ut honom och kröp ner i varma sängen och lyssnade på radion och läste ut en bok.

kliver upp och tänder i vedspisen. Startar datorn och tänder ett ljus på köksbordet.

Kokar kaffe och brer mig en macka.


Medan det sakta ljusnar utanför ser jag fåglarna komma för att äta, en efter en. När man bor ensam så skaffa man sig vissa rutiner, samma varje dag. Jag tycker att det är skönt att höra hur det sprakar i spisen och hur värmen sprider sig, hur kaffet luktar gott om man sakta, sakta vaknar till liv. Jag vill ta det lugnt på morgonen för det tar tid att vakna för mig. Nu ser jag hur solen börjar kika fram mellan granarna och får snön på sjön att få rosa toner.


Sitter här och funderar och känner hur det liksom hugger till i maggropen för att jag till slut ska våga, till slut ska jag göra något oväntat och fullkomligt främmande för mig. Vet också att dom flesta kommer att tro att jag blivit helt galen. Skogsnuvan med fötterna på jorden, ja rent av begravda i myllan ska göra något som inte ens jag haft en tanke på. Fast vad bryr jag mig vad andra tycker och tänker. Ibland bara vet man när något är rätt och ofrånkomligt. Nåja mer om det senare.

 

Över till dagarna som varit.

1. Besiktning av bilen gick åt helvete. Ombesiktning och utgifter.


2. Mobilen är det problem med. Inte nog med att den inte kom när jag tänkt den. Det går inte bra att få över korten till datorn. Bara därför har jag enstaka kort som jag får gå via facebook med att få in och det är ett jäkla meck. Både Kinabror och Sonen och jag har kämpat med det och troligen är min dator för gammal eller annat tok. Trist.


3. Problemet med postorder nu för tiden.

Förr fick men en lapp om att paketet kommit och man hämtade det på posten.

Nu vet man inte vart det kommit. Finns ju flera ställen att välja på. Inget vanligt meddelande för det mesta. Det kan komma på sms eller mail eller fan och hans mormor. I vissa fall kommer det ingenting och så var det ju för mig. När till slut paketen kommer så vet man inte när räkningen kommer eller hur. Ibland på mail från något annat ställe än man beställt på. Ringer man och frågar så blir man kopplad hit och dit och ingen kan svara på någonting. Faaaan Vilket strul.

Inte nog med det. Eftersom jag kallt i sängen beställde jag två flanellakan och tro det eller ej. Jag har fått 5 stycken så nu har jag så jag klarar mig resten av livet.

Nåja lakan behövs väl men inte hade jag tänkt mig att ruinera mig på lakan och billagning så här före jul.


 

Annars har det varit fullt upp.

I torsdags fyllde Kinabror år och det var firande hela dagen. Folk kom och gick hela tiden och det var faktiskt fint väder dessutom. AMV hunden Jack och jag tog en promenad i finvädret.

 

Storfiskarn har varit här i ett par dagar och grävt för fiberinläggningen men nu har det väl frusit så det är väl slut på att gräva. Mustachen dök upp också.


Igår var Kinabror och jag som vanligt ner till Hammarstrand och åt lunch på hotellet tillsammans med DansBritt och hennes kompis. En vana som har blivit till en tradition rent av. Skönt att ha en matfri dag och slippa tänka på matlagning och dessutom träffa vänner.


Ifjol den här tiden var det så här fint den här dagen.

 

I år är det redan is på sjön och snö på maken och kallt och det känns att det redan är vinter. Domherrarna har kommit och det om något är ett säkert vintertecken. Av någon anledning känns det inte lika gruvsamt som vanligt i alla fall.


Dagens ord: Bästa sättet att bli vän med sin gamla risiga bil är att se efter vad en ny kostar.

ANNONS
Av Anita - 8 november 2016 17:43

 

Man kan inte fatta att det är 40 år sedan han föddes Sonen. Här var han en liten gullig kille med kattorna på magen och idag sitter han på en pub i Dublin och firar sin 40-åriga födelsedag.

 

Ja tiden går så fort och även för en pensionär som jag så går dagarna fort även om dagen idag har varit lite si och så.

 

Det har snöat hela natten och hela dagen och varit ganska kallt. Jag hade två täcken på mig inatt och frös ändå

Hur ska det gå framöver vintern? Nåja. jag har faktiskt hopp om det också och vedboden är full med ved.


Jag har ju fått min nya telefon nu och igår satt Kinabror och jag hela eftermiddagen och höll på med telefonen och det där med klicka och tatja gick inte så bra så jag höll på att bli vansinnig. Nu har jag i alla fall lyckat skicka iväg några sms och koppla några bilder till facebook.


Att ta kort går väl bra men att föra över det till datorn så jag kan lägga in dom i bloggen gick inte alls fast vi höll på att mixtra hela förmiddagen idag. Nu får jag lägga in dom i facebook och flytta dom till mina bilder och till bloggen så det tar sin tid. Vi får nog ta hit TuppOla så han kan försöka få till det.

 

Katten Morris vill inte gå ut. Han sitter mest i fönstret och tittar på fåglarna.

Jag har kokat fläsklägg och gjort rotmos och oj så gått det blir. Det är mat som tar så lång tid så det vill till att man är pensionär för att klara av det . Ingenting man sätter igång med när man kommer hem från jobb trött och hungrig. Gott var det i alla fall.


Eftersom jag ska på besiktningen imorgon bitti och det har snöat så länge nu så bytte Kinabror till vinterdäck åt mig. Troligen inte så bra att ge sig iväg ut på vägarna i sådan här snö med sommardäck. Det är tur att jag har honom för det känns ju hemskt gruvsamt att ligga och byta däck nu. Visserligen har jag gjort det men ibland har muttrarna suttit så hårt så det varit omöjligt.


Helgen var trevlig. Datafia och jag gick ner och tände på gravarna och höll på med lite julpyssel. Jag fick oväntat främmande och det var kul. Oväntat främmande är alltid roligt tycker jag.

 

Storfiskarn har varit här och hälsat på ett par gånger och igår var Kinabror och jag till TuppOla med snus för han var sjuk och låg i förkylning men leva utan snus kan han ju inte.


Nåja, jag har pratat med Sonen idag. Han firar sin 40-årsdag i Dublin och ringde och berättade och verkade ha haft det riktigt roligt och det ska man ha när man fyller år.


Det är mycket på gång framöver Varje helg fulltecknad med roliga saker så den här månaden ska nog gå bra fast det är vinter och snö. Jag tror inte att snön kommer att gå bort något mer så nu ska man leva i vita helvetet ett halvår framåt men vad ska man göra. Det är bara att bita ihop och försöka göra det bästa av det.


Jag vet att jag är en envis person men ibland får man tänka om och tänka tvärt om.


Dagens ord får därför bli: Att ibland ändra åsikt skiljer den vise från den envise.







ANNONS
Av Anita - 4 november 2016 18:35

 

Livet är en märklig pryl. Antingen händer det ingenting eller också händer det som man inte alls väntat som som när jag mätt och belåten vandrar hem från Kinabror i mörkret och blir anfallen av en uggla. En som landar i skallen på mig och skriker mig i örat, snor min mössa och en hårtuss.


En svartvit mössa kanske såg ut som ett bytesdjur, inte vet jag. Tur att jag hade mössa på för första gången i vinter annars hade ugglan kanske fastnat i mitt långa hår. Oj, så överraskad och skrajsen jag blev. Stor var den också.


Det är läge att berätta om maten jag fick hos Kinabror. Jag gillar ju inte gädda men man är inte sämre än att man kan ändra sig och det gjorde jag verkligen. Gäddbiffar med citronskal och dill i och till det riven pepparrot och smält smör och en ovanlig men jättegod grej. Gurka urkärnad och stekt med kapris i. Det här tillsammans med potatis. Vilken delikatess. Jag tar sällan om men nu gjorde jag det. Det här receptet är från Mannerströms kokbok.


 

Onsdagen var stora köttbullstekardagen.

Datafia och jag började redan klockan 8 med att göra köttbullsmet och sätta en jättestor gryta med älggrytbitar på vedspisen.

Att sitta mitt emot varandra vid köksbordet och rulla köttbullar och prata är egentligen rena terapin. Vi människor gör alldeles för lite saker tillsammans. Tänk så mycket lättare och trevligare det går när man är flera.

Sedan fick vi dessutom hjälp av söta Ronja som rullade köttbullar med oss.


Så kom AMV, Gubben och barnbarn så det blev fika mitt i alltihopa. Jag njuter av sådana dagar när huset är fullt av folk, värme från vedspisen och doftande grytor som står och puttrar och kaffedoften från kokkaffet och glada skratt och prat. Då trivs jag som fisken i vattnet.


Vi hann med mycket. Vi hann dessutom åka till Kälarne och köpa spets och steka älgstek och ge oss iväg åt andra håller (Hammarstrand) och lösa ut biljetter till Doug Seegers konsert i kyrkan. .


Vi tittade i nya klädaffären som hade riktigt mycket fint och sedan fikade vi för vi tyckte att vi gjort rätt för det.

Hem och koka potatis och göra sås och så kom Kinabror, Datafias man och Storfiskarn och vi åt och åt.

Vilken härlig dag det var trots att vädret var skit men vad gjorde det. Bland goda vänner och god mat trivs man ändå.


Det har snöat en del och det är kallgrader. Katten Morris har kurat inne i flera dagar.

 

Han ligger där i sin korg upp under taket och njuter av värmen där uppe och vill inte alls gå ut. Det är nog härligt att vara katt.


Idag har Kinabror och jag varit till Hammarstrand och handlat och ätit lunch och satt ljus på mammas grav. Hon dog 3/11 för 11 år sedan. Tiden går så fort jag tycker att det var ganska nyligt.

Sedan till Håsjö och tända på gravarna där och så många ljus för att lysa upp i mörkret. Det gäller att komma ihåg att saker och ting kan ändra sig för fortfarande kan mirakel se i den mörkaste tid.


Dagens ord: Bättre frysen full med köttbullar än att ha en uggla i skallen.

Av Anita - 1 november 2016 14:36

När min lilla kamera gått sönder tappade jag lite lusten att blogga.

När jag går på mina vandringar och ser något fint saknar jag kameran. Om jag skriver dåligt så kan jag i alla fall visa vackra bilder från paradiset Fisksjön.

Klart att man vill föreviga det som är fint och hålla det kvar.


Som tur är så har Kinabror hjälpt mig att fixa en ny mobil med en bra kamera i.Man kan ju få en nästan gratis mobil om man binder sig för ett ett par år och det gjorde jag då. Telefon ska jag ju i alla fall ha och den här som jag har nu är ju typ "stenålder" säger dom.


Nåja jag har fått låna av Kinabror så pass att jag har tagit höstens sista barnmarkskort. Nu ska det börja snöa och då finns ingenting att fotografera.


 

Lite sol har det i alla fall varit i helgen. Sol som lyster som guld i vassen.

 

Visserligen blåste det lite kallt men vackert var det.


Skogspromenad igår. Det gäller att försöka dra ut på tiden så länge som möjligt och vandra i skogarna och ha det bra.

 

Ser ju själv att jag ser ut som ett troll just uppkommen ur underjorden när jag vandrar omkring bland mossa och skog. Känner mig så hemma i skogen som om jag var i ett med det hela.

 

Uppe på berget är utsikten fin och och jag minns barndomens dagar när man klättrade och klängde överallt på klippsidan.

 

Nedanför ser jag Fisksjön ligga blank och fin.

 

Doften av fuktig mossa, tystnaden och harmonin gör mig varm om hjärtat. En liten teta följde med en bit och flög från träd till träd och kikade och var nyfiken.

 

Plockade lite tranbär nere på myren innan det var dags att styra kosan hemåt. Tänk att ibland går tiden så fort så man tycker det är rent hemskt.


Söndagen började vi bokcirkeln igen och nu har jag en Tamara McKinley Ekon av längtan. Det är alltid trevligt att ha en fin ny bok som ligger och väntar på att bli läst.


Nu väntar köttbullstekning imorgon och så ska det bli tunnbrödbak och stöpning av ljus och så mindre trevligt bilbesiktning så dagarna kommer säkert att rulla på.


De guldskimrande dagarna när solen får allt att lysa är över.

Katten Morris vägrar envist att lämna mitt knä eller min säng och betraktar hånfullt snöflingorna som faller utanför.

Här har det tack och lov inte kommit många korn det blev mest regn.


Kinabror och jag har varit på soptippen och affären en sväng. Jag har tvättat kläder och stökat

Jag är på rätt bra humör fast jag har lite ont i kroppen men det får man väl räkna men när man är gammal som jag. Att hoppa över stock och sten och trava iväg upp på berg och annan ansträngning ger ju träningsvärk  men vad gör det. Man ska känna att man lever.


Snart kommer min nya telefon och jag kan ta fina kort. Hoppas bara att det inte blir snö än så jag kanske kan vandra omkring och ta kort på fina mossor. Det finns så mycket fint runt omkring som man kan ta kort på om man bara ser det vackra.


Dagens ord: Det finns så mycket fint om man bara har ögon öppna för det vackra och sköna i livet.

Av Anita - 25 oktober 2016 07:04

 

Just nu sitter jag och väntar på skorstensinspektören. Vet inte om det är rätt titel men jag vet att det går fort och är dyrt. Förr inspekterade sotaren skorsten och spisar när han sotade men nu kommer skorstensinspektören ena dagen och så kommer sotaren dagen därpå och så blir det dubbelt så dyrt.


Jag har varit på inspektion av min egen kropp för inte så länge sedan och det kostade dubbelt så dyrt som ifjol.

Så är det snart dags för bilbesiktningen och min gamla bil kan man inte lita på att den går igenom. Även där har man höjt priset och om det blir ombesiktning och reparation så blir det dyrt igen.


Nu ska vi inte tala om slaskbrunnsinspektionen som kommer att bli. Jag inbillar mig att jag har en skaplig trekammarbrunn som är gjord efter konstens alla regler men man vet inte. Reglerna kan väl ha ändrats många gånger. Hör om en del stackars människor som bor på landet och måste göra om sin slask och det kan gå på mycket mycket pengar så mycket att dom inte kan bo kvar. Men det är väl så det är tänkt. Bort med folket från landsbygden. Alla ska bo i stan.


Det är väl bara att vänta på att det en vacker dag kommer någon farande och ska kolla om jag har tv. Fast kanske inte. eftersom jag dum som jag är betalar tvlicensen. Fast inte förstår jag varför. Utan parabol eller fiber kan du ju inte se någon tv vad jag vet och då betalar man bara för radion och då tycker jag att det är dyrt. Varför inte ta det på skatten som allt annat. Då slapp man all administration runt omkring och dom som har liten inkomst får betala mindre. Fast det är ju fel förstås. Det är ju som vanligt tänkt att den som tjänar mer ska skatta mindre.


Ni hör att jag är på ett jäkla humör idag. Kanske för att jag är tvungen att kliva upp så tidigt. Inspektören skull komma klockan 7 och nu är jag ju van att sova i lugn och ro till åtminstone 8-tiden. Kanske därför jag känner mig så sur.


 

Ute är det mörkt och därför ser jag inte vilket väder det är. Normalt brukar jag gå ut på bron och titta på vädret men inte idag.


Jag gjorde i alla fall klart med loppisen igår. Allt är undanstuvat och borta och krattor och skottkärror och annat uteplock är avklarat så nu kan man häcka inomhus. Igår dök i alla fall Mustacshen upp och fikade med mig annars har det varit dåligt med gubbar här ett tag. gummor också förresten.

Ikväll kommer Kinabror och Jack hem från Skåne så då blir det väl lite mer livat här omkring. Jack brukar ju minsann busa runt lite grann och jaga sina bollar och grisar och leksaksdjur.


Lite stök ska det väl bli framöver. Det är köttbullstekningen på torsdag och veckan därpå är det tunnbrödbakning och så är det en massa stök med fibergrejset som är på väg. Tänk er. vi ska få fiber här i skogen. man kan inte tro att det är sant. Det har dröjt länge men nu så är det på gång.

 

Nu när det har regnat så är det faktiskt fina färger ute Mossan lyser grönt och annars är marken gul och guldockra och orange och nästan aprikos på sina ställen. Så länge det inte är frost och snö kan man faktiskt njuta av naturen och hur det ser ut den här tiden.

 

Jag hoppas att den här veckan ska gå fort och att min spis och mur är ok. Man vet ju aldrig.


Dagens ord: Livet är fullt av kontroller och avgifter. Har ni tänkt på det?

Av Anita - 22 oktober 2016 09:02

Mörker. det är mörkret som börjar dominera nu. Vaknar vid 7 av att Katten Morris vill gå ut och av att jag hör älgjägarna fara förbi i sina bilar. Det är skumt och mulet utanför men bara 0-gradigt och ingen snö. Man får minsann vara glad för det minsta.


Jag tänder i spisen, matar fåglarna som far omkring mitt huvud och piper och berättar att dom är hungriga. Kokar mitt kaffe och brer ett par mackor. I vanliga fall har jag något att läsa medan jag äter frukost men idag har jag ingenting att läsa så jag sätter på tvn men där är det bara jämmer och elände som vanligt.


Då börjar jag tänka på mörkret. En del vandrar i mörkret och känner sig lite rädda men har man sällskap märker man inte ens mörkret.


Ni som bor i staden har väl gatlyktor som lyser er väg men här är det kolsvart. Det enda som lyser är lanternan på andra sidan sjön hos "mitt ljus i mörkret". Nåja nu när Kinabror har köpt grannhuset lyser det i alla fönster hos honom också även om han inte kommit från Skåne ännu.


Nåja nu är det ju så att ju mörkare det är desto klarare syns stjärnorna. Sonen hade en gång med en kompis från storstaden och han gick ut varje kväll och tittade på stjärnorna för han hade aldrig sett dom förut.


 

När jag var ung var man ofta ute i mörkret. Skulle man på föreningshuset på bio eller dans så var det cykel eller spark som gällde och Fisksjövägen var smal med tjock mörk skog runt omkring. Då var det skönt att ha sällskap för då hörde man inte allt knäppande och märkliga ljud som hördes så väl i mörkret.


Så minns jag torsdagskvällarna när det var bibliotek på skolan och AMV och jag gick förstås dit och lånade de hemskaste bok jag vet "Mannen i svart" Så satt vi i hennes rum vid sprakande kaminen och läste och rös och sedan skulle jag hem dom 7-8 km. Visserligen fanns det gatlyse genom Valla men det var ändå många kilometer att cykla hem i mörker. Ibland cyklade jag rätt fort ska ni veta. Fast direkt mörkrädd var jag nog inte.


 

Minns att AMV och jag låg i diken med döskallemaskar på och hoppade upp och skrämde killarna. Nåja när man blev lite större hände det att man pussade någon kille i mörkret också och då var det ju tur att det var mörkt så det inte skulle synas hur röd i ansiktet man blev.



  En gång cyklade jag omkull när jag försökte vifta bort fladdermöss som tänkte sätta sig i mitt hår.


Bröderna och jag åkte skridskor i mörkret nere på sjön. Med en ficklampa, en fotogenlampa och månen som ljus gick det riktigt bra.

 

Här var jag väl lite sämre på att åka skridskor efter att gjort uppehåll under många år och nu vet jag inte ens om jag vågar försöka. Gamla kärringar bryter ju så lätt lårbenshalsen och det går inte. Jag har mycket klättring i berg och dans att göra så skridskorna får vara även när det är ljust.

  Tomten den stackarn. får gå i mörkret från Vårkallhöjda på julafton. En gång trampade han ner i ett borrhål och fick gå med ena foten blöt hela kvällen.


En del människor går i mörkret fast det är ljust och bevare oss för att känna så. Det mörkret är svårare att lysa upp.


Nu i denna moderna tid kan man lyssna på musik eller prata i mobilen när man är ute i mörkret och då märker man inte ens mörkret åtminstone inte om man pratar med någon man tycker om.


Mörkret är lika mystiskt som tiden. Lik väl som det bra att bli vän med tiden så är det viktigt att bli vän med mörkret. Men visst är det svårt. Vi människor dras till ljuset och solen men ta en vän i hand och gå ut i mörkret. Kanske möter ni äventyr.


Dagens ord: Tänd en lampa och ta på reflexer och njut av månen, stjärnorna och norrskenet. Mörkret är inte bara svart fast man tror det.





Av Anita - 19 oktober 2016 10:02

Igår eftermiddag tog jag skogsrunda och tänkte ta lite kort men tror ni inte att avtryckarknappen på kameran hade ramlat bort  Klart jag letat men en sån liten grej kan ju hamnat överallt så den är nog omöjlig att hitta. Kom på att man kan sticka ner en tandpetare och trycka med men det funkar så där och går framför allt inte snabbt. Typiskt. Min stora kamera är för klumpig att bära med sig  så nu blir det inte några nya bilder på ett tag. Det får bli gammal skåpmat för visst vill man ha bilder.

 

Jag har hållit på att plocka undan i loppisen och jag blir så less. Det verkar aldrig ta slut av någon anledning. Annars är jag väl rätt klar ute för jag vet att rätt som det är så börjar det snöa. Jag har inte vinterdäcken på än heller.

Veden är i alla fall inne och jag har fyllt både inne och ute på bron. Tyvärr kommer sotarn och sotarinspektionen nästa vecka och då går det en massa pengar för det. Ved är skit har jag alltid tyckt.

 

Kanske syns det på bilden att jag inte tycker att det är så kul.



Nåja det är en hel del man måste fixa med innan vintern kommer och lägger ett vitt äckligt lock över alltihop.

 

Bär har jag plockat och fyllt frysen så det känns väl bra att ha.


Nu har det varit några grå och tråkiga dagar och jag har känt mig lite nerstämd. Man kan bli det när det är så här och det har varit ovanligt lite folk som kommit och hälsat på. Det är inte lika kul att sitta och dricka kaffe för sig själv.

 

Katten Morris gör mig ju förstås sällskap. Han är alltid i närheten när jag är ute de dagar då han inte gett sig iväg på rymmen förstås för det händer lite då och då.


 

Önskar att det gick att odla äppelträd här men det går inte. men har man tur så kan man få en påse av någon som verkligen har massor med äpplen. Torkade äpplen på pinne ovanför spisen blir goda att mumsa på framöver vintern när man blir godissugen.

 

Jo det blev lite dans faktiskt under somrarna här i Tefteå och lite grann hemomkring och som ni vet så är det livet för mig.

Dans och fest och laga mat åt många, plocka bär och svamp i skogen, klättra på berg och bada bastu och leka med barn och djur och träffa nya människor som ibland blir vänner för alltid om man har tur.


Nu när jag kämpar med loppisen och alla onödiga grejor som vi har runt omkring oss så kommer Storfiskarn och vi ser på "Tillbaka till Aidensfeld" och så pratar jag i telefon och så kom AMV. Gubben och Krumeluren. 


Jag vet inte vad det blivit med mina gubbar som stadigt brukar komma och fika. Gamle A har fått fel på bilen och Mustachen vet jag inte. Han har ju skaffat hund. Kanske är han rädd för att det ska bli slagsmål mellan hund och katt. Inte vet jag.


AMV och Gubben hämtade hem husvagnen och det är ett vintertecken om något. Lite vemodigt och trist känns det också.


Tiden är en märklig sak. Ibland går den för fort och ibland segar den sig fram och dagarna går sakta som sniglar i kolasås. När man gör något man älskar så försvinner tiden snabbt som en höna skiter och när man väntar på något känns det som år fast det bara är dagar.

Jag är av den sorten som längtar och minns och har svårt att leva i nuet som man ska göra har jag hört. Mindfullness. Men.....nog är det lite svårt att leva i nuet när molnen ligger som en skitig disktrasa över jorden och det inte finns något i nuet som man kan haka fast lyckan på.


Dagens ord: Bakom molnen lyser väl solen och snart lär det väl hända något spännande.

Av Anita - 16 oktober 2016 23:18

 

Fullmånenatt och kan jag inte sova. Det fanns en tid då jag visste att jag skulle upp och jobba och stressade upp mig för att jag inte kunde sova men nu är jag vän med månen.


Istället för att ligga och vrida mig i sängen brukar jag klä på mig och gå ut i månskensmagin.

Jag tycker om att se skuggorna, höra ugglorna hoa och höra rasslet av andra varelser som finns i skogen. Jag tycker om att se spegelbilden av månen i vattnet.

 

Inte är jag otrön eller mörkrädd. Till skillnad från staden finns ingenting farligt här i skogen.


När man hör om clownerna som tassar omkring och skrämmer livet ur folk undrar man vart världen tar vägen.

Nåja, ska jag vara riktigt ärlig så fanns en tid då AMV och jag hade självlysande dödskallemasker och låg i diken och hoppade fram och skrämde skiten ur killarna men vi var väl bara så där 12 år.


Om det skulle dyka upp en clown med kniv i mörkret när jag är ute mitt i natten skulle jag väl skita på mig så tänk vad glad jag är att det bara är rävar, älgar och småfolket som rör sig ute i Paradiset Fisksjön en sådan här natt.


Det har berättats mycket om fullmånen.

Det är då man ska göra salva för då blir den extra kraftfull.

Det är då man ska baka.

Det är då man ska ställa ett glas med vatten i fönsterkarmen där månen belyser och dricka det på morgonen och bli energifylld och stark.


 

Att bada i fullmånen är helt magiskt men det har jag inte gjort på många år. Man blir både mer frusen och latare med åldern.


Dansa i månens sken har jag däremot gjort lite då och då och det är så romantiskt så.

Skulle tro att det skulle vara fantastiskt att älska i fullmånens sken men det får jag kanske inte uppleva.


Det har skrivit så många sånger om månen och så många dikter.

"Silvermåne över bergen" är ju en gammal låt och "Dansar i månens sken" har jag faktiskt dansat till i Storåsen en gång som jag faktiskt minns.


Månen har alltid fascinerat oss människor. En del tror till och med att vissa blir varulv när det är fullmåne men jag har aldrig mött någon på mina nattliga vandringar och jag blir inte det själv heller. Jag har minsann kollat och jag har inte fått några håriga händer som tur är. Tänk er vilken fasa om man skulle se sig i spegeln och upptäcka att man var hårig och hade utstående huggtänder. Jag ryser. Vilken mardröm.


Nej. nu ska jag klä på mig och gå ut i månens sken, visserligen är det lite mulet men den tittar fram här och där. Sedan ska jag väl koka mig lite choklad och göra mig en limpmacka och kasta in lite ved i kaminen och se om det är något spännande på tv Så går väl natten men jag får ju sova så länge jag vill. Jag äger ju friheten ska ni veta.


Dagens ord: Det är en fördel om man kan göra sig vän med månen.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se